Tidslinjen: HLH

Fakta: HLH, hemofagocyterande lymfohistiocytos, är en svår immundysfunktion som kännetecknas av okontrollerad infammation i kroppen, så kallad hyperinfammation. Orsaken till sjukdomen kan vara genetisk och drabbar då främst små barn (familjär/primär HLH) men tillståndet kan även uppstå som en följd av andra sjukdomar (sekundär HLH). I Sverige insjukAttack mot ett nar varje år cirka två barn i familjär HLH, sekundär HLH är mycket vanligare. livsfarligt försvar

Från dödsdom till botande behandling. På bara några decennier har chanserna att överleva för den som insjuknar i HLH ökat drastiskt. Allt handlar om att bromsa ett skenande immunförsvar.

Text: Matilda Skoglöw

1950

1979. Sekundärt.

Tillståndet sekundär HLH skildras i en studie. Majoriteten av patienterna hade tidigare fått immunosuppressiv behandling mot andra tillstånd, vilket innebär att immunförsvarets förmåga medvetet sänks.

1982. Överlevare.

En 1-årig pojke insjuknar i familjär HLH och behandlas på St Görans barnsjukhus i Stockholm. Pojken får återfall men återhämtar sig och genomgår senare benmärgstransplantation. Han är troligtvis den i världen som överlevt sjukdomen längst.

1970

1952. Genetiskt.

För första gången beskrivs det vi i dag kallar familjär HLH. Sjukdomen karaktäriseras som ärftlig och snabbt dödlig. Redan 1939 uppmärksammas patienter med liknande symtom men det är oklart om det rör sig om samma sjukdom.

1986. Transplantation.

Franska forskare uppmärksammar att benmärgstransplantation kan ge patienter livslång bot mot familjär HLH. Vid behandlingen byts hela barnens defekta immunsystem ut.

1990. Stormigt. I KI-forskaren Jan-Inge Henters avhandling visas att symtomen vid familjär HLH orsakas av att infammatoriska cytokiner, ett slags proteiner, stegras drastiskt i antal så att en så kallad cytokinstorm uppstår. 1994. Cellgift. Den första internationella behandlingsstudien (HLH-94) leds från Karolinska Institutet. 249 barn från 25 länder deltar. För att hejda infammationen ges barnen först cellgifter och kortison, därefter görs benmärgstransplantation och då kan cirka 50 procent botas. I senare studier, som HLH-2004, ses en successivt ökande överlevnad.

1995

1980

1984. Mördarceller. Forskning visar att immunförsvarets naturliga mördarceller, eller NK-celler, inte fungerar som de ska vid familjär HLH. Senare visas att även de cytotoxiska T-cellerna är defekta.

1990

2011. Mutation.

Marie Meeths och Yenan Bryceson i Jan-Inge Henters forskargrupp lyckas identifera oväntade genetiska förändringar hos barn med familjär HLH i Sverige. Den ”svenska” mutationen har uppstått i landets norra delar.

2000 2010 2020

2019. Pandemi. Allvarlig covid-19 kan leda till en cytokinstorm men att patienterna utvecklar full HLH är sällsynt. Många behandlingar som är efektiva mot HLH visar sig dock vara värdefulla vid svår covid-19.

1999. VirusHLH. Japanska forskare rapporterar att behandlingen mot familjär HLH även ökar överlevnaden för patienter med livshotande sekundär HLH orsakad av svår Epstein-Barr-infektion.

Framtidens utmaningar

Applicera på andra tillstånd Behandlingen vid familjär HLH har även visat sig efektiv vid sekundär HLH, bland annat hos barn med svår systemisk reumatism och personer med livshotande körtelfeber. Forskarna försöker identifera fer sjukdomstillstånd där behandlingen hjälper.

Förklara sekundär HLH Vid HLH klarar inte kroppen att bromsa immunförsvaret, med följden att infammationen ökar. Familjär HLH orsakas av en ärftlig immundefekt. Sekundär HLH kan istället utlösas av cancer, autoimmuna sjukdomar och svåra infektioner som körtelfeber, denguefeber eller infuensa, men mekanismerna är delvis oklara.

Fortsätta sprida kunskap Trots att familjär och sekundär HLH idag går att behandla fnns ett kunskapsglapp. Ibland får intensivvårdade patienter med hyperinfammation och HLH inte sin diagnos identiferad, vilket gör att lämplig behandling inte påbörjas. Ökad kunskapsspridning kan leda till att fer patienter fångas upp, får rätt behandling och därmed ökade chanser att överleva.

2022

Jan-Inge Henter.

IDAG

Visar mördarcellernas roll

I mitten av 1980talet är sju svenska barn döende i en sjukdom som inte fnns beskriven i de vanliga läroböckerna. Situationen får JanInge Henter, idag överläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus och professor i barnonkologi på institutionen för kvinnor och barns hälsa vid Karolinska Institutet, att helt ändra forskningsinriktning – från njurtumörer till HLH. – Jag tänkte att den här sjukdomen måste vara vanligare än man trott och kände att vi kunde göra skillnad. Eftersom patienterna dog fort måste det fnnas en viktig biologisk faktor bakom, säger han.

Vid denna tid var diagnosen HLH i stort sett en dödsdom och de festa som insjuknade avled inom två månader. Sedan dess har JanInge Henter varit drivande i forskningen kring sjukdomen och överlevnadschanserna har ökat drastiskt, till mellan 70 och 80 procent. – Utvecklingen är exceptionell. Våra studier har också lett till ny kunskap om hur kroppen bromsar infammation och att mördarceller då fyller en viktig funktion, säger han.

JanInge Henter menar att framgångarna krävt en hel del okonventionellt tänkande. – Att ge cellgifter till svårt sjuka patienter är ingen självklarhet.