OL 13/14 #2 (2/2)

GENERATION GATC

Den biotekniska revolutionen har gjort personlig genetik tillräckligt billig för en studentbudget. Vi skickar vårt DNA på analys för 99 dollar. Vad kan man få reda på egentligen, och vill man verkligen veta?

sid 30–35

DESSUTOM: GRANSKNING: RESTAURANG NYMBLE NY LÄSÅRSINDELNING ÖL PÅ NYMBLE

OL GÖR: KIRUNA & LKAB UTBILDNINGSKONFERENS I PARIS HJÄRNKOLL SÖMN MILJÖPROJEKT

Att hinna sova ordentligt hamnar långt ner på många studenters prioriteringslista. Hur påverkar det kroppen och sinnet? Är det värt att plugga ända in på småtimmarna natten innan tentan? Osqledaren reder ut vad vi vet om sömn. Vad gör kroppen och hjärnan egentligen när vi sover och vad händer om vi inte vilar?

Det har precis varit tentavecka. Som vanligt i en students liv innebär det mycket att göra; stress, prokrastinering, och alldeles för få timmar sömn. Vad gör väl det, inte kan några saknade timmar sömn skada? Därmed följer den naturliga frågan, hur påverkar egentligen sömnbristen vår kropp?

Sömn är ett märkligt fenomen. Alla djur sover eller vilar i någon utsträckning, och trots att vi i regel tillbringar nästan en tredjedel av våra liv sovandes så finns det än idag ingen överenskommen teori om varför vi gör det. En av de starkaste teorierna idag pekar på de läkande processerna kroppen genomgår under perioden. Vad anledningen än kan vara så tycks våra hjärnor vara överens om att det är viktigt, då sömn är en av de

starkaste biologiska drifter vi har. Den allmänna uppfattningen är att sömn är viktigt för kroppen och att längre perioder av sömnlöshet kan vara skadligt.

Vad sker då under själva sömnen? Under sömnperioden startar flera processer: kroppen reparerar och bygger upp nya muskelfibrer, bryter ner och sätter ihop vitala proteiner och utsöndrar tillväxthormoner som hjälper till med att bygga upp kroppen. Uteblir sömnen så uteblir även de återuppbyggande processerna. Det är däremot inte helt klart ifall dessa processer är helt nödvändiga för överlevnad. När kroppen utsätts för sömnbrist uppstår klara bieffekter beroende på hur lång tidsperioden är. Ett dygn har inga oroande effekter; efter en första natt utan sömn så börjar kroppen utsöndra dopamin för att hålla sig

pigg, vilket orsakar den kända effekten av «övertrötthet». Efter längre tid försämras reaktion- och uppfattningsförmågan, logiskt beslutstagande, nedsatt immunförsvar, sämre motorik och självkontroll. Kroppen får svårare att bryta ner stora molekyler som glukos och i vissa fall kan man börja hallucinera. Men bieffekterna försvinner efter, vila och de begränsade studier som har utförts på människor har inte visat några långsiktiga skador vid sömnbrist.

TEXT//PHILIP WESSMAN FOTO//NICLAS ERICSSON

“Under 80­talet gjordes tester på råttor som efter att förnekats sömn dog inom två veckors tid”

att det inte finns några bevis för bestående skador av sömnlöshet kan lika gärna bero på att man ännu inte utforskat människokroppens begränsningar.

Mer genomgående studier har däremot gjorts på djur. I ett känt experiment som psykologen Allan Rechtschaffen utförde under 80-talet gjordes tester på råttor som efter att förnekats sömn dog inom två veckors tid. Försöken har upprepats vid senare tillfällen med liknande resultat, men ingen klar dödsorsak har kunnat fastställas och de antas ha dött av utmattning.

En annan förklaring till det förkortade livsspannet kan vara stressen råttorna blivit utsatta för av att ständigt hållas vakna. På Stockholms universitets stressforskningsinstitut pågår redan nu ett tiotal projekt relaterade till sömnbrist och påverkan från stress. Osqledaren träffade för en intervju läkaren Gustav Nilsonne för en intervju om hans forskning som behandlar prestationsförmåga och empati relaterat till sömnbrist. Projektet har pågått ungefär ett år, men han kunde med relativ säkerhet säga att sömnbrist påverkar kroppen negativt på beteendenivå. Jobbiga moment känns tyngre och försökspersoner har visat på större benägenhet till negativa känslor än positiva när de varit utsatta för sömnbrist. Något som är bevisat sedan tidigare är påverkan på reaktion- och koncentrationsförmågan under sömnbrist, där högre funktioner

blir lidande. Exempelvis är, efter alkohol, den ledande orsaken till bilolyckor i världen trötthet och utmattning.

Vad vet man idag om våra sömnmönster? Vid Stockholms universitet forskar också Johanna Schwarz på känsligheten för stress hos människor som lider av sömnbrist. Hon berättar att det finns en stark biologisk reglering knuten till våra sömnmönster. Kroppen påverkas kraftigt av homeostasen, ett inre system kopplat till våra sömnmönster. Vid sömnbrist påverkas sömnen till att bli djupare och längre och vid ett överskott av sömn blir man mindre benägen att somna. Självklart kan tyckas, men modellen är viktig - man kan säga att homeostasen påverkar sömnens djup. En annan viktig biologisk faktor som samspelar med homeostasen är den cirkadianska rytmen, mer allmänt känt som dygnsrytmen, som påverkar när sömnen

ska infalla. Alla flercelliga djur på jorden har en dygnsrytm som ligger på runt 24 timmar. Detta tros vara genetiskt betingat, för när man utfört experiment på människor som fråntagits stimuli för att avgöra tid utifrån så har försökspersonerna fått en naturlig dygnsrytm på ungefär 24 timmar. Dygnsrytmen påverkas starkt av olika system i hjärnan och de regleras från hypotalamus. Området som är huvudsakligt ansvarig för dygnsrytmenkallas den suprachiasmatiska kärnan (SCN), som påverkar temperatur- och hormonreglering och triggas av synnervernas respons på solljus. Systemets känslighet för ljus är en bidragande orsak till varför många känner sig mindre trötta av att sitta framför en dator eller med tända lampor under kvällstid.

Johanna återkommer till frågan – varför behöver kroppen sömn för att våra återuppbyggande processer ska starta? Man har konstaterat att hjärnan periodsvis är lika aktiv under sömn som i vaket tillstånd. Det pågår ständigt processer där hjärnan bildar och neuroner och synapser och ändrar nervbanor baserat på erfarenhet och bildar minnen – man kallar det att hjärnan har en plasticitet. Teorin har stöd i forskning som visar människor har lättare att memorera information om de får sova innan de återkallar informationen från minnet. Vissa har spekulerat i att denna process kan vara bidragande till att vi drömmer.

Drömmarnas galna narrativ kan vara väldigt olika varandra; vi drömm-

“Man har konstaterat att hjärnan periodsvis är lika aktiv under sömn som i vaket tillstånd.”

er i omgångar under natten men det är under R.E.M-sömn som vi drömmer de känslomässigt starka drömmar och det är dessa vi brukar komma ihåg morgonen efter. Sömnen har visat sig vara viktig för att sortera dagens händelser för att avgöra vad som är viktigt att komma ihåg och inte.

Många frågetecken kvarstår. Det är inte helt klart om varför vi sover, på många sätt kan det till och med kännas opraktiskt. Däremot är det klart att vi både behöver och borde göra det, inte för mycket och inte för lite. Alla människor är unika ur många aspekter, och man kan bara följa sig själv och känna efter i sin egen kropp om vad man orkar eller inte. Däremot, nästa gång du funderar att stanna uppe hela natten och jobba, gör dig själv en tjänst och gå och lägg dig istället.

B RAVIDA DIVISION STOCKHOLM SÖKER

NYUTEXAMINERADE INGENJÖRER

Är du intresserad av installationsfrågor och vill arbeta i en framtidsbransch?

Vi söker dig med inriktningen vvs, elektroteknik, energi, maskinteknik, väg och vatten eller byggteknik och design som vill arbeta i Skandinaviens ledande installations- och serviceföretag. Läs mer och ansök på www.bravida.se eller Facebook/Bravida Sverige.

