En missionell kyrka, Jan Sjöberg

En missionell kyrka

Jan Sjöberg, stiftsadjunkt för internationella frågor

Vi är många som har ett komplicerat förhållande till ordet mission. Vi kanske tänker på negergossen som bugade så fint för missionspengen i söndagsskolans sparbössa. Eller vi tänker på korståg och tvångskristnande. Ordet mission kan ha tagit smak av en aggressiv och storskalig evangelisation. Vi behöver återerövra missionsbegreppet. För väldigt många inom vår kyrka har mission under lång tid stått för stora, uppoffrande satsningar i Afrika och Asien och möjligen i Latinamerika i syfte att predika omvändelse till kristendomen och bygga församlingar, skolor och sjukhus. En missionär var en utvald människa med en tydlig missionskallelse att åka ut till främmande land.

Denna missionssyn präglade hela 1800- och 1900talen. Men mission var inte bara något för fjärran länder. Bland de många missionssällskap som uppstod fanns även den självklara insikten att mission också måste bedrivas hemma. Man talade om inre mission och yttre mission, hemlandsmission och utlandsmission. Evangeliska fosterlandsstiftelsen har alltid känt denna dubbla kallelse.

När Svenska kyrkans mission, SKM, bildades 1874, utgick man från en delvis annan missionsförståelse. Mission var inte endast något för enskilda människor med en tydlig inre kallelse. Det var hela kyrkans kallelse och uppdrag. Därför blev inte Svenska kyrkans mission ett nytt missionssällskap med individuellt medlemskap utan en kyrkomission, det vill säga hela kyrkans missionsverksamhet med syftet att grunda nya kyrkor i andra länder. Svenska kyrkan har sedan dess fått vara med om att bygga upp och stödja självständiga kyrkor i många länder. För detta ändamål har vårt kyrkfolk under mer än hundra år troget stött SKM med gåvor och förböner. Detta har vi länge kallat mission. Även idag är vår kyrka genom Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete, involverad i stora och viktiga missions- och diakoniprojekt världen runt. Men vi har bara kallat relationerna till syd för mission. De motsvarande kyrkokontakterna i öst-västlig riktning och inom Europa har vi kallat ekumenik. mission blir ekumenik

Idag är alla kontakter mellan Svenska kyrkan och kyrkor i andra länder internationella ekumeniska kontakter, alltså samverkanskontakter mellan självständiga kyrkor i Guds mission.

Traditionellt har ordet mission mest stått för evangelisationssatsningar i främmande länder, men nu talar vi om mission på sex kontinenter. Alla kyrkor är kallade till mission. Mission betyder sändning, uppdrag, och kan mycket väl användas som ett uttryck för kyrkans samlade uppgift. Ändå ligger missionsbegreppet inte riktigt bra i mångas mun. Om vi

i Svenska kyrkan fortfarande tvekar inför att använda missionsbegreppet, så används det desto mer av företag och stater, men då mest i den engelskspråkiga varianten Mission. Vi minns filmen Mission impossible. President Bush talade om ”our mission in Irac”. Varje företag med självaktning formulerar sitt Mission statement, sin verksamhetsidé, sin programförklaring, vad man menar är sin uppgift, sitt program, sin mission. Vilken är då kyrkans idé, kyrkans mission?

guds mission – missio dei

Idén om mission som Guds mission föddes redan på 1950-talet, men har först på senare tid blivit av betydelse. Missio Dei-teologin ser missionen som Guds sändning av kyrkan i världen. Missionen börjar hos Gud. Den har sin grund i Treenigheten, Fadern som sänder Sonen i världen, och Fadern och Sonen som sänder Anden att genom kyrkan, tillsammans med andra goda krafter, bygga Guds rike på jorden.

Sändningen gäller på skapelseplanet, den första trosartikelns plan: Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare …

Gud sänder människan att förvalta allt skapat. Gud verkar i och genom alla människor i syfte att bygga rätt och rättfärdighet på jorden. Kyrkans uppgift på detta plan är att tillsammans med andra aktörer verka för till exempel vatten och mat åt hungrande och törstande, en hållbar miljö, rättvisa strukturer, jämlikhet, fred, ansvar för och omsorg om vår nästa. Därför kan och bör vi som kristna engagera oss i vårt samhällsbygge och samarbeta med politiker och institutioner. De är sända av Gud även om de själva inte ser det så.

