”Om Stockholm vore mitt” Av Per Kallstenius
Den 18 december 1904 publicerade den då 35-årige Per Olof Hallman i DN ett kåseri med julklappar till stockholmarna under rubriken ”Om Stockholm vore mitt”. Han hade då haft en enastående karriär som stadsplanerare, inte bara genom sin verksamhet i Stockholms stad sedan tio år, utan också som planförfattare till mer än trettio svenska städer och lärare i stadsanläggningskonst vid KTH. Hallmans verk var då så omfattande att han kallades för ”riksbyggmästaren”. Det var således helt naturligt att DN lät frågan gå till honom. Hallman vände sig i sitt kåseri med julklappar speciell till den uppväxande generation av barn i staden. Han vill ge dem uterum och fri natur som donationsbrev. Nya siktsträckor till kyrktornen skulle ge dem möjlighet att läsa kyrkklockorna. Till detta fogade han en skisserad plan över Norrmalm och Gamla stan med anslutande delar av Vasastan och Östermalm. Hyrorna skulle sänkas med 50 procent. Julklappen till de vuxna bestod i att ordna nya offentliga byggnader och platser med anslutande breddade gator, gärna på snedden i rutnätssystemet. ”Säg till Lilienberg att genomföra sin Sveaväg”. Här visas för första gången denna dragning på snedden över Klarabergsgatan till Brunkebergs torg. Fortsättning gick i Malmtorgsgatan ner till västra sidan av ett dubbelt så stort Gustav Adolfs torg. I fonden av detta i nuvarande Galleriakvarterets södra del placerade han en mäktig offentlig byggnad. I Kungsträdgårdens förlängning på platsen för det nuvarande PK-huset förlade han en pregnant offentlig byggnad. Denna kopplades norrut med en passage till ett inramat nytt torg i läget för nuvarande Teliahuset vid Lästmakargatan. Jakobsgatan breddades till en planterad boulevard mellan det förstorade Gustav Adolfs torg och den nya Centralstationens förplats mot Tegelbacken. I dess mittaxel löpte sedan en mäktig 50 meter bred stenbro över till Riddarholmen. Den kunde finan72