NEW PARADIGM OF EDUCATION:

EUROPEAN DIALOGUE

During two days in November last year, more than 50 young persons, expert speakers, professionals and journalists from different parts of the world gathered at Conservatoire National des Arts et Métiers in Paris to discuss a new paradigm of education. The missions of the New Paradigm of Education forum, which was organized by the International Movement Youth Time, were to expand the youth’s possibility to play a constructive role in changing the educational paradigm and to initiate an open discussion on future education with both younger and older gen-

erations. During the two days speeches were given, discussions were held with expert speakers and participants as well as project presentations by participants and peer-to-peer learning where people taught each other to knit, dance Greek dances and Chinese language.

«The first forum we organized because we wanted to have continuous work with real life meetings instead of only being an online platform», Julia Kinash says in an interview when asked what inspired the foundation of Youth Time in 2010. Julia Kinash is President of the International Movement Youth

Time and Editor-in-Chief of Youth Time Magazine, and has a major in Management from Moscow State Humanitarian University. «The Youth Time Magazine helps closing the gap between older and younger generations», Julia Kinash says and explains that Youth Time strives to help young people from different countries to realize their ideas. «Some have already fulfilled their ideas [which they wanted help with], which is very important», Vladimir Yakunin adds to the discussion.

Vladimir Yakunin is President of

Russian Railways, Co-President

JSC

TEXT&FOTO//CAROLINE ARKENSON

In November last year a forum was organized by the International Movement Youth Time in Paris. The topic of the forum was the future of education.

in the Association Dialogue FrancoRusse and Founding President of the World Public Forum «Dialogue of Civilizations». Vladimir Yakunin states that «the rights of the younger generations are important to me, and I have noticed that the young generation is very eager to have friends in older generations, for support and discussion» and Julia Kinash adds that the older generation is of great importance for young people since the elders have gained a lot of experience throughout their life.

Someone who is eager to help the younger generations is Silvia Crocitta, who is a project manager in European Funding for Youth, Education and Culture as well as a volunteer at United Nations and an active member of the Erasmus Student Network. «I prefer to give my knowledge to youngsters», Silvia Crocitta says in an interview. «When I was young, I felt the need for someone to have my back, someone to provide me with different choices. Young people are helping themselves, for sure, but they still need frameworks and a way to implement their ideas.»

In terms of education, Silvia Crocitta believes that quality is of great importance. Youngsters need to be built into strong individuals, and teachers need to plan their education based on the needs of the students - not on the basis of a curriculum. Whether or not a curriculum is successful depends on its implementation, and Silvia Crocitta believes that quality is found in a paradigm of formal and non-formal education. «It is like a couple», Silvia Crocitta says. «They complement each other - one cannot be successful without the other.»

we study. Adam Farnik mentions that it in the past was troubling for some universities connected to the Erasmus programme as they struggled with meeting the educational needs of international students. Today, it is not as troublesome and international students experience at least the same level of study at universities abroad. Studying abroad is also beneficial since it provides students with the chance to study different courses than the ones given at their home universities as well as the chance to experience a different way of studying.

But what is formal and non-formal education? Adam Farnik, President of Erasmus Student Network Czech Republic, explains formal, non-formal and also informal education and how they are included in education in his speech during a session on educational environment. Formal education is the courses which

The informal part is what we experience, Adam Farnik explains. Our learning is being boosted by experience in an informal way. «Coming here yesterday, they lost my luggage at the airport and I had to deal with that situation. I informally learnt from that experience, and Erasmus students experience things like that when being abroad». When it comes to the non-formal learning Adam Farnik brings up Erasmus in Schools as an example, a programme which gives Erasmus students the opportunity to meet locals in high schools by teaching about their country and language in a non-formal way, something which is appreciated

“ Young people are helping themselves, for sure, but they still need frameworks and a way to implement their ideas”

– Silvia Crocitta

“If there will be only online learning in 50 years, I want to die before that!”

A SUMMARY OF THE DECLARATION

Education and State: Improve communications between state and youths, as well as policies that give equal opportunities for all people.

Education and Educational environment: Make educational sources accessible by all, at all times. Focus on soft, social skills, as well as cooperation in multi-mixed environments.

Education and Business: Improve commnications between education and business.

Education and Media: Involve youth more, while also putting heavier focus on education in media.

The declaration document can be downloaded at: http://youth-time.org/npe.

by the local students.

On the topic of the future of education Hrishabh Sandilya, Vice President of External Relations and Development at Anglo-American University in Prague, believes that education will be highly digitized. «Universities should add online education to the educational system since it gives students the option to pick-and-choose what they want to learn. More people will be able to study with education easily accessible on the Internet. Education is a public good and people should be able to study.» However, online learning cannot replace the connection between a teacher and a student since a social environment is not provided by computers. «University teaching is all about the relation between the teacher and the student». Therefore, a human component is very important to keep in the digitized education, Hrishabh Sandilya states.

An issue with online education rather than acquiring traditional degree is how one evaluates online and technology based learning. «How do you make sense of online learning as an employer?» Hrishabh Sandilya asks in his speech,

and says that online learning enables people to create their own degree which is interesting for employers, but that MIT and Wikipedia does not provide an education - only knowledge. And that is why we have to be able to assess online learning in some kind of way.

During the discussion on the subject, one participant says that we already are overwhelmed with information online, and «if there will only will online learning in 50 years, I want to die before that!», which shows how important it is to make sure that online learning meets a certain standard of quality. Another participant’s response to that is «what about those 2 billion who cannot access education? For them, online learning would be very useful». A third participant thinks that online learning will revolutionize how we think. «I don’t need all my knowledge in my mind - it is in the cloud!»

Apart from digitalization, Hrishabh Sandilya believes that learning in the future will become more and more problem based, rather than solution based, and that sustainability is a

key factor for lifelong learning.

Another subject which was discussed during a roundtable was education in media and one speaker was Ellen Pinchuk, Director of International Projects at Mikhailov and Partners. Ellen Pinchuk says that media only portrays education as becoming worse. However, she believes that the role of media is not to tell people that «we have an issue».

Rani Singh, BBC Broadcaster and Senior Writer at Forbes India, agrees that «education in media is not sexy», and states that journalists have to refocus. There are wonderful things happening in schools, Rani Singh says, and not only disasters. One comment on the subject from a participant is that students should show the media, through social media, what they want to hear about. «Anyone can be a reporter and initiate discussions», the participant says.

Thoughts and comments said during the forum were recorded and collected in the Paris Youth Declaration «New Paradigm of Education», which was then signed by forum participants.

OL GÖR LKAB & KIRUNA

Långt i norr, bortom polcirkeln, flyttar de en stad för att undvika att den ska slukas av det hål man grävt en kilometer ner i berget. Både gruvan och stadsomvandlingen kommer att sysselsätta hundratals ingenjörer under de kommande åren, och arbetstillfällena i Kiruna blir bara fler. Osqledaren åkte dit för att ta reda på hur det är att jobba som ingenjör på LKAB i Kiruna och om konsten att flytta en stad. Sida 40 ­ 47.

UNDERJORDENS INGENJÖRER

En kilometer under berget Kiirunavaara bryter man malm. LKAB går på högvarv för att exportera järnmalm från Sverige och fram till 2015 vill man öka produktionen med 35 %. Det innebär 1200 nya anställningar under de kommande två åren och många av dem kommer att vara ingenjörer. Så vad kan kan man göra på LKAB? Och hur är det att bo i Kiruna, staden som inte ser solen under tre vinterveckor och badas i midnattssol under fem veckor på sommaren? Osqledarens Emma Bjerkefeldt tittar närmare på ingenjörsrollen på LKAB.

– Hur tänker ni er att gruvbrytning går till?

Guidens röst ekar mellan gruvväggarna och jag ser framför mig hur någon borrar ett hål i marken, släpper ner den röda dynamiten och sedan tar skydd för att undkomma det stenregn som följer på explosionen.

– Jag har alltid tänkt att det är lite som i Snövit och dom sju dvärgarna. Att det är ett gäng gubbar som knallar ner i gruvan med en hacka på axlarna och hugger ut stenen, viskar Elina till mig.

