Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3 - 2023

Page 15

En väg
Carlsson: MIN VÄG TILL GUD Ur mörkaste dyn FOKUS Vägen till en vuxen tro VÄLKOMMEN TILL VÅRSOL Här kommer unga på fötter DEBATT Alla barn har rätt till ett hem VÄRLDEN En mötesplats i Red Light district PERSONLIGT ”Vi behöver vara gäster i världen” EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 3.2023
till vuxen tro Elias

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången.

Postadress

Box 5090, 102 42 Stockholm

Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Charlotte Ander, Oliver Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Utgivning 2023

20 januari, 31 mars, 9 juni, 15 september och 24 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck

Pressgrannar AB, Linköping

ISSN

ISSN 0346-1890

Omslagsbild

Foto: Alfred Carlsson

Internationell ledare Brian Peddle

Internationellt huvudkontor

The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

Omsorgen om barnen

”NÅGONTING MÅSTE GÖRAS för de små, vanvårdade och nästan helt och hållet åt sig själva lämnade barnen.” Så tänkte Frälsningsarméns folk redan 1892 och då tillkom föregångaren till dagis. I Norrköping startade en ”barnkrubba” där mammorna på morgonen kunde lämna sina barn och hämta dem efter arbetet på kvällen. Då för en avgift på 10 öre och man tog hand om 20 – 25 barn. Senare startade liknande verksamheter på flera platser.

”Hon blev betagen av barnen. Snart såg hon bara barn, som sträckte armarna efter sol, mat och kärlek.” Så beskrivs Anna Janson, som i 40-årsåldern blev slumsyster

”HON BLEV BETAGEN AV BARNEN. SNART SÅG

HON BARA BARN, SOM

STRÄCKTE ARMARNA

EFTER SOL, MAT OCH KÄRLEK.”

och arbetade 1896 till 1902 i nödbostädernas Stockholm. Hon blev den som särskilt drev tanken att göra något under sommaren för alla barn i Stockholm som levde under mycket fattiga och svåra förhållanden. Då startade hon det som blev sommarkolonier.

1931 gjorde Stockholms-Tidningen reportage och berättade om ”alla de små kolonisterna”, hundra av Stockholms fattigaste barn som sändes i väg. Tidigt på morgonen hade de gratis undersökts av en läkare och vid 12-tiden stuvades alla in i hyrbilar som Freys ställt till förfogande. Så väntade båten ”Rex” vid Nybrohamnen. Men tidningsreportaget berättade också om hur en del barn var ledsna över att skiljas från sin mamma och om hur även mammorna sörjde över att

behöva lämna sina små. Men många kvinnor var mycket fattiga trots hårt slit, om de hade arbete. Bostäderna var dåliga och kanske barnet på väg till ”kollo” bara var ett i en stor skara där hemma. (Källa: Bootheum)

Så har Frälsningsarméns ambition att se barnen och deras behov fortsatt. Många har genom sommarkolloverksamheten fått möjlighet till en annorlunda sommar och föräldrar har fått stöd att ta hand om barnen.

När vi nu skriver år 2023 så kan vi bara konstatera att inte mycket har förändrats. Fortfarande finns behov av att rikta våra insatser mot barn och unga. Det som däremot har förändrats är hur vi ska kunna hjälpa barn och unga in i ett livslångt lärjungaskap. I Ordspråksboken 22:6 står det: ”Led den unge in på den väg han bör gå så följer han den även som gammal.” Hur många är det inte, som arbetat med barn och ungdomar, som läser den versen och tyst tänker för sig själv: ”Om det bara var så enkelt.” Och hur många har inte, med tungt hjärta, sett barn och barnbarn välja en annan väg än den som de gjort sitt allra yttersta för att leda dem in på? Hur får vi de unga att stanna kvar i sin tro? Om detta kan du läsa vidare i detta nummer av Stridsropet.

Gud välsigne dig

Frälsningsarméns ledare i Sverige, Överste Bo Jeppsson

2 LEDARE

#3.2023

VÄLKOMMEN TILL

4. På Vårsol kommer unga på fötter

På Frälsningsarméns stödboende Vårsol i Jönköping får unga hjälp att klara av livet och vardagen i egen lägenhet.

MIN VÄG TILL GUD

12. Martina gick från ångest till frid Martina Hallberg fick svar direkt när hon ropade till Gud. Nu vill hon hjälpa andra med psykisk ohälsa.

DEBATT

15. Alla barn har rätt till ert hem Vräkningar av barnfamiljer är en stor skam för välfärdsstaten Sverige, skriver Maria Olausson, barnrättsjurist och kårledare.

FOKUS

18. En väg till en vuxen tro Elias Carlsson, 22, hade med sig tron sedan barnsben men först i tonåren blev tron hans egen. Här delar han vägen dit.

PERSONLIGT

22. ”Vi behöver vara gäster i världen”

Mark Cotterill växte upp i Storbritannien med föräldrar som var frälsningsofficerare. Efter en avstickare från kårgemenskapen blev han själv officer och vägen bar till Sverige.

VÄRLDEN NEDERLÄNDERNA

26. Frälsningsarmén erbjuder en mötesplats i Red Light District

Mitt i Amsterdams Red Light District finns sedan 75 år en öppen dörr till Frälsningsarmén, dit alla är välkomna.

MIN TRO

30. Frälsningssoldat i Sverige och Spanien

Kristoffer och Anita Paulsson-Santander träffades i Spanien och tillhör i dag Söderkåren i Stockholm.

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 9004805 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning.

Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3
InnEhåLL s.31 s.12

Nytt framtidshopp för unga med trasslig bakgrund skapas hos Frälsningsarmén på Vårsols stödboende.

foto: Shutter S tock/Pierre Meunier

Här kommer unga på fötter

Vad händer när en ung människa inte kan bo hemma på grund av konflikter eller brister i omvårdnad? På Frälsningsarmén stödboende Vårsol ges möjlighet att komma bort från problemen och med professionellt vuxenstöd kunna klara av livet och vardagen i egen lägenhet.

Vårsols stödboende i Jönköping drivs av Frälsningsarmén och erbjuder ungdomar med svår hemmasituation en trygg, meningsfull och lärorik tillvaro. Målet är att de ska klara skolgången, vardagslivet och kunna knyta sociala kontakter. Fastigheten har 12 lägenheter för unga mellan 16 och 20 år och rymmer även kontor för personalen.

Anders Nordin är verksamhetschef sedan i maj 2022 och tar emot i det rymliga all- och konferensrummet där kaffe och kakor står framdukat på ett bord intill en stor soffa. Med i samtalet finns också boendestödjaren Andreas Rootzén och verksamhetsansvariga

Enisabet Asani. Anders har ägnat sin första tid åt att sätta sig in i arbetet. Han är imponerad av vad han sett hittills.

— Vi fem anställda är utbildade behandlingspedagoger, socialpedagoger eller socionomer, de flesta med tidigare erfarenhet av socialt arbete. Det är fantastiskt att se en verksamhet som så tydligt och praktiskt gör en insats i barns och ungdomars vardag, säger han.

Ungdomarna som kommer till Vårsol lever ofta i en konfliktfylld eller på annat sätt otillfredsställande hemsituation som gör att de inte kan bo kvar. Relationen med föräldrarna

kan vara problematisk. Oftast brister omsorgen, vårdnadshavaren kan ha egna problem eller ha svårt att hantera föräldraskapet. Ungdomarna kan placeras av socialtjänsten, ha bott på SIS-, HVB- eller familjehem. De kan också ha varit i missbruk. På Vårsol får de en egen lägenhet från några månader och upp till ett år, med stöd och översyn av personalen. Ungdomarna har egen nyckel och är fria att röra sig, sköta vardagen med skola eller arbete och ta ansvar för hemmet. Personalen finns på plats varje vardag och lördag från morgon till kväll och ger som regel fem till åtta timmars vuxenstöd i veckan. Alla ungdomar har en egen kontaktperson som förutom stödet planerar, administrerar och rapporterar till socialtjänsten.

— Det kan handla om att sköta ekonomin, hjälpa till med myndighetskontakter, planera matlista, gå och handla och göra läxorna. Men också fritidsaktiviteter som att vi går och fikar eller promenerar tillsammans, säger Andreas Rootzén.

För tillfället bor det mest tjejer på stödboendet och just idag har de samtal med IVO (Institutionen för vård och omsorg). IVO är en kontrollinstans för stödboenden som Vårsol arbetar mot sedan 2020, på eget till-

stånd och med fler målgrupper än tidigare. Då och då knackar det på dörren när ungdomarna vill visa att de anlänt och gjort sig redo för samtalet. Det märks att relationen med de anställda är fin och lättsam. Andreas hejar glatt och berättar vilket rum de ska gå till. En stund senare knackar det igen. En kille ska tvätta fönstren i sin lägenhet och undrar hur de ska öppnas. Andreas förklarar. — Socialtjänsten placerar ungdomar här och vårt samarbete är viktigt. Vi är ofta sista steget ut i självständighet och eget boende. Nu upptäcker fler och fler inom länets sociala instanser att vi finns, det är väldigt positivt, säger Anders Nordin.

Att få de unga att börja reflektera över sin relation med exempelvis ursprungsfamiljen är viktigt. Allt beror på personens historik och det uppdrag som kommer med var och en. Andreas poängterar det fina i att få ge en chans till ungdomar som ingen längre tror på, eller som kommunen inte vill placera i sina boenden. Enisabet Asani håller med.

— De får en ny självständighet av att bo här. Men ensamheten kan också vara en utmaning. En ung person som längtat intensivt efter frihet kan upptäcka att de saknar sina föräldrar eller sin pojk- eller flickvän

5 Välkommen till | Vå rsol stödboende
TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: CARINA TYSKBO, SHUTTERSTOCK

Vårsols stödboende ligger i Jönköping med utsikt över vackra Vättern. Nedan: Andreas Rootzén hämtar bröd på Annies kafé, som vid stängning skänker dagens överblivna kaffe- och matbröd till ungdomarna på boendet.

| Vå rsol stödboende

efter ett tag. Men de kan också sakna att över huvud taget ha en mamma och pappa, säger hon.

