Ekonomi

Ludvig hade sannolikt haft relativt goda inkomster under sina år på Amerikas västkust. I Los Angeles ska han ha byggt en »liten villa«, men han hade inte haft pengar för att fullfölja bygget och hans vänner drog sig för att låna honom det han behövde. Han kan ha haft ett banklån som inte banken ville utöka och blev därför tvungen att gå till en ockrare och betala 8 % ränta. För att hålla räntekostnaden nere tycks han ha fått minska sina utgifter och kanske arbeta extra. Hur som helst blev han så småningom skuldfri. Ludvig flyttade aldrig in i denna villa, inte heller hans barn.

När Ludvig kom hem till Sverige från USA hösten 1933 skrev han (eller lät någon utforma) ett testamente, som är daterat den 21 november 1933. Av detta framgår att han ägde en fastighet nära Downtown i Los Angeles. Troligen är detta hus det som han lät bygga enligt ovan. Huset var sannolikt uthyrt. Det »övervakades« av två av hans vänner. 49 Av formuleringen i testamentet får man intryck av att fastigheten inte var belånad.

I testamentet skriver Ludvig att fastigheten skulle »tillfalla min dotter Theresa Gustafsson«, och att om hon skulle »före min död ingå äktenskap äger hon rätt att vid äktenskapets ingående taga nämnda fastighet i besittning«, en uppgift som inte hörde hemma i ett testamente. 50 De som bevittnade testamentet var Ester och Valfrid Karlsson i Linköping. Valfrid var, som har framgått tidigare, predikant inom Helgelseförbundet. Alla tillgångar liksom fastigheten i USA i det fall Theresa avled före Ludvig skulle tillfalla Helgelseförbundet. Enligt svensk lag var Martha och sonsonen Roy arvsberättigade; Ludvig torde således inte ha informerat den som formulerade testamentet om hustruns eller pojkens existens. En klausul i testamentet föreskrev följande: »Åt Helgelseförbundets styrelse anförtror jag att ordna med en enkel begravning, som jag önskar skall vara frikyrklig, och att lämna skälig ersättning åt den eller

49 Dessa var Wilfrid Wallenius och Mauritz Peterson. Wallenius bodde ca 25 km sydost om fastigheten vid Union Place. Mauritz Petersson (f. 1879 i Sverige) bodde endast några hundra meter nordost om fastigheten. Han var snickare/timmerman. och hade kommit till USA 1898. Han avled omkring år 1950 under ett besök i Sverige. 50 Att Theresas efternamn är felstavat indikerar att Ludvig inte skrev testamentet och att han inte läste igenom det, men det kan finnas andra förklaringar.

de som eventuellt komma att få ha arbete eller besvär med mig före min död.«51

Vi ska nu se något på Ingrids och Ludvigs inkomster och förmögenheter. Ingen av dem hade ärvt några nämnvärda penningbelopp efter sina föräldrar utan det som de ägde hade de sparat ihop själva.

Ingrid blev sjuksköterska år 1923 och hennes lön kan ha varit 900 kronor om året plus mat och husrum. År 1937 då hon lämnade sin tjänst kan kontantlönen ha varit 1 300 kronor. Det kapital hon hade när hon avled i december 1943 ‒ drygt 2 000 kronor innestående på bankkonton ‒ hade hon sannolikt sparat ihop under åren 1923‒1937.52

Ludvig hade troligen inga löneinkomster utöver det han fick som sångarevangelist. År 1930 var hans årsinkomst 1 000‒1 100 kronor efter avdrag för resor, och han hade en förmögenhet på 4 000‒5 000 kronor.53 År 1935 var inkomsten 1 450 kronor och förmögenheten hade växt till cirka 6 000 kronor, kanske för att USA-resan hade gett ett ekonomiskt överskott. Den enda uppgift om hans lön efter år 1935 är för 1946 då den uppgick till cirka 1 100 kronor efter avdrag för resor. Om hans »passivitet« under första halvåret berodde på sjukdom och vi antar att han skulle ha haft samma inkomst under detta halvår som under andra halvåret (så när som på det höga arvodet i Gävle), så hade nettoinkomsten under hela år 1946 varit cirka 1 600 kronor, eller knappt 1 100 kronor i 1935 års prisnivå. Han hade fyllt 71 år och hade förmodligen börjat dra ner på resandet. Ludvig hade blivit pensionär år 1942 men den pension han fick var liten. Från år 1948 ökades den och var omkring 1 000 kronor per år. Till detta belopp ska läggas cirka 400 kronor i ränteinkomster.

Vid Ingrids död hade hon och Ludvig tillsammans en förmögenhet på omkring 13 000 kronor utöver lösöret, varav värdet av fastigheter uppgick till 2 900 kronor.54 Ingrids andel av detta var enligt ovan cirka 2 000 kronor och Ludvigs andel skulle således ha varit cirka 11 000 kronor.