Jag skrattar lite och hon tillägger

– Fast jag förstår ju att det inte är så på riktigt

Vi har åkt upp till Kiruna för att ta oss en titt på en av Sveriges största industrier och försöka ta reda på vad vi som ingenjörer kan tänkas arbeta med här. Jag har dessutom en fråga som jag funderat över i många år – hur tusan överlever man egentligen en vinter där man inte ser solen alls på 27 dagar?

LKAB är idag världens tekniskt ledande leverantör av järnmalmspellets till den globala stålindustrin och var 2012 Sveriges åttonde största exportör. Järnmalmskroppen är 4 km lång, 100 m bred, minst 2 km djup och lutar 60° in under Kiruna. Detta gör den till världens största underjordsgruva för brytning av järnmalm och sedan LKAB bildades 1890 har mer än en miljard ton järnmalm plockats upp ur gruvan.

Infrastrukturen under berget är häpnadsväckande. Erebor släng dig i väggen, här finns 40 mil bilväg och världens största WiFi. 775 meter under marken finns en matsal och i besöksgruvan på 540 meters djup serveras det kaffe och kakor av en gubbe i reflexoverall och hjälm.

– LKAB har det mesta. Vi har egna sjukvårdare, eget taxibolag och ett eget fastighetsbolag berättar vår guide.

Jag förundras över detta ett tag men inser snart att om man är ett företag med drygt 4 000 medarbetare så är det kanske inte så konstigt.

– Det förenklar logistiken om man kan sköta saker själv förklarar guiden vidare.

Det går bra för LKAB. 2010 var ett riktigt rekordår med 28,5 miljarder kronor i omsättning och en vinst på 12,3 miljarder. Från 2010 till 2015 ska produktionen öka med 35 % och det i samband med en stor generationsväxling som just nu äger rum leder till att LKAB behöver nyanställa ca 1 200 personer fram till 2015. Perfekt om man till exempel är en nyexad ingenjör från KTH som är sugen på att prova på att bo någon annanstans än i Stockholm.

För att ta reda på lite mer om ingenjörsrollen på LKAB så pratade vi med tre killar som arbetar som ingenjörer inom olika verksamheter i företaget. På frågan om vad man gör som ingenjör på LKAB tittar dom frågande på varandra och skrattar.

– Jaa det är väl lite allt möjligt, svarar Erik – Svårt att säga, fortsätter Martin, det finns jobb för nästan alla typer av ingenjörer här.

TEXT//EMMA BJERKEFELDT FOTO//SARA EDIN

“Infrastrukturen under berget är häpnadsväckande. Erebor släng dig i väggen, här finns 40 mil bilväg och världens största WiFi”

De är alla överens om att oavsett om du vill jobba med design av stora grävmaskiner eller forskning på atomstrukturen hos kristaller så finns det något att göra på LKAB. Erik är Kemiingenjör från Luleå Tekniska Högskola och arbetar med forskning om nedbrytning och förädling. Martin är Elektroingenjör, också han från Luleå, och jobbar främst med styrsystem och automatisering.

Vi hajjar grejen, vill man jobba som ingenjör på LKAB så kan man göra det, nästan oberoende av vilken typ av ingenjör man är. Och nu när vi vet det så frågar vi oss såklart «vill man det då?». På frågan om varför man vill jobba på LKAB svarar killarna såhär.

– Att jobba på LKAB är väldigt utmanande. Man får mycket ansvar tidigt vilket känns kul. LKAB litar på sina anställda och tycker att learning by doing är en bra filosofi. Man får göra fel ett par gånger, det är helt okej.

– Det är också okej om det är saker du inte kan. LKAB betalar gärna för vidareutbildning eller om du vill läsa kurser på distans för att bredda dig inom ett område du skulle vilja jobba mer med.

Det låter ju bra, utbildning for the win. Vi får lära oss att LKAB gör mycket internrekrytering. Vill man byta avdelning eller specialisera sig inom något så är det inga problem. Möjligheterna känns oändliga. Men hur är det med arbetstiderna då frågar jag som tänker på alla mardrömshistorier man hört om att man måste jobba dygnet runt som nyexad för att komma någonvart inom företaget.

– Vi jobbar lite längre dagar än normalt men har flextid och kan bestämma mycket själva över hur vi vill jobba. Dessutom har vi fem extra semesterdagar på

“Snön ligger vit på taken. Och på marken. Och på bilarna. Och tro det eller ej men också på vägarna”

grund av detta. Och flexdagar som vi kan ta ut om vi jobbar extra.

Det låter ju helt fantastiskt tycker vi. LKAB verkar vara ett grymt ställe att jobba på men jag kan inte riktigt släppa det här med det eviga mörkret. Dessutom har jag som inbiten storstadstjej svårt att förstå vad man egentligen gör i Kiruna när man inte jobbar så det får bli min nästa fråga.

– Mycket av livet i Kiruna går ut på olika typer av friluftsliv. Man kan åka skidor och skoter på vintern och vandra på sommaren. Naturen är aldrig långt borta och Kirunas omnejder är fantastiskt vackra.

– Som anställd av LKAB har man också gratis gymkort i hela Kiruna, Umeå och Luleå. Dessutom hyr LKAB ibland bowlinghallar, simhallar och liknande som man bara kan gå och nyttja.

– Vi får inte heller glömma föreningslivet. Kiruna har ett väldigt rikt föreningsliv och det finns något för alla, oavsett om du gillar musik, matlagning eller boxning.

Det känns bra tycker jag. Det finns jättemycket saker att göra. Men jag känner ändå att det måste ju finnas någon nackdel.

– Jo det skulle väl vara kulturlivet då. Det finns inte ett jättestort utbud av teater, konserter och uteliv. Det är lite tråkigt faktiskt.

– Fast å andra sidan har vi ju Stockholm 1,5 timme bort med flyg.

Vi känner oss nöjda. Kiruna är bra men inte perfekt. Killarna tackar för sig och vi virar in oss i halsdukar och vinterjackor för att med värdighet kunna möta kylan som väntar utanför dörren. I väntan på taxin blickar jag ut över Kiruna. Snön ligger vit på taken. Och på marken. Och på bilarna. Och tro det eller ej men också på vägarna. Det är inte alls mörkt, för stjärnorna lyser ovanför oss och snön lyser under oss. Jag konstaterar att min skepsis till mörkret är obefogad och tackar i mina tankar LKAB för att dom flög upp oss hit och krossade våra fördomar om gruvdrift och norrländska småstäder.

ATT FLYTTA EN STAD

2014 börjar Kiruna Stad och LKAB jätteprojektet att flytta stora delar av centrala Kiruna till ett område strax öster om staden, i ett projekt som kallas Stadsomvandlingen. Som boende längre söderut i landet får man lätt intrycket av att staden kommer att rasa ner i gruvan snart, men är det verkligen så? Osqledaren begav sig i december till Kiruna för att höra mer om gruvan och Kirunas framtid.

Under våra dagar i Kiruna sa någon att malmen är Sveriges svarta guld. Man får vara beredd att hålla med. Sedan LKAB startade 1890 har mer än en miljard ton järnmalm brutits ur den enorma malmkroppen under Kiruna. Man vet att malmkroppen är 4 km lång, mellan 80 och 130 meter bred och öppen mot djupet. Det betyder att den kan sträcka sig betydligt djupare än de 2000 meter LKAB idag har kommit ner till. Det finns alltså skäl att tro att man kommer att kunna bryta malm längre än de trettio år som nuvarande mängd malm kommer att räcka. Malmen har också lagt grunden för staden Kiruna, som troligtvis inte hade existerat annars.

