90
KAPITEL 20
Kapitel 20 Aggie fortsätter att berätta: Om Joels död. Tre dagar efter att Joel överlämnat lilla Aina i Anna och Artur Bergs vård, var det dags igen. Från Joels hydda hördes ett hjärtskärande rop kort efter att han intagit sin kvällsmåltid. Anna Berg var den första som kom till undsättning. De andra missionärerna anslöt sig omedelbart. Joel plågades och svettades ymnigt. De svalkade honom med fuktiga dukar. Alla led med sin broder och ropade och bad till Gud. Vad var det som höll på att hända? Varför denna mystiska och plötsliga attack på dessa godhjärtade och fredsälskande människor? Arthur Berg hade aldrig hört talas om något liknande, någon afrikansk sjukdom med sådana symptom. Ingen av de nu avlidna och inte heller Joel hade ätit något ovanligt. Inga ändringar i rutinerna. Frågorna hopade sig. Plötsligt kom Arthur Berg ihåg scenen vid Bertas begravning--- byhövdingen på avstånd med den fientliga attityden. Det stod genast klart för honom -- GIFT. I hast fick nu Arthur återigen skaffa material. Denna gång var han ensam att göra en kista till den man som hade hjälpt honom tre dagar tidigare. Sjukdom och död uppträdde likartat hos alla tre nu avlidna. Omedelbart efter Joels begravning lämnade Arthur och Anna Berg missionärsgruppen i Uvira med lilla Aina som de för resten av sitt liv skulle vårda och sköta. Vilken oväntad välsignelse mitt i allt det meningslösa och katastrofala som hände. De drog vidare norrut till Masissi och lämnade bakom sig tre nya gravkullar och många frågor de aldrig skulle få något svar på. Några brev växlas i fortsättningen, efter Joel och Bertas död, mellan Anna Eriksson i Sverige ( Joels syster) och Lemuel Karlsson och Julius Aspenlind i Congo. Uvira den 2 april 1924 Kära vänner i Herren! Stor frid av Jesus! Hjärtligt tack för syster brev som jag mottog för någon vecka sedan. Mycket glädjande att se från Eder och att ni genom Guds nåd kan taga allt vad som hänt från Gud. Vi förstå det må kännas smärtsamt att få dessa budskap. Men Jesu vägar är högre än våra. Frid över de kära vännernas minne. Du skriver om att ni önskar olika ting som minne efter dem. Vi vill göra så gott vi kan och förstå och även sända till Bertas hem. Det blir svårt med fotografierna där man ej känner personerna men vi sänder en del till Bertas hem och en del till eder. Angående Joels anteckningar eller dagbok så har jag sökt ige-
