Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 2022

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 139:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Charlotte Ander, Emilia Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Utgivning 2022

21 januari, 8 april, 10 juni, 16 september och 25 november Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890

Omslagsbild

Foto: Frelsesarmeen / Hanne Rebecca Nilsen

Internationell ledare Brian Peddle

Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Gåva till

Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

SVANENMÄRKET

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

En stor himmelsk här

ATT FRÄLSNINGSARMÉNS hela existens utgår från tron på Jesus och att den tron genererar ett starkt engagemang, ja till och med strid ibland – för social rätt visa, för att lyfta och stödja – är relativt känt. ”Frälsning” och ”armé” ligger ju in bakat i vårt namn. Ett brett spektrum av människor i varierande åldrar och livssi tuationer, från skiftande kulturer, utgör till helg och vardag denna armé. Men ald rig utökas vår armé så stort numerärt som under den begränsade tid vi nu befinner oss i, julen. Julens egen stora armé.

TILL DIG SOM TOG VÄRVNING SPECIFIKT

FÖR EN INSATS DENNA

JUL, TACK OCH VARMT VÄLKOMMEN TILL OSS!

En hel utökad ”här” sluter upp, vi reser oss i flock, sätter skuldran till. Kanske inte i en samordnad marsch framåt men med uppkavlade ärmar, extra pass vid insam lingsgrytor, mil körda för att leverera klap par och matvaror, för att duka festliga bord till den som sällan blir bjuden på större fest. Ett myllrande arméliv, som vi tolkar det, och för det vill jag säga tack. Till dig som är en del av den fasta skaran, till dig som ofta sluter upp och bistår. Till dig som ”tog värvning” specifikt för en insats denna jul, tack och varmt välkommen till oss.

”Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här…”

Bibelcitatet ovan är hämtat från Lu kas evangelium kapitel två. Julevangeliet. Sammanhanget gäller några herdar som är på jobb och precis i närheten har det som man väntade på och som varit utlo

vat skett. Befriaren har fötts. Den smorde. Messias. Kristus. Herren! Herdarna blir förskräckta när den budbärande ängeln uppenbarar sig, men han understryker att det alltså gäller goda nyheter. Och som i ett crescendo sluter en hel här (”armé” i vissa bibelöversättningar) av änglar upp. De uppenbarar himlen där och då, lovpri sar Gud och ger herdarna både mod och inspiration att söka rätt på barnet, Jesus. Och de hittar honom.

Det ligger något oerhört i hur skiftan de vägen till Jesus sett ut för människor sedan dess. Herdarna beger sig i väg över betesmarken, någon annan, ett par tusen år senare sitter i sin fåtölj med en bibel vers i handen. Orden träffar hjärtat och plötsligt går det upp – Jesus är verklig. I de flesta fall har det föregåtts av att nå gon varit budbärare, en av många i en himmelsk här. Armén av budbärare. Med sina liv lovprisar de i både tal, livsval och böner. En här som visar på himlen och in spirerar till steg för att undersöka och se själv. Herdarna: ”Kom låt oss gå till Bet lehem och se…” och därefter ”…allt var så som det hade sagts dem.”

När vi säger välkommen, välkom men hem, vill vi också vara budbärare –välkommen till ett liv med Jesus.

Överste Christina Jeppsson, Samfundsledare tillsammans med Överste Bo Jeppsson

InnEhåLL

VÄLKOMMEN TILL

MIN VÄG TILL GUD

Frälsningsarmén firar 140 år i Sverige

6.

Den 28 december firar Frälsningsarmén 140 år av Guds vind i fanorna och kärleken till den behövande närmast hjärtat.

DEBATT

28. Gudsmötet befriade från alkoholen

När Anneli Andersson mötte Gud hemma i lägenheten blev hon befriad från alkohol begär och inledde ett nytt liv.

BARN OCH UNGA

13.

Låt oss kämpa mot ökande utsatthet

Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson vill kroka arm med politikerna för att bekämpa den nya utsattheten i Sverige.

PERSONLIGT

31. Frälsningsarméns ungdoms råd vill locka fler unga

Ordförande Hanna Karlsson berättar om vad som driver henne att engagera sig i Nationella Ungdomsrådet, NUR.

MIN TRO

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsnings arméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se

16.

Hemma är överallt för Veronica

Veronica Wahlström har mött behövande på många platser i båda sina roller som kårledare och sjuksköterska.

VÄRLDEN

22.

Hoppets gryta kokar i Norge

Frälsningsarméns julgrytetradition är stark i Norge, med allt från julgranständningar till TV-program.

34. Tron ger trygghet i föräldrarollen

Nevila Mataj och Hilmer Thunman, båda föräldrar, är eniga om att den kristna tron är ett viktigt stöd i ansvaret som mamma respektive pappa.

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

JULEN ÄR MER ÄN mat och prylar. Men för den som saknar resurser kan högtidens glädje handla om en god jultallrik, som här på Frälsningsarméns sociala center i Stockholm. Gemenskap, mat, stöd och vila erbjuds personer i utsatthet året om. ”Jag har inte många vänner kvar, viktiga anhöriga är borta. Här är personalen empatisk och bra. Jag tycker om det”, säger Lars, som kommer hit tre gånger i veckan. Nu har han tillsammans med 131 andra njutit av skinka, köttbullar, lussebulle och ”Stilla natt”.

Frälsningsarmén i Sverige 140 år!

Från utskällt och hånat till eftertraktat och älskat. Från snabb växt till medlemstapp och åter till nya, blomstrande verksamheter. Med Guds vind i fanorna och kärleken till den behövande närmast hjärtat. Nu fyller Frälsningsarmén i Sverige 140 år.

Den 28 december 2022 fyller Fräls ningsarmén 140 år. I nästan ett och ett halvt sekel har den kristna kyr kan med det breda sociala arbetet präglat Sverige. I en värld som kännetecknas av

flera krig, i ett land som genomgått stora reformer kring demokrati, jämställdhet, industrialisering och kommunikationer. Ett land som efter sekelskiftet gradvis förmått jämna ut många akuta klyftor

mellan fattig och rik, men också tyvärr sett klyftorna öka igen. Ett homogent samhälle som blivit mångkulturellt, med de utmaningar och tillgångar det inne burit.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

1883 Första numret av Strids ropet kommer ut.

1891 Slumsystrarna etableras, hjälp och stöd till de fattigaste av fattiga med förebild i Londons slumkvarter.

1912 Kurön öppnar, ett av landets stora behandlingshem enligt HVB (hem för vård och boende), och kom att vara aktivt i hela 110 år.

1899 Myrorna startar sin första second hand-butik på Götgatan i Stockholm, med praktik och arbetsträning för människor utanför arbets marknaden.

FRÄLSNINGSARMÉN I SVERIGE finns idag i 70 städer/kommuner med 113 verksam heter. Gudstjänster och andra verksamhe ter besöks varje vecka, även sociala verk samheter möter hundratals varje vecka och hemsida och sociala medier följs av många tusen. Frälsningsarméns stora insamlingskampanjer ger nödvändiga medel till hjälpverksamheten och till ar betet med barn, ungdomar, äldre och en samma. Stora välgörenhetskonserter och lokala insamlingar som Julgrytan likaså. I ett land där kristen tro alltmer hamnat i marginalen, mediala vindar bitvis blåst kyligt kring kyrkan, och där frivillighet i föreningsliv sjunkit överlag, har det varit en stor utmaning för Frälsningsarmén att växa och hålla rörelsen ung och relevant. Kårer (församlingar) och verksamheter har lagts ner när medlemmar åldrats och nya uteblivit men också uppstått och vux it – på nya platser, efter nya behov. Perso ner i andlig längtan, hemlöshet, missbruk, fattigdom, ensamhet och psykisk ohälsa har sökt sig till Frälsningsarmén år efter år. Överallt har man gett stöd i och lärt

1903 Eftersökningsbyrån startas. En hjälp för personer i utsatthet att hitta sina anhöriga, efter att till exempel ha flyttat till en storstad och hamnat i prostitution.

av sin samtid. När samfundet rutit till i människovärdets namn har det alltid byggt på att varje människa ska vara äls kad och välkommen, oavsett behov eller situation i livet. Om du är flykting, fattig, långtidssjukriven eller våldsutsatt, ska det hos Frälsningsarmén finnas en fristad och möjlighet att börja om och blomma ut.

MEN HUR BÖRJADE DET HELA? Den bokälskande och tänkande smålandsdot tern Hanna Ouchterlony hade i Värnamos stationshus hört Bramwell Booth, sonen till Frälsningsarméns grundare, predika. Hanna blev starkt berörd och kände en inre Guds kallelse att själv gå in i Guds tjänst. Hon snabbutbildades till fräls ningsofficer i England och kom därefter till Stockholm. Den 28 december 1882 hölls Frälsningsarméns första möte på dåvarande Ladugårdslandsteatern (senare Folkan) vid Östermalmstorg. Frälsnings armén hade som det hette "öppnat eld" i Sverige. Vid Östermalmstorgs tunnelbana finns en platta från 130-årsjubileet som påminner om detta.

På nyåret 1890 påbörjade Hanna Ouch terlony Frälsningsarméns slum- och rädd ningsverksamhet. Ett hem för "fallna" kvinnor tog form, inrymt i en femrums lägenhet på Surbrunnsgatan i Stockholm. Några veckor senare öppnades den första slumstationen på Söder i Stockholm och snart startade liknande verksamheter på den ena orten efter den andra. 1891 pu blicerade William Booth sin bok "In Dar kest England and the way out". Boken blir vägledande för Frälsningsarméns sociala hjälparbete över hela världen. Slummens systrar blev räddande änglar där fattig dom, alkohol, smuts, kyla, arbetslöshet eller sjukdom slagit klorna i familjen.

På 1920-talet startade Frälsningsarmén verksamhet i det fattigdomspräglade Lett land. Kårer och social hjälpverksamhet öppnades snart i Riga och på flera andra platser. Man verkade i landet till 1943, då den tyska ockupationsmakten förbjöd verksamheten. Det dröjde sedan nästan 50 år innan Frälsningsarmén kunde arbeta i landet igen, och då gjordes betydande in satser bland barn med olika funktionsned

1943 Planeringen av Frälsningsarméns flykting- och efterkrigs hjälp. Viktig nödhjälp efter andra världskriget i ett mycket utsatt Nordnorge, Haparanda, Finnmarken och även Visby, dit flyende balter kom över havet.

