INFO
Editor in Chief Cornelia Thane Responsible Distributor Cornelia Thane Graphics and Layout Rosin Callaghan, Nike Backman, Cornelia Thane & Vendela Hamberg Cover Page Roisin Callaghan Print Norra Skåne Offset Paper Pages: 120g Amber graphic Cover: 250g Tom&otto Silk
About Osqledaren Osqledaren has since 1959 been the magazine of the KTH Student Union. Published quarterly with 10 000 copies per issue, the magazine is distributed to Student Union members. Our mission is to overlook, inform, and review the happenings within THS and KTH.
OSQLEDAREN
Contributions Do you want to contribute to the magazine?
Buying adspace in Osqledaren Contact the Editor in Chief or go to: osqledaren.se/annonsera
Email us at osqledaren@ths.kth.se The editorial staff has the right to refuse submitted material at any time.
Adress Osqledaren Tekniska Högskolans Studentkår 114 28 Stockholm
Contact osqledaren@ths.kth.se Individual editorial staff member: [firstname.lastname]@osqledaren.se
Osqledaren continues reporting during periods between magazine releases: online at osqledaren.se. Statements appearing in the magazine should be, unless otherwise indicated, regarded purely as the opinions of Osqledaren.
/osqledaren
OSQLEDAREN #3
2
@osqledaren
Produced with love in Nymble at KTH Valhallavägen
Är du galen?
Är du galen? TEXT EDITOR-IN-CHIEF ILLUSTRATION OSQLEDAREN
Galenskap är att göra samma sak om och om igen och tro att man ska få ett annat resultat. Detta är ett motto jag tröstat mig med när jag känner lite skuld över att jag inte pluggat det här året. När man jobbar i Kårledning på THS tar man studieuppehåll och ägnar ett helt år att driva någon del av verksamheten. Jag, som redan var skoltrött när jag började på KTH, såg det som min chans att stanna på campus men att bryta mitt eländiga mönstret. Initialt var det rena identitetskrisen för att plugga är ju ändå min personlighet. Vem är
jag när jag inte pluggar? I efterhand så känner jag att det var det bästa jag kunde gjort. Man kan traggla på, men om det inte hjälper så får man prova något annat. Man behöver inte ge upp på plugget eller examen för att man är trött på att somna med ansiktet i en bok, man har hela livet på sig att bli något. Den här tidningen, som en fin avslutning på året, har varit ett fritt kreativt forum för redaktionen, där de fått pitcha sådant som inte passat eller som utvecklats sedan tidigare
OSQLEDAREN #4
3
nummer. Här ser vi artiklar om prestationsångest, kårpolitik, men också poesi och novellformat. Är du intresserad av att vara med i redaktionen till nästa år så är det bara att mejla: osqledaren@ths.kth.se. Lycka till,
EXAMENSRINGAR Hos oss köper du KTH originalringar Vi har tillverkat examensringar i mer än 100 år. I vår verkstad gör erfarna guldsmeder din ring på gammeldags hantverkssätt. Nu finns också prover på alla KTHs examensringar i kårexpeditionen i Nymble! Vi bjuder på gravyren!
Sandberg Nybrogatan 9, Stockholm 08-679 90 20, www.examensring.com mån-fred 10-18, lördag 10-16
INFO
TABLE OF CONTENTS
SAMHÄLLE
Jakten på utomjording 7 Spring in Stockholm 12 Intresserad av utbytesstudier? Erasmus+ kan hjälpa till! 15 Do Words Matter? 16
ENGLISH
An Interview with David Haviland 19 Henna Tattos 22
OL GRÄVER
Kårpolitikens skilda världar 25 Det här måste vi prata om 28 The What and The How 30
UNDERHÅLLNING
Existensiell kris? Snarare existensiell cringe 33 A lot in My Mind 35 Going Underground 36 Life on Repeat 38
AKTUELLT
Hur bra koll har du? 41 A Union Board Ponder 44 Hur lyckas du med en knock-out? 46
OSQLEDAREN #4
5
SAMHÄLLE
SAMHÄLLE
Jakten på utomjordingar
Jakten på utomjordingar TEXT ISABELLE HOLMÉR ILLUSTRATION ROISIN CALLAGHAN & ISABELLE HOLMÉR
Människan har länge haft en koppling till det kosmiska. Långt innan vi förstod vad vi kollade på när vi såg upp på natthimlen, så använde vi stjärnor för att navigera, och bildade relationer till de olika himlakropparna i vårt solsystem. Flera kulturer beundrade solen som en gud och månen som en gudinna.
OSQLEDAREN #4
7
SAMHÄLLE
Är du galen? Jakten på utomjordingar
Både Mars och Venus identifierades tidigt, och trots att de båda namngavs som stjärnor så hade flera folkgrupper kartlagt deras omloppsbanor och på så sätt fått en uppfattning av att det var av särskild betydelse och de fick sina egna ceremonier. När teleskopet uppfanns under 1600-talet kunde man göra närmare observationer, men det var inte förens 1700-talet som man ordentligt kunde studera planeterna. William Herschel var en kunglig astronom som studerade Mars, och i ett anförande år 1784 påstod han sig ha sett en atmosfär hos planeten, samt att den hade egna invånare. Herschel hade liknande tankar kring liv på månen och misstänkte till och med liv under solens yta. Under seklet som följde drog flera forskare liknande slutsatser och ansåg att om det nu finns andra planeter, så borde det där finnas folk likvärdiga människor. Idag så är frågan “finns det liv i yttre rymden?” fortfarande en filosofisk, spekulativ fråga, men även en vetenskaplig sådan. Än så länge har inga tydliga upptäckter gjorts som bevisar utomjordiskt liv och inte heller faktiska utomjordingar, en vedertagen benämning för intelligent liv. Det vi idag istället förväntar oss hitta när vi undersöker liv på främmande planeter är framförallt mikrobiologiskt liv, encelliga organismer eller mindre kolonier på den mikroskopiska skalan. Av särskilt intresse är undergruppen ex-
tremofiler. De är encelliga organismer som utvecklat olika strategier för att överleva tuffare miljöer. Det kan till exempel röra sig om extrema temperaturer som kylan i antarktis, höga saltkoncentrationer i saltsjöar eller det extrema tryck som finns i havets djup. Att studera organismerna som lever där kan ge en bättre förståelse för hur liv skulle kunna se ut på andra planeter, där förhållandena sällan liknar de vi människor är vana vid. Vidare tyder forskning på att multicellulärt liv skulle kräva en större händelse för att
OSQLEDAREN #4
8
utvecklas. På jorden så var den stora förutsättningen för flercelliga organismers utveckling fixeringen av syre i cyanobakterier. Syret kunde sedan användas som den slutliga electronacceptorn i de metaboliska processer som idag alla djur, växter och insekter är beroende av för att kunna utvinna tillräckligt med energi. Andra komponenter som varit nödvändiga för liv på jorden, och därför skulle kunna leda till utveckling av liv på andra platser, är bland annat kolföreningar och vatten. Däremot spekuleras det även kring om liv skulle kunna uppstå på annorlunda vis från andra komponenter. Exempelvis skulle eventuellt organiska lösningar kunna ersätta vatten i vissa biologiska processer. Än så länge är detta endast spekulationer, men om man kan ersätta vissa komponenter på sådant vis så skulle möjligheterna för liv vara ännu större. Till exempel skulle det då vara av intresse att undersöka etan- och metansjöarna på Saturnus måne Titan. Den himlakropp i vårt solsystem som fått störst fokus är däremot Mars. Trots att Herschel uttalat sig om att Mars skulle ha en jordliknande atmosfär, så vet vi idag att den inte är särskilt lik våran. Istället är den tunn och består mest av koldioxid. Det är inte heller helt fastställt hur geologiskt aktiv planeten är, om ens alls, vilket skulle utsätta eventuellt liv för flera olika problem. Trots det finns flera instrument på och i omloppsbana runt Mars, så förutom Jorden så är det den planet vi har mest koll på. Hittills har vi inte hittat några tecken på liv där och mycket tyder på att det inte finns. Anledningen att det ändå pågår så mycket forskning kring den röda planeten är inte bara för att det är den närmsta till oss, den visar också tecken på att ha haft flytande
SAMHÄLLE
