Guldåld Alla känner någon som tycks ha haft ett väldigt händelserikt liv. Ofta är det en äldre släkting eller bekant som efter flera år av att ha känt en för första råkar nämna att de minsann var med och kämpade för kvarteret mullvaden på 1960-talet eller köpte hasch av Jimi Hendrix son på plattan en gång. Sådär i förbifarten får du reda på att din farmor också var Napoleons krigshäst under kriget (1803–1815) och var en kär vän som var med under både hans uppgång och fall! Din än så länge korta livshistoria tycks överskuggas av de mer färgrika grenarna av ditt familjeträd. En sådan släkthistoria som påvisar att livet var mer spännande förut, på gott och ont, är den om mina estniska släktingar som på 80-talet hälsade på min pappas familj i Stockholm (läs: Kista). Eftersom Estland var ockuperat av Sovjetunionen under den tiden behövde mina släktingar vara väldigt kreativa för att hitta en väg ut ur den kommunistiska superstaten, så de bestämde
1
sig för att låtsas vara en kör ute på turné! Tydligen lät det rimligt för de ryska myndigheterna med en liten familjekör som ville uppträda i Sverige, för deras resa blev beviljad! Att komma hit var en märklig upplevelse för dem, som var vana vid ett helt annat liv i Sovjet, där de jobbade som jägmästare och fick stå i långa köer när de handlade mat med sina kuponger. Någon körsång blev det inte under deras vistelse, men jag har fått det återberättat för mig hur de satt i timmar och spelade in alla farfars gamla vinylskivor på kassettband. På det viset kunde de smuggla in musik som de annars inte kunde fått tag på i Estland, bland annat låtar från artister som The Beatles och Rolling Stones. Även fast mina estniska släktingar har ett väldigt stort förråd av märkliga och spännande anekdoter på grund av att ha genomlevt det sovjetiska livet menar jag självklart inte att jag skulle vilja byta liv med dem. Det är inte direkt “på med björnfittan och