1951 Frälsningsarméns söndagsskola har efter starten 60 år tidigare vuxit till nära 3000 inskrivna barn runtom i landet.

sättningar. Dagens landsledare i Sverige leder även ytterst arbetet i Lettland.

Hur vill du gratulera Frälsningsarmén?

Daniel Lovén, kårledare Skellefteå

Vad vill du säga till Frälsningsarmén på födelsedagen?

— Grattis, bra jobbat! Kämpa vidare, än är vi inte i mål!

Nämn tre milstolpar under historien som du tycker Frälsningsarmén ska vara extra stolt över.

— Arbetet som bedrevs vid gränsen Hapar anda /Tornio runt andra världskriget och i den direkta efterkrigstiden gör mig mycket stolt och ödmjuk. Men också det fantastis ka arbetet internationellt kring mänskliga rättigheter, barnperspektivet, jämlikhet och att värna, försvara och vara den svage och utsattes röst.

Nämn något som Frälsningsarmén borde gjort lite annorlunda eller bättre under åren.

— Varit lika mild inåt som man varit utåt.

Vad tycker du ska ha hänt inom Frälsnings armén när vi fyller 150 år?

— Jag vill se fler kårer på nya platser, och fler kreativa och frimodiga uttrycksätt.

Blir Frälsningsarmén äldre och äldre eller föryngras vi? Vad är utmaningen?

— Man är inte äldre än man gör sig. Jag hoppas fortsatt på en armé fylld med en ynglings mod och kreativitet, tillsammans med ålderns tålamod och vishet. Är vi trygga och hemma i vår identitet kan Frälsningsarméns uttryck och former vara under ständig förändring utan att vi blir så ängsliga och fastnar vid oväsentligheter.

Det är vår utmaning.

Hur tänker du fira "födelsedagsbarnet" den 28 december?

— Ja, det blir kanske med en liten sång dagen till ära!

FRÄLSNINGSARMÉN I VÅRT LAND gjorde under hela andra världskriget viktiga in satser för att under krigets enorma på frestning hålla ihop rörelsen i Europa. I krigets slutskede tog man sig an den sto ra nöden bland människor och fick även frågan från de allierade om att vara med och bygga upp de krigshärjade länderna. Många officerare anmälde sig till utbild ningar för tjänst för att hjälpa. Viktiga insatser gjordes i ett mycket sargat Nord norge, Haparanda, Finnmarken och Visby, dit flyende balter kom över havet, samt även i Tyskland.

Mission i olika länder har funnits se dan Frälsningsarméns tidiga år. I Afrika, Latinamerika och Asien har exempelvis vatten- och odlingsprojekt samt skolbyg gen förändrat livet för många barn och fa miljer. Stöd och hjälp i ensliga bergsbyar i Latinamerika har skapat arbeten och bätt re förutsättningar för både vardags- och gudstjänstliv för många människor.

1926 Hemförbundet bildas – Frälsningsarméns arbete för och med kvinnor.

1982 Frälsningsarmén i

Sverige fyller 100 år och firar stort på Östermalms torg, där allt startade.

Redan från 1880-talet blev mission en bland det samiska folket en viktig del av arbetet. Detta kom att betyda mycket för den samiska föreningsrörelsen och även politiskt för ursprungsbefolkningen.

Frälsningsarmén har en egen böne-kåta i lappländska Fatmomakke, en kyrkby dit många kristna samer kom att flytta med åren.

Frälsningsarméns musikliv har varit unikt i svensk kristenhet. Från strängoch hornmusik, psalmer och läsarsånger till gospel och moderna lovsånger har mu siken präglat gudstjänster och konserter och varit vägen in för tusentals personer att själva börja spela ett instrument och att lyfta sin röst i lovsång till Gud. Redan vid Frälsningsarméns allra första framträ danden i Sverige blev musiken magneten som drog människorna till sammankoms terna och lugnade eventuella fridsstörare. Många svenskar förknippar fortfarande rörelsen med musiken, och har glatts av Frälsningsarméns uppmuntrande och trosvissa toner på gator och torg.

Tidigt attraherades barn och unga till

Frälsningsarmén, inledningsvis när barn från utsatta omständigheter inbjöds till ut flykter, julfester och sommarkollo, en frist från en ofta fattig och tung vardag. Läger, veckoträffar, gudstjänstliv, musikkårer och konfirmation har efterhand som kårer eta blerats fått en unik blandning av barn från tryggare omständigheter och barn vars familjer behöver extra stöd. Allt i en miljö där man kan växa tillsammans och där ing en är viktigare än någon annan.

I EN GLOBAL VÄRLD förflyttas alltfler va ror och tjänster över jorden till den som kan betala. Under början av 2000-talet utvecklade Frälsningsarmén ett arbete för att stötta personer som är utsatta för människohandel. Det moderna slaveriet är kopplat till efterfrågan på billig arbets kraft, varor, tjänster och sex, där datorer och smarta telefoner ofta underlättar för människohandlarna att ständigt finna nya vägar och komma undan. Frälsningsarmén har med kraft pekat på invandrares och asylsökandes utsatthet och rättsosäkerhet och de förödande konsekvenserna för en

skilda och familjer som människohandeln innebär. Genom ett stort europeiskt kam panjarbete spreds information och väck tes opinion. Två skyddade boenden, ett för våldsutsatta och hotade kvinnor och ett för såväl kvinnor som män, öppnade också under denna tid i vårt land.

På många platser i landet har de senas te decenniernas strömmar av flyktingar och asylsökande präglat arbetet markant. Frälsningsarmén har arrangerat språk kaféer, kvinno- och mansgrupper, mam ma-barnläger, utflykter, praktisk, social och andlig hjälp. Såväl kristna som perso ner med andra religioner, EU-medborgare och konvertiter har välkomnats, oavsett hjälpbehov.

STRIDEN MOT HEMLÖSHET och missbruk har under åren stått högt på Frälsnings arméns agenda. Genom akuta åtgärder i form av utdelning och servering av mat och kläder, härbärgen/akutboenden samt genom långsiktigt och upprättande ar bete via utslussningsboende, missbruks behandling, halvvägshus och liknande,

välkommen till | fR ä l S n in G SAR m

1990 Ett omfattande arbete för döva och blinda barn samt barn med funktionshin der på barnhem i Lettland startar. 1991 erkänns Frälsningsarmén i Lettland som kristet trossamfund.

1969 Erik Wickberg

väljs som den förste svenske frälsningsofficeren till general.

2013 Arbetet mot människohandel startar för skydd, stöd, rehabilitering och återintegrering av utsatta perso ner. På bilden syns Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens.

2007 Skogsbo, ett skyddat boende för våldsutsatta och hotade kvinnor öppnas.

Hur vill du gratulera Frälsningsarmén?

Birgitta Lindgren, familjekonsulent, Centrumkåren Haga-Mölndal:

Vad vill du säga till Frälsningsarmén på födelsedagen?

— Grattis! Känn dig stolt över allt gott du har medverkat till, i många människors liv! Nämn tre milstolpar under historien som du tycker Frälsningsarmén ska vara extra stolt över.

— Catherine Booths kamp om alla kvinnors rätt att predika. Boken ”I Mörkaste Eng land, vägen och ut” som blev vägledande för socialt arbete i hela Frälsningsarmén. Vi vill göra en skillnad för den lilla männ iskan i nöd, och det är fortfarande vårt uppdrag idag och hjälparbetet 2004 efter tsunamikatastrofen i Sydostasien. Nämn något som Frälsningsarmén borde gjort lite annorlunda eller bättre under åren. — Vi borde bättre ha lyssnat in de behov som samhället idag brottas med och mött

upp det med vårt "DNA", Soppa, Tvål och Frälsning.

Vad tycker du ska ha hänt inom Frälsnings armén när vi fyller 150 år?

— Jag hoppas att alla människor vi kommer i kontakt med ska kunna känna sig inklude rade i vår stora Frälsningsarmé-familj. Att vi är en kyrka, organisation och aktör att räkna med i de stora samhällsfrågorna. Vi har Guds villkorslösa kärlek att erbjuda!

Blir Frälsningsarmén äldre och äldre eller föryngras vi? Vad är utmaningen?

— Att nå ut till nutidsmänniskan med vårt budskap så att det blir relevant i deras liv. Hur tänker du fira "födelsedagsbarnet" den 28 december?

— Tända ett ljus och äta en god tårtbit och fira alla fantastiska förebilder som levt och lever i Frälsningsarmén här och i övriga världen.

2014 EU-centret i Stockholm öppnar, för EU-migranter, tredje landsmedborgare och asylsökande kvinnor och män.

2015 Stor flyk tingvåg från det krigsdrabbade Syrien. Frälsningsarmén möter på olika sätt upp det massiva behovet av kläder, mat, sovplatser och praktisk hjälp samt samarbetar med Migrationsverket Sagåsen i Göteborg.

har Frälsningsarmén arbetat för och med den drabbade som genom dålig ekonomi, sjukdom eller missbruk hamnat utanför bostadsmarknaden. Här har även opini onsbildning och debattartiklar kommit att spela en viktig roll på nationell nivå. Hemlöshet och arbetslöshet går ofta hand i hand och under årtiondena har många individer hjälpts till arbete, genom till ex empel Frälsningsarméns egen verksamhet eller i samarbete med kommuner eller andra organisationer. Volontärarbete el ler deltidstimmar har erbjudits, inte minst inom second hand-kedjan Myrorna som drivits och vuxit över hela landet. På sena re tid har “Job club” i Stockholm fått hjälpa människor att söka och finna arbete.

De interna visioner som regelbun det tagit form, nu senast “Välkommen

2022 Krig i Ukraina. Intensivt arbete med att hjälpa flyktingar med mat, kläder, tolkning, stöd och gemen skap på flera orter. I mars hölls en stor välgörenhets konsert på Templets kår där artister som Helen Sjöholm och Stefan Sundström ställde upp gratis.

2018 Starta Om lanseras – en hemsida med hjälp och information för personer i porr missbruk.

2019 Halvvägs huset Hjorthagen öppnar – ett drog fritt utslussnings boende för vuxna som genomgått beroendebehand ling och behöver fortsatt stöd för att skapa en fung erande vardag.

Hur vill du gratulera Frälsningsarmén?