vatten tidigare. Även om Mars idag är kall och utan skyddande atmosfär. Med bland annat det i åtanke skickades strövaren (rover på engelska) Mars Perseverance upp mot mars hösten 2020, vartefter den landade i år, februari 2021. Den har i uppdrag att att undersöka Mars förflutna beboelighet och hur planeten skulle kunna ha gett upphov till liv, vilket bygger på forskningen den tidigare strövaren Curiosity redan utfört på planeten. Den ska även till skillnad från tidigare uppdrag undersöka eventuella direkta spår av tidigare mikrobiellt liv. Den söker då efter så kallade biosignaturer, eller kemiska fossiler, som är särskilda ämnen eller isotoper som endast finns där liv existerar eller har funnits. Planter är däremot inte de enda kandidaterna för liv i yttre rymden, även månar är av särskilt intresse. Vår egna måne är kall och visar ingen potential för liv, men bara två planeter bort ligger Jupiter, med 79 bekräftade månar. Av dessa finns det fyra större, galileiska månar som tack vare de gravitationella krafterna från varandra och från planeten - förenklat - värmer upp varandra. Detta bidrar till att de till skillnad från vår måne hålls geologiskt aktiva. Flera av de galileiska månarna är isiga och är intressenter i jakten på utomjordiskt liv. Den bästa kandidaten är månen Europa, som främst består av silikatsten med ett yttre skal av vatten och is. Som nämnts värms månen av tidvattenkrafter och därför tros flytande vatten finnas i di-
Är du galen? Jakten på utomjordingar
rekt kontakt med manteln under det yttre skalet. Det skulle således kunna finnas hydrotermiska ventiler med vulkanisk aktivitet på botten, vilket skulle kunna bidra mikrober med näring och värme. Dessa modeller liknar dessutom existerande teorier kring hur liv uppstod på jorden. JUICE (Jupiter Icy Moons Explorer) är en rymdsond utvecklad av ESA (European Space Agency) som planeras skjutas upp 2022 för att under sju år färdas till Jupiter och sedan spendera tre år med att observera dess månar. Om vi vidgar våra vyer utanför vårt solsystem så öppnas en ny värld med ytterligare möj l i g h e t e r. Redan flera år
tidigare hade folk spekulerat om planeter kring andra stjärnor, men det var inte förens år 1992 som den första exoplaneten bekräftades. Upptäckten gav nytt liv till diskussionen kring utomjordiskt liv och sedan dess har ännu flera, upp mot fem tusen, detekterats. Det finns flera olika metoder som används för att hitta exoplaneter, båda med sina för och nackdelar, som alla utförs med olika teleskop. Den allra vanli
SAMHÄLLE
gaste, transit metoden, mäter hur mycket synligt ljus som kommer från en stjärna under en viss tid. En nackdel med den metoden är dock att den sällan ger bra kandidater för beboeliga planeter, eftersom det främst är planter nära till sina stjärna som upptäcks. När man letar efter beboeliga planeter söker man, förutom en lagom storlek, även rätt avstånd till stjärnan. För att flytande vatten ska finnas på planeten, vilket diskuterats tidigare ger bättre förutsättningar för liv, vill man att de ska befinna sig i den så kallade beboeliga zonen, eller Goldilock-zone, som varierar beroende på typen av eller temperaturen på stjärnan. Ett stjärnsystem som hittades och fick särskilt mycket uppmärksamhet var den röda dvärgstjärnan TRAPPIST-1. Den upptäcktes av ett markbeläget teleskop i Chile, TRAPPIST, och befinner sig 40 ljusår ifrån oss. Först upptäcktes tre planeter, men vid vidare undersökning så hittades ytterligare fyra stycken, varav tre av de totalt sju
Är du galen? Jakten på utomjordingar
planeterna uppskattas vara i den beboeliga zonen. Mycket tyder även på att fem av planeterna har en storlek liknande jorden, där planeten TRAPPIST-1e (den femte ifrån stjärnan) är den mest jordliknande.
det viset, men även omedvetet från TV apparater och radio. På senare tid är vi också redo att ta emot signaler, med våra teleskop ständigt riktade mot himlen. Än så länge har vi inte fått något svar.
Efter att de sju planeterna identifierats 2017 så fick planetsystemet mycket uppmärksamhet. Förutom att själva mängden planeter i den beboeliga zonen gav förhoppningar på utomjordiskt liv så producerades även mycket konst och artiklar som illustrerade hur mänskligheten någon gång i framtiden själva skulle kunna bo där. Vidare är det sällan så många planeter upptäcks runt samma stjärna, vilket gör världen för astronomer lite större och ännu mer av ett mysterium. Kanske är vårt solsystem med åtta planeter inte så unikt som vi tidigare trott?
Sedan tidigt i människans utveckling har vi haft en koppling till rymden, och så fort vi kunnat studera en planet inte helt olik vår så har flera kommit till slutsatsen att det borde finnas andra invånare där. Med utvecklingen av teleskop så blev världen ännu större, men också mindre. Vi har undersökt planeter i vårt solsystem på nära håll och skickat ut radiosignaler i rymden, med hopp om att någon ska svara. Hittills har ingen gjort det och vi har inte heller hittat några tydliga spår av utomjordiskt liv, varken mikroskopiskt eller intelligent. Men vi fortsätter att leta med våra strövare på mars, rymdsonder på väg till Jupiter och teleskop riktade mot rymden.
Vid upptäckten av systemet så skickade astronomer ut signaler till det, ett sätt att säga “hej” om intelligent liv skulle finnas där. Under flera decennier har människan skickat ut avsiktliga signaler i rymden på
OSQLEDAREN #4
10
Är vi ensamma? Men framförallt, är människan redo att se sig själv som det?
SAMHÄLLE
Är du galen? Jakten på utomjordingar
OSQLEDAREN #4
11
SAMHÄLLE
Spring in Stockholm
Spring in Stockholm FOTO NACHIKETH L. ACHARYA INSTAGRAM @THEACHARYAPHOTOGRAPHY
OSQLEDAREN #4
12
SAMHÄLLE
Spring in Stockholm
OSQLEDAREN #4
13
SAMHÄLLE
Spring in Stockholm
SAMHÄLLE
Intresserad av utbytesstudier? Erasmus+ kan hjälpa till!
Intresserad av utbytesstudier? Erasmus+ kan hjälpa till! TEXT AYANA MUSAEV ILLUSTRATION NIKITA PATIL
Kan ett utbyte vara utav intresse? Sök stipendium hos Erasmus+. Erasmus+ är det nya programmet som under åren 20212027 kommer med stor budget (26 miljoner kronor) att fortsätta främja utbyte för Europeiska elever, studenter och personal. Erasmus+ ansvaras av Universitets- och högskolerådet i Sverige. Programmet finansieras av Europeiska kommissionen som har höjt budgeten med 80 procent från den föregångna programmet Erasmus. Från 15 miljoner till 26 miljoner kronor. Erasmus+ är ett program som ger stipendium månadsvis, där mängden pengar varierar på vilket land du väljer att göra utbyte i. Det går att göra utbyte utanför Europa med men stipendiet är då oftast lite mindre. Att göra utbyte kan vara något som inte eftertraktas av alla, för risker av att förlora kontakt med sina nuvarande vänner och för
den tuffa tiden som ensam i en ny miljö. Miljöombytet kan dock vara den största anledningen att ta steget. Du kan få se delfiner leka bland vågorna på morgnar, kanske till och med surfa bland de om du är en aktiv person. Gå längst gator du inte skulle ha gått på om inte en klasskompis visade dig, kanske efter en rutin om att äta mat från gatukök slutet på dan på tisdagar. Eller så kommer du att ha en helt ny garderob efter att du hittar riktigt fina second hand butiker. Där du sedan blir stammis på baren intill. Andra kontakter som är värdefulla är de kontakter från olika delar av världen som kan hjälpa i karriären. Därifrån kan du bygga vidare på ditt Linkedin-kontaktnätet och kanske få napp i ett företag. Som tidigare benämnt kommer det att vara tufft vid under vissa tider. Att äta middagar ensam och samtidigt veta att dina vänner här hemma har en fest samma kväll.
OSQLEDAREN #4
15
Du får anstränga dig för att hitta och ta modet till att gå på ett event för att lära känna andra studenter. Det är sådana situationer som kommer att få dig att till sist anamma minnen som är unika. Dessa minnen skulle inte ha samma värde om de inte skapades under de speciella förutsättningarna. Det är vid sådana tillfällen som man inser att ibland kan man sakna stunder där man vid det tillfället ville bort från. Insikter kan komma till en, som att man inte vet man har framför sig. Det som är framför dig är förväntningar och rädslan för att misslyckas men också frihet för du kommer att kunna agera på ett helt annat sätt än vad du är van vid. Situationen tvingar dig till att göra saker du bara hade gjort i dina drömmar. Ut från utbytet kommer du ha ett nytt lager till din personlighet. Du kommer att veta om vad du kan åstadkomma.
SAMHÄLLE
Do Words Matter?
