#76 OKLART

LATIN LOVER

OKLART

Redaktionen

Latin Lover #76 Oklar

Chefredaktör Mina Asp Romefors Vice Chefredaktör Anna Hellers Sekreterare Adina Edfelt PR- Ansvarig Erik Aglert Ekonomiansvarig Linnéa Busk

Innehåll 3 Ledare Mina Asp Romefors 4 Redaktionsfrågan 6 Redaktionsfrågan - nya redaktionen 8 Guldålderskris Olivia Erik 10 Trender på Södra Latin Tess Fredriksson 14 Att fylla 18 i karantän Petter Ströbaek 16 Allt oklart vi lärt oss i karantän Adina Edfelt 19 Sex and the Södra Clara Cronhielm 20 Intervju med Fredrik Strage - Från Porrtidningen Slitz till Dagens Nyheter Mina Asp Romefors 23 Vänliga Sundbyberg Erik Aglert 24 Mitt oklara jag söker en ny identitet Jack Rossander 25 Svenne eller blatte? Maja Nuhic 26 QUIZ: Vilken studenklyscha är du? Kitty Östergren 30 Frågor till våra kära coronastudenter Mina Asp Romefors 33 HUD - säg mig Johanna Fröde 34 Vad din favoritbokserie i mellanstadiet säger om dig nu Alice Maddock 40 Jag röker, ni kommer dö Anna Hellers 42 Ingvars Bokhörna 44 Horoskop Malva Lindholm & Johanna Fröde 46 Söderflödet 47 Insidan

Skribenter Alice Maddock Kitty Östergren Petter Ströbaek Illustratör Gustav Hedengren Grafisk designer Li Brun

Kontakt Hemsida Sodralatinlover.com Mail latinlover@live.se Instagram @latinlover FaceBook Latin Lover Södra Latin

Ledare:

Valet, kvalet, havet och torskarna Jag befinner mig just nu på toppen av den backe jag i tre år kämpat mig uppför, och efter utspringet och alla lovord är det just den jag kommer glida nerför. Backen alltså. Men denna gång när jag befinner mig vid foten av berget har jag även en studentexamen med mig. Dock kvarstår frågan: Vad ska man ta sig till med livet? Alla dessa framtidsfrågor som förföljer studenten hade varit till intet om det fundamentala i en människas liv inte fanns. Alltså friheten. Friheten att välja sina handlingar. Och mitt i denna grumliga tid av frihet är filosofin existentialism en vanlig krydda i studentens häxblandning, i syfte att eventuellt upprätta ramar kring själva levandet, eller iallafall få riktlinjer om detta levande. Filosofen Kierkegaard menar att just friheten att välja sin egen livshistoria ger upphov till en ohämmad ångest hos människan, och flå den som i studentsfären inte upplevt denna ångest!

Men många tycks ta sin frihet för givet och att moralen ligger i handlingarna, inte i tankarna. Detta är något Paolo Roberto tycks glömma när hans namn nu fogas till raden bland var tionde man som köper sex och med det begår övergrepp på en annan människas kropp. De simmar inte mot strömmen, de snarare följer den ström som maktstrukturer, mans- och kvinnorollen samt machokulturen upprättat. Paolos ursäkt till hans “första” delaktighet i sexhandeln är, för att citera honom själv, en fis i rymden. Paolo är en fri man, med företag värda miljonbeloppet, han är fri att välja sina handlingar på alla sidor, vinklar och hörn av spektrat. Trots detta utnyttjar han sin frihet till den grad att han drar nytta av sina pengar för att för ynka 1500kr köpa sig till en kvinnas samtycke. Ett samtycke som egentligen inte är ett samtycke, då sexsäljaren befinner sig i en utsatt situation och en beroendeställning till torsken.

Efterfrågan är näring för utbudet, utbudets rena existens kräver en efterfrågan.

Personer som tvingas sälja sex är beroende av torskarnas så kallade behov. Och vad är det för behov, om jag får fråga? Ett behov av makt? Av sex? Att köpa sex är inget behov, det handlar om en brist på grundläggande värderingar som stavas moral. Äntligen har en torsks innanmäten spruckit och insidan syns, ett ansikte på förövaren blottas. Kulissen har spruckit för Paolo, men tydligen räcker 500 i dagsböter för att återigen sy ihop den, men för kvinnan som han förgrep sig på är kulissen inte något som bara kan sys ihop. Det kräver år, nästan en livstid, av interna operationer, för att ens tilldelas en chans att komma på nya ben, och dem benen innebär en frihet som för många som säljer sex redan från början inte var given.

Det är inte torskens tanke som räknas, det är handlingen. Handlingen belyser vilken moral torsken i grund och botten har, och då måste man ställa sig frågan var dessa värderingar har kommit ifrån. Vissa menar att porren bär hornen, medan andra menar att det är århundraden av kvinnoförakt som sitter fast inkilat i torskarnas värderingar.

Svaret är inte enkelt, men valet att köpa eller inte är. Köp inte en annan människas samtycke. Köp inte en annan människa.

För min sista ledare i Latin lover hade jag tänkt skriva en text överbelastad med sentimentalitet, nostalgi och kärlek till den skola jag nu lämnar bakom mig. Men jag, tillika mina coronastudenter, har också en frihet i form av ett val. Att vara tyst eller att inte vara tyst när det handlar om något så fundamentalt som frihet, och jag är ledsen men det går bara inte att hålla tyst. Det handlar om Allas frihet. Och hörrni, välj rätt i framtiden, behandla inte era medmänniskor som objekt, utan individer i detta gemensamma kollektiv som hör universum till. Och ät för all del inte upp torskarnas restpro- dukt, i form av ursäkter.

Mina Asp Romefors, Avgående chefredaktör :(:

Redaktionsfrรฅgan

Vad ska Jocke och Jonna Leif

Claes-Gรถran

Li Grafisk Designer

Erik pr-ansvarig

HU17A

MU18A

Kitty Skribe ES17B

Renesmee Anna Vice Chefredaktรถr

sa18a

Alice Skribent MU18A

Microsoft Teams

Adina Sekreterare

Gusta Illustr

SA18B

ES18B

Lunabelle

Dรถpa sitt andra barn till?

Antingen Napoleon eller typ Starleigh

Liam

Li Grafisk Designer

HU17A

Linnea Ekonomiansvarig

Kitty Skribent

HU17A

ES17B

Simp

Mina Chefredaktรถr HU17A

Gustav Illustratรถr

Petter Skribent MU18A

ES18B

Pillow

Paulina Paow Danielsson

Redaktionsfrågan X Æ A-12 Lea Vice Chefredaktör Clementin Gabriel Ekonomiansvarig Jockipojk? Jockikurre? Lilljocki?

Julia Grafisk designer Barnbidrag Fabian PR-ansvarig

Tomtemor eller tomtenisse :)

Maja Skribent

Nya Redaktionen Kjell för det passar bra till Lundell. Och Lunabelle Jack Skribent

Penny Rose Arielle Nova Kellie Clara Skribent

Jocke och Jonnas bästa namnförslag; Legendary Johanna Astrologiansvarig Annanbelle Elvin Layoutillustratör

Lunabelle2 Leia Illustratör

Guldåld Alla känner någon som tycks ha haft ett väldigt händelserikt liv. Ofta är det en äldre släkting eller bekant som efter flera år av att ha känt en för första råkar nämna att de minsann var med och kämpade för kvarteret mullvaden på 1960-talet eller köpte hasch av Jimi Hendrix son på plattan en gång. Sådär i förbifarten får du reda på att din farmor också var Napoleons krigshäst under kriget (1803–1815) och var en kär vän som var med under både hans uppgång och fall! Din än så länge korta livshistoria tycks överskuggas av de mer färgrika grenarna av ditt familjeträd.

En sådan släkthistoria som påvisar att livet var mer spännande förut, på gott och ont, är den om mina estniska släktingar som på 80-talet hälsade på min pappas familj i Stockholm (läs: Kista). Eftersom Estland var ockuperat av Sovjetunionen under den tiden behövde mina släktingar vara väldigt kreativa för att hitta en väg ut ur den kommunistiska superstaten, så de bestämde

1

sig för att låtsas vara en kör ute på turné!

Tydligen lät det rimligt för de ryska myndigheterna med en liten familjekör som ville uppträda i Sverige, för deras resa blev beviljad! Att komma hit var en märklig upplevelse för dem, som var vana vid ett helt annat liv i Sovjet, där de jobbade som jägmästare och fick stå i långa köer när de handlade mat med sina kuponger. Någon körsång blev det inte under deras vistelse, men jag har fått det återberättat för mig hur de satt i timmar och spelade in alla farfars gamla vinylskivor på kassettband. På det viset kunde de smuggla in musik som de annars inte kunde fått tag på i Estland, bland annat låtar från artister som The Beatles och Rolling Stones. Även fast mina estniska släktingar har ett väldigt stort förråd av märkliga och spännande anekdoter på grund av att ha genomlevt det sovjetiska livet menar jag självklart inte att jag skulle vilja byta liv med dem.

Det är inte direkt “på med björnfittan och

derskris hit med kupongerna!” för min del. Samtidigt kan jag se att dessa människor verkligen har genomlevt saker. För vilka anekdoter kommer jag egentligen att dra när jag är gammal och mitt liv snart är över? Nutiden känns inte lika äventyrlig eller spännande helt enkelt. Det som är oklart är vad som gör att de historier vi hört från förr känns så mycket mer intressanta och livsavgörande än nuet. Lever vi verkligen i en händelselös tid?

Mycket tyder på att det inte är så. Om man kollar tillbaka är det ganska mycket som hänt sen vi föddes: 9/11, klimatstrejker, internets och sociala mediers utveckling, covid-19 utbrottet, och säkert tusen saker som går en förbi och har blivit vardag. Nuet blir lite dimmigt och svårt att tyda, endast flytande stunder som går en förbi innan man hinner ta in dem. Samtidigt finns den här nostalgiska känslan av att allt hände förr. En slags fascination för det gamla som visar sig överallt. Titta bara på folks kläder!

(Eller musiksmak, hur många är det inte som “lyssnar på gammal musik”). Det kanske är så att det händer så jävla mycket på en gång att folk inte kan se nuet för det som det är. Inte för att misstas för någon med medelålderskris som klagar på att ens barn sitter med mobilen hela tiden, men vi får ju faktiskt konstant information om både viktiga och oviktiga saker om i princip allting som händer i världen. Dessutom är det ingenting som förvånar oss längre för allting är så absurt. Om jag skulle insjukna och hamna i karantän på grund av coronaviruset skulle mina kompisar kunna skriva: “oj, det är typ lite lol” istället för att faktiskt reagera på situationen på ett rimligt sätt.

Kanske är det så att vår generation kommer titta tillbaka på just nu och tänka att “det här var verkligen guldåldern”. Vi kommer berätta om de små vardagliga tingen som tillhör vår generation och skugga våra egna barnbarns livshistorier med våra mer överlägsna och händelserika anekdoter.