Kjell Karlsten, verksamhetsansvarig, Frälsningsarmén Home

Kungsholmen

hem – livet med Jesus” har alltid pekat på att Fadern, Sonen och Anden ska vara det bultande hjärtat i Frälsningsarméns kropp. Utan tillbedjan, den kristna ge menskapen, Bibelns ord och tillväxten i tron riskerar Frälsningsarmén bli en social organisation bredvid alla andra. Stora kongresser och möten såväl som regionala och lokala ledardagar har fungerat som rik inspiration och andlig växt. Frälsningsarméns former har stötts och blötts och även ändrats under årti ondenas lopp. Yttre uttryck, profil och uniformer har mött mer nutida behov och språk. Men med Jesus i centrum och passionen för evangeliet och människors läkedom och frälsning, har fanorna ändå burits lika högt som då - vid startskottet för 140 år sedan. g

Vad vill du säga till Frälsningsarmén på födelsedagen?

— ”Fäst blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den.” (Hebr 12:2a NUB)

Nämn tre milstolpar under historien som du tycker Frälsningsarmén ska vara extra stolt över.

— Att vi fortsatt att peka på Jesus, hållit fast vid tron på frälsningens kraft och behållit ambitionen att möta mänskliga behov i Jesus namn.

Nämn något som Frälsningsarmén borde gjort lite annorlunda eller bättre under åren.

— Släppt kontrollen och vågat följa med vinden. ”Vinden blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.” (Joh 3:8 NUB)

Vad tycker du ska ha hänt inom Frälsningsarmén när vi fyller 150 år?

— Att vi har släppt vår egen överlevnad med blicken och blivit upptagna med att möta den andliga och sociala nöden tillsammans med allt Guds folk och alla goda krafter.

Blir Frälsningsarmén äldre och äldre eller föryngras vi? Vad är utmaningen?

— Ålder är inget problem så länge vi tankar ur rätt källa; "Även vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar för att förkunna att Herren, min klippa, är rättfärdig. Ingen orätt finns i honom.”

Hur tänker du fira "födelsedagsbarnet" den 28 december?

— Med att försöka följa uppmaningen som ges sju gånger i Uppenbarelseboken ”Den som har öron ska höra vad Anden säger till församling arna.”

Brassfestival på väg att bli tradition

FÖR FJÄRDE ÅRET I RAD gick Brass festivalen av stapeln på kåren i Söder tälje, lördagen 22 oktober. Omkring 150 deltagare i olika åldrar var på plats och det hela mynnade ut i en konsert på eftermid dagen. De medverkande musikkårerna var Swedish Central Band, Östgöta Brass, Vasa Band, Söderkåren, Örebro samt Södertälje som stod som värd.

— Det är fantastiskt att vi kan samla så många musikanter inom Frälsnings armén för att spela för varandra och in tresserade. Det är lite som en kongress, säger Peo Ahrnéll, övergripande ansvarig för Brassfestivalen och musikant i Södertälje Musikkår. Vi hoppas och tror att vi kan utveckla detta till ett årligt återkommande evenemang i Södertälje med musikkårer från olika delar av Sveri ge. g Teresia Jansson

Ny verksamhet i Husby Järva

HUR KAN Frälsningsarmén vara med och minska oron i förorterna och stärka ung as självkänsla? En väg är att finnas bland människorna under hela året. I september gick startskottet för den nya verksamheten i Husby Järva.

— Vi vill skapa en plats och gemenskap där människor känner sig hemma och lär känna Jesus. Förortens gator är vårt mis sionsfält och lokalen i Husby vår mötesplats, säger Julia Adolfsson, ansvarig för arbetet.

Målet är en mer långsiktig kårplantering (församlingsstart) i området som är en av Stockholms mest utsatta. Under tre somrar

i rad har Frälsningsarmén erbjudit som markollo som samlat närmare 200 barn. Nu vill man gå vidare. Frälsningsarmén i Husby Järva erbjuder "Trygga Kids" för 9-12-åringar, tjejgrupp för 10-13-åringar samt en egen grupp för föräldrar. Till den glada invigningen kom hela 250 personer och festade med sockervadd, popcorn och toner från musikkåren från Templet, som också finns med och stöder verksamheten på olika sätt. Julia och hennes medarbetare ska även nätverka med myndigheter, orga nisationer och andra församlingar i Järva området. g Carina Tyskbo

Karl-Bertil Jonsson hjälper Frälsningsarmén

SKÅDESPELAREN HENRIK DORSIN och Scalateatern samverkar återigen denna jul med Frälsningsarmén genom att bjuda in till den musikaliska föreställningen ”Sagan om Karl-Bertil Jonsson”. I år ges musikteatern i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Sist projektet ägde rum blev det en stor succé med 35 000 sålda biljetter och strålande recensioner. En del av intäkterna från varje föreställning går nu liksom då till Frälsningsarméns arbete för personer i utsatthet, dessutom finns Frälsningsarméns julgryteinsamling alltid på plats. Henrik Dorsin och de andra skådespe larna ser fram emot att åter få bjuda på berättelsen om pojken som ville göra gott, baserad på Tage Danielssons älskade saga.

— Vi vill med pjäsen inte bara komma med tomma ord, utan göra något för att hjälpa utsatta. Frälsningsarmén nämns i berättelsen så det känns naturligt och ni har historiskt sett funnits med länge, också på den tiden då sagan utspelade sig, sade Henrik Dorsin inför den första premiären. Biljetter finns på ticketmaster.se g Carina Tyskbo

foto: frälsningsarmén

Låt oss kämpa mot den ökande utsattheten

De snabba prisökningarna slår hår dast mot de mest utsatta i samhället. Den som saknar marginaler klarar inte längre att betala för det mest grund läggande: mat, kläder, hyra och mediciner. Frälsningsarmén gick i september ut i me dierna med en uppmaning till den nya re geringen: ”Låt oss kroka arm och bekäm pa den nya utsattheten”. En debattartikel publicerades i Svenska Dagbladet och frågan uppmärksammades i flera medier.

Frälsningsarmén räknar med att den nya utsattheten kommer att förvärras un der vintern och att fler kommer att hamna i svår ekonomisk utsatthet och en djupare social problematik. Fler kommer behöva hjälp från civilsamhället för att kunna ställa mat på bordet, fler riskerar att ham na i hemlöshet och/eller i missbruk. Om vi inte gör något. Jag vill därför fortsätta uppmana alla, inom Frälsningsarmén och andra kyrkor och organisationer, kommu ner, riksdag och regering, till gemensam ma krafttag kring denna fråga. Vad kan vi göra för att tillsammans möta den ökande utsattheten?

prisökningar eller inkomstbortfall leder snabbt till akuta problem.

15 procent av den svenska befolkningen lever redan i dag i relativ fattigdom. Och enligt en rapport från det europeiska fat tigdomsnätverket – European Anti Poverty Network (EAPN) – från 2018 lever hela 1,8 miljoner människor i Sverige farligt nära fattigdomsgränsen. En person med försörj ningsstöd har enligt Konsumentverkets beräkningar 170 kronor i månaden kvar i plånboken när maten är betald. Den sum man ska räcka till kläder, skor, medicin, hy gienartiklar, telefon med mera. Många med garantipension eller sjukersättning har en likartad ekonomisk situation. Och den som lever på Migrationsverkets dagpeng får ut 71 kronor per dag till mat och andra per sonliga kostnader.

Frälsningsarmén möter dessa grupper dagligen. Många befinner de sig en hårs mån från att bli vräkta, om de inte redan har hamnat i hemlöshet. Vi vet dessut om att barn som växer upp i socioeko nomisk utsatthet saknar möjlighet till en meningsfull fritid och löper stor risk att rekryteras in i kriminella miljöer. Det är uppenbart att ersättningarna i välfärds systemen till de sämst ställda inte har hängt med i de kraftiga prisstegringarna. Riksnormen för försörjningsstöd släpar efter och dagpengen har inte höjts sedan 1994. Detta medan priserna under samma period enligt SCB har stigit med ungefär 50 procent.

Bo Jeppsson, Frälsningsarméns ledare i Sverige

jonas

15 PROCENT AV DEN SVENSKA BEFOLKNINGEN LEVER REDAN I DAG I RELATIV FATTIGDOM.

Nu närmar sig julen som är en särskilt pressad period för många. Vi på Fräls ningsarméns kårer och sociala center be höver fortsätta mobilisera för att möta de ökande behoven. Men vi civila aktörer kan inte själva bekämpa den nya utsattheten. Som julklapp från regeringen efterlyser Frälsningsarmén en nationell handlings plan för att bekämpa den tilltagande fat tigdomen. En handlingsplan som tas fram i nära samverkan mellan offentliga och ci vila aktörer. Riksnormen för försörjnings stöd behöver höjas och nivåerna i olika ersättningssystem ses över. Vår förhopp ning är att politiker på nationell, regional och kommunal nivå vill kroka arm med Frälsningsarmén och andra civila aktörer för att bekämpa den nya utsattheten. g

Julklappar till barnen och hopp om en framtid

I Sverige lever många barnfamiljer i fattigdom och många har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste, som mat och kläder. Kamshat kom till Sverige första gång en 2012 och bor här med sin man och sina fem barn. Varje jul brukar de gå på julfest på Frälsningsarméns kvinnocenter och har fått extra hjälp och julklappar till barnen.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

Kamshat (heter egent ligen något annat) är volontär och hjälper bland annat till som tolk på ett kvinnocen ter som Frälsningsar mén bedriver.

Personen på bilden har inget med texten att göra.

Kamshat som är från Kazakstan (och egentligen heter något annat) talar kazakiska, ryska, turkiska, usbe kiska och svenska, trots att hon inte fått gå SFI (svenska för invandrare). Det gör att hon ofta är volontär och bland annat hjälper till som tolk på ett kvinnocenter som Frälsningsarmén driver.

Trots att familjen varit så länge i Sveri ge är det bara mannen och två av barnen som har fått uppehållstillstånd. Kamshat studerar svenska på Frälsningsarméns kvinnocenter för att bli bättre på gramma tik och stavning. Men prata har hon lärt sig själv och hjälper därför till som tolk.

— Jag vill studera på lite högre nivå än de kan ge här. Jag önskar att jag kunde få uppehållstillstånd för att läsa på SFI och sedan kunna studera vidare, säger hon.

Av Frälsningsarmén får hon hjälp för att klara ekonomin, hon får hygienartiklar och varje vecka en matkasse.

— Min mans lön räcker inte långt efter att hyran, elen och sådant har betalats. Vi har fem barn och det är viktigt att de får bra mat. Vi har mjölk, yoghurt, ost och ägg. Men på centret får jag matkassar med olika saker varje gång och så får jag bröd. Och så försöker jag alltid köpa den »

MIN MANS LÖN

RÄCKER INTE LÅNGT EFTER ATT HYRAN, ELEN OCH SÅDANT HAR BETALATS.

