dr. robert moog

dr. robert moog Text: Michael Linderoth

Första gången jag hörde en synthesizer var på radio. Budbäraren Kaj Kindvall uppmärksammade lyssnarna på att i Spirit In The Sky med Norman Greenbaum innehöll ljud från en Moogsynthesizer. Bara efternamnet lät spännande men det var syntens ljud som var det bästa. Låten var förresten en mindre hit igen för några år och var väl inget särskilt, men då var det en försmak av framtiden och allt utan solglasögon!

Idag vibrerar dansgolvet av lågbasljud. Ibland kommer ljudet från MiniMoogen, som gav Dr. Robert Moog det svenska Polarpriset 2001. Med dagens mått mätt var den inte särskilt välutrustad, den var till exempel monofonisk – dvs. den kunde bara spela en ton i taget – men en person kunde bära den vilket musiker alltid gillat. Sedan introduktionen 1970 har MiniMoogen haft flera storhetsperioder som inom klassisk musik – eller rättare sagt musik som influerats av klassikerna – symfonisk rock, jazz, fusion, disco samt inte minst inom modern dansmusik.

ROBERT MOOG FÖDDES 1934 I New York. Han spelade piano och sjöng som ung “men det var mer något som min mor ville, jag var mer intresserad av elektronik”. Hans far lärde Bob grunderna för elektronik. Som tjugoåring med studier i el-elektronik och fysik startade han eget; R.A. Moog Company i sitt garage. På deltid designade och byggde han elektroniska musikinstrument.

– Jag älskade att bygga saker förklarar Bob Moog och fortsätter; min far och jag byggde rörradioapparater och enkla elektroniska musikinstrument. Hans första och antagligen största kärlek är instrumentet Theremin – konstruerad av fysikern Glinsky Lev Sergeyevich Termen (1896-1993) oftast kallad Leon Theremin. – Min första Theremin byggde jag som 14-åring efter att ha sett en ritning i en tidning har Bob Moog berättat. Några har säkert hört och sett Leon Theremin demonstrera instrumentet på någon gammal svartvit journalfilm. Instrumentet har ett eteriskt vinande ljud, ibland inte så långt ifrån den mänskliga rösten eller som det “ursvenska” instrumentet såg. Instrumentet spelas via handrörelser som kontrollerar tonhöjd och vibrato. Enklaste sättet att höra en Theremin är att hyra en gammal science fictionrulle eller leta fram ett ex av The Beach Boys låt Good Vibrations.

Innan Bob Moog byggde MiniMoogen samarbetade han med Herbert Deutsch en experimentell kompositör vid Hofstra University. Ur samarbetet växte grundläggande idéer för hur en moduluppbyggd elektronisk synthesizer skulle byggas. I en moduluppbyggd synthesizer kan varje enskild modul bara generera eller forma ljudet. Det gjorde att de första syntarna såg mer ut som telefonväxlar med massor av kablar för att koppla ihop de olika modulerna. Den förste att använda Bobs synthesiser var koreografen Alwin Nikolais som komponerade och spelade in musik

och ljudcollage på en bandspelare. De första användarna kom från kompositörer av elektronikmusik men Moogs syntar användes också för ljudläggning inom radio, film och TV. Brittiska BBC köpte till exempel ett system i mitten av sextiotalet.

Men synthesizern accepterades inte som ett “riktigt instrument” och experimentell elektronmusik var det inte många som lånade sina öron till. Oljud, dissonans utan melodi och harmonik var de flestas omdöme så som vanligt behövdes en katalyst för att visa att en Moog var ett instrument. Det som fick världen att spärra upp öronen för det nya instrumentet var preludier, fugor och tvåstämmiga inventioner komponerade av en av historiens mest kända musikaliska genier: Johann Sebastian Bach. I slutet av 1968 släpptes Walter Carlos skiva Switched-On Bach vars instrumentering är enkel; en moduluppbyggd Moog synthesizer som Carlos själv delvis hjälpt till att utveckla från ett musikerperspektiv.

Men Walter Carlos spelade in varje enskild stämma på en Moog och på omslaget till Switched-On Bach sitter fader Bach själv i den nya tiden. Plattan har sålt i miljoner exemplar och finns idag tillgänglig på CD. I kölvattnet följde massor av Moog-skivor som idag är glömda av de flesta men med en sökning på Internet finns det fortfarande entusiaster som letar efter dem. Idag heter Walter istället Wendy Carlos och på sin hemsida - www.wendycarlos.com – berättar hon själv om sin musikaliska levnadsbana. Hon berättar mest om sitt klassiska musikutövande men hon har också komponerat filmmusik som till Stanley Kubricks mästerverk A Clockwork Orange.