Olivia Erik

Trender på Södra Latin Föreställ dig detta; det är den 17e augusti 2017 och dina fötter fladdrar fram på Götgatan. Asfalten under dina Puma platforms är samma asfalt som du gått på varje lördag efter att du varit på Monki eller Weekday och shoppat under högstadiet, men banne dig om den inte känns lite fräschare just den 17 augusti 2017?

Du funderar för dig själv, och spinner som en katt när du kommer fram till att det är för att du från och med denna dag har en viss ägorätt till asfalten på denna gata. Tidigare i livet har du varit avskum, gått på högstadiet. Men som den fågel fenix du är så har du rest dig ur askan och denna dag klätt dig som den alfa du avser bli denna höst. Håret är klippt i en intetsägande “lob” - det innebär att ditt hår är platt och når till nyckelbenen och inte ger andra människor några andra associationer förutom att du är en “normal tjej”. Din tröja är ljusblå, långärmad, glittrar och du har den uppknuten som en magtröja. Den matchar du med ett par vita adidasbyxor, köpta på humana. Byxorna och tröjan

1

tillsammans med hoopsen du har i öronen vet du direkt kommer märka dig som en av de som “har någonting”, någon som har varit på utekrök i somras. Mer genomtänkt outfit än denna dag kommer du inte ens ha på din bröllopsdag, för det är genom kläderna du har på dig den 17 augusti 2017 du visar vem du är på Södra Latin. Detta är min upplevelse av första gymnasiedagen.

När jag återvände genom Södras portar 22 augusti 2018 så la jag inte märke till min fortsatta äganderätt till asfalten på Götgatan, men jag hade lagt lika mycket eftertanke i vad jag hade på mig. Som en enda kropp klapprade jag och mina två bästisar in i pilformation på Södra; ALLA med pärlor kring halsen och birkenstock på fötterna. Jag hade fått sitta på min kompis balkong och dricka vin under sommaren, istället för att dricka det i Tanto, och bara veckan innan skolstart så hade jag blivit insläppt på en klubb i tre minuter innan vakten insåg sitt misstag och slängde ut mig igen. Och det skulle ta mig fan synas att jag hade

tagit mig ur pöbelns möglande och nu hade blivit sofistikerad. Sayonara Humana second hand.

Den 10 maj 2020 är jag nog för nära i tiden till min egna stil för att kunna definiera tankemönstret den reflekterar. Jag antar att jag i framtiden kommer tycka att den visade att jag är en sån som ryser av välbehag av “dansk design” och att jag inte direkt tackar nej till ett glas rödtjut ifall det erbjuds. Jag kan i nutid undra hur jag tänkte när jag satte på mig tio storlekar för stora träningsbyxor första dagen i ettan. Men, jag behöver fundera ganska kort för att inse. Kläderna första dagen i ettan, och resten av gymnasietiden för den delen, har alltid varit ett uttryck för identitet. Genom att ha på mig muskorta tröjor och stora örhängen så visade jag i vilken identitetskategori jag valt att lägga mig - att jag hade en “favoritlåt av Lorentz” och var lite hångelsugen. Andra kom första dagen i ettan med sin kånken, för att visa att de minsann gillade Håkan Hellström. Eller så hade de en sjal som hårband, för att visa att de

"På gymnasiet kommer den främsta trenden alltid vara att få kompisar. En gymnasieelevs behov av att hitta en egen identitet, och kompisar som accepterar den, blir viktigare än yttre trender."

1

föredrog Lykke Li. Hade de basker så ville de att du skulle fråga ifall de sett Amelie från Montmartre (som de såg förra veckan). Vare sig benen var klädda i träningsbyxor från Humana, gamla Levis 501’or eller kostymbyxor från Monki så hoppades alla på att hamna i ett fack med hjälp av stilen.

Min privata spaning är att det vi upplever som “trender” är det som vi i våra individuella kompisgäng bestämmer är snyggt för perioden, vilket är varför trender som jag upplevt inte är applicerbara på samtliga i min årskurs. Fastän jag kan känna att det rann pärlhalsband ur munnen på mig, så mycket som jag bar det i tvåan, så vet jag att en person som inte varit jag typ gått på samma fester som under gymnasietiden, men aldrig varit i samma gäng som, inte känner likadant. Gymnasiet är den tid då man får chansen att slå ifrån sig det gamla högstadiet och börja bygga sin alldeles egna individ på riktigt.

På gymnasiet kommer den främsta trenden alltid vara att få kompisar.

En gymnasieelevs behov av att hitta en egen identitet, och kompisar som accepterar den, blir viktigare än yttre trender. Kompisgängens gemensamma tanke om vad som är “coolt” är det som agerar kompass under gymnasiet i vad som är trend eller ej. Därför kommer människor som hängt i olika gymnasiegäng definiera olika saker som “trender”

under sin gymnasietid. De upplevda trenderna är de gemensamma intressena som förde gänget närmare. Det är anledningen till varför “de snygga naturarna” alltid kommer ha Doc Martens och svarta Levis 501, för att det är så de visar att de “gillar musik med gitarr” men också att de aldrig skulle lämna Baras Backes fyra, trygga väggar. Och tjejgänget som gillar mysiga, hemlagade middagar där alla varit konstant olyckligt kära sedan typ 2015 kommer alltid ha stickade tröjor och Weekday-jeans. Det är så vi visar vilka som tillhör vår flock. Så, förutom åsikten “Matsalen är så himla trång” så är nog avsaknaden av just gemensamma trender, den mest gemensamma trenden på Södra Latin.

Tess Fredriksson, hu17a

f y l l t a t 18 A

J

ag hade hypat upp min 18-årsdag i nästan 6 års tid.

Min brorsa fyllde år då och då hade han värsta stora festen och han började gå ut mer. Det verkade asnice. Att betala för att må sämst men bäst på samma gång verkade som en dröm. Sen kom Corona i februari och jag blev genast skeptiskt inför hela corona-grejen, vilket jag inte brukar bli. Jag sa att det skulle gå över efter en vecka och att folk överdrev typ.

Men nu har ju februari gått och mars gått och april gått och till och med maj.

Min födelsedag var ju för mer än en månad sen. Så att eeeeh, ja. Segt helt enkelt.

Vad fick jag göra under dagen? Köpa trisslotter såklart. Eftersom min farmor dog nyligen kunde jag spendera hennes arvspengar (60 kronor) på 2 trisslotter.

Okänsligt? Asså hon var ju spelmissbrukare själv så jag lägger bara peng-

1

arna där de annars skulle ha lagts. Sen gick jag och köpte ett 6-pack Pripps blå och satte mig mitt i trekanten på liljeholmen. Bredvid mig satt en alkis och viftade sin ölburk i luften lite som för att utbringa en skål, och då kom jag på att han endast försökte vara snäll mot mig för att jag själv såg så sorglig ut. Det är lite som när man besöker sin farmor för att man tror att hon blir överlycklig men hon har exakt samma anledning att bjuda över dig från första början.

För att hon tror att du blir överlycklig.

Ja farmor, du var ju inte direkt diskret jävla bitch. Hon är ändå död nu, hon kommer inte läsa detta (om inte Tranströmer läser tidningen och snitchar där nere i helvetet).

Senare på kvällen så firade jag faktiskt med min familj… över zoom. Min pappa lämnade efter 5 min för att han hatar mig och min mamma fick ett samtal

n a r t a ä k n i från Adam Alsing som befann sig i Sydamerika eller nåt så hon lämnade också ganska snabbt. Men det var annars väldigt stel stämning för att vi drack tillsammans och de tittade på mig på ett konstigt sätt. Som att jag inte var värd det. Det känns som att mycket restriktioner hålls kvar även fast jag blivit 18 nu. Ingenting har egentligen förändrats.

Efter det gick jag ut med Mister x i ES18A och han var trevlig och så, förutom när han ständigt försökte ta med mig på strippklubb. När vi senare var på donken skällde han ut personalen för att appen strulade. Vi träffade sen några 16-17 åringar som inte hunnit fylla så vi behövde dra till Baltazar där inte ens jag behöver visa leg.

När jag senare kom hem efter att Mister x mötte upp nån 05:a som är känd på tiktok så började min granne skrika på mig att sticka därifrån. Hon trodde

väl att jag var en uteliggare som försökte bryta sig in i hennes hem, vilket är rimligt. Därför fick jag runka på allmän plats och det enda dåliga med det är att det är jag som behöver betala dagsböter för det nu och inte min mamma.

Så min 18-års dag sög balle, eller runka balle. Men egentligen, 18 är fan en jävla överskattad milstolpe. Det enda som händer är att du får kolla på porr med gott samvete och på barnporr med sämre samvete. Det var kul att ha en konstig födelsedag, RIP Farmor.

Och till alla musikettor som vill ha snus, jag tänker inte köpa ut till er, ni får göra som jag gjorde på min tid. Vilket var att man blev vän med han på St Pauls tobak eller Nillas (Nillas är svårflörtad dock).

Petter Ströbaek

Allt

oklart vi lärt oss under karantän När det här kommer ut har vissa 01or redan tagit studenten, några ska göra det nästa vecka och för mig kommer det att ha gått 12 veckor sedan jag senast satte min fot innanför Södra Latins portar. De sista tre månaderna av det här skolåret kommer att ha spenderats pluggandes i pyjamas, scrollandes TikTok och evigt väntandes på att någon vågar un-mutea sin mick på teams för att svara på lärarens frågor. Även om det är alldeles fruktansvärt vidrigt att inte ha någon anledning att sätta på sig snygga kläder om morgnarna har vissa upplevt att tiden i “karantän” (ja, man kan väl inte egentligen kalla det karantän eftersom de flesta tagit tuben in till stan fem gånger i veckan för att träffa sina vänner trots rekommendationerna) varit givande; rogivande, tongivande, målgivande - ett sätt att stärka jaget. Vissa upplever att de sover mer, äter bättre, tränar mer, har mindre stress och äntligen har tid att lära sig det där de tänkt lära sig de senaste 5 åren. Andra, som jag, sover och tränar mindre, har mer stress och är generellt deppigare. Det är olika i vår Herres hage. Hur som haver så

1

har alla, oberoende av den individuella uppfattningen av den konstiga nya tillvaron upptäckt, eller lärt sig om man så vill, något nytt.

Själv var min första stora uppenbarelse att jag inte är ambivert som jag alltid tänkt, utan extrovert - något jag inte är ensam om. Efter att med hjälp av instagram ha undersökt vad folk har lärt sig under karantänen visar det sig att nästan 10% av de instagramföljare som var trogna nog att svara, kommit till samma insikt.

Andra har insett vad de saknar från sitt gamla liv och kanske lärt sig att uppskatta det de har. Många verkar ha förstått saker om skolan under tiden skiljd från den; som hur man använder teams, hur svårt det är att plugga, hur vidrigt det är med matte, att borden i skolan måste vara ergonomiskt utformade trots allt, hur mycket man älskar skolan och att vissa lärare inte förtjänar rättigheter.