VI HAR FEM BARN OCH DET ÄR VIKTIGT ATT DE FÅR BRA MAT.

billigaste maten. Tre gånger i veckan kö per jag mat på matmissionen.

Var tredje månad får familjen även en rekvisition för att köpa kläder på Myror na. Barnen växer varje månad och behö ver ständigt nya kläder.

Frälsningsarmén arrangerar flera olika aktiviteter varje år som passar barnen, dels har de varit på dagkollo på somma ren. De gillade mycket att de fick gå på Jymp Yard, spela bowling och äta på en pizzeria, saker de annars aldrig har råd att göra. Barnen är också med på höstlovsoch påsklovsaktiviteter.

Varje jul brukar familjen gå på julfest på kvinnocentret.

— Till julafton fick vi extra hjälp för barnen, leksaker och sådant, berättar

Kamshat. Det är stor hjälp med alla pre senter från kvinnocentret. Nya strumpor, extra parfym, kräm och sådant vi inte kan köpa. På julafton är det många aktiviteter och roliga grejer för kvinnor och barn på centret.

Kamshat tillhör en minoritetsgrupp, ui gurer, i Kazakstan och berättar att polisen i landet trakasserade henne och försökte få pengar av henne. I början fick hon hjälp av landets säkerhetspolis och en av de poliser som trakasserat henne fick fängelsestraff. Men problemen slutade inte med det, de andra friades och var nu arga på henne för att hon anmält dem.

— Jag var 20 år när det hände och hade fyra barn, en 27 dagar gammal bebis. Jag var så rädd och orolig så jag flydde till

Sverige år 2012, då 21 år gammal. Men mina barn och min man stannade kvar i Kazakstan. Jag sökte asyl men fick av slag, och eftersom jag saknade mina barn återvände jag till Kazakstan. Men samma saker hände igen, de hotade mig och mina barn igen, berättar hon.

Hon berättar att hon blev så illa slagen att hon hamnade på sjukhus, så hon flyd de tillbaka till Sverige år 2015, då med tre av barnen. Nu har hennes man och barn fått uppehållstillstånd.

— Jag har ansökt om arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Det är min högsta öns kan att kunna leva och försörja mig här i Sverige, säger Kamshat, som ser fram emot julfirandet på Frälsningsarméns kvinnocenter. g

På julafton är det många aktiviteter och roliga grejer för kvinnor och barn på kvinno centret.

Frälsningsarméns arbete för asylsökande och immigranter

• Språkkafé och andra aktiviteter för språkträning.

• Samtalsstöd och rådgivning.

• Språkundervisning och samhällsinformation för asylsökande.

• Verksamhet för EU-migranter och tredjelandsmedborgare.

• Fadderverksamhet.

• Stödboende för ensamkommande barn och ungdomar

• Fotboll för alla (FFA).

fakta fR ä l S ninGSAR mÉnS kvinnocenteR

• Öppnades 1996.

• Man jobbar för att bryta segregationen bland utrikesfödda kvinnor.

• Stöttar dem i att lära sig svenska för att de genom språket ska närma sig arbetslivet och få jobb.

”Jag älskar vatten!” säger kårledare Veronica Wahl ström. Och vad passar då bättre än att arbeta i Jönkö ping, ett par stenkast från Vätterns strand? Hit går hon gärna för att hämta ro och nya krafter.

Hemma är överallt

Veronica Wahlström har redan bott på fler platser än vad många gör under ett helt liv. Ändå känner hon sig hemma överallt. Kallelsen till både sjuksköterska och kårledare på Frälsningsarmén har gett henne möjlighet att möta behövande, såväl i förbön som intensiv covidvård.

När Veronica Wahlström var 13 år fick hon ett profetiskt tilltal av Gud: “Du ska gå på okänd mark och du ska lägga händerna på de sjuka och de ska bli friska.”

Och det är ingen överdrift att det bli vit mycket ny mark för den femtioåriga kårledaren i Jönköping, som hittills i livet hunnit bo på 16 platser.

Det började i Hässleholm med mamma Ewa-Maria och pappa Inge, som båda var officerare i Frälsningsarmén. Veronica fick tidigt lära sig att ta ansvar och gillade det.

— Mina föräldrar jobbade mycket och jag passade ganska ofta min lillasyster, vi bodde ju i samma hus som kåren (för samlingen). Men för mamma och pappa var det också viktigt att vi var delaktiga och engagerade i kårlivet. Vi har alltid fått vara med och sjunga och spela på guds tjänsterna, redan som väldigt små.

Mellanstadietiden förflöt i Göteborg, där föräldrarna tjänade på Hisingskåren. Även om barnatron funnits hela livet menar Veronica att frälsningsögonblicket kom på en kongress när hon var tio år. Se nare i tonåren blev hon under en kampanj uppfylld av den Helige Ande och fick en stark nytändning.

— Jag som är en väldigt morgontrött

person, började stiga upp tidigt, ta god tid på mig och sjunga lovsång på väg till sko lan! Jag var blev förälskad i Jesus, säger Veronica och ler.

Konfirmationen med Frälsningsarmén skedde under ett 2,5 veckors långt läger på Dalarö. Det blev en oförglömlig sommar och alltsedan dess har hon ägnat mycket tid åt lovsång.

— Varje morgon när jag vaknar klickar jag igång min lovsångslista medan jag gör mig i ordning. Det blir min väg in i dagens gemenskap med Jesus, berättar hon.

Att vara en del av föräldrarnas kallelse var naturligt för syskonen och när flytten gick till Portugal öppnades ett nytt land för familjen.

— Det var inte svårt att bryta upp. Mamma var bra på att skapa förväntan hos oss, det blev som att vi skulle ut på ett äventyr, säger Veronica.

I Colares strax utanför staden Sintra startade föräldrarna en kår. Veronica gick i svenska skolan och senare i en internationell katolsk skola med studier på engelska. En

fascinerande erfarenhet med elever från hela världen och från alla religioner, med skoluni form, ordning och betyg i uppförande.

På kåren var hon söndagsskoleledare redan som 14-åring. Många barn anslöt. När Wahlströms efter tre år flyttade till Lissabon föddes lillebror Marcus. Lägen heterna var små och lösningen blev att dela upp sig.

Här reser familjen Wahlström ut till Portugal för att arbeta för Frälsningsarmén.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: CARINA TYSKBO OCH PRIVAT

Guds ord och händer. Veronica är utbildad sjuksköterska och ställde sig under pan demin till förfogande för att göra en insats på Covid-IVA vid sjukhuset Ryhov, där hon fortfarande arbetar halvtid. Drömmen är att studera vidare till specialistsjuksköterska.

— Mamma och pappa bodde med bebis en i en lägenhet, min syster, jag och senare en vän i en annan. Vi skötte matlagning, tvätt och städning helt själva. Mamma var inte den oroliga typen, säger Veronica och skrattar.

Veronica var 19 år när familjen åter lan dade i Sverige. Valet av yrkesutbildning låg framför henne. Hon ville ju bli sjuksköter ska men där fanns också en tidig missio närsdröm som låg och bubblade. När tre års sjuksköterskestudier i Malmö klarats av kom ett brev från Mona Stockman på Frälsningsarméns högkvarter: “Vill du vara med i ett pionjärteam i Vårby Gård?”

— Jag ville. Men pappa sade: Nu ska du väl söka jobb, Veronica? Så jag lade brevet på en hatthylla och försökte glömma det, minns hon.

När hon blev uppringd och påmind tänkte hon till på nytt. Sjukhusjobbet fick vänta. Veronica var 22 år, flyttade till Stockholm och dök in i ett pionjär- och församlingsplanteringsarbete där team placerades ut i olika samfund. En viktig tid med mycket lovsång och övning i att lyssna in Guds röst.

-Det var dessutom mitt under Toron tovälsignelsen, ett speciellt karismatiskt skede. Många berördes på djupet men det

VARJE MORGON NÄR JAG VAKNAR KLICKAR JAG IGÅNG MIN LOVSÅNGSLISTA MEDAN JAG GÖR MIG I ORDNING.

var inte helt lätt för alla att navigera i det andliga landskapet. Vi blev lite ”höga” på det men hade bra jordnära guidning av Mona, påpekar hon.

Ett år senare kom Veronica till Visby, där hon fick en 80-procentig tjänst som sjuksköterska. Resten av tiden bodde hon på kåren och arbetade som volontär. Till sammans med Kjell och Anki Karlsten fick hon uppleva mycket fint på Krukma karens Hus.

— De är karismatiska människor som prioriterar att lyssna in Guds röst och har modet att säga som det är. Ingen har till rättavisat mig så väl som Kjell, han blev som en coach. När man känner sig älskad och trygg fungerar det, säger Veronica.

Några år förflöt. Veronica ville ut i värl den och hamnade så småningom i Sydaf rika på ett av Frälsningsarméns sjukhus. Men krångel med bland annat visum och arbetstillstånd gjorde vistelsen kortare än planerat. Efter ett halvår återvände hon till Borås, där familjen bodde och jobb på sjukhuset ordnades.

Så en dag för pusselbitarna på plats. Ve ronica tog tag i nästa del av sin kallelse, att bli frälsningsofficer.

— Margaretha Andersson på Officers skolan svarade när jag ringde och utbrast: “Det var på tiden!” säger Veronica och ler åt minnet, och åt de studieår som följde.

Som färdig officer blev det några års kårarbete på Söderkåren och i Nyköping innan resan åter gick till Portugal. En vux en Veronica som kunde språket sedan ti

digare kom till kåren i Porto, som hade ett omfattande socialt arbete.

— Vi hade hemtjänst och dagcenter för äldre. I ett sex kvadratmeter stort kök la gades 100 måltider varje dag! Det var runt 20 anställda, jag hade det andliga ansvaret tillsammans med en socionom.

Förutom arbete med äldre och utsatta erbjöds barngrupper och söndagsskola. Veronica startade söndagen tidigt med att hämta upp barnen till kyrkan, där hon även predikade. Det var väldigt mycket jobb men hon trivdes.

Tillbaka i Sverige blev Veronica kandi datsekreterare och biträdande rektor på Officersskolan. Hon talade med kadetter na om deras kallelse, arbetade med dis tansbibelskolan och undervisade i homile tik (läran om predikan), bibelkunskap och personlig andlig utveckling. Återigen, en väldigt lärorik tid, menar Veronica.

