Artilleri och Luftvärn nr 1 2022 by Höök Design AB

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 1 2022

Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 1 | 2022 | årgång 151

Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@whdesign.se

Innehåll Ordförande Mikael Beck Mina tankar går till det ukrainska folket____________________________________________ 4 Henrik Reimer Arméns utformning efter 2030___________________________________________________ 6 TEM A : A R M ÉN B ORTOM 2030

Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: sbratt67@icloud.com

Anders Melander Ett framtida krigsscenario_____________________________________________________ 10 Marcus Hansson Ett glest stridsfält ger behov av längre skjutavstånd________________________________ 12 Bo Hansson Utvecklingen mot framtidens brigadluftvärnsförband________________________________ 16 Per Järbur MSHORAD – ett alternativ till nytt brigadluftvärn?__________________________________ 18 FMV förbereder anskaffning av divisionsartilleripjäser_______________________________ 22 Per Nordberg Sverige deltar i europeiskt program för drönarbekämpning ___________________________ 24 Historiskt ögonblick för Bodenartillerister_________________________________________ 30

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 73 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad. Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material. ISSN 004 – 3788 Artilleri & Luftvärn

Lars Taraldsson Svenskt anskaffningsrekord___________________________________________________ 32 Klart med leverantör av nytt uniformssystem______________________________________ 38 Antti Arpiainen Nordvästra Rysslands luftförsvar_______________________________________________ 40 Äntligen dags att fira 150-årsjubileum____________________________________________ 42 Debattartikel Peter Öhman Jakten på lång räckvidd – bara dumheter – eller?__________________________________ 44 Lars Mörrby Luftvärnsstudien 2035 är avslutad______________________________________________ 47 A 9 återinvigs före jul_________________________________________________________ 48 Årsmöte 2022 - Mikael Beck vald till ordförande ___________________________________ 52

Omslagsbild: Äntligen är luftvärnssystem 103 operativt och redo att försvara svenskt territorium. Luftvärnsregementets fotograf, Anders Fall har fångat en Patriotlavett i soluppgång på Ringenäs skjutfält. Foto: Anders Fall Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Ordförande har ordet - överste Mikael Beck

Mina och föreningens tankar går till det ukrainska folket och deras familjer Att axla ordförandeskapet i en förening med ett tydligt syfte samt en lång och anrik historia känns extra bra i dessa tider! Vi lever nu i en tid där behovet av kunskap och tankar kring våra funktioner är efterfrågat och behöver spridas till ännu fler. Syftet med klubben, att bidra till att utveckla artilleriet och luftvärnet, lyser klart för oss i föreningen. Vi behöver vårt forum och våra möten för att kollektivt stärka funktionerna och därmed armén och Försvarsmakten.

Krig i Europa! Samtidigt som våren börjar nalkas, i alla fall i södra Sverige, går pandemin in i ett nytt skede, förbanden står inför en övningsserie och vi förväntas ha en tillvaro som är mer ”normal” än på två år. Men, sedan den 24 februari är det tydligare att inget skall tas för givet och att utveckla, stärka och vara beredd att försvara egna intressen är en uppgift som hela tiden måste vara i blickfånget! Försvarsbeslutet och de uppdrag som är ett resultat av detta arbetar vi alla med dagligen på olika sätt. Aldrig tidigare har det varit ett så tydligt fokus på vad och varför! Det vi nu upplever i Europa är en omslagspunkt där vår förmåga blir extra viktig. Mina och föreningens tankar går till det ukrainska folket och deras familjer! Kollektiv kunskap är viktig när vi skall utveckla nya arbetssätt samt återta/stärka våra förmågor. Det är då enkelt att tänka att vi skall göra mer av det vi har eller något vi gjort tidigare.

Att åka på en redan uppkörd väg är enklare än att finna nya vägar som inte är lika väl utforskade. Det svåra är att relativt omvärldsutveckling och ny kontext se på utmaningarna i framtiden på ett nytt sätt. Min företrädare, Magnus Ståhl skrev om att ”se bortom hörnet”. Det är här jag hoppas att föreningen ska bidra med att våga se på framtida teknik eller taktik som tillsammans kan skapa asymmetrin. Inte vara förutseende och att på så sätt bidra till att utveckla funktionerna inom ramen för det större uppdraget. Vi har tillsammans forum för att utveckla dessa tankar i våra dagliga möten mellan officerare och med övriga aktörer, som är viktiga för våra funktioner. Inte minst är industripartners en viktig källa till inspiration och samspelet bidrar ofta till att kollektivt lyfta kunskapsnivån. Denna tidskrift är också ett utmärkt sätt att pröva tankar och uppmana till nya sätt att förhålla oss till gamla sanningar.

Tack, Magnus! Jag vill slutligen tacka avgående ordförande för hans insats och ser fram emot att fortsatt ha en erfaren representant som honom kvar i styrelsen. Jag vill också passa på att slå ett slag för vårt uppskjutna 150- års jubileum som till hösten kan göra att vi förhoppningsvis kan ses och fira detta tillsammans! Fortsätt sprida kunskap och var med att skapa ny kunskap!

Artilleri & Luftvärn

PROTECTING SWEDEN

IRIS-T SLS Ground Based Air Defence

www.diehl.com

Artilleri & Luftvärn

Tema: framtidens armé

Beslut om arméns utformning efter 2030 behöver fattas före 2025 Det mest omfattande kriget i Europa sedan andra världskriget bröt i år ut den 24 februari. Med uppskattningsvis 30 000 soldater i den första anfallsvågen passerade ryska förband den ukrainska gränsen. Två arméer stod mot varandra och hårda strider var att vänta. Skulle detta bli det första kriget på europeisk mark med moderna förtecken där drönare och patrullrobotar spelade en viktig roll? När detta skrivs är det ett fastställt faktum att striderna sker på traditionellt manér med tungt eldunderstöd innan markförband avancerar mot sitt anfallsmål. Hur blir det i framtiden? Vilken armé kommer vårt land att ha? Är det materielsystem med en stor andel artificiell intelligens? Frågorna är många och årets första nummer av Artilleri & Luftvärn har temat ”framtidens armé bortom år 2030”. Först i raden med att berätta om det pågående utvecklingsarbetet är arméstabens utvecklingschef, Henrik Reimer. ”Försvarsbeslutet 2020 (FB 20) utgjorde en historisk vändpunkt i utvecklingen av armén. Ett beslut om tillväxt av markstridskrafterna med syftet att återskapa förmåga till strid med högre förband mot en kvalificerad motståndare. Sveriges behov av denna förmåga har blivit uppenbar för alla och envar i och med det pågående ryska militära agerandet i Sveriges närområde. Det ryska agerandet har medfört att våra folkvalda politiker beslutat att forcera den militära tillväxten i syfte att snabbt bygga förmåga som höjer tröskeln för ett militärt angrepp mot Sverige och vårt partnerland Finland. Denna snabba tillväxt kommer att påskynda framtagandet av den armé som redan planerats växa fram under inriktningsperioden 2021-2030 som en följd av FB 20; Arméorganisation 25. Det grannlaga arbetet med arméns kvantitativa och kvalitativa tillväxt under 2020-talet regleras i Produktionsdirektiv Arméorganisation 2025. Den kvantifierbara förmågan på armé- och förbandsnivå år 2025 respektive 2030 som denna

tillväxt syftar till att skapa, framgår av Försvarsmaktens strategiska inriktning 2021-2030 med tillhörande bilagor. Den stundande, forcerade tillväxten kommer att ändra på delar av tillväxtplanen, men inte förändra det övergripande målet med arméns tillväxt. Vi har därmed en god uppfattning om utgångsläget för arméns utveckling bortom år 2030. Arméstabens utvecklingssektion1, med mig som Arméns utvecklingschef, leder arbetet med Arméns utveckling bortom 2030. Min sektions uppdrag är att bland annat inrikta, genomföra och omhänderta studier och konceptutveckling, forskning och teknikutveckling samt experiment- och demonstratorverksamhet.

Huvudstudie Mark Vårt främsta verktyg för att på arménivå studera framtiden är Huvudstudie Mark, genom vilken vi skapar insikter kring nästnästa armé. Innevarande Huvudstudie Mark genomförs under perioden 2019-2022, och föreslår hur armén borde

1. Bestående av chef, tre utvecklingsofficerare (med huvudansvar inom interoperabilitetsutveckling, studier och konceptutveckling, respektive forskning och teknikutveckling) samt en operationsanalytiker. 2. En annan viktig roll för Huvudstudie Mark är att utgöra inflytelse till den del av arméns utveckling som baseras på genomförd krigsorganisationsvärdering (värdering mot förmågekrav i ”här och nu” -perspektivet) och krigsorganisationsprognos (värdering mot förmågekrav i 2025- och 2030-perspektiven). 3. Så sent som år 2013 benämnt ”särintresse” av företrädare för dåvarande regering 4. Fri översättning av science fiction-författaren Willian Gibsons kända citat “The future is already here, it´s just not very evenly distributed”.

Artilleri & Luftvärn

Henrik Reimer är arméns utvecklingschef, tillika chef för arméstabens utvecklingssektion. Hans huvudsakliga fokus är utveckling av armén bortom år 2030. Henrik har en bakgrund som operationsanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), med erfarenhet från tjänstgöring vid ett flertal olika staber vid Högkvarteret. Henriks morföräldrar tillhörde den stora grupp av barn och ungdomar som utan föräldrar tvingades lämna Ukraina som en följd av den omfattande svält som den dåvarande sovjetiska regimen orsakade. Som unga vuxna möttes morföräldrarna i ett finskt flyktingläger i Karelen. De tvingades återigen fly från den sovjetiska offensiven under Fortsättningskriget och fick en fristad i Sverige, där de kunde starta ett nytt liv.

se ut 2035 (i form av ett armékoncept) baserat på bedömda förmågebehov i markdomänen 2045. Huvudstudie Mark utgör ett viktigt ingångsvärde till Perspektivstudien2, vilken i sin tur utgör Försvarsmaktens råd till den politiska nivån avseende utveckling av Sveriges militära förmåga. Vad avser långsiktig utveckling bortom 2030 kommer detta råd att utgöras av Perspektivstudiens del- och slutrapporter 2022 och 2023.

Beslut krävs före 2025 Beroende på i vilken mån det ryska agerandet mot Ukraina och det ryska ifrågasättandet av den regelbaserade världsordningen påverkar den svenska synen på vikten av ett nationellt militärt försvar3, och därmed prioriteringen av medel till det militära försvaret, så föreslår Huvudstudie Mark till 2035 antingen en (relativt Arméorganisation 25) främst kvalitativ förmågeökning, eller en samtidig kvalitativ och kvantitativ förmågeökning. För att kunna genomföras kräver såväl den

Artilleri & Luftvärn

kvalitativa som den kvantitativa förmågehöjningen politiska beslut redan under första halvan av 2020-talet. Den kvalitativa förmågeökning som föreslås av Huvudstudie Mark skulle om den genomförs leda till en ökad förmåga till ledning i markdomänen i hela konfliktspektrat, ökad robusthet på brigadnivån (fler bataljoner samt brigadluftvärn), samt ny och förbättrad bekämpningsförmåga (markbaserade system). Den kvantitativa förmågeökning som föreslås utgörs av en fortsatt kvantitativ tillväxt mot fler högre förband i form av fler divisionsförband, i syfte att skapa robust förmåga att agera över hela Sveriges yta och samtidigt i Finland.

Modernt brigadluftvärn De högst prioriterade delkomponenterna (baserat på identifierade förmågeunderskott) av förslaget är långräckviddig markmålsbekämpning med systemräckvidder om 75-, 150- och 300 kilometer samt modernt luftvärn på brigad- och divisionsnivå.

Ryska Armatastridsvagnen är ett hot som en framtida armé måste kunna bekämpa samtidigt som behovet av fler luftvärnsförband är viktiga att säkerställa.

Under vårterminen 2022 genomförs spel på Huvudstudie Marks och övriga försvarsgrenars/stridskrafters förslag inom ramen för Perspektivstudien. Perspektivstudiens sammanvägda analys beaktar producerbarhets- och kostnadsdimensionerna av den föreslagna förmågan ur ett försvarsmaktsgemensamt perspektiv, vilket gör att det i skrivande stund inte säkert går att säga huruvida hela eller endast delar av Huvudstudie Marks förslag kommer att inarbetas i Perspektivstudiens slutrapport. Huvudstudie Marks armékonceptförslag redovisar jag därför inte ytterligare i denna artikel.

Ökat stridstempo och automatisering Huvudstudie Mark tar utgångspunkt i ett antal trender som indikerar mot vad armén bör utvecklas. Ingen av dessa är helt ny, utan ”framtiden finns redan där ute, den är bara inte jämnt distribuerad”4. Några av de tydligaste trenderna är: ett allt glesare slagfält; ökat tempo i striden; ökad automatisering; ökande räckvidder och sensorprestanda (vilket driver striden från manöver mot bekämpning) samt en ökande betydelse av det elektromagnetiska spektrat.

På arménivå innebär detta exempelvis att vi behöver fortsätta att digitalisera armén och integrera markdomänen med övriga domäner. Andra behov är att skapa ”dag 0”-förmåga (både i termer av människa och teknik); lära oss manövrera för att möjliggöra bekämpning med långskjutande system (snarare än att manövrera för att koncentrera direktriktad eld) samt öka vår förmåga att improvisera för att snabbt möta nya tekniska utmaningar. Andra krav på utvecklade förmågor som vi ser framför oss är ökad flexibilitet i termer av var, när och hur vi kan använda våra förband och system; öka soldatens och officerens förmåga att hantera det framtida krigets utmaningar5; distribuera vital teknisk förmåga över hela armén (exempelvis telekrigsförmåga), samt etablera ett ”moderniseringskontinuum” som skapar förutsättning för ständig utveckling av armén. I arméstabens fortsatta arbete med att tydliggöra arméns framtid kommer fokus att ligga på att beskriva en riktpunkt mot vilken armén långsiktigt ska utvecklas, delsteg i denna utveckling, samt övergripande principer för hur denna utveckling ska gå till.

5. Genom att ligga i framkant vad gäller övning, träning, ledarskap och möjligheter till tjänstgöring i krigs- och konfliktzoner. Soldaten är arméns plattform, och soldatens stridsvilja kommer att påverkas av allt fler faktorer. 6. Se Kott, Alexander & Perconti, Philip, 2018. “Long-Term Forecasts of Military Technologies for a 20-30 Year Horizon: An Empirical Assessment of Accuracy”, Technology Forecasting and Social Change, Elsevier, Vol 137 , sid. 272-279.

