11 minute read
melanie c
from La Musik #3
by Livets Goda
Intervju av Anders Enquist Fotogeniska bilder: Michael Lokner
Tanken slår mig när jag sitter i bilen en torsdag på väg till skivbolaget Virgins kontor i Stockholm. Jag ska träffa Melanie C på måndagen och jag har bett Virgin att få höra mer än bara singeln Here It Comes Again från hennes kommande album. Eftersom Virgin ännu inte skickat ut hela albumet och inte kommer hinna skicka det till mig innan intervjun så åker jag till deras kontor. Jag har fått löfte om att där få höra fyra låtar till. Det är då tanken slår mig. Tänk om jag lyssnar på det hela och tycker det är…låt oss säga, inte bra? Hur kommer jag egentligen agera när jag träffar Melanie C? Visst, vi kan ju alltid prata om singeln, som jag alltså anser är småbriljant poppig rock och som är en av anledningen till att nu just nu läser det här, i fyrtiofem minuter. Eller så kan vi ju alltid prata Spice Girls. Eller huruvida det är med hennes temperament, som hon själv säger hon inte har men som andra omkring henne säger att ”jodå, det finns där…i mängder”. Sådant kan vi prata om. Eller ska jag hyckla och hålla masken bara? Säga ”fine by me” och inte mena ett endaste dugg?
Efter jag lyssnat klart hos Virgin löses allt av sig självt. Det låter okej, i några fall rent ut sagt jäkligt okej. Jag kan snacka nya låtar med Melanie C…också. När jag träffar henne på Sheraton i Stockholm på måndagen, berättar jag om mina funderingar från bilresan den där dagen. Hon fattar snabbt hela grejen. – Du lyssnar på låtarna, hatar det och sedan måste du sitta här och intervjua mig och prata om låtarna, säger hon och skrattar. Jag säger till henne att nu spelar det ingen roll för låtarna var okej (några jäkligt okej…) och hon säger ett uppriktigt ”bra” och ”tack”. Jag rabblar titlarna på de låtar jag lyssnat på och frågar om hon anser att det är de bästa på albumet. Jag inser försent hur meningslös frågan egentligen är. – Jag skulle inte säga att de inte är de bästa, jag skulle säga att det finns andra låtar som är minst
lika bra på skivan som du inte hört, svarar hon diplomatiskt. Ja, vad hade jag väntat mig att hon skulle svara? ”Ja, det är det bästa låtarna, resten är sämre.” Eller: ”Nej, de bästa låtarna är ingen av dom.” Nu i efterhand när jag hört hela albumet konstaterar jag dock att svaret är ganska på pricken av Melanie C, som det ska vara. Inte Mel C alltså. – Folk är lata. De orkar helt enkelt inte säga hela namnet så de förkortar det. Men det ska alltid vara Melanie C, säger hon bestämt.
Reason är således ett stabilt album om man uttrycker det så. Mästerverk? Nej, inte alls. Men habilt och stabilt och ännu en bekräftelse på att Melanie besitter en talang värd uppmärksamhet och att hon är här för att stanna som soloartist. Här finns omedelbara dansanta rockiga popdängor som Yeah, Yeah, Yeah, här finns starka och vackra popballader som Soul Boy och Do I. Här finns lite mer aviga rockspår och ambient, maskinellt klubbinspirerad pop. Och här finns Greg Alexander-signerade On The Horizon. Och har ni hört Ronan Keatings bästa albumlåtar (nej, inte balladerna…) eller bara älskar New Radicals You Get What You Give och drömmer om att Greg Alexander ska samla ihop sig och göra ett nytt ”eget” album, ja då kan On The Horizon skänka lite tröst. Melanie C ville dock inte låta som Ronan Keating, säger hon när jag nämner hans namn. – Jag ville att den här låten skulle ha mer individualitet, ha en smak av Greg, och jag var mycket nöjd med resultatet, jag tycker det är en jättebra låt. Hon säger även att Greg är en toppenkille och det var ett nöje att få arbeta med honom då han är så talangfull och rolig i studion.
