hälsa
”Nu vet jag att det är adhd som spökar, inte jag” Äldre med adhd har länge varit en osynlig grupp i samhället. Få har fått en diagnos och många bär troligen på oupptäckt adhd. Kajsa Edman fick sin diagnos sent i livet.
F
TEXT: CARINA ROXSTRÖM FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK
38
högintelligent. När han upptäckte att hans adhd-diagnos hjälpte honom, ville han också att jag skulle få hjälp. DET BLEV EN UTREDNING för Kajsas del och vid 68 års ålder fick hon sin diagnos. – Den gjorde att jag fick förståelse för mitt liv och därmed också för min son. Under många år hade livet skavt för oss två. Under perioder var vi ständigt osams, alla missförstånd gjorde att vi inte nådde fram till varandra. Vår gemensamma adhd-diagnos skapade en ny bro mellan oss. Där kunde vi mötas. Med diagnosen fick Kajsa möjligheten att reflektera över sitt liv. Ständigt detta att inte passa in, inte kunna tillhöra en grupp. – Som när jag var barn. Jag var så utanför hela tiden. Jag var duktig i skolan men hade inte samma språk som de andra barnen och kom
aldrig in i gemenskapen. I långa tider blev jag otroligt mobbad. I högstadiet eskalerade mobbningen. Jag missade alla sociala koder. Varje morgon fick jag springa gatlopp. Jag gick sönder. Än idag har jag svårt med skolungdomar i flock. Gymnasiet var lugnare. – Men jag hade ångest som jag försökte dämpa med mat. Började banta med läkarhjälp. Ångesten och frustrationen växte. Jag kraschade helt enkelt och förmådde inte ta tag i det jag drömde om, att studera
”Jag kraschade helt enkelt och förmådde inte ta tag i det jag drömde om” vidare till läkare och förbereda mig för en forskarkarriär. Istället följde många år av rastlöshet, resor och så småningom jobb utomlands. – I perioder har jag befunnit mig P R O M E D L E M ST I D N I N G
▲
öre min adhd-diagnos såg jag mig själv som en trasig, alltför smart men märklig och misslyckad varelse. Numera slår jag inte på mig själv längre. Man kan säga att jag äntligen fått hjärnfrid, säger Kajsa Edman, 70. Med hjälp av medicinering, fördjupad kunskap om sin diagnos och stödjande kontakter har Kajsa fått ett lugnare liv och en känsla av upprättelse. Men det tog många år innan bitarna föll på plats. – Det var sonen som tjatade på mig att jag skulle ta kontakt med vården för att få en utredning. Han fick sin adhd-diagnos för tre år sedan. Efter att ha tagit sin juristexamen 2015 blev det uppenbart att han inte mådde bra, han hade struliga relationer och självmedicinerade. Han sökte hjälp gång på gång, då han misstänkte adhd. Läkaren sade att han inte kunde ha adhd eftersom han lyckats ta en universitetsexamen! Men han fick till slut en utredning och en diagnos – svår adhd och
NR 7 • 2022