Hur är det då med Kirunas framtid? Och varför måste man flytta staden? Det handlar om malmkroppens lutning och

hur brytningen påverkar stabiliteten ovan jord. Sett från sidan, kan man säga att malmkroppen ligger lutandes 60 grader mellan två väggar, en hängvägg och en liggvägg. Liggväggen är den stabila väggen på vilken malmen vilar, och i vilken LKAB har borrat sina många kilometer transportväg. Hängväggen lutar sig över malmkroppen och ger sakta med sig in i de hålor där malm redan brutits, och skapar på så sätt en deformation på marken ovan. LKAB använder en metod

sprängning hasar skivor med malm ner och plockas sedan upp av LKAB för vidare bearbetning. Hålrummen som skapas fylls sen igen uppifrån med gråberg, alltså det omgivande berget. Det här skapar en effekt av redan nämnda långsamma deformation av hängväggen. Olyckligtvis ligger Kiruna stad ovanpå hängväggen, och det här är anledningen till att staden måste flyttas. Det är alltså inte så att Kiruna helt plötsligt kommer att trilla ner i ett slukhål, utan det sker snarare en gradvis deformation av byggnader och vägar när marken under förflyttar sig. På sikt kan ras nedåt inträffa, men det ligger väldigt lång fram i tiden, och det är därför som flytten påbörjas redan nu.

som heter skivrasbrytning, förenklat borras långa hål upp i malmkroppens väggar och fylls med sprängmedel. Vid

Pia Lindholm, ortsansvarig på LKAB Samhällsomvandling (ja, LKAB har en hel avdelning som jobbar med det här), beskriver LKABs roll i stadsomvandlingen. Hon säger att man måste «ersätta den skada man gör» vilket också regleras av Minerallagen som säger att den som skadar en annans mark måste ersätta den. Gruvnäringen och Kiruna går hand i hand – utan stad ingen arbetskraft och utan gruva ingen stad. För LKAB blir det därför viktigt att ta ansvar och ersätta skadan som uppstår på grund av deformationen, samtidigt

TEXT//ELINA GOBENA FOTO//SARA EDIN

“Ulrika Isaksson beskriver ett framtidshopp som kommit just från gruvans framgångar. En del av framtidshoppet kan man säga är invävt i den nya staden...”

“Sett från sidan, kan man säga att malmkroppen ligger lutandes 60 grader mellan två väggar”

påpekar Pia Lindholm att det inte får kosta mer än vad gruvan tjänar. LKAB:s perspektiv är att befintlig funktion ska ersättas, annars blir det sponsring av staden och det är inte tanken. För att sätta omvandlingen i perspektiv nämner Pia Lindholm vad det är som ska byggas i nya Kiruna: 3 000 lägenheter, 200 villor, 200 000 kvadratmeter offentliga lokaler och byggnader och 380 hotellrum. LKAB kommer också att agera byggherre i stadsomvandlingen, och har på några år fått gå från tre till fyra personer som jobbade med stadsomvandlingen till en hel avdelning.

I processen att tillsammans med kommunen hitta rätt område att bygga på var det mycket som behövdes ta hänsyn till: riksintressen som samebyar och naturreservat, andra gruvor i området och att kommunen var tvungen att köpa mark av staten, som äger det mesta ovanför odlingsgränsen. Pia Lindholm visar ett dokument där LKAB redan på femtiotalet påpekade att det här är framtiden, och vill med det säga att företagets beräkningar på konsekvenser av deformationen varit väldigt verklighetstrogna. På grund av framförhållningen har LKAB också kunnat avsätta sex miljarder av sina vinster fram till 2011, öronmärkta just för omvandlingarna i samhällena kring Malmfälten.

För att få ännu ett perspektiv träffar vi Ulrika Isaksson, informatör på Kiruna Kommun, för att prata om kommunens vision. Ulrika Isaksson beskriver samma bild som LKAB, att gruvan och staden går hand i hand. För 10 till 20 år sen var Kiruna en stad på nedgång och

unga flyttade för att leva på andra orter. Idag skriker gruvan efter arbetskraft, det är bostadsbrist och Ulrika Isaksson beskriver ett framtidshopp som kommit just från gruvans framgångar.

eftersom många Kirunabor snabbt vill kunna komma ut i naturen. De byggnader som faktiskt ska flyttas från gamla Kiruna är delar av historiska Kiruna som kyrkan, Hjalmar Lundbohms gård (han är en av Kirunas stora personligheter, och grundare av staden) och en del av de gamla bläckhornshusen som är några av de äldsta husen i Kiruna. Ulrika Isaksson poängterar att det måste ske en utveckling innan avveckling, vilket innebär att innan gamla centrala Kiruna kan avvecklas måste nya centrum vara färdigt. Hon menar att Kiruna är för litet för att ha två stadskärnor samtidigt.

En del av framtidshoppet kan man säga är invävt i den nya staden där den första etappen i stadsomvandlingen blir att «flytta» Stadshuset. Det är egentligen inte en flytt det handlar om, utan uppförandet av en ny stadskärna i Toulluvaara, ett område 3 kilometer öster om Kiruna. Ett nytt stadshus kommer att börja byggas i år, och tanken är att kommunens tjänstemän och politiker ska flytta in 2016. Stadshuset togs fram genom en arkitekttävling, och klubbades igenom i våras. Runt stadshuset kommer sen ett torg byggas och runt torget ska nya Kirunas stadskärna ta form med tågstation, restauranger, bostäder och kulturella utrymmen för invånarna. Ulrika Isaksson nämner också riksintressena som särskilt viktiga element i stadsomvandlingen, och Kirunabornas stora intresse – friluftsliv. Hon säger att «naturen ska inte finnas längre än tre kvarter bort» i den nya stadskärnan

Vad kommer hända med det utrymda området? Det kommer att hamna bakom ett staket, där en gruvstadspark kommer att anläggas. Invånarna kommer inte att kunna röra sig i parken, just på grund av att marken inte är stabil, men idén är ändå att ingen ska behöva bo inpå gruvan. Gruvstadsparken kommer att innehålla både äldre hus och klassiska parkelement, som grönska. Över tid kan man se det som att gruvstadsparken kommer «sluka» mer och mer av Kiruna, och kommunen har satt en omvandlingshorisont, alltså när omvandlingen av Kiruna ska vara klar, till 2100.

Det känns nästan som att stadsomvandlingen aldrig kommer att ta slut. För om mer malm finns under hängväggen, vilket vore väldigt lyckosamt för Kiruna, kommer en fortsatt brytning betyda att efter 2100 måste stadskärnan flyttas igen. Den som lever får se om Osqledarens redaktion besöker Kiruna igen år 2100...

“Över tid kan man se det som att gruvstadsparken kommer ‘sluka’ mer och mer av Kiruna”

Nu är vi inte bara branschens bästa arbetsgivare, utan även ett av Karriärföretagen 2014. Yippee!!

Nu har vi fått svart på vitt - Bengt Dahlgren är den bästa arbetsgivaren bland byggteknikkonsulter! Våra medarbetare har fått säga sitt i Universums undersökning om Sveriges bästa arbetsgivare. De var så nöjda med sitt företag att vi placerade oss långt före alla andra deltagande teknikkonsultföretag. Vi har nu dessutom fått en utmärkelse av Jobtip som placerar oss bland Karriärföretagen 2014. Det är härligt att vara ett bolag som uppskattas både intern och externt .

Med över 350 kompetenta medarbetare är Bengt Dahlgren AB en av de största teknikkonsulterna i Sverige. Våra verksamhetsområden är VVS, Energi & Miljö, Styr & Övervakning, Brand & Risk och Teknisk Förvaltning.

Bli en nöjd medarbetare du också hos en av Sveriges bästa arbetsgivare och Karriärföretag 2014 – läs mer på bengtdahlgren.se

MUSIK FÖR MILJÖN

Vetenskap och kultur förenat för att belysa klimatförändringar, det är Stormvarnings mål när de engagerar artister i klimatfrågan. Ett koncept som tar bemötandet av klimatfrågan till en ny innovativ nivå med förhoppningen att nå ut till fler.

– Det fanns ett tomrum som vi kunde fylla med vår profil, berättar Tobias Engström, som tillsammans med Rebecka Segerström är grundare till den svenska klimatrörelsen Stormvarning.

Initiativet kommer från den finska motsvarigheten, där det började med att man ville kopplade ihop vetenskap med artister och miljön. På sin hemsida skriver de «Stormvarning vill, genom musikens förenande kraft sprida forskningsvärldens slutsatser. Detta för att skapa en folkrörelse som präglas av mod, entusiasm och viljan att förändra.»