Någon har även dragit slutsatsen att hemskolade ungar troligen lider av depression. Något som mycket väl kan stämma. Många verkar även ha försökt lära sig språk, vilket gör mig otroligt impad, både franska (flera stycken som lär sig franska, herre-

gud) och nederländska (what? who? why?). Om jag bara kunde utnyttja tiden för att försöka få A i tyska hade ju livet varit fantastiskt… tyvärr är min motivation sannerligen bristfällig. Förutom att lära sig språk har folk utforskat andra hobbies: att sy, ta hand om växter, spela gitarr, jonglera, ha tråkigt, “vara mig själv” (oj? spännande? hur då?) och “att min snopp klarar mer än jag trodde” (ja, vi fattar väl alla vilken hobby som syftas på). Personligen har jag stickat en tröja genom att kolla på en youtubevideo, använda en annan tröja som mått och rådfråga min mamma. Slutsatsen blev att jag älskar att imponera på folk och få positiva kommentarer, men det var knappast en nyhet. Om jag kommer använda tröjan? Nja… kanske.

Två personer menade att de inte lärt sig någonting och en del av mig känner att det endast är deppigt men den största delen tänker att det är lögn. Du har väl iallafall lärt dig hur många gånger om dagen din mamma känner ett behov av att göra “övningar” för ryggen eller att din granne har sex varje dag klockan 21.30? Men människorna som hävdar att de inte lärt sig något verkar iallafall må bättre än de som svarade: “är lowkey alkoholist” (ser framför mig en ensam person som pimpar häxblandning ensam i sitt rum, sorgligt), “min tjej tog min

mössa” (jobbigt men hon är säkert snyggare i den än du), “att det är lit att kolla på älglivekamera med mina päron” (vad fasiken är ens det? hur mås det?) och “tiktokdanser” (du är inte ensam men det är ändå inte försvarbart). Jag hoppas att ni som skrev dessa mår bra i nuläget och börjar omvärdera era liv. Det finns stödnummer att ringa!

Folk verkar också ha lärt sig saker om sin kropp, som vår kära f.d. chefredaktör Mina som insett att “liggsår is real” och att “det gör ont i benen om man inte rör sig på 5 dagar” (no shit Mina…). Andra utbrister “jag vill jappa” som svar på frågan, bara för att snabbt lägga till ett “förlåt”, jag förstår dig - de flesta känner sig sexuellt frustrerade under karantänen, ta bara snubben med snoppen som klarar mer än man tror som exempel (eller gör inte det, allt ska inte testas). Samtidigt blir de flesta relationer testade och vissa inser att de inte kommer ha kontakt med sin klass efter studenten, hur lite folk bryr sig om en, vilka som är ens vänner och att ens familj hatar en medan andra inser att “Fabian Penje väljer Erik Aglert över sina andra vänner” (så går det om man går med i Latin Lover, det konsumerar all ens tid :)).

Utöver alla spännande saker folk lärt sig var det två kommentarer som oroade mig på djupet. Den för-

sta: “att svampar bör ätas med eftertanke” framkallade en bild av någon idiot som plockar svampar i skogen utan att vara kunnig och blir förgiftad. Eftersom min morfar gjorde det en gång har jag blivit helt avskräckt och har aldrig vågat göra det - efter denna kommentar har min övertygelse bara stärkts. Plocka inte svamp, köp den! (Om personen menar shrooms tänker jag inte ens kommentera det). Den andra deklarerade följande “att han som gjorde peanut butter jelly time har blivit dödad av polis”. Efter att ha googlat insåg jag att pbj-time var en sång som blivit meme och att det stämmer att en av bandmedlemmarna som gjorde sången blev dödad av polisen. Frågan är varför det är värt att veta och varför denne person vet det? Kanske är det dags att skaffa sig ett liv? Ja, samtidigt tycks det nästintill omöjligt i dessa tider, även om vissa verkar må bra och meddelade att de lärt sig hur skönt det är att vara hemma - dessa människor lär dock verkligen behöva skaffa sig ett liv så fort karantäntiden är över. Jag ber för er men framför allt avundas jag er.

Själv har jag ungefär lärt mig det alla andra lärt sig och ständigt lär jag mig nya saker. Livet utan riktig skola är en mycket annorlunda tillvaro. Jag har lärt mig att man kan sakna sin gamla vardag så mycket att man nästan går under, att man kan sakna den som man gör någon som gått bort. Samtidigt har jag lärt mig hur galet snabbt ett helt nytt levnadssätt kan kännas som vardag. Den insikten är både betryggande och lite obehaglig.

Adina Edfelt 1

SEX

AND THE

SÖDRA

Eventuella biverkningar: Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare): Huvudvärk, spänningar och smärta i brösten, depression, nervositet, humörsvängningar, sömnlöshet, illamående, matsmältningsbesvär, diarré, buksmärta, känsla av uppsvälldhet, akne, hudutslag, torr hud, klåda, bröstförstoring, smärta (t.ex. värk i ryggen, armar, ben, handleder, vrister), kraftlöshet, vätskeansamling (ödem) i armar och ben, viktförändringar, migrän, yrsel, blodtrycksökning, kräkningar, missfärgning av huden, försämrade leverfunktionsvärden.

S

edan en månad har jag och min kropp fått ta del av ett fantastiskt urval av ovanstående festligheter. Jag går för närvarande igenom en process som majoriteten av er led av för flera år sedan: Början av en östrogeninducerad pubertet. Efter en månad av östrogenbehandling har jag utvecklat en enorm sympati för alla er som lider av pms. Den enda jag tycker mer synd om är mig själv, för jag har konstant pms. Pågått i en månad. Non stop.

24/7. För att förbereda mitt oskyldiga jag, alltså jag för en månad sen, har jag skrivit ett brev till henne: De faktiska förändringar som sker i din kropp kommer vara väldigt svåra att skilja från fantomsymptom och önsketänkande. Du kommer hela tiden undra om du alltid haft sådan len hud eller om du alltid haft små klumpar under brösten. Har du faktiskt fått bredare höfter, eller är det hela din kropp som blivit bredare som ett resultat av din konstanta hunger och all vätska som samlas i din kropp? Är du så emotionellt instabil på grund av östrogenet eller för att du tvingas spendera så mycket tid med din mamma?

Att verkligen känna dina känslor är en helt ny sensation för dig. Det är som att känslovarelserna inuti ditt huvud blivit lite för packade och inte riktigt förstår när glaset är fullt, de bara fortsätter hälla känslor tills de väller över. Du kommer bli ett klassiskt hormonmonster. Därför är du nästan lite glad att behandlingen sammanfaller så perfekt med karantäniseringen. Du kan gömma dig för världen under denna fas av utbrott, sammanbrott, acne och vätskeansamling. Du kan kliva ur karantän som en snyggare version av dig själv.

Att gråta över småsaker har blivit något utav en hobby för dig i karantän, därför har jag sammanställt en lista över situationer du kommer finna dig själv i den kommande månaden. Du kommer: o Gråta för att en femåring på talang inte lyckas minnas 200 decimaler av pi o Gråta för att du råkat drömma om att du badade med din kompis ex o Gråta för att du känner dig ful o Gråta varje gång du ser en film, eller en reklam o Kunna känna sexuell attraktion efter arton månader på testestosteronblockers som gjort dig nästintill asexuell o Skrikgråta Girlfriend av Avril Lavigne över den där killen som var snäll mot dig ibland när du fortfarande var i skolan. o Gråta för att du inte hittar klumpen i bröstet som du kände så tydligt förra veckan o Bli upphetsad när simmarna har myspys Trots att du är ett monster som inte borde släppas ut bland folk kommer du få ut bra saker av detta också. Du kommer gråta glädjetårar för att du nu äntligen får uppleva förändringar i din kropp som du borde upplevt för flera år sedan. Du kommer känna ett lugn inom dig (förutom när det är kaos) eftersom du kan slappna av och njuta av att sakta men säkert bli dig själv.

Vänligen, Clara

Illustration: @ElvinOdelholm

Fredrik Strage Från porrtidningen Slitz till Dagens Nyheter.

I ett gemytligt samarbete mellan oss i Latin lover och skolans Elevkår har en intervju med kulturjournalisten, poddinfluencern och musiknörden Fredrik Strage inrättats. Det är Kristi himmelsfärdshelg och mötet äger rum i den brunröda kulverten som är insprängd mellan Hantverkargatan och Kungsholmsgatan.

I ett möte med en kulturjournalist kan man tänkas möta olika epoker av musik i en och samma individ, och det är precis det som tornar upp sig framför oss. I läderkavaj, en urtvättad tröja med bandloggan Kite tryckt på bröstet och det sedvanliga rufsiga håret som är en färgpalett av svart och grått står Strage där. Anledningen till att vi befinner oss framför en soptunna i den långa passagen handlar inte om att Strage har bråttom till något, och att tunnelbanans närhet därav kommer lägligt till, utan det handlar om Strages starka minnen förankrade med platsen. Han redogör för hur han brukar åka rullskridskor med sin dotter här, och att han år tidigare befunnit sig på rave i den lokal som nu är en boulebar.

Strage gick på ett numera nedlagt gymnasium i Linköping, ett gymnasium som blivit hånat till följd av att den delar namn med ett mentalsjukhus i Lund: Sankt Lars.

- Latin Lover är ett brilliant namn på skoltidning, min skoltidning hette EGTT, En Ganska Tunn Tidning, vilket är ett fruktansvärt uselt namn för en tidning. Jag gjorde en intervju för tidningen med en artist, som de refuserade, så jag fick inte vara med.

Jag börjar undra om det är ren revanschlystnad till följd av EGTTs refusering som motiverat Strage att nu besitta en sådan drömkarriär, därför undrar jag - varför blev du journalist?

- När jag var ung läste jag en tidning som hette Slitz, som numer är en herrtidning… eller ja, porrtidning. Men på 80-talet var det mer av en livsstilstidning i samklang med I:D eller The Face. Den var otroligt välskriven, och det inspirerade mig. En tidigare skribent i tidningen är numer chefredaktör för Pensionärernas riksorganisations tidning, där jag fått en förfrågan att börja jobba, men jag känner att det inte riktigt är dags än.

Utöver tidningen som nu i äldre dar levererar tryckt

porr, brukade Strage även läsa tidningar om film och video, vilket fascinerade honom.

- Det var debatter om att våldsamma videofilmer leder till att folk sparkar ner varandra på gatan, och det kändes så förbjudet, nästan som en drog. Vi blev besatta och kände oss som sådana badasses när vi hyrde film. Trots det stora filmintresset har Strage nästan enbart skrivit om musik, vilket han kort och gott förklarar med: - Jag har inte recenserat film på senare år på grund av att jag vabbat, men jag vill recensera mer film i framtiden.

För mig, som suttit i Latin Lover i snart 2 år och till hösten har sökt in till Journalisthögskolan, måste jag ställa den fråga som jag upplever att många underkastar sig: ehöver man verkligen journalistutbildning?