Efter att ungdomarna avslutat sin vistelse på stödboendet händer det att de återvänder till sin hemstad och kommer närmare sina föräldrar igen. Men väldigt få flyttar tillbaka hem.

Vi tar en rundtur i huset. Dörrarna in till lägenheterna ser ut som vilka som helst och avslöjar inte att hemmet rymmer en mycket ung människa. I källaren delas tvättstuga och soprum av alla boende. Det är rent och prydligt. Man kan fråga sig hur så pass unga som 16-17-åringar med ett ofta tungt livsbagage klarar att hantera en vardag med alla dess sysslor och plikter?

— Flera har fått ta extra mycket ansvar hemma, ibland har de också tagit hand om sina egna föräldrar. De kan även ha bott på andra ställen där man tvingas bli mer självständig än andra jämnåriga. Somliga kan

laga mat när de kommer hit, andra kan tvätta men inte laga mat. Vi lär oss tillsammans. De mognar under vistelsen och sköter så småningom mer och mer själva, svarar Andreas.

I enstaka fall kan det bli nödvändigt att en ungdom avslutar boendet på Vårsol. Kanske har personen återgått till missbruk, har en ökande psykisk ohälsa, en lågbegåvning som gränsar till LSS och behöver mer ramar, kontroll, stöd och omsorg än vad ett stödboende kan ge.

— En del tror för tidigt att de är redo för stödboende. Socialtjänsten kanske heller inte har uppfattat problematiken och då måste vi gå in och ta ansvar för att avsluta, menar Enisabet medan vi tar hissen tillbaka upp till kontoret.

I entrén sitter en av de unga tjejerna och väntar på sitt samtal med IVO. Hon berättar att hon trivs väldigt bra på Vårsol. Skolgången fungerar fint och framtiden känns

”FLERA HAR FÅTT TA EXTRA MYCKET ANSVAR HEMMA, IBLAND HAR DE OCKSÅ TAGIT HAND OM SINA EGNA FÖRÄLDRAR.”

7
Brinner för helare unga. Boendestödjare Andreas Rootzén, verksamhetschef Anders Nordin och verksamhetsansvariga Enisabet Asani är tre av de fem anställda.

Vårsol stödboende

• Välkomnar barn och unga mellan 16 och 20 år.

• Ungdomarna kan ha en konfliktfylld eller otillfredsställande hemsituation eller ha varit placerade för social problematik av socialtjänsten.

• Vill stärka individen, skapa gott studieklimat, trygghet, bra fritid och uppmuntra de unga till att ha ett positivt nätverk.

• Lägenheterna finns i centrala Jönköping och är möblerade och har grundutrustade kök.

• Erbjuder självständighetsträning med matlagning, tvätt, städning och ekonomi.

• Erbjuder kontaktmän, regelbundna samtal, vuxenstöd varje vecka, stöd i kontakt med bland annat vårdnadshavare, gode män, skola, arbetsgivare, myndigheter.

• Upprättar en genomförandeplan tillsammans med ungdomen och socialtjänsten.

• Fokuserar på att ungdomen ska bli självförsörjande genom studier eller arbete.

KAN HA LAGT

MASSOR AV TID

PÅ BARNET, NATURLIGTVIS MED SYFTE

ATT HJÄLPA. MEN

MAN KAN HA GLÖMT

ATT FRÅGA DEN

UNGE SJÄLV: HUR

VILL DU HA DET?

VÅRT UPPDRAG

SKA UTFORMAS

TILLSAMMANS MED UNGDOMARNA.”

numera ljus. Hon ser med varm blick på Andreas medan de pratar. Han i sin tur kikar på telefonen som just larmat. Dags att hämta bröd. Vi kilar ner till bilen och kör några kvarter till Annies kafé mitt i Jönköping, som vid stängning skänker dagens överblivna kaffe- och matbröd till Frälsningsarméns stödboende. Det blir en extra guldkant för ungdomar att ta hem till sin lägenhet eller mumsa på tillsammans. Expediten hälsar glatt när Andreas visar sig i dörren.

— Det känns väldigt bra att kunna göra detta för de unga på Frälsningsarmén, säger hon och räcker två tunga, väldoftande påsar över disken.

Tillbaka i det hemtrevliga köket på Vårsol fixar Andreas lite inför kvällspasset. Han berättar att ungdomarna gärna kommer upp hit för gemenskap, filmvisning och fredagsmys med matlagning. Från fönstren har boendet en härlig utsikt över Vättern där träden längs strandkanterna börjar skifta i färg. Långt nedanför på gatan skyndar människor hem från arbete, barnhämtning och studier. Många av dem har aldrig mött trasighet eller missbruk i hela sitt liv. Ungdomarna på Vårsol däremot startar ofta livet på minus och har en tung uppförsbacke framför sig. När förtroendet för vuxenvärl-

den förlorats behövs hjälp att skapa det på nytt.

— Familjen och socialtjänsten kan ha lagt massor av tid på barnet, naturligtvis med syfte att hjälpa. Men man kan ha glömt att fråga den unge själv: Hur vill du ha det? Vårt uppdrag ska utformas tillsammans med ungdomarna, säger Anders Nordin. g

begreppsförklaringar:

IVO - Institutionen för vård och omsorg.

SIS-hem - Statens institutionsstyrelse. Individuellt anpassad tvångsvård för unga.

HVB-hem - Hem för vård eller boende. Social dygnsvård som på kommunens uppdrag inrättas för barn, ungdomar, vuxna eller barnfamiljer och som där bedriver behandling, omvårdnad, stöd eller fostran.

LSS - Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade.

8
”FAMILJEN OCH SOCIALTJÄNSTEN
fakta foto: shutterstock Personen på bilden har inget med artikeln att göra.

A ktu ELLt #3

.2023

Missionera genom sport

SPORT MISSION CONFERENCE arrangerades i maj av Frälsningsarmén i Nederländerna. Syftet var att nå människor som vill koppla samman sportaktiviteter med evangelisation. Nya och mer vana ”sportmissionärer” möttes för att utbyta kunskap och skapa nätverk. På programmet fanns förutom glad gemenskap, talare, övningar, träning, reflektion och bön. I Nederländerna finns redan

projektet Fresh Expressions där sportmission bedrivs i människors närområden. Men för Frälsningsarmén i Sverige är detta nytt. Emil Samuelsson från kåren i Halmstad var en av deltagarna.

—Det är spännande att upptäcka mer om hur man kan arbeta med sport. Vi tar med oss många idéer och visioner hem från våra europeiska kollegor, sade han. g Carina Tyskbo

Dansa för Guds skull

HAR DANSEN kommit skymundan i Frälsningsarmén? I januari arrangerades en dansworkshop på Hönö där 10-15 ungdomar från Hönö och Göteborg deltog.

— Dans är en stor del av ungdomars vardag genom exempelvis Tik Tok, ett sätt att umgås. Vi ville visa att dansen också kan användas i kyrkan – prestationslöst och som tillbedjan, säger Elisa Gallardo, initiativtagare och ungdomsofficer på Vasakåren.

Helgen bestod av bibelundervisning om dans och övningar i syfte att stärka den personliga relationen med Gud. I mindre grupper skapades utifrån en bibelvers rörelser som sedan sattes samman till en hel dans. På kvällen bjöds på ett härligt dansparty.

— Jag längtar efter att få se mer av biblisk dans på våra kårer, säger Elisa, som också är medlem i Frälsningsarméns musikråd med fokus på just kreativa uttryck. g Carina Tyskbo

Frälsningsarméns Familjecenter växer

I UTSATTA Stockholmsområdet Hässelby/Vällingby erbjuder Frälsningsarmén stödprogrammet Connect till föräldrar som har svårt att kommunicera med sina barn. På Frälsningsarméns Familjecenter i Järva har Jenny Alm, utbildad coach och verksamhetschef, och Agnieszka Zmyj, behandlingspedagog och samtalsledare, mött mammor och några pappor, till omkring 70 barn.

— Det har varit väldigt starkt att se hur de genom sitt engagemang har skapat relationer till sina barn på ett nytt sätt. Socialtjänsten är väldigt nöjd och vi har sett en positiv effekt av Connect så det är roligt och vi vill utveckla arbetet, säger Jenny.

Nu erbjuds även kris- och stödsamtal, motiverande samtal i förändringsprocess, coaching och hjälp med planering och struktur i vardagen. Både grupper, par och enskilda personer tas emot och man behöver inte ha dåliga relationer för att delta. g Teresia Jansson

För mer info: fralsningsarmen.se/familjecenter-jarva/

9
foto: shutterstock
foto: t eresia Jansson
e
foto:
lisa Gallardo
Nederländerna visar vägen när Frälsningsarmén i Sverige fick lära sig mer om att missionera genom sportaktiviteter. Jenny Alm och Agnieszka Zmyj leder arbetet på Familjecentret i Järva.

Frälsningsarmén på Torpkonferensen!

I år deltar Frälsningsarmén som samfund för första gången i den allkristna konferensen Torp. Utifrån temat ”Det finns frihet” leds seminarier och det bjuds även på konsert med bland andra Vasa Band. Upp emot 15 000 deltagare väntas komma.

BOKA SOMMARVECKAN 19-25 JUNI och allra helst onsdagen den 21 juni! Då närvarar nämligen Frälsningsarmén på årets allkristna Torpkonferens utanför Kumla, i regi av EFK, Evangeliska Frikyrkan.

— Det känns väldigt roligt att EFK ville att vi skulle medverka och nu hoppas vi att så många som möjligt från Frälsningsarmén sluter upp, säger Bo Jeppson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige.

Han och Ewa-Marie Kihlagård, biträdande programchef, har arbetat fram Frälsningsarméns bidrag som bland annat innehåller seminarier om missionell diakoni och ITH (I trygga händer).