Artilleri & Luftvärn

Balans vad avser anskaffningar

Exempel på avancerad teknologi som kan vara enklare att köpa färdigutvecklad än att utveckla själv: amerikanska HoloLens, ett system för att förstärka soldatens lägesuppfattning.

Därmed är det viktigt med en beskrivning av de trender som ligger till grund för arméns valda utvecklingsväg, men också med en ärlighet kring förutsättningarna för militär utveckling. Exempelvis visar historien att utvecklingen inom olika områden av relevans för militär förmåga går olika snabbt jämfört med vad man trodde att den skulle. Inom lednings- och sambandsområdet har den militära utvecklingen gått ungefär så snabbt som man förutspått, medan utveckling inom vapenoch skyddsområdet gått långsammare än förutspått6. Skiftet från 1900-talets militärt drivna teknikutveckling till 2000-talets civilt drivna teknikutveckling talar för att skillnaden i utvecklingstakt mellan områden som direkt kan inarbeta landvinningar från den civila sektorn (exempelvis sensorer eller obemannade flygande farkoster) och områden som är mer militärt specifika, till exempel vapenverkan eller skydd mot vapenverkan, fortsatt kommer att öka. Artilleri & Luftvärn

Vi behöver också förhålla oss till Sveriges särart som nation, nu och i framtiden. Exempelvis har vi å ena sidan hög nationell kompetens inom militär forskning och utveckling men vi är å andra sidan inte en militär stormakt med mycket stora resurser till egen utveckling. För Sveriges framtida militära försvar betyder detta att vi avseende utveckling behöver hitta en balans mellan egen utveckling och att ”köpa från hyllan” i syfte att hålla jämna steg med utvecklingen. Dessutom behöver vi förhålla oss till kombinationen av allt snabbare civil utveckling och utvecklingen av nya teknikområden; det som ibland kallas ”den fjärde industriella revolutionen”. Detta faktum innebär att stora och omfattande utvecklingsprojekt, vilka levererar effekt först när de är fullt ut implementerade, tillhör det förgångna. Den allt snabbare utvecklingstakten gör det allt mer sannolikt att dessa projekt kommer att vara obsoleta när de till slut tas i drift. Trender inom maskinlärning/artificiell intelligens, miniatyrisering och utsuddandet av gränserna mellan fred, kris och krig samt en ökande flora av militära aktörer och medel, ökar dessa risker. Lösningen på detta problem stavas ”modularitet” och ”iterbarhet”. Genom modularitet åstadkoms operativ effekt efterhand som projektet växer fram och genom iterbarhet lär vi oss och förbättrar under gång. Morgondagens utveckling bygger mer på ”agera” och mindre på ”planera”. Sammantaget innebär detta att det blir allt svårare att förutspå till ”vad” armén kommer att utvecklas, och att ”hur” armén utvecklas blir viktigare och viktigare. Det är mycket viktigt att försvarsmakten, stödmyndigheter, akademi och industri hjälps åt att skapa insikter kring framtida möjligheter. Då skapar vi tillsammans framtidens armé.” 9

Tema: framtidens armé

Hela samhället måste kunna motstå en attack För trettio år sedan var det få, om ens någon, som kunde förutse dagens mobiltelefoner. På samma snabba och svårförutsägbara sätt förändras de militära maktmedlen. Det krig Sverige förberedde sig för under kalla kriget är inte detsamma som landets totalförsvar riskerar att möta i framtiden och dagens krig är inte nödvändigtvis en bra vägledning för hur morgondagens krig kan komma att se ut, hävdar försvarsanalytikern Anders Melander. En iakttagelse från det pågående kriget i Ukraina, åskådliggörs av den 24:e mekaniserade brigadens öde i juli 2014. Då påvisades betydelsen av bekämpningskedjan. Brigaden opererade nära ryska gränsen när den observerade en rysk drönare. Femton minuter efter observationen fjärrbekämpades brigadens förband av artilleri med ett stort antal döda och sårade som följd. Den ryska eldledningskedjan ska ha fortsatt att utvecklas sedan dess och tiden från upptäckt till bekämpning ska ha minskats till några minuter. Genom att implementera AI kan kedjan i eldledningen kortas ytterligare. Med hjälp av AI kan man skynda på förmedlingen av relevant sensordata till den enhet som skjuter och på så sätt korta tiden från upptäckt av ett mål till dess att bekämpningen påbörjas.

Militärmakt i snabb förändring Utvecklingen av sensorer och AI gör att man måste ställa sig frågan om man i framtiden kan utföra någon aktivitet dolt. Kvalificerade sensorer kommer inte bara att finnas i drönare, utan även på plattformar i rymden och på marken. Med 10

multispektrumsensorer i flera domäner kommer det vara möjligt att skapa en bra bild över fiendens rörelser. Följden blir att på framtidens slagfält kommer det vara alltför farligt att samla stora mängder trupp utan att de riskerar bli mål för fjärrbekämpning. En tänkbar strategi för att möta hotet är att genom vilseledning, signaturanpassning och med optimerade ledningssystem hålla sig så glest grupperade att man inte uppfattas som nog värdefulla mål för fjärrbekämpning. Framtidens slagfält blir med andra ord ett glest slagfält med spridda förband där det istället är verkan från förbanden som samlas.

Fortsatt automatisering AI kan bli ett viktigt instrument även i den fortsatta automatiseringen av militära system. Länder som USA anser att det är viktigt att människor fortsatt är en del av systemet, men det är inte säkert att andra länder har samma åsikt. Ryssland har skrivit att de ser sin bristande förmåga inom automation som ett problem som de avser åtgärda. AI kan i framtiden användas för att låta fordon navigera autonomt eller gå så långt att de kan genomföra ett anfall utan att en Artilleri & Luftvärn

Anders Melander

människa varit inblandad i beslutet. Det finns redan rapporter om att patrullrobotar som använts i Libyen och även Azerbajdzjan, har sökt och bekämpat mål utan mänsklig inblandning i beslutskedjan. Även om det är främmande för oss i Sverige att ha helt automatiserade vapen kan det inte uteslutas att andra länder tycker att det är praktiskt. Det är därför en viktig diskussion att föra om vi ska vara förberedda på framtidens krig på ett relevant sätt.

är analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut. Nuvarande arbetsuppgifter rör huvudsakligen arméutveckling och han arbetar på Arméstaben i Enköping. Han har tidigare arbetat på andra myndigheter, senast på Läkemedelsverket och då bland annat med beredskapsfrågor. Anders genomförde värnplikt på Bodens Ingenjörskår, Ing 3 år 1996-1997.

Omedelbar återhämtning Den klassiska definitionen av syftet med krig är enligt von Clausewitz att ”kriget är en våldsakt med syfte att tvinga motståndaren att uppfylla vår vilja”. Detta syfte kan uppnås med ett flertal olika verktyg, men det är i slutändan det försvarande folkets försvarsvilja som är gränssättande. Om en motståndare kan utsätta samhället för prövningar i sådan omfattning att försvarsviljan sjunker är det antagligen ett effektivt sätt. När trycket blir för högt på den politiska ledningen kommer den att behöva gå med på motståndarens krav utan att en väpnad konflikt uppstått. Det kommer med stor sannolikhet att fortsätta vara så även i framtiden. Det bästa försvaret mot en störning är att samhället är så motståndskraftigt och uthålligt att det omedelbart återhämtar sig. En motståndares försök att påverka försvarsviljan genom att störa samhället skulle i så fall bli så kostsam och långsam att det inte längre skulle vara en bra strategi för att uppnå sina mål. Konsekvensen kan då bli att ett militärt angrepp på så sätt blir ett mer ekonomiskt fördelaktigt och relevant maktmedel för att nå målsättningarna i tid. Oavsett hur den teknologiska utvecklingen ser ut kommer det att finnas kvar ett antal konstanter i krigets natur. En väpnad konflikt i framtiden kommer även den att föra med sig död och mänskligt lidande. Kan man undvika den kostnad som krig medför genom att nå sina mål på annat sätt än genom våldsanvändning, så är det nog en väg som de flesta nationer är villiga att ta. Artilleri & Luftvärn

Det gör att om ett lands försvarsmakt har en tillräckligt trovärdig krigsavhållande effekt kommer motståndaren att använda andra medel för att nå sina målsättningar. Det kan till exempel ske genom att man väljer att angripa civilsamhället med hybrida metoder. Kan ett samhälle lamslås av el- eller vattenbrist, politiska oroligheter eller sabotage, för att ta några möjliga scenarion, finns ingen anledning till att använda militärmakt. Det militära försvar som byggts upp kommer då inte att komma till användning innan landets ledning får ge efter för uttalade eller outtalade krav. Eftersom vi inte vet vad fienden har för målsättningar måste utgångspunkten för planeringen av totalförsvaret vara att hela samhället måste kunna motstå en attack. Störningar hanteras genom att bygga ett robust och motståndskraftigt samhälle. Det betyder inte att vi bygger ett samhälle som är helt självförsörjande, utan ett samhälle som är uthålligt och flexibelt. Behovet och attraktionskraften av smarta tekniska lösningar måste balanseras genom robusta lösningar. Lika viktigt är det att bygga förståelse och acceptans för begränsningar och avbrott i de tjänster som vi är beroende av för att motverka effekten av motståndarens användning av samhällsstörningar i sin krigföring. En stark försvarsvilja och ett trovärdigt totalförsvar är viktiga delar även i framtidens försvar för att skapa en krigsavhållande tröskeleffekt. 11

Foto: Bundeswehr

Tema: framtidens armé

Framtidens indirekta bekämpningsfunktion

Ett glest stridsfält ger behov av längre skjutavstånd Att arbeta med den prioriterade funktionen indirekt bekämpning i dagens Försvarsmakt är, efter många år av återhållsamhet, minst sagt inspirerande. Detta ger naturligtvis upphov till bråda dagar för att upprätta ytterligare ett regemente i form av Bergslagens Artilleriregemente, anskaffning av ny materiel, utveckling av befintlig materiel, införande av divisionsartilleri och utarbetande av interoperabla metoder. Detta ställer krav på att dels plocka upp guldkorn från historien men också tänka nytt. I en ambition att inrikta funktionen beskriver ArtSS denna i den nyligen slutförda systemutvecklingsplanen för indirekt bekämpning. Låt oss börja med taktikutveckling. Framtidens konflikter förväntas, likt även historien vittnar om, komma med kort förvarning och innehålla element som kan vara såväl okända som oförutsägbara.

Glest stridsfält innebär större ytor En långskjutande förmåga ger en hög tillgänglighet avseende verkan och bör vara tillgänglig över tid. Detta talar för att de förband som denna organiseras i behöver vara av stående karaktär och likt andra förmågor tillgängliga för att kunna verka inom områden och tidsperioder som är av särskilt intresse för oss i syfte att kunna projicera ett hot och därmed 12

ökad tröskeleffekt. Vidare förväntas slagfältet vara glest vilket för den indirekta bekämpningen innebär att större ytor behöver kunna påverkas och därmed blir längre skjutavstånd en konsekvens för att kunna understödja manövern likväl som precisionsbekämpa på djupet. En sådan förmåga ger upphov till ett antal frågeställningar att hantera som inte sällan kommer att handla om taktik, men även hur en sådan förmåga skall få bäst effekt för armén eller närmare bestämt, Försvarsmakten som helhet. De två huvudsakliga uppgifterna för indirekta eldförband, att understödja manöver och att precisionsbekämpa på djupet, bedöms i allt väsentligt kvarstå. Dock kan det vara så att dessa löses på annorlunda sätt än tidigare och med fler inblandade domäner än vi traditionellt sett gör. Artilleri & Luftvärn

Överstelöjtnant Marcus Hansson är arméingenjör och har idag befattningen som ställföreträdande chef för Artilleriets Stridsskola på A 8. Han har en civilingenjörsexamen inom konstruktion och materiel och har i stort sett under hela sin karriär jobbat med utvecklingsfrågor med lång erfarenhet av system och materielutveckling inom en rad olika tekniska områden där artillerisystem, granatkastare, ammunition samt sensorer utgör exempel. Föregående befattningar har under närmare 15 år varit vid FMV, senast som produktledare och därmed designansvarig för området Indirekt eld.

Långräckviddig förmåga har länge tillskrivits flygvapnet, vilket en markbaserad långskjutande förmåga inte söker ändra på. Snarare är behovet att på markarenan med direkt tillgängliga resurser kunna verka över lång tid och med tanke på sakens natur, samverka med såväl flygvapnet som marinen för att komplettera varandras förmågor och därmed fylla det existerande förmågegapet. Den långskjutande förmågan ger oss verktyg att i hela konflikskalan, från fred via kris till väpnat angrepp, verka för vår säkerhet genom att dels kunna bidra till ökad tröskeleffekt men också om det behövs, kunna påverka mål på djupet vi inom armén inte kunnat förut.

Nya hot ger inte bara upphov till ett behov av att kunna skjuta längre utan också ett behov av att kunna inhämta underrättelser för bekämpning inom områden av betydelse för oss, skriver Marcus Hansson.

Att precisionsbekämpa på djupet är inte alltid synonymt med att med enstaka granat och på någon meter när utföra elduppdrag med enstaka vapenplattformar. Som konsekvens av behovet ökad räckvidd kommer nackdelen med högre spridning som en naturlig del för traditionell ammunition liksom den marginellt påverkbara ökade flygtiden, vilket i sin tur påverkar valet av mål. Med begränsat antal skjutande plattformar inom ett område blir det därför av stor betydelse att träffa på ett förutbestämt sätt och inte förlita sig på naturlig spridning. Följden blir här att de faktiska målen inom ett målområde, exempelvis en luftvärnsgruppering, skall kunna bekämpas med en minimal ammunitionsinsats och under korta och samtidiga tidsförhållanden. Artilleri & Luftvärn

Foto: Saab

Lita inte på naturligt spridning

Foto: Saab

Förmågan till långräckviddig bekämpning med markbaserade system är central för den indirekta eld-funktionens långsiktiga utveckling, anser Marcus Hansson.

Oavsett om ammunitionen är avancerad med meterprecision eller med förbättrad spridning behöver högre noggrannhet och förutsägbarhet uppnås för ökad effekt. I synnerhet då det glesa stridsfältet ger upphov till behovet av längre skjutavstånd och att med högre tillgänglighet kunna understödja manöver såväl som precisionsbekämpning.