Do Words Matter? TEXT KAROLINA GUSTAVSSON IMAGE JOHAN LAM
Do words matter? Or rather to what extent do words matter? This all started as a simple google search, then before I managed to realize it, I had fallen down into a rabbit hole of linguistics and cognition. Come along and I’ll bring you on a journey through more open tabs than most browsers are designed for! Part one of this article focuses on thought, in part two we dive deeper into the emotional and societal impact of words, and in the final part we consider the underlying psychology. Part 1: Words and Thought A word is defined as ‘a single distinct meaningful element of speech or writing’, in essence, we can boil it down to meaning. For a long time, I’ve been curious about what influence our vocabulary has on the way we think. It becomes a typical hen and egg problem; do I think this way because of what I’m able to express, or do I express this because of what I think? Perhaps it’s an iterative process, where vocabulary and thoughts go hand in hand. If we reframe the question, can language be a limiting factor for thinking?
One concrete example of how language shapes our thinking is the way different cultures categorize colours. Some only have words for dark and light despite being able to see more colours. Or take red and pink, pink is a light red but you might consider them to be different colours. Perhaps we can consider language a tool that can form our thinking, structuring it. On the flipside, mastering a language does not necessarily mean that you can think. To prove this point, I let an artificial neural network (AI) write the next paragraph based on the text in this article.
The debate whether or not language can limit thought is the age-old debate about linguistic relativity. Nowadays most linguists have concluded that it does to some extent, the weak version of the theory is accepted. The difference between the weak and the strong version is that in the former, thoughts and decisions are not determined, only influenced. The idea is that language can constrain thought to a certain degree.
"It’s very important that we can be aware of how we are thinking and doing in any given situation and learning to apply this into our lives. The difference is still that our thinking does not require language. If we are able to think without language we can focus on the feelings we have. It may feel very uncomfortable for some, it may make us feel uncomfortable and it may cause us to be withdrawn, isolated and reluctant to speak or express ourselves."
There’s actually a word for things that can not be expressed: ineffability. Maybe we should all start communicating as bees do when we can’t express ourselves: with dance (imagine that)! Thinking can be sorted into recognizing, remembering, reasoning, imagining, emotion, and deciding. It might be more helpful to flip the question, what is thinking without words? Awareness, feelings, non-verbal reasoning (for example visual thinking), and abstract thinking (interpreting representation instead of literally).
To conclude, you can’t think just because you can formulate cohesive sentences, but this doesn’t settle the original question. Unfortunately, the answer to ‘do words matter’ from this part is a meek maybe. Let’s continue our search and move on to part two, the societal and emotional impact of words.
OSQLEDAREN #4
16
Part 2: Societal and Emotional Impact To start, can words be offensive? The simple answer is yes since we ascribe undertones and meaning to them. Slurs are an obvious example of this. But what about subtleties? According to one study of German job descriptions, men were thought to better fit for the job when a masculine job title was used, in contrast to when both masculine and feminine nouns were used in the job description. Another example is that some Spanish words have negative connotations in the feminine version of the word, such as ‘un hombre público’ versus ‘una mujer pública’. The former means influential man, while the latter means prostitute. Language is constantly evolving, it’s worth thinking about what belongs in a museum and how we want to shape the language of tomorrow. Language is like a cultural magnifying glass, highlighting our behaviour and values. I reached out to Alena Ipanova, lecturer in the course Intercultural Competence and business coach, to hear what she had to say on ‘do words matter’. She emphasized the link between language, actions, emotions, behaviours and how we express ourselves - and how they sometimes contradict. People can mean the same thing or feel the same emotion but express it differently, by for instance tone of voice, contrasting actions or vocabulary. Another striking point she brought up was how one aspect of developing emotional intelligence is to adapt your language sensitivity. People can have different levels of emotional intelligence depending on whether they are speaking their mother tongue
SAMHÄLLE
Do Words Matter?
Part 3: Rose is a Rose? The American poet Gertrude Stein is famous for “Rose is a rose is a rose is a rose” with the popular interpretation that things are what they are. Similarly, there’s a famous line in Romeo and Juliet that goes Let’s zoom out from culture and look at “A rose by any other name would smell as how we spread messages on a large scale. sweet”. But are things perceived in the same way if they have different labels? The It’s time to consider persuasion, words economist Sheena Lyegar tried to answer matter when convincing. Nobody knows this in a small experiment. She’s blind, so this better than the media and advertising industry. Think about a newspaper or an ad, when choosing a nail polish she asked the in what ways do the words grab your atten- ladies at the salon to describe two light shades of pink to her. The shade ‘Ballet tion? Some popular tactics employed here are a repetition of a simple message, fear, slippers’ was described as elegant and the shade ‘Adorable’ was described as glamthe bandwagon effect, association, intense language (Amazing! Wow! The best!), ex- orous. trapolation (big conclusions), flattery, and glittering generalities (using virtue words The only difference the ladies at the salon could agree on was that if Lyegar could and hoping that they are accepted without see she would be able to tell them apart. question). The next time you see an ad, I encourage you to notice what tactics they She decided to bring these nail polishes to the laboratory, removed the labels, and are using. Advertising loses a fair share of asked people which one they would pick. power when you start to dissect it piece by Here things get interesting, half of the parpiece. We are now a little bit closer to a ticipants accused her of putting the same definitive answer to ‘do words matter’, it shade in both bottles. When the labels seems like they do. This brings us to the next part, psychology and the veiled phi- were off the participants picked ‘Adorable’ losophy behind linguistics. or their second or third language. “Compared to native speakers we don’t have the same emotional connection, it can sound harsher when we translate from our first language.”
OSQLEDAREN #4
17
and when the labels were on they chose ‘Ballet slippers’. So a rose is not necessarily a rose, the name matters. The nail polish example shares similarity with art forgery, two seemingly identical paintings should in theory be perceived in the same way but the story matters! According to psychology professor Paul Bloom “When shown an object, or given a food, or shown a face, people’s assessment of it - how much they like it, how valuable it is - is deeply affected in what you tell them about it.” After some pondering, I came to the conclusion that language is a toolkit for special types of thinking. The parallel here is programming languages, they all have different specialties adapted to different approaches to problem-solving. Language is for thought what singing is for music, not the only way, but nevertheless a great way to think. The stories we tell, both about each other and objects, and perhaps more importantly how we tell it, influences our perception of the world. Words matter!
english
ENGLISH
An Interview with David B. Haviland
An Interview with David B. Haviland TEXT JAKOB REICHMANN PHOTO JOHAN LAM
When summertime is over in Sweden and people catch the last rays of the sun before the dark season begins, a special time comes for the citizens of Stockholm. The reason goes back to a 126-year-old will, written by Swedish engineer and entrepreneur Alfred Nobel. He decreed that once a year after his death, five different prizes in the fields of Physics, Chemistry, Physiology or Medicine and Literature would be awarded "to those who, during the preceding year, have conferred the greatest benefit to humankind”, thus creating the now infamous and prestigious Nobel Prize. OSQLEDAREN #4
19
ENGLISH
An Interview with David B. Haviland
Since 2011, the Swedish/American physicist David Haviland has been a member of the Royal Swedish Academy of Sciences. For the last 5 years he has been a member of the Nobel Committee for Physics, a group of seven people who are instrumental in the selection of Nobel Laureates. Since he is also a professor for nanostructure and mesoscopic physics at KTH, he kindly agreed to be interviewed by Osqledaren. In 2020, you were the chair of the Nobel Committee for Physics; What does this position mean to you regarding the fact that it's a 233 years old institution with such a rich history and how do you like your job? The Nobel prize of course, is very prestigious and very important for Swedish science. Therefore it's an important assignment that we choose good prize winners which are respected by the scientific community at large. Also, it made me dig deeper into subjects, which I wouldn't have dug so deeply into had I not been on this committee. I have some expertise in one area of physics, but I have to pass judgment on all these other areas, and I have to learn a lot of new things which is very interesting. It's also quite a privilege to be on the committee as well as the Academy and in the physics class, because we solicit opinions from experts around the world. It's incredible that people, top scientists in the world, commit time and effort to write reports to the committee. We get to evaluate these and go back to ask questions and have a dialogue with these people which is really a privilege. These reports are a real treasure of scientific expert opinion and it's only for our eyes. The reports are kept secret and the archive is only available to historians after 50 years or when everyone involved has passed away..