— Vi fick frågan mycket tack vare att Frälsningsarmén har så bred kompetens kring diakoni/socialt arbete kopplat till att berätta om Jesus. Det känns bra att kunna dela våra erfarenheter med fler, säger Ewa-Marie Kihlagård.

Temat ”Det finns frihet” utifrån Jesajas bok 61 går helt i linje med Frälsningsarméns uppdrag, menar Ewa-Marie, som tror att seminarierna och närvaron på plats kommer att ge stor glädje och inspiration både för både egna och andra samfunds deltagare.

— Ja, Guds folk behöver mötas till uppbyggelse och påfyllnad. Närvaron på Torp under midsommar kan komma att bli ett nytt grepp på en framtida nationell samling för Frälsningsarmén, säger Bo Jeppson.

Frälsningsarmén medverkar på den välbesökta Torpkonferensen, med seminarier om bland annat social mission och ITH (I trygga händer).

Förutom seminarier medverkar Frälsningsarmén musikaliskt. Vasa Band och H&M Funkband (Holmlund och Marthinussen) deltar i onsdagens kvällsgudstjänst och bjuder senare samma kväll in till egen konsert.

Christer Aadland är projektledare för Torp och ser fram emot Frälsningsarméns medverkan i konferensen.

— EFK vill lära sig mer om socialt arbete på kristen grund och då lyssnar vi gärna på er som är ”bäst i klassen” i ämnet, säger han.

Nu vill han hitta fler synergier mellan samfunden och beskriver hur viktig konferensen varit genom åren för att fördjupa människors tro och hjälpa dem att hitta sin kallelse.

— När vi möts runt Jesus kan vi se mer av vad vårt land behöver, säger Christer Aadland.

Mer info: fralsningsarmen.se/medlem-hos-oss/ torpkonferensen/

10 A ktu ELLt ELL
10
foto: elias G ruvheden

Kenya kraftsamlade för barnskydd

60 DELTAGARE FRÅN OLIKA LÄNDER medverkade i International Child Protection Conference i Nairobi/Kenya i mars. Konferensen fokuserade på att rusta delegaterna med ny kunskap om hur Frälsningsarmén i världen ska möta barn i sina respektive länder. Arbetsgrupper och föreläsningar berörde bland annat barnsäkerhet, motverkande av övergrepp i och utanför kyrkan, trauman, barn med särskilda behov och ”gudomligt föräldraskap”. Medverkande från Sverige var Anna-Maria Tuftström, Territoriell sekreterare Frälsningsarméns kvinnoarbete och ITH-stöd.

—Jag blev imponerad av medvetenheten som finns inom Frälsningsarmén i världen. Vi står enade i att förändra vuxnas beteende. Psykisk eller fysiskt våld mot barn är en naturlig del av fostran i vissa kulturer, men vi utgår ifrån den internationella barnkonventionens artikel 6 och 12, att möta och bemöta barns ”rätt att överleva, leva och utvecklas fysiskt, psykiskt, andligt, moraliskt och socialt” och att barn ”har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör dem”. Jag är stolt salvationist, tacksam och uppmuntrad, säger Anna-Maria Tuftström. g Carina Tyskbo

Frälsningsarmén får sin 22:a general

DAGARNA INNAN detta nummer av Stridsropet skickades till tryck samlades 112 ledare från Frälsningsarméns olika territorier runt om världen för att i Sunbury Court i London välja Frälsningsarméns 22:a general. General Brian Peddle, som blev general år 2018, går i pension i augusti. Den nye generalen väljs för fem år eller kortare om han eller hon når en ålder av 68 år inom fem år.

De 112 medlemmarna i rådet är alla i aktiv tjänst. De är territoriella ledare eller har en position på ett Nationellt högkvarter eller det Internationella högkvarteret med en grad som kommendör eller överste. Undantaget är sittande generals make eller maka. Vissa regler när det gäller det Höga rådet styrs av brittisk lag, bland annat att rådet måste äga rum i Storbritannien, samt att alla delegater måste närvara på plats personligen. Det finns omkring 16 000 officerare i Frälsningsarmén som är möjliga kandidater och alltså hade kunnat bli Frälsningsarméns nye general. g Jonas Nimmersjö

Minibrass förenar

SÖDERKÅRENS MINIBRASS övar varannan söndag klockan 10.00. Efter repetitionen framträder barnen ofta på kårens familjegudstjänster.

— På det här sättet skapas en naturlig publik av föräldrar, mötesbesökare, musikkår och kör. Det är väldigt roligt, säger Markus Rylander, som tillsammans med Lisa Ohlsson leder Minibrasset.

11 A ktu ELLt
foto: frälsnin G sarmén
foto: teresia J ansson foto:
frälsnin G sarmén
Markus Rylander under övning med Söderkårens Minibrass.
12
Att öppna en handelsträdgård och få stötta personer med psykisk ohälsa är drömmar som slagit in för Martina.

Upp ur mörkaste dyn

En kärlekslös barndom, missbruk och ångest resulterade i två självmordsförsök.

För Martina Hallberg återstod bara att gå ner på knä och ropa till Gud. Då fick hon svar direkt. Nu vill hon hjälpa andra med psykisk ohälsa att finna källan till friden.

Martina Hallberg, 45 år, föddes in i en otrygg tillvaro. Pappan var narkoman och våldsam så Martina växte upp med sin mor som ofta var arg och skrek och svor åt sin livliga dotter.

–Jag kände mig varken önskad eller älskad och tänkte att det var mitt fel att mamma mådde dåligt. Och jag kände mig annorlunda, konstig och utanför när jag såg hur andra föräldrar lekte med sina barn och betedde sig emot dem, säger Martina.

Hon tröståt i sin ensamhet och blev retad för sin övervikt, något som drev henne in i anorexi och undernäring. Samtidigt öppnade sig modellvärlden för henne och som 13-åring gick hon som modell på modevisningar. I det sammanhanget var det mycket fester med alkohol och droger och Martina fastnade särskilt för amfetamin. När hon förälskade sig i Henrik blev livet lugnare och vid 19 års ålder födde hon deras gemensamma son, Julian.

— Det är det finaste jag har varit med om, jag har aldrig känt en sådan kärlek. Henriks föräldrar behandlade mig som sin dotter så jag kände mig så inkluderad och älskad, säger Martina.

Den lilla familjen flyttade till Gotland där pojkvännen drev restaurang men Martinas drickande eskalerade och hon mådde allt sämre.

— Jag hade så mycket ångest och kände mig värdelös, förklarar Martina som inte hade gjort upp med sin trasiga barndom, och trots Henriks frieri lämnade hon både honom och ön.

Tillbaka i Stockholm sökte hon hjälp och

fick då en rad diagnoser av sin läkare, såsom ADHD, borderline och bipolär sjukdom. Hon åt en näve piller om dagen, men detta förvärrade hennes tillstånd. Hon började umgås med kriminella, våldsdömda män i gatumiljön och utvecklades till en fullfjädrad sprutnarkoman. Det blev många besök på psyket och två gånger överdoserade hon tabletter i syfte att avsluta sitt liv.

älskar mig, att jag är hans dotter och att han har en plan för mitt liv, utbrister Martina.

I samma stund fick hon se sitt liv passera revy och hon blev medveten om hur hon i sin självömkan hade behandlat andra människor. Hon fick också till sig att hon tömma sin ”ryggsäck” för att må bra igen.

— Jag insåg att det är det enda som kan hjälpa mot psykisk ohälsa och jag kände att alla människor måste få veta detta, säger Martina.

— Läkarna sa att det var ett mirakel att jag överlevde, att jag borde ha blivit hjärndöd, säger Martina.

Hon insåg att hon testat allt för att försöka må bättre, förutom att vända sig till Gud, om han nu fanns. Så en dag gick hon ner på sina knän och skrek och grät.

— Jag kände mig så ensam och jag ropade till Gud att ”om du finns så hjälp mig!”, säger Martina.

Genast förvandlades atmosfären.

— Jag gick från ångest, mörker och total sinnesförvirring till omedelbar och total sinnesfrid. Och jag kände en sådan ovillkorlig kärlek, som den till min son – Guds varma faderskärlek. Jag hörde honom säga att han

Hon sprang till sin mor och berättade vad som hänt och bad henne om förlåtelse. Hon slutade med vissa mediciner och började läsa Bibeln. I början kunde hon fråga sig själv om hon blivit knäpp eftersom hon hörde Guds röst vägleda henne. Hon var nu tillsammans med Johan som också hade missbruksproblem men i en kyrka träffade Martina på en manlig bekant som bjöd med henne till ett tolvstegsprogram. Med hjälp av det blev både hon och Johan nyktra och drogfria.

— Via programmet får man jättefina verktyg som liknar det jag fick till mig av Gud; att rannsaka sig själv och att göra upp med människor man har sårat, säger Martina.

Hon gick bibelskola, var på helanderetreater och fastade i hela 21 dagar på enbart vatten för att hon önskade få se sin familj frälst. Fastan gjorde sitt och snart hade både Johan och Julian tagit emot Jesus.

År 2017 bjöd paret in till vigsel och dagen innan var det svensexa. En lycklig Julian, då 19 år, ringde sin mor därifrån och nämnde vilket fint tal han tänkte hålla till henne på

13 min Väg till gud | m artina Hallberg
TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON
”LÄKARNA
SA ATT DET
VAR ETT MIRAKEL ATT JAG ÖVERLEVDE, ATT JAG BORDE HA BLIVIT HJÄRNDÖD.”

”JAG HÖRDE HONOM

SÄGA ATT HAN ÄLSKAR MIG, ATT JAG ÄR HANS

DOTTER OCH ATT

mig.” Nöden för människors frälsning blev allt starkare och många vänner och bekanta som kom till Julians minnesstund tog emot Jesus. Martina har också fått se flera fysiska helanden, som när hon bad för en cancersjuk pojke som grät av rädsla över den dödsdom han fått.

Efter en tid av mörker och misär sprudlar livet och tillvaron för Martina.

grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.”