- Om målet är att skriva opinionstexter är det viktigare att hitta sin egen nisch än att vara renodlad journalist, men om man vill arbeta med klassiskt grävande journalistik är den riktiga utbildningen ovärderlig. Jag hade så dåliga betyg så jag kom inte in på journalistutbildningen, istället läste jag 40 poäng idéhistoria och därefter en fristående kurs på Journalisthögskolan i Stockholm. När jag var ny i Stockholm gick jag på ett seminarium på Kulturhuset som handlade om hur man blir frilansande kulturjournalist, och det första talaren sa var “Bli inte frilansande kulturjournalist.” Men jag tror att om man vill bli journalist måste

första talaren sa var “Bli inte frilansande kulturjournalist.”

Men jag tror att om man vill bli journalist måste man hålla fast vid det.

Utöver att möta motgångar i att vara aspirerande kulturjournalist kan det finnas svårigheter i att själv åtnjuta det yrket: - Det handlar om att hylla eller dissa något, inte att ge en vidare analys, vilket jag märker tydligt när jag skriver texter som inte är lika åsiktsinriktade, då de inte får lika många delningar som en text som hade handlat om Paolo Roberto, invandring eller feminism. För mig kan politik nästan kännas smutsigt att skriva om eftersom det ger många delningar, men inte är något jag brinner för. Däremot handlar min mest delade text om att jag började rösta på Socialdemokraterna, det blev som en explosion. Den texten har dock gett mig spelningar som DJ på sossefester, ikväll ska jag till och med hålla i ett digitalt musikquiz för socialdemokrater. Jag har suttit hemma hela förmiddagen och skrivit frågor om socialdemokratiska låtar.

2008 vann Fredrik Strage Stora Journalistpriset i kategorin Årets förnyare, för en bok där han listade upp de 100 bästa rockögonblicken på den då nya, revolutionerande plattformen Youtube.

- Jag brukar kalla mig själv för Sveriges första youtuber, jag var den första personen i 1

Sverige som blev förknippad med youtube, på fester som jag gick på stod mitt namn i youtubeloggan. Vissa videor som fanns med på listan blev borttagna från youtube på grund av upphovsrättsliga skäl, men då laddade jag själv upp dem igen. Trots detta fick jag aldrig för mig att ladda upp något själv, utan allt var 100% textbaserat.

Trots att Strage var Youtubetågets första passagerare i Sverige har han varit bland de sista i många andra tåg som sociala medier har upprättat, till exempel Instagram, Facebook - eller poddandet. Numer bedriver Strage en podd som heter Hemma hos Strage, där han intervjuar artister hemma hos sig.

- När jag släppte podcasten ville jag lansera mig själv som influencer.

Att hitta ny musik i det virtuella universumet är något som fascinerar mig, ny musik finns i varenda hörn, under varje sten, flik, instagramsida eller i skräpposten på mejlen, därför måste jag passa på att fråga: Hur hittar man som musikjournalist ny musik?

- Man kan tycka att musikjournalistik har spelat ut sitt kort, tidigare var det en maktposition då alla journalisterna hade tillgång till musik, man kunde ragga på Bondegatan och ba ‘Vill du komma hem till mig, jag har nya Kent. ‘ Men nu är det viktigare med vägledare, utbudet är så stort att jag blir ledsen för att jag

inte hittar något. Om jag hittar en artist som givit ut fyra album som är precis min kopp te kan jag bli akutdeprimerad att jag inte lyssnat på den tidigare. Det är nästan nedslående - då inser jag hur det är som att stirra ut i världshistorien i en liten liten strut, det är omöjligt att lyssna på all musik!

Och med dem orden lämnar Strage oss i Latin lover och Elevkåren till vår egen del av universum och vår begränsade repertoar av musik. Han kastar på sig sin rock över läderkavajen, börjar långsamt gå baklänges, och med ett leende på läpparna vinkar han hejdå, när han rör sig hemåt, mot den andra delen av kulverten som leder till Kungsholmsgatan.

Text: Mina Asp Romefors

Vill du se mer av Strage?

Spana in Latin Lovers och Elevkårens instagram!

Vänliga Sundbyberg Jag har aldrig tänkt att var jag kommer ifrån har betydelse för mig. Att jag hade varit samma oavsett om jag hade bott i Ockelbo, eller i innerstan. Men när jag började Södra så hände något. Jag blev helt plötsligt en lokalpatriot och Sundbyberg blev helt plötsligt en alldeles för stor del av min personlighet. Det kan bero på en försvarsmekanism, att eftersom jag helt plötsligt blivit en del av norrortsminoriteten känner jag att jag måste skydda, försvara och sälja in Sundbyberg. Varför jag blivit den lokalpatriot jag är är oviktigt, viktigt är dock att betona att jag älskar Sundbyberg mer än både Oskar Linnros och Gustav Fridolin och i den här texten vill jag dela med mig av det kanske mest oklara men också det mest älskvärda som Sundbyberg har - nämligen facebookgruppen ”Vänliga Sundbyberg”.

2017 var ett bra år. Det var året när jag återupptäckte Facebook. Alltså året då jag upptäckte att Facebook hade andra fördelar än öppnande av nya banor på Candy Crush. På Facebook fanns Buzzfeed nifty, Buzzfeed nifty for men, SVT humors roliga klipp, men kanske framför allt Facebookgrupper, jag letade runt bland några och hittade till slut Vänliga Sundbyberg, som idag har knappt 6000 medlemmar. Vänliga Sundbyberg hade något mer än alla andra grupper, den bytte omslagsfoto till en ny blomma varje vecka, det kom upp kanske 3 st motivationscitat som; ”Jag är inte perfekt.

Men varje dag försöker jag vara den bästa personen jag kan vara.” - Leif, Administratör, varje dag. Men framför allt fanns det ”diskussion”. Senast igår publicerade en utav de aktiva medlemmarna Ola ett inlägg där han ifrågasatte Sundbybergs lilla centrum Signalfabriken. Han ville veta ”vitsen” med platsen. Som svar på inlägget hade man kanske räknat med 3 kommentarer, eller i

bästa fall kanske 10. Eftersom att det inte finns så mycket att diskutera i frågan så är 10 verkligen i mesta laget. Jag dricker inte kaffe, men hade jag druckit kaffe så hade jag fanimej satt det i halsen. 138 kommentarer!!!!! Du skämtar!!!?? Vad finns ens att säga?? ”Ingen aning faktiskt. Ett tomt blåshål bara.” kommenterade Anki, ”Vitsen är i första hand bostäder.” kommenterar Lena därefter, vilket är två helt rimliga kommentarer eftersom de svarar på frågan. Men varför jag älskar Vänliga Sundbyberg så mycket är tack vare kommentarer som: ”Hela Sturegatan är förstörd…” (Sturegatan är alltså en gata som ligger på andra sidan av Sundbyberg). ”Jag har ALLTID älskat Solna C och kommer fortsätta med det.” ”Pinchos? När öppnar det?”. Dessa är kommentarer där folk bara uttryckt vad de tycker, men inte om ämnet.

Fantastiskt.

Vänliga Sundbyberg bör vara en förebild för alla andra förortsgrupper på Facebook, det är en grupp med kärlek, glädje och diskussion. Jag har aldrig varit stoltare än jag är över denna älskvärda facebook. Jag älskar Vänliga Sundbyberg. Och eftersom jag också älskar er (Latin Lovers läsare) så har jag gjort en flik på vår hemsida där jag delat mina favoriter från Vänliga Sundbyberg.

Skanna QR koden!!!

Erik Aglert

MITT

JAG

SÖKER EN NY IDENTITET Jag har kommit underfund med att det är högst oklart vem jag är, om jag ens är någon alls. Kanske är jag bara en diffus oklar dimma som svävar omkring från det ena oklara till det andra och försöker finna tillhörighet i det.

Hela denna insikt – som ju faktiskt låter mycket invecklad och som något som kräver år av filosofiskt tänkande – kom till mej genom att jag tittade på en serie på Netflix som en god vän till mej tipsade om. Hon har bott hela sitt liv på Irland, kompisen alltså, och det är något som vi gärna pratar om när vi umgås.

Jag brukar ofta av nyfikenhet fråga hur man gör saker och ting där och hon brukar gladeligen svara mej, och det hörde därför till saken att hon tipsade mej om den nordirländska Netflix-serien Derry Girls.

Serien utspelar sig under tidigt 90-tal på Nordirland i staden Derry, en turbulent tid för invånarna där. Konflikten på Nordirland tar sin början år 1921 efter att det irländska frihetskriget tagit slut, och öns norra del förblir under brittiskt styre, med anledning av den stora protestantiska befolkningen där. Men ett protestantiskt övertag innebär tyvärr alltid en katolsk underkastelse, och den nya lagstiftningen under 20- och 30-talen blir därför mycket diskriminerande mot just katolikerna.

Det här leder till att de sedermera börjar göra motstånd, motståndet blir allt hårdare ju längre in på 1900-talet vi kommer och 1969 utbryter de första stora våldsamheterna mellan de två sidorna i form av gatukravaller i just Derry, som återfinns i seriens titel.

Den 30 januari 1972 äger den så kallade ”blodiga söndagen” rum då brittiska soldater dödar tretton obeväpnade katolska upprorsmän, en händelse som U2 besjunger i sin Sunday Bloody Sunday från 1983. dödstalet blir bara större. Under 90-talet då konflikten når sitt crescendo, börjar fyra tonårstjejer

och en brittisk manlig kusin på en flickskola i Derry och det är just vad Derry Girls handlar om. Klassisk sitcom-humor möter mörk historielektion, och jag blev trollbunden.

Jag började brinna för irländska katolikers rätt i samhället. Det är tur att det bara fanns två säsonger för jag var bara något avsnitt ifrån att pryda väggarna i mitt rum med irländska flaggor, helgonbilder och fyrklövrar samt skicka in en ansökan om medlemskap i den irländska motståndsrörelsen IRA. Jag var som förändrad efter endast två säsonger av en vanlig sitcom, och grät till och med vid flera tillfällen.

Men det var något som inte stämde. Det hela kändes mycket bekant, för bekant. Och det var då jag mindes det. Att jag något år tidigare hade sett Sound of Music för första gången och på exakt samma sätt blivit tagen av filmens fantastiska innehåll. Jag började under en period klä mej i tyrolerhatt, endast dricka Almdudler (en inhemsk österrikisk läskedryck), och framför allt blev min hjärtefråga Österrikes befrielse från Nazityskland, trots att det var mer än åttio år sedan Österrike ockuperades, och att landet idag helt och hållet är en självständig stat.

Vad säger då detta om mej? Vem är jag i mej själv om jag kan skapa en hel identitet kring något, en totalt påklistrad sådan, och sedan skrota den för en ny irländsk? Svaret måste vara: en högst oklar person som gör allt för att söka tillhörighet i något eftersom jag uppenbarligen inte har någon egen, i desperat hopp om att bli mindre oklar. Jag anser mej fortfarande inneha en irländsk identitet och kommer väl ha det tills jag tar mej an en ny. Kanske råkar jag se en dokumentär om utrotandet av lunnefåglar på Färöarna, flyttar dit och börjar jobba som fågeluppfödare. Men bättre det än att vara identitetslös och oklar, eller hur?

