SharePoint
? DELA
Näthat
Startsida Kursplan Kursdokument Samarbetsyta Nyhetsfeed Meddelanden Medlemmar och grupper Senaste Inlämningar Anmälan Schema
Näthat
Sök i den här webbplatsen
Text: Viktor Lind, Layout: Hanna Leinonen.
I den tidsålder vi alla kämpar oss igenom just nu är näthat ett ständigt återkommande bekymmer för många människor. Men hur ofta låter vi näthatet gå ut över själva nätet? Är det inte dags att vi istället för att sparka på varandra stannar upp en sekund och bara sparkar på internet i sig självt? Vi i LiTHanian tyckte i alla fall att det var hög tid att vässa kängorna och börja svinga fot mot två redan liggande hemsidor. Vi kommer nu dels halstra Lisam likt en frikostigt mikrad fiskbulle, och för att uppnå den av FuM oss ålagda nivån av internkritik mot LinTek kommer vi också måtta ett antal slag mot LinTeks skämt till hemsida. Vi börjar med att reda ut vad vi har att jobba med: Lisam är alltså en sorts plattform för samarbete och informationsspridning, som bygger på Microsofts system SharePoint. SharePoint funkar i sin tur som ett intranät, och marknadsförs som ”grunden till bättre samarbete för projektteam”. Möjligheterna är i princip oändliga. Man kan samarbeta enkelt, informera organisationen på ett smidigt sätt, ta vara på kollektiv kunskap och omforma processer via SharePoint. Säger Microsoft i alla fall. Vad som är värt att komma ihåg är dock att man i Excel, som ju också är ett program som tillhandahålls av Microsoft, tydligen skall kunna göra datorspel från scratch. Andemeningen här är att det lär finnas en viss kompetenströskel att kravla sig över för den som vill använda SharePoint på ett effektivt sätt, och att anta att alla examinatorer vid LiU vet hur man utnyttjar SharePoint maximalt är inte rimligt. Men behöver det verkligen vara såhär dåligt? För att konkretisera vad som är dåligt ställer vi upp de tre värsta punkterna: Dokumenthanteringen: Att läsa någon sorts labb-pm eller kursmaterial direkt i Lisam är reserverat för de mest blodtörstiga vildar och de som ännu inte listat ut att dokument kan öppnas separat i webbläsaren. Om man mot förmodan glömmer bort att öppna upp det aktuella dokumentet i en ny flik får man sällskap av en mycket informativ sidebar till höger, som glatt förunnar vilka det är som har tillgång till dokumentet. Det är säkert en viktig funktion i ett företag, men det hjälper inte någon särskilt mycket att kunna konstatera att ”den här pdf:en delas med de som läser kursen”. Och förresten: man kan inte zooma med hotkeys i Lisams dokumentvisare. Det är dåligt också. Hastigheten: Att spendera fem år med att studera känns inte som någonting när det jämförs med tiden man spenderar på att vänta på att Lisam ska ladda. Det går segt, det går trögt, och ibland går det inte alls. Har man extra otur har man klickat fel, och får då använda den fruktade bakåtknappen. Det tar om möjligt ännu längre tid. Att det krävs två inloggningar bara för att hitta in på sidan är inte heller det ett plus. Inkonsekvensen: vi fortsätter från föregående punkt. På LiU finns det 6550 stycken kurser att anmäla sig till (källa: LiUs studieinformation). Vi snyggar till den siffran till 6000, och antar att de som tas bort är kurser som antingen har en tjurig bakåtsträvare till examinator och således inte ligger inlagda på Lisam, eller att de är av modellen ”kommunikativ tyska” och är inställda. Sannolikheten för att alla kursrum skall vara helt unika är då i runda slängar en på sextusen (ej kontrollerat av någon som faktiskt är bra på matematisk statistik). Det är alltså löjligt liten chans att alla kursrum skulle vara olika utformade, men det är precis så det är! De som ansvarar för kursrummen lyckas med bedriften att aldrig någonsin lägga samma sak på samma ställe. De som är extra flitiga i sin förhoppningsvis omedvetna strävan efter att förvirra oss studenter brukar även kunna hitta imponerande dumma ställen att lägga dokument på. Att sitta och febrilt leta igenom det långsamma Lisam-träsket bara för att till slut hitta ett labb-pm under fliken för inlämning av sagda labb är så pass dumt att man bara kan skratta och/eller gråta. Dessa punkter leder oss fram till slutsatsen att Lisam är lite som kommunism. Det är en fin tanke, men funkar verkligen inte i praktiken.
28
FÖLJ