— Sedan fick jag en order till Halmstad. En väldigt varm, färgglad men också gan ska utmanande gemenskap, där många hade varit med om mycket i livet och stämningen präglades av rakhet och öp penhet, säger hon.

Veronicas senaste flyttlass gick till Jön köping, där hon alltså sitter idag, i soffan på kåren och blickar ut mot Klostergatan med en vägg av graffitimålningar bakom sig. Här arbetar hon just nu 50 procent på kirurgen på Ryhov efter att under pande min ställt sig till förfogande för att göra en insats på Covid-IVA. Resten av tiden är hon kårledare. Jönköping är en fin, traditionell kår, där många varit frälsta länge och kän ner Gud väl. En utmärkt och varm gemen skap att bjuda in människor till. Arbetet riktats mycket mot barn och familjer.

Veronica och några kårvänner blir invigda som frälsningssoldater i Colares kår i Portugal.

— Vi strävar efter att arbeta integrerat. Tillsammans med kårens sociala arbete ordnar vi familjeresor, utflykter, läger och familjemiddagar. Några av barnen kall ar Frälsningsarmén för Tacokyrkan. Till första träffen kom hela 50 personer och vi sade: “Det här är våra barn”. Målet är att bygga broar mellan verksamheterna, inte dela upp oss. Men det är en utmaning att få familjer att komma på söndagsguds tjänster, menar hon.

Kåren har välkomnat en hel del nya civilmedlemmar den senaste tiden och drömmen är att enligt visionen “Välkom men hem – Livet med Jesus” vara en plats där man känner sig sedd och delaktig och förstås får möta Jesus.

— Alla som kommer är inte troende, men de är med oss. Och vi är alltid tydliga med evangeliet.

Hela livet har Veronica haft en passion för att be med och för andra, och hon hör Gud som tydligast när hon står i tjänst.

— Jag älskar att förbereda förkunnelsen och predika. Det är fantastiskt att få sam arbeta med Gud på det sättet, känna att han är närvarande och att vi gör det till

sammans i interaktion med människorna i rummet, säger hon med eftertryck.

Som ensamstående och femtio år fyllda har Veronica börjat fundera på framtiden.

— Jag kan känna mig lite rotlös nu när jag blir äldre. Ska jag flytta mer eller stan na här upp och bygga mina nätverk? Jag vill ju inte bli gammal och ensam.

Likt Pumba i filmen Lejonkungen har hon alltid känt att “Hemma är där man sist satte sig”. Oavsett om det varit hos familjen, i församlingen och med Gud i enskildhet.

— Men jag är inte färdig med de tan karna än, säger hon och tittar på mobilen. Nya uppgifter väntar, tonerna från horn musikkåren sipprar in och i kaféet har man diskat undan det sista och tackat be sökarna för idag.

Och hur var det nu med det profetiska tilltalet från 13-årsåldern? Gå på okänd mark har hon definitivt gjort, och de sjuka – har hon lagt händerna på dem och sett dem bli hela?

— Ja, på flera sätt, Gud fick alldeles rätt, sä ger hon berörd. Att tvätta någons fötter på in tensiven eller samtala med en patient är också

fakta v eRonicA WA hl S tRöm

Bor: Jönköping

Familj: Mamma, pappa, syskon, syskonbarn och katten Sune.

5 egenskaper: Morgontrött, noggrann, glömsk, matglad och musikalisk.

Sysselsättning: Kårledare och sjuksköterska.

Fritidsintressen: Sticka, plöja tv-serier och läsa.

Älskar: Vatten

Gillar inte: Orättvisor

Favoritbibelord: Psalm 73:28

"Att vara i Guds närhet är lycka för mig". (SFB98)

att tjäna Gud. Jag får både vårda och predika.

Hon bär fortfarande drömmar, som den om att studera vidare till specialistsjuk sköterska.

— I mig själv måste jag inte vidare, men om Gud vill så vill jag. Jag är alltid beredd att bryta upp, säger Veronica och reser sig. g

Veronica och syskonbarnen på en filt med utsikt över Porto, Portugal.

Hoppets gryta i Norge

För Frälsningsarmén i Norge är julgrytetraditionen gammal. Redan år 1901 introducerades julgrytan och sedan dess har man varje år samlat in pengar för att hjälpa behövande. År 1919 var man först med julgranständningar utomhus, en tradition som fortsatt i Oslo och på mer än 20 platser runt om i landet och där Frälsningsarmén än idag är med i firandet.

TEXT: JONAS NIMMERSJÖ

Sedan två år tillbaka heter julgrytekampanjen i Norge ”Håp i ei gryte” det vill säga Hopp i en gryta.

foto: k ristianne m arøy

Julgrytepengarna räckte 1901 till mat och kol, att elda med, för 400 fattiga familjer. Idag står julgrytor på 250 olika platser från första advent till julaf ton från norra till södra Norge. År 2021 samlades det in 52 miljoner norska kro nor. Julgrytorna vaktas alltid av en volon tär, medlem eller anställd på frivillig basis. Man ber aldrig om donationer, men tack ar när de ges. Grytorna ägs av de lokala verksamheterna och lokalt så engageras föreningar och klubbar, politiker och sam hällsprofiler att hjälpa till vid grytorna.

Det var frälsningsofficer Othilie Ton ning som introducerade julgrytan i Nor ge, och Frälsningsarméns sociala arbete i Norge idag är till stor del en vidareutveck ling av hennes engagemang. Sedan två år tillbaka heter julgrytekampanjen ”Håp i ei gryte” det vill säga Hopp i en gryta. Tidigare, under åtta års tid, var det nam net för ett tv-program på Norska TV2. Ett allsångsprogram med julsånger från en av Frälsningsarméns kårer (församlingar).

— Det var en redaktionell produkt från TV2, men med produktplacering för Fräls ningsarmén, berättar Geir Smith-Solevåg, kommunikationschef för Frälsningsarmén

i Norge. Bakgrunden var att Frälsningsar mén i samarbete med ett tv-produktions bolag pitchade idén om att göra en musik produktion för TV2.

År 2020, under pandemin, gjordes pro grammet utan livepublik i Frälsnings arméns lokaler på Grünerløkka. Pro grammet var ett musikprogram för hela familjen så artisterna som medverkade passade alla, som exempel var Marcus och Martinus med tillsammans med lillasys tern Emma. Programledare Katrine Mo holt, känd från programmet ”Allsång på gränsen” hade med sig sin dotter Evelina som programledarkollega.

Arbetet med julgrytans insamling och hjälpen till behövande hade inte varit möjligt utan volontärer. Man registrerar ungefär 16 000 timmar av frivilligt arbete under december månad, både som gryt vakter, vid matutdelning och vid annan julhjälp. Sedan år 1901 har man hållit på med julgrytor i Norge och idag är det en av de viktiga insamlingskanalerna för Frälsningsarméns sociala arbete i landet. Det huvudsakliga arbetet sker lokalt men man har en nationell överbyggnad, be rättar Geir. 100 procent av de insamlade

medlen lokalt går tillbaka till de lokala verksamheterna.

— Det är en av pelarna att vi är ute lo kalt, menar Geir. Flera saker är viktiga, men först och främst volontärskapet och att man arbetar tillsammans lokalt.

Man har cirka 242 grytor utplacerade i 80-100 samhällen, men man har ett mål att ställa grytor på ännu fler platser. Grytorna står inte ute hela tiden, så samma kår kan

Kommunikationschefen i Norge, Geir Smith-Solevåg står själv vid julgrytan.

foto: k ristianne m arøy

relsesarmeen/Petter b erntsen

2020 arrangerade Fräls ningsarmén i Norge själva tv-programmet "Håp i ei gryte" med många artister, bland andra Marcus & Martinus och Emma. foto: m ette r andem/ f relsesarmeen

foto: m ette r andem/ f relsesarmeen

säger Geir. Vi tog fram offentligt tillgäng lig statistik på barnfattigdom och kopplad till algoritmer på Facebook, så budskapet baserades på var man var geografiskt när man såg det. Var du i Trondheim, så fick du budskapet att där levde 4 000 barn i fat tigdom. Detta väckte mycket engagemang och det togs upp av många lokala medier.

Detta är del av Frälsningsarmén i Nor ges strategi att ta position för samhällsde batt om fattigdom.

ha sin gryta på olika platser olika dagar.

I Norge ser Frälsningsarmén ökande behov och nyfattigdom, dels på grund av problem som fortfarande finns kvar efter pandemin, som ökad arbetslöshet, och dels på grund av den nya situationen med krig i Ukraina och ökade priser. Barnfat tigdomen har också ökat i Norge.

— Vi gjorde en satsning på vad man kan kalla banbrytande folkupplysning,

— Men det är också en paradox att den typen av verksamhet skapar mer pengar, men också fler som söker hjälp, menar Geir. Det ökar pressen lokalt på kårerna, särskilt om behoven är större än medlen. Och idag är prognoserna att gåvomedlen kanske kan gå ner, för att givarna har ock så mindre pengar att ge.

Geir Smith-Solevåg menar att det är viktigt att visa på Frälsningsarméns bud skap under jultiden. Viktigt att tala om

hoppet. Man har ett nytt slagord – Styrka för dagen och hopp för i morgon. Det vill säga man vill ge något här och nu, ”styr ka för dagen”, så att man klarar vardagen. Det kan vara allt från matkasse, samtal, gemenskap, gudstjänst eller arbete. Det som gör att det går bättre nu. Men man vill också ge hopp för framtiden, en tro på morgondagen, en tro för de hjälpsökande att de ska kunna klara sig själva en dag. Tillsammans med budskapet om frälsning och hopp om evigt liv.

— Frälsningsarmén möter människors behov utan diskriminering, och detta ar bete är också en möjlighet att förkunna Guds kärlek i praktiken, menar Geir. Gå vorna blir goda upplevelser för människor, som en beröring från Gud och en hälsning från samhället, att någon ser dig och vill att du ska ha det bra. Julgrytan är mer än bara pengar i en gryta, det ger hopp, tro och kärlek. g

Evelina Moholt och Katrine med verkade också i tv-programmet "Håp i ei gryte".

Julgranständning på Universitetsplatsen i Oslo 2021. År 1919 var Frälsningsarmén i Norge först med julgranständ ningar utomhus, en tradition som fortsatt i Oslo och på mer än 20 platser runt om i landet.