Interoperabilitet central Ambitionerna inom interoperabilitet har nog inte varit högre än de vi ser idag. Att över nationsgränser kunna nyttja varandras resurser mellan främst sensorer och vapen är, inte minst med tanke på säkerhetsläget i omvärlden, centralt för

att gemensamt kunna öka tillgängligheten och därmed den operativa effekten av indirekt bekämpning. Strävan efter kompabilitet med andra nationers system kommer sannolikt att innebära en del utmaningar för de traditionella svenska metoderna. En anpassning av dessa för att på ett standardiserat sätt vara kompatibel med andra för att tillsammans kunna genomföra verksamhet kommer att bli nödvändigt. Nya hot ger inte bara upphov till ett behov av att kunna skjuta längre utan också ett behov av att kunna inhämta underrättelser för bekämpning inom områden av betydelse för oss. Här blir naturligtvis avståndet mellan sensor och vapen av betydelse likväl som systemets egenskaper sett till hotbilden.

Artilleri & Luftvärn

Sammanhållet system av sensorer De sensorer som är aktuella bör betraktas som ett sammanhållet system där alla skall kunna bidra till att generera mål för skjutande system. Här behöver naturligtvis såväl sättet detta sker på som de teknologier som traditionellt används ses över där såväl exklusiva högteknologiska sensorer, aktiva som passiva likväl som mer traditionella integreras. Vidare bör alla tillgängliga sensorer, inte enbart de inom funktionen indirekt bekämpning integreras, utan även från andra försvarsgrenar. Med ökade krav på räckvidder, integration av tekniska system samt samverkan med andra aktörer ställs högre krav på förmågan att leda och därmed samordna. Införandet av ledningsstödsystem Mark kommer att innehålla ett eller flera element för att möjliggöra ledning av indirekt bekämpning. Detta system behöver vara interoperabelt genom kompabilitet, såväl ur ett materiellt som metodmässigt perspektiv. De grundläggande förväntningarna på ett nytt modernt ledningsstödsystem är de förbättrade möjligheterna att planera, genomföra och utvärdera indirekt bekämpning.

På samma sätt som luftvärnet närmat sig flygvapnet för att i samverkan ta sig an luftstridsuppgiften behöver den indirekta elden göra detsamma, möjligen också med marinen, för att genom domänöverskridande verksamhet optimera effekten av våra resurser. De interoperabla elementen blir centrala för att kunna verka tillsammans med andra, möjligen även för den domänöverskridande samverkan. Förmågan måste betraktas ur systemperspektiv, system av system, där såväl personal, organisation, metoder och materiel måste ges uppmärksamhet för optimal effekt. För att lyckas med en sådan ambition krävs ett utpräglat systemtänkande där den tekniska samfunktionen inom systemet av system, inklusive dess integrationsprodukter tillägnas noggrann uppmärksamhet. Det tekniska systemet behöver naturligtvis stödja vårt sätt att strida där såväl organisation och metod är centrala element för funktionskedjan indirekt bekämpning som går mot en avsevärt ökad ambition nu och i framtiden.

Även artilleriet har ett behov av att närma sig flygvapnet för att genom domänöverskridande verksamhet optimera effekten av resurser.

Artilleri & Luftvärn

Foto: Carl Sjöstrand, LV 6

Tema: framtidens armé

Major Bo Hansson, utvecklingschef vid Luftvärnets Stridsskola

Hög tid att fortsätta utvecklingen mot framtidens brigadluftvärnsförband När nu införande av luftvärnsbataljon 103/98 är i full gång är nästa steg för det svenska luftvärnet att fortsätta utvecklingen av framtidens luftvärn av divisions-, brigad- och bataljonsluftvärn för arméförbanden. Ett arbete som redan startat och kommer att accelerera från idag och framåt. Dagens luftvärn för skydd av markstridskrafterna består av brigadluftvärn samt bataljonsluftvärn vid de mekaniserade bataljonerna. I arméns brigader ingår som interimslösning brigadluftvärnskompanier bestående av robot 70 och 90-enheter. Grundutbildning återstartar för dessa förband 2024. I pansar- och mekaniserade bataljoner ingår plutoner av luftvärnskanonvagn 90 med primär uppgift att skydda bataljonernas förband och verksamhet. På Gotland har P 18 försetts med luftvärnsenhet, robot 23 Bamse.

Vad är det då för luftvärn som behövs? Det beror på vilket typ av mål som skall bekämpas och när och var på stridsfältet det skall ske. Studien Luftvärn 2035 som nyligen är avslutad utgör ett viktigt underlag för pågående utveckling av det markbaserade luftvärnet (se även artikel om studien på annan plats i denna utgåva).

Exempel förmågor Exempel på på förmågor Attacker mot funktioner LZ

Luftvärn skyddar

Målbekämpning på djupet

Bekymmersamt förmågegap Avsaknaden av divisionsluftvärn samt det faktum att brigadluftvärnskompanierna inte uppfyller alla de krav som är adekvata mot morgondagens hotbild i en markoperation ger ett förmågegap. 16

Direkt understöd

Trögrörlig

Rörlig

Högrörlig

Bild: Peter Sehlin LvSS

Artilleri & Luftvärn

Major Bo Hansson Utveckling av markbaserat luftvärn

Bild: Roger Åhfelt LvSS

grundutbildades som stridsledare för robot 70 på dåvarande Lv 4 i Malmö. Efter värnplikt och officersexamen fick han anställning vid Lv 4 och är i dag en av ett flertal officerare som valde att följa till Lv 6 i samband med Lv4:s nedläggning. Bo Hansson har jobbat med luftvärn under hela karriären. Han blev bataljonschef för 32.fördelningsluftvärnsbataljonen 1996 och har tjänstgjort som chef för luftvärnsfunktionen i tre olika brigadstaber. Sedan 2020 är han chef för LvSS utvecklingsavdelning.

Luftvärn med hög tillgänglighet Initialt i skymningsläge behövs luftvärn, med hög tillgänglighet, för områdesförsvar och punktskydd av flera platser med operativ och strategisk betydelse för att hantera hot från kryssningsrobotar mot statiska och semistatiska mål. Med morgonen den 24 februari 2022 då ryska invasionen av Ukraina inleddes förstår var och en att kvalificerat luftvärn behövs på flera platser samtidigt. Samma luftvärn kan sedan användas för skydd av divisionen/brigadens verksamhet om konflikten går mot väpnat angrepp. Luftvärnets Systemutvecklings Plan (LvSUP), som reviderades 2021, är ledstången för luftvärnets utveckling och framtid. Ett par punktsatser ur denna rörande arméluftvärn: • Bataljonsluftvärnet bör fortsätta utvecklas med samma rörlighet och skyddsnivå som understödda förband. • Brigad- och divisionsluftvärn bör ha likvärdiga förmåge krav avseende räckvidd och verkan för att kunna möta hoten inom divisionens område samt behöver liknande rörlighet och skyddsnivå som understödda förband. • Brigadluftvärnet bör ombeväpnas snarast i syfte att kunna möta dagens hotbild. • Beslut om att upprätta divisionsluftvärnsförband bör fattas snarast. • Brigadluftvärn och divisionsluftvärn har de förmågor rörande verkan och räckvidd som krävs för att skydda områden och objekt i gråzon. Artilleri & Luftvärn

För att förbättra markoperationens förmåga till luftförsvar och tvinga en motståndare till taktikanpassning krävs införande och vidmakthållande av olika verkans- och sensorsystem som tillsammans bildar system av system för att uppnå robusthet, redundans, handlingsfrihet och förmåga till kraftsamling. Luftvärnssystem ska bestå av vapensystem som kompletterar varandra, kanon/robot och andra verkanssystem, olika typer av målsökare, olika höjdtäckning och räckvidder. Sensorer både passiva och aktiva med olika plattformslösningar. Den tekniska livslängden för luftvärnssystem är lång vilket gör att system efterhand behöver kunna uppgraderas när utvecklingen av lufthotet, vapen och plattformar, tar nya tekniska kliv.

Sensorers räckvidd avgörande För att kunna falla i ledningsnivå på ett fragmenterat stridsfält är autonoma system med sensor och verkanssystem på samma plattform i eller i nära anslutning önskvärda för några av luftvärnssystemen. För att täcka den luftvolym som division och brigad har som operationsområde kommer räckvidd på sensorer och eldenheter samt terrängframkomlighet att vara avgörande för att säkerställa ett adekvat framtida luftförsvar på morgondagens stridsfält. Lägg tak på huset innan du inreder det för dyra pengar, annars är det risk att det regnar in! 17

Tema: framtidens armé MSHORAD – ett alternativ till nytt brigadluftvärn?

Saab tar fram en framtida och mobil luftvärnslösning Förmågan hos vår motståndare att påverka våra förband från luften utvecklas ständigt. Med detta som bakgrund måste luftvärnet utvecklas för att möta den nya hotbilden. Sedan några år finns ett starkt fokus att utveckla förmågan att skydda rörliga förband. Den hotbild som exempelvis våra brigader möter idag är mer komplex än den som fanns under kalla kriget.

Med ovanstående som bakgrund har Saab sedan flera år arbetat med att utveckla ett luftvärnssystem som skall kunna möta manöverförbandens behov av luftvärn. Det ”perfekta luftvärnssystemet” är tyvärr omöjligt att uppnå (ett system som kan upptäcka, identifiera och skjuta ner allting till en låg kostnad). Därför har Saab arbetat hårt med att hitta den bästa kompromissen mellan viktiga parametrar såsom prestanda, teknik, ekonomi, mobilitet. Resultatet av detta arbete har blivit Saabs Mobile ShortRange Air Defence (MSHORAD), som baseras på den framgångsrika och vidareutvecklade versionen av robot 70 – New Generation (NG). För detektering av mål används Saabs mobila radarsystem Giraffe 1X, känt för sin kombination av kompakt design och mångsidighet.

Vapensystemet består av RBS 70 NG med en vidareutvecklad robot som integreras med en vapenstation. 70 NG har automatisk följning av mål och förmåga att följa mål såväl dag som natt. Den nya roboten är en avsevärd förbättrad robot jämfört med de robotar som Sverige har idag med bland annat 30 procent längre räckvidd (cirka 9 kilometer) och utvecklad stridsdel. Utöver detta kan ytterligare vapen kopplas in i systemet, till exempel en laser. Radarn, Giraffe 1X (G1X) har en räckvidd på 75 kilometer och kan hantera över 200 mål samtidigt med god prestanda för alla typer av mål inklusive små drönare, samt god störskyddsförmåga. Utöver G1X kan också passiva sensorer exempelvis en ESM adderas som sensor till systemet. Under strid kommer systemet att spana kontinuerligt och kommer att kunna påbörja bekämpning ett fåtal sekunder efter att fordonet stannat. Artilleri & Luftvärn

Foto: BSaab Dynamics

Nyckelord för nya MSHORAD • Prestanda – att kunna hantera ett brett spektra av fientliga luftfarkoster • Mobilitet – att kunna finnas på rätt plats vid rätt tillfälle • Redundans/Graceful degradation – systemet skall komma till verkan både som ett komplett system men även då sensorer och kommunikation är störda • Överlevnadsförmåga – att kunna överleva innan, under och efter en insats • Ekonomi – att ha råd med tillräckligt mycket både avseende enheter och ammunition • Olika vapentyper – olika måltyper kan behöva olika vapen Artilleri & Luftvärn

Per Järbur arbetar med strategi och affärsutveckling inom Saab Dynamics med särskilt ansvar för luftvärn – och artillerifrågor. Efter ett antal år som yrkesofficer på Lv 6 i Göteborg och Halmstad påbörjade Per sitt arbete på Saab (dåvarande Ericsson) 1998. Under sin tid inom Försvarsmakten har han haft befattningar som bland annat brigadlvkompani- och bataljonschef. Per bor med familj i Göteborg och är också en duktig golfspelare.

Flexibla grupperingsmöjligheter MSHORAD kan integreras på i stort sett alla typer av fordon oavsett om de är band- eller hjuldrivna. För att kunna integrera systemets delar på ett effektivt sätt har vi arbetat med att göra varje del av systemet modulärt. Grundidén är att systemet integreras på ett eller flera fordon, men alla delar (sensorer- ledning- vapen) kan också tas ur fordonen och grupperas separat. Detta är särskilt fördelaktigt om det blir problem med fordonen samt för strid i urban miljö där det ofta är svårt att hitta lämpliga grupperingsplatser. Då kan till exempel utrustning lyftas ur och grupperas på tak om läget så kräver. Mycket viktigt i utformandet av MSHORAD har varit att systemet skall kunna verka även om delar av systemet inte kan verka, med andra ord om en fullständig bekämpningskedja inte kan uppnås. Systemets maximala prestanda nås då alla delar i kedjan fungerar, men systemet är unikt på det sättet att så länge som vapendelen i systemet fungerar kan god effekt uppnås eftersom RBS 70 är omöjligt att störa. Systemet skall kunna överleva innan, under och efter en insats. Detta uppnås genom att systemet har rätt skyddsnivå (likvärdigt med understött förband) och att systemet kan verka inom det understödda förbandet strid likväl som i den större luftvärnsstriden. Exempelvis kan enheterna vara tysta och ta emot data från andra system. 20

Motståndarens utveckling, av framförallt obemannade farkoster och styrd ammunition, leder också till att olika länders försvarsmakter vill komplettera sina robotsystem med andra typer av vapen, tung kulspruta, kanon, laser eller drönare som bekämpar motståndarens drönare eller flygplan. Systemet är utformat för att kunna addera ytterligare vapnen om så önskas.

Rimligt pris För att kunna skaffa tillräckligt mycket både avseende enheter och ammunition måste systemet ha en rimlig prislapp. Detta uppnås igenom att vi till stora delar utnyttjar redan existerande material och integrerar denna på ett kostnadseffektivt sätt. Vidare är systemet enkelt att utbilda på samt kräver lite underhåll. Ovanstående leder till mycket bra Life Cycle Cost (LCC). Saab MSHORAD genomgår för tillfället ett antal olika tester. Flera framgångsrika skjutningar har gjorts från en prototypplattform under det senast halvåret. – MSHORAD är ingen modell eller mockup. Det är ett utvecklat system med skarp eldenhet, säger Mats-Olof Rydberg, marknadschef för Saabs affärsenhet Missile Systems. Han hoppas att kunna påvisa systemets goda prestanda då MSHORAD är planerad att förevisas för ett stort antal internationella gäster senare under detta år.