Sändningen gäller på frälsningsplanet, den andra trosartikelns plan: Vi tror på Jesus Kristus, Guds son, vår Herre …

Gud sänder kyrkan att vittna om Jesus Kristus, om betydelsen av hans död och uppståndelse. Kyrkan har fått Kristi uppdrag att erbjuda människor försoning med Gud och varandra, inbjuda till lärjungaskap, tro och efterföljelse och att i hans efterföljd se och upprätta människor i utsatthet. Därför ska vi frimodigt fortsätta att vittna om vad vi sett och hört och hjälpa enskilda fram till en bärande tro på Kristus.

Sändningen gäller på Andens plan, den tredje trosartikelns plan: Vi tror ock på den heliga Anden, en helig, allmännelig kyrka …

Gud sänder oss att bygga en gemenskap i gudstjänst, undervisning, diakoni och mission, att kring Guds ord och sakramenten bygga en församling, så att kyrkan både här hemma och ute i världen får vara ett tecken på Guds rike tills Kristus kommer åter.

foto: jim elfström/ikon

Denna syn på kyrkans sändning utgår från den heliga Treenigheten och kallas därför ibland för en trinitarisk missionsförståelse. Dess styrka ligger i dess bredd och djup. Mission är inte bara en enda sak. Missionsbegreppet har flera aspekter. Kyrkan har ett stort uppdrag men tillsammans med många andra. Hon äger inte sin mission. Det gör bara Gud, och vi får vara med.

en missionell kyrka

Som kyrka har vi alltså ett stort och härligt uppdrag. Vi är en del av Guds mission inom kyrkans alla fyra nivåer, i lokalförsamlingen, som stift, som trossamfund och som en del av den världsvida kyrkan. Genom oss vill Gud nå ut till vår tids människor med sitt budskap om försoning och hopp. Denna utåtriktning, sändning, denna mission är en del av det som gör oss till kyrka. Sändningen är en del av kyrkans väsen. Mission är därför inte något som vi gör, det är inte en verksamhet, ett projekt eller ett företag. Det är något som vi är en del av. Vi är kallade och sända.

För att uttrycka att kyrkan till sitt väsen är mission används inom Church of England begreppen a Mission-shaped church eller a Missional church. Norska kyrkan talar om en misjonal kirke. På svenska börjar fler och fler använda ordet missionell. Kyrkan är missionell. Uttrycket vill säga mer än att kyrkan är missionerande: Kyrkan inte bara utövar mission, hon är till sitt väsen mission, en del av Guds mission i världen.

Begreppet en missionell kyrka är ett vilande begrepp, inte ett uppfordrande. Det talar inte om vad vi gör utan vad vi är. Vår uppgift är att vara, vara ljus och salt i vår tid och vittna om Jesus Kristus som är världens ljus. Genom ett trofast gudstjänstliv, genom dop och dopundervisning, genom att ställa sig på de utstöttas sida och försöka nå de onådda, vill kyrkan i sin samtid peka på en levande Gud som följer oss genom livet. Vi är kallade att vara Kristi efterföljare, och vi är sändebud för hans rike, Guds rikes ambas-

foto: jim elfström/ikon

sadörer i världen. På samma sätt som ett lands ambassad är ett tecken på att det landet finns och vill ha en relation till Sverige, vill kyrkan världen runt vara ett tecken på att det finns en Gud som söker oss. jesus lever

Genom Missional church-teologin rinner en frisk ström som ger glädje och förväntan: Det är sant att Jesus lever. På olika håll inom den engelska kyrkan har påskbudskapet nyupptäckts. Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden! Människor söker sig samman för att be och söka den uppståndnes vilja med sin kyrka.