HAN

HAR EN PLAN FÖR MITT LIV.”

bröllopet. Han skulle berätta hur stark hon är, hur stolt han är över henne och hur mycket han älskar henne. Under dagen hade blomarrangemangen kommit men till Martinas besvikelse liknade de begravningsblommor, och när det sent den kvällen ringer på dörren står två poliser utanför. De kommer med en mammas värsta mardrömsbesked: Julian har omkommit i en motorcykelolycka.

— Jag bara skrek rakt ut att det inte får vara sant. Det var en sådan smärta i hjärtat, som om någon huggit mig med en kniv och jag kunde knappt andas, utbrister Martina.

— Jag frågade Gud vad han höll på med och när jag till slut bad honom att ta bort smärtan så gjorde han det. Själva sorgen fanns kvar men han fyllde mig med en enorm frid, fortsätter hon.

I en betryggande syn såg hon Julian med Jesus och hon fick till sig bibelordet i Psaltaren 23:4: ”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med

— Då kände både jag och han hur det blir varmt och börjar röra sig inuti hans huvud och jag bara visste att han blev helad där och då, säger Martina.

Vid ett läkarbesök strax därpå konstaterade läkaren att tumören på något mirakulöst sätt var borta.

När Frälsningsarméns kår Home Kungsholmen drog igång förra sommaren började Martina engagera sig där. I april startade hon en grupp inom EA, Emotions Anonymous, i Söderkårens lokaler. Det är ett tolvstegsprogram för människor med psykisk ohälsa. Hon påpekar att det är en fin ingång till Jesus men understryker att det bara är han som kan ge frälsning.

— Att få hjälpa dessa människor är en dröm jag har burit på i nio år och jag är så glad och tacksam till Gud att han har tagit mig hela vägen hit, säger Martina.

— Jesus drog mig upp ur den mörkaste dyn till ljuset och jag känner mig så uppkopplad med Gud. Det är hans tid nu, fortsätter hon och hänvisar till ett av de bibelord hon upplever att Gud visat henne inför 2023: Psaltaren 40:3-4: ”Han drog mig upp ur fördärvets

En annan dröm hon haft länge är att öppna en handelsträdgård och även det gjorde hon i april tillsammans med några bekanta. g

fakta m artina Hallberg

Ålder: 45 år.

Bor: I lägenhet i Nacka.

Familj: Maken Johan, sonen Julian (år 1998-2017).

Sysselsättning: Trädgårdsarbetare/florist, konstnär, grundare för EA i Stockholm.

Senast lästa bok: Bibeln.

Intressen: Keramik, foto, målning, blommor, mat, naturen.

Blir glad av: Jesus, se människor bli frälsta och gå från mörker till ljus, barn, god mat, resor, min man.

Favoritbibelord: Romarbrevet 8:28: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud” (SFB15).

Motto i livet: Håll blicken på Jesus. Alla har sin historia så älska din nästa och var barmhärtig.

14
min Väg till gud | m artina Hallberg

Alla barn har rätt till ett hem

Hur kan det finnas barn utan hem i Sverige? Gång på gång slår mig tanken att vi har barn i vårt land som inte har ett riktigt hem eller en trygg bostad. I en välfärdsstat som Sverige slår vi oss för bröstet när vi pratar om hur bra vi har det, och det ska vi verkligen inte glömma eller vara otacksamma för. Men när vi tittar lite under ytan så kan vi märka att allt inte står rätt till. På pappret har alla barn rätt till ett tryggt hem och barnkonventionen säger att barnet ska ha rätt till ett hem, lek, vila och fritid, men i verkligheten vräks fler barnfamiljer än på många år.

År 2007 presenterade regeringen en nollvision för vräkningar av barn som en del av sin samlade strategi mot hemlöshet. Mellan

”PÅ PAPPRET HAR ALLA

BARN RÄTT TILL ETT

TRYGGT HEM OCH BARNKONVENTIONENS SÄGER

ATT BARNET SKA HA

RÄTT TILL ETT HEM, LEK, VILA OCH FRITID, MEN I

VERKLIGHETEN VRÄKS

FLER BARNFAMILJER ÄN

PÅ MÅNGA ÅR.”

år 2008 och 2016 kan vi se att vräkningar som berör barn minskade, fr barn till 400 barn. Men sedan 2016 har kur vorna vänt uppåt igen. År 2022 tvingades 575 barn få uppleva att båda eller någon av deras föräldrar blev av med sin bostad.

Det är en ökning med 126 barn jämfört med 2020 och det är den högsta siffran sedan 2012. Detta är alldeles för många barn och barnfamiljer. Det är främst familjer med långvariga ekonomiska problem som drabbas av vräkningar. Under 2022 rörde tre av fyra vräkningar ensamstående föräldrar och bland dessa var kvinnor mest utsatta.

Idag vräks en tredjedel av barnfamiljerna på grund av en skuld på mindre än 10 000 kr, men i några fall har barnfamiljer blivit vräkta på grund av en hyresskuld på 600 kr. En stor skam för Sverige och vår tro på välfärdsstaten. Vi kan bättre än så!

En del av ökningen de senaste åren tror man beror på att hyresvärdar avvaktade med att vräka familjer under pandemin. Nu syns en del av konsekvenserna. Men det är inte hela sanningen då vi redan 2019 kunde se att vräkningarna började öka.

För att vi ska vända den här utvecklingen krävs det samverkan mellan kommuner och hyresvärdar på lokal nivå, så att man kan fånga upp problemen så tidigt som möjligt.

Det bästa är om parterna kan lösa situationen innan skulden växer och utan att ärendet går vidare till Kronofogden. Det finns flera bra exempel där både socialtjänsten och andra myndigheter på lokal nivå sam-

verkar med hyresvärdarna för att finna en hållbar och stabil lösning, som inte innebär att familjen ”hamnar på gatan”. Dessa initiativ kostar samhället mycket mindre pengar än konsekvenserna av att barn växer upp utan ett tryggt hem.

Kronofogden har i början av 2023 fått i uppdrag av regeringen att stärka den lokala samverkan mellan hyresvärdar och socialtjänst kring det vräkningsförebyggande arbetet. Men här krävs mer åtgärder och riktlinjer än vad vi tidigare sett. Kronofogden bör kunna få utfärda föreskrifter och riktlinjer för hur kommunerna ska arbeta förebyggande. Regeringen kan inte nöja sig med att över 500 barn förlorar sitt hem varje år. Vi kräver att rätt resurser ges till Kronofogden och kommunen för att det förebyggande arbetet ska leda till sann förändring. g

15 DEbAtt b t t
Maria Olausson, barnrättsjurist och kårledare i Nässjö
foto: Jonas nimmers J ö
bILDEn n

MUHDI, 11 ÅR, gör volter i hoppborgen på Idrottsgården utanför Flen. Här ordnar Frälsningsarmén i Norrköping sommarläger för nio utvalda familjer. Tack vare bidrag från stiftelser och ideella föreningar är dessa dagar gratis för de 26 deltagarna. Det blir mycket skratt, bad, lek, korvgrillning och nya vänner. Vardagsstress, livspussel och kanske en ansträngd ekonomi glöms bort för en stund.

foto: teresia jansson
Efter år av tvivel i tonåren har Elias Carlsson landat i en tro som bär även som ung vuxen.

En väg till en vuxen tro

Att barnatron övergår i en vuxen tro är inte alltid helt självklart. Elias Carlsson, 22 år, är en av dem som har fått tron med sig sedan barnsben. Men det var inte förrän efter tonåren som insikten att Jesus hade dött för honom landade i hjärtat och tron blev hans egen.

TEXT: KIKI BROMS FOTO: ALFRED CARLSSON OCH UNSPLASH

Det var en kväll när Elias var 20 år då satt han på sitt sovrumsgolv vid sin säng. Han hade läst Bibeln och nu klickade det till för honom. Efter år av tvivel kände han plötsligt en inre förvissning att Jesus hade dött för honom. Tårarna började rulla ner för kinderna och tankarna fortsatte, tänk om hans lillebror skulle dött för honom, vilken uppoffring och vilken kärlek!

”TÅRARNA BÖRJADE

RULLA NER FÖR

KINDERNA OCH

TANKARNA FORTSATTE, TÄNK OM HANS

LILLEBROR SKULLE

DÖTT FÖR HONOM, VILKEN UPPOFFRING

OCH VILKEN KÄRLEK!”

— Tänk så mycket mer mäktigt det är att en man, en väldigt unik man, som levde för 2000 år sedan dog för mig, tänk hur mycket han

måste ha älskat mig för att göra det och hur otroligt stort det är att Jesus hade den kärlek till alla människor i hela världshistorien!

Tårarna fortsatte rinna och sedan den dagen växte en slags beslutsamhet att tro och inte längre tvivla på att Gud finns. Och när han numera går in i stunder av tvivel vänder han det i stället till en nyfikenhet på vad Bibeln, kyrkofäderna och teologerna säger i frågan.

Men resan dit har inte varit självklar.

Så länge Elias kan minnas har söndagarna tillbringats i kyrkan och sitt första möte med Frälsningsarmén fick han när han som 11-åring flyttade till Halmstad tillsammans med familjen. Den omhändertagande och välkomnande känslan gjorde att familjen blev kvar på kåren, som också hade en hel del andra unga besökare. Elias blev så småningom med i tonårsgruppen, konfirmerade sig och följde med på läger men ganska länge var kyrklivet mer en söndagstradition än en egen tro. På sin konfirmationshögtid svarade han traditionsenligt och högtidligt ”ja” på frågan om han ville ta emot Jesus som frälsare men tvivlet fortsatte.

— Jag ifrågasatte mycket av min tro under gymnasiet – ingen annan jag kände på skolan var aktivt kristen och tro var inget

forskning

Ingredienser till egen tro

Enligt Bibelsällskapets forskning är samtliga av dessa delar viktiga för att den unga ska öka chanserna att kunna göra tron till sin egen:

• Familjen som hjärtat

• Relationer över generationsgränserna

• Vara med och tjäna

• Reagera med medkänsla

• Vardag med Jesus

• Positiva vänskapsrelationer

• Mentorskap

• Avgörande höjdpunkter

19 fokus | ung tro
foto: unsplash/calum l ewis

Särskilt värdefullt

Vad har varit särskilt värdefullt för dig för att behålla tron genom tonåren?