Artilleri & Luftvärn

SMART-L ”We See You”

Artilleri & Luftvärn

Foto: BAE Systems Bofors

Tema: framtidens armé

FMV förbereder anskaffning av divisionsartilleripjäser Senast år 2030 ska Sverige ha infört ett divisionsartilleri och nu har FMV inlett förberedelserna för att genomföra anskaffningen till Försvarsmakten. Det handlar om 24 artilleripjäser av typen Archer som ska ha en åttahjulig, splitterskyddad lastbil som vapenbärare. – Det stämmer att vi har fått uppdraget att starta förberedelserna för och planera för en kommande anskaffning av 24 pjäser Archer från BAE Systems Bofors med en åttahjulig, splitterskyddad lastbil som bärare, säger FMV:s projektledare för anskaffning av divisionsartilleri, Lars Taraldsson. Divisionsartilleriet i förbandsform ska alltså, som Artilleri & Luftvärn tidigare rapporterat om, återuppstå. Och då måste nya pjäser köpas till Försvarsmakten. Det politiska beskedet har också varit ovanligt tydligt då regeringen i det senaste försvarsbeslutet preciserat anskaffningen till ”24 eldrörsartilleripjäser”.

Ingen nyutveckling – Med andra ord handlar anskaffningen inte om någon nyeller vidareutveckling av pjässystemen utan det vi nu ska göra är att anpassa pjäsen till den nya bäraren, vilket i sig tar sin tid, säger Lars Taraldsson. 22

Han pekar bland annat på att det måste ske prov av hur den skyddade hytten kan stå emot eldrörets krutgaser, vilket varit en utmaning när Archerpjäsen utvecklades med dumper som bärare. Andra prov som måste utföras och analyseras är ljudtryck, den nya bärarens framkomlighet och förflyttningsprestanda samt reduktionen av besättning, från fyra till tre. Under innevarande år beräknar FMV med att beslutet om anskaffning kommer att komma från Försvarsmakten och därefter blir det full fart. Under året kommer också en första prototyp att tas fram i samarbete med leverantören BAE Systems Bofors. Produktionen, vid ett anskaffningsbeslut under året, planeras att starta år 2025 med slutleverans under 2027. Samtidigt inleds instruktörs- och teknikerutbildning inom armén och det första divisionsartilleriförbandet ska vara utbildat senast 2030.

Artilleri & Luftvärn

Tactical UAS Routing

Manage your UAS routes in real-time, taking 3D map data and dynamic events into account > Keep your targets within line of sight while reducing the risk of being detected. > Avoid airspaces covered by enemy sensors. > Synchronize movement of your mobile GCS and UAS. > Find landing sites for operational or emergency use case.

carmenta.com Artilleri & Luftvärn

Tema: framtidens armé

Sverige deltar i europeiskt program för drönarbekämpning Hur ska luftvärnet utvecklas för att kunna bekämpa och störa ut drönare? Ett led i detta arbete är det europeiska industriprogrammet EDIDP där Sverige deltar. Per Nordberg, luftvärnare och systemstrateg på FMV berättar mer om det högst aktuella ämnet i dessa tider då medierapporter om oidentifierade drönare vid olika skyddsobjekt varit omfattande. ”I en artikel i denna tidskrift första nummer 2021 beskrev major Peter Selin användningen av obemannade luftfarkoster i striderna mellan Armenien och Azerbajdzjan i slutet av september 2020. Min intention med denna artikel är att spinna vidare på ämnet med fokus på hur luftvärnet borde utvecklas inom området Counter Unmanned Aerial Systems, förkortat C-UAS.

Högaktuellt ämne Ämnet är högaktuellt och i skrivande stund rapporteras det i flera olika medier (Hallandsposten, Reuters, ABC News med flera) hur den USA-ledda koalitionen bekämpade två beväpnade drönare som försökte genomföra ett angrepp mot flygplatsen i Bagdad. I det här fallet var det luftvärn i form av C-RAM som svarade för bekämpningen, men utvecklingstrenden är att gå mot dedikerade luftvärnssystem som optimerats mot att bekämpa drönare. För några månader sedan kunde vi läsa om synkroniserade överflygningar med

drönare över kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn (se utdrag av artiklar). En incident som Polismyndigheten beslutade att utreda som en så kallad, nationell särskild händelse. I nyhetsinslagen framkom att Sverige skulle vara i avsaknad av förmåga att hantera hoten från drönare och att detta måste åtgärdas. Det är en sanning med modifikation. Försvarsmakten och andra myndigheter saknar absolut inte förmåga mot drönare, men vi har det helt klart ganska besvärligt att upptäcka och bekämpa vissa storleksklasser med de system vi förfogar över idag. Som nämns i media finns det många intressenter i frågan. Inom Försvarsmakten är det chefen för Flygvapnet som är huvudman för C-UAS, men den huvudsakliga erfarenheten och kompetensen att från backen upptäcka och bekämpa luftfarkoster finns naturligtvis i luftvärnets förmågeportfölj. Polismyndigheten, Luftfartsverket och FOI är andra myndigheter med intresse i detta. Slutligen har även FMV en roll och det är i det sammanhanget jag kan redogöra för ett av EU:s C-UAS-projekt.

Operation Spring Shield Ett annat exempel som belyser drönarnas ökande betydelse i striden är Operation ”Spring Shield” som genomfördes under våren 2020. ”Spring Shield” var en turkisk operation som gick in på syriskt territorium. Från turkisk sidan sades operationen vara ett svar på ett rysk/syriskt luftangrepp mot en armékonvoj, resulterande i fler än trettio döda turkiska soldater. 24

Artilleri & Luftvärn

Överstelöjtnant Per Nordberg

Striderna innefattade bland annat jaktflygsdueller, attackanfall med drönare och stridsflyg samt indirekt bekämpning med artilleri. Fyra turkiska beväpnade UCAV:er bekämpades av syriskt luftvärn. Desto mer anmärkningsvärt är vilken god effekt de turkiska drönarna hade mot allehanda måltyper, allt från syriska flygbaser till enskilda individer som bestämts vara högvärdiga mål. Drönare finns i en lång rad storlekar, från att rymmas i handflatan till de med vingspann på 40 meter och som opererar på höjder på 18 000 meter (Alliance Ground Surveillance – AGS). Försvarsmakten har beskrivit hotet från de minsta drönarna som med en sprängladdning på tre gram och ansiktsigenkänningsteknik kan leta rätt på och döda en människa. Det beskrivs även hur Försvarsmakten i fredstid vid övningar ofta får ”besök” av drönare som man misstänker är där i syfte att inhämta information. Ett annat problem som beskrivs är hur privatpersoner som flyger drönare många gånger bryter mot regelverk och att Försvarsmakten vill ha förmåga att bekämpa dessa drönare. Hot från drönare finns alltså redan här och nu i fredstid.

Störresistenta drönare Men hoten slutar naturligtvis inte med de små drönarna. Med större farkoster ökar räckvidden, de blir mer tåliga för vind och nederbörd och nyttolasten kan göras tyngre och större. Det innebär i praktiken att sofistikerad spanings- och kommunikationsutrustning kan bäras och att vapenlastalternativen liknar dem som bemannade stridsflygplan bär. Beroende på tekniknivån hos dem som använt drönare i olika konflikter så har allt från små civila hobbydrönare (med kamera som länkas till en mobiltelefon) till de mest sofistikerade vapenplattformarna som försvarsindustrin kan uppringas använts. Utvecklingen går nu bland annat mot att utveckla störresistenta drönare samt drönare som uppträder i svärm, vilket utgör ytterligare en dimension på mättnadsanfall. Artilleri & Luftvärn

Han började sin militära karriär som instruktör vid robot70-pluton vid Lv 7 i Boden. Efter Taktiskt Program Lv tjänstgjorde han som lärare vid Luftvärnets Stridsskolas officersprogram. Vid Lv 6 har han varit chef för stabs- och ledningsplutoner och RBS 23-pluton, chef för Ledningskompaniet och bataljonchef. Innan Högre stabsofficersutbildningen tjänstgjorde han vid Insatsstaben sektion J3 och den gemensamma operationscentrat. Nuvarande befattning är systemstrateg vid Armémateriel Systemledning på FMV. Han är gift, har tre barn och fritiden ägnar han gärna åt kanotsport, främst sprint- och maratonpaddling.

C-UAS För den mindre invigde kan också några ord om själva begreppet, Counter Unmanned Aerial Systems, C-UAS, vara på sin plats. Begreppet innebär att det är hela systemet som kan vara i fokus. Således kan, förutom den flygande farkosten, även styrlänk och piloten vara föremål för våra motåtgärder och därmed blir det även intressant att med tekniska hjälpmedel kunna hitta piloten och/eller att störa ut styrlänken. C-UAS innebär kort och gott att bekämpa de flygande farkosterna. Enligt Försvarsmaktens uppgifter ska ett svenskt C-UASsystem bestå av: ”Tre olika typer av lösningar. En för fasta anläggningar, som flottiljer, förband och andra militära skyddsobjekt, en som går att använda vid förflyttningar – det kan handla om transport av trupp eller materiel – och ett kroppsburet system som kan varna trupp eller enskilda soldater om att det finns drönare i närheten. Ett sådant system som testas av Försvarsmakten kan även störa ut drönare.” 25

Paletten av förmågor som krävs för att bygga ett heltäckande system för bekämpning av drönare är omfattande. Från sensorer till en rad olika typer av verkanssystem.

European Defence Industrial Development Programme (EDIDP) är ett industriprogram inom EU som syftar till att genom industrisamarbeten öka innovationskraften och därmed främja unionens försvarsindustri och ge ökad potential. Joint European System for Countering Unmanned Air Systems (JEY-CUAS) är ett program inom ramen för EDIDP som syftar till att ta fram förmågor för att upptäcka, klassificera, följa, identifiera och bekämpa drönare. Programmet utgörs av ett trettiotal olika företag från drygt tio medlemsländer. För svensk del deltar SAAB som ett av de större företagen. Lite kort om ramarna för programmet. Fokus ligger på att upptäcka och bekämpa Class I UAV:er (mini-UAV) enligt NATO:s klassificeringsguide, vilket innebär drönare som väger mellan 2 kg och 20 kg. Men, man ska även kunna hantera billiga kommersiella mikro- (<2 kg) och mini-UAV:er.

Skydda kärnkraftverk Programmet ska lägga ramarna för koncept rörande nästa generations C-UAS-system och i detta ligger fyra olika typscenarior. Ett scenario är att skydda strategiskt viktig infrastruktur, exempelvis kärnkraftverk, från att utsättas för överflygningar eller i värsta fall attacker. Ett scenario kallas Protection of a FOB och rör exempelvis skydd av brigadstabsplats och/eller skydd av flygbas. Scenariot Urban Protection innebär skydd av exempelvis ett större idrottsevenemang, något vi i luftvärnet hittills kallat Event Protection. Det fjärde scenariot handlar om att skydda rörliga objekt, så kallat konvojskydd. Förutom dessa fyra scenarier innefattas i konceptutvecklingen även C-UAS-system för skydd av enskild soldat, kroppsburna system med syfte att varna att det finns drönare i närheten. Målsättningen är att en systemdemonstration ska ske i slutet av 2023 för att sedan vidareutveckla system och nå full operativ förmåga innan 2027. Artilleri & Luftvärn

Radar kommer för lång tid framöver att vara det bästa sättet att upptäcka flygande farkoster och försvarsindustrin arbetar nu med att implementera nya tekniska lösningar som optimeras för att upptäcka även små UAV:er. Utmaningarna ligger i att upptäcka farkoster med liten radarmålarea som flyger lågt och långsamt (Low, Slow, Small), men även svärmbeteende och drönarsvärmar med störsändare kräver nya tekniker. RF Direction Finder utvecklas för att genom att hitta styrsignalernas riktning även kunna lokalisera piloten. Har man flera system så är krysspejling en möjlig metod för att hitta en exakt plats. Dylika system kan vara till god hjälp när polis eller säkerhetsförband vill identifiera och/eller lagföra personer men även för eldunderlag vid en motbekämpning. Elektrooptiska, infraröda och akustiska system utvecklas och är i dagsläget att se som komplement till radar för upptäckt. Utmaningarna är dock likartade som för radar – det handlar om att få fram sensorer med bättre upplösningar, implementera smartare algoritmer och även att kombinera olika typer av system. Exempelvis så används LIDAR i kombination med kameror. RF-störare, GPS-störare och nätkastare finns på marknaden som handburna system med relativt kort räckvidd. Även hagelvapen kan räknas in i detta segment som en bra effektor om avståndet är det rätta. Högpulserande vapen, exempelvis tyska Diehls Skywolf, riktar elektromagnetisk energi och slår på det viset ut elektroniken i den UAV eller den svärm av UAV:er som ska bekämpas. Traditionella vapensystem som automatkanoner och luftvärnsrobotar med kort räckvidd, utvecklas och integreras med sensorer. Laserkanoners prestanda utvecklas i hög takt och särskilt USA ligger långt fram för att få dessa operativa i förband. Artilleri & Luftvärn

Foto: Raytheon Missiles & Defense

Upptäcka farkoster med liten radarmålarea

Ett system som är operativt i US Army är Raytheons Coyote. Verkansdelen skjuts ut som en luftvärnsrobot, men vecklar sedan ut vingar och flyger patrullbanor för att med direktanslag eller zonrörsutlösning förstöra fientliga UAV:er.

Jaktdrönare Jaktdrönare (interceptor drones) finns idag i olika varianter: Hit-to-Kill Drones. Ett system som är operativt i US Army är Raytheons Coyote. Dessa skjuts ut ungefär som en luftvärnsrobot, men vecklar sedan ut vingar och flyger patrullbanor för att med direktanslag eller zonrörsutlösning förstöra fientliga UAV:er. HPM-drönare är en typ av jaktdrönare som i stället för att bekämpa sitt mål med sprängmedel eller direktanslag medför en HPM-laddning som fokuserar elektromagnetisk energi mot fientliga UAV:er eller UAV-svärmar. Ett exempel är Morefius från Lockheed Martin. En fördel dessa har gentemot Hit-toKill är att de kan flyga hem igen och återanvändas. Jaktdrönare med nätkastare utvecklas bland annat av Fortem Technologies och deras DroneHunter används vid amerikanska flygbaser. 27

Jag anser att om vi nu ska satsa på att ta fram system för CUAS bör utvecklingspotentialen på längre sikt vara styrande. Laservapen bedöms ha potential mot flera måltyper, såsom patrullrobotar och kryssningsrobotar och är mycket intressant som framtidens korträckviddiga effektor. Intill dess en tillräcklig mognadsgrad/ekonomi nåtts kan automatkanoner möjligen vara en bra gapfiller.