Why should the reports not be made public then? I don't think it should be open to the public because it's not only that they give some scientific judgment, but in the end it comes down to opinions. We want the referees to be able to express their views freely without fear of any repercussions. So they know that only our committee is looking at it and what they write will not get spread around. Which are the criteria to win the Nobel prize? There are various ground rules that we have to work under. In the end it really comes down to one original document. We have a fiduciary responsibility to choose prize winners after the desire of the benefactor, Alfred Nobel. His will formed the foundation which is a legal entity with a specific mission and constrained by certain laws. We are thinking a lot about Nobel’s will when making a decision about the prize. How do you actually determine who's responsible for a specific invention regarding the fact that nowadays there is a large collaborative aspect to consider? One of the things which of course is often talked about is that nowadays science is often done in bigger collaborations. When
OSQLEDAREN #4
20
you look at recent prizes, for example the Higgs particle, there was a monstrous, experimental effort involving a huge number of scientists. I can assure that it's very difficult sometimes to find the right three people. To be sure we go back and get lots of expert opinions by people who know the field for a long time. You'll notice that especially recent prizes were awarding work, which was done a long time ago. That’s also because it's a bit difficult for a discovery which has been made within the last year to be proven to be a great benefit to mankind. Therefore then we have to look back to say that this was the key invention and discovery that led to that and so forth. How high is the pressure? Do you fear awarding the price by mistake so someone? Indeed, we can't make a mistake so it's not without pressure and concern. Sometimes I ask myself: Did I really understand everything deeply enough to make a decision? But there are several of us, seven members now. We have expertise from different areas and a lively dialogue. Which prize in history do you consider as the most important or having the highest impact on society? I don't have a favourite, there are several very good ones. Some of these prizes can be fantastic for fundamental physics, the benefit to mankind is knowledge. Others are very interesting technology prizes where somebody has done some very clever invention. I really don't want to present my favourite. I have several I like and I have my own ranking but I want to keep that private. Do you think that the role of the Nobel Prize changed in society during the years? How did the perception of the prize in society change? I think with time, the prestige of the Nobel Prize has only grown. A senior member of
ENGLISH
the academy once told me that in the fifties it was really easy to get an invitation to the Nobel dinner for his graduate students. Then they started to put the dinner on TV and suddenly it became the social event of the fall season in Stockholm. Everybody with power and influence wants to be seen on TV at this event. Women in fancy dresses, men in black tails. I feel lucky to live in a country where the biggest social event of the fall season celebrates science.
Do Words Matter? An Interview with David B. Haviland
the other hand I think that the fact that we elevate some people to the status of Nobel Laureates creates a role model which can inspire young people.
What does someone need to win the Nobel Prize? Is it about talent, effort or luck?
What is the most prominent emotion of people who won the Nobel Prize?
Probably all of the above. Yes, you have to be smart and talented and yes, you have to persevere. Oftentimes, the impact of the work of Nobel Prize winners is not immediate so quick feedback and instant gratification is usually not something you should pursue to be a Nobel Laureate. However, you have to be lucky too because one thing you see as a committee member is all that fantastic scientific work which for one reason or another, for example because of a limited number of prizes, doesn't get a Nobel Prize.
Often they are very gracious like "Oh that's fantastic, I never could have dreamed that". I guess some people think "Oh, finally" but no one ever says that. Thank you very much for those very interesting insights, Prof. Haviland. Soon it will be that time again, and the Nobel Prize Committee will announce this year’s Laureates. Now we can all rest assured that whoever gets the prize this time has well deserved it.
Did you dream of winning the Nobel Prize yourself when you were younger? Maybe when I was your age, but surely nowadays it's not anything I desire. I think about that sometimes. Is that what drove me as a young scientist? I don't know. But you shouldn't be driven by such things. On
That's one of the privileges being on the committee, being present when the phone calls are made. Actually last year, because of Covid, only one or two of us could be in the room, and I was one of them because I was a chairman. Some years funny things happen. Oftentimes it's difficult to get a hold of the person. One guy was just parking his car in a parking garage and the mobile phone didn't work very well. Another one, his son answered the phone, didn't believe us and hung up. It has happened that we’ve called people in the middle of the night.
In case you would win the Nobel Prize, how would you react to the call? I don't even want to speculate. But I can say that I have been on the other end of the phone listening when people react.
OSQLEDAREN #4
21
For more information on the organization and procedures of the Nobel Prize ceremony, you can find a good overview over here: https://www. nobelprize.org/nomination/physics/
english
Henna Tattoos
Henna Tattoos TEXT & IMAGES SHUBHANGI BHADORIA
With so many fashion trends, Tattoos are among the most popular but if you're not ready for anything permanent perhaps henna tattoos are for you. Although many of us have already thought about getting a tattoo, only a few decide to actually take this step. Possible reasons include fear of being judged in professional life, fear of skin infections/ side effects, regretting it at some point as well as a fear of getting judged by strangers. That’s where the temporary tattoos of Henna come into play. Henna powder comes from a herbal plant called Lawsonia inermis, also called Henna tree, found in semi-arid zones and tropical regions. It has been popular in Asian countries like India, Pakistan, Afghanistan, Bangladesh, in the Middle East and some others such as parts of Africa and Turkey. Traditionally, Henna stains (color) on hands and feet have been
used for various ceremonies like weddings and engagements in order to absorb heat from the body as these events used to be very hectic and were mainly taking place at high outdoor temperatures. Nowadays, it is commonly done for aesthetic purposes. In recent years, it has become an ‘attempt’ before the permanent tattoo. An alternative to henna tattoos is obtained from the South American jagua fruit whose stains look like those of permanent tattoos in colors from light gray to dark blue. It has gained notoriety in the last years and is functionally similar to henna tattoos in terms of the duration of the coloring and the process of application.
Processing of Henna Manufacturing: The process of making powder is tricky but fairly simple. The leaves are picked and dried in the shade for weeks so that they do not lose the potential of giving dark stains. Afterwards, they are dried until the leaves are crispy and finely ground and sieved through various filters made of cloth. Further processing includes making the paste with essential oils. For this, the powder is converted into paste by using one or more oils (e.g. Eucalyptus oil, tea tree oil or lavender oil). The paste is left for a few hours or overnight to get the stain out of it. It can then be used to make designs/tattoos by putting it inside a cone of polythene or using a stick. After it dries, it can be removed. For best results, contact with water should be avoided for the next 24 hours at least and the henna stains will be at its best in terms of color intensity after about two days. You can contact me for further information on: shubhangibhadoria@gmail.com
english
Henna Tattoos
OSQLEDAREN #4
23
OL GRÄVER
OL GRÄVER
Kårpolitikens skilda världar
Kårpolitikens skilda världar TEXT & ILLUSTRATION CARL HOUSTEN
Förr i tiden, företrädde man kårpartier när man ställde upp i val på THS. Några andra studentkårer har kvar det systemet. Hur skiljer sig THS politik idag?
OSQLEDAREN #4
25
OL GRÄVER
Kårengagerade på Stockholms Universitets Studentkår (SUS) är mitt uppe i deras kårval, där medlemmar i kårpartier ställer upp för att få inflytande i deras kårfullmäktige (KF). Detta kan låta väldigt främmande för oss på KTH- då partipolitik är helt frånvarande från vårt campus. Men detta är verkligen inget nytt ämne. OL 13/14 utgåva #4 hade en artikel, “Att vara eller inte vara politisk- vad ska THS ägna sig åt?” som diskuterade THS ställningstaganden, åsikter, kopplingar till studentorganisationer och redogjorde för skillnaden mellan att vara politisk och partipolitisk. Bland annat det att man kan vara politisk, och till och med tala för- eller emot politiker även när man är partipolitiskt obunden. Vårt system skiljer sig markant från detta partipolitiska system, numera är vår kår mer korporativistisk- vilket betyder att vi är organiserade efter våra egna behov, via sektionerna. Söker man sig till positioner på THS så söker man via sin sektion, även om man inte egentligen företräder den. Under förra våren inkom en motion om att tillåta politiska partier att boka föreläsningssalar. Den avslogs med motiveringen att THS inte styr vem som får boka KTH:s lokaler, och att förslaget stred emot THS grundprinciper, där det står: “THS har en demokratisk grundsyn och är religiöst och partipolitiskt obundet.”, därför att det “inte skulle tillåta THS att agera utifrån den grundprincip som är definerande för verksamheten”. Trots detta, så finns det politiska föreningar på KTH. Exempelvis Högerteknologerna, som faktiskt är en THS-förening därför att de är partipolitiskt obundna, även om de har en tydlig ideologisk inramning. På andra sidan så finns det STEK (Socialdemokratiska Teknologer), som inte är en THS förening därför att deras verksamhet är kopplat till ett riksdagsparti.
