Reportage
Den svenska byn i Ukraina Gammalsvenskby heter ett litet samhälle i södra Ukraina vid floden Dnjeprs västra strand. Byn har en spännande historia och ända in i modern tid har där också levt kvar en särskild estlandssvensk dialekt. – Språk som saknar skriftlig tradition utvecklas på ett annat sätt än språk som har texter att förhålla sig till. Det är ett av flera skäl till att dialekter är spännande, menar språkforskarna Henrik Rosenkvist och Ida Västerdal. Det är inte helt klart när svenskar bör jade flytta till de estniska öarna Nuckö, Dagö, Ormsö, Runö och Ösel, men enligt en rimlig teori kom svenskar till Ormsö redan 1206. Varifrån i Sverige de kom är dock ännu mindre känt, berättar Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk. – Estlandssvenskan har flera ålderdom
36
GUJOURNALEN SOMMAR 2022
liga drag, som också finns i andra nutida svenska dialekter. Men det är inte säkert att likheter som finns idag innebär ett gemensamt ursprung. Dessutom får vi anta att svenskar kommit till Estland även under de följande seklen och också flyttat runt, vilket sannolikt påverkat språket och gör det svårt att fastställa deras ursprung.
Estlandssvenskan är heller inte särskilt
enhetlig utan brukar delas in i fyra dia lektgrupper, varav runösvenskan är mest särpräglad. Även om ytterst få idag talar estlands svenska är det ändå intressant att språket lyckats överleva in i modern tid. Ett skäl är estlandssvenskarnas starka självkänsla. Bland annat ansågs de under medeltiden ha kommit med kristendom och civilisa tion till Estland, berättar Ida Västerdal, doktorand i nordiska språk. – De var också priviligierade och lydde under svenska lagar, vilket exempelvis innebar att de inte kunde bli livegna. Det finns exempel på missnöjda estlands svenskar som tagit sig över Östersjön för
att klaga hos exempelvis Erik XIV, vilket lett till kungligt stöd. Det är bakgrunden till att Dagöborna ilsknade till när godsherren Carl Magnus Stenbock på 1770-talet började behandla dem som om de var just livegna bönder. De vände sig till Katarina den stora som så småningom tilldelade dem ny mark i Ukraina. Som maren 1781 lämnade cirka 1 200 Dagöbor sina hem för att vandra till det som skulle bli Gammalsvenskby.
Vandringen tog nästan ett år, efter
stora umbäranden kom endast 535 per soner fram. Efter ytterligare svårigheter med svält och sjukdom ökade befolk ningen dock sakta men livet i Ukraina var hårt. Under 1800-talet emigrerade ett hundratal bybor till Amerika och efter första världskriget och ryska revolutionen 1917 blev situationen ännu värre. 1929 fick Gammalsvenskbyborna dock rätt att lämna Sovjetunionen, berättar Henrik Rosenkvist. – Deras färd till Sverige uppmärksam mades stort, även i övriga Europa. I Wien