Av: Jack Rossander

svenne eller blatte? av: Maja Nuhic

Klipp av dig håret för att du är “deprimerad”, byt stil för att du känner dig tråkig, förnya din umgängeskrets för att ingen vill bjuda dig på fest. I ett tonårshuvud är “IDENTITETSKRIS” skrivet i stor text med “impuls” inte långt därefter. Det är inte sällan man träffar personer som är osäkra i sig själva, men att träffa någon som är osäker på om de har rätt till sin härkomst är lite annorlunda.

Som medelklass invandrardotter uppväxt i ett relativt snobbigt område, började den inre konflikten om identitet blossa till liv i ung ålder. Mina blonda klasskamraters tydliga förvirring när jag frågade om deras ursprung förbryllade mig alltid. Varför var det en konstig fråga? Ja, att “vart kommer du ifrån?” skulle komma före “vad heter du?” var inget nytt för mig. Lyckligtvis präglas inte mina barndomsminnen av min härkomst i större utsträckning än denna sociala skada.

Mestadels beroende av att jag inte förstod att smeknamn som “apan” tilldelades på grund av mina håriga armar snarare än min talang för trädklättring. Det var först när den barnsliga naiviteten började slockna som det riktiga dilemmat började. Jag insåg hur mycket jag hade påverkats av min omgivning.

När jag pratar om identitetskris i denna kontext menar jag inte förlusten av kultur eller svårigheter till att relatera till den svenska.

Snarare syftar jag på en inre debatt om i princip alla ens handlingar. Pratar jag så här för att klassas som en “bra invandrare” eller är jag för privilegierad för att ens kunna relatera

till mina kusiner i Farsta? Att inte veta vart det är man ska söka acceptans är ett återkommande problem för innerstadsblattar. Nästan ett problem man borde vara tacksam för, då det är tonvis bättre än att inte bli accepterad i samhället.

Ja, för att vara helt ärlig så har jag självmant aldrig känt mig något överdrivet utestängd, något som tillhör en del av mitt privilegium som sekulariserad europé. Hur som helst har det funnits tider då jag behövt ifrågasätta ifall min bild av min tillhörighet, endast var ett resultat av min extrema assimilering.

Häromdagen fick jag till exempel ett fylle-sms av en kille från min före detta klass. Han hade skrivit “din jävla afrikan” helt oprovocerat. Det är förstås ett rasistiskt och äckligt beteende, men när man tar i hänsyn att mina föräldrar är från Jugoslavien, samt faktumet att jag är... vit, blir detta sms bara extremt märkligt.

Faktum är att det är omöjligt att veta hur man uppfattas av andra, vem du än är och vart du än kommer ifrån. Människor formar sina åsikter utifrån deras intryck av dig och det kan vara svårt att veta vilka som har förutfattade meningar och inte. Det är upp till en själv som individ att avgöra var man känner sig accepterad och tillhörande, även fast det kan vara svårt att förstå. I slutändan ska inte ens ursprung eller uppväxt behöva diktera vem man är som person. Så, som smått alienerad och priviligierad blatte-svenne, är det bästa rådet jag kan ge att fullständigt skita i vem du förväntas vara.

QUIZ - QUIZ - Q UIZ -

Z IZ - QUI UI Z - Q Z - QU

ZU IZ - Q UIZ - QUI Q UIZ - Q IZ - QUIZ - Q

VILKEN STUDENTKLYSCHA ÄR DU? När den här tidningen släpps har redan några klasser av årgång 01 hunnit springa ut. Till tonerna av en låt som startade bråk i klasschatten, till en ekonomisk kris, med en sista syn av fejkmarmorpelare på näthinnan och ansiktena på våra lärare som är de enda som får befinna sig på skolgården. Fruktansvärt känns det trots allt inte, men gemensamt för många är frågan: vad ska jag göra nu då? Om du är en av de som står rådvill finns vi här för dig.

Gör quizet och se vilken post-studentenklyscha som passar just dig bäst!

Södra är känd för att vara en politiskt aktiv skola, trots att antalet medlemmar i ungdomsförbund har setts dala på senare år. Var står du politiskt?

A) Varför bry sig? Det spelar ändå ingen roll i slutändan tycker du. Förresten lider EU av ett grovt demokratiskt underskott.

B) Du röstar på det som din stundande favoritpodd röstar på.

C) “Den som inte har varit socialist innan 40 års ålder har inget hjärta - den som är socialist efter 40 år har ingen hjärna” är ett talesätt som återkommer på dina släktträffar. Du hoppas att din hjärna förblir outvecklad.

D) Du har sett lite för många dokumentärer om kommunism, och dessa gillar du också att prata om, lite för mycket.

Det visar sig under tredje ring att det i varje avfolkad by i Sverige ligger en folkhögskola med tillhörande internat, och att i princip alla dina kompisar har sökt till en sådan folkhögskola. Hur ställer du dig till ett år på “folkis”, eller närmare bestämt, ett år på internat?

A) Du blir klaustrofobisk av bara tanken.

B) Du skulle sakna Stockholm så mycket! Borta bra men Il Caffe bäst.

C) Äntligen en chans att flytta hemifrån och få näringsbrist, samtidigt.

D) Najs! Nästan som kollektiv. Hoppas bara att det finns en bit mark att odla på bredvid.

QUIZ - QUIZ

-

UI - QU UIZ - Q I Z - QUIZ - Q

1

- QU

- QUIZ - QUIZ -

- QUIZ- Q ZI Z U Q I U UIZ QUIZ - Q

-Q QUIZ UIZ

Din första crush var…

A) Tomas Tranströmer.

B) Den populäraste i parallellklassen.

C) Du var kär i en tecknad figur, till exempel Simba. Välkommen till avsnitt 118 av Outsiders.

D) Din favoritpinne.

Det ämne du är gladast att slippa är…

A) Inget, på utspringet är du redan långt härifrån.

B) Din tid kommer, KYGO remix.

C) Tropical house.

D) Tri Poloski.

Det är hösten 2020. Du går upp för Götgatan, passerar Stikki Nikki, hattaffären och till sist Tullys Coffee som fortfarande jobbar på starkt med sina hundra smaker av milkshake. Södra Latin tornar upp sig ett kvarter bort. Vad gör du?

A) Du har redan fnyst åt diverse märkligt klädda ungar som flockas utanför Brunogallerian och skyndar förbi i allt snabbare takt.

B) Du ska egentligen till Slussen, men tar en omväg över skolgården för att småprata med alla dina nya kompisar i underklasserna, som du kanske mest skaffat för att få en anledning att hänga kvar i skolan.

C) Du har i flera kvarter börjat känna dig konstigare och konstigare, plötsligt inser du att du har tårar i halsen. Du skyller det på P3-dokumentären i hörlurarna. Den stora säldöden på 80-talet var faktiskt jättesorglig.

D) Du känner knappt igen dig, det var så länge sedan du befann dig i Stockholm. Av någon anledning får du upp diffusa, oklara minnen på näthinnan, som om du innan har spenderat mycket tid på just den här platsen... men varför? Du minns inte, går vidare för att hinna till tåget som snart ska lämna Centralstationen.

-Q UIZ IZ - QUIZ UIZ - QUIZ -Q QUIZ - QU

A) Bild, världen var inte redo.

B) Matte. Sååå tråkigt!

C) Allting efter idrott har varit en lättnad.

D) Moderna språk. Det enda språket som skapats i modern tid är faktiskt alviska.

Det är dags att välja låt till utspringet.

Du röstar på…

IZ UIZ - QUIZ - QUI QU Z - QUIZ -

U

QUIZ IZ - Q I UIZ - Q U Q Z Q Q Z - QUI UIZ - QUIZ QUIZ -

I UIZ - QUIZ - Q U IZ - QU Q -Q I UIZ - QUIZ Z - QUIZ - QU

ULTAT - RESULTAT RE ULTAT- R S S E LTAT - RESU T A E T R - RE ESUL LTAT - R SULTAT

U

Flest A: Rensa fisk i Norge Stockholm har aldrig varit din grej. Du tycker att alla är dryga, självupptagna och att kaffet är dyrt. I Norge är kaffet visserligen ännu dyrare, men klipporna är brantare, fiskegubbarna är mer “real” och det har gått tillräckligt lång tid sedan Skam sändes för att man ska kunna höra norska utan hemska minnen från högstadiet passerar i revy. Samtidigt som du upplever den karga norska naturen kan du tjäna ihop en ansenligt större mängd pengar på att rensa fisk än möjligt i Sverige, detta alltmedan oljeriggarna blinkar i fjärran.

Flest B: Börja jobba på ABC-gruppen I början av trean blir vi alla inslussade i Caffiz för att prova ut studentmössan, det enda socialt accepterade sammanhang då man mäter sin huvudstorlek (olyckligtvis i samma rum som större mängd sverigeflaggor). Där står alltid två nyutexaminerade före detta gymnasieelever som med exalterad stämma håller föredrag om de olika studentmössorna, och ägnar minst tio minuter åt att prata om det skinnklädda mösskyddet och det dekorerade champagneglasets fördelar.

Du tycker att det helt ärligt verkar vara ett ganska roligt jobb. Eller så tycker du inte det, men utefter dina svar på det här quizet så kanske du ska tänka om. Vilma från ABC-gruppens kundtjänst hälsar att “Det är roligt och spännande :) Härliga kollegor!”

- RES U U T - RESULTA S E T L T AT - RESULTAT RESULTAT - R

1

E

SULTAT - R ES T-R S ULT R ES L AT - RESULTA TAT - R ULTAT -

T

S

- RE U ULTA ULTAT S S T E E A R - RE LTAT - R RESULT SULTAT -

- RESULTAT R

Flest C: Backpacka i Asien

ESU ESULTAT - R

Du vill komma så långt bort ifrån Södra Latin som möjligt, se världen och andra kulturer. Detta utan att för den delen sluta hänga med drogberoende västerlänningar.

Om du bara kan tänka dig att ha överséende med diverse vita dreads, är det här den absolut bästa resan för dig. Full moon party i Phangan, Thailand har hittills fixat datum varje månad hela nästa höst, så det är bara att hoppa på nästa plan (när UD rekommenderar det) och se till att inte vara sjuk, för det kan nog gå rätt vilt till.

LTA

Flest D: Åka transsibiriska järnvägen

T

RE R E SULTAT -

SUL T LTAT - R A T - RESU

UL ES TAT -

Text och research: Kitty Östergren

Sådana som du har funnits i varje gymnasieklass sedan skolväsendets gryningstid, och ni lär fortsätta vandra omkring och förpesta er omgivning med er gudsförgätna besatthet av de post-kommunistiska samhällena så länge vi har yttrandefrihet i det här landet. Senaste gången någon sa till dig att din romantisering av Ryssland var problematisk kunde du inte sova på hela natten. Självklart är den perfekta studentklyschan för dig en tour av den transsibiriska järnvägen! Från soliga Sankt Petersburg till det karga Sibirien kan du blicka ut från tågfönstret och läsa vad du nu än läser – det viktiga är att det är svart och svårt, som gymnasietiden för de som tvingats lyssna på dina monologer.