Kunskap och fördjupning. Jag är en logisk person så jag behövde mycket apologetik. Jag fann en trygghet i att kristen tro håller och har riktigt bra svar till vår samtid.

Bibelskola. Fick se att det finns andra i min ålder som verkligen brinner för tron, och undervisning och andakter har verkligen varit centrala för hur min tro ser ut just nu.

Andra kristna. Att höra andras vittnesbörd är så mäktigt – man får små glimtar av hur Gud agerar och är aktiv i denna värld.

Engagemang i församling. Vi är Jesus kropp och inte Jesus stol, vi ska alltså vara hans förlängda arm in i världen och inte bara sitta och mysa i våra nya IKEA-fåtöljer. I Halmstad i tonåren följde jag till exempel med ut på gatorna och delade ut bullar och kaffe. I början var det jobbigt men jag blev förvånad över hur glada människor blev. Jag fick också erfarenheten att personer upplever något när vi ber för dem.

Vad vill du ge för råd till unga som är ensamma på sin kår?

Lyssna verkligen på de äldre, lär dig av dem, bli inspirerad av deras resa med Gud, visa dem kärlek.

Prata med dina kårledare och leta efter fler i din ålder – kanske kan ni starta något samarbete med andra kyrkor som har mer utvecklad ”ung-vuxen-grupp” där ni ibland är på kåren och ibland i andra lokaler.

Våga ta saker i egna händer, starta en hemgrupp, fråga kompisar som inte brukar gå i kyrkan om att hänga med. Man kan till exempel läsa Bibeln, diskutera vad man läst och avsluta med att be.

”FÖRSAMLINGEN ÄR FANTASTISK PLATS

DÄR MAN FÅR VARA SIG

SJÄLV OCH UTFORSKA

SINA GÅVOR.”

jag pratade om eller stolt stod för. Kåren var mer en plats där jag blev underhållen och där jag fick hjälpa människor vilket visserligen kändes meningsfullt men det gav mig inte den där djupa tron, säger Elias.

Han hade sedan tidigt engagerat sig i praktiska uppgifter som att sköta ljuset och filmningen på gudstjänster, eller vara med i lovsångsteamet och han fick också utlopp för sitt matlagningsintresse genom att hjälpa till med i köket på familjekvällar där människor från alla möjliga kulturer kom. Något som han är väldigt tacksam över, både för att det hjälpte honom att stanna kvar i kyrkan men även för allt som han lärt sig.

— Församlingen är fantastisk plats där

man får vara sig själv och utforska sina gåvor. Listan kan göra lång på allt man kan lära sig i kyrkan som man kan använda utanför kyrkans byggnad också, säger Elias. Uppgifterna han trivdes med i kombination med vänner och ledare i kyrkan gjorde att han fortsatte att dyka upp varje vecka men trots sina regelbundna kyrkbesök hade Elias svårt att skaka av sig tvivlet. Tron kändes mest begränsande och han tvivlade på om det verkligen var något som går att leva efter, så när gymnasiet var över bestämde sig Elias för att gå bibelskola för att fritt kunna söka svar på sina frågor. Det var där som tron fördjupades och han kunde stå för sin tro på ett nytt sätt som han inte kunnat tidigare.

— Tiden på bibelskolan bidrog till en vetskap om att tron är förnuftig. Dessutom fick jag möta massor av kristna människor och fick insikten att om över en miljard människor runt om i hela världen valt att ägna sina liv åt Jesus kan det inte vara någon galen liten sekt. Även om Gud mot all förmodan inte skulle ha funnits hade jag levt ett gott liv, i hopp och kärlek gentemot mina medmänniskor och mig själv.

20 fokus | ung tro
Elias tips

Under Elias bibelskoleår i Mariannelund och Uppsala bestämde sig hans föräldrar för att bli kårledare och flytta till Tranås, en kår med främst äldre medlemmar. Så när han sommaren 2022 kom hem igen var det till ett nytt hus i en ny stad och till en ny kår där ingen var i Elias ålder.

— Det är väldigt spännande att få första parkett på ett sådant jobb med att få liv i kåren och få in nya generationer. Dock känner jag mig lite ensam som är själv i min åldersgrupp. Det är samtidigt väldigt berikade att ta del av de äldres klokhet, säger Elias. Det är väldigt tufft faktiskt och även om kärleken är stor från de äldre, så saknar man sitt eget sociala sammanhang med andra som är lite närmare i ålder.

Hans tro är dock mer benfast än någonsin och förra året bestämde han sig för att döpa sig.

— Jag känner att jag står mer fast än någonsin på det jag tror är sant. För att bli frälst behöver man munnens bekännelse och hjärtats tro, mitt första ja på konfirmation var munnens bekännelse och mitt dop kände jag var ett ja till att mitt hjärta nu också tror, säger Elias. g

Barnatro till vuxen tro

Hur tror du att man som vuxen bäst hjälper unga att själv mogna i tron?

Engagera dem – Jag tror det som ungdomar saknar mest är goda sammanhang där de får vara sig själva och växa.

Uppmuntra och gör det lätt för dem att gå på söndagsgudstjänst – Även om jag många gånger har tyckt att predikanten pratar lite för länge eller att fikat är mer lockande än den sista lovsången så lär vi oss genom imitation. Unga behöver få en mångfald av förebilder i tro. Om de bara deltar i tonårssamlingar går de miste om detta. Även om tonårsgruppen är väldigt viktig behövs ett kristet socialt sammanhang över generationsgränserna.

fakta elias carlsson

Namn: Elias Carlsson

Ålder: 22 år.

Bor: Tranås.

Familj: Pappa Rickard, mamma Jenny och bror Alfred Carlsson.

Gör: Pluggar distans och jobbar på ICA.

Favoritbibelord: Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Betyder Jesus för mig: Allt –frihet, förlåtelse och kärlek. Det bästa jag vet: Havregryn, ha ha. Äter det i grötform både varm och overnight oats, som flingor med endast fil eller mjölk, det funkar också att göra äpplekaka eller müsli – nyttigt och massor av fiber och proteiner.

Ta tid för att lyssna, visa medkänsla och bara vara där med Jesu kärlek – Att alla i församlingen är ärliga så det inte blir någon ”må bra-kult” där ungdomarna känner att de inte passar in. Vi kan dela tvivel, funderingar och jobbiga situationer – det är mycket sånt när man är ung – få förbön, snacka med någon och sedan bara tillbe. Det är en bra loop helt enkelt som fick mig att vara kvar och kan vara en av många nycklar för hålla kvar andra.

Ta tid för frågor – det blir en stund för dig att lista ut saker som du kanske inte har svar på. Att man får en vidare förklaring på sina söndagsskoleberättelser och en mer nyanserad bild av Gud och inte endast ”nallebjörnsbilden” (du är så fin, Gud älskar dig etc). För barnatro kan börja kännas oförnuftig när man blir lite äldre.

Mindre underhållning och mer tjänade – Lista ut vad de unga älskar att göra och hitta en roll i församlingen där de får lov att göra det. Det var en avgörande faktor till att jag stannade kvar i församlingen, jag kände en meningsfullhet när jag hjälpte folk med mina gåvor.

Elias tips
21
Att umgås och dela tron över generationsgränserna kan vara en viktig del i att barnatron ska hålla hela livet.

Via Frälsningsarméns pionjära arbete vill Mark se nya församlingar i samklang med vår tid och med fokus på relationer, kreativitet och mission.

22

”Vi behöver vara gäster i världen”

Han skrattar åt Monty Python, trivs på puben och ifrågasätter cementerade strukturer i kyrkan. Brittiska frälsningsofficeren Mark Cotterill berättar om mobbningen som gav andlig växtkraft, mötet med svenska kärleken och det pionjära uppdraget.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Ien gulröd tegelbyggnad på Helsingborgs Söder finns Frälsningsarméns kår (församling). Hit till ”Gazaremsans” lite ruffa kvarter gick flytten från de finare stråken i norr för något år sedan. Ett stenkast bort skiljer Trädgårdsgatan de två stadsdelarna ifrån varandra och markerar klyftan mellan samhällsklasserna som råder här.

— Vi vill vara mitt bland de mest utsatta och för att bryta segregationen räcker det inte med att människor lär sig svenska. Det handlar om att dela bord med varandra också. Jesus byggde broar och det tror jag han vill göra här i Helsingborg.

Det säger frälsningsofficeren Mark Cotterill som har slagit sig ner i en ljus linnesoffa i en av kårens tillhörande lägenheter. Han är ledigt klädd i jeansskjorta, fleecejacka och mörkblå byxor. Mark föddes i London och blandar friskt de två språken.

— Ursäkta min dåliga svenska, jag borde ha lärt sig mer under de åtta år jag har bott här, säger han leende med sin karaktäristiska brytning.

Mark roas av hemlandets ironiska/satiriska humor, skrattar lätt och ofta, tar inte sig själv på så stort allvar och är inte rädd för att göra bort sig. Han vistas gärna på puben och tycker om att dansa men skippar ölen.

— Jag gillar den miljön, det är där man umgås i England, menar han och nämner en skillnad i mentalitet mellan ländernas invånare.

— Svenskar är mer reserverade och det är svårare att få vänner och komma in i en gemenskap här, tycker han.

Själv är han äldst av fyra bröder och med föräldrar som frälsningsofficerare flyttade familjen regelbundet och bodde under sju år i Skottland. Mark mötte många fantastiska människor via kyrkan men tonåren i Birmingham var lite kämpiga.

— Jag tyckte att det var tråkigt i kyrkan och jag ifrågasatte uttrycken där, som att man hade två långa möten på söndagarna. Jag grubblade mycket över de stora frågorna utan att få så många svar, säger han.

När han var 15 år lämnade han kårgemenskapen, läste till stadsplanerare och hängav sig åt fotboll och fest. I skolan träffade han människor från hela världen.