KÅRPOLITIKENS SKILDA VÄRLDAR
Sverige har 28 högskolor och universitet med studentkårer. Av de så är det kårerna på universiteten i Stockholm, Växjö, Umeå och Uppsala som idag har kårpartier som man representerar då man kandiderar till påverkansinstanser, såsom KF och kårstyrelsen (KS). Resterande studentkårer har personval, eller ett mer korporativistiskt som vi har. Mellan 1968 och 1986 hade vi på THS också partival till KF. Följande är partierna som har funnits: Borgerliga Teknologer (BT) Harmonipartiet Promenadorquestern (HPPQ) Kårcentern Oberoende Moderata Teknologer (OMT) Sektionsalliansen (SA) Socialdemokratiska Teknologer (STEK) Socialistisk Kårfront (SKF) Teknisliberalerna (T-lib) Teknologpartiet (TP) Högerteknologerna och socialdemokratiska teknologer lever alltså kvar sen vår tid med kårpartier! Lite kul också att Promenadorquestern då hade ett parti, de ska under sin tid i KF drivit bland annat att pubverksamheten ska få ha öppet dygnet runt. För att få insikt i systemet på SUS talade jag med en person från deras styrelse, som hävdar att “Universitet och högskolor är viktiga demokratibärare” och hänvisade till en rad ur SU:s åsiktsdokument, som lyder: “Alla föreningar byggda på demokratisk grund, även partipolitiska föreningar, måste ges förutsättningar att vara och utvecklas på campus. Detta bör gälla inte bara på SU utan på alla landets lärosäten.”. Jag utförde en kort enkätundersökning riktad till förtroendevalda på THS, för att ta reda på vad det finns för inställningar och erfarenheter kring partipolitiskt en-
OSQLEDAREN #4
26
gagemang. Anmärkningsvärt är att nästan 20% av alla som svarade är, eller har varit, anslutna till partier. Detta alltså ungefär 4 gånger mer än genomsnittet enligt Statistiska Centralbyrån, utan hänseende till ålder. Inga av dessa personer har sitt huvudsakliga engagemang i KF. Och för majoriteten av de icke-anslutna så är det tänkbart eller kanske tänkbart att de ansluter sig i framtiden. Ändå svarade respondenterna mycket enigt i att ett kårpartisystem hade hämmat deras benägenheter att engagera sig. Det togs även upp att det systemet hade introducerat polarisering till kåren, och att det skulle riskera att bli för ideologiskt. Andra hävdade att det hade kunnat öka engagemang på kåren. Sista frågan var vad man tyckte om att föreningar anslutna till partier inte får stöd. Där fanns det två genomgående teman, det ena att man tror att det ser ut så i syfte av att hålla ute högerextrema krafter, men att det medför en risk- nämligen att detta kan hota organisationens demokrati och föreningsfrihet. Det andra påpekandet var att detta är bra, eller självklart, därför att THS är partipolitiskt obundet. Att politik måste hållas ute ur kårens verksamhet, och att det inte vore partipolitiskt neutralt att tillåta partier att bedriva sin verksamhet. Men inte tar man någon sida, om man tillåter alla att grunda och driva partier? Detta kopplar tillbaks till distinktionen mellan att vara politisk och partipolitisk, där det enda som är partipolitiskt, som jag ser det, är att ta sida för eller emot ett parti. Resten är vanlig politik, som THS i varje bemärkelse för. För oss studenter.
OL GRÄVER
KÅRPOLITIKENS SKILDA VÄRLDAR
OSQLEDAREN #4
27
OL GRÄVER
Det är något vi måste prata om
Det är något vi måste prata om TEXT NIKE BACKMAN FOTO VICTORIA ROHRER
Att plugga på KTH har aldrig känts enkelt för mig. Det har varit fyra år av hejdlös prestationsångest, stegrande mindervärdeskomplex och återkommande hopplöshetskänslor. Jag har ofta känt mig som den minst begåvade i rummet. Som den som lurat mig till en plats på ett ställe där den egentligen inte hör hemma, och som ständigt väntar på att bli genomskådad och utkastad. Även när saker och ting faktiskt gått bra - när jag klarat den där tentan som jag var så nervös inför - så har jag tänkt att det var nog mest tur. Trots detta så känner jag mig ändå lyckligt lottad. Jag har, genom alla denna ångest, oro och stress varit omgiven av personer som jag har kunnat prata med och som själva känt på samma sätt. Jag har befunnit mig i en trygg miljö där misslyckanden varit okej, och där det varit helt accepterat att erkänna sig besegrad av den tyngd en högpresterande miljö som KTH lägger på ens axlar. Alla verkar inte ha samma tur. Det har blivit desto tydligare i och med pandemin och den distansutbildning vi genomlidit i över ett år, och som en konsekvens har den psykiska ohälsan bland studenter ökat. I en facebookgrupp jag är med i tycker jag mig se tecken på detta. Gruppen var ursprungligen tänkt att fungera som en sam-
lingsplats för råd och hjälp med matematikkurserna på KTH, men har på senaste tiden ändrat karaktär. Genom ett formulär så tillåts medlemmarna i gruppen att posta anonyma inlägg, så kallade confessions. Majoriteten av de anonyma bekännelserna är inte särskilt anmärkningsvärda och innehåller framför allt frågor om råd för att klara en viss tenta. Men sedan en tid tillbaka har bekännelser av en annan, mer allvarlig typ också börjat rulla in. Utan att gå in på särskilt mycket detalj så kan man säga att bekännelserna på olika sätt berör psykisk ohälsa. De är inlägg om stress, prestationsångest, misslyckanden, ensamhet, isolering, ångest och depression. Även om inläggen skiljer sig så är den gemensamma nämnaren ofta att
OSQLEDAREN #4
28
den anonyma bekännaren saknar någon att prata med, eller inte vet säkert vart den kan vända sig för att få hjälp. Inlägg av den här typen har bemötts med värme och förståelse. De andra studenterna i gruppen har slutit upp och kommit med stöttande kommentarer och råd om vilken hjälp som går att få. Det har varit fint att se. Men trots det så är det något som gnager i mig när jag läser de här trådarna. Hur ser kulturen på KTH ut egentligen, om studenter känner sig ensamma om sina misslyckanden och tvivel? Hur kan KTH brista så pass mycket i att ta hand om sina studenter och förmedla information om stöd för psykisk ohälsa att de inte har någon annanstans att vända sig? Psykisk ohälsa är ett stort problem som behöver hanteras i alla samhällets instanser. Men i en miljö som ställer så pass höga krav på så pass unga människor som KTH gör, så tycker jag att universitetet har ett särskilt ansvar. Under våren så har KTH erbjudit sina studenter gratis psykologsamtal genom appen Mindler. Det är ett intressant initiativ som jag tycker ska utvärderas, och om det fungerat väl, fortsätta vara en del av skolans fortsatta satsning på studenthälsa. Utöver att erbjuda studenterna konkreta verktyg för att hantera ohälsa så finns en utmaning i att förändra kulturen på skolan. Hur kan vi bli bättre på att prata om misslyckanden, ångest och ensamhet? Det är en fråga utan några särskilt enkla svar, men jag tycker ändå att det är tydligt att KTH kan göra mer för sina studenters hälsa.
OL GRÄVER
Det är något vi måste prata om
OSQLEDAREN #4
29
OL GRÄVER
The What and The How
The What and The How TEXT DAVID BONET ILLUSTRATION ELLEN BÄCK
When I was a child, I did not care about how I looked to others. I would not mind a stained T-shirt, messy hair, or a chaotic room. To my mother’s despair, I simply was like that. And it would be foolish to say that this belief is completely gone. The belief came from watching Beauty and the Beast countless times. As a consequence, ‘beauty is found within’ resonated with me and my distaste for spotless appearances was born. Because I watched the movie so many times, by sheer exposure, its message became an unalterable truth to me. But this is no longer. As the years went by, it became clear not only that appearances are important but that the how is as relevant as the what. Or even more. It is undeniable that what we are, matters. Maybe kind, or faithful, or an space exploration enthusiast. It matters. How we present ourselves to the world, however, does matter as well. For example, we would pay attention to a lab-coated physicist talking about life possibilities in Mars. But we
would not listen to a tin-foil hatted lunatic claiming that Martians are coming for him. In that situation, the willingness to listen is substituted by the urge to run, isn’t it? Both are talking about life forms on Mars, but the context has drastically changed. The how has drastically changed. Why, maybe the tin-foil hatted man is telling the truth! Because it is difficult to have a perfect assessment of something, millions of years of natural selection have casted a curse on us: judgements. Judgements, even if biased, must be done to ensure survival. And this is what we do: survive and judge. Judging was in our ancestors, it is in ourselves and it will be in our descendance. The beauty in this apparently inescapable curse is that it can be used to our advantage. How? The answer lies in rationality. All prejudices vanish and judgements become a helpful tool through rationality. A tool that we may use to discern whether the lunatic is, indeed, a lunatic.
