Krigsropet
Arbetslös – värdelös? Jag blev student 1991. Under skoltiden fick vi höra om yrken vi kunde välja och hur mycket pengar vi kunde förtjäna. Innan jag utexaminerades från högskolan kom depressionen. Plötsligt var det svårt att få praktikplats till och med utan lön! Förr (som ung studerande) hade jag känt mig som ett fosterlandets hopp, men plötsligt var jag bara en kostnadspunkt, särskilt för att jag visste att jag skulle bli arbetslös när jag gått ut skolan. I mitt jobb i Frälsningsarmén lärde jag mig att den generation som var barn under depressionen led mera. Det fanns så många unga vuxna klienter som hade problem med sin mentala hälsa eller i sina människorelationer, eller som inte hade någon erfarenhet av föräldrar som går till jobbet på morgonen.
När jag var arbetslös träffade jag en ung man som gav mig någonting att tänka på. Han berättade så här: ”I mitt yrke finns det inte tillräckligt med arbetsplatser för alla. Om jag fick ett jobb, skulle det betyda att någon annan inte fick det, och att jag därefter inte kunde göra det volontärarbete jag gör nu. Jag skulle åka bil oftare, skaffa mig mera saker jag absolut inte behöver och förstöra miljön mera. Jag ger ”min” arbetsplats åt nån som behöver lönen bättre än jag”.
de tänka på mig själv som värdelös. Jag förstod att varje människa får en kallelse av Gud att göra något för andra. Gud värderar allt gott vi gör, oavsett om vi får betalt för det eller inte. Så jag gjorde ett arbetskontrakt med Gud och fick uppleva hur han tog hand om min ekonomi och framtid.
Nu talar experter om att vi igen får en generation vars liv blir påverkat av depression (den här gången corona-). Det finns flera arbetslösa igen, flera sådana som behöver hjälp och trygghet men åt vilka samhället inte kan ge det.
Kaisa Mäkelä-Tulander
Under min tid som arbetslös insåg jag äntligen vad jag ville göra. Jag sluta-
Gud välsigne alla arbetslösa men värdefulla människor! kapten Templets kårledare