— Det var en väldigt kul tid men som de flesta unga gjorde jag även saker som jag inte är så stolt över idag, säger Mark.

Han tar av sig de till hälften svartbågade glasögonen, knäpper händerna bakom det renrakade huvudet, blickar upp mot taket och funderar en stund innan han fortsätter.

— Trots att jag inte kallade mig frälst då så hade jag dåligt samvete och kände behov av förlåtelse, förklarar han.

Mitt i allt detta blev han erbjuden att vara lägerledare inom Frälsningsarmén i USA. Efter viss tvekan tackade han ja men väl där kände han sig malplacerad och obekväm, särskilt en kväll när han var ålagd att hålla i andakten. Paniken växte men så valde han att läsa ett vittnesbörd ur sin ungdomsbibel. Då hörde han en pojke gråta. Mark blev stressad men snart började en kille berätta om hur hans familj mött Jesus och fått hjälp av honom och plötsligt satt Mark själv och kämpade mot gråten.

personligt | m a rk c otterill
foto: privat
Gudstjänst i Helsingborg.

Helsingborgs hamn, ett stenkast från kåren i riskområdet Söder. Mark och kollegorna vill finnas och verka där behoven är som störst.

”VI BEHÖVER VARA MER UTANFÖR

KYRKOLOKALERNA

— Jag blev så berörd för det var så kraftfullt och jag kände den Helige Andes närvaro på ett sätt jag aldrig hade gjort förut, säger Mark och efter att alla somnat gick han ut i skogen och bad.

— Jag sa, att ”om det var du Gud så måste jag få uppleva något imorgon!” och när jag vaknade dagen efter så bara visste jag att någonting hänt inom mig, säger han.

När han efter två månader återvände hem var han en annan person. Han blev aktiv i kyrkan igen och ville vittna för alla i sin närhet om Jesus och nu fanns en längtan efter att bli använd av Gud. Ett par år senare inträffade en avgörande händelse. Då fick kåren i Hemel Hempstead i norra London besök av bibelskoleelever från Sverige.

— Det var trevligt, kommenterar Mark, stannar upp och ler.

I gänget fanns nämligen Emma som han genast fick upp ögonen för och snart var de ett par, då 21 år gamla.

— Hon hjälpte mig mycket i tron och det

Med Lorenzo, en av bästa vännerna, i Italien.

var intressant att höra om allt hon upplevt i bibelskolan, säger Mark som bestämde sig för att också avsätta ett år där.

Därefter gick flytten till Sverige och Göteborg där Emma fått en plats på universitetet. Så småningom ringde bröllopsklockorna och senare kom två söner till världen. Mark fick jobb på ett bygge men där fanns en kille som gjorde narr av honom för hans kristna tro. Det blev vilda diskussioner och Mark vantrivdes och kände sig maktlös, men en dag läste han i sina anteckningar från bibelskolan.

— Jag har aldrig hört Gud tala så tydligt som då. Han sa att jag måste vara tyst och leva ett nådefullt och generöst liv inför dessa människor och göra saker för dem som de inte förtjänar, säger Mark.

Han brister ut i skratt när han berättar att han bakade en kaka till sin manliga kollega, något som ligger helt utanför hans natur, och han erbjöd den nyblivna pappan att göra familjens matinköp kommande vecka. Det slutade med att de två kollegorna blev vänner och det kom också fram att plågoanden varit mobbad som barn och vänt sig till Gud men upplevt att han inte fått hjälp.

— Det är det viktigaste året i mitt liv för

foto: privat
OCH PLANTERA TRON DÄR MÄNNISKOR FINNS”

Ovan: Mark med föräldrarna som är territoriella ledare i Storbritannien.

Vänster: Sång och dans på kåren i Helsingborg. Höger: Mark i disken på kårplanteringen i Manchester.

min andliga utveckling, mer än de teologiska studierna, för jag fick gå helt utanför min komfortzon och var tvungen att lita helt på Gud, förklarar Mark som även gick två år på officersskolan i London.

Men under studietiden kände han sig instängd och hade svårt för ”reglerna” kring uniformen exempelvis.

— Undervisningen var fantastisk och jag var ”all in” gällande missionen men jag önskade mer kreativa former och uttryck, säger han.

Mark grubblade mycket kring församlingslivet och boken ”The forgotten way” av Allan Hirsch blev en ögonöppnare för honom. Den talar om att gå tillbaka till rötterna i den kristna kyrkan och att forma en gemenskap av människor med olika gåvor och roller, såsom apostel, profet, evangelist, herde och lärare.

— Jag insåg att jag inte är en typisk pastor utan jag identifierar mig mer med den apostoliskt evangeliska läran, säger Mark.

När han såg filmen Inception med Leonardo Dicaprio satt han på helspänn längst fram på stolen i biosalongen. Den handlar om infiltration av det undermedvetna och om drömvärlden.

— Det är den bästa bioupplevelse jag har haft och fastän det egentligen inte var något nytt så förändrade det min värld, precis som The forgotten way, utbrister Mark.

— När man ser ett nytt paradigm (tankesystem/världsbild) kan man inte gå tillbaka, understryker han.

Nu leder han Frälsningsarméns pionjära arbete. Genom det vill han utrusta och stärka nästa generation att plantera församlingar i samklang med vår tid och fokus på relationer, kreativitet och mission. När han och Emma kom till Helsingborg år 2015 valde de att stänga ner kåren och första tiden besökte de olika församlingar för att se vilka människor och behov som fanns i staden. Utifrån det började de forma kårverksamheten.

— Vi ville lyssna till kontexten och se vad Gud redan gjorde i vår stad för att kunna vara en välsignelse för den, påpekar Mark och nämner fenomenet ”micro church” (mikrokyrka) där små grupper träffas.

Han är ledare för ett gäng som brukar sammanstråla på krogen.

— Det blir spännande samtal med män som vill diskutera livet och tron och vi tit-

Ålder: 42 år.

Bor: I parhus utanför Helsingborg.

Familj: Frun Emma, två söner; 6 och 9 år. Några egenskaper: Nyfiken, fascinerad, reflekterande, rolig, kärleksfull, pionjär.

Sysselsättning: Metodstöd pionjärt arbete på Frälsningsarmén. Driver podcasten ”The venture 12”.

Tidigare officersroller: Kårledare i Helsingborg och Manchester, England.

Intressen: Fotboll (Aston Villa-fan), historia (särskilt Andra världskriget, Romarriket och Vikingatiden), resa, umgås med människor.

Läste senast: ”The 6 seasons of calling” av Brian Sanders. Äter helst: Indiskt.

Skrattar åt: Mig själv, mina barn och Monty Python.

Favoritbibelord: Hebreerbrevet 12:28: ”När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma.

På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan”.

Motto: ”Min frukt växer på andras träd”. Ett tankesätt som förändrat hur jag tänker som ledare.

tar på Champions League tillsammans, säger Mark som menar att kyrkan behöver vara en rörelse i stället för en institution med väggar.

— Vi lägger ner så mycket energi på att bjuda in folk till oss men hur ofta var Jesus värden? Han var gästen och vi behöver vara mer utanför kyrkolokalerna och plantera tron där människor finns, avslutar Mark. g

25
foto: privat
fakta m a rk cotterill
Svenska frun Emma som Mark har två söner tillsammans med.

Trots att major Bosshardt var vän med drottning Juliana och ofta syntes i medierna fortsatte hon hela sitt liv att tjäna Gud på gatorna i Red Light District.

Frälsningsarmén i Red Light District

Mitt i Amsterdams Red Light District erbjuder Frälsningsarmén sedan 75 år en mötesplats där alla är välkomna. Grunden till det sociala arbetet lades av major Alida Bosshardt och i dag fortsätter kåren att möta människor i enlighet med hennes devis ”varje person räknas”.

Frälsningsofficeren Alida Bosshardt (1913 – 2007) startade 1948 ett välgörenhetsarbete i källaren på ett av Amsterdams äldsta hus, en tegelbyggnad från 1605 som hade renoverats 1940. I dag är inredningen på tre av husets våningar återställd som det såg ut på 70-talet och major Bosshardts hus har blivit ett museum som berättar historien om Frälsningsarméns sociala arbete i Amsterdam.

— Major Bosshardts hade bara 100 gulden och en flagga när hon flyttade in för att hjälpa människor i nöd. Hon hade ett speciellt hjärta för kvinnor och barn, berättar museiguiden när Stridsropet besöker museet.

Huset ligger mitt i Amsterdams Red Light District, ett område känt för bordeller, prostitution och för sina ”coffee shops” där man kan köpa cannabis. Fattigdomen var på 40-talet stor, alkoholmissbruk och kriminalitet utbrett och många barn var föräldralösa.

Välgörenhetsarbetet i Amsterdam har i dag vuxit till Frälsningsarméns omfattande sociala verksamheter som utförs av mer än 1 000 medarbetare i staden.

För Alida Bosshardt var inga dörrar stängda och hon blev snart mycket av Frälsningsarméns ansikte utåt. Hon hade kontakter i näringslivet och var till och med vän med drottning Juliana

och syntes ofta i TV, radio och tidningar. Ett känt foto på majoren och prinsessan Beatrix (senare drottning) publicerades 1965 och visade hur de kom ut från en pub i Red Light district. Bilden publicerades till exempel i Daily Telegraph och spreds till alla tidningar i Holland.

Ändå fortsatte major Bosshardt hela sitt liv att tjäna Gud på gatorna. På kvällarna var

MAJOR BOSSHARDTS

HADE BARA 100 GUL-

DEN OCH EN FLAGGA

NÄR HON FLYTTADE

IN FÖR ATT HJÄLPA

MÄNNISKOR I NÖD.

HON HADE ETT

SPECIELLT HJÄRTA FÖR

KVINNOR OCH BARN.

hon ute och sålde Stridsropet och samlade in pengar och mötte människor, alltid i uniform och med bonnetten på huvudet långt efter att andra slutat använda den. Ett par av hennes

favorituttryck var ”varje person räknas” och ”att tjäna Gud är att tjäna människor, och att tjäna människor är att tjäna Gud”.