Detta proklamerande av att Jesus lever är just det budskap som i alla tider har varit kyrkans stötesten, grunden till ofördragsamhet och tyvärr även till förföljelse av oliktänkande. Men att kyrkan är missionell innebär inte att hon har den fulla sanningen, bara att hon har sett Jesus Kristus levande och besjunger detta med den världsvida kyrkan, och att hon försöker ge hopp vidare till människor som längtar. I nattvarden stiger Kristus ned och tar på nytt synlig gestalt i bröd och vin, för att trösta och uppmuntra och ge näring åt vår tro. våga se

En missionell kyrka lever av den söndagliga reprisen av påskens morgon. Jesus lever, vi har sett honom! Men det räcker inte. Vi är också kallade till vår tid och vår kultur för att med ord, och inte minst utan ord, vittna om vad vi sett. Detta förutsätter en kompromisslös öppenhet för vad som händer i vårt samhälle och vår värld. Det vi kallar omvärldsanalys är därför något djupt kristet. Jesus såg igenom både människor och strukturer. Han vågade se sanningen i vitögat. Endast sanningen ska göra er fria, sade han. En missionell kyrka och församling utgår inte ifrån att tidsandan bara är ond. Kanhända den heliga Anden döljer sig i tiden för att föda längtan efter Gud?

Vår tid är oerhört svårtolkad. Utvecklingstakten är hög, den teknologiska revolutionen för med sig helt oanade etiska frågor och utmaningar. Här måste kyrkan vara med och hävda människans höga kallelse och värde. ”Vi tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet” (Sv. ps. 766).

nya uttrycksformer

Den församling som upptäckt påskbudskapet och fått klarsynens gåva vågar vara frimodig, vågar välja nya vägar. Tänk om den heliga Anden, som är ingen mindre än Jesus mitt ibland oss idag, vill leda oss som kyrka på nya oprövade vägar? Det finns idag en stor risk inom Svenska kyrkan, att vi alltför mycket fokuserar på hur vi ska kunna behålla våra kyrkotillhöriga, det vill säga stävja våra sjunkande siffror, när vi i stället borde höja blicken och följa Guds Ande ut i nya utmaningar.

Inom Missional church-rörelsen har ett intressant program vuxit fram i samverkan mellan Church of England och Metodistkyrkan i England. Det kallas Fresh expressions, nya uttrycksformer för vad det är att vara kyrka för vår tids människor. Många spännande exempel finns på hur den i påsken grundade kyrkan, med trons trygga öppna ögon, har fått helt nya uppdrag genom människor som medvetet sökt Guds vilja.

Man har ställt den nyttiga frågan: Arbetar vi på rätt sätt? Church of England har liksom Svenska kyrkan många gamla kyrkobyggnader som idag mestadels står oanvända. På flera håll har dessa fått nytt liv genom nysatsningar och nyetableringar byggda på det faktum att människor idag har behov av små grupper för lärjungaskap och nära relationer och att det finns fler musikstilar än den traditionellt orgelsakrala.

Att fira gudstjänst på en söndag passar kanske inte alla. Några tillhör nätverk som samlas under veckan och vill vara kyrka på en arbetsplats eller skola. Eller man har märkt att många människor har en mycket vag kyrklig identitet. Man vet inte om man är anglikan, katolik, baptist eller pingstvän. Inom Fresh expressions spelar det inte heller någon avgörande roll. Huvudsaken är att man har en fungerande kristen församling i sin närhet.

Flera gamla kyrkor har på nytt fyllts av besökare när kyrkobyggnader öppnats för dessa grupper och låtit dem plantera sig där. På många oväntade ställen: arbetsplatser, skolor, fängelser, kvarter, har nya gudstjänstgemenskaper vuxit fram, därför att Church of England har välsignat och drivit denna missionshållning.

foto: jim elfström/ikon

svenska kyrkan – en missionell kyrka?

I inledningstexten till kyrkoordningens andra avdelning om församlingen uttrycks såväl Missio Dei-teologin som Missional church-idén klockrent: ”Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Församlingens uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet med denna verksamhet är att människor skall komma till tro på Kristus, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. All annan verksamhet inom församlingen är en följd av och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.”

Kyrkan är sänd. Det är hennes väsen. Uppdraget har vi fått: fira gudstjänst, undervisa, utöva diakoni och mission så att människor kommer till tro på Kristus, så att en kristen gemenskap skapas och fördjupas, så att Guds rike blir utbrett och skapelsen återupprättad.

Det är vår mission.