51 Testamentet var sannolikt ogiltigt med hänsyn till de laglotter som hustrun och dottern hade rätt till. Detta är troligen skälet till att testamentet 19/2 1964 granskades av Askims och Mölndals domsagas häradsrätt, som beslöt att arvingarna skulle delges testamentet och göras uppmärksamma på att om de ansåg det »ogillt«, väcka »klandertalan« inom sex månader. Ingen opponerade sig emellertid. ‒ Helgelseförbundets styrelse kunde ha avstått från sin arvslott om den inte ville ta ansvar för den eventuella vården av Ludvig och hans begravning. 52 Ett rimligt sparande kan ha varit 10 % av kontantlönen. Med en ränta på 3 % skulle hon då ha haft 2 000 kr på kontot när hon gifte sig 1938, och 2 400 kr i december 1943 (om hon inte tog ut några pengar). 53 Beloppen är hämtade från 1930 års folkräkning. 54 Fastigheterna bestod av Lövsborg (taxerad till 2 500 kr) och två mindre tomter i

Älvestad (taxerade till sammanlagt 400 kr). Lösöret värderades till ca 1 600 kr.

Skulderna vid bouppteckningen uppgick till 840 kronor, varav 800 kronor var begravningskostnader.55 Ingen av makarna hade någon enskild egendom, varför (om vi bortser från lösöret) arvet skulle fördelas så att Ingrids arvingar (åtta syskon) fick hälften och Ludvig hälften. Det antecknades att Ludvig inte hade några bröstarvingar, vilket inte ju var korrekt. Sannolikt avstod Ingrids arvingar den del av arvet som Ludvig hade ägt ‒ vid hans död är nämligen Ingrids arvingar upptagna som dödsbodelägare. Ingrids släktingar fick troligen ta det de ville av boets lösöre utom det lilla som Ludvig behövde; han planerade inte att ha ett eget hem i fortsättningen.

Ludvig kan således i december 1943 haft en förmögenhet på 11 000 kronor, att jämföras med 6 000 kronor år 1935. Det är inte troligt att han kunde lägga undan något under de sex år han var gift. Snarare var han nog tvungen att öka inkomsterna något eftersom han även skulle försörja Ingrid. En förklaring till ökningen skulle kunna vara att han sålde sitt hus i Los Angeles och gav Theresa en andel av köpeskillingen och behöll, säg 4 000 till 5 000 kronor för egen del.56

Carl Karlsson på Åkerstad hade gått i borgen tillsammans med två andra personer för ett lån som en av hans släktingar hade tagit för att kunna göra en investering i sitt företag. År 1950 kom emellertid släktingen på obestånd. Investeringen hade inte längre något värde och lånet måste lösas. Det visade sig då att den ene av de två andra borgenärerna hade avlidit och den andre saknade tillgångar, varför Carl blev ensam betalningsansvarig för en ganska stor summa pengar. Han lyckades få fram de pengar som krävdes. En av dem som hjälpte Carl var Ludvig och i februari fick han låna 5 000 kronor av Ludvig mot en revers. Räntan sattes till 4 %.

Efter arvsskiftet år 1944 hade enligt ovan troligen Ludvig ett sparkapital på omkring 10 000 kronor, vilket motsvarar drygt 220 000 kronor i dagens penningvärde. Med hänsyn till hans inkomster och utgifter så hade han en buffert som motsvarade mer än fem års bortfall av inkomst. Förmodligen var detta en trygghet som han inte ville vara utan.

Det var inte ovanligt att löntagare som var medlemmar i de församlingar som Ludvig kom i kontakt med gav »tionde«, det vill säga skänkte

55 Kostnaden för begravningen motsvarar ca 24 000 kronor idag med hänsyn till inflationen. 56 Här kan nämnas att Ludvig troligen köpte villan i april 1942, samt att han omkring månadsskiftet april/maj 1942 gjorde två insättningar på sammanlagt 2 500 kr på ett nyöppnat bankkonto på Klockrike och Brunneby Sparbank. Han satte in ytterligare 1 700 kr i februari 1943. Jag har inte gjort någon ansträngning för att bringa klarhet i försäljningen av huset i Los Angeles eller i här nämnda transaktioner.

tio procent av sin inkomst till kristlig verksamhet. Denna princip tillämpade han inte. Han menade att allt han hade tillhörde Gud.

Jag tycker det är enklast att lägga fram pengarna för Gud, när jag får några och fråga honom, vad han i varje särskilt fall vill, att jag skall göra med dem. Och för min del tycker jag, att det är svårare ibland att ge en krona för t.ex. ett upprops skull än att vid ett annat tillfälle ge hundra kronor, när Gud ger direkt anvisning om den saken. Vårt givande får inte heller bli en känslosak, utan det måste bli fråga om vad Gud vill. (A:96f)

Det är möjligt att det förhållandet att han hade testamenterat sin kvarlåtenskap till Helgelseförbundet gjorde att han ansåg att han kunde ha kvar sitt sparkapital så länge han inte fick en uppmaning av Gud att göra något annat. Vid hans död skulle de ju gå till Helgelseförbundets verksamhet.