Människan går igenom olika tillstånd i reaktion på förändring och enligt Stormvarning befinner sig det svenska folket idag i en depression kring klimatförändringen. I Sverige är vi väl medvetna om vad som sker med vår miljö, men vi står handfallna. Istället för att agera gör vi ingenting och det är just här Stormvarning vill vända på vårt tänk. – Vi tänker att Sverige är så litet att det vi gör spelar inte så stor roll, säger To-

Stormvarning är främst en ideell verksamhet, men sedan man ingått i samarbete med bland annat KTH har man fått delfinansiering för att kunna komma igång.

Med hjälp av KTH kunde Stormvarning genomföra det största offentliga evenemanget hittills. I samband med att IPCC släppte sin senaste klimatrapport i september bjöd de in till Kulturhuset där Artymove, Kristin Amparo och Suvi uppträdde och Stormvarning lanserade sin idé och vision.

Det har funnits ett engagemang hos artister tidigare och detta är ett försök till att återuppliva det. De flesta kommer

från Musikerförbundet, som tillsammans med KTH, Berghs School of Communication och Swedish Music Hall of Fame utgör de aktörer som möjliggör satsningen. På Stormvarning hoppas man att budskapet kommer att kunna spridas med artisterna och på så sätt nå en bredare publik.

I framtiden har Stormvarning som mål att genomföra en större kampanj med fler aktörer. För tillfället har de siktet på årets riksdagsval då en kampanj på temat att göra Sverige till föregångsland för hållbar utveckling planeras. Vidare kan konceptet ha potential utomlands, men det krävs en lokal förankring för att göra det möjligt. Därför har man planerat in ett event i New York för att locka till en amerikansk motsvarighet.

bias. Han vill att vi istället börjar agera och förhoppningsvis kan bli föregångare och leda arbetet.

“På Stormvarning hoppas man att budskapet kommer att kunna spridas med artisterna och på så sätt nå en bredare publik.”

TEXT & FOTO //CAROLINE SUNDIN

STUDENTER

COACHAR HOTELL I HÅLLBARHET

There is no business on a dead planet, konstaterar Gunhild Stordalen, läkare, styrelseordförande för Stordalen Foundation och gift med ägaren till Nordic Choice Hotels; Petter Stordalen. Innan jul mötte vi henne på ett mingelevent där peppade hon studenter till att jobba med hållbarhetsfrågor tillsammans med Gustav Stenbeck, hållbarhetsoch säkerhetschef på Nordic Choice Hotels, och Sustainergies, en karriärsplattform för studenter intresserade av hållbarhet. Hotellkedjan och Sustainergies driver ett coachprogram där studenter extrajobbar som hållbarhetskonsulter åt enskilda hotell.

Grön kapitalism är ett av Gunhild Stordalens nyckelord för att få affärsvärlden att begripa hennes budskap om hållbarhet. Hon talar gärna om hotellbranschens stora möjligheter att inspirera sina gäster och därmed utöka sitt positiva avtryck även bortom deras vistelse hos Nordic Choice Hotels.

– Jag menar att vi kan vara förebilder och visa att företag kan bidra till ett mer hållbart samhälle, säger Gunhild.

Ett enkelt exempel på koncernens miljöarbete är hur de bytt från tallrikar med 24 centimeter till 21 centimeter i diameter och på så vis reducerat sitt matsvinn med 20 procent, med lika nöjda kunder.

Coachinitiativet började som ett pilotprojekt år 2011 och förra året anlitades 25 studenter som arbetade på hotell i Sverige. Under 2014 kommer omkring 40 studenter bli hållbarhetscoacher och paras ihop med varsitt lokalt hotell. Varför denna satsning från

Nordic Choice Hotels? Gustav Stenbeck började för två år sedan uppmärksamma att årliga internrevisioner med inhyrda konsulter inte var tillräckligt för att ge enskilda hotell stöd att ta hållbarhetsarbetet framåt. Idag kan studenter fylla detta gap genom samarbetet med karriärsplattformen Sustainergies.

För att bli studentcoach ska man studera på någon av de 42 orter där hotellen finns under hela 2014. Det finns inget krav på att man skall ha studerat rena miljö- eller hållbarhetskurser, utan det är intresset och nyfikenheten på att arbeta praktiskt och viljan att utmana sig själv som är i fokus. En dag i månaden under ett år befinner studenten på hotellet, vilket kan jämföras med att hotellen tidigare hade en konsult på besök endast en dag per år. Det är en ömsesidig vinst; på ena sidan står hotellet som får utveckla sitt hållbarhetsarbete, och på andra sidan studenterna som får ett betalt extrajobb med värdefulla erfarenheter inför framtiden.

“Folk gör inte som man säger, folk gör som man gör.”

– Simon Werbart Flato

TEXT&FOTO//CAROLINE SUNDIN

Frida Petersson studerar miljövetenskapligt masterprogram på Göteborgs universitet och var en av dem som under 2013 befann sig ute i fält.

– Jag har satt mig in i alla delar av hotellets verksamhet, allt från mat och vatten till el och personalutbildning, berättar Frida och poängterar att hon har kunnat påverka hotellet i rätt riktning. Under sitt arbete som coach arbetade Frida främst med hotellets miljöansvariga för att kunna utveckla och underhålla hotellets miljömål. Utöver coachrollen har man i denna arbetsroll tydliga instruktioner för att granska hur hotellet ligger till. Det som är mest utmärkande är kanske ändå att man blir en spindel i nätet för att nå ut till hela verksamheten.

testa en «konsultroll».

– Folk gör inte som man säger, folk gör som man gör, säger Simon, och menar det är både lärorikt och utmanande att arbeta med hållbarhet i praktiken. Hittills har de största utmaningarna som studentcoacherna har mött varit ekonomiska begränsningar och hotellpersonalens förkunskaper om miljö och hållbarhet.

Även Gustav Stenbeck, hållbarhetsoch säkerhetschef på Nordic Choice Hotels, menar att det finns utmaningar kvar att hantera.

– Vi kan fortfarande bli bättre på hur vi minskar klimatpåverkan, ökar vårt sociala bidrag till samhället samt främjar biologisk mångfald både lokalt och genom våra inköp, säger Gustav. Att integrera detta i ett hotells verksamhet är svårt men vitalt, inte bara för hotellens framtid, utan även för vår planet.

– Planeten sätter våra gränser, avslutar Gunhild, men det finns enorma möjligheter.

SUSTAINERGIES

Sustainergies är en ideell förening som sammanför studenter med företag och organisationer för att tillsammans arbeta med hållbarhet, CSR och ansvarstagande.

Sustainergies verksamheter:

Sustainergies Cup – är en årlig studenttävling i hållbarhet, där studenter tar fram praktiska lösningar åt företag.

Karriärspaning – förmedlar allt från särskilda eventinbjudningar till projektanställningar, konferensvärdar, examensjobb, praktikplatser och volontäruppdrag. Rekryteringar för engagerade studenter.

CSR Live – ett program där Sustainergies besöker CSR-chefer eller hållbarhetsavdelningar på företag i olika branscher, tillsammans med en utvald grupp studenter. På plats leder de samtal och diskussioner kring drivkrafter, hållbarhetsutmaningar och karriärsmöjligheter.

På Sustainergies är man entusiastiska över att jobba med studentcoacher. Simon Werbart Flato, projektledare och verksamhetsansvarig, menar på att studenternas insatser lämnar avtryck i hotellens verksamhet. Samtidigt är det en värdefull erfarenhet för studenter att få

Hållbart Mentorskap – Engagerade studenter matchas med erfarna förebilder, och delar nio månader av ömsesidigt utbyte.

Från sustainergies.se/omsustainergies

FOTO: SUSTAINERGIES

Sustainergies verksamhetsansvariga Markus Danell och Simon Werbart Flato

“Att integrera detta i ett hotells verksamhet är svårt men vitalt”

EN GRÖNARE KOPP KAFFE

Nu är äntligen GreenCup, med sina miljövänliga termosmuggar och subventionerat kaffe, på väg till campus på KTH. Alumnen Joachim Westerlund (Industriell ekonomi) samt entreprenörerna Gustav Nisser och Jesper Lindmarker ligger bakom idén och genomförandet. Datumet för lansering på KTH är beräknat till augusti 2014.