Jesus är världens ljus

TEXT: BRIAN PEDDLE FOTO: UNSPLASH/JONATAN PIE OCH FRÄLSNINGSARMÉN

När jag tänker på stjärnan som var en viktig del av den första julberättel sen, påminns jag om att forskare ser stjärnorna på himlen väldigt annorlunda än jag. Till exempel använder de ljusår för att mäta stjärnornas avstånd från oss på jorden. Ett ljusår är den sträcka ljuset

färdas under ett jordår, alltså cirka 94,6 biljoner mil.

Solen är vår närmaste stjärna och cir ka 15 miljoner mil bort. Så det tar cirka åtta minuter och 20 sekunder för solens ljus att nå oss, vilket betyder att vi ser so len som den var för mer än åtta minuter

sedan. Den stjärna som är näst närmast jorden – Alfa Centauri – är cirka 4,3 ljusår bort, så när vi ser den stjärnan idag ser vi den som den var för 4,3 år sedan. Det är som om vi ser tillbaka i tiden.

Detta betyder att de vise männen som berättas om i Matteus 2:1-2 skulle ha sett

en stjärna vars ljus strålade innan de kun de se den. Och ändå använde Gud den stjärnan för att leda dem till Jesus: ”Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att till be honom” (Matteus 2:2).

Jesus kom för att bli världens ljus. Han

kom för att låta sitt ljus lysa i mörkret –vårt mörker, den här världens mörker. Vi läser i Jesaja 9:2: ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.” Detta profeterades långt innan Je sus föddes.

Pratar vi om ljusår när det kommer till Jesus? Nej, jag tror inte det, för Bibeln sä ger att han är alfa och omega – början och slutet. Han är ett lika starkt ljus idag som han var i tidernas begynnelse, eller när han kom till jorden för att bosätta sig och leva bland oss.

Jesus är inte begränsad av tiden. Han är ”världens ljus” (Johannes 8:12) och lyser in i de mörkaste platserna av vår oroliga värld och bringar förändring. Ljuset har kommit! Det finns inga ljusår som kan skilja oss från detta ljus. Han är här, han känner oss, och vi kan gå och prata med honom nu. Hans syfte med att komma var att vara med oss, men han har alltid varit och kommer alltid att vara med oss.

Om du inte redan känner honom kan du också lära känna detta världens ljus. Hans namn är Jesus, och han kom till världen för att åstadkomma förvandling. Om du söker förändring, sök Jesus. Om du lever på en mörk plats i livet, sök honom som är världens ljus.

För dem som redan känner Jesus på minner han oss om att vi är ljus i världen. I Matteus 5:14 läser vi: ”Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas.”

Må du vara en ljuskälla i ditt hörn av världen den här julhelgen och ge världens ljus vidare till andra!

Må Gud välsigna dig rikt under denna jul!g

Frälsningsarméns världsledare, general Brian Peddle

Bibelcitat från Svenska Folkbibeln 2015

OM DU INTE REDAN KÄNNER HONOM KAN DU OCKSÅ LÄRA KÄNNA DETTA VÄRLDENS LJUS. HANS NAMN ÄR JESUS, OCH HAN KOM TILL VÄRLDEN FÖR ATT ÅSTADKOMMA FÖRVANDLING. OM DU SÖKER FÖRÄNDRING, SÖK JESUS.

General Brian Peddle och kommendör Rosalie Pedde önskar alla en välsignad jul.

Alkoholen raserade Anneli Anderssons liv men när hon desperat vände sig till Gud fick hon svar.

Gudsmötet befriade från alkoholen

Redan från sex månaders ålder fick Anneli Andersson bo hos sin mor mor och morfar i Hudiksvall då hennes far var gravt alkoholiserad och mamman var sjuk. Anneli minns inte vad modern led av men hon var inlagd på sjukhus länge och blev dessutom gravid tätt efter Annelis födelse. Även bröder na bodde hos morföräldrarna en tid men mormodern ville inte släppa ifrån sig An neli med tanke på pappans tillstånd.

— Men jag har känt mig som ett svart får och önskar att mamma hade kämpat mer för mig. Jag har inte känt mig äls kad av henne och uppväxten var tuff och präglades av ett utanförskap för att jag inte hade en egen familj, säger Anneli. Ändå trivdes hon hos morföräldrar na där hon bodde tills hon var 20 år. De var pingstvänner men gick till Svenska Kyrkan på söndagarna och Anneli gick i söndagsskola och lät konfirmera sig. Uppfostran var dock lite väl sträng och Anneli hade bara någon enstaka kompis. Hon fick inte vara ute och leka med de andra barnen eftersom hon då skulle kun na hamna i dåligt sällskap.

— Jag fick inte ens läsa Kalle Anka, det var en dödssynd, berättar hon.

— Jag hade en gudstro men den var lite

påtvingad. Jag höll den för mig själv men bad ”Gud som haver” varje kväll, säger hon. Anneli minns att när hon var äldre och kände sig orolig kunde hennes moster upp muntra henne att ta ett glas vin för att bli lugn, men när hon drack för första gången som 20-åring tyckte hon inte att det sma kade gott ens. Ett par år senare avled sto rebrodern på grund av alkoholskador och strax efter det fadern. När även morfadern gick ur tiden brast det för Anneli då han varit hennes stöttepelare i livet.

— Jag struntade i allt och tänkte att ”nej, nu dricker jag”, och det blev mer och mer så till slut kunde jag dricka tre liter vin om dagen, berättar hon.

År 1995 blev Anneli opererad i livmo dern och förlorade därmed möjligheten att bli gravid. När hon låg på sjukhuset var sambon otrogen och gjorde slut vil ket resulterade i att Annelis alkoholva nor eskalerade allt mer och hon började isolera sig. Under de perioder hon hade arbete inom barnomsorgen stannade hon hemma många måndagar på grund av baksmälla. Kollegorna kände av alkohol doften och hon blev skickad till behand lingshem men tog återfall gång på gång. Rehab fungerar inte om man inte valt det själv, menar hon på, och hon hade laddat

upp med alkohol inför hemkomsten från behandlingen.

— Som alkoholist manipulerar man och ljuger men jag mådde ju inte bra. Jag drabbades av ”fylleben” då man trampar i luften och inte kan gå ordentligt och jag var osäker och yr och fick gå med stavar, säger hon.

Ett tag låg hon inne på psyket då hon led av självmordstankar och hennes le vervärden var riktigt dåliga. År 2014 blev hon av med jobbet och ett par år senare även bostaden då hon fick ett dygn på sig att packa ihop sina tillhörigheter. Den första tiden bodde hon hos en kompis och därefter på ett akutboende i Gävle.

— Jag brydde mig bara om att ha min flaska bredvid mig, men som tjej kände jag skam och ångest och tyckte väl inte att jag dög till annat. En gång åkte jag fast när jag stal flaskor på Systemet, det var också skamfyllt, säger Anneli.

Hon var kvar på boendet tills hon bli vit kvitt de skulder hon dragit på sig och via Socialtjänsten fick hon ett så kallat övergångskontrakt som kan skrivas över på henne om hon sköter sina åtaganden. Hon hade som sagt en gudstro och vän ner som bad för henne och hon var aktiv i Korskyrkan en tid. För fem år sedan gick

Anneli Anderssons bror och far dog i alkoholism och efter att hon själv fastnat i samma träsk förlorade hon boende, arbete och hälsa. Till slut gick hon ner på knä och bad Gud om hjälp. Den kvällen upplevde hon befrielse från alkoholen.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Anneli ner på knä hemma i lägenheten och vädjade desperat: ”Gud, om du finns så hjälp mig!”

— När jag låg i min säng den kvällen uppenbarade sig ett ljussken och jag hör de en röst som sa: ”Jag har alltid funnits här, det är du som har varit ute på fel spår.” Det var som om Gud själv kom in i rum met och efter detta slutade jag tvärt med att dricka, berättar Anneli.

— Jag kände mig helad och befriad och tänkte ”äntligen!” Jag ser mig själv som ett mirakel för jag kunde ha varit död nu, fortsätter hon.

När hon av en syster fick tipset att söka upp Frälsningsarmén gjorde hon slag i

NÄR JAG LÅG I MIN

SÄNG DEN KVÄLLEN UPPENBARADE SIG

ETT LJUSSKEN OCH JAG HÖRDE EN RÖST

SOM SA: ”JAG HAR ALLTID FUNNITS HÄR, DET ÄR DU SOM

HAR VARIT UTE PÅ FEL SPÅR.”

saken och kontaktade Frälsningsarméns ledare i Gävle. Snart gjorde hon sitt första besök på kåren (församlingen).

— Att jag gick dit är det bästa jag har gjort. Så fort jag kom innanför dörrarna blev jag välkomnad och kände direkt att det är ju här jag ska vara, utbrister Anneli.

— Frälsningsarmén betyder allt för mig och det är en sådan fin gemenskap. Det känns som en familj där, vi kramar om varandra och kallar varandra för syster och bror, förklarar hon.

Anneli går nu en Alpha-kurs för andra gången, något hon tycker är väldigt givan de. I december år 2021 blev hon medlem i kåren och hon är där nästan varje dag. Förutom att delta i gudstjänster hjälper hon till med städning och bakning ibland och hon växer av att bli anförtrodd upp gifter. Hon berättar om hur människor har bett för henne efter att hon skadat handle den och då blivit bra i den. Det gäller även hennes fot där hon drabbats av artros.

— Jag känner när någon ber för mig, även på avstånd, för jag brukar bli varm och högröd i ansiktet då. Det är jättehäf tigt, påpekar hon.

Annars arbetar hon på KRIS, Kriminel las Revansch I Samhället, där hon också sköter städning och matlagning, åker på föreläsningar och sitter i samtal.

— Det bästa med det arbetet är att jag lär mig nya saker och träffar sådana som

levt samma liv som jag, de som också har varit troende men klampat i klaveret, säger Anneli.

För några år sedan dog Annelis mor i strupcancer och saknaden är stor men de hann få många fina år tillsammans med dagliga samtal och regelbundna besök. Nästa år fyller Anneli 63 och planen är att gå i pension då och att fortsätta hjälpa till på Frälsningsarmén eftersom det är vad hon brinner för. Kåren drabbades av över svämning i fjol och källarlokalen håller på att rustas upp för att användas till att stötta människor i utsatthet. En bön är att bli av med nikotinberoendet och som hon lärt sig via AA, Anonyma Alkoholister, så bör man ta en sak i sänder även om hon menar att det inte var AA som fick henne att sluta dricka.

