den historien i The Art of Memory (1996). Platsen blev bottenlös, minnet gränslöst, rummet en vindlande irrgång utan slut. I Italo Calvinos De osynliga städerna (1972, svensk översättning av Estrid Tenggren, Bonniers 1978) beskrivs staden Cecilia, där resenären (Marco Polo) möter en getherde som driver sin hjord tätt intill hus väggarna. Herden frågar Marco efter namnet på staden, Marco undrar varför herden inte igenkänner den lysande staden Cecilia, herden berättar för honom: »Ibland måste jag och getterna vandra igenom städer, men vi kan inte skilja dem från varandra. Fråga mig om betesmarkernas namn: jag känner dem alla. Ängen
med klipporna, Den gröna sluttningen, Gräset i skuggan. För mig har städerna ingå namn: de är platser utan grönska...« Många år senare vandrar Marco i en stad bland hus som alla är likadana, han har gått vilse och frågar en förbipasserande om hjälp: »kan du säga mig var vi befinner oss?« Det visar sig att den tillfrågade är den gamla herden, nu följd av några enstaka toviga getter som betar pappersskräp kring soptunnorna. Och herden har svar: de är ännu i staden Cecilia, som nu har vuxit sig större och vuxit ihop med andra städer och omintetgjort grönskan som förut fanns mellan städerna. Herden säger: »Cecilia finns över-
!i■i ■n■
Ǥ
BMHH
En av Gamla Riksarkivets utställningssalar.