I dag bjuder Frälsningsarmén in skolor och andra till museet som ett sätt att bygga kännedom och intresse och även för att skaffa sponsorer till Frälsningsarméns sociala arbete. I rummet på översta våningen ser vi Amsterdams första härbärge för kvinnor, som kom till Frälsningsarmén från liv fyllda av alkoholmissbruk, våld i nära relationer, prostitution och utsatthet.

På en av våningarna i huset bodde en familj som hjälpte major Bosshardt i arbetet. Dottern i familjen, Henny, har tjänat Frälsningsarmén i Red Light District i 60 år, nu som pensionerad officer på kåren (församlingen) här.

Kåren ligger bara något kvarter i från major Bosshardts hus och när Stridsropet kommer förbi har kvinnor börjat dyka upp till en kvällssamling där de bland annat ska göra påskdekorationer tillsammans.

Henny berättar att hon är upplärd av major Bosshardt och att hon började som 17-åring med att bjuda på kaffe och prata med folk på gatorna. Nu har hon gått i pension men fortsätter att göra det hon älskar.

— I dag har vi en mötesplats här för kvin-

27 Värl den | frälsningsarm È n i n ederländerna
TEXT: EVA GUSTIN FOTO: SHUTTERSOCK, OLIVER BEIJER OCH ROB CROES/ANEFO

1948 startade Alida Bosshardt Frälsningsarméns välgörenhetsarbete i det hus som i dag har blivit ett museum och återställts som det såg ut på 70-talet.

28

I DAG HAR VI EN MÖTESPLATS HÄR

FÖR KVINNORNA SOM ARBETAR INOM

PROSTITUTION OCH

FÖR ANDRA SOM BOR I NÄROMRÅDET.

norna som arbetar inom prostitution och för andra som bor i närområdet. Kåren fungerar som ett vardagsrum och alla är välkomna. Det är fullt både på söndagsgudstjänsterna och på våra olika aktiviteter, berättar hon.

I kårens hus hålls också personliga samtal. Besökarna kan få hjälp med mat, kläder, att hitta någonstans att bo, kontakter med vård och myndigheter samt att bygga nätverk och att få juridisk hjälp om de utsatts för människohandel eller arbetskraftsexploatering.

Alida Bosshardt var också den som initierade Frälsningsarméns arbete mot människohandel i Amsterdam, ett arbete som utvecklats och i dag omfattar allt från specialiserade boenden socialt och juridiskt stöd.

Henny går också ut och besöker ”sexarbetarna” för att prata med dem och höra hur de mår, bjuda på kaffe och te och hjälpa till med praktiska saker, olika sätt att visa dem Guds kärlek, menar hon.

— Jag är nog lika välkänd som major Bosshardt var här i grannskapet, men inte alls på samma sätt i hela landet, berättar Henny och menar att det hänger ihop med att hon också har ägnat tid och kraft åt sin familj, medan major Bosshardt levde helt för sitt uppdrag i Frälsningsarmén. g

fakta frälsningsarmÈn i nederländerna

Startade: År 1887.

Antal kårer: Cirka 60 kårer och

utposter. Grannskapscenter på cirka 110 platser.

Antal soldater, civilmedlemmar och

juniorsoldater: cirka 4 500

Officerer i aktiv tjänst: 100

Organisation: Verksamheten är

uppdelad i en kyrklig del och en professionell organisation för vård och socialt arbete, W&G (Welzijns- en Gezondheidszorg).

Totalt antal anställda: Cirka 7 800

I Frälsningsarméns fastighet i Almere finns bland annat en second hand-butik med kafé- och samtalsdel och en gudstjänstlokal.

Ukrainska möten i Nederländska Almere

Tjugo minuters bilresa från Amsterdam ligger Almere. Här finns Frälsningsarméns högkvarter i Nederländerna och även kåren (församlingen) ’t Klankbord, som betyder ungefär Bollplanket. Ett namn som passar bra som beskrivning för de aktiviteter som pågick när Stridsropet besökte kåren en måndagsförmiddag i slutet av mars.

ALMERE ÄR EN UNG STAD, det första huset var färdigbyggt 1976. Idag har invånarantalet stigit till drygt 200 000. Frälsningsarmén i Almere har ungefär 300 medlemmar på listan och 100-150 personer deltar i mötena.

Roel van Kesteren, koordinator för kårens verksamhet, tar emot oss i en stor lokal där det både finns en second hand-butik och ett stort bord med många stolar, samt kaffe och te för dem som är sugna.

Varje måndagsmorgon har man här en träff för ukrainska flyktingar. Det bor mellan 600 och 1000 ukrainare i Almere. 70 procent av dem har något slags arbete och många vill stanna i Nederländerna, medan vissa vill åka tillbaka till Ukraina. Framför allt gäller det dem som har familj kvar i landet.

Betty Timmerman, som är ansvarig för kårens sociala arbete, håller i måndagsmötena. Det började med att de ukrainska flyktingarna sågs i kyrkan. Många av dem kommer på söndagsgudstjänsterna, och även i dag har man en liten andakt med dem i gudstjänstlokalen.

Under måndagsmötet får de ta upp vad de behöver hjälp med. Representanterna från Frälsningsarmén tar reda på svaren på deras frågor

och stöttar dem på olika sätt. Det kan handla om allt från hjälp med att skaffa boende och skolor för barnen till medicin, läkarbesök och språklektioner. En av dem, Ivan, har just blivit opererad och ligger på sjukhus och ska få besök av den pensionerade frälsningsofficeren Ina och några ukrainska vänner.

Måndagen innan hade man besök av en kansler från Stadshuset som lyssnade på ukrainarnas frågor. I dag följer man upp flera frågor kring deras boende. Vissa har känt oro för att säkerhetspersoner kommit in i deras rum på hotellet och Betty lovar att kolla upp det med ledningen för boendena.

Från den 1 april finns det möjlighet att flytta från gemensamma boenden på hotell till ett nytt boende där alla har sin egen tvårumslägenhet med dusch och kök. Betty går igenom status och vilka grupper, främst mödrar med barn under 18 år, som är prioriterade.

Kåren har en omfattande verksamhet för alla åldrar, såväl kyrklig som social. Varje vardag bjuder man personer i utsatthet på sopplunch och middag finns att ta med sig tre gånger i veckan.g

29 Värl den | frälsningsarm È n i n ederländerna
30

”Här är man friare i tron”

Kristoffer och Anita Paulsson-Santander träffades i Spanien och tillhör Söderkåren i Stockholm. Att vara kristen och frälsningssoldat skiljer sig åt i de två länderna, tycker de. Här samtalar de om stolthet, respekt, frihet och plikt.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Hur kom du till tro och till Frälsningsarmén?

KRISTOFFER: Jag har inget datum för min frälsning utan har insett längs resans väg att jag tror på detta. Mina föräldrar är frälsningsofficerare men ibland har jag velat söka mig någonstans där det pratats mer teologi. Men Frälsningsarmén känns hemma för mig oavsett vilket land jag är i och jag uppskattar det sociala arbetet.

ANITA: Jag växte upp i Ecuador med katolska traditioner, när jag var tio år flyttade vi till Spanien och i tonåren följde jag med vänner till en protestantisk kyrka och Frälsningsarmén. Där förstod jag att man kan ha en nära relation med Gud och att han kan tala direkt till en. Det pratades mycket om kärlek och att hjälpa utsatta människor och jag kände ”wow, här vill jag vara!”

Hur får din tro näring?

KRISTOFFER: Jag gillar böcker och poddar men som förälder räcker tiden inte till. Min tvååriga son ger min tro näring, han stärker känslan av att det finns något större än mig själv.

ANITA: Genom att gå i kyrkan, dela tron med andra och prata om livet och Jesus. Men också att göra kärlekshandlingar, som att fika med en kompis som är ledsen.

Vad är det bästa med att vara kristen?

KRISTOFFER: Vetskapen om att vara tillräcklig och att jag inte behöver ha en massa pengar och statusprylar för att vara hel. Jag kan omfamna att jag och mitt liv inte är perfekta i världens ögon.

ANITA: Guds dagliga välsignelser och glädjen att vara frisk, ha en familj, boende och mat och att vara bland människor som älskar Gud.

Vad kan vara tungt med att vara en kristen i Sverige eller Spanien?

KRISTOFFER: När andra tycker att man ska vara på ett visst sätt, läsa Bibeln varje dag och ha koll på alla verser i den. Oftast kommer åsikterna från dem som själva är troende och då känner man sig aldrig tillräcklig.

I Spanien är de flesta troende men inte praktiserande kristna.

ANITA: När min tro utvecklades i Spanien var jag jätteglad och pratade mycket om Gud men då blev jag ifrågasatt och fick höra att jag var med i en sekt. I Sverige upplever jag mer respekt, harmoni och frihet att tro som jag vill, även i samtal med ateister.

Är Frälsningsarmén annorlunda i de två länderna?

KRISTOFFER: I Spanien är den protestantiska kyrkan väldigt liten och det finns bara nio kårer. Frälsningsarmén är inte så känd bland allmänheten men man är ute mycket på gator och torg och evangeliserar. Det finns en större stolthet över den egna kåren och en starkare plikt att dra sitt strå till stacken, vilket också kan vara uttömmande. Uniformen är superviktig för att visa tillhörighet. Gudstjänsterna är längre och man pratar mer om himmel/helvete och synd/frälsning. I Sverige är talet om Gud mer anpassat efter ett sekulariserat samhälle.

ANITA: Istället för sångbok har man ungdomliga lovsångsband i Spanien och det är mer livligt och högljutt under gudstjänsterna. Mötena är lagom långa i Sverige och det

31 min tro | kristoffer oc H anita
Anita och Kristoffer PaulssonSantander och sonen Bruno ser Söderkåren i Stockholm som sitt andra hem.

talas mer om Guds kärlek. Här kan man ha byxor till uniformsjackan även om jag känner mig som en rebell då

Ser ni några utmaningar/fördelar med att ni två är från olika kulturer?