En angelägenhet för luftvärnet Ännu viktigare är det att utveckla metoder och träna och öva med hänsyn till de hot och den utrustning vi har här och nu. I den amerikanska armén finns en hel handbok som avhandlar C-UAS (ATP 3-01.81). En slutsats av många i denna ATP är 28

Foto: MBDA

Drönarbekämpare som europeiska missiltillverkaren MDBA Skywarden är ett system som kan vara intressant för svenska Försvarsmakten i arbetet med att bygga upp denna förmåga.

vikten av målobstjänst (Air Guard) vid alla enheter i armén. Har man inte fullgod sensortäckning så blir öron, ögon och sambandsmedel av yttersta vikt för att åtminstone varna för drönare. SoldF och handböcker bör uppdateras med hänsyn till allt detta. Internationellt är C-UAS en luftvärnsangelägenhet, från minsta till största farkost, och det är i min mening viktigt att Sverige anammar samma synsätt. Att dra en gräns vid en specifik storlek riskerar att leda till suboptimering. Vi måste ta ett helhetsgrepp och jag tror vi har mycket att vinna på att integrera förmågan i våra förband. Både i USA och Tyskland blir C-UAS en del av brigad/divisionsluftvärnet. När vi utvecklar våra nya luftvärnsförband borde vi ha samma ansats.” Artilleri & Luftvärn

Foto: Försvarsmakten

Vi digitaliserar världen - där insatserna är som skarpast, kraven de tuffaste och när teknologin spelar en avgörande roll MilDef erbjuder en portfölj av produkter och tjänster med ett komplett sortiment av stryktålig elektronik, mjukvara och integrationstjänster. Våra produkter är beprövade och i drift till sjöss, på land och i luften hos nationella och internationella styrkor världen över, i de mest extrema och krävande miljöer.

Artilleri & Luftvärn

Your number one choice for tactical IT29

Foto: ViktoriaValila Överste Magnus Ståhl och regementsförvaltare Peter Hämpälä saluterar när Wendes hedersstandar och Artilleriregementet A 9 standar troppas för att transporteras till Kristinehamn och Bergslagens Artilleriregemente.

Historiskt ögonblick för Bodenartillerister

A 8 verkar åter i Bodens garnison Den 12 januari 2022 blev ett datum för landets artillerister att lägga på minnet. Detta var dagen då ett regemente omvandlades till två och utgjorde en tydlig markering för den tillväxt som nu sker inom Försvarsmaktens. Därmed är också Bodens artilleriregemente, A 8, åter inom Bodens garnison. – När jag för två och ett halvt år sedan tog befälet över Artilleriregementet citerade jag försvarsberedningens rapport som visade att prioriteringen för artillerifunktionen var hög. När vi idag står här som Bodens Artilleriregemente, A 8, är beviset på det som sades då väldigt tydligt. Vi tar ett stort kliv i tillväxten, vilket givetvis gör mig otroligt stolt en dag som denna, deklarerade överste Magnus Ståhl, tidigare chef för Artilleriregementet och som nu övertar ledningen för A 8 när man firade namnbytet.

Från start till mål För att backa bandet en bit. Redan under hösten 2019 fick dåvarande A 9 en förfrågan från Arméstaben. Frågan löd: om det i kommande försvarsbeslut 2020 blir två artilleriförband, var ska dessa två regementen vara placerade och vad ska de heta? – En fråga som av förståeliga skäl är komplex på flera sätt. Men, en av de kanske tydliga och direkt kopplat till dagens verksamma artilleriförband i Boden är att huvuddelen av vår

Artilleri & Luftvärn

personal tillhör och har aldrig tillhört något annat förband än Artilleriregementet, A 9 i Boden. Här är det med andra ord viktigt att vi alla har respekt även för vår yngre historia i framtida förvaltning av historia och traditioner, förklarade regementsförvaltare Peter Hemphälä som varit med från start i arbetet kopplat till ett eventuellt namnbyte. Arbetet tog sin fart och då regementet fick tydliga indikationer på att Kristinehamn skulle vara en stark kandidat till återetableringsort för ett artilleriregemente, blev arbetet något enklare.

Traditionsbevarande diskussioner Följer man därefter artilleriutvecklingen gick det att komma fram till lite olika alternativ om vad de två kommande regementena skulle kunna föreslås heta och hur dessa framöver ska förvalta de gemensamma traditionerna. Arbetet mynnade ut i för att tillvarata traditioner, respektera historien och ta ett helhetsgrepp och ansvar för dåtid, nutid

och framtid ska de två regementena heta Bodens Artilleriregemente A 8 och Bergslagens Artilleriregemente A 9. Försvarsbeslutet 2020 innebär därmed att Artilleriregementet delas i två regementen. Bergslagens Artilleriregemente, A 9, återetableras i Kristinehamn och tidigare A 9 blir numera Bodens Artilleriregemente, A 8. Under inledningen av året, närmare bestämt den 12 januari, uppmärksammades namnbytet under en ceremoni med närvaro från regementets anställda personal, värnpliktiga och inbjudna gäster. – Traditionen har vi burit, även om vi inte har hetat Bodens Artilleriregemente, men det är klart att det känns speciellt när vi nu åter får bära detta namn, avslutade regementschefen överste Magnus Ståhl. Text: Kommunikationsavdelningen, A 8

Fakta Traditionsbevarande arbete Bodens Artilleriregemente A 8 kommer initialt föra Norrlands artilleribataljons fana som regementsfana intill 2023-2024 då regementet kommer tilldelas en nytillverkad fana. A 8 kommer även utöver egna traditioner att föra traditionerna för A 4, A 5 och nedlagda Artilleriregementet som verkat 20002021. ArtSS som kommer fortsatt vara placerat i Boden och lyda under A 8 samt kommer utöver egna traditioner att föra A 6 traditioner. Bergslagens Artilleriregemente A 9 kommer överta Artilleriregementet A 9 standar samt även föra Wendes hedersstandar och hederskartusch. Utöver egna traditioner kommer A 9 även föra traditionerna för A 1, A 3, A 7 samt bevarar minnet av A 6. Luftvärnsregementet för traditionerna av A 2 vidare.

Artilleri & Luftvärn

Arbetet med att ta fram A 8 nya heraldiska vapen har pågått under en längre tid då det engagerar förutom vår vilja även en konstnär, statsheraldikern och FM traditionsnämnd. Det omarbetade vapnet består av ett omarbetat torn, omarbetad port för att mer likna en fästning. Bilden visar A 8:s nya förbandstecken i textil som bärs på vänster ärm; vapnet kompletterat med korslagda eldrör som internationellt är truppslagstecken för artilleri. 31

Lars ledde det framgångsrika projektet:

Svenskt rekord i anskaffning när nytt bataljonsartilleri utvecklades För bara ett par decennier sedan var den allmänna inställningen inom försvarsmaterielområdet att utveckling av nya vapensystem skulle ta minst 7-8 år från ax till limpa. Det var då det. För bara något år sedan slogs nytt, svenskt rekord i snabb vapenutveckling då FMV i samarbete med leverantören HB Utveckling inom loppet av två (!) år utvecklade arméns nya, fordonsmonterade granatkastare. Lars Taraldsson ledde projektet för FMV och ger sin syn, exklusivt för Artilleri & Luftvärns läsare, på det unika projektet. ”Uppdraget löd ”utveckla och anskaffa ett helt nytt vapen inom loppet av fem år – en ersättare till 120 millimeters granatkastare, m/41 till de mekaniserade förbanden”. När jag fick uppgiften hopade sig frågorna i min skalle. En central fråga var - ett helt nytt vapensystem, med utveckling, prov och verifiering inklusive leveranser inom loppet av fem år? Dessutom med hantering av ärvd ammunition i ett nyutvecklat ammunitionsmagasin. Med både Murphy och Jante hängande över axeln kände jag mig både upprymd och engagerad över att få uppdraget. Frågan är nu, när den sista vagnen av den första beställningen är levererad, hur jag sammanfattar denna händelserika resa. Jag börjar i alla fall med en kort resumé: Uppdraget från Försvarsmakten (FM) om att anskaffa fordonsmonterad granatkastare (FMG) kom till FMV 2015. Kontraktet undertecknades ett år senare, i slutet av 2016, dagen före julafton. Efter hårt arbete från alla involverade parter, signerades avtalet om anskaffning av 40 granatkastarpansarbandvagn 90 (grkpbv 90) med tillhörande reservdelar för det första utbildningsåret. Kraven hölls medvetet på en övergripande nivå med ett antal grundkrav som utgjorde hörnstenarna i projektet. 32

Amoschassin De allra flesta av Artilleri & Luftvärns läsare är säkert redan ganska väl bevandrade om det förarbete som låg till grund för anskaffningen av grkpbv 90. Allt från tidiga prov och försök med granatkastare på flera typer av vagnar, till prov och försök med det som kom att utvecklas och benämnas splitterskyddad granatkastare (SSG 120) inom Försvarsmakten med i folkmun kallades AMOS. Ett projekt som avbröts 2008-2009 vilket också medförde att 40 stycken framtagna AMOS-chassin blev förrådsställda. FM:s tydliga behov av ett bataljonsartilleri som kunde följa med i den mekaniserade striden fanns dock kvar. Frågan var bara hur Försvarsmakten skulle kunna använda sina redan beställda och betalda AMOS-chassin? Det ena gav det andra. Ett gemensamt utredningsarbete mellan FM och FMV inleddes med utredning av allt från ljudtryckspåverkan på besättningen till prov och försök med volyms- och stuvningsprov i såväl AMOS-chassier som på Bv410:s bakvagn. Ett arbete som utgjorde underlag till FM förändringsförslag 2014.

Artilleri & Luftvärn

Lars Taraldsson grundutbildades på dåvarande A 4 i Östersund. Efter officersexamen valde Lars att fortsätta med att utbilda värnpliktiga inom pjäsområdet. Något som blev en röd tråd för honom fram till regementets nedläggning vid årsskiftet 1997. Ett år tidigare, hösten 1996 fick Lars sin nuvarande tjänst vid FMV med fortsatt verksamhet inom specialområdet pjäs. Allt eftersom har han inrikta sig mer mot en roll som projektledare. För närvarande är han projektledare för anskaffningen av kommande divisionsartillerisystem. Idag bor han och familjen i Stockholm. Lars Taraldsson är också en av årets mottagare av utmärkelsen från John Lindnérs Donationsfond.

Artilleri & Luftvärn

Detta förarbete leder fram till 2015 och ett seminarium på Tre Vapen, närmare bestämt det gemensamma seminariet arrangerat av Artilleri- och Luftvärnsklubben, Pansarvärnsklubben och GranatkastarTeknisk Förening. Just där och då, under ett av dagens föredrag sades de förlösande orden: ”Det finns 600 miljoner, 40 AMOS-chassin och det skall vara klart 2020 - hur svårt kan det vara? Hörde jag rätt, är det någon som pratade om siffrorna i Materielplanen? Bekräftelsen lät inte vänta på sig särskilt länge innan kvittensen kom i form av regeringens inriktningsbeslut för Försvarsmaktens verksamhet år 2015 – 2020. Jaha, då var det bara för min projektgrupp att kavla upp skjortärmarna och starta med att ta fram de underlag som krävdes för att kunna komma till kontrakt. Men, frågorna var många: Skall upphandlingen genomföras i konkurrens eller riktas? Finns alla FM underlagen på plats? Har vi på vår avdelning, Indirekt Eld, personal för att hantera projektet? Inte mycket att gå och fundera på utan snarare något att ta tag i efter semestern.

HB Utveckling motpart Relativt snabbt efter uppstart kom det att visa sig att uppgiften att vara motpart föll på det mellan Hägglund och Bofors samägda HB Utveckling i och med de tidigare leveranserna av AMOS-chassin. Ett tydligt krav från FM under hösten 2015 var också att få redovisning av minst två alternativa systemlösningar varav en lösning skulle vara AMOS. HB redovisade under senhösten tre olika alternativ. Förutom redan redovisad budget på 600 miljoner kronor var de givna kraven på första leverans till FM år 2020 även antal och prestanda. Redan tidigt stod det klart att AMOS-alternativet inte var aktuellt då antalet vagnar skulle bli för få. De andra två alternativen, en öppen lösning med en pjäs monterad invändigt respektive en lösning med ett tornmonterat vapen var värda att fördjupa. När väl arbetet skulle fortsätta med de två kvarstående alternativen slår den stora bromsen till! 34

GFE – en rejäl utmaning Norges avhopp från Archerprojektet medförde att vårt fortsatta arbete inom FMG blev parkerat. Ett utredningsarbete startades i hopp om att hitta ett land där ett samarbete inom artilleri- och granatkastarområden skulle kunna ske. Förhandlande och undersökandet drar så mycket ut på tiden att vårt projekt får klartecken att ta ny fart först i september 2016, då FMV inte hittat någon ny samarbetspartner. Nu börjar det bli snålt om tid i fall vi ska få fram både kravunderlag, beställning från FM och få ett kontrakt på plats under resterande del av 2016. En utmaning som kvarstår hos FMV är bemanningen? Projektet har lyckligtvis fått löfte om prioritering för den pågående rekryteringen men skulle det gå att hitta kompetent personal som hade en kort startsträcka? Tack och lov är svaret ja på frågan. Men den troligen största utmaningen är fortsatt olöst. Government Furnished Equipment (GFE), med andra ord all övrig vagns- och soldatutrustning som leverantören behöver för att kunna designa vagnen saknas. Detta trots att vi, vid upprepade tillfällen blivit lovade att GFE kommer att lösa sig, tvingas projektet ta till vad som skulle kunna betecknas som ”okonventionella metoder” för att lösa leveransen av GFE-materiel. 2017 startar med full fart i form av en mängd möten för att dra upp riktlinjerna för kommande arbetsblock som handlar om allt från tidiga skjutprov, utformning av torn med tillhörande magasin till hantering av GFE:n. Det något anpassade eller justerade arbetssättet i detta utvecklingsprojekt innebar också ett behov av hög närvaro för alla involverade parter hos Hägglunds i Örnsköldsvik. För att ha möjlighet att möta de snäva tidsförhållanden hade BAE Hägglunds, som företrädde HB i detta projekt, genomfört relativt mycket arbete på egen risk innan ett kontrakt var på plats. Inför slutet av 2017 när det var dags för CDR (Criticial Design Review) fanns det fortsatt ett antal frågetecken att reda ut. Och som en av mina chefer uttryckte det: ”i normala fall hade vi varit mycket tveksamma till att genomföra en CDR så snart efter kontrakt men nu är det inte normala fall”. Artilleri & Luftvärn

Nej, det var långt ifrån ”normala fall” då det vid denna tid var bara 12 månader kvar innan utbildning av instruktörer och tekniker skulle starta.