ESULTA T T-R - RESUL T - RESULTAT RESULTA

1

Illustration : Elvin Odelholm

Laban

Elsa

Bob

Anna

Ester

Ella

Frågor till våra kära Coronastudenter Text: Mina Asp Romefors

Vi alla, hoppas jag, sörjer att våra blivande studenter inte får leva ut sina sista månader på Södra Latin till fullo.

Studenttagandet har i många fall flyttats tillbaka, jag tar studenten redan innan detta nummer släpps. Som ett sista avsked till och ett sista avtryck på vår röda skola har jag bestämt mig för att fråga några treor om deras syn på att vara coronastudent och om deras tre år på Södra Latin. Läs vidare så får du svar på hur det känns att vara coronastudent, planerna som fanns pre-corona och nu, post-corona, samt deras finaste Södraminnen. Jag personligen kommer aldrig glömma de gyllene dagarna där man kunde få en chokladboll och en kaffe i Caffiz för ynka FEMTON riksdaler.

Elsa Egerstedt De Rozario Es17a:

Anna Ljungström Armah Hu17a:

Ella Sundström Mu17a:

Svar 1: Det känns framför allt mest hjälplöst, just nu ser jag nog inte fram emot det skolan arrangerat utan snarare att vara med klassen efteråt den dagen.

Svar 1: Inte bästa vibben såklart. jag hade sett fram emot alla skivor (speciellt slutskivan!), flaket och mottagningarna så utspring utan publik e lite torrt men känns ändå som bästa i situationen!

Svar 1: Känner mig faktiskt rejält bitter. Fattar ju självklart att folk drabbas så mycket hårdare av detta, men det känns ändå tråkigt. Dock kul att ta studenten!

Svar 2: Pre-Corona var planen att fortsätta jobba på mitt exjobb och sen när jag tjänat ihop lite stash skulle jag dra iväg ngnstans. Post-Corona planer är att söka tröst, plugga nån pittoresk kurs på SU och inte försöka hitta mig själv i Asien.

Svar 3: Jättetråkigt, men första samlingen var episk, alla som missade den är noobs.

Svar 2: Jag skulle ha åkt på ett utbyte till Costa Rica men nu blir det tekniskt basår istället haha :p Svar 3: Sååå svår fråga men mitt bästa södraminne måste vara extramatten i tvåan med Serhat :’)

Svar 2: Jag ska läsa musik på folkhögskola till hösten, så den planen har inte ändrats. Fast det kanske blir på distans då, i och för sig.

Svar 3: Alla kompisar såklart!

Fler svar på nästa sida →

Laban Löfgren, Es17b:

Ester Sundmalm, Na17a:

Svar 1: Känns ju väldigt snopet att det är så här vi kommer fira studenten, men det är ju kul att det i alla fall blir något slags firande även om det inte är så stort.

Svar 1: Hela situationen är såklart jättetråkig eftersom jag hade sett fram emot våren och studentdagen så mycket. Det känns orättvist att vi inte ska få ha ett riktigt utspring eller få åka flak när restauranger och grundskolor osv är öppna :( Men vi får försöka göra det bästa av det.

Svar 2: Innan covid-19 så var min plan att jag skulle ta en paus från pluggandet och åka utomlands och jobba. Ha lite tid att lista ut vad man ville göra med livet liksom.

Men nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra... allt känns så osäkert och ingen vet ju hur länge det här kommer att pågå.

Svar 3: Det är svårt att välja ett fint minne från södra latin så jag tror jag måste dra en fuling och ändå säga stämningen på skolan.

För visst så har det väl blivit en grej att alla skulle snacka skit om hur kass skolan är. Men jag tror inte att det finns någon skola som har samma kreativa stämning.

Där människor alltid håller på med olika projekt och engagerar sig.

Bob Matsson, Sa17c: Svar 1: Mja kul är det ju inte, men lite studenten-är-ju-ändå-studenten-vibbar kan man ändå skaka fram. Så länge vi får ett utspring, lite slutbetyg, ordentligt med cava och bra väder finner jag egentligen ingen anledning att klaga!

Svar 2: Ja alltså, planerna för framtiden var ändå väldigt luftiga, för att använda ett förmildrande ord. Fokus låg nog på att låta skolan och världen behandla en som man förtjänar, alltså som en jävla kung! Studenten ska väl vara tiden då man kan unna sig o släppa taget lite o bara ta det lugnt och njuta av denna sista tid. Men detta vände ju lite upponer på denna vision. På gott och ont ska dock sägas. Man har tvingats tänka lite mer rationellt på saker och ting. Sökte lite kurser på SU sista ansökningsdagen.

Fortfarande inte lyckats ”bekräfta min identitet” för de på SU. Vad det nu innebär.

Svar 2: Min plan var att jobba i höst för att sen kunna flytta till Spanien i vår och plugga spanska, men det är ju inte säkert att jag kommer kunna flytta dit iom allt eller att jag får ett jobb i höst, så jag har även sökt några strökurser till hösten men jag hoppas fortfarande på att kunna få ett jobb.

Svar 3:Mitt finaste södraminne måste nog vara de sista veckorna innan sommarlovet förra året när alla bara gick runt och var glada, att sitta på baksidan och äta lunch i solen, glass varje rast, bada efter skolan.

Den känslan kommer jag ta med mig.

Förmodligen blir detta inte ens relevant.

Gränserna lär ju öppnas, och jag med många andra lär vara där för att äntligen få sippa på den där sangrian i någon obskyr hamn någonstans. Precis så som vi var menade att göra!

Svar 3: Fan finaste Södraminnet...svårt.

Finns ju miljontals. Nej men måste ändå utnyttja denna möjlighet av att få ner några ord i latin lover med att slå ett hårt slag av stolthet för stockholms, nej Sveriges, nej världens bästa gymnasium!! Wow. Om jag ska säga en specifik grej måste jag ändå nämna den enorma samlingen på baksidan av skolan efter gymnasiets första matteprov. Första halvåret på det ”nya livet”. Den känslan av sammanhang alltså. Gåshud.

Alla som var där minns det, de som inte var det sörjer. Kanske är det lite väl mytologiserat, men det skiter vi i. Tack för allt!

D

HUD

en 29 maj i år släpper Alva Fährlin, under pseudonymen Säg mig, sitt debutalbum “Hud”. Alva som är en gammal Södra-elev som inte gick musik (!!) utan natur, bytte efter sin student snabbt ut den hetsiga Stockholmsmiljön mot Norrlands vackra och lugna miljö, där hon nu går på Piteås folkhögskola. Nu släpper hon musik!

Albumet “Hud” är vackra, målande och försiktiga visor med vemod, melankoli men även med en hoppfull glimt. Hon säger själv “Jag försöker att alltid ha en hoppfull ton i det jag skriver, att även när jag rör vid svåra ämnen som abort och psykisk ohälsa, så försöker jag linda in det i kärlek.” Och jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Texterna är enkla och poetiska men träffar ändå rakt in i hjärtat. Alvas röst bär hela albumet mjukt och försiktigt, behagligt ackompanjerad med instrument och ibland kör. Det är kanske den renaste, mest anspråkslösa skiva jag har hört. Med influenser från både Säkert! och Moonica Mac, är Säg mig fortfarande något helt eget och otroligt vackert. Gör er en tjänst och lyssna! “Hud” av Säg mig släpps överallt 29 maj och går även att beställa som fysisk skiva på sagmigmusik.wixsite.com.

“Hej Södra! Hoppas ni har det okej trots allt. För tre år sedan var jag som jag tror att ni är just nu; trött men peppad, glad men skoltrött, längtade bort men var lite

-SÄG MIG

rädd trots allt, för vad “bort” egentligen skulle innebära. Det innebar tydligen Odenplan, haha. Så långt bort kom jag året efter studenten, innan jag fick nog av Stockholm och flyttade till Norrbotten istället. Det måste kännas ännu konstigare för er som går gymnasiet just nu, när det inte ens är säkert att man får fira av sig allt det där jobbiga och läskiga när det väl är avklarat. Men känner jag Södra-andan rätt så har ni säkert redan hittat massor av alternativa sätt att ta studenten, läroverksfejda, ta på er mössor och ha samling. Jag hoppas ni hittar sätt att njuta av den här tiden, trots att isolation är fruktansvärt, och att ni vågar tänka nytt och hitta vägar efter att skolan slutat. Ni har säkert hört det tusen gånger (och ändå inte tagit det åt er, det gjorde i alla fall inte jag), men tro mig - ni vet inte allt än. Och det gör inte jag heller. Men om jag ska få något sagt i den här lilla pepphälsningen, så hoppas jag att det är detta: det finns massor av saker att se, utan att ens behöva titta långt bort. Kärlek, hopp, sorg och människor.

Och om det är något jag lärt mig av musikbranschen hittills (som går att applicera på det mesta, har jag märkt) så är det att det är den som gör mest, som får mest gjort. Ut och gör!

Kram Alva"

Johanna Fröde

Vad din

FAVORITBOKSERIE i låg- och mellanstadiet säger om dig nu Mina Asp Romefors tyckte att jag borde lägga till en ingress. Själv tror jag inte på journalism, och jag tycker att titeln är ganska självförklarande. Men det tyckte inte hon, antar jag (skönt att hon snart ska sluta va chefredaktör), så här kommer en inledning: Vi alla läste olika bokserier när vi var små.

Det faktiska antalet böcker man tog sig igenom berodde på ens intelligensnivå, generella läskunnighet, och hur många vänner man hade. Man läste alltifrån high fantasy till Nikkis dagbok. Vissa läste även klassiker — om man verkligen inte hade vänner. Jag anser att ens favoritböcker i låg- och mellanstadiet säger väldigt mycket om ens personlighet nu, så tänk er att detta är lite som ett form av quiz. Hitta din(a) favoritbokserie(r) och se om det stämmer in på dig. Om det inte gör det är det nog du som har fel, inte jag!

1

Vi alla hade ”den” i klassen som i 6an, när historieläraren sa att man skulle jobba med grekisk mytologi, räckte upp handen för att berätta saker den ansåg att ”läraren glömde”. Om du känner dig lite personligt träffad av detta: ställ dig i kön. Jag var också ”den” i klassen, tyvärr; en stark men jääävligt jobbig minoritet. Du, liksom jag och många fler, ville desperat vara en ’demigod’. Du dagdrömde om vilken ’cabin’ på ’Camp Half-Blood’ du skulle bo på, och du gjorde om ”who is your Greek god/goddess father/mother?”-quizzen tills dina fingrar blödde och du äntligen fick det svar du ville ha.

Utifrån alla personer jag har träffat som gillade Percy Jackson som små vill jag, med starka underlag, lägga fram en enastående analys: du är alltså inte straight idag. Inte så konstigt, kanske, i och med att du var så väldigt dragen till den mystiska, homoerotiska världen av grekisk mytologi. Nu i efterhand kanske det förklarar en hel del? Jaha, det var därför du hade en så stark emotionell koppling till Artemis och Apollon i 5:an.

Vad mer säger detta om dig? Historia och religion är fortfarande dina favoritämnen, du gillar astrologi, och du lyssnar säkert på indierock/pop. Men om det finns någonting som är garanterat kring mina spekulationer, är det att du fortfarande — med all rätt! — hatar filmatiseringarna av böckerna.