KRISTOFFER: Jag trodde det skulle vara större skillnader. Anita är mer konservativ tros-, och

Anita frågar Kristoffer:

Vad är ditt roligaste minne från Frälsningsarmén?

KRISTOFFER SVARAR: När Frälsningsarmén firade 120 år i Lidköping var jag ungdomsledare där. Jag skulle ta första biten av den stora tårtan och fick börja vart jag ville så jag skar ut nollan så då såg det ut som att vi firade tolv år i stället.

Kristoffer frågar Anita:

Vad önskar du att du hade fått höra tidigare om att vara kristen?

ANITA SVARAR: Att allt i livet inte är svart eller vitt. I Spanien kändes det som att man måste vara ett helgon för att komma till kyrkan och det kunde kännas tungt. Jag hade önskat höra mer om Guds kärlek än om mina fel och min synd.

kulturmässigt men väldigt öppen för mina idéer och för att tänka utanför boxen. En fördel är att vår son får se att man kan tänka och vara olika men ändå respektera varandra.

ANITA: Den spanska kulturen är mer hierarkisk, man ser upp mycket till en lärare eller pastor. För mig är det bra att komma utanför min comfort zone och jag tycker att vi kompletterar varandra.

Har tron prövats under åren?

KRISTOFFER: Att få en provocerande fråga eller läsa något av en oliktänkande gör att man måste reflektera själv och det ser jag som något positivt. En tro som står stilla är en död tro.

ANITA: När min syster blev sjuk i leukemi, min bror fick ett träd över sig och blev förla-

32

mad och mina föräldrar skiljde sig, men tack vare att vi bodde i Spanien fick mina syskon bra vård och vi bad för dem. Båda är nu friska så dessa prövningar har stärkt min tro.

Vem är Jesus för dig?

KRISTOFFER: Den ständiga frågan och utgångspunkten som jag alltid kommer tillbaka till även om jag gör fel eller går vilse. Jesus ställde många frågor men svarade på väldigt få

ANITA: Min pappa och vän som är i centrum av vår familj. Han finns där när jag är ledsen och jag är glad och tacksam för det han gör för mig.

Vilken person eller bok i Bibeln betyder särskilt mycket för dig?

KRISTOFFER: David för att musiken var viktig för honom och för att han trampade i klaveret flera gånger, precis som jag. Lukasevangeliet för att författaren systematiskt samlat vad ögonvittnen sett Jesus göra.

ANITA: Rut för hon hade en jättebra relation till sin svärmor. När jag kände mig ensam här och inte kunde språket så fick min svärmor mig att känna mig som en i familjen.

Har du några kristna förebilder?

KRISTOFFER: Min fru, mina föräldrar, författaren Brian D. McLaren men också barn för att de så tydligt uttrycker sina känslor. Kårledarna i Mitcham, England, där jag bott, diskuterar jag tro och kristna böcker med.

ANITA: Kristoffer, min svärmor och Birgitta Ekman som var min första kårledare i Sverige. Hon kan portugisiska så vi förstår varandra. Min första kårledare i Spanien, Angelica Aguilera, hjälpte mig att utvecklas i tron och vi hörs fortfarande.

Så växer min tro bäst

Anita Kristoffer

Kristoffer: Gemenskap: Jag är rastlös och måste ha folk omkring mig.

Anita: Gemenskap: Jag är också extrovert så det är samma för mig.

Kristoffer: Diskussion: Jag behöver diskutera men kan göra det med mig själv också.

Anita: Tystnad: Jag hör Gud bättre och får direktkontakt med honom i tystnaden.

Kristoffer: Frågvis: Jag tycker om att ställa frågor men det är ok att inte hitta/ha svar på allt.

Anita: Trosviss: Jag har en trygg tro långt inne i hjärtat.

Kristoffer: Kontemplation: Det känns jobbigt att pressa fram en konversation med någon jag inte naturligt sett skulle ha det med.

Anita: Evangelisation: Jag gillar att berätta för människor om friden och lugnet jag känner tack vare Gud.

Vad betyder kåren (församlingen) för dig?

KRISTOFFER: Frälsningsarmén är en del av vår gemensamma historia eftersom vi träffades där. Det är viktigt att skapa utrymme för att tänka till om Gud även om församlingen inte är en kyrkobyggnad utan dem jag praktiserar min tro med.

ANITA: När jag var ny i Sverige var jag volontär i caféet på Söderkåren där mina svärföräldrar var kårledare så den kåren känns som mitt hem och som vår familj. Det är viktigt att träffa andra kristna, även för Bruno som går på söndagsskola där han får kompisar. g

Personlig sak

KRISTOFFER: Böcker av författaren Brian D. McLaren som jag började läsa för nio år sedan. Han tänker utanför boxen och har ett vidvinkelperspektiv på livet och han är den som främst har ändrat hur jag ser på min tro.

ANITA: Mina egna tacksamhetsböcker som jag skriver i vid dagens slut. Jag påminns om vad jag är tacksam till Gud för, som min familj, solen och värmen och att jag lever i frihet. Jag började för två år sedan och har nu sex ifyllda böcker.

min tro | kristoffer oc H anita
Ensamhet Gemenskap Diskussion Tystnad Trosviss Frågvis Evangelisation Kontemplation
33

TESTAMENTERA MED OMTANKE

Låt din hjärtefråga leva vidare genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. På så sätt hjälper du människor som lever i utsatthet, där du bor, i Sverige och i andra delar av världen.

Just nu kan du kostnadsfritt få hjälp med att upprätta ditt testamente eller boka kostnadsfri rådgivning med en jurist.

Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente eller ring 08-562 282 34/39

Frälsningsarmén är ett evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att förkunna budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Gud vill tända sin eld

OFFICERSDAGARNA I NORSKA MOSS den 21-23 mars hade som mål att stärka officersgemenskapen, kallelsen och uppdraget. Gemenskap, fördjupande undervisning, samtal i grupper, bön och lovprisning stod på schemat under temat ”Full frälsning”.

— Responsen var överväldigande positiv.

Gud,

Att samlas i officerskåren var särskilt berikande. Vi upplevde ett tilltal om att Gud vill tända sin eld på olika platser i landet. Då måste det börja med att vi själva gnistrar – i överlåtelse, brinnande passion och kärleken till Jesus, säger Anders Beijer, en av de ansvariga för dagarna. g Carina Tyskbo

Befordrade till härligheten

Sven-Evald Söderström, Lidköping

Britt Larsson, Halmstad

Erene Lemhage, Lidköping

Britt-Marie Gällermalm, Södertälje

Elisabeth Lundqvist, Nässjö

Tommy Hedin, Nässjö

Jan-Åke Nordh, Nässjö

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Sommarens barnläger, dagkollon och utflykter.

• Frälsningsarméns stödboende Vårsol i Jönköping.

• Gemenskapen på den kristna sommarkonferensen Torp.

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

Tack för att vi ännu en sommar får möta så många barn och ungdomar på våra sommarläger och utflykter. Hjälp oss att vara goda ledare och förebilder. Beskydda alla resor och gemenskaper. Låt barnen få möta den levande Herren och bär dem när de vänder åter till sina vardagsliv. Kalla fler brinnande unga att vilja verka för Frälsningsarmén och för ditt rike. Amen.

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2023. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35 foto: marie blomber G
foto: shutterstock
bI bEL och bön EL

Posttidning B

Stridsropet Box 5090

10242 Stockholm

Det börjar i det lilla

FLAGGAN VAJAR på sin stång, lyssna på vår sommarsång... Jag vet inte om denna sång fortfarande sjungs på skolavslutningar, men skolavslutningen i juni är ju verkligen förväntningarnas högtid! Ett långt sommarlov ligger framför. I juni förra året stod jag inför ett stundande bröllop i augusti och ville att

BESTÄM DIG FÖR ATT

SE EN UNGDOM I DIN NÄRHET, FRÅGA VAD

DEN GILLAR ATT GÖRA.

BJUD MED TILL

NÄSTA GRILL NI HAR

MED FAMILJEN.

sommaren både skulle gå fort och samtidigt aldrig ta slut. För jag älskar nämligen sommaren! Jag är 100 procent barfotatjej. Gå längs med en grusväg i Småland och plocka med något grässtrå, kanske hitta några smultron längs med vägkanten. Bara klädd i klänning och stövlar utan strumpor.

Mina sommarlov har alltid varit förknippade med förväntan och glädje. Aldrig har jag haft någon klump i magen för oändligt

med dagar som ska fyllas. För jag har vetat att mina föräldrar har en plan. De kommer att ta med oss till Öland, eller Västkusten eller om man hade riktigt tur, Mallorca! Med det sagt, så är det ju så att för vissa barn och ungdomar så är inte juni en månad full av förväntan, snarare avundsjuka, oro och ångest över hur den här sommaren ska bli. Kommer mamma att vara lika instabil som förra sommaren? Kommer pappa hem? Kommer det att finnas någon mat hemma eller behöver jag hänga hos kompisar för att bli någorlunda mätt?

Usch, det gör så ont i mig när jag skriver dessa rader och tänker på hur krossade mångas sommardrömmar kan vara.

Vad kan vi då göra för dessa barn och vad gör vi redan? Jag skulle säga att det börjar i det lilla. Bestäm dig för att se EN ungdom i din närhet, fråga vad den gillar att göra. Bjud med till nästa grill ni har med familjen. Bara finns där och ge en kram. Det behöver inte vara så stort alla gånger. Du behöver inte hålla i sju kollon för att det ska räknas. Jesus säger ju själv ”allt vad ni gör för mina minsta, det har ni också gjort för mig.”

Glad sommar!

Sara Högdahl, Nationell barnkonsulent och barn- och ungdomskonsulent, Östra divisionen (föräldraledig)

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning

återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEt stA oR DEt

foto: un SPLAS h / S i L v A n S chu PP i SS er

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.