Brr, det är 40 minusgrader när delar av projektets medlemmar genomför köldprov i BAE Hägglunds klimatkammare.

Första plutonen Det fortsatt höga tempot håller i sig. År 2018 är kantat av utmaningar med allt från spridning i utgångsvinkel som spridning i nedslag och vissa produktionstekniska utmaningar. Oron växer för om det är möjligt att hålla tidsschemat med såväl TRR (Test Readiness Review) som planerade utbildningar och en förserie-leverans i januari 2019. Tack vare Hägglunds höjning av tempot ytterligare ett steg så kunde såväl utbildning som leverans ske i utsatt tid. Nu borde vi vara genom nålsögat men i samband med Artilleri & Luftvärn

kommande verifiering skulle det visa sig att det fanns lite till att hantera. Många av dessa utmaningar kan tillskrivas GFE och i huvudsak ”ärvda/befintliga” saker men även det återstående arbetet för Hägglunds att slutföra hållfasthet och slitageprov. De första fyra serievagnarna överlämnas av FMV till FM i Skövde under stor pompa och ståt samt en mycket nöjd arméchef. Naturligtvis deltar också representanter från de kommande användarförbanden P 4, P 7 och I 19. Den första värnpliktskullen utbildas på P 4 under 2019-2020 vilket gick utan några större problem förutom de begränsningar som pandemin medförde när det gällde våra möjligheter från projektgruppen att delta i FM:s verksamhet. Vagnsleveranserna flyter på och när det är dags för nästa utbildningsomgång 2020-2021 har FMV levererat trefjärdedelar av samtliga vagnar inklusive huvuddelen av kontrakterade reservdelar. Innan HB kunde slutleverera samtliga vagnar kvarstod att leda i bevis att man uppfyllde kravet kopplat till slitage och hållfasthet. Hägglunds löste problemen med hjälp av grannlaga ingenjörsarbete där vissa beräkningsexperter hos Hägglunds fick chansen att briljera. Den slutliga bekräftelsen i ärendet kopplat till slitage och hållfasthet säkrades genom att en oberoende instans granskade erhållna resultat.

GFE - ett kapitel för sig Att tillhandahålla redan befintlig materiel till en leverantör kan synas vara en enkel sak men jag vill hävda att det kan vara en stor utmaning. Allt från att erhålla rätt antal, modell och status förutsatt att leverans erhålls lägger man därtill hanteringen kopplat till slutanvändarintyg (EUC, ITAR osv). Detta projekt har inte varit undantaget denna typ av utmaningar. Ett exempel som kan tyckas vara enkelt - chassit. Ärvda chassin som levererades till FM/FMV (2003-2004) borde vara en enkel sak. I och med att chassierna levererats i tidigare projekt (AMOS) kom de att bli GFE-detalj in i detta projekt. En liten GFE-detalj som visade sig innehålla

en del utmaningar då relativt många röda (tvingande) TOåtgärder inte var genomförda på dessa chassin. Vissa fel och brister stod att finna på de förrådsställda chassina som medfört både en kostnad och en tidspåverkan för projektet. Värt att nämna är att trots relativt lång förrådsställning startade vagnarna tämligen enkelt.

Nyckeln till framgång Ju längre projektet har framskridit och närmat sig slutet desto fler har frågat vad som varit nyckeln till framgång. Mitt svar var och är fortfarande: Mycket gott samarbete mellan alla involverade parter med stor närvaro hos leverantören för att kunna förkorta beslutsprocessen. En självklarhet som naturligtvis måste nämnas är mycket duktiga/kunniga projektmedlemmar från respektive organisation, som strävat efter att försöka att förenkla och undvika extraarbete samt att vara beslutsmässiga vid respektive arbetsgrupp och möten.

Arbetet har också varit flexibelt, lösningsbenäget och prestigelöst genom hela projektet. En mycket viktig ingrediens för framgång som funnits som en ledstjärna för projektet är målfokus med korta svarstider mellan alla inblandade parter samt inte minst minimal kravglidning. Något som vanligtvis är lätt att falla för, att i all välmening och tanke spänna bågen lite till för att nå längre. Det brukar sluta med förseningar och allt som oftast fördyringar. Genom att hålla fasta på kontrakterade krav har vi minimerat risken för förseningar och de korta svarstiderna har huvudsakligen hanterats genom frekvent närvaro hos Hägglunds i Örnsköldsvik. Vilket i sin tur innebar en kostnad för projektet som säkert många kan ställa sig frågande till men med facit i hand har det varit nödvändigt med tanke på den tighta tidsplanen. Jag är till och med beredd att påstå att det även medfört en bättre och vid slutsummering, billigare projekt för Försvarsmakten.”

Bild t v: Lars Taraldsson diskuterar konstruktionen av eldrörsskyddet. Bild i mitten: Glada miner när FMV:s generaldirektör av Hägglunds företrädare tar emot den första serievagnen. Bild t h: En av prototyperna till granatkastarvagnen hade ett runt torn. Foto: FMV/ BAE Hägglunds.

Artilleri & Luftvärn

One Partner for all Missions One Partner for all Missions

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway.

HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererarDefence system och inom områdena: Rheinmetall är kompetens en komplett leverantör och

levererar system och kompetens inom områdena: ■ Transportfordon ■ ■ ■ ■ ■ ■

Bärgningsfordon Transportfordon ■ Reparations- och underhållsfordon Bärgningsfordon ■ Stridsutrustning Reparationsoch underhållsfordon ■ Artilleri- och granatkastarammunition Stridsutrustning ■ Stridsvagnsammunition ■

Artilleri- och granatkastarammunition Stridsvagnsammunition

■ ■

■

■ ■

Specialammunition Stridsvagnar och stridsfordon Specialammunition Indirekta eldsystem Stridsvagnar och stridsfordon Ledning och samband Indirekta eldsystem Simulering och träningsutrustning Ledning och samband Logistiklösningar

Simulering och träningsutrustning Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

Miljardorder

Nytt nordiskt uniformssystem till norsklett konsortium Nu är det klart att det blir ett konsortium lett av norska Oskar Pedersen A/S som ska leverera det nya nordiska uniformssystem, Nordic Combat Uniform System (NCU) till Sverige, Norge, Danmark och Finland. En stororder i form av ett ramavtal som är värd cirka 4,5 miljarder svenska kronor (425 miljoner euro). – Från vårt projekt är vi stolta över att skrivit kontrakt med en leverantör som kommer att kunna förse FM med ett modernt och funktionellt system i bästa kvalitet. Arbete med att införa systemet är inlett och i samarbete med leverantören lägger vi nu upp planer för att komma igång med produktion samt koordinera leveranser, säger Mia Nilsson, svensk projektledare från FMV. Planen är att leveranserna ska inledas i slutet av detta år. Först ut att få det nya systemet är Finland. För svensk del ska samtliga beställda system vara levererade under hösten 2024.

Viktig milstolpe Det gemensamma ramavtalet för det nordiska uniformssystemet innebär en viktig milstolpe för det nordiska försvarssamarbetet. NCU är samarbetsorganet Nordefcos första upphandling av detta slag, då de fyra nordiska länderna går in med gemensamma krafter i ett enskilt upphandlingsprojekt. I tidigare nummer av Artilleri & Luftvärn (bland annat nr 2 2020) har Artilleri & Luftvärn beskrivit arbetet med att ta fram det multinationella uniformssystemet. Några av de krav som ställts på uniformen är minskad vikt, mer slitstark, mindre packvolym, funktionell med god ventilationsförmåga för flera olika klimatmiljöer. NCU har en design som gör att funktionalitet och passform är anpassade till båda könen. Omfattande användartester har genomförts med deltagare från alla fyra länder för att få bästa möjliga funktion för alla användare. Bland annat 38

har en prototyp från en möjlig leverantör testas av ett antal värnpliktiga vid Lv 6. – Uniformssystemet innebär ett lyft för soldaterna och det ska passa alla, både män och kvinnor i de fyra länderna. Och med de volymer som det här handlar om kommer vi att kunna få kvalitet till ett bra pris, säger Mia Nilsson.

Nationella kamouflagemönster I systemet ingår olika konfiguration från underkläder till ytterplagg. Däremot ingår inte utrustning som hjälmar, handskar, kängor och personlig skyddsutrustning i ramavtalet. Dessa produkter upphandlas självständigt av varje land. Mia Nilsson berättar att konfigurationerna kommer att vara likadana i alla länder. Det som skiljer åt mellan länderna är kamouflagemönstret på ytterplaggen. Artilleri & Luftvärn

Så hör kommer svenska soldater och officerare att se ut i framtiden när nu den nordiska upphandlingen av nytt uniformssystem, Nordic Combat Uniform System, är avslutad. Det som kommer att skilja de olika länderna är ytterplaggens kamouflagemönster. Bild t.vä. FMV:s projektledare Mia Nilsson i samspråk med Försvarsmaktens systemföreträdare för personlig utrustning, major Magnus Hallberg. Foto: Hans Ivansson, FMV.

Svensk leverantör av ullkläder Det vinnande systemet är framtaget via ett samarbete i en kärngrupp av leverantörer kända för sin innovationsverksamhet. Oskar Pedersen AS är leverantör och Layers AS projektledare. Partner för tillverkning och tekniska lösningar är Siamidis SA, ansvarig för tekniska lösningar och tillverkare av stridsdräkt samt plagg för kyla och regn. W.L Gore är systemets tekniska leverantör med det välkända och brett använda Artilleri & Luftvärn

regnskyddsmembranet Gore-Tex. Svenska Woolpower AB från Östersund har ansvar för att leverera ullunderkläder. – Vårt mål var att tillhandahålla ett europeiskt, teknikorienterat system. Detta gav oss en mycket tillförlitlig värdekedja med fokus på etiska aspekter, mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Exempelvis använder huvudtillverkaren förnybar solenergi från sitt eget system med ett CO2-överskott motsvarande 360 hektar skog, säger Carl Henrik Myhre, vd för Layers. 39

Nordvästra Rysslands luftförsvar Med tanke på den pågående ryska invasionen av Ukraina har Artilleri & Luftvärn fått tillåtelse att publicera en tidigare införd artikel i den finska motsvarigheten Ilmatorjunta om det ryska luftförsvarets organisation i nordvästra Ryssland. ”Det ryska luftförsvaret i vårt närområde tillhör tre olika ledningsnivåer varav den strategiska ledningsstaben är mäktigast och ansvarar för luftförsvaret i hela västra Ryssland. De övriga är arktiska Norra marinen och Östersjömarinen.

Kommer att få S-400 Från den strategiska ledningsnivån verkar i S:t Petersburgområdet sedan 2015: 6. Leningrad Luft- och Luftförsvarsarmén (tidigare även mellan 1998-2009). De leder följande enheter i området: 2:a Luft- och Rymdförsvarsbrigaden i vilken ingår: -500:e Gardesluftvärnsrobotregementet i Gostilitsy, ca 50 km väster om S:t Petersburg. -1488:e Luftvärnsrobotregementet i Zelenogorsk (Karelska näset). -1489:e Gardesluftvärnsrobotregementet i Vaganovo vid Ladogas sydvästra strand. - 1490:e Gardesluftvärnsrobotregementet i Uljanovka längs Moskva vägen. -1544:e Luftvärnsrobotregementet, Luga, cirka 20 mil från St. Petersburg i riktning mot Pskov. 40

-333:e Radiotekniska regementet, Hvoinaia, cirka 25 mil från St. Petersburg i riktning mot Moskva. -334:e Radiotekniska regementet, Petrozavodsk. Av dessa förband är eller kommer 500:e, 1488:e, 1489:e samt 1490:e regementena att utrustas med robotsystem S-400 (Triumf ). 1490-regementet var utrustat med S-300 PMU men dessa har skickats till det i Voronez verkande 108 Luftvärnsrobotregementet i Tula. 1544-regementet är utrustat med S-300 VM. 6. Leningrads Luft- och Luftförsvarsarmén leder i det norra området följande enheter: 1:a Luft- och Rymdförsvarsbrigaden i vilka ingår: -531:e Gardesluftvärnsrobotregemente, Poljarni, cirka 25 kilometer norr om Murmansk. -583:e Luftvärnsrobotregementet, Olenegorsk, cirka 4 mil söder om Murmansk. -1528:e Luftvärnsrobotregementet i Severodvinsk, väster om Archangelsk. -331:e Radiotekniska regementet i Severomorsk, norr om Murmansk. -332:e Radiotekniska regementet i Archangelsk. Artilleri & Luftvärn

Av dessa förband har 583:e regementet med säkerhet S-400. 583:e och 1528:e har troligen S-300PM/PMU men kan vara utrustade med S-400 då 27:e regementet fått S-400-lavetter levererade. 6. Leningrads Luft- och Luftförsvarsarmén har följande typer av flyg: Su-34, Su-35 S, Su-30 MS samt helikoptertyperna Kamov-52, Mi-28 N, Mi-35, Mi MTV. 6:e förenade armén som omfattar: -5.e luftförsvarsrobotbrigaden i Nenima 45 km norr om S:t Petersburg. Utrustade med Buk-M2. -138:e Avdelta motoriserade brigaden i Kamenka. -25:e Avdelta motoriserade brigaden, i Luga cirka 20 mil sydväst om S:t Petersburg. Dessa avdelta brigader innehåller en luftvärnsbataljon med 16 2S6M1 Tunguska luftvärnspansarbandvagnar samt sex Strela-10M3 bandlavetter (SA-13). Luftvärnsrobotbataljonen är utrustad med 12 Tor-M1-bandlavetter (SA-15) samt som skydd för kompanierna 9 robotgrupper med burna systemet Igla M1 (SA-18).