I slutet av sextiotalet pågick en våldsam teknologisk utveckling på många områden. Musik spelade en stor roll i ungdomskulturen och elgitarren var instrument nummer ett men den nya utmanaren var synthesizern. Inom musiken kom multikanalsinspelning som gjorde att en låt kunde byggas upp och allt inte måste spelas in samtidigt. Den största händelsen var kanske månlandningen i juli 1969 och trots Vietnamkrig och inre stridigheter var USA förebilden för de flesta ungdomar. Ett schysst tidsdokument är skivomslaget på plattan Ny-Gammal Kultis med Gnesta-Kalle “and his Moog-Men”!

Några år in på sjuttiotalet fanns fler tillverkare än Moog som ARP men många gånger kallades syntar, oavsett vem som tillverkat dem för Moogsyntar. Snacka om hårt varumärke! På samma sätt som Henry Ford producerade T-Forden i början av förra seklet och Leo Fender sin enkla Telecastergitarr i mitten av det, byggde Bob Moog en hyfsat enkel synthesizer som lät fantastiskt. På MiniMoogen var allt redan kopplat bakom frontpanelen och med 44 tangenter var klaviaturisten redo att ta sig an gitarristen.

– Det viktigaste med konsumentelektronik är priset… allting mäts mot det enligt Moog och när den kom 1970 var riktpriset $ 1495 dollar i USA:s välsorterade musikaffärer. Jag skriver välsorterade för de flesta musikaffärer ville inte ha med MiniMoogen att göra. En intressant prisjämförelse är att när Kraftwerk skaffade sin MiniMoog kostade den lika mycket som en Volkswagen bil, modell “folka”.

Dave Van Koevering var en av försäljarna som hjälpte till att göra MiniMoogen till en succé. ”Han visade MiniMoogen för butiker i södra Florida men nästan alltid blev han utslängd! Då åkte han till hotell med band som spelade och i pausen visade han MiniMoogen för klaviaturspelaren, som blev helt överväldigade.”

Jag ska ordna så du kan köpa den, sa Dave. Och nästa morgon var han tillbaka vid musikaffären med klaviaturspelaren där han meddelade musikbutikens ägare: Här är din första kund, nu får du beställa två! Enligt Bob Moog själv förflöt mer än tio år innan synthesizern accepterades som ett instrument efter att han började att konstruera dem. Han menar att mycket av dagens användning av datorer och musikinspelning bygger på de framsteg som gjordes av kompositörer med bandspelare under sent 40-tal och tidigt 50-tal. – Idag gör datorer det hela kul på ett lätt sätt bara, menar Bob Moog.

När Bob Moog lyckades producera ett instrument till ett överkomligt pris var framgången ett faktum. Sedan den introducerades för mer än trettio år sedan har MiniMoog Model D (A-C var prototyper) tillverkats i totalt 13259 instrument fram till 1980/81. De sista exemplaren hade serienumret på en guldplåt och den sista fick skaparen Bob Moog själv. Idag har de flesta syntar och datorer en mycket kortare “livslängd”. Från och med serienummer 10176 introducerades stabila oscillatorer – för att göra det notoriskt svåra instrumentet lättare att stämma och att behålla stämningen. En MiniMoog måste ju precis som en gitarr stämmas då och då. Alltså gäller talesättet (med instrumentet nästan stämda) “close enough for rock & roll” även bland syntare!

Den var den första portabla synthesizern som man kunde programmera och spela som ett melodiinstrument – innan dess fanns hela kraften hos gitarristen. Efter introduktionen blev den ett instrument som alla klaviaturspelare måste ha och ville ha som soloinstrument. Allt gick att bära av en person och det största problemet var snarare att stämma den, vilket inte alltid var så lätt, eftersom Moogen var beroende av en stabil strömstyrka. Musikaliska föregångare var i första hand symfonirockens största grupper som; Yes, Genesis och Emerson Lake & Palmer men även fusionsmusiker som till exempel Chick Corea. Bob Moog nämner själv

Keith Emerson eftersom han var först av rockmusikerna att använde MiniMoogen på scen. På ELP:s klassiska Pictures At An Exhibition använde Emerson flera moduluppbyggda Moogsyntar och en Hammondorgel (som det berättades om i la musik #1) på kompositioner av ryske tonsättaren Modest Mussorgsky. Kraftwerks klassiska album Autobahn är skapad med bara Moog och en VCS 3-synt.

