6. Relation till den grönländska folkkyrkan Före mitt besök i Nuuk 2009 skrev jag till biskopen för den grönländska, lutherska folkkyrkan, Sofie Petersen, för att försöka boka tid med henne för ett samtal om hur hennes kyrka ser på pingstsamfundet INO. Både hon och domprosten hade planerat in resor just den vecka jag skulle vara i Nuuk och kunde därför inte ta emot mig. Prästen Aviaja Rohmann Pedersen, vars uppsats om INO jag redan berättat om, ställde upp för en intervju. Hon har inte uttalat sig för sin kyrka utan endast som en av folkkyrkans präster. Rhomann Pedersen har, genom sin studie av INO, skaffat sig en god kunskap om Pingströrelsen i allmänhet och speciellt om INOs församling i Nuuk där hon deltagit i många gudstjänster.
Intervju med Aviaja Rhomann Pedersen, präst i den grönländska folkkyrkan I början av intervjun säger Aviaja Rhomann Pedersen: ”Med årene har folkekirken forstået at det ikke er så stor forskel mellem os — mellem folkekirken og pinsekirken — og man ser det ikke så negativt på den som man har gjort.” Men samtidigt berättar hon att det fanns de som uppmanade henne att vara på sin vakt när hon skulle göra sin undersökning av INO. Ett av hennes motiv till studien tycks vara att hon själv ville söka kunskap och även upplysa andra om vad Pingströrelsen står för. Hennes syn på frikyrkorna i allmänhet är att de tillsammans med folkkyrkan ”har et budskab at forkynde og det er det kristne budskabet”. Då jag frågar Aviaja vad hon ser som den största skillnaden mellan INO och den grönländska folkkyrkan, om man bortser från dopsynen, svarar hon att det är sången och musiken samt att man ber om helande för sjuka. Hon tycker att INOs sånger, med ”de mange gentagelser” (sv. ’omtagningar’) är lätta att sjunga med i. Hon berättar att man i hennes kyrkas gudstjänster
41