Marinversion av Buksystemet Under det Arktiska kommandot i norr finns: -200:e Avdelta motoriserade brigaden i Petsamo (10 kilometer från norska gränsen). -80:e Avdelta motoriserade brigaden i Alakurtti (30 kilometer från finska gränsen). Dessa brigader ersätts med Pantsir SA-system när de äldre 26M luftvärnspansarvagnarna tas ur bruk. Östersjömarinens luftvärnrobotstyrkor är grupperade i Kaliningradområdet: -183:e Gardesluftvärnsrobotregementet Alexander Nevskij finns i Gvardeisk, 35 kilometer öster om Kaliningrad. Förbandet är utrustat med S-400 och skyddas av S 1 Pantsirsystem. -1545:e Luftvärnsrobotregementet i Zamensk, cirka 4 mil Artilleri & Luftvärn

öster om Kaliningrad. Förbandet är utrustat med S-300V4. I Kaliningrad har också följande fartyg med luftvärnskapacitet sin hemmahamn: -Två jagare av Sovermenyklass beväpnade med 48 luftvärnsrobotar (2x24 3S90M Uragan/Shitil SA-N-7), vilket är det landbaserade Buksystemets marina version med fyra mils räckvidd och god höjdtäckning. -En Krivakklass fregatt med Osa-MA marin version med två lavetter och 40 robotar. -Två fregatter av Neustrashimyyklass med 3K995 Kinzhalsystem, bestående av 8x4 robotkassetter med totalt 32 robotar. Räckvidd 12 kilometer och cirka 6000 meters höjdtäckning. -Fyra fregatter av den nya typen Stregushiy utrustade med marinversionen av S-350 Redut, 12 9M96E robotar i containrar. Räckvidd 40 kilometer och god höjdtäckning. - Sviyazhsk robotbåt. Robotbåtarna är utrustade med luftvärnssystem Pantsir-M vars robotar har en räckvidd på över 20 kilometer och en höjdtäckning upp till 15 000 meter. Dessa kompletteras av eldrörsluftvärn med 5000 meters räckvidd.

Nytt system införs Det absolut nyaste systemet är S-350 Vitiaz luftvärnsrobotsystemet vars utplacering började på slutet av år 2019. Systemen ersätter S-300 P/PM/PMU i andra och tredje bataljonen i de regementen som är utrustade med S-400 Triumf, vilket innebär att luftvärnstätheten för avstånd under 100 kilometer ökar betydligt. Ett annat system under införande är S-500 Prometei/Trumfator-M med beskriven förmåga att bekämpa ballistiska robotar. Räckvidd beskrivs vara cirka 50 mil. En möjlig avsikt med S-500 är att skydda strategiska platser som S:t Petersburg. Källa: Ilmatorjunta 1/2021 Text: Överstelöjtnant Antti Arpiainen.

Äntligen dags att fira 150-årsjubileum Pandemi och ett pågående krig i Europa till trots. Nu rustar Artilleri- och Luftvärnsklubben för att äntligen (!) genomföra det försenade firandet av föreningens 150-årsjubileum. Notera redan nu datumet fredagen den 23 september och platsen blir Stockholm. Då hoppas arbetsgruppen för jubileet att det blir fullsatt i den lokal, Odd Fellow-huset på Västra Trädgårdsgatan där det högtidliga firandet ska genomföras. Dåtid – nutid och framtid Planen är att jubileumsdagen inleds efter lunch med ett antal intressanta och aktuella föredrag och sedan avslutas med en fin middag i Odd Fellow-lokalens eleganta bankettsal. Exakt vilka föredrag som ska hållas är inte fastställt ännu men inriktningen från arbetsgruppen är att presentera såväl dåtid, nutid som framtid i en smaklig anrättning.

Under kvällen blir det en trerättersmiddag med tillhörande drycker. Föreningen kommer att bjuda in ett antal hedersgäster från Försvarsmakten, industrin och FMV. Naturligtvis hoppas vi också att du, som trogen medlem, vill delta i firandet. Kostnaden för att delta kommer att presenteras i kommande nummer av tidskriften då alla kostnader ännu inte är fastställda. Dock avser styrelsen att medlemspriset kommer att subventioneras markant då beslut är fattat att föreningen ska bekosta delar av kuvertpriset. Vi återkommer med mer detaljerade uppgifter avseende kostnad, anmälan och föredrag i kommande nummer av tidskriften.

Artilleri & Luftvärn

Bild: BAE Systems Bofors

Debattartikel – kapten Peter Öhman

Jakten på lång räckvidd – bara dumheter – eller? Tänk om… Skyttesoldater kunde, utan att byta kaliber, bekämpa fienden utanför hens räckvidd. Hur skulle detta lösas? Automatkarbiner med 1,5 meter lång pipa och större patron med mer krut, för att få fart på kulan. Större vapen blir resultat och magasinet har plats för färre patroner. Pipan överhettas och livslängden halveras. 44

Behovet av lång räckvidd blir en kapplöpning mot fienden, med ständigt större vapen. Få bekymrar sig om att andra vapensystem ger bättre eftersökt verkan. För att träffa på de extrema avstånden krävs styrbara kulor till en 30 gånger högre kostnad än den konventionella ammunitionen, vilket också resulterar i att eld bara öppnas mot fiendens chefer och om de säkert kan identifieras. Artilleri & Luftvärn

Kapten Peter Öhman har sedan mitten av 90-talet arbetat på I 19, A 8 och Markstridsskolan. Han har varit verksam inom områdena mekaniserad strid och indirekt eld, främst ledning av understöd. Sedan fyra år tillbaka har han bytt yrkesbana och arbetar nu på FMV med stridsfordon och då främst med projektet Granatkastarpansarbandvagn 90.

Eldgivningssätt som mejning och eldstöt försvinner ur skjutreglementet. Förband i behov av understöd konstaterar att det inte kommer så mycket eld och den som väl kommer är inte riktad mot den fiende de strider mot. Automatkarbinen fyller inte längre sitt grundsyfte.

dragning för artilleri att vilja bekämpa fientligt artilleri. Lång räckvidd är dessutom en spännande teknisk utmaning. En enkel och klinisk lösning på de komplexa problem slagfältet erbjuder.

Knasiga tankegångar - eller?

Spetsteknik för att skjuta så långt som vi i väst eftersträvar med 15,5 cm kostar extremt mycket. Ett avskräckande exempel var LRLAP-ammunitionen till USA:s nya jagarklass Zumvalts artilleripjäser, Advanced gun system med en räckvidd på 16 svenska mil. Till en kostnad av en miljon dollar per granat. Samma pris som kryssningsmissilen Tomahawk med 15 gånger längre räckvidd och väsentligt större verkan. Jämförelsen fick till och med USA att lugna sig och lägga ned LRLAP. Även mer sansade lösningar med reatiler, ramjetdrivna eller underkalibrerade granater, med räckvidder från 70 kilometer och uppåt, skjutna ur 58–60-kalibrars eldrör, blir oerhört dyra. Pjäsen fördyras också då den måste designas för att skjuta längre och tåla större påfrestningar. Oavsett hur långt en pjäs skjuter, är ostyrd träffsäkerhet och spridning endast tillräckligt god för att understödja manöverstrid ut till ungefär två mils avstånd. Det är främst vädrets variation som gör att spridningen sedan ökar för mycket. Understöd över 20 kilometer ökar behov av bankorrigerande tändrör eller styrd ammunition och priset kan öka tiofalt.

Du kanske anser att mina inledande tankegångar är knasiga men för mig beskriver ovanstående liknelser hur förhållningssättet blivit till eldrörsartilleri i väst. En märklig kapplöpning i att skjuta långt. Som exempel; 2019 förklarade en representant för ett NATO-land att dennes armé hade som mål att dimensionera sin räckvidd för att nå längre än de 90 kilometer ryska artilleriraketsystem BM-30 då hade som maximal räckvidd. Det var alltså inte frågan om vad man själv ville lösa för uppgifter, det var frågan att trumfa en räckviddssiffra. Målet för landets artilleri måste alltså ändras i takt med rysk raketutveckling. I ett annat NATO-land uttrycks frustration över att artilleriet behöver hålla på och understödja manöverförbanden. De ville bekämpa mål på djupet. Varför har det blivit så här? Svårt att säga. Många hävdar att man blir upptäckt och bekämpad så fort eld öppnas. Det är fel hävdar jag, eftersom ingen har allseende eller heltäckande sensorer. Men då är det lågt hängande frukt att se logiken i att man behöver stå tryggt utanför fiendens porté. Det finns också någon magnetisk Artilleri & Luftvärn

Är inte lång räckvidd bra?

Kannibaliserat bataljonsartilleri Konsekvensen av att pjäsernas skydd inte nyttjas för att minska skjutavstånd blir att man får ett fåtal överdimensionerade vapen med oerhört dyr ammunition, som inte är lämpliga för understödet manöverförbanden behöver. Sedan är pengarna slut. Endast precisionsbekämpning på långa håll kan genomföras och understödet försvinner. Till och med bataljonsartilleriet kannibaliseras. Från artilleriets sida påstås att ersättare till STRIX inte är prioriterad för att den inte behövs. Fullständigt fel! För manöverbataljonerna är den direkt tillgängliga pansarvärnsförmågan för bataljonsartilleriet avgörande. Idag når vanlig spränggranat cirka 40 kilometer med 52 kalibers eldrör. All skjutning över detta kommer att bli ännu dyrare och resurser som läggs på det kommer sannolikt att ytterligare minska resurserna för att kunna understödja manöverstrid, så nej tack!

Ingen tendens till sans Det finns inte någon tendens till sans. USA skjuter 72 kilometer med reatil och 63,5 kilometer med Excalibur med XM1299-kanonen. Men de vill nå längre. Visserligen har USA främst fokus på lång räckvidd, men de skulle även ha råd att satsa på kanoner för understöd. Så ser det inte ut för Sverige. Att Sverige i framtiden strävar mot 75 km, innebär för oss att understöd till manöverförbanden nedprioriteras ännu mer, från ett redan eftersatt läge. Till slut behöver någon fråga sig vilka vapen som är bäst till vad. Varför ska man skjuta 10 mil med en 15,5 centimeters ramjet-granat, när man skjuter lika långt med en raket och får mycket större verkan till liknande pris?

Varför inte 20,3 cm kaliber? Ska vi nödvändigtvis skjuta jättelångt med eldrör finns ingen anledning att hålla fast vid 15,5 cm. Gå till exempel upp till 20,3 cm och strunta i vanlig ammunition. Skjut bara ramjet 46

och reatil, med styrning. Med stora granater blir det faktiskt någon verkan i de dyra precisionsskotten. Men bäst blir så klart raketartilleri, som medger räckvidd över 300 kilometer. Optimera istället eldrörsartilleriet för understödsuppgiften. Arméer i väst har i stort en manöverdoktrin för krigsscenarier där artilleri har en framträdande roll. För att en sådan doktrin ska fungera krävs att förbandstyper samverkar i sina olika roller. En viktig roll för artilleriet är då att understödja manöverförband med eld. Det är så manöverkrig fungerar. Så länge den typen av doktrin behålls är det problematiskt med en artillerifunktion som inte vill lägga tid, kraft eller pengar på att göra det möjligt att understödja manöverförbanden.

Bortglömt understöd Under den långa strategiska timeouten har understödet glömts bort och det verkar saknas intresse för att hitta tillbaka. Alla pratar om långräckviddig bekämpning. Få pratar om att utveckla realistiska metoder för understöd av manöverförbanden, fast det är en av artilleriets huvuduppgifter. Det finns indikationer som tyder på att USA går mot mer av en bekämpningsdoktrin. Men om inte Sverige uttalat gör samma sak behöver artilleriet släppa den kliniska synen där man strävar efter att föra eget bekämpningskrig på långt avstånd, utan att bli utsatt för fiendens eld. En manöverdoktrin faller om det inte genomgående finns organisation, materiel och metoder för att genomföra den. Ska det vara ett fortsatt totalt fokus på precisionsbekämpning på långa håll krävs att vi övergår till en ny doktrin. Det är dock min övertygelse att detta skulle vara ett stort misstag. Ett problem anser jag, är att samordning och förståelse mellan artillerifunktionen och manöverfunktionen är för dålig. Det är för långt i avstånd och tanke mellan artilleriets utvecklingsfunktion och Markstridsskolan (MSS). Ska vi få ihop helheten till en och samma doktrin krävs att alla drar åt samma håll! Därför tycker jag det är märkligt att inte MSS utgör överordnad organisation och Artilleriets Stridsskola som funktionscentra underordnas MSS. Artilleri & Luftvärn

Foto: Anders Fall, Luftvärnsregementet

Lars Mörrby, sekreterare i Luftvärnsstudien 2035

Luftvärnsstudien 2035 är avslutad Våren 2019 inleddes Luftvärnstudien 2035. Ett omfattande studiearbete som nu är avslutat. Dock återstår en del efterarbete med att färdigställa slutrapporten och att sprida informationen från studien. Studiens huvuduppgifter var att studera hur luftvärnsfunktionen bör vara uppbyggd år 2035. I studien ingick även att lämna förslag till hur den markbaserade och sjöbaserade luftvärnsfunktionen bör vara uppbyggd 2035 samt lämna förslag på vilka system som bäst kompletterar de som nu är under införande. Studien har också haft som uppgift att lämna förslag på förmågekrav avseende framtida brigadluftvärn, amfibieluftvärn samt luftvärn på marina plattformar. Förutom ovanstående uppgifter fick studien även ett antal mindre uppgifter att svara på. Studien har letts av överstelöjtnant Håkan Hörstedt i sin tidigare befattning som C LvSS och det har varit ett brett deltagande i studien med deltagare från Lv 6, Markstridsskolan, Sjöstridsskolan, Arméstaben, Luftstridskolan, FOI och FMV.