NÄR MINIMOOGEN INTRODUCERADES GAV INSTRUMENTETS

bruksanvisning idéer om hur instrumentljud som violin, flöjt, gitarr skulle härmas men det glömdes snabbt. – Jag var aldrig oroad över att musikerna skulle ersättas av maskiner. Man måste vara musiker för att kunna spela en synt även om det är lättare att komma igång, har Bob Moog sagt i otaliga intervjuer och han oroades inte heller att syntens ljud skulle kunna ersätta traditionella instrumentljud: – För mig var synthesizern alltid en källa för nya ljud som kunde utöka musikernas musikaliska möjligheter.

Andra kända musiker som utnyttjat MiniMoogens flexibilitet är klaviaturisten Jan Hammer som tillsammans med Jeff Beck utvecklade en spelstil som påminde om gitarren. Hammer dubblerade och härmade gitarristernas främsta vapen; att kunna “töja” strängen – vilket på ren svenska betyder att gitarristen höjer strängens tonhöjd genom att trycka strängen mot greppbrädan och (oftast) trycka strängen uppåt. Jan Hammers gitarristiska synthspel kan också avnjutas i så gott som varje avsnitt av TVserien Miami Vice som han komponerade musiken till. Nu är det naturligtvis inte bara symfoni- och fusionsmusiker som använt Moogs syntar. Andra kända artister och syntgrupper är Tangerine Dream, Yellow Magic Orchestra, Gary Numan, The Orb, Prodigy (som tagit sitt namn efter en senare modell av Moogsyntar) för att nämna några. Men de flesta tog till vara på att syntarna bara efter några år blev flerstämmiga så att det gick att spela mer än en ton i taget. På många av sjuttio och åttiotalets disco, soul och danshits är bastämman dubblerad av ett Moogbasljud. Bra musikaliska exempel är flera av Madonnas hits som Into The Groove, Like A Prayer och Cherish där Moog används tillsammans med andra instrument. En annan lite udda väg till Robert Moog är Madonnas Vogue som med rätt uttal rimmar med hur Moogs efternamn ska uttalas enligt honom själv.

Men på slutet av dekaden ersattes MiniMoogen av polyfona instrument och Moog förde en tynande tillvaro. Med lite tur kunde du köpa en MiniMoog för några tusenlappar.

I dagens musik är Robert Moogs skapelse tillbaka på massor av danshits, mer experimentell electronica, rock och på modern hip/hop och rap. Det går inte att komma ifrån Moogsoundet vare sig du är på dansgolvet, i soffan och kollar på Miami Vice eller lyssnar på symfonirock. MiniMoogen är syntarnas okrönte monark!

IDAG ÄR ROBERT MOOG TILLBAKA där han började. Efter att ha tillbringat en i chefsposition för Moog Music Inc., startade han företaget Big Briar för att återvända till det han fortfarande gör idag: konstruerar musikinstrument. Polarpriset är inte hans enda utmärkelse. Han har också fått doktorstitlar och andra utmärkelser plus skrivit flera artiklar i Encyclopedia Britannica.

Sedan några år tillbaka har Robert Moog återfått rättigheterna till namnet Moog Music Inc. och mer info finns att få på hemsidan - www.moogmusic.com - där också de flesta källorna till den här artikeln finns.

några artister i urval med mycket moog!

KEITH EMERSON Pictures At An Exhibition - En orgie i Moog!

RICK WAKEMAN Moogsolot 16:47 in på The Revealing Science Of God från Tales From Topographic Oceans av Yes – att solot inte var längre!

MANFRED MANN Har ju alltid legat högt på listor här i Sverige…

JAN HAMMER En MiniMoog + distpedal = Miami Vice (plus lite till) WENDY CARLOS Klassisk kompositör/arrangör som också gjort filmmusik till A Clockwork Orange av Stanley Kubrick.

BRIAN ENO Ljuddesigner, låtskrivare, producent m.m.

Listan går att göra lång men givetvis också:

TANGERINE DREAM THE ORB CHEMICAL BROTHERS FLUKE THE FUTURE SOUND OF LONDON PRIMAL SCREAM PRODIGY FATBOY SLIM ADD N TO (X) RICK WAKEMAN 808 STATE AIR