lasse lindh

I höstas växlade Lasse Lindh in på ett nytt spår med sin maskinellt frambringade rymdindie som Tribeca. Han har dessutom avslutat arbetet med ytterligare en soloplatta, Modern Issues Of The Heart, men det är inte här historien om hans musicerande börjar. Niclas Janson och Christian Örjestål kom överens om fjorton spår som får stå som Lasse Lindhs bästa – och lät honom själv kommentera dem.

Lasse Lindh började visserligen spela musik i sin hemstad Härnösand, men det var först efter flytten till Malmö och bildandet av Chevy, tillsammans med bäste vännen Jonas och pappa Urban på bas, i mitten av nittiotalet som hans karriär skapade rubriker.

Efter att han blivit droppade av sitt bolag Universal togs Lasse upp som soloartist av EMI för att skapa en svenskspråkig stjärna. Av en rad olika anledningar – några av dem hyggligt spektakulära – misslyckades satsningen och först våren 2001 hade Lasse Lindh hämtat sig så pass att han mäktade med en comeback genom smakfulla popmackan You Wake Up At Sea Tac.

Tribecas debutalbum Kate –97 – inspelad tillsammans med den andra bandhalvan och husproducenten Claes Björklund redan 1999 – var ett steg in i en elektronisk värld han länge velat ta. Under vintern har dom slutfört arbetet med Lasses tredje soloplatta Modern Issues Of The Heart och första smakproven kommer att nå publikens öra närmare sommaren.

Här är en lista på Lasse Lindhs bästa låtar fram till idag – med hans egna kommentarer:

I Think I’m Nervous (från Chevy “I Think I´m Nervous”) En låt som gör mig skitglad. Vi var fullkomligt övertygade om att vi var världens bästa band och jag tycker att det hörs. Det var också låten som gav oss kontraktet med Universal och bara det gör den lite speciell. Men i mitt minne är den ändå mest jag och Jonas i min sunkiga soffa med fyra flaskor Lambrusco och en dålig gitarr. Det och min pappa, som köpte trummor till Jonas och basdist till sig själv och var coolare än oss alla. En låt som är mer vår än min.

Sparky (från Chevy ”I Think I´m Nervous”) Blir lika paff varje gång jag stöter på indiekids i Stockholm som tokgillar Chevy. Men det känns bra att veta att vissa har smak och att vi lever kvar i åtminstone några hjärtan. För oss tappra få är Sparky indiealstret nummer ett och i svaga stunder funderar jag till och med på att spela in den igen. Texten är ungefär så löjlig en text kan vara och just däri ligger nog charmen. Sparky är såklart taget från filmen Ett Päron Till Farsa där Chevy Chase fru i ömma stunder kallar honom för det. Tror vi var lite Chevy Chase-besatta då.

Totalt (från Lasse Lindh ”Bra”) EMI ville in i det sista stryka den här låten, något som skulle ha varit en smärre skandal. Av alla låtar jag gjort på svenska så är den här definitivt den som berört flest. Människor tycks känna igen sin uppväxt i den. För mig handlar den inte om mobbing utan om idiotiska lärare som begår den dödliga synden att inte tro på sina elever.

Gör som jag (från Lasse Lindh ”Bra”) En ovanligt stor moralkaka till text för att vara från mig och det stör mig lite. Men en kompis berättade att han brukar lyssna på den när han kör bil och sjunga högt ”kör som jag”. På något sätt gör det att jag förlåter alla brister i låten. Hon är bättre (från Lasse Lindh ”Bra”) En riktigt bra låt, nästan skrämmande enkel. Minns att jag hade en låt på engelska som hette I like bassplayers most där en popsångare försökte övertala en tjej att följa med honom hem. Han försöker allt men hon låter sig inte imponeras utan säger torrt att hon gillar basister mer. Idén var samma sak här. Plus att tjejer är rätt bra.