Pandemiavbrott Enligt den ursprungliga planen skulle studien ha varit slutförd under 2020. Studien fick göra ett par längre avbrott under pandemin vilket gjorde att tiden förlängdes. Artilleri & Luftvärn

Utgångspunkten för studien har varit hotbilden. Motståndarens bedömda förmåga i luftdomänen mot år 2035 har analyserats. Utifrån detta har en hotbeskrivning för ett antal scenarion tagits fram. Till detta har även motståndarens bedömda teknikutveckling i samma tidsperiod studerats och analyserats. Parallellt har en bredd av luftvärnskoncept med varierande karakteristika utarbetats för att möta den bedömda hotbilden. Dessa koncept har därefter i kartspel provats mot hotbilden i ett antal operativa scenarion. Inspiration till och valet av scenarion har hämtats från rapporten för Perspektivstudien. Under kartspelen framkom ett antal frågor som behövdes simuleras. Simuleringarna genomfördes av FOI och har varit ett ingångsvärde vid framtagningen av de slutliga koncepten. Resultatet från studien är ett luftvärnskoncept för den markoch sjöbaserade luftvärnsfunktionen. Det är indelat i förband och förmågor som studien har bedömt behövas i framtiden. När slutrapporten är klar kommer en fylligare beskrivning av studiens resultat i kommande nummer av Artilleri- och luftvärnstidskrift. 47

Den gamla kaserngården på dåvarande A 9-området är idag igenväxt. Någon mer artilleriverksamhet ser det inte ut att bli på området vid Presterud då Försvarsmakten nu bestämt sig för att bygga det nya regementsområdet öster om Kristinehamn, vid Harberget.

A 9 återinvigs före jul Harberget, några kilometer öster om Kristinehamns tätort kommer att vara platsen för återetablerade Bergslagens Artilleriregementet (A 9). Nu är också arbetet i full gång med att planera regementets återinvigning i slutet av 2022. -Vi har nu från Försvarsmakten fört fram vårt önskemål till såväl kommunen som Fortifikationsverket om att vi anser att det bästa geografiska läget för regementet är Harberget, som ligger öster om Kristinehamns centrum. Närheten till E 18 samt goda förutsättningar för kasern- och övningsområde är två av de tungt vägande skälen, säger A 9:s etableringsledare från P 4, överstelöjtnant Sven Antonsson.

Klart först 2029 Samtidigt som återstartade Noraskogs kompanis första kull artillerister genomfört sitt elddop med Archerpjäser som utbildas på P 4 i Skövde pågår arbetet med att, sakta men säkert, bygga upp A 9. Just nu är fokus på att hitta lämpliga, tillfälliga lokaler för värnpliktsutbildningen som ska inledas nästa år. Lokaler

Artilleri & Luftvärn

Dessutom ser jag verkligen fram emot att få hälsa alla artillerist och naturligtvis gamla Bergslagsartillerister välkomna till återinvigningsceremonin som vi ska genomföra före årsskiftet.

Chefen för Skaraborgs regemente, överste Stefan Pettersson i samspråk med Kristinehamns kommundirektör, Martin Willén. Foto: P 4.

som kommer att användas fram till dess att det nya regementsområdet står klart, preliminärt i början av år 2029. -Fortverket har redan tecknat avtal med Kristinehamns kommun om att hyra det gamla rådhuset i Kristinehamn som regementets kanslihus. Här har staben flyttat in med sina första medarbetare,fram till dess att vi hittat andra lokaler, säger Sven Antonsson. Det som nu är under lupp från Försvarsmakten och Fortverket är att bedöma om det är möjligt att använda några av de gamla fastigheterna på det gamla regementsområdet. Bland annat finns idag en körplan som med tämligen enkla

Artilleri & Luftvärn

medel skulle kunna användas för fordonsutbildning. Även skjutbanor som idag är i kommunalregi finns tillgängliga.

Mer värnpliktiga i Villingsberg - Vi kan inte med säkerhet säga än att vi kommer att använda någon av de gamla kasernerna som förläggning för värnpliktiga men detta är ett alternativ som vi nu skyndsamt utreder och undersöker kostnaden för. Ett annat alternativ är Villingsbergs läger. Värnpliktsutbildningen är planerad att starta i Kristinehamnsområdet från och med 2023, säger Sven Antonsson.

Den gamla körplanen kan bli aktuell att initialt använda för fordonsutbildning. Bild t v: Kommunens företrädare, kommundirektören Martin Willén och kommunalrådet Marie Oudin poserar tillsammans med Försvarsmaktens representanter, överste Stefan Pettersson och överstelöjtnant Sven Antonsson framför det provisoriska stabshuset, gamla rådhuset i centrala Kristineham.

Trycket på Villingsbergs skjutfält är idag hårt då ett antal förband förlägger övningen till det gamla artillerifältet. Men, Sven Antonsson tror att övningsverksamhet skulle kunna ske i större utsträckning på civil mark: - Jag har själv övat och ryckt fram på civil mark med flera olika brigader. Det går alltså alldeles utmärkt att skapa ändamålsenliga övningar på civil mark. När beslut nu är fattat om den slutliga gruppering av regementet har kommunen inlett en detaljplaneprocess då området vid Harberget inte är planlagt för militär verksamhet.

Återinvigning före jul

Det som nu är under lupp från Försvarsmakten och Fortverket är att bedöma om det är möjligt att använda några av de gamla fastigheterna, främst kaserner, vid gamla regementsområdet. På bilden Kristinehamns kompaniskasern. 50

Även när det gäller rekrytering av personal till i första hand staben går det framåt. En kommunikationschef har anställts och den tidigare personalchefen vid dåvarande A 9, Anders Olofsson återvänder till sin gamla befattning efter ett antal år inom Trafikverket. - Vi har också anställt säkerhetschef, logistikchef samt en infrastrukturhandläggare som kommer att ha en nyckelroll de kommande åren. Går det enligt vår plan skulle jag tro att vi vid årsskiftet kommer att vara mellan 25-30 anställda vid staben samt vissa enheter som garnisons- och logistikenhet. -Dessutom ser jag verkligen fram emot att få hälsa alla artillerist och naturligtvis gamla Bergslagsartillerister välkomna till återinvigningsceremonin som vi ska genomföra före årsskiftet, preliminärt i november, säger Sven Antonsson. Artilleri & Luftvärn

mbda-systems.com

Artilleri & Luftvärn

Årsmötet 2022

Mikael Beck vald till ordförande Tack för din insats, Magnus Ståhl och välkommen som ordförande, Mikael Beck. Under klubbens digitala årsmöte den 17 februari blev det ordförandebyte då Luftvärnsregementets chef nu tar över ordförandeklubban efter A 8-chefen. – Jag känner både stolthet och tacksamhet över att jag får förtroendet att förvalta denna fina förenings verksamhet och att jag just i år ges möjlighet att leda föreningens högtidliga 150-årsfirande, deklarerade Mikael Beck innan han tackade sin företrädare för hans insats med att leda föreningen.

Efterfrågade funktioner Som i sin tur i samband med mötets öppnande förklarade att de funktioner som klubben förvaltar och arbetar för att utveckla, indirekt eld och luftvärn, i dag är starkt efterfrågade förmågor inom Försvarsmakten.

– I dessa oroliga tider är våra funktioner som vi företräder mycket starkt efterfrågade. Denna önskan och vilja att utnyttja och utveckla såväl den indirekta elden som luftvärnet är något som vi ska dra nytta av inom klubbens verksamhet, hävdade Magnus Ståhl. Klubbens ekonomi är fortfarande stabil även om kassören Jan Ohlsson för 2021 redogjorde för en förlust på drygt 37 000 kronor. En förlust som till mycket stor del beror på engångskostnader som varit i samband med starten och utveckling av klubbens nya hemsida. Efter finansiella justeringar då utvecklingen av klubbens fonder varit gynnsam blir det dock en slutlig vinst för 2021 på drygt 20 000 kronor. Med detta var årsmötesdeltagarna nöjda och beviljade såväl styrelse som redaktören för tidskriften ansvarsfrihet för 2021 års verksamhet. Till nya ledamöter i styrelsen valdes Per Järbur från Saab, Mattias Bramstång som just nu tjänstgör vid Arméstaben och Rolf Thegström, FMV. Parentation genomfördes för avlidna medlemmarna Helge Gaard, Anders Brändström, Göran Bäck, Hans Dahlgren, Torben Teiling samt tidigare styrelsemedlem Johan Andersson.

Glada stipendiater

Major Roland Käll, Försvarsmaktens systemföreträdare för pansarvärnssystem tilldelas Militärtekniska föreningens minnesstipendium för sitt mångåriga arbete inom pansarvärnsområdet. 52

I samband med årsmötet presenterades också årets stipendiater och mottagare av utmärkelsen från förre redaktören John Lindnérs Donationsfond (JLD) samt Militärteknisk förenings minnesfond. Överstelöjtnant Harry Ollinen får JLD-utmärkelsen för att under ett antal år medverkat Artilleri & Luftvärn

med läsvärda och intressanta artiklar i tidskriften, framförallt ur ett historiskt perspektiv då Ollinen skildrat det finska artilleriet agerade i samband med de två krigen på finskt territorium. Major Peter Sehlin, Lv 6, tilldelas också JLD för att via sina utmärkta kunskaper i underrättelsetjänst och underrättelseanalys bidragit med flera artiklar på temat lufthot. Chefredaktören gör bedömningen att Sehlins artiklar innehåller en mycket hög kunskapsnivå, viket gör att de tillhör de mest kompententa och läsvärda artiklar som publicerats i de senaste årens utgivna nummer. Ytterligare en Lv 6-are tilldelas JLD, major Johan Kämpe för sitt arbete på LvSS med luftvärnsutveckling. Han har enligt stipendiejuryn på ett förtjänstfullt sätt bidragit till luftvärnsutvecklingen via arbetet med att utveckla nya lvbat 103/98. I sin roll som projektledare har Kämpe koordinerat Luftvärnsregementets arbete mot FMV på ett effektivt sätt och även med interoperabilitet i fokus öppnat upp samarbete inom missilförsvar med internationella partners. Den siste mottagare för året av JLD är FMV:s projektledare Lars Taraldsson, som på annan plats i denna tidskrift redogör för sina tankar och hågkomster under uppdraget att utveckla ”fordonsmonterad granatkastare”. Ett projekt som levererat 40 granatkastarpansarbandvagnar på rätt tid och inom budget och med förmåga enlig beställd kravmassa. Lars Taraldsson får också stipendiet för sitt enträgna arbete med att utveckla kompetensen hos medarbetare inom projektteamet internt i FMV, men också hos leverantören och hos kunden Försvarsmakten. Artilleri & Luftvärn

Major Peter Sehlin, idag verksam vid Luftvärnets Stridsskola är en av årets mottagare av John Lindners Donationsfonds stipendium.

Två tekniska stipendiater Major Roland Käll, Försvarsmaktens systemföreträdare för pansarvärnssystem och verksam vid Markstridsskolan i Kvarn, tilldelas Militärtekniska föreningens minnesstipendium för sitt mångåriga arbete inom pansarvärnsområdet. Roland, anser stipendiekommittén, är en pådrivare och auktoritet när det gäller utveckling inom pansarvärn. Han delar årets stipendium med överstelöjtnanten Anders Lagö från Ledningsregementet. Anders Lagö har under flera år varit studiesekreterare för den del av luftförsvaret som avhandlar arbetet med att hitta motverkanssystem mot obemannade flygfarkoster, C-UAS. Förutom att driva studien framåt och genomlysa hotet, från ax till limpa, har detta också inneburit att analysera detektions- och verkansmöjligheter, främst inom det elektromagnetiska området, mot dessa hot. Tack vare Anders Lagös insats har Försvarsmakten idag en adekvat förmåga att hantera UAS-hot. 53

Artilleri- och luftvärnsklubben Presstopp…

Fler granatkastarpansarbandvagnar till armén Bara några dagar före denna tidskrifts pressläggning nåddes redaktionen av beskedet från FMV att ytterligare 20 stycken granatkastarpansarbandvagnar har beställts från HB Utveckling. När dessa är slutlevererade kommer arméns brigader att förfoga över totalt 60 vagnar fördelade på ett antal kompanier. De nya vagnarna kommer att byggas på nytillverkade chassin samt även utrustas med armens kommande ledningsstödssystem, Ledningsstödssystem Mark, LSS Mark. Även redan levererade vagnar kommer att tillföras LSS Mark. Värdet på tilläggsbeställningen från FMV är cirka 600 miljoner kronor. De första vagnarna börjar levereras under 2023.

Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 73, 253 54 Mörarp

Överste Magnus Ståhl Artilleriregementet Boden 0921-34 80 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm.

lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

Rättelse:

Ibland går det kanske lite för fort för redaktionen i sin iver att publicera intressanta texter. I senaste numret har en uppmärksam läsare konstaterat att vi lyckats med bedriften att återuppväcka verksamheten vid Västgöta Flygflottilj (F 6) i Karlsborg, vilket naturligtvis är helt fel. Flottiljen lades ned 1994 och inget annat. Korrekt benämning för flottiljen som åsyftades i artikeln om överlämningen av luftvärnssystem 103 är Skaraborgs Flygflottilj, F 7 i Såtenäs. Dessutom förekom ordet handeldvapen i en rubrik. Korrekt benämning för denna typ av vapen är eldhandvapen.

300 kr per år 350 kr per år 100 kr 150 kr

© 2022 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress? Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören. Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – eldkraft och mobilitet i alla lägen

Utvecklad för Sverige ARCHER utgör nästa generations mobila artillerisystem, utvecklad för komplexa hotbilder. Med eldkraft och mobilitet för att understödja snabbrörliga markförband – i alla lägen. • Helautomatiskt system. Snabb eldgivning med hög precision och komplett skydd för besättningen. • I bruk inom svenska Försvarsmakten. Service- och underhållsorganisation ﬁnns etablerad. • Utvärderas av ﬂera exportkunder för framtida användning. BAE Systems Bofors i Karlskoga utvecklar och tillverkar högteknologiska produkter och system. Vi bidrar till en stärkt nationell säkerhet, försvarsförmåga och försörjningskapacitet. baesystems.com

Artilleri och Luftvärn nr 1 2022

Articles inside

Årsmöte 2022 - Mikael Beck vald till ordförande

A 9 återinvigs före jul

Lars Mörrby Luftvärnsstudien 2035 är avslutad

Äntligen dags att fira 150-årsjubileum

Lars Taraldsson Svenskt anskaffningsrekord

Antti Arpiainen Nordvästra Rysslands luftförsvar

Jakten på lång räckvidd – bara dumheter – eller?

Klart med leverantör av nytt uniformssystem

Historiskt ögonblick för Bodenartillerister

Sverige deltar i europeiskt program för drönarbekämpning

Innehåll Ordförande Mikael Beck Mina tankar går till det ukrainska folket

FMV förbereder anskaffning av divisionsartilleripjäser

Utvecklingen mot framtidens brigadluftvärnsförband

Ett glest stridsfält ger behov av längre skjutavstånd

Henrik Reimer Arméns utformning efter 2030

MSHORAD – ett alternativ till nytt brigadluftvärn?

Anders Melander Ett framtida krigsscenario