Det började för fem år sedan med inspiration från det amerikanska universitetet Harvard . Att så många papperskoppar gick åt för att stilla kaffebehovet var ohållbart. Kanske kunde lösningen ligga i att fler använde termosmuggar istället, men grundarna till GreenCup var inte nöjda med utbudet. – Dagens termosmuggar som går att köpa är ofta av dålig kvalité eller inte tillräckligt tåliga för att utstå en dag i en students väska så vi har designat GreenCup för att klara de utmaningarna, säger Jesper Lindmarker.

Idag finns GreenCup etablerat på Linköpings Universitet, LiU, men förhoppningen är att en dag finnas på varje universitet och högskola. Men upphandling och genomförande tar tid, och som så många gånger förr är det den ekonomiska biten som sätter käppar i hjulet .

– KTH:s kommunikationsavdelning sa

först nej då man inte kunde motivera finansieringen för en sådan här satsning, säger Joachim, men det är viktigt att aldrig ge upp, fortsätter han.

En ny termosmugg från GreenCup kommer man kunna köpa på caféer på campus för en billig peng. Eftersom kaffeköp i en GreenCup ger rabatt på alla medverkande caféer kan en kaffeälskande student alltså ganska snabbt räkna hem inköpskostnaden för muggen. Införandet av GreenCup kan således ses som en möjlighet för subventionerat kaffe, vilket inte tidigare har funnits.

På LiU har man beräknat att GreenCup innebär 600 000 färre papperskoppar varje år. Om denna siffra är svår att sätta in i ett miljöperspektiv kan man jämföra med de 120 ton växthusgaser, 1.5 miljoner liter vatten och 18 ton nedskräpning som så många papperskoppar motsvarar. Bland alla Europas universitet röstades LiU fram som «Most eco-friendly attitude» för drygt två år sedan och GreenCup ansågs vara en stark anledning. Joachim lyfter fram den konkreta miljöförbättringen av att 5000 studenter på Campus använder sina GreenCups varje dag, istället för papperskoppar.

- Denna miljösatsning är ett resultat av ett samarbete mellan GreenCup, KTH, Akademiska Hus och THS. Vi är såklart jätteglada att få vara en del av den satsningen, menar Joachim.

- Det är rabatten som skapar det nästan viktigaste incitamentet för studenter att använda sin GreenCup. Eftersom man får rabatt är det ännu mer värt att få med sig muggen hemmifrån och använda den så mycket som möjligt, vilket även sparar in de papperskoppar som annars hade gått åt, berättar Gustav.

Du som nu känner dig begiven att ta del av detta initiativ för miljön, samt spara en slant på ditt kaffe, får hålla ut ett tag till. Datumet för lansering på Campus KTH är beräknat till terminstart HT-2014, men den som väntar på något rykande hett…

“Datumet för lansering på KTH är beräknat till augusti 2014”

FOTO: BARRISTAN SELMY

TEXT //CAROLINE SUNDIN

TRONDHEIM – EN

Måndag morgon, trångt på pendeln i rusningstrafiken. Veckan börjar likadant som vanligt. Förutom att jag går mot Nymble med en stor, opraktisk rullväska efter mig. Runtomkring mig tittar folk undrande, jag kan föreställa mig tankarna.

- Vad fan ska han med en rullväska till i Nymble? Är det mycket i skolan nu eller?

- För mycket kursböcker för att ha i ryggsäcken?

Själv känner jag mig mest som en turist på besök på KTH. Ett påstående som kommer vara sant om några timmar, dock på en annan högskola.

Några veckor innan undrade Hugi, Osqledarens chefredaktör, om jag ville följa med till Trondheim i Norge för att besöka deras studenttidning. Eftersom jag inte hade något obligatorisk i skolan sa jag «fuckit», och nu står jag här med rullväskan i Nymble. Kort därefter kommer Hugi stressat gåendes med två rullväskor, en i vardera hand.

RESEBERÄTTELSE

Vi åker in mot Arlanda, får en ordentlig full cavity search i säkerhetskontrollen och kollar längtande på billig sprit innan vi flyger till Oslo. Väl där repeterarar vi samma procedur igen, dock med destination Trondheim. Från Trondheim tar bussen oss till stadens motsvarighet till Nymble, Samfundet. Vädret är fantastiskt när vi går av - snöblandat regn och noll grader.

“Har ni kollat om väggen är bärande? Får vi slå ned den?”

Men om Samfundet är Nymbles motsvarighet i roll, är det knappast det i lokaler. Direkt innanför dörren sitter en receptionist. En receptionist?! Vi har knappt kommit innanför dörren och jag är redan imponerad av byggnaden; hur viktig måste den inte vara om det krävs en receptionist tänker jag? Efterhand märker jag dock att hennes jobb mest verkar bestå i att noggrant studera Face-

book, för det är allt hon gör varje gång vi passerar. Hon pekar oss i alla fall i riktning mot restaurangen. Vi går runt hörnet. Och stannar. Det ser så... «riktigt» ut; levande ljus, mysiga fåtöljer och en stor bar i mitten, kort sagt: en «vanlig» middagsrestaurang.

Vi står där halvblöta med resväskor och känner oss inte riktigt hemma. Istället går vi till caféet en våning ovanför. Där möts vi av bokhyllor, stora soffor och riktigt hemtrevlig känsla. Dessutom har de en disk med hembakade bullar, kakor och rykande färska plättar. - Aningen bättre än biblioteket på KTH, kommenterar Hugi

Efter kaffet beger vi oss mot det närmare av deras två campus. Där är byggnaderna mindre imponerande, det är stora fula klossar till hus som saknar all charm. Det hela känns som ett miljonprojektsområde.

Vi är där för ett möte med hela mediaorganisationen; de gör nämligen inte

TEXT//MARTIN BARKSTEN

FOTO: TRONDHEIM HAVN

bara en tidning och hemsida för Trondheims studenter, utan även tv och radio. På mötet framkommer det att de måste ge upp en av sina tre lokaler de har för fest. Alla verkar hemskt upprörda - nu kommer de ju bara ha två egna lokaler! För att göra det bästa av situationen föreslår de att man kan riva väggen mellan två av lokalerna för att göra det till en enda stor lokal.

- Har ni kollat om väggen är bärande? Får vi slå ned den?, räcker någon upp handen och frågar.

- Ärsch, i värsta fall blir det väl ett litet hål!, svarar han som presenterat förslaget glatt.

Dagen efter sitter vi i möten från tio till fem. På kvällen ska studentmedierne träffas för ett quiz och sedan spela brädspel. Det är självklart på Samfundet som allt ska ske. Tyvärr minns varken jag eller Hugi vad namnet på rummet var, och det finns flertalet olika rum det kan vara. Vi får hjälp av en vän till Hugi, Randi. Hon har studerat i Trondheim och varit delaktig i studentlivet. Hon leder oss genom trånga korridorer, förbi små rum med slitna soffor och hyllor fyllda med sprit och öl. Bland allt detta springer det runt frackklädda herrar och damer i balklänning.

När vi går genom korridorerna och ser de små rummen börjar vi förstå att receptionisten, restaurangen och caféet

bara är vackra kulisser. Bakom fasaden döljer sig något väldigt annorlunda än den «vanliga» restaurangen vi möttes av när vi kom hit.

korridoren finns trappor och utmed väggarna finns låsta dörrar – vägar längre in i den labyrint huset verkar vara.

Festlokalen är ungefär lika stor som ett studentrum, men istället för säng och tv står här en ganska rejäl bar, med rejäla mängder öl och spritflaskor uppradade. Utmed väggarna står soffor som sett bättre dagar. Medan vi ser oss omkring drar en av våra guider upp ett dragspel bakom bardisken. Ingen verkar känna igen det och det måste därför, uppenbarligen, vara stulet från någon av de andra organisationerna, kallade gjeng. Det här med att sno saker från andra gjeng, förstår vi, är en vanlig sak.