Bruised (från Lasse Lindh ”You Wake Up At Sea Tac”) En låt och en melodi som jag älskade från första stund. Den sortens låtskrivande där jag omedelbart visste vad texten måste handla om. ”The bruises caught me up shy” är säkert en stinkande dålig mening för en språkfetischist men det är precis så det är; man inbillar sig att minnena av någonting svårt syns.

Walk With Me (från Lasse Lindh ”You Wake Up At Sea Tac”) Något av en inkörsport rent mentalt för mig till You Wake Up At Sea Tac. Skrevs egentligen först på svenska och hette då Hela vägen. Melankolin i själva melodin tilltalar mig starkt. Var faktiskt egentligen tänkt som förstasingel och trycktes i 500 ex med stenhårt Kraftwerkinspirerat omslag. De delades ut på en bisarr spelning i Kungsträdgården och jag glömde såklart att själv ta ett exemplar.

River (från Lasse Lindh ”You Wake Up At Sea Tac”) Har alltid tyckt om känslan och bilderna man får av Springsteens The River och även om min låt inte nått samma status så tycker jag att mina bilder också kommer bra. Den småkyliga sommarnatten, de bleka nakna kropparna, den parkerade bilen och den evigt rinnande floden som en sista gång förenar dem. Minns att vi drack mycket öl under den här inspelningen.

Damage Done (från Lasse Lindh ”You Wake Up At Sea Tac”) En av de sånger som på nått sätt trillar över en och man skriver rubbet på femton minuter. Löst baserad på de vitt skilda filmer som Five Easy Pieces, Fat City och Fight Club. Lite överraskande att ni valde den framför ”the stuff” som brukar vara dom flestas förstahands val. The Sun Always Shines On TV (från Tribeca “Kate-97”) Inspelad i sunkig replokal i Motala där jag sov på en madrass i en månad. Refrängen får mig alltid att tänka på Japaner. Kanske den mest dumpopiga låten på Kate-97 och definitivt det tydligaste exemplet på vår flippade idé att bara skriva låtar med kända gamla låttitlar. Jag menar, vem fan (förutom tre norrmän på 80-talet) skulle egentligen döpa en låt till The Sun Always Shines On TV?

Teenage (från Tribeca “Kate-97”) Grym djävla låt om jag får säga det själv. En åsnespark upp i röven och min hyllning till tonåringars kompromisslösa sätt att hantera ett söndertrampat hjärta. Minns att vi i studion nästan omedelbart kände att det skulle bli skitbäst. Egentligen är det en rätt absurd låt, minimala verser och en lika kort refräng.

Jumpstart (från Tribeca “Kate-97”) En klassisk indielåt. När vi skulle göra outrot sa jag att jag ville ha känslan av att det övergår i vitt brus. Ett uttryck jag hakat upp mig på som jag hade hört var när högfrekventa toner övergick i kaos och inte längre var hörbara. För att uppnå det spelade vi in en massa dammsugare och samplade upp, otroligt roligt faktiskt. Texten tillhör mina favoriter; en humoristisk sak om en död kille som berättar om hur det gick till när han offrade sitt liv för sin älskade.

A Night Like This (från Tribeca “Kate-97”) En hat/kärlekslåt för mig. Den är underlig för den har ett underbart Breeders-influerat intro och övergår sen till någon slags märklig Travolta disco. Minns att vi var i London och mixade den och tyckte att den var så jävla hittig och nu var allt biff och sånt. Tillbaka i Sverige fick vi plötsligt spel och vägrade spela den. Vi ville faktiskt inte ens ha med den på plattan men gav med oss efter lite tjat.

Keeping Track Of Me (singel med Club 8) Spelades in sjukt snabbt, en timme in och ut i liten charmlös studio på söder. Ändå var det roligt att sjunga någons annans låt. Fast på många sätt svårare eftersom den där bisarra jag-har-ett-ickesexuelltförhållande-till-den-här-låten-men-lever-ändåmed-den-dag–ut-och-dag-djävla-in känslan inte fanns där nu. Jag fick liksom mest chansa.