— Det fungerade inte för mig. Jag valde kyrkan i stället, den ger mig mycket mer. Om jag inte hade hört Gud när jag bad så hade jag nog fortsatt att dricka men han hade en annan plan, avslutar hon. g

fakta Anneli AndeRSSon

Ålder: 62 år.

Bor: I lägenhet i Gävle. Familj: 2 systrar, 3 bröder.

Sysselsättning: Arbetar på KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Läser helst: Skönlitteratur och Bibeln.

Intressen: Matlagning, bakning, sång och musik, lovsång, skogspromenader.

Favoritbibelord: Psaltaren 40:2-4: ”Jag väntade och väntade på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på HERREN.” (SFB15)

Motto: Lev och låt leva. Älska varandra.

.

Julkryss

Under 2022 kommer Stridsropet att innehålla korsord i nr 2/påsknumret, nr 3/sommarnumret och nr 5/julnumret. Lösningen publiceras på Stridsropets webbsida www.fralsningsarmen.se/stridsropet-korsord

text & b ild l ars f ridestig foto: jonas nimmersjö o CH elin önnbo

Av unga för unga

Ordförande Hanna Karlsson vill få unga att känna sig sedda

Ålder: 23 år.

Familj: Föräldrar och en lillasyster. Gör: Pluggar till sjuksköterska. Ideellt engagemang: Ordförande i Fräls ningsarméns nationella ungdomsråd. Det bästa jag vet: Umgås med vänner. Har alltid på nattduksbordet: Ett glas vatten.

Läser helst: Borde säga Bibeln men kommer säga fantasyböcker. Det bästa med julen: Julaftonsmorgon, när jag vet att jag har hela dagen fram för mig att spendera med människor som betyder något lite extra för mig.

Hur tror du att unga bäst attraheras till Frälsningsarmén?

Mina föräldrar är officerare så jag är upp växt inom Frälsningsarmén och har varit engagerad hela mitt liv på olika sätt och jag anser att vi behöver förändra arbetet lite inom Frälsningsarmén när det kommer till barn och unga. Siffrorna går neråt i med lemsantal och mitt personliga engagemang drivs av att jag vill hitta de ungdomar som är själva på sina kårer (församlingar), så

att de känner sig hemma både i kåren och nationellt i Frälsningsarmén i stort. Jag har själv erfarenhet av att vara ensam ungdom på min kår så jag vill själv kunna ge det jag själv fått uppleva när det kommer till om sorg om andra. Eftersom jag inte kan åka runt till alla orter brinner jag för att hjälpa kårerna att bygga upp ett engagemang för ungdomar, att hitta nyckelpersoner som kan se ungdomarna och hjälpa dem att känna sig delaktiga.

Den vision vi har nu ”Välkommen hem – li vet med Jesus” tror jag är bra. Vi behöver skapa en trygg plats för ungdomar i våra kå rer. Jag skulle till exempel vilja att kåren blev ett självklart ställe för ungdomar att gå till och plugga och att de får känslan att de får vara den de är, att de inte behöver imponera på någon eller ha en fasad som man kanske har i skolan, utan att de bara får komma som de är oavsett bakgrund.

Idag ser vi också att ungdomar engagerar sig mer i sakfrågor än föreningar, det är något vi behöver jobba med för att kunna engagera ungdomar. Jag personligen tycker att de vikti gaste frågorna som Frälsningsarmén kan ställa sig bakom är alkohol och missbruksfrågor men även miljöfrågor. Måste man till exempel dela ut inplastade scheman på våra evenemang el ler kan man välja andra alternativ?

TEXT: KIKI BROMS FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

Engagemanget för traditionellt föreningsliv svalnar bland många barn och ungdomar.

Men i Frälsningsarméns ungdomsråd samlas ett hängivet gäng flera gånger om året. Här planeras viktiga evenemang med målet att fler unga ska kunna känna sig hemma.

Eftersom jag är officersbarn har jag flyttat mellan många kårer och på de kårer jag trivts bäst på har jag fått vara mig själv.

Jag har inte känt en press att komma varje vecka men har alltid känt att det har varit uppskattat när jag varit på plats och när jag har varit sjuk har någon frågat hur jag mår. Jag har känt andras engagemang i mig.

Vilka är Frälsningsarméns styrkor när det kommer till barn/unga?

Det finns så otroligt mycket erfarenhet i kårerna, och även en stor kunskap om vilka vi är ute i samhället. När man pratar med ungdomar vet man ofta vad Fräls ningsarmén är för något, de vet i alla fall att vi har julgrytan, uniform och att vi inte dricker alkohol. Det finns en grund kunskap om vad vi står för och det är en enorm styrka när vi bjuder in folk.

Vilka är Frälsningsarméns utmaningar?

Att hålla oss uppdaterade med ett samhäl le som förändras hela tiden. Nya sociala

medier och trender kommer och går så där är det viktigt att sålla var vi ska läg ga vår energi. Jag tror det handlar om en balans, det är klart vi ska finnas där ung domar finns, just nu är det mycket tik tok, snapchat och instagram, men sedan måste man inte hänga på alla trender jämt utan snarare finnas i bakgrunden, men ha en grundförståelse i vad ungdomar möter.

Vad

är roligast med att vara med i ungdomsrådet?

Att känna att jag bidrar till den försam ling och det sammanhang jag tillbringar så pass mycket tid i. Mycket av tiden går åt till att gå igenom budget och verksam hetsplaner, det är inte alltid superroligt men vi har väldigt roligt när vi ses.

Vad är tuffast?

Vi är i en övergångsperiod från gamla för bundsförklaringen, där mer av det prak tiska jobbet låg på oss, till den nya, där det praktiska jobbet ligger på Team Ung, så vi får jobba mycket med vad det nya ungdomsrådets roll är, det är en utma ning i sig att hitta vår plats. Vi vill väldigt mycket men eftersom vi alla jobbar ideellt så finns inte tiden att göra allt vi vill. g

Erik Flink vill ge tillbaka

Ålder: 24 år.

Bor: Södertälje

Därför är jag med i ungdomsrådet: Jag vill vara med och bidra till verksamheten i Frälsningsarméns ung domsförbund då den gett mig många fantastiska upplevelser och värdefulla erfarenheter under min uppväxt.

Brinner mest för i livet: Jag brinner för allt tekniskt och för att få lära mig eller uppleva nya saker.

Det bästa med julen: Att samlas med personer man tycker om, äta gott tillsammans och att ge julklappar.

Vad tror du det är som gjort att du själv stannat kvar inom Frälsningsarmén?

foto:

Tron ger trygghet i föräldrarollen

Nevila Mataj, 41 år, är socialarbetare och ensamstående mor till en nioårig dotter. Grundskoleläraren Hilmer Thunman, 54 år, är gift tonårspappa. Trots olika livssituationer är de eniga om att gudsrelationen är ett stöd i föräldraansvaret.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Hur kom du till tro?

HILMER: Mina föräldrar gav mig en bar natro och jag döptes som tonåring i Mis sionskyrkan. På ett nyårsläger blev jag andedöpt och då fördjupades min tro på allvar. Min fru, Anki, tog mig med till Frälsningsarmén och vi är nu båda solda ter i Östra kåren i Göteborg.

NEVILA: I Albanien var vi en muslimsk fa milj men en amerikan fick min farfar och sedan oss andra att konvertera till kristen domen. Jag lät döpa mig men hade sedan en lång paus från kyrkan. För fem år se dan kom jag och min dotter till Sverige men det var svårt att få jobb här. När mina föräldrar dog blev vi väldigt ensamma och behövde båda en fadersgestalt. På Hi singskåren fick vi mat, kläder, kärlek och värme och för två år sedan blev jag soldat.

Hilmer Thunman och Nevila Mataj lever olika liv men som troende och föräldrar hämtar de hjälp och stöd från samma källa.

Hur får din tro näring?

HILMER: Efter andedopet öppnades mina ögon för Guds ord och jag håller tron le vande genom daglig bibelläsning och bön, bibelsamtal och predikningar på kåren (i församlingen) och via internet.

NEVILA: När jag pratar med Gud växer vår relation. Jag hittar styrka i honom när jag är svag/ledsen och har det tufft. Jag vet att han förstår mig och han hjälper mig mycket.

Hur viktigt är det för dig att nära dina barns gudstro?

HILMER: Min hustru och jag tycker det är viktigt och har tagit med barnen till kristen förskola/skola och söndagsskola. Vi har bett aftonbön, läst bibelberättelser och gett dem kristen litteratur. Däremot har vi inte pressat dem utan allt har varit på frivillig grund.

NEVILA: Jag undviker också måsten men tycker det är viktigt att min dotter växer med Gud. Jag tror att tonåren kan kännas lättare för henne då och mitt liv blir också enklare när vi båda samarbetar med honom.

Hur ”hinner” man med tron/kyrkan som småbarns/tonårsförälder?

HILMER: Jag tar mig den tid jag behöver; någon timme per dag till bibelläsning/ bön. Jag deltar i gudstjänster och håller själv i bibelsamtal och predikan ibland.

NEVILA: Utan Gud hade mitt liv varit kaos så det är viktigt att planera in tid med honom.

Har du upplevt några utmaningar med att vara kristen och förälder?

HILMER: En utmaning består i att överföra kunskap om Gud till pojkarna, som nu är 16 och 21 år, och vara ett led i att de får en egen trosupplevelse och trosresa. Tron kan ju inte ärvas utan ska komma ur en äkta gudsrelation och leda till äkta engagemang.

NEVILA: Barn som går i kyrkan kan få mindre snälla reaktioner från sina skol kamrater men då behöver man förklara att det är sådant som kan hända men att han/hon inte ska vara ledsen över det utan vara glad över att ha Gud.

»

Hur tror du att ditt föräldraskap har påverkats av att du är en kristen?

HILMER: Jag kan känna oro och fruktan kring vad som kan hända barnen när de är utom räckhåll eller inte går att nå. Om jag då lägger allt i Guds händer infinner sig en känsla av trygghet och hopp.

NEVILA: Det kan vara svårt att ha tålamod med barn men Gud har mycket tålamod med oss. Jag tänker ofta på bibelberättel sen om den förlorade sonen och tänker att det hade kunnat vara mitt barn.

Kan man som kristen känna en press på att bilda en kärnfamilj?

HILMER: Jag gjorde det till viss del då de flesta i min släkt hade kärnfamiljer. Jag lade fram detta inför Gud, vilket resultera de i tre önskemål kring min blivande hus tru. När jag träffade Anki infriades dessa och jag förstod att hon var den rätta.