OSQLEDAREN #4
30
The how, of course, is not restricted to external appearances only. What we say and what we do are of importance, but how we say it and how we do it is even more important. To illustrate this point, a citation from an episode of the podcast “The Anthropocene Reviewed” will be useful. In this podcast, John Green reviews a facet of the human era on a five-star scale. In this case, sunsets -which are the what- are being reviewed using a deep and meaningful how. “And then he would do something absolutely extraordinary (referring to his one year old puppy)—he would roll over onto his back, and present his soft belly. I always marvelled at the courage of that, his ability to be so absolutely vulnerable to us, to offer us the place that ribs don’t protect, and trust that we weren’t going to bite or stab him. It’s hard to trust the world like that, to show it your belly. […] maybe I’m just scared that if I show the world my belly, it will devour me. And so I wear the armor of
OL GRÄVER
cynicism, and hide behind the great walls of irony, and only glimpse beauty with my back turned to it, through the Claude Glass. […] And so I try to turn toward that scattered light, belly out, and I tell myself: This doesn’t look like a picture. And it doesn’t look like a God. It is a sunset, and it is wildly beautiful, and this whole thing you’ve been doing where almost nothing gets five stars because almost nothing is perfect? That’s b.s. So much is perfect. Starting with this.” A simple what, the sunset, is elevated to a whole new level by means of a beautiful how. One could describe the sunset and its colours, one could explain all the phenomena that simultaneously go on, one could look at the sun and just open the mouth in
The What and The How
awe. However, John Green talks about his dog. He masterfully turns the loyal animal into a mirror that reflects human vulnerability, and the heavy burden that we must carry when protecting it. Protection that is no longer necessary while experiencing the sunset. An ideal instant, perfection. Five stars. In short, special attention must be put in the how. It affects the what in an impactful manner, sometimes wholly turning around situations. This can be applied in appearances, but also in the language used or the actions taken. No matter how bright the what is, the how should never be eclipsed by it. I can now understand my poor mother trying to brush the hair of a hopeless child. Because yes, beauty is found within. But one should never forget to look outside.
OSQLEDAREN #4
31
UNDERHÅLLNING
UNDERHÅLLNING
Existentiell kris? SNARARE EXISTENTIELL CRINGE.
Existentiell kris? Snarare existentiell cringe. TEXT ADAM SÄRNELL ILLUSTRATION ELLEN BÄCK
Jag har konsumerat ohälsosamma mängder av en viss amerikansk sjukhusserie på sistone. Efter sju säsonger av skottskador, adrenalinsprutor och emotionellt otillgängliga kirurger har jag byggt upp en form av mental barriär som skyddar mig när ännu en öppen fraktur med spretande benpipor dyker upp på skärmen. Om ett par avsnitt är jag redo att svära läkareden (även om den avskaffades i Sverige 1886) och bege mig raka vägen in i operationssalen för att rädda liv – om det inte vore för den namnlösa känslan som återkommande lämnat mig lamslagen under seriens gång. OSQLEDAREN #4
33
UNDERHÅLLNING
När en av seriens huvudkaraktärer dör i slutet av säsong fem tvingas hans närstående att besluta vilka organ som ska doneras till framtida transplantationer. För varje organ som läkaren markerar i listan blir jag motvilligt påmind om att jag själv besitter dessa organ, och den insikten sprider en känsla i mig som tidigare saknat en motsvarighet i det svenska språket. Det att ryckas ur den kognitiva autopiloten och ställas inför det faktum att man egentligen bara är en vandrande påse mjuka, blodfyllda organ – tillsammans med den fysiska och melodramatiska reaktionen som följer. Låt mig introducera uttrycket: existentiell cringe. När känslan av existentiell cringe sköljer över en kryper man ihop till en boll för att skydda sig. Inte för att man är rädd, utan av den enkla anledningen att tarmarna inte ska rinna ut mellan soffkuddarna. Ögonen som vanligtvis arbetar troget i det dolda gör sig påminda om att de består av 50 gram hornhinnor, irisar och en rad andra geléer jag är glad att jag inte kan namnet på. Denna plötsliga, kroppsliga medvetenhet löper ut i varenda kroppsdel och lämnar en eländig och svag med domnande fingrar i väntan på att det ska gå över. Parallellt växer det fram ett äckel över krop-
EXISTENTIELL KRIS? SNARARE EXISTENTIELL CRINGE.
pens förgänglighet och att behöva vara fast i denna köttsliga tillvaro. Personligen hanterar jag dessa stunder av lätt panik i tv-soffan genom att skrattande jämra “nej, nej, nej!” samtidigt som jag skyddar den del av kroppen där seriens kirurger precis gått loss med skalpellerna. ”Det är inte på riktigt”, tänker jag, men inser så småningom att det ju är precis tvärtom: min kropp reagerar cringeartat eftersom den stirrar på en blottat version av sig själv. Precis som att man upplever det pinsamt att se andra göra bort sig – en slags påminnelse om ens egna misslyckanden – så utlöser den öppna kroppen på operationsbordet en skoningslös sekundärskam i den egna. När känslan har lagt sig sneglar jag vid min sida där den häpna blicken från sambon ännu en gång bekräftar det jag redan är väl medveten om: det är dags att göra något åt detta. En första tanke är att helt enkelt sluta kolla på serien – det finns trots allt gott om andra serier där ute – men efter en kort överläggning står det klart att maratonet måste fortsätta. Förslaget som följde var att genom exponering övervinna den existentiella cringen, men vad kan
jag möjligen genomlida som skulle både framkalla känslan och dessutom göra det tillräckligt starkt för att serien skall blekna i jämförelse? Att anmäla mig som organdonator till det svenska donationsregistret lämnade mig i fosterställning i ca fem minuter. Det var en kort process där en liknande checklista med organ som i serien behövde fyllas i. Till en början betraktade jag listan bistert: “Ska ni ha allt det här av mig?!”, följt av ett försök till förhandling: “Visst, ta ena njuren, men ge då fan i levern!”. Långsamt uppenbarades dock insikten att det egentligen inte spelar någon roll, att om det osannolika sker och det är just min kropp som ska skördas på organ så har jag inte längre någon nytta av den andra njuren. Då kändes det istället som rätt sak att göra och jag gick därmed all in. Även om denna resa till stor del varit ganska obehaglig så finner jag trots allt en tröst i något känslan av existentiell cringe har lärt mig. I en tid där så många är villiga att göra så mycket för att upprätthålla en overklig bild av sig själva så ser jag bortom fasaderna klarare än någonsin: jag ser deras tarmar, jag ser deras gegga – jag ser alltihop.
Donation och transplantation räddar liv Varje år i Sverige får tusentals personer hjälp på olika sätt tack vare donationer. Här är tre exempel på hur du kan hjälpa till.
Donationsregistret www.socialstyrelsen.se/ donationsregistret Trots att en majoritet av Sveriges befolkning är positivt inställda till organ- och vävnadsdonation så är endast 1 av 5 registrerade i donationsregistret. Den 1 januari 2021 väntade 884 personer på en organtransplantation, behovet är alltså större än tillgången just nu.
Tobiasregistret
Bloddonation
www.tobiasregistret.se
www.geblod.nu
I Sverige insjuknar 1 - 2 personer varje dag i en allvarlig blodsjukdom där en blodstamcellstransplantation är den enda chansen att överleva. För att en sådan transplantation ska kunna genomföras måste HLA-typen stämma överens mellan donator och patient – Tobiasregistret hjälper till att finna kompatibla matchningar. Idag är nästan 200 000 personer med i registret.
Varje år får ungefär 100 000 personer blodtransfusioner i Sverige vilket kräver kontinuerliga donationer från frivilliga medmänniskor. År 2019 var det 2% av befolkningen som gav blod minst en gång.
OSQLEDAREN #4
34
UNDERHÅLLNING
A Lot in My Mind
A Lot in My Mind TEXT ADITYA PRATAP SINGH ILLUSTRATION ELLEN BÄCK
As I still wait for the day where I unwind, I have a lot of things on my mind, Why is there still loneliness deep down the line, Why am I silent, yet whine, Why do I scroll up and down, Why am I scared Why do I frown, Why is my life in a hustle, What can I expect from the inside tussle? Now I am struck, I am in the middle of my fight, I lost the space in between the dark lights, I wasted my time, stuck in my thoughts, I still scroll back to the time and try to shape like wrought, Yet I keep my thoughts to myself, Why can’t you hold and unfold like the stack lying on the shelf, The stack of our memories, and our desires, The accumulation of piling pressure and the live wires, The daily sun comes and sets to the opposite, So why can my hymns not beat with the opposite, Now why every day is like a chase for me Where I had a past with you Which used to bring out the best in me, Now, it is a time where life is apart as the end of the river, We can meet just during drought, but why I wish for a monsoon. . .
