planering så skapade lagstiftningen en potential till att avreglera större delen av bostadsmarknaden. Kapitalmarknaden hamnade i ett paradoxalt tillstånd. Försöket med paritetslån byggde på att man skulle rulla skulder framför sig i hoppet om att de skulle amorteras av en ständigt stegrad inflation. När det efter ett par år blev uppenbart att paritetslånen totalhavererat genomfördes istället den enklast tänkbara lösningen: en totalsubventionering av allt bostadsbyggande och renoveringsverksamhet som överhuvudtaget existerade. Kostnaderna för det skulle snart visa sig omöjliga att hantera (se figur 1).
Figur 1.
Plansystemet Plansystemet hamnade också i ett sorts odefinierat och limboliknande tillstånd. Utredningen som tillsatts på 1960-talet bromsades upp av lotteririksdagen och därefter ett par borgerliga regeringar. Därför tog det ända fram till 1987 innan den närmast otroligt långa utredningsperioden till sista avslutades med en planlagstiftning där den nya Plan och Bygglagen kombinerades med en kortfattade Naturresurslag där begreppet Riksintressen fördes in. Förfaringssättet kritiserades stenhårt av Lagrådet: ”Avvägningsreglerna /mellan PBL och NRL/ ger stort utrymme för skönsmässiga bedömningar. Företräde skall ges åt ’sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning’ och det skyddsvärda intresset skall 18
