16
SVENSK FISKNÄRING · Nr.3 2022
Djurö marina fältstation Nytt forskningsprojekt i Stockholms skärgård KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) och Värmdö kommun har i ett gemensamt projekt startat upp en marin fältstation på Djurö. Här bedriver KTH forskning, fältstudier och innovationer för en hållbar samhällsutveckling. Först ut är projekten om en världsunik eldriven bärplansfarkost och en självstyrande undervattensdrönare.
” Det unika i vårt bärplanskoncept är att vi bara har en mast där allt sitter integrerat; vingar, framdrift, balansering och manövrering i en enda bärplansenhet. Detta blir unikt när vi får det att fungera, världens kompaktaste bärplansenhet för småbåtar i dagsläget, säger Ivan Stenius, forskare och lektor på Institutionen för teknisk mekanik på KTH. Foto: Nenne Jacobson Granath
E
tt viktigt kriterium för KTH var att fältstationen skulle ligga på ett behändigt avstånd från universitetet. Samarbetet med Värmdö kommun inleddes 2018 och valet föll alltså på ön Djurö som ligger vid Kanholmsfjärden fem mil öster om Stockholm. Det innebär cirka 40 minuters bilresa eller, om man väljer att åka kommunalt, en timmas resa från Slussen. När man åker buss får man en fin promenad genom ett trolskt naturreservat. Den gamla skogen är betydelsefull för fågelarter som hackspett och fladdermöss. Vi möttes av en stor högljudd koloni av hest kraxande gråhägrar som häckar uppe vid talltopparna. Längs stigen blommar liljekonvalj och gullvivor, efter en kort promenad når man havet och den kommunala VA-anläggningen vilken inrymmer KTHs fältstation som invigdes i september förra året. Ivar Stenius, universitetslektor vid Institutionen för teknisk mekanik öppnar upp en blå forskningsmodul som innehåller arbetsstationer, datorer, verktyg och sjökläder (en nybyggd dubbelcontainer). – Vi vill hålla det litet och enkelt i starten och får låna bekvämligheter inne på reningsverket, vilket är en praktisk och bra lösning. Det viktiga för oss är att vi nu på ett smidigare sätt kan testa våra idéer i verklig havsmiljö och slippa transportera farkoster fram och tillbaka. Nu kan vi lättare göra direkta justeringar, vilket underlättar vår forskning.
Nästa generations undervattensrobotar Nedanför den branta bergsklippan ligger bryggan som fältstationen har tillgång till, testbåten ligger ankrad i småbåtshamnen. Det är stenigt och ganska äventyrligt att ta sig ner med utrustning, men förhoppningen är att de ska kunna ordna bättre access till vattnet, ett eget båthus står också på önskelistan. Under gårdagen var de här och testkörde robotdrönare (eller undervattensrobotar som de också kallas och på fackspråk AUV, Autonomous Underwater Vehicle). Forskningscentret Swedish Maritime Robotics Centre (SMaRC), där Ivan är centrumföreståndare, är en nationell och tvärvetenskaplig samlingspunkt för forskning och utveckling av maritima robotar för havsodling, områdesbevakning och miljömätningar. Miniatyrisering av elektronik, bättre batteriteknik och framsteg inom styr/reglerteknik gör att utvecklingen av havets drönare gör alltmer framsteg. I svårtillgänglig skärgårdsmiljö kan små autonoma undervattensfarkoster utrustas med avancerad ekolodsteknik och vara värdefulla om man vill leta reda på något i havets djup. SMaRCs robotar väger under 20 kilo och kan lätt ta sig fram och inspektera kablar och hålla koll på infrastrukturen hos till exempel havsbönder och i vindkraftparker. SMaRCs mål är att göra dem smartare, billigare och mer uthålliga. Sverige har redan idag en stark position
