Krönika | Kathrine Löfberg
Tro, hopp och kaffe
J
ag tänker att det här med hopp, det är lite som med kaffe. Det kan vara svagt eller starkt, något man har för sig själv eller delar med andra – och att det alltid är bättre att ha det än att vara utan. 1906 grundade min farfarsfar Anders kafferosteriet Löfbergs tillsammans med sina två bröder, och jag är övertygad om att de delade en stor portion hopp. Hopp om en ljusare framtid, både för egen del och för andra.
De kunde säkert inte drömma om att
Löfbergs 115 år senare skulle producera motsvarande 10 miljoner koppar kaffe – om dagen! – och att hälften av detta skulle säljas utanför Sveriges gränser, men jag är säker på att de drömde om att de och verksamheten skulle bidra med framtidstro och hopp i Karlstad och Värmland. Och de gjorde dom, i stort och smått. Till exempel genom ett stort socialt engagemang och stöd till utsatta medmänniskor. Att ta ansvar för människor och miljö har alltid varit viktigt för min familj och vårt företag – och jag tänker att det till stor del handlar om att skapa och dela med sig av hopp. När jag tänker efter inser jag till och med att vi
64
Korsväg 2 | 2021
på Löfbergs är beroende av att andra människor känner hopp, både på hemmaplan och ute i världen. Och jag blir både glad och stolt när jag inser att vi bidrar till att fler känner hopp, både på hemmaplan och ute i världen. Och det fina med hopp är att ju mer du delar med dig, desto mer hopp får du ofta själv. Det känner jag när jag möter medar-
betare på kontoret eller i vårt rosteri – fast just nu mest i Teams-möten såklart – som gärna och engagerat delar med sig av tankar och idéer om framtiden. Deras iver och lust att bidra till en positiv utveckling. En kraft vi försöker fånga och förvalta. En kraft som fyller mig med hopp. Det känner jag i kontakten med kaffeodlare runtom i världen. En av dom heter Ana-Maria och bor på en bergssluttning strax utanför Titiribí, en liten by i nordvästra Colombia. Hon är en av deltagarna i Next Generation Coffee, ett utvecklingsprojekt där vi riktar oss speciellt till nästa generation odlare. När vi besöker Ana-Maria berättar hon passionerat om allt hon lärt sig, att hon utvecklas som kaffeodlare och att hon och hennes familj kan leva ett bättre liv. Hon berättar också att hon blivit en
