Vill du vara med?
Magdalena Sandgren, ordförande i Mymensinghföreningen
U
tanför står klungor av palmträd och vinden kastar ibland mangofrukter på plåttaket med hårda smällar. Små båtar, kryllande av människor, tuffar förbi på den heliga f loden och sången från minareterna fyller rymden fem gånger om dagen. Västvärlden med allt sitt larm är långt borta; detta är den överbefolkade fattiga muslimska världen, full av sitt eget larm. Två världar, långt borta och ändå nära: två hus bredvid varandra, men med annorlunda liv; man hör skratt och gräl, bland sång och den svårtydda tystnad som kan vara fridfull eller hotande.
Men det som jag älskar mest är natten och alla dess ljud. Den svenska natten har en egen atmosfär (i synnerhet vinternatten), men den orientaliska natten är mustigare, full av liv. Mörkret är perforerat av ljus, små lampor, gatlyktor; Mymensingh blir halvt stad, halvt by. Man hör avlägsna ljud av människor, som om vi alla bodde i ett stort rum, och i trädgården syrsornas intensiva konsert. När månen är full går trummorna på andra sidan f loden. Hade någon kunnat tro att Bangladesh kunde vara så rakt igenom romantiskt? Schakalerna skrattar sina vansinnesskratt vid f lodbanken och alla hundar börjar yla. Där ligger man och svettas i det pulserande
Unum 24