OSQLEDAREN #4
35
UNDERHÅLLNING
Going Underground
Going Underground TEXT & IMAGES ROISIN CALLAGHAN
Since its opening in the fifties, many stations have been beautifully designed, decorated or renovated by artists. Almost all of the 100 stations are like this, each unique. As much as I would love to share a picture of every single station, there’s only so much space on a page. Instead, I've put together this guide of several interesting stations that can all be visited with just one 75 minute ticket. This is no way a definitive guide and I’d definitely recommend getting lost underground and discovering what it has to offer. STADION
TRALEN T-CEN
RÄDGÅRD EN NGST U K
OSQLEDAREN #4
36
UNDERHÅLLNING
Going Underground
RÅDHUSET
A CENTRUM SOLN
HEMSPLAN FRID
LD THORI SPLAN
OSQLEDAREN #4
37
UNDERHÅLLNING
Life on Repeat
Life on Repeat
TEXT VICTORIA ROHRER ILLUSTRATION VENDELA HAMBERG I open my eyes. An ordinary morning. My alarm clock shows 7:11. I stand up and turn on the coffee maker. It is one of those old ones that makes gurgling sounds. My grandma left it, so it is second hand. The gurgling makes me calm. It always sounds the same. Steady. It’s like an old friend. I put on a pair of black suit pants and a beige top. Nothing extraordinary. My wardrobe contains white, beige and black. A colorful outfit would make me stick out. It actually screams for attention like: ”Look at me! Talk to me!” And that could lead to unpredictable surprises. I don’t like surprises. I do like routines and structure though. Even if I have never really reflected on that. I am probably more of an anxious type. I need to feel that I have control, at a minimum over my own life. There is enough to worry about in this world already: Environmental disasters, war, getting sick, being run over by a car, losing all your money, losing your home…I could go on and on.
I down a cup of coffee and 5 minutes later I am standing in the elevator on my way down. A glance in the mirror shows that I look pale. Those dark circles under my eyes reveal that I haven’t slept for more than 5 hours in a row for the last couple of weeks. My mood shifts immediately as soon as I walk through the front door. I feel the sun on my skin. Even the air smells different. I walk down the main street towards the underground station. The street ends into a bridge. The view from here is spectacular. You can see everything from a bird's eye perspective: small boats passing by and people walking close by the water. I turn my head to the other side and gasp. My heart stops beating for a second. A guy is sitting on the railing with nothing to hold him but the gaping abyss. It seems like he wants to jump. My body freezes, unable to move. I want to shout something but a million thoughts are rushing through my head at the same time. There’s
OSQLEDAREN #4
38
nobody else within sight. ”Do something, do something NOW!”, the voice screams inside of me. Little by little I come through. Then I run over the street. ”Hello! What are you doing?” There is only a 2 meter high chain-wire fencing between us. How could I ever get myself over to the other side? I am not really one of those gym-junkies. My arms are quite undefined. Adrenaline is rushing through my veins. What do you do in a situation like this? I mean all I know is how people behave in movies. They usually try to involve the person into a conversation while they try to get closer. Usually psychologists do that job though. Even if I just have a slight chance I have to try. ”You! What’s your name? Can I help you?” While I speak I begin pulling up the fence. To my astonishment the climbing isn’t as hard as I thought. Probably the adrenaline is doing half of the job. Nothing. No answer. Maybe I need to change strategy and build some kind of trust first.
UNDERHÅLLNING
”Hi! My name is Lily. I was on my way to work when I saw you sitting here. I mean I totally understand the feeling that everything is lost and that you just want to give up. I have that feeling too sometimes, but there is so much more to life. And people need you!”, I gasp out. Now I am halfway over the fence. One more pull and then my feet reach the ground on the other side. In that second he turns his head and our eyes meet. His eyes are crystal blue and he has a penetrating gaze. ”Hi Lily! There is no need to panic. I was just sitting here enjoying the silence and the feeling of being free. When do you ever feel this free?” He stretches out his arms and I feel sick of looking at him: ”Don’t!” I take a step forward and hold him around his hip: ”Are you crazy?” ”No, I just love to feel alive!”, he replies. “And that’s the only way to feel that way?”, there is an angry tone in my voice. He ignores me and continues: ”When you see how small everything is from up here…it feels like life is just a second, a spark. Everything becomes so much more precious. I wish you could understand the feeling. But I guess you aren’t going to join me here on the railing, right?”, he goes on jokingly. ”Absolutely not!”, I respond with clarity. He jumps down easily and stands in front of me. He is around 1.80 m long. “By the way, there’s another way.” He points on a hole in the fence. After we both have crawled through it, he says: “Thanks Lily, for wanting to save my life!”, and smirks. I am Oscar by the way.” He looks so cute that I can’t really be angry with him anymore. “I really got a shock! And now I am late for work, too.” “I have an idea. What if you skip work today and follow on a little spontaneous
Life on Repeat
trip with me?”, he crocks his head. I open my mouth but close it again, since I don’t know what to answer. “No, I really need to get to work.” “You could just call and let them know that you’re sick. I would like to buy you a drink and show you my favorite places in town. Come on let’s have some fun!” I look at him. I can’t put the feeling in place, but there’s something about him that makes me really curious. I pause, take out my phone and call up my office. “Ok my lady, be my guest!”, he says and puts his hand on my back. 30 minutes later we stand in front of a pub. He grins at me: “This is my favorite place. I am here at least 2 times a week.” “That’s quite a lot!” I look at him. He has this penetrating look again, as if he could read my mind. ”What about one or two beers?” Normally I wouldn’t drink before noon, but I nod anyway. The bar is definitely one of the most special places I have been to. You feel like entering another age. It is furnished with a lot of antique furniture and things you would call retro. Armchairs with beautiful, colorful fabrics instead of chairs. The room is pretty dark, lit only by some candles so that you barely see each other. It’s cozy yet special. Definitely different from your run-of-themill pub. The barkeeper is tall, has long black hair and a Tattoo on the left side of his throat. Oscar seems to be familiar with him and orders two beers. The guy seems friendly and when he passes the beer, he blinks. We sit down in a corner and Oscar raises his glass to me: “Cheers to a beautiful day and to meeting you Lily!” We both take a sip. “Can I ask you something?”, without waiting for my answer he continues “Earlier on, you said that you sometimes feel like everything is lost and you want
OSQLEDAREN #4
39
to give up…What did you mean by that?” I am not prepared for that kind of question. So I shrug and reply: “I don’t know. I didn’t think so much in that situation.” “But I guess there must be some sort of truth in those words?”, he raises one eyebrow. “Yeah I don’t know, probably it is because I feel like life seems so boring sometimes. Like everyday is the same. Like you are trapped in your own life. Do you know what I mean? I have everything: Money, an apartment, food, friends, but still…” “Yes I understand.”, he eyes me up. “For me it’s more like feeling empty, like I am not doing anything meaningful or worthy. That’s why every day looks different from the others nowadays. I just can’t stand routines.” I laugh. ”I use to plan my days one month in advance.” He smiles back at me. “That’s why it gets boring.” “Then it’s this empty feeling that makes you push yourself to the edge sometimes?”, I ask. “I guess so”, he blushes slightly. “But that’s not really a healthy way to live!?” “What is even a healthy way to live?”, he retorts. “We all have our strategies to make everyday life more enjoyable, don’t you think so?” “Yes, but yours seem pretty radical!”, my voice turns angry again. “I still know my limits”. His voice sounds peaceful. ”What do you think is the meaning of life?”, I break the silence. “Maybe that there are so many more facets to life that we yet have to experience.” “What’s your answer?” “That we are here. Right now.” My alarm clock stirs me from my dreams. It’s 11 minutes past seven. Just another morning. I turn around and look into his blue eyes.
AKTUELLT
AKTUELLT
HUR BRA KOLL HAR DU?
Hur bra koll har du? TEXT KTH EQUALITY OFFICE ILLUSTRATION OSQLEDAREN
Hur bra koll har du på sexuella trakasserier? Det är ett komplicerat och omfattande samhällsproblem som har att göra med värderingar, kunskap och lagstiftning. Hur många rätt svar får du i quizet? Fler än ett svarsalternativ kan vara korrekt!
OSQLEDAREN #4
41
AKTUELLT
HUR BRA KOLL HAR DU?
“Hur många rätt får du på detta quizz?”