Efter att ha sprungit upp och ner genom flertalet små trånga korridorer hittar vi dit vi ska: källaren. Vi får höra att den är ganska ny; bergsstudenterna tyckte att Samfundet var för litet och tillbringade därför 6 månader med spadar och slagborrar. Sen hade man en våning till. Vi båda står mållösa - tänk om någon fick för sig att göra detsamma i Nymble...

Väl där försöker vi spela Cluedo, men efter att ha spelat det i trettio minuter utan att någon närmat sig att hitta mördaren, vapnet eller platsen ger vi upp på brädspel. Istället går vi upp för att titta lite på en av deras tre festlokaler. Vi går genom en låst dörr och står än en gång i en trång korridor. Längre bort i

Veckan innan vårt besök hade de i Trondheim en stor kulturfestival som kallas UKA. Festivalen till ära hade de en och en halv meter höga bokstäver i solitt stål utanför Samfundet. Dagen efter att de ställts upp var de dock försvunna, och ett av gjengen hade i sin festlokal bokstäverna U, K och A i solitt stål...

De nästkommande dagarna träffar vi två till tre chefer för studentmedierna per dag. Varje gång några vi aldrig träffat innan. Efter tre dagar har vi fortfarande bara skrapat på ytan till den enorma organisationen som studentmedierna i Trondheim är.

“Bakom den vackra ytan ligger de labyrintiska korridorerna, små festlokalerna och mitt i allt ­ cirkustältet”

Sista dagen ger Randi oss en kort crashcourse i Samfundet. Vi börjar i klubbhuset som är ett trångt utrymme där väggarna är fyllda med tidningsurklipp, bilder och tavlor. Väggarna närmast skriker internskämt. Randi pekar på några av tavlorna som hon säger har temat «5 timmar, 5 enheter». Varje tavla består av 5 bilder, alla bilderna på samma person. Den första bilden är alltid på person som ser pigg ut, och den sista är samma person, men nu rejält sliten. I en av tavlorna är den näst sista bilden på en tjej som sover sittandes. Och den sista tom.

Efter det trånga rummet går vi till husets mittpunkt.

- Det är byggt som ett cirkustält, säger Randi och pekar mot taket.

Vi tittar uppåt, och mycket riktigt är där den klassiska röda färgen som cirkustält brukar ha. I mitten av rummet är det ett stort runt tomt område och det står bänkrader i cirklar runt det hela. Vi frågar lite förundrat varför man byggt det som ett cirkustält?

- Arkitekten som ritade huset fick två instruktioner: det skulle finnas ett cirkustält, och resten skulle vara byggt som en labyrint, svarar Randi.

Huset byggdes alltså som en labyrint kring ett cirkustält. Generationer av studenter har sedan modifierat huset genom att slå ner väggar och bygga nya rum. Vi läser på internet och ser att man inte kunnat enas om antalet våningar, eller rum, för det är oklart hur man ska räkna. Det finns heller ingen modell över hela huset, det finns helt enkelt ingen som riktigt vet hur det ser ut.

Sista kvällen äter vi middag på restaurangen medan det snöar lätt utanför. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att vi satt på en vanlig restaurang. Men bakom den vackra ytan ligger de labyrintiska korridorerna, små festlokalerna och mitt i allt - cirkustältet.

Storsalen på samfundet

FOTO: FOTO.SAMFUNDET.NO

Studenttidningens rum på samfundet

FOTO: HUGI ÁSGEIRSSON

Café Edgar på samfundet

FOTO: FOTO.SAMFUNDET.NO

En av samfundets många korridorer

FOTO: FOTO.SAMFUNDET.NO

DEBATT SÅ RÄDDAR DU FLEST LIV PER KRONA

Karim Jebari är doktorand i filosofi vid KTH. Hans avhandling handlar om tillämpad etik och i synnerhet om hur vi bör förhålla oss till de utmaningar och möjligheter som den teknologiska utvecklingen ställer oss inför. Han fick välja en välgörenhetsorganisation som skulle få en gratis helsidesannons i Osqledaren. Du kan se annonsen på nästa uppslag. I sin krönika berättar han varför han valde som han gjorde.

Nu när du hämtat dig från julens konsumtion kan tanken på att ge till bättre behövande te sig extra lockande. Men vem ska man ge till? Att välja rätt välgörenhetsorganisation att donera pengar till är svårt och framförallt, extremt viktigt.

En uppfattning som många tycks ge uttryck för när det gäller bistånd är att det är givandet i sig som är det viktiga, inte vem eller vad man ger till. Men om syftet med givandet är att minska förekomsten av lidande, snarare än att få givaren att känna sig snäll, är det faktiskt viktigt att välja rätt biståndsorganisation. Låt mig illustrera detta med ett litet exempel.

Hos Frälsningsarmén kan du köpa en matkasse för en fattig familj i Sverige. För hundra kronor kan du se till att en familj får lite godare mat att äta ett par dagar. Hos Against Malaria Foundation kan du köpa ungefär tre myggnät för samma pengar. Dessa kan skydda totalt sex barn i fem år per nät mot malaria. Samma mängd pengar kan antingen förgylla en familjs helg eller rädda

ett liv. Det kan tyckas kallt att jämföra människor och deras öden. Men tyvärr är världen så. Du har inte oändligt med pengar. För varje kaffepaket du köper till någon i Sverige så är det två barn som inte får ett myggnät.

Skillnaden som du kan göra beroende på vem du ger till är så stor, att det inte spelar så stor roll om organisationen som delar ut myggnät är hederlig eller inte. Även om nittio procent av resurserna slösades bort hos myggnätsorganisationen, så skulle du fortfarande göra större nytta om du gav till dem. Lyckligtvis är Against Malaria Foundation en ovanligt transparent organisation. det är därför jag ger dem 10 % av min inkomst varje månad.

Det här sättet att tänka på är främmande för många av oss. Vi vill inte se givandet på ett abstrakt och ekonomiskt sätt. Vi vill känna att vi ger till folk som är nära oss, och som vi kan se att vi hjälper. Det är inte så konstigt. Våra moraliska känslor är inte anpassade för en globaliserad värld, där våra handlingar kan påverka främlingar på andra kontinenter. Därför anser vi ofta att vi

“Både min granne och ett fattigt namnlöst barn i Malawi är människor med intressen, drömmar och motivationer.

Att min granne bor nära och barnet långt borta borde inte spela någon roll för mig.”

FOTO: STEPHEN KIRK

ILLUSTRATION:

har ett större ansvar gentemot de som bor i vår stad, eller vårt land. Men den här känslan står i konflikt med en annan uppfattning som många av oss delar: att alla människor är lika värda.

Både min granne och ett fattigt namnlöst barn i Malawi är människor med intressen, drömmar och motivationer. Att min granne bor nära och barnet långt borta borde inte spela någon roll för mig. Men det gör det. När människor dör av malaria blir de en avhumaniserad siffra i en rapport från världshälsoorganisationen. När min granne dör, ser jag hans änkas rödsvullna ögon varje dag. Som kännande människa är lidandet som står mig närmast som motiverar och upprör. Men som tänkande människor måste vi ta ett steg tillbaka från våra känslor och titta på den där statistiken igen. Vi måste se siffrorna och förstå att bland de hundratusentals barn som varje år dör finns någons bror, någons dotter, någons ofödda kusin. Vi måste anstränga oss att föreställa oss hur det är att begrava sitt barn och veta att det hade kunnat leva om någon i den rika världen hade sett ens tillvaro som mer än bara en siffra i en tabell. Vi skulle aldrig låta någon svälta framför våra ögon samtidigt som vi njuter av ett julbord. Men vi låter varje dag någon dö när vi unnar oss det där lilla extra. Skillnaden är psykologisk, inte moralisk. För den som dör spelar det ingen roll.