Percy Jackson

Inte riktigt en bokserie i sig, men behövde ändå nämna king Johnny som skakade om hela världen med sina edgy, buhu-jag-suger-och-hon-e-för-cool-för-mig killkaraktärer och manic pixie dream girls. Någon som vet skillnaden på Looking for Alaska och Paper Towns?

Du menar att det inte är samma bok?

Om du av någon anledning älskade hans böcker i mellanstadiet var du definitivt den som hade Tumblr och 8tracks, älskade Arctic Monkeys och Lorde, och ville ha vita American Apparel ’tennis skirts’. Du rökte inte då (det gör du idag — eller snusar), men du rebloggade alltid coola bilder på folk som gjorde det, för du var 13 och sååå unik jämfört med de andra i klassen.

Varje dag drog du på dig dina Dr. Martens eller slitna svartvita vans, och du la definitivt upp något J. Green citat på din Instagram (din Instagram som garanterat följde ett inspo-’feed’ med någon form av ramar på varje bild, och att du skrev alla dina bildtexter på engelska för att du hade tre engelsktalande ’internet friends’). Antingen: “I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once,” eller “Thinking that if people were rain, I was drizzle and she was hurricane.” Det fanns inget mer du ville än att vara en ’hurricane’, så du jobbade hårt för att vara så speciell som möjligt.

Antingen har du nu vuxit ur den extremt pretentiösa originalitetskomplexen, eller så lider du tyvärr av de än idag. Börja med att acceptera ditt icke-unikajag så kommer du, samt alla i din omgivning, garanterat ha ett mycket roligare liv.

John Green

Greg Heffley är ingen karaktär som lyckas. Han får aldrig tjejen han vill ha, han får aldrig ett coolt och populärt kompisgäng; inte heller en snygg kropp eller en massa pengar, som han drömmer om o så mycket.

Böckerna är fyllda av nihilistisk, skarp och självnedvärderande humor — din personlighet i ett nötskal! Du är en jävligt skön och rolig person, måste jag säga.

Du läste knappt som liten, och du läser inte så mycket nuförtiden heller, men du tyckte Dagbok för alla mina fans var okej eftersom det var lite text och mycket bilder. Du är bara en allmänt najs människa nu; oftast har du mycket självdistans och kan göra narr av dig själv. Vem fan är som du?

Dagbok för alla mina fans

Du var verkligen ”den” på låg- och mellanstadiet som älskade Lord of the Rings — och då menar jag älskade.

Du ville inte säga det rakt ut, men du tyckte du var en gnutta smartare än alla andra i och med att du hade tagit dig igenom böckerna och faktiskt förstått allt. Det kanske sitter kvar lite än idag. Både besattheten av fantasy och din övermogna och överintellektuella syn. Så, du är onekligen lite av en besserwisser, men du har ändå lite rätt till att vara det, för vem fan pallade läsa LotR när man va liten?

Det värsta du vet är att slå en natural one på D&D, du har över 10 000 karma på Reddit, du har sett alla avsnitt av Dragonball Z och nämner det gärna så ofta du kan, och ibland snackar du och dina polare med varandra på engelska utan anledning. Jag måste säga att du är en jävligt schysst person, trots allt. Det är sant! Alla som älskar LotR eller The Hobbit är sköna på ett lite Sci-fi Bokhandeln sätt. Mycket skönare än de som brukade gilla John Green böcker. Det står jag för.

Lord of the rings/ Hobbit

1

Sigge/ Vad som helst som handlade om hästar

Den här pallar jag inte ens skriva om.

Jag gillar nog inte dig.

Du är definitivt vänsterpolitiskt insatt nu — antingen är du ”tihi Jonas Sjöstedt är gullig/unge Stalin var typ snygg” eller i princip råMarxist. Egentligen är det inte så konstigt att du blev som du blev, i och med att dina favoritserier handlade om tonåringar som kämpade mot den totalitära regimen de levde i.

Men serierna slog hårdare mot vissa än andra. Trots allt fanns det ändå en majoritet som bara läste Hungerspelen för att veta om Katniss skulle bli tillsammans med Peeta eller Gale, och många älskade bara Divergent för att de hade sett filmerna och tyckte Theo James i rollen som Four var snygg. Du, däremot, den som verkligen älskade dessa trilogier (lite läskigt mycket) var den som då sa, ”Men, omg, att ni bara bryr er om kärlekstriangeln i Hungerspelen bevisar bara bokens budskap. The Capitol brydde ju sig bara om kärlekshistorien och inte om att de dödade barn.” Okej, kul för dig, men kan du inte ba låta oss normala i samhället gilla filmerna för att vi är kära i Sam Claflin?

Om din favoritserie av dessa tre var Maze Runner så jag vet jag inte riktigt vad fan jag ska säga eftersom jag, liksom många andra, läste böckerna och såg filmerna men trots det inte kan nämna en enda karaktär eller händelse. Det är lite imponerande att du ändå passionerat gillade något som vi i resten av samhället kollektivt glömde/förträngde.

Divergent/ Hunger Games/Maze Runner

Om Twilight var din favoritbokserie var du antingen jättepopulär i låg- och mellanstadiet — eller jätteemo och alldeles för övermogen för din ålder. Alltså läste du antingen Twilight för att se vem Bella i slutändan skulle knulla, eller så läste du för att du var för smart för din ålder, ansåg dig själv vara annorlunda (på ett övernaturligt sätt?), och gillade vampyrer och fantasy.

Om du tillhör första kategorin, alltså populär, kollade du på filmerna om och om igen och avgudade Robert Pattinsons vackra drag. Du är garanterat en sån person som skrämmer mig nu, eftersom du alltid vågar säga det du tycker — och för att du fortfarande har status och makt.

Däremot, om du tillhör andra kategorin, försökte du på den tiden övertala dig själv om att du hatade dramatiken och kärleken i serien, och att det enda du gillade med filmerna var att de hade bra musik: Muse, Linkin Park, och Paramore. Dina favoriter. Vad säger detta om dig nu? Aa, du är faktiskt också en sån person som skrämmer mig till döds idag. Inte nödvändigtvis för att du har status, men bara för att du är allmänt läskig och ser ut som att du på riktigt skulle kunna lägga en förbannelse över mig om jag irriterade dig.

Ni gillar fortfarande Twilight, trots allt. Absolut alla hatade ju på det ett tag mellan 2012 och 2014: ”Still a better lovestory than Twilight,” och ”Haha you’re a tampon Edward,” och alla andra tusentals skämt som gjorde narr av det dåliga manuset och Bellas dötråkiga personlighet. Ni må ha skrattat åt det — främst för att inte verka osköna? — men i smyg kollade ni ”Bella och Edward hottest kissing scenes” på er familjs stationära dator. Det kanske var det samhällsenliga, galna förtrycket mot er favoritserie som gjorde er till de påstridiga, skrämmande personerna ni är idag.

Twilight

1

Vi alla älskade Harry Potter när vi var små, eller hur? Även om man inte pallade läsa tegelstensböckerna har man ju åtminstone sett filmerna.

Därav tänker jag nu dela in HP-älskarna i två kategorier: de som i lågstadiet sa, ”Harry Potter är min favoritserie,” eftersom de inte riktigt hade läst någonting annat och tyckte magi var coolt, och de som i lågstadiet sa, ”Jag är en ’Potterhead’.” För det finns ändå en markant skillnad på dessa två typer av personer.

Om du tillhör första kategorin är du bara en vanlig person nu för tiden. Du läser inte särskilt mycket längre, men du har ett bra liv och många nära kompisar. Däremot, om du tillhör andra kategorin, är du antagligen, och ingen vet riktigt varför (inte ens du), fortfarande ett Harry Potter fan eller en s.k. ’Potterhead’. Du är med i Södras Harry Potter förening, läste/läser ’Drarry’ fanfiction, har provat att laga ’Butterbeer’ hemma, och du har ett halsband och/eller en tatuering med Dödsrelikerna-symbolen på din handled.

Samtidigt är du lite tveksam över hur bra J.K. Rowling är som person, eftersom du nu har märkt alla rasistiska/generellt tveksamma undertoner som förekommer i böckerna. Så, du låtsas bara att Rowling inte skrev böckerna och fortsätter glatt klä på dig din Hufflepuffhalsduk sekunden det blir lite kallt i luften.

Trots att många säkert skulle avsluta med att säga, ”Du kanske borde släppa det nu,” tänker jag inte göra det, eftersom jag själv är en sporadisk person som byter intressen ca varje sekund. Därmed har jag en sån respekt för folk som har samma intresse flera månader och år i rad. Det är väl imponerade om något?

Harry Potter

Det var det. Jag hatar sammanfattningar mer än vad jag hatar ingresser. Har du inte hängt med i texten, eller vadå?

Om ni inte håller med min analys är ni välkomna att skicka hatmejl till alice.maddock@elevmail.stockholm.se.

Text: Alice Maddock Illustration: Leia Birgersson

Jag röker, ni kommer att dö 1-0 till rökarna!

Du som skriver in hattexter om rökrutan till Latin Lover. Du som övergett ciggen för snuset. Du som hatar rökningskulturen på Södra för att du tror att du är smartare och bättre än oss andra; att du är en independent person vi fruktar, en glitch i systemet. Enligt en (seriös) artikel i The Guardian har både en fransk och en kinesisk studie visat att en substans i tobak, troligtvis nikotin eller tjära, avsevärt minskar risken för att få coronaviruset. Av de 11 000 som lagts in på intensivvården i Paris för covid-19 är det bara 8,5% som är/var rökare - mycket mindre än de 25,4% av parisarna som uppskattas röka varje dag. Rökning är alltså inte bara coolt, roligt och vackert, utan nu även hälsosamt! Vilka tider vi lever i.

Anna Hellers

1

Nu sover jag, i en mycket vacker mycket gammal stad.

Nu sover jag för första gången med knäppta händer.

Och någon som inte känner mig har strukit bort håret från mitt ansikte.

Nu är jag ingens lilla flicka längre.

Så nu behöver jag aldrig känna mig övergiven mer.

När man är död är man sannerligen död och skiter i hur ledsen man var medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut.

-Kristina Lugn

Ingvars bokhörna Ursula le Guin:herr "Lavinia" Den färglöse Tazaki

1 38

Det här numret av ”Latin Lover” har Haruki Murakami är en mycket läst tystnad som tema. Vad är då lämpligare författare här på Södra Latin och behöän att tipsa om en roman där huvudperver egentligen ingen introduktion men sonen äntligen får bryta en tystnad som jag kan ändå inte låta bli att tipsa om en varat i mer än tvåtusen år! av hans mindre kända och lästa romaner.

