12
SVENSK FISKNÄRING · Nr.5 2021
Bortglömda fiskar Braxen, id, sarv, asp, mört, siklöja, sutare, simpor, skarpsill och skrubbskädda. Detta är några av de fiskar vi hittar i svenska vatten men som lite glömts bort. Men tänk om vi kunde äta lite mer av den fisk som finns här i Sverige, då skulle vi inte behöva importera lika mycket fisk som vi gör idag. Bortglömda fiskar är årets tema för Kålrotsakademien och de har under året som gått uppmärksammat projekt, fiskarter och yrkespersoner som lever på att fånga, förädla och tillgängliggöra dem för oss. På provningen med Vild vänerfisk smakades det bland annat på mört, nors, braxen, sutare och siklöja.
Abborre, gädda och gös Är de arter från våra sjöar som står för det huvudsakliga fisket, av vilka en stor del exporteras. Men i fisket av dessa kommer även andra fiskar med som bifångst. Fiskar som vi tidigare åt men som vi i dag glömt bort. Kanske har vi blivit för bekväma och bortskämda. Vi köper och lagar inte längre hel fisk och är det ben i fisken tappar vi helt aptiten. Vi väljer importerad laxfilé, torskrygg, annan filead vitfisk och skaldjur. Våra kulturarvsfiskar Viktor Vesterberg är ledamot inom Kålrotsakademien och doktorand på Göteborgs universitet. Utifrån Kålrotsakademiens tema för år 2021, Bortglömda fiskar, driver akademien ett projekt finansierat av Jordbruksverket. Projektets syfte är att uppmärksamma fiskar som i någon mening glömts bort och de yrkesfiskare som kan leverera dem från våra lokala vatten. I temats beskrivning kan man läsa: ”Sverige är ett land med tusentals kilometer av kust, mängder av sjöar och små och stora vattendrag, samt ett rikt kulturarv kopplat till fisk och fiske. Trots detta importerar vi idag 74% av den sjömat som konsumeras i Sverige. Vi äter i huvudsak ett fåtal fiskarter och listan toppas av lax, torsk och sill som till övervägande del importeras. Samtidigt rymmer våra sjöar och hav en mångfald av arter. Tyvärr har småskaligt och lokalt fiske fått ge vika för bland annat ett allt mer omfattande foderfiske. Den sill och skarpsill som trålas upp i Östersjön och säljs till fodermjölsfabriker kan vi
sedan köpa tillbaka från Norge i form av odlad lax”. – Ett riktigt bottennapp om du frågar oss, säger Viktor. Under året har vi därför uppmärksammat både fiskarter och de yrkesmänniskor som lever på att fånga, förädla och tillgängliggöra dem för oss. Inom projektet som vi driver gör vi fem nedslag runt om i landet där vi nyfiket och lustfyllt går in för att undersöka vilka de bortglömda fiskarna är och hur de smakar. Vi har också ett filmteam med oss till varje träff för att dokumentera vad vi lär oss och sedan sprida den kunskapen. Vi gör detta tillsammans med lokala yrkesfiskare och kockar. Hittills har vi genomfört två träffar: Den första gick av stapeln på Grand Hôtel i Stockholm, under ledning av Mathias Dahlgren, för de här fiskarna förtjänar verkligen att lyftas in i finrummen. Där anordnade vi träffen i nära samarbete med Länsstyrelsen Stockholm och projektet Resursfisk 2.0. Den andra träffen ägde rum i Spikens fiskehamn vid Vänern, mitt i löjromsfisket! Under ledning av Stefan Eriksson från föreningen Exceptionell Råvara provade vi ett antal av lokalt förekommande arter. Den träffen ägde rum i nära samarbete med projektet Vild Vänerfisk, som arbetar med att lyfta olika underutnyttjade arter från Vänern. Resursfisk – underutnyttjade fiskarter Det hela startade med att Länsstyrelsen i Stockholm ville uppmärksamma att det fanns gott om fisk runt Stockholm som inte utnyttjades. Fisk som kom med som bifångst men inte såldes. Jonatan Fogel
Stefan Eriksson, mitten, leder provningen av bortglömda fiskar i samarbete med Vild vänerfisk och Viktor Vesterberg t.h. från Kålrotsakademien.
