Profilen
Förtrollad av konsumtion Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg
En svartvit Fender Stratocaster står lutad mot väggen i ett rum högst upp på företagsekonomiska institutionen. Rummet är Benjamin Hartmanns, nybliven professor i företagsekonomi, som bland annat forskar om nostalgi och konsumtion. – För mig har stratocastern ett speciellt värde och jag kommer aldrig att sälja den. Den är nämligen min första elgitarr, köpt i Berlin 1991. Om du lägger pickupen mot en lp-platta från 1963
och förundras över det fina ljudet, eller stoppar fingret i nummerskivan på en gammaldags telefon och häpnar över just den lösningen, då har du kanske drabbats av nostalgisk förtrollning. Det menar i varje fall Benjamin Hartmann. – Du kanske tror att du köpt sakerna för att de påminner om din barndom? Men det finns också starka kommersiella krafter som får dig att vilja återuppleva det förgångna med hjälp av alla möjliga prylar. Nostalgi är en viktig drivkraft bakom konsumtion, vare sig man är ute efter autentiska vintagesaker eller nytillverkade retroföremål som ser gamla ut, berättar Benjamin Hartmann. – Nostalgisk konsumtion skapar en sorts förtrollning på i huvudsak tre sätt: dels finns personer som helt enkelt tycker att det är roligt att till exempel dra på sig en gammal östtysk militärjacka, dels finns de som vill hålla fast vid det förgångna för att de tycker att det var bättre förr. Men det är den tredje typen av nostalgi som intresserar mig mest: när man blickar bakåt för att inspireras framåt. Exempelvis var människor förr i tiden mycket bättre på att återanvända och laga trasiga föremål, och det borde vi kanske göra även idag?
22
GUJOURNALEN SOMMAR 2022
Också Benjamin Hartmann ägnar sig åt nostalgisk konsumtion. Han samlar exempelvis på elgitarrer och har bland annat en av märket Hagström, en Viking Deluxe, en likadan som Elvis och Frank Zappa spelade på. – Hagström gick i konkurs 1983 men märket lever vidare och gitarrerna licenstillverkas i Asien. Så min gitarr är tyvärr inte den gamla svensktillverkade model len, men ändå gjord efter de gamla ritningarna.
Benjamin Hartmanns intresse för nostalgi hänger möjligen samman med hans uppväxt. Han är född 1981 i Västberlin, en ö mitt i ett Östtysk land som inte längre finns. Runt Västberlin sträckte sig en 156 kilometer lång mur, varav 44 kilometer gick rätt genom staden. Muren byggdes 1961 men den 9 novem ber 1989 öppnades gränsen helt plötsligt. – Jag är uppvuxen bara ett par hundra meter från muren och minns fortfarande hur det var när en massa östtyskar fick möjlighet att strömma in. De fick 100 D-mark vardera att handla för och köpte snabbt upp alla matvaror. Också vi i väst kunde gå över till den andra sidan, på gator som tidigare varit oåtkomliga och som vi undrat över. Jag minns också den så kallade
