Lovsång är ett viktigt inslag i INOs verksamhet. Traditionell trumma har åter kommit till användning. Vid estraden finns sälskinnskuddar som används vid förbönen.
Iqaluit. Flaggor i olika färger, som används under lovsången, är ett exempel på vad man tagit med sig från de kristna församlingarna i Nunavut. När jag frågar varför det finns hushållsrullar och tygstycken längst fram i gudstjänstlokalen säger Elisa att det är praktiska konsekvenser av deras förväntan på att den heliga Anden ska verka. Jag ser senare själv hur det fungerar i gudstjänsten. Människor kommer fram för förbön. De böjer knä eller snarare lägger sig med ansiktet mot stora sälskinnskuddar. Då kommer någon och lägger ett vackert tygstycke från axlarna och ned över fötterna över den som ligger där. I INOs möten är det mycket glädje och jubel men också ibland hjärt skärande gråt. När tårarna strömmar kommer någon diakon med hushålls papper till den som gråter. Detta sker i förbönen under lovsången och efter predikan. Den starka betoningen av lovsång och förbön i pingstförsamlingen i Nuuk är inte något man planerat, berättar Elisa och Aqqalu. Detta har fötts och vuxit fram i en tät gemenskap. De säger att det redan före Hans Berntsens besök (se ovan) hade det skett några markanta helanden. Aqqalu
34