Att undersöka, att räkna, mäta och jämföra organisationer med varandra för att ge till den som hjälper flest är extremt svårt. Vi vet ofta väldigt lite om varför människor lider, varför de är fattiga, och hur vi kan hjälpa dem. Men lyckligtvis har allt mer forskning börjat visa resultat som kan hjälpa oss rika att minska lidandet hos de allra fattigaste. Mycket av de resultaten som forskningen visar har varit överraskande. En ny organisation som heter GiveDirectly hade en idé som märkligt nog knappt hade testats. De distribuerar kontanter till de allra fattigaste familjerna i Kenya. Den skepsis som den här organisationen mött avslöjar många av de fördomar vi rika har om de fattiga. Det har nu visat

sig efter en serie fältstudier att familjerna sällan slösade bort pengarna på sprit och spel. Inte heller ledde pengarna till i konflikter i familjen eller mellan familjer. Tvärtom så minskade konflikterna inom familjen, eftersom den typiska konflikten i en fattig familj handlar om vilket av barnen som inte ska få mat.

Som enskild givare kan vi också numera dra nytta av organisationen GiveWell, som sammanställer forskning och granskar biståndsorganisationer både utifrån hur hederliga och transparenta de är, och utifrån vad de faktiskt sysslar med. Att rädda liv har aldrig varit så enkelt som nu. Det är en insikt som är både omskakande och förpliktigande.

KARIM JEBARI

“Vi skulle aldrig låta någon svälta framför våra ögon samtidigt som vi njuter av ett julbord. Men vi låter varje dag någon dö när vi unnar oss det där lilla extra.”

THÉA THORHEIM

GiveWell

REAL CHANGE FOR YOUR DOLLAR

GiveWell started with a simple question: where should I donate? In 2007, we were employed in the finance industry and researching this question in our spare time. We found that the issues charities address - from fighting disease in Africa to influencing policy in the U.S. - are extremely complex, and useful information about what different charities do and whether it works wasn’t publicly available anywhere. Answering the question of where to donate turned out to be much more than a part-time job; that’s why we started GiveWell.

GiveWell is a nonprofit dedicated to finding outstanding giving opportunities and publishing the full details of our analysis to help donors decide where to give.

PÅ KTH BLIR VI STAFETTLÖPARE

När en vän kallade mig en «slacker» när jag berättade hur jag pluggar började jag tänka på om hon kanske hade rätt. Var jag en glidare som klarade kurser enbart tack vare andra? Det krävdes lite eftertanke, men jag vill säga: absolut. Däremot är det inget fel med det. Långt ifrån, jag skulle snarare rekommendera alla att bli glidare. Låt mig berätta varför.

För att göra det måste jag dock ge lite backstory. Det är hösten 2010, och jag börjar på KTH. Jag kom direkt från gymnasiet och var övertygad om att jag var en ganska smart person.

Min övertygelse grundade sig i att jag pluggat varken mycket eller smart under gymnasiet. Min studieteknik, eller kanske snarare «studieteknik», bestod i att några dagar i veckan lösa ett par uppgifter ur boken. Trots den slappa tekniken gick det bra på proven. När jag nu började på KTH gick jag in med inställningen att det nog skulle gå bra här också. I värsta fall, tänkte jag lite naivt, skulle jag behöva lägga ner någon timme mer per på studierna än innan. Jag märkte dock snabbt någonting - det gick inte bra alls. Jag kunde tillbringa

flera timmar på att försöka lösa en enda uppgift och i slutändan ändå inte klara den. Det var dags att tänka om.

Hur tänkte jag då om? Jo, jag slutade vara en ensamvarg och hittade en flock. Jag började alltså plugga i grupp. Skillnaden var enorm. Under lika många timmar som det tidigare tagit mig att lösa en enda uppgift på egen hand kunde vi tillsammans lösa alla rekommenderade uppgifter. Fast, säger skeptikern, du klarade väl ändå uppgifterna tack vare att du studerade med en massa smarta personer?

Jag satt definitivt med smarta personer, och jag klarade definitivt uppgifter tack vare dem. Men det gick inte bara fortare att lösa uppgifterna, utan även att förstå lösningarna. Just den här förståelsen är också den viktiga delen, för vi hittade inte bara lösningarna, vi förklarade dem också för varandra. När någon kom på en lösning förklarade den personen för de andra. Tills de förstår. Det blir som att ha sin egna privata lärare som bara bryr sig om att du förstår allt. Och ibland föll rollen på mig som lärare, när det var jag som löst något. Båda fallen är mycket mer lärorika än att sitta hemma och skrika «tell me your se-

crets!» åt matteboken, i förhoppningen om att den faktiskt ska göra det.

Med det sagt finns det ändå en sak kvar som folk brukar tveka kring och den grundar sig i stolthet, att man själv vill känna att man skulle ha klarat allting. Det är kanske svårare att tackla med argumentation, men det viktigaste att minnas här är att vi trots allt går i skolan, och vad är egentligen dess uppgift? Jo, att lära ut. Och hur lär du dig mest: genom att jobba själv, inte klara uppgiften och inte förstå något, eller genom att jobba i grupp, lösa uppgiften och förstå de delar man annars inte förstått?

Det är många som löser uppgifter som om de vore maratonlopp; det börjar med rigorösa förberedelser som leder upp till timtals med slit där de sedan till slut nästan kollapsar av utmattning när de väl är i mål. Vi som slutat vara så stolta löser istället uppgifter som stafettlöpare - vi springer delsträckor. Vi jobbar snabbare och effektivare, klarar av mer och framförallt - lär vi oss mer. Därför vill jag rekommendera dig att bli en av oss, bli en stafettlöpare.

MARTIN BARKSTEN

PUBEN I NYMBLE

THE DIFFERENCE BETWEEN STUDENTS

The difference between «us» and «them» has always been visible in history. We usually talk about it as something of the past, something that we, the modern ones, are not a part of. Today, I’d get really upset if someone asked me what race I am or if someone would suggest that I’d be a lesser engineer because I’m a girl. We don’t talk about black or white students; neither do we talk about male and female students – because there is no difference?

Recently, the issue about the traditional name for the female students at KTH - Osqulda (similar to «oskuld», the Swedish word for virgin) - came into question, as it plays on outdated gender roles. I think that asking the question is a step in the right direction, and regardless of whether we change the name or not, I think we should be aware of the signals we send when we call the female students Osqulda. But hey, why do we even make a difference between female and male students? «It’s tradition» and «it’s been so since the 50’s» might be two possible answers. Have you ever questioned why we still make this difference? I did some quick research and found the wiki-page for students at technical universities (Teknologer).

«Chalmerister kallas

Emil och Emilia

Linköpingsteknologer kallas

Linus och Linnea.

KTH-teknologer kallas

Osquar och Osqulda.

Om teknologen har obestämt kön betecknas denne Osquarulda.»

At almost every technical university in the Nordic countries, there are differ-

ent names for female and male students. At two universities, there’s only a male name (Pelle in Umeå and Jens in Copenhagen). Only KTH has a name for a student with undefined gender.

Parallel to this discussion, I ask why we still are making a difference between Swedish and international students at KTH in our daily talk? With the same arguments as for female and male students, I believe that all students at KTH should be treated equally, independent of nationality. As KTH strives for higher rankings and more international students will come, I think that it is too bad that we are still talking about international and Swedish students as if there was a difference.

Until recently, THS has had one person to handle the international affairs for the student union, and eleven other persons to handle the rest of the organization. Just before Christmas, THS Board elected the (hopefully) last person to hold the position as Head of THS International. The goal is to, before the end of the year, fully integrate THS International into the rest of the organization activities. Utveckling genom avveckling!

So, to all of you that are working or studying (or both) at KTH –would you make a difference between female and male students? Would you make a difference between Swedish and international students? There is only one kind of student, right?

ANNA JOHANSSON PRESIDENT OF THS 2013/2014 ordf@ths.kth.se

Vi söker traineer

–framtidens samhällsutvecklare

som vill vara med och utveckla samhället och hjälpa oss att nå vår vision ”Alla kommer fram smidigt, grönt och tryggt”.

Vi söker dig med siktet inställt på att bli verksamhetscontroller inom IT, projektledare, projektingenjör, planerare, lantmätare eller utredare. Förutom relevant utbildning och ett intresse för samhällsutveckling så vill vi att du har förmågan att se helheter, är lyhörd, resultatorienterad – och vågar tänka vidare!

21 febsenastAnsökden

Läs mer på

www.trafikverket.se/trainee

Sofia Nyberg, trainee, en av oss i Trafikverket

Osqledaren, THS, 100 44 Stockholm