Romanen har samma namn som hu”Den färglöse herr Tazaki” kom i svensk vudpersonen och tillika berättaren den översättning år 2014 och även om berätitaliska kungadottern Lavinia. telsen inte är en typisk Murakami histoFörfattaren är Ursula Le Guin och roria med talande djur, magiska andevärlmanen är ett av hennes sista längre litdar och andra övernaturliga fenomen så terära verk från 2008. Hon var nästan är romanen en bra introduktion till Mu80 år när ”Lavina” publicerades men rakamis diktaruniversum. hennes fantasi och berättarglädje var Haruki Murakami föddes år 1949 i Kyohelt obruten. to och skriver på japanska. Hans böcker Jag har tidigare tipsat om romanen har översatts till många språk men inte ”Gravkamrarna i Atuan” från 60-talet alla titlar har översatts till svenska. av samma författarinna. I båda böckHandlingen i romanen är i korthet erna är huvudpersonen en kvinna men den att bokens huvudperson Tsukuru miljön, stämningen och berättelsernas Tazaki i sin ungdom tillsammans med uppbyggnad är helt olika. fyra andra vänner svurit en evig livslång Trots att romanerna är så olika så prägvänskap. Av oklara skäl utesluts plötsligt las de ändå båda av författarinnans speTazaki från gruppen. Denna uteslutning ciella magiska och psykologiserande driver honom nästan till självmord och berättarstil och jag kan försäkra att den hans liv fylls av grubbel över vad som som läst och tyckt om ”Gravkamrarna gick fel. Faktum är att bokens inledning i Atuan” säkert kommer att uppskatta är en smärtsam träffande skildring av detta boktips. hur det känns när man blivit totalt och I Vergilius epos från 19 f.Kr ”Aeniden” utan förklaring dumpad av en förälskelse som handlar om det romerska rikets eller nära vän. Det var den skildringen uppkomst beskrivs Lavinia mycket som fick mig att fastna för boken och sekortfattat. Hon har till skillnad från dan läsa mer av författaren. andra kvinnliga personligheter i epo16 år efter den traumatiska uteslutningset inga repliker och beskrivs bara som en så förälskar sig Tazaki i Sara som är en tyst, blond och med lättantändligt hår. klok något äldre kvinna. Hon ställer som Le Guin låter däremot Lavinia tala oavvillkor för att inleda en seriös relation brutet på 279 sidor. Det är hennes röst med Tazaki att han tar reda på varför som ledsagar läsaren genom berättelsen hans vänner så abrupt tog avstånd från och genom henne så får vi ta del av de

händelser som formade hennes och honom. kanske världens öde.

Resten av romanen skildrar Tazakis Det finns en mängd intressanta motsökande efter sanningen om vad som låg sägelser i Lavinias berättelsen. Hon vet bakom den händelse som så totalt föroch accepterar att hon både är en prinändrade hans liv och fick det att ta en så sessa och sedan drottning i ett konungolycklig vändning. arike under sen bronsålder samtidigt Det japanska originalet och även den som hon är en produkt av diktaren Verengelska översättningen har en undergilius fantasi. En diktare född tusen år titel som inte finns med i den svenska efter hennes död! översättningen. Det tycker jag är tråkigt I ett par centrala scener så konfronterar eftersom den undertiteln som på svensLavinia diktaren Vergilius vålnad och ka ungefär skulle lyda ”Herr Tazakis tillsammans så diskuterar de hur han pilgrimsfärd” så väl karakteriserar hela skildrar henne och den värld hon lever romanen. i. De avsnitten är kanske de mest svindPrecis som en pilgrim uppsöker olika lande exemplen på intertextualitet som heliga platser för att sedan till sist nå jag någonsin stött på i litteraturen. fram till den vallfartsort som är vandLe Guins berättelser handlar inte om ringens slutmål så söker Tazaki upp sina kampen mellan gott och ont utan om gamla vänner för att få svar på sina fråskillnaden mellan att fatta livsbeslut gor och målet för hans pilgrimsfärd är som får bra eller dåliga konsekvenser. naturligtvis Sara.

Likadant är det i ”Lavinia” där berätMurakami använder i sina romaner taren fattar stora beslut som leder till hela tiden referenser till musik för att ge krig men också lägger grunden till ett sina karaktärer ett större djup. Den som framtida imperium. Om det är bra eller vill förstå den smått oklara och mycket dåliga val får läsaren själv avgöra. olyckliga karaktären Yuzus lidande bättNaturen är besjälad av hemlighetsfulla re bör lyssna till det pianostycke hon förmakter som bokens huvudperson uppknippas med nämligen Lizts pianostycke fattar och ibland utnyttjar. Det är ingen ”Le pays de mal” (hemlängtan) ur sviten slump att den döende Vergilius ande får ”Années de pèlerinage” (pilgrimsåren). kontakt med just Lavinia och inte nåMycket av det som sker i romanen får gon annan av karaktärerna i ”Aeneiden”. aldrig någon riktig förklaring. Denna När jag lade ifrån mig boken så känmedvetna oklarhet är något som är typde jag som om jag fått uppleva ett helt iskt för Murakamis författarskap och är människoliv från tonåren med alla dess naturligtvis skälet till att jag valt att tipsa drömmar om framtiden till ålderdomen om just honom i detta nummer. och en äldre människas syn på livet.

Det var en mäktig känsla.

39

Horoskop Vädur - 21/3 - 19/4 Saker verka för braenergi för att just varanu. sanna denna Du har kan mycket expansiv Försök att sommar, inte vara för attmot du har sånHa himla tur!tålamod Användmed denna såmen hårddet ochärotålig andra. också digtursamma tidär tilltroligt att göra det du aldrig färdigställde, själv, då det att klart du kommer behöva ta itu med ta den andrarelationsmönster chansen eller våga visa upp dina kreativa intressen. gamla som inte gynnar dig längre.

Oxe - 20/4 - 20/5

Du är redo att skina i sommar! Var inte rädd för att göra det Det är förändring i luften du finner digattsjälv dagdrömma där lilla extra somoch kommer få dig skina ännu mer. mer Dinaän vanligt. Var inte kommer rädd för det okändaplats, och checka dittdela beteende så att känslor ta mycket försök att dem med det inte blir aggressivt. någon du litar på och medpassivt vem som helst.

Tvilling - 21/5 - 20/6 Du kan lätt bli liteärdisträ dennu, härfast sommaren ditt huvud Kommunikation svår just det finnsdå mycket att sprakar av idéer.

Glöm där. inteBörja att dettänka finnspå stöd omkring säga är inte förståelsen hurrunt du kan dig. Kärleken kommerför också ochoch du kanske kanske ekonostöter ihop utnyttja dina talanger egenblossa vinning med en forna flamma. misk vinning.

Kräfta - 21/6-22/7 Du kommer vara den skinande sommar Livet känns trögtstarkast och kämpigt nu. solen Ta enidag i tagetoch och folk kommer flockas dig. Din lita på att detrunt kommer bli energi lättare kommer snart. Ta vara handkul omoch den lekfull, vilket drar till sommarflingar.

Ta Spendera tillfället i akt, ha som lätt behöver det,sig och dig själv såklart. tid med så kul kan! familjen eller näraduvänner.

Lejon - 23/7-22/8

hårtutanför och nu boxen kommer äntligen löna DuDu harhar lättjobbat för attså tänka justdet nu.jobbet Använd ditt intellekt sig.

Vindarna vänder och en ny optimism och livsglädje kommer för att lära dig mer och för enklare kommunikation. Lek med din infinna sig i sommar. Lägg bort alla böcker för att återupptäcka kreativitet. hur bra du är på att ha kul.

Jungfru - 23/8-22/9 Du kommer känna dig extra vågad och sugen på att provocera Tänki sommar. över dinaSamtidigt ekonomiska vanor din för att effektivisera dem.vilket Vågager kommer intuition vara stark vara lite spontan och ta risker, du har passion i ditt liv just nu. på dig redskapen till att skapa nya, starka band. Om du är sugen någon är det gynnsamt för dig att ta första steget.

1 40

Våg - 23/9-22/10 Det blir en sommar där du kommer möta många nya människor.

Det är lätt för dig att formulera dig just nu, skriv ner dina Kanske en utav dessa är en uttänkt sommarromans? Tveka inte i tankar. Försök att försonas med en familjemedlem för att såna fall och våga dig fram. skapa lugn i dig själv.

Skorpion - 23/10-21-11 Ditt Du sociala liv blir hektiskt och menintensiv givande!änDu kommer träffaatt är mer passionerad vanligt.

Försök många personer där personligheterna är som dag.Du Därundvika konflikt genom att inte ta livet på sånatt stortoch allvar. har för potentialen är det extra att viktigt atten tänka på vad du vill ha ochför är ute skapa omhändertagande miljö dinaefter, kära. nappa inte vid första fisken...

Skytt - 22/11-21/12 Dukul kommer kommaDu tillbaka Ha med vänner! kan sei höst sakerhelt förändrad. Både rent fysisktidealistiskt men främst nyaoch perspektiv merd änmed vanligt på så sättoch idéer. Det är även pengarnas år förKom dig så se till attatt utnyttja detdina så mycket som inspirera andra. dock ihåg behålla fötter på möjligtFörändring nu under sommaren! jorden. är på väg.

Stenbock - 22/12-19/1 Låt dina vanligtvis stora ambitioner växa sig större då stora Livet kommer definitivt att leka! mycket härlig möjligheter i karriären är på väg.

Det Det finnsblir ett en behov av att sommar dig på allaför plan. att ta och tag idefiniera drömmardem. som du jobba för på relationer att Dags åter skapa kanske har skjutit upp, det kommer löna sig något otroligt.

Vattuman - 20/1-18/2 Du kommer många viktiga saker under Det är en brafåtidlära attdig tänka övernya ditt och liv just nu. Fokusera på sommaren.

Kanske träffar påfundera någon som känner en mer hälsosam rutindu och överdu dittgenast jobb och var att du det är ödesbestämt att Ta dudin ska tid möta, ellerglöm en kärleksrelavill ta ditt liv näst. för vänskapligt tänkande men inte att tion. Håll fast den! inspiration. socialisera för vid att väcka

Fisk - 19/2-20/3 Kanske kommer den kommande sommaren starta en lång Fokusera på ett större istället förenattannan stressa kärleksrelation men perspektiv kanske även en och flirt. över småsaker eller bli för investerad i drama.

Tänk påom Men fokusera mest på att bara njuta i solen och ta hand livetGör som magi, och skapa denkommer åter. dig själv. sånt somupplev gör digden glad och allting lösa sig <3 Text & illustration: Malva Lindholm Text: Malva Lindholm & Johanna Fröde Illustration: Malva Lindholm 41

SF ÖL DÖ ED RE t 1

Är det nån mer än jag som har märkt att corona rimmar på hårstråna?

Bara jag som har tänkt på att “Corona-frun” rimmar på Li Brun? Coincidence?

Bara jag som har tänkt på att “Coronan är mörk” rimmar på Gabriella Björk?

Coincidence?

Corona rimmar på Rebecca&Fiona.

Det är så jävla skönt att som trea vara förbi den tiden då det var en tävling om vem som kom på det kreativaste sättet att skriva “Snygg” under en bild på Instagram.

Jag har kollat på jättemånga videos om hur man lagar korv Stroganoff, häromdagen lagade jag det själv och det blev jättegott.

Spellistan:

tack för det här numret, och det här året.

Ses i höst!

1