Here It Comes Again hette dock förstasingeln från Reason. Låten skrev Melanie C tillsammans med det numera avsomnade men briljanta bandet Blow Monkeys hjärntrust Dr Robert. Även Marius De Vries från samma band medverkar som låtskrivare. Men valet av förstasingel är lite klurigt med tanke på att det finns andra mer omedelbara akter på Reason, som säkert skulle kunna bana väg på ett annat kanske snabbare sätt eftersom Here It Comes Again behöver, ja kanske kräver generös inkörningstid. Men den sätter sig och är vad man kan kalla en växande låt. – När vi skrev Here It Comes Again gillade jag låten så pass mycket att jag direkt tänkte på den som förstasingel. Jag vet inte om det är rätt beslut man tar i sådana lägen, men man kan få en instinktiv känsla. Och nu tyckte även skivbolaget och andra omkring mig att det var ett bra val så då tvekade vi inte.
Men det är ditt val i slutändan?
– Ja, absolut. Men jag lyssnar också till råd från andra människor och tar det de säger i beaktning. Ibland kan skivbolagen ha bättre idéer än jag, men annars kör jag på vad jag känner mig nöjd med. Förutom Dr Robert och Greg Alexanders hittar vi bland Reasons medlåtskrivare och producenter namn som Pat McCarthy, Peter Vetesse(Annie Lennox), Rhett Lawrence(TLC), svenska Tore Johansson(Cardigans) och Phil Thornalley som Melanie jobbat med i Spice Girls. Många personer inblandade således men Melanie C säger att hon vill att hennes plattor ska ha lite mångfald. – Jag vill inte att alla spår ska låta lika. Jag tror att min röst är ganska lätt att känna igen, så det känns bra att kunna använda lite olika människor och olika stilar, för att hålla det intressant. Jag tycker vi har lyckats med det på Reason, säger hon ödmjukt men stolt. Stolt, och nöjd kan också Melanie C vara så här långt in i solokarriären. Första albumet Northern Star har till dags dato sålt drygt 3 miljoner exemplar världen över. Bara i Sverige har albumet sålt över 155 000 exemplar vilket placerar det som nummer sex över bästsäljande Virgin-album i Sverige. Ganska bra jobbat från en tjej som från början mest bemöttes med sådant som ”hon är bara en Spice Girl, vad försöker hon göra?”. Förväntningarna på hennes andra soloalbum Reason är således ganska stora från början. Ett album som skrivits och spelats in i London och mixats i Los Angeles. Fyra år har alltså gått sedan det begav sig sist, en ganska lång tid kan tyckas. Northern Star var dock ett album som kom smygande allt eftersom tiden gick. Ett album med låtar som ständigt letade sig upp på singellistorna och länge höll liv i albumet. Är det också en av anledningarna till att det tagit henne så lång tid att komma med ett nytt album. – Med Northern Star hade vi som du säger en långsam början. Först när vi släppte Never Be The Same Again som singel slog albumet igenom. Vi turnerade därefter i nästan två år och jag slutade inte framträda med Northern Star, jag tror faktiskt att det var här i Sverige, förrän sommaren 2001. Sen tog jag några månader ledigt och i november 2001 gick jag in i studion igen. Hon erkänner utan omsvep att hon känt stor press på sig inför arbetet med Reason. Att hon känt sig lite orolig. Med Northern Star visste hon inte vad hon skulle förvänta sig. Vad hon skulle kunna åstadkomma på egen hand efter Spice Girls. Men samtidigt kände hon att det inte fanns något att förlora då omgivningens förväntningar var av ringa karaktär. Men resultatet blev bättre än hon trodde det skulle bli och idag är hon stolt över albumet. Men hon förstod inte riktigt omfattningen av framgången med Northern Star förrän turnerandet var slut och det var dags att börja fundera på nästa album. Melanie C säger att hon då funderade mycket på om framgången skulle kunna upprepas. Så det blev några månader med tveksamheter och nervositet. – Jag var helt enkelt lite rädd i början av arbetet med Reason. Men sen när vi skrivit Here It Comes Again och jag tyckte det var skitbra, det var förlösande, vi hade en bra början. Därefter föll allt på plats. Låtarna började flöda. Efter drygt åtta månader hade jag massor av material att välja bland. Hon säger att låtskrivarprocessen har varierat väldigt på detta album. Att alla låtar kommit till på olika sätt. När hon arbetade med Marius t ex, spelade han upp massor av låtar, ganska enkla med lite trummor, ackord och olika ”sounds”. Melanie valde därefter ut det hon trodde hon skulle kunna jobba vidare med ensam. – Jag gick då igenom dem tills jag kom fram till några melodi- och textidéer. Sen åkte jag till Marius igen, sjöng lite och han la fram sina idéer och så jobbade vi tillsammans tills låten var klar. – Sen med andra människor har det kanske varit
så att någon haft några ackordsföljder på gitarren som vi jobbat vidare med. Ibland har vi eller jag ensam, också bara satt oss ner och börjat från början utan någonting. Jag tycker om att börja tomhänt, och bara se vad som kommer fram.