1. Tänk dig att någon klappar dig på rumpan och du tar illa vid dig men hen säger att det bara var på skoj. Hur ska ni tolka situationen? A.Det var inte illa menat och därmed inte fel B.Om det inte kändes okej för dig så är det inte okej. Du har tolkningsföreträde C. Det är en gråzon
roll när det handlar om att dra gränser för vad du vill göra sexuellt med någon annan? A.Vad för slags relation ni har till varandra B.Om någondera eller båda är berusade C. Om den ena personen inte sagt nej D.Om den ena personen sagt ja men sedan säger nej E. Hur ni är klädda F. Var ni är G.Vad klockan är
2. Vad av följande kan räknas som sexuella trakasserier? A. Att ta på någons kropp B. Sexuella kommentarer C. Gester och miner D.Att skicka nakenbilder
6. Hur stor andel av studenter på KTH har utsatts för sexuella skämt i samband med aktiviteter kopplade till sina studier? A.Det förekommer inte på KTH B.5 % av kvinnor och 1 % av män C. 11 % av kvinnor och 9 % av män D.18 % av kvinnor och 3 % av män
3. Vad av följande kan räknas som ömsesidiga sexuella handlingar? A.Att ta på någons kropp B.Sexuella kommentarer C. Gester och miner D.Att skicka nakenbilder
7. Vilka grupper är särskilt utsatta för sexuella trakasserier i Sverige? A.Unga hbtq-personer B.Unga med funktionsnedsättning C. Hundägare D.Unga kvinnor E.Unga som inte får välja sin framtida partner
4. Vad är samtycke? A.Att tycka samma sak om någonting B.Det är när någon inte har sagt nej till sexuella handlingar C. Det är när någon aktivt uttryckt att hen vill delta i sexuella handlingar 5. Vilka av följande saker spelar ingen
Rätt svar: 1B, 2ABCD, 3ABCD, 4C, 5ABCDEFG, 6D, 7ABDE OSQLEDAREN #4
42
AKTUELLT
HUR BRA KOLL HAR DU?
Poäng: 0-10: Hoppsan, det blev inte så många poäng den här gången! Frågorna hade olika karaktär där vissa var kunskapsbaserade (t.ex. statistik) medan andra hade mera med värderingar och perspektiv att göra. Ta gärna en till titt på dina svar och reflektera över dem och hur du kan bidra till en trygg studiemiljö för alla på KTH. 11-17: Du fick åtminstone hälften rätt, wow! Sexuella trakasserier är ett komplicerat problem men du verkar åtminstone ha koll på grunderna. En utmaning till dig: vad kan du göra för att bidra till en studiemiljö på KTH där sexuella trakasserier inte förekommer? 17-22: Det här var ett lätt quiz för dig, grattis! Det här var ändå bara ett litet ytskrap och det finns mycket mer att läsa, diskutera och reflektera över när det kommer till sexuella trakasserier. Vad tycker du att THS och KTH borde göra för att motverka sexuella trakasserier? Sexuella trakasserier kan ta uttryck på många sätt men det gemensamma är att de är sexuella handlingar som kränker någons värdighet. Enligt lagen måste den som trakasserar förstå hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att du som blir eller har blivit trakasserad klargör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet. I vissa situationer kan kränkningen däremot vara så tydlig att inga påpekande krävs från den som känner sig trakasserad. Om du ser att någon blir utsatt för trakasserier så kan du ingripa t.ex. genom att hitta på en ursäkt för den utsatte att läm-
na situationen. Tänk däremot också på din egen säkerhet och utsätt inte dig själv för fara utan kalla i så fall på hjälp. Här hittar du som student information om vart du kan vända dig om du blivit utsatt för diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling: https://www.kth.se/student/studentliv/ likabehandling-jams Om du är doktorand hittar du relevant information om stöd och anmälan här: https://intra.kth.se/anstallning/diskriminering-och-k/vid-diskriminering-trakasserier-sexuella-trakasserier-och-krankande-sarbehandling-1.527980
OSQLEDAREN #4
43
AKTUELLT
A Union Boards Ponder
A Union Boards Ponder TEXT THS UNION BOARD ILLUSTRATION OSQLEDAREN
Why does one apply to be a member of the THS board? A question usually asked during election times but also by board members when faced with a particularly daunting task. Before trying to answer this question, let me introduce us. We are the board of THS, also known as the union board and therefore responsible for the student union at KTH. When asked if we would like to write something for the next issue of Osqledaren the answer was yes. Of course we want to take this opportunity to share our thoughts with you.
OSQLEDAREN #4
44
AKTUELLT
THS is a remarkable organization. We are built by our members and consist of students, chapters, associations and employees. A fact that makes our work as the board challenging but also interesting. Trying to work with all parts of the organization is a large portion of what we do as the board. This might take the form of meetings and discussions but it also involves thinking about what we can do. I know that everyone who wants to be a part of the board is driven by the will to create change and to influence THS. This is what makes it so rewarding to work together. What is important to remember is that the direction of THS does not only depend on the board. It depends on the work and effort
A Union Boards Ponder
put down by the chapters and associations as well. All working to give you the best possible experience of being a student. Our purpose is clear and we are all a part of it. Imagine what we can do if we work together. One ever present problem for the board is the same facing all students. How do you combine your coursework with the rest of your life? Being a part of the board is not only board meetings and decisions. It is also the feeling of trying to find the hours you need to prepare for the exam or the presentation. A feeling I am sure all of you recognize. Yet, every year many of us students choose to sign up to be a part of the
OSQLEDAREN #4
45
reception, to be a part of an association or, in our case, be a part of the union board. You can learn so much during your time as a student. You just have to take the opportunities. Summer is coming and with that the year as a board is coming to an end. Returning to the question of why one would apply to be a part of the board. To be fair, a possible answer is that you are easily persuaded. A second answer is the opportunity it brings to influence the future of the organization. However, all of us don’t have to be a part of the board to influence THS. The opportunities are there. Imagine what we can do if we take them.
AKTUELLT
Hur lyckas du med en knock-out?
Hur lyckas du med en knock-out? TEXT THS CHEF FÖR UTBILDNING OCH THS STUDIESOCIALT ANSVARIG
Det är lätt tänkt att vi det senaste året gjort en enorm omställning till en digital värld, men i själva verket har vi levt i den ett bra tag nu. Plugget kanske inte varit så digitalt som idag, men många av oss har sedan länge varit konstant uppkopplade på nätet, på en rad olika sociala medier, och träffar en mängd olika personer. Vad som tidigare varit ett forum för dig att dela med dig av vad du gör om dagarna är nu snarare en plattform för dig att uttrycka all din frustration. En del av det du skriver ser vi också! Facebookflöden, twittertidslinjer och discordchattar är fyllda med en massa klagomål om hur studierna ser ut idag. ”Allt är skit!” “Hur kan dom göra såhär?” ”Det här är katastrof.” Och missförstå oss rätt, vi själva älskar att klaga, det är en del av vårt dagliga arbete. Det är lite som att stå och slå på en boxningssäck helt enkelt, en får ut sina aggressioner på ett väldigt tillfredsställande sätt. Problemet ligger i att det stannar där på webben, med en massa kommentarer från studenter som håller
med dig, och rätt personer får sällan ta del av åsikterna. Vad händer då? Ingenting. Även om vi ser en del av det som skrivs, så kan vi inte se allt. Och ja, ibland är det skönt att någon bara stämmer in i att det suger, men ibland är det viktigt att faktiskt försöka göra något åt det. När vi kollar på våra personliga feeds ser vi att det dyker upp problem med utbildningen och studentlivet som är högst relevanta för vårt arbete. Varje dag gör vi vårt yttersta för att se till att det kommer fram till rätt person och kämpar för att problemen ska lösas, men för att göra ett så bra jobb som möjligt behöver vi din hjälp. Dels kan du ta dig de där korta minuterna och fylla i kursutvärderingar och andra enkäter som skickas ut regelbundet. Även om upplevelsen kan vara att det inte händer något med dina svar så vill vi att du ska veta att de i själva verket är en ovärderlig del av vårt arbete. Utan studenters åsikter kan vi knappast veta vilka frågor vi måste driva ännu mer mot KTH. Förändringen sker dock inte över en natt och ibland kan det dröja innan effekten av dina svar märks
OSQLEDAREN #3
46
ILLUSTRATION CORNELIA THANE
av. Att svara på en enkät är bara några ynka minuter som gör stor skillnad. Dessutom finns väldigt mycket mer du kan göra för att faktiskt få vara med och påverka, stort som smått. Känner du en enorm frustration som du inte vet vad du ska göra av med? Då kan du välja att söka dig till kursnämnder, din sektions JML- eller studienämnd, bli skyddsombud eller varför inte söka dig till THS centrala verksamhet? Känslan efter att ha varit med och drivit förändring är faktiskt om möjligt ännu mer tillfredsställande än att stå och slå på den där boxningssäcken! Stolthet är nog ordet som beskriver känslan bäst. Stolthet över att driva en fråga i hamn, och framför allt, stolthet över att ha gjort det lite bättre för dina studiekamrater och de som kommer efter dig. Så med det sagt, ta med dina boxningshandskar till oss! Är vi flera så kan vi driva ännu flera frågor effektivare, ju fler vi är desto högre hörs vi. Och glöm inte, din åsikt är viktigt, men det är lika viktigt att rätt person får höra den. Osäker på var du ska vända dig? Hör av dig till oss på Kåren! Ses i boxningsringen!
Looking foward to the next issue? Make sure to get a physical copy!
OSQLEDAREN #3
47
Osqledaren #4 2020/2021
