86
KAPITEL 19
Kapitel 19 Följande är brevet om Bertas död till hennes anhöriga. Kära anhöriga. Stor nåd och frid i Jesus. 1 Tess. 4:14-18 Som jag förstår så har ni genom E.H. fått underrättelse om telegram som vi sända nu till Usumbura angående min älskade Bertas hembud. Detta är något som jag ej ännu knappast kan fatta, utan liksom väntar att jag skall vakna upp till verkligheten från en den dystraste dröm. Det är dock sant att vår lilla snälla och glada Berta ej är att finna på denna syndiga jord, utan har gått hem för att taga i besittning det rum och den härlighet som Jesus berett åt henne hos sig. Ehuru jag ej med ord kan beskriva saknaden efter henne så unnar jag henne så gärna att få sluta striden här. Om hennes arbetsdag varit kort så har den dock ej varit mindre fruktbringande och om hon ej stått fram inför världen, så har hennes nit för själars frälsning varit så mycket allvarligare. Det ser lite underligt ut vad Gud menar med detta, men jag vill i stilla förbidan vänta på svar. Vad Berta varit för mig under dessa 3 år och 4 månader det vet endast Jesus. En trogen, ödmjuk aldrig knotande Herrens tjänarinna samt en oersättlig hustru har hon varit och som jag många gånger tyckt att hon passat mera för himlen än för jorden så har jag ibland undrat hur länge jag skulle få nåd att ha henne. Tror jag vågar säga att vi varit de lyckligaste makar på jorden, åtminstone vad jag sett. Nu är jag ensam men Jesus är vid min högra sida så att jag ej skall vackla. Hennes hembud kom så hastigt så vi kunna knappast fatta det. Fredag den 30 nov. sjuknade hon i feber som mot kvällen gick över 40 gr. Vilket dock ej är så ovanligt. Lade på henne filtar så hon skulle komma i svettning vilket vi alltid måste göra om febern skall gå ner. På söndag var febern så gott som normal så hon åt lite vilket dock ej kanske var så klokt, men man blir hungrig efter en feber så man vill ha mat. Efter det så blev det någon förstoppning i magen så hon kände sig illamående, men var dock ej så värst sjuk förrän fredag d. 7 då hon ej kunde dricka vatten ens utan det kom upp. Vi bådo då särskilt till Gud för henne varefter kräkningarna upphörde och hon drack blåbärssaft och även mjölk, så det såg ut som Jesus skulle låta mig få ha henne ännu en tid. Under dessa dagar sjuknade också Ruth Jonasson om efter att ha varit uppe några dagar. Hon hade varit mycket sjuk veckan före så Berta
