Reportage
Feministisk kamp i serieform Kan feministisk kamp vara rolig? Döm själv. Just nu pågår en utställning på UB om feministiska serietecknare, som dessutom är en del av ett forskningsprojekt. Det handlar om humor, ironi och satir som ett sätt att diskutera bland annat genus, klass och sexualitet. Utställningen är tematiskt upplagd med serier från 1968 fram till idag, förklarar Anna Nordenstam, professor i litteratur vetenskap och initiativtagare till projektet. Tillsammans med Margareta Wallin Wicto rin, Karlstads universitet, Birgitta Andréas son, Sanna Hellgren och Karin Henning, Humanistiska biblioteket/KvinnSam, har hon satt samman materialet. – Fanziner, konsumtionskritik och manga är några teman, liksom broderade serier, eller "comics craftivism" som min kollega Margareta och jag kallar det. Att ägna sig åt traditionellt kvinnlig verksamhet, som handarbete, har ibland uppfattats som bakåtsträvande. Men idag används allt oftare broderi, stickning och virkning för att stygn för stygn förändra världen. Ofta är serietecknarna ironiska, som Malin Biller i en korsstygnsbroderad bild på en arg kvinna: ”Jag fick höra att tjejer inte kan rita serier, så jag fogade mig efter det. Men det här jävla broderan det tar knäcken på mig.”
38
GUJOURNALEN SOMMAR 2022
Ett helt igenom broderat album är Åsa Schagerströms Urmodern, berättar Anna Nordenstam.
– Ett annat exempel är Lotta Sjöbergs
Scener ur ett äktenskrap med de olyckliga karaktärerna Grunnar och Sorgveig. Hennes broderi lades först ut på Instagram men finns nu med i original på utställningen vilket vi är mycket glada över. Sjöberg använder också broderade bilder i albumet Det kan alltid bli värre, ett motto jag tänker på varje dag. Feministiska serietecknare har funnits längre än man kanske tror, exempelvis redan 1968 i den radikala underground tidskriften Puss. Också första numret av Kvinnobulletinen 1971 innehöll en tecknad serie där Anne Lidén berättar om Lena som bara erbjuds låglönejobb. De första serierna med lesbiskt tema publicerades först i fanzines men också i Kvinnobulle tinen och i Fnitter. 1981 kom den första Lesbeth-serien, tecknad av Marie Falksten och skriven av Margareta Stål, båda från Göteborg. I montern visas för första gången originalteckningar till serien.
– 1980 skapade några kvinnliga jour
nalister en kvinnosektion i Aftonbladet med humoristiska serier om bland annat kropp, utseende och konsumtionskritik. Inslagen utgjorde sedan grund för anto logierna Fnitter: En rolig bok av kvinnor – på fullt allvar, Mera fnitter och Ännu mera fnitter. En känd författare som tidigt
Sjöberg använder också broderade bilder i albumet Det kan alltid bli värre, ett motto jag tänker på varje dag. ANNA NORDENSTAM
tecknade serier är Inger Edelfeldt; 1988 kom albumet Den kvinnliga mystiken med roliga och vassa serier om kvinnan i ett patriarkalt samhälle; titeln syftar på Betty Friedans klassiker Den feminina mystiken.
Utställningen är också en del av det
mångvetenskapliga projektet Feministiska tecknade serier som medium för politisk aktivism och kritik, där forskare från fem lärosäten samverkar, och som leds av Anna Nordenstam. – Feministiska serier utkommer i album, serietidskrifter, läggs ut på sociala medier och kan handla om det mesta, inte bara kvinnofrågor. De är brokiga och spännande eftersom de kommenterar samtiden och historien på så olika sätt, både tematiskt och estetiskt. Vissa av
