KAPITEL 24 107
Kapitel 24 Vi har nått vårt utsatta mål denna dag, Lemera missionsstation. Det är måndag och vår andra dag på denna resa. Lemera - platsen är som ett helt samhälle. Först den stora kyrkan som höjer sig över allt annat. Sjukhuset som upptar ett stort område, verksamheten är stor och omfattande. Dit hör hus för patienter, mottagningar, läkarmottagning, dispensär, förlossningssalar, operationssalar etc. Därutöver hus och rum för undervisning, skolor och bibelskola. Så alla bostäder för missionärer och sjukhuspersonal o.s.v. Här är alla välkomna, även oväntade gäster. Det går ej att ta miste på den äkta hjärtligheten. Agneta och Karl-Erik Jakobsson är de första som tar emot oss med middag. Läkaren Urban Berg från Göteborg tar oss med på en rundvandring igenom hela sjukhuset. Gothy Pettersson har jag hört mycket talas om, intressant att träffa henne, hon är nog den äldsta av alla, näst Linnea Halldorf. Vera Fransson från Kristinehamn, en verkligt fin och behaglig person, (hon skall följa med till Uvira som tolk om några dagar). Här stiger alla upp med tuppen. På vår lista står: Frukost kl. 6.45 hos Ingrid Åkerström. Sen möts alla vid flaggan, den hissas och man sjunger nationalsången. Därpå morgonbön på verandan till dispensären. Rutiner följs noggrant. På denna plats går ingen till arbetet utan att först lagt fram den okända dagen inför den Allsmäktige Guden. Skönt veta att problem som uppstår i akuta situationer vet redan Gud om. Alla här har kommit på Guds kallelse och av kärlek till detta folk och räknar därför med Guds ledning i allt de gör. Det känns i atmosfären, en ljuvlig stilla frid vila över hela området, som ett kraftfält av kärlek. Jag får lämna tvätt hos Gothy Pettersson. Hennes hus- boy sköter den saken. Hon förmedlar en stor trygghet och är nog lite av en mor för alla yngre här. Ingrid Åkerström måste i ilfart iväg till en akutoperation, hon är barnmorska och skall assistera läkaren vid kejsarsnitt. En kvinna skall föda och det är mycket kritiskt. Inger och Herbert är i full verksamhet med montering av röntgenapparaten. Vid måltiderna träffar vi dem. I eftermiddag skall vi möta Vera Fransson, hon tycker inte att vi skall missa den sällsynt vackra utsikten från Lemera-bergets högsta punkt. Kör med bil så långt det finns väg, sen vandrar vi ytterligare en rejäl sträcka. Där ibland bergen möter vi Linnea Halldorf, 88 år, på sin promenad, hon behåller spänsten genom dagliga vandringar i de Kongolesiska bergen. Alla, vita som svarta känner Linnea. Hon är mycket uppskattad och respekterad av alla. Som 25 åring kom hon första gången till Belgiska Kongo och har varit Kongo trogen den mesta delen av sitt långa liv.