Dina låtar har ofta starka melodier.
– Jag tror det är något som är helt naturligt för mig. Jag gillar starka melodier, jag har alltid lyssnat på ganska melodisk musik, så det kommer nog av sig självt.
Hamnar du ibland i situationen ”oboy, jag har ingenting?”
– Visst och jag tror att när det händer ska man antingen ta en dag ledigt eller ändra om helt. Om vi satt ner och skrev på en ballad t ex och verkligen fastnade, då blev det ofta ”fuck it”, vi tar våra gitarrer och börjar jobba på några bra gitarr-riff istället. Eller så gick de ut och hinkade lite ”pints”, säger hon och skrattar.
Jag tycker din sång är bättre än tidigare.
– Jag gjorde mycket live med förra skivan och för varje show blev min röst starkare och förbättrades mycket. Och med rösten är det ju så, speciellt för kvinnor, att den mognar och blir bättre med åren. Jag tror den är som allra bäst runt 35, så jag har lite tid på mig.
Jag kanske blir bra en dag, säger hon och skrattar. Melanie C skrattar ofta under vår pratstund. Det känns som hon är harmonisk och avstressad trots upptrappningen med promotion och annat som väntar de kommande månaderna. Det känns också som hon hittat sin säregna stil. Ett typiskt Melanie C-sound som tilltalar gammal som ung. Klubbnörd som rocknörd. När jag undrar om hon tror att det också är en anledning till att hon är den enda ur Spice Girls som är riktig framgångsrik som soloartist idag skrattar hon igen. – Gud, vem vet, kanske…ja…nej egentligen inte.
Funderar du aldrig på varför det går så bra för dig?
– Nej, inte riktigt. Jag ifrågasätter aldrig framgång, jag njuter av det för stunden och jag försöker bara förbättra allt som jag gör. Jag vill alltid bli bättre.
När du gick från Spice Girls till din egen solokarriär, vad var den mest skrämmande känslan?
– Jag tror att det svåraste var att inte ha stöd, till exempel i en intervjusituation. Ingenting i en grupp är egentligen riktat åt dig, ingenting är personligt, det är en gruppfråga. Själv har jag inte längre Geri eller Mel B som stöttar och svarar på frågor och tar en del av pressen från en. Det var ganska läskigt att vara själv i de situationerna till en början. Också att vara på scenen och liksom tänka, ”skit – jag är helt själv”. I början fanns ju all den där nervositeten över att vara själv. – Men jag gillade friheten så alla fördelar med att vara själv uppvägde all tveksamhet eller rädsla jag hade i början. Och jag tror det enda sättet att hantera rädsla, är att bara köra på.
När du gick till solokarriären, tänkte du någonsin på dina fans från Spice Girls-tiden och om de skulle följa med dig som soloartist?
– Jag har aldrig riktat mig själv mot en viss typ av lyssnare. Självklart var Spice Girls marknadsförda på ett fantastiskt sätt. Men jag har alltid gjort vad som känns rätt och bekvämt för mig. Idag har jag en väldigt mångfaldig publik, jag har unga Spice-fans och Spice-fans som blivit äldre, jag har tonåringar, 20-, 30- och 40-åringar – du vet, hela spektrumet – män, kvinnor, bögar, lesbiska. Det är toppen, man kan inte riktigt definiera vem en Melanie C-fan är. När jag undrar om hon verkligen inte saknar bandkänslan det minsta skakar hon bara på huvudet och skrattar. – Vi hade himla kul i Spice Girls, vi skojade mycket men nej, saknar det gör jag inte det minsta. Jag har också ett band idag. Jag har mitt band och det är ganska schysst att vara ”the boss”, det känns bra.
Får du den musikaliska respekt du anser du förtjänar idag?
– Jag vet inte hur mycket respekt jag förtjänar. Men jag har haft tur, jag har fått massor av lovord från mina förebilder och folk omkring jag tycker är toppen. I början när många var tveksamma till mig kom t ex Manic Street Preachers och sa ”kör på bara, det låter jättebra, bry dig inte om dem”. – Jag har även en mycket bra relation med mitt skivbolag, det har jag alltid haft.
Melanie C funderar ett litet tag innan hon slutligen säger: – Det känns som de tar mig på allvar och ser mig som en artist som kommer finnas lång tid framöver.
