people under the stairs... s

people under Tony Ernst snackar med killarna under trappan om tredje plattan, dagens hiphopscen och ansiktsbehåring.

Det finns en vida spridd missuppfattning kring People Under The Stairs som handlar om Los Angeles-duon som en svår, independentjiddrande b-boygrupp. Man buntar ihop dem med Quannum-gänget och Hieroglyphics och ställer de i apposition till Dre, Snoop, X och homiesarna. I själva verket är det så att People Under The Stairs står lika långt ifrån dessa bägge västkustytterligheter. De gör musik som befinner sig någon helt annanstans.

Vad säger de själv om det? – Jo, alla de där pojkarna tar sig själv på lite väl stort allvar, skrattar Double K, en av de två medlemmarna i gruppen. Vi är varken som Dre och hans gäng eller som Dilated Peoples-klicken… vi är bara oss själva. Jag dissar inte någon av dem, men vi gör någonting helt annat.

Det där ‘helt annat’ är inte bara av godo, det ställer till en hel del problem också. Hemma i USA finns det ingen som vet i vilket fack de ska placera People Under The Stairs. – Yep, det är ett stort problem. Vi anser såklart att vi hör hemma i hiphopfacket, förr i tiden så fanns det ingen uppdelning mellan independent och kommersiell hiphop, nu ska det vara genrebeteckningar på allt. Men det blir problem: var någonstans i skivaffärerna ska de ställa oss, vilka radiokanaler ska spela oss, du fattar?.

Extra jobbigt i USA där radiokanalerna är så nischade, kan tänka?

– Exakt. Vi kan bara spelas av de mer oberoende radiostationerna, men jag tycker att vi är däruppe med Jay Z eftersom vi gör kvalitetshiphop och då borde vi spelas på alla de stora radiostationerna också. Men så ligger vi inte på någon av majorbolagen och har inte helikoptrar som surrar över oss i våra videos… när vi inte gör låtar så tänker vi på att vi ska göra dem…

Gör ni era låtar tillsammans?

– Inte riktigt. Jag gör beats hemma hos mig och Thes gör beats hos sig. Först därefter sätter vi oss tillsammans med rimmen, scratchningarna och allt det andra som behövs för att det ska bli en färdig låt. När vi konstruerar så är vi tillsammans.

Nya plattan känns mer musikalisk, med ett bredare register?

– Stämmer. Vi har grävt djupare i skivbackarna den här gången. Försökt experimentera mer. Och så har vi jobbat längre med låtarna för att de skulle bli perfekta.

Hur skulle du själv beskriva plattan med några få ord?

– Fresh! Klassisk People Under The Stairs-musik, men med lite mer ansiktsbehåring, hehehe.

DET MÄRKLIGA MED PEOPLE UNDER THE STAIRS är att de inte

DOUBLE K OCH THES ONE HAR KÄNT varandra sedan skolåldern och har gjort musik tillsammans sedan 1995. De lever sin dröm. – Jag drömde aldrig om att bli baseballstjärna eller något sånt. Jag ville stå bakom två skivspelare med en kangolkeps på huvudet och I en stad av damm och rök föddes manna som gav höra mina egna beats i högtalarna. Nu gör jag det, konstaterar Double K. oss Motel Blues. Lennart Persson skakade fram Jag pratade med Thes One inför förra albumet, Question In The Form Of An Answer. Det är två år sedan. Då tjatade han bara om vinylen och satte sig ner med Loudon Wainwright III.svenska tjejer han hade träffat. – Ja, det är vida känt, skrattar Double K. Thes ville flytta dit så fort vi hade landat i Sverige. Nu har jag alltså den andra medlemmen, Double K, i telefon från London. Jag vill såklart veta något om duons tredje album, O.S.T. (Original Soundtrack), som släpps i juni.

Tredje albumet! Nu har ni ju verkligen etablerat er hiphopkarriär…

– Yes Sir! Vi jobbar alltid, bollar idéer mellan varandra, så det finns ingen anledning till att inte spela in och släppa plattor. Vi håller alltid på och gör låtar, och då menar jag verkligen alltid! Och riktigt verkar ha någon relation med dagens hiphopscen. De gästspelar aldrig på andra artisters plattor och det är mycket sällan någon annan medverkar på deras album.

Varför är det så?

– Vi gillar att jobba på det viset. När man ser andras album så är det alltid tjugo andra heta artister med som ska hjälpa till att sälja plattan. Vi fungerar inte så. När man köper våra plattor så får man oss, inget annat. Vill man höra på ‘MC Hype’ så får man köpa något annat. Deras sound är också en av anledningarna till att man inte kan para ihop dem med resten av hiphopvärlden. Det låter gammaldags, men inte på ett mossbelupet akademikersätt. Snarare så att de är i fas med sina influenser. Vilka är deras influenser då? – Bra soul, jazz, funk och rock. Det är de viktigaste beståndsdelarna i vår musik. Det är där vi får våra idéer till låtar. Och sen såklart bra hiphop. Mest från back in dem days, men en del från idag också. Men när jag frågar Double K om något bra från de nutida skivbackarna så svävar han på målet som en fiskmås i medvind. – Svårt. Jag har ingen favoritgrupp eller nåt sånt. Hmmm… det finns en snubbe från London som heter Ty, han släppte ett bra album för att tag sedan. Unspoken Heard, såklart, de känner jag för. Annars är det trögt. Thes och Double K är notoriska skivköpare. Tillsammans har de runt hundra backar hemma i L.A.

Var finns alla dessa skivor? Är det möjligt att härbärgera dem?

– Jag har skivor i mitt garage, i min mammas garage, på toaletten, överallt där de hittar en plats att ställa sig. De lever nästan egna liv. Jag är omringad av skivor, hela dagen, 24/7. Det finns alltid en skiva i närheten. Till sist, ett tips: hur hittar de sina bästa fynd? – Omslaget. Det är det viktigaste. Man ska alltid gå på omslaget. Där gör man sina bästa köp.