Nevila frågar

Hilmer:

Har du varit ensam med barnen en längre tid och då känt dig mer beroende av Gud?

HILMER SVARAR: Nej, men jag gissar att jag skulle känna så då. Jag kan ha svårt att släppa kontrollen till Gud och försöker lösa problem på egen hand, men om jag frågar honom om hjälp i stället kommer ofta lösningen på ett oväntat sätt.

Hilmer frågar

Nevila:

Hur ger du gudstron till din dotter?

NEVILA SVARAR: Vi pratar om Gud när hon vill för att hon inte som äldre ska säga att jag tvingade henne till tron. Hon har många frågor om Gud och vi ber tillsammans. Vi har en timmes resväg till kyrkan men hon är jätteglad över att komma till söndagsskolan varje vecka och att åka på läger. I kåren har hon många vänner och även om hon inte har någon pappa så har hon en himmelsk far som älskar henne.

NEVILA: I kyrkan finns det många par och jag tyckte det var lite jobbigt i början när kvinnor pratade om vems fru de var. Jag har undrat om man som singelmam ma kan bli frälsningssoldat eller vara körledare. Nu vet jag att Gud älskar mig oavsett om jag är gift eller inte.

Vem är Jesus för dig?

HILMER: Mitt enda hopp, vägen till Gud och livet självt. Han ger mig stöd, ledning och hjälp i vardagen. Jag klarar mig inte utan honom.

NEVILA: Han är allt jag behövt när jag va rit svag och allt jag behöver nu. Jag hade nog inte överlevt utan honom när mina föräldrar dog och jag var ensam med ett litet barn. Det är lätt att ge upp när sor gen är tung.

Är det någon person i Bibeln, förutom Jesus, som betyder särskilt mycket för dig?

HILMER: Tjänaren Josef och kung David. De visar på Jesu första, respektive andra, tillkommelse. En kombination av dessa kommer Jesus att vara när han regerar under 1000 år från Jerusalem.

NEVILA: Job, för att han, liksom jag, hade en tid när svårigheterna aldrig tog slut, men man hittar styrka hos Gud att fortsät ta med livet. Jag beundrar också änkan Rut som var en stark och beslutsam kvinna.

Har du några kristna förebilder?

HILMER: Brittiska teologen David Pawson för hans klara gudstro och trohet till bibelor det. Han var ofta kontroversiell i sina utlägg ningar men samtidigt en pelare för kristna att luta sig emot under olika lärostrider.

NEVILA: Alla barnen i söndagsskolan för deras glädje, nyfikenhet och okomplicera de tro på Gud. De ser hans kravlösa kärlek.

HILMER: Israels flagga. En period vacklade jag i mina åsikter om Israel och var på väg åt fel håll. I min bibelläsning fick jag upp ögonen för hur noggrann Gud var/är med den nationen. Det i kombination med en resa till Israel gjorde att jag ändrade uppfattning.

Vem kan du samtala med om din tro?

HILMER: Ingen som jag har särskilt förtro ende för, vilket jag måste göra något åt, men jag har flera “mentorer” på avstånd i cyberrymden.

NEVILA: Vännerna i kyrkan men Gud är den som förstår mig, mitt liv och min situ ation bäst. Ibland känner jag bara: ”Åh, jag vill prata med min Gud!”

Vad betyder församlingen för dig?

HILMER: Mycket. Där kan socialt utslagna människor som kommer till tro få en verk lig tillflyktsort. Frälsningsarméns signum och fokus sedan William Booths dagar bör vi hålla fast vid. På kåren har jag också fått chansen att “pröva mina vingar” i att predika exempelvis.

NEVILA: Frälsningsarmén är min dröm kyrka och bästa stället för mig att möta Gud och lära mig mer om honom. Fikat

NEVILA: Frälsningsarméns flagga i Göteborg. När jag kom till Sverige var jag arg på Gud för saker som hänt i mitt liv men han visade mig sin kärlek genom att skicka perso ner som hjälpte mig. När jag pratade med människor på Hisingskåren började jag inse att Gud ser mig, förstår mig och älskar mig.

Så växer min tro bäst

Hilmer: Ensamhet: Jag är främst van vid att vara ensam när jag talar med Gud. Nevila: Båda behövs och kompletterar varandra.

Hilmer: Tystnad: Det är då jag uppfattar någonting och hör Gud tala.

Nevila: Diskussion: Jag växer av att prata med andra och höra deras tolk ningar av olika bibelverser till exempel.

Hilmer: Trosviss: Jag fick tidigt som barn en stabil grund för min tro och jag har sett att den fungerar.

Nevila: Trosviss: Så som barn brukar vara.

Hilmer: Kontemplation: Jag ser värdet i båda men tror att många kommer till tro idag genom unika möten med Gud i ensamhet.

Nevila: Kontemplation: Jag behöver egentid med Gud men vill också vara med andra.

efter gudstjänsten är också viktigt och barnen får leka och busa. Vi är som en familj så jag känner mig inte ensam. På

kåren pratar man inte bara om Gud utan visar kärlek i handling via det sociala ar betet. g

Nevila Hilmer

Ett hem för helande på Kungsholmen

En ny kårplantering har sett dagens ljus i Stockholm. Man delar lokaler med Frälsningsarméns EU-center och Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens, i det som förr var Kungsholmskåren.

Kjell Karlsten brinner för att människor som tidigare levt i destruktiva livssituationer ska få bli helt upprättade.

Initiativtagarna, Kjell och Anki Karlsten, har varit utlånade en tid av Frälsnings armén till Heart of Evangelism. Där startade man ett center för att nå människor som tidigare levt i en kriminell eller på an nat sätt destruktiv livsstil. Nu går officers paret vidare och startar en verksamhet som är helt under Frälsningsarméns paraply.   — När arbetet växte och många kom till tro upplevde vi ett behov av att starta en församling för de människor vi nådde och det här blev lösningen. Vi ville skapa ett sammanhang där relationen till Jesus kan fördjupas och förståelsen för Gud och hans ord kan växa, säger Kjell Karlsten.

Vittnesbörden kommer att ha en central plats i samlingarna som hålls enkla och är fyllda av tro på Guds möjligheter att göra allting nytt. Liksom i tidigare tjänster kom mer de att ha ett tydligt fokus på både den evangeliska och den sociala delen.

— Genom arbetet i Heart of Evangelism har vi verkligen sett frälsningens förvand lande kraft mer tydligt än på länge. Vi har sett många komma till tro från destruktiva

måste få förverkligas på alla områden av individens liv, säger Kjell.

Tanken är att det ska finnas en omfattan de stödinsats runt alla som behöver, med ny gemenskap, nya sociala sammanhang och annat stöd för att få ordning på livet. En resurspool håller på att upprättas med volontärer som kan hjälpa till med detta. — Upprättelse genom frälsningen är kyrkans specialitet och vår absolut största tillgång. Utöver det vill vi också samarbe ta med myndigheter och övriga civilsam hället för att människor ska få tillgång till all den hjälp som de behöver på väg mot ett upprättat liv, avslutar Kjell. g

DIN HJÄRTEFRÅGA LEVA VIDARE.

godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. Just nu kan du kostnadsfritt upprätta ett testamente genom vårt samarbete med juristbyrån Lawly. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente

TEXT: KIKI BROMS FOTO: CARINA TYSKBO OCH JONAS NIMMERSJÖ

125-årsfirande med internationellt besök

FÖRSTA HELGEN I OKTOBER anordnade

Söderkårens Musikkår en jubileumskon sert för att fira sina 125 år som musikkår. Detta uppmärksammades särskilt med en inbjuden gäst ända från USA, kompositö ren Stephen Bulla. Stephen hade till jubi leet skrivit en festmarsch tillägnad mu

sikkåren. Fler inbjudna gäster förgyllde kvällen, bland annat Daniel Viklund som sångsolist, Mikael Ljungholm på eufoni um och Anders Beijer som konferencier. Det blev en fantastisk konsert fylld av mu sik, glädje och gemenskap i Guds tecken. g Emilia Beijer

Gud, du gav oss det dyraste du har – din egen son. Hjälp oss att ge som du. Låt oss dela med oss av det goda, viktiga och glädjande. Vare sig det handlar om vår tid, en gåva, en inbjudan till gemenskap, vår förbön eller en tallrik mat.

Du vår största förebild i utgivande kärlek – förbarma dig över oss och alla vi möter denna jul!

I Jesu namn, amen.

Befordrade till härligheten

Lars-Göran Grosshög, Stockholm

Paula Ekwall, Trollhättan

Karl-Magnus Ekwall, Trollhättan

Gertrud Bergman,Örebro

Mirjam Lindqvist, Stockholm Berith Falck, Vänersborg

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Frälsningsarméns arbete med julinsamlingar och julhjälp till människor i behov.

• Frälsningsarméns ungdomsarbete och Nationella ungdomsrådet.

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt sam vete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2022. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Äntligen jul?

Med tid för och med familjen, god mat, ledighet, julklap par. Listan kan göras lång. Jag menar, glöm inte allt gott julgodis. Helt enkelt en härlig tid på året. Eller?

Jo, många upplever det så. Men för andra är julen den värsta tänkbara tiden på året. Den som redan är ensam känner sig och blir ofta än mer ensam. Många barn råkar illa ut då alkohol kommer in i bilden. En del förköper sig på julklappar, tar till och med lån för att uppfylla de gedigna önskningarna. Listan kan göras lång till varför rätt många tycker illa om julen.

Mitt i allt detta firar vi födelsen av ett barn. Han är ett efterlängtat barn. Under generationer som gått har många längtat efter det här barnet. Eller i alla fall efter vad han skulle bli och göra. Hans mamma Maria får veta att hon ska ge honom namnet Jesus. Det betyder Gud frälser, Gud räddar, och beskriver varför han kommit. Från Guds perspektiv är han julklappen med stort J.

Posttidning B

Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEt st oR DE

Jag vet inte hur du tycker att det känns om du får en julklapp av någon men inte har någon att ge tillbaka? Med det är just det som är poängen med gåvor. Gåvor kan bara tas emot. Och när det gäller Guds gåva finns det inget vi kan ge som motsvarar värdet av hans. Men när vi tackar och tar emot sker något otroligt. Johannes beskriver det så här: Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn (Johannesevangeliet 1:12).

Rätten att bli Guds barn! Det är vad vi blir genom att ta emot Jesus och tro på honom. En annan av Bibelns författare som tog emot gåvan från Gud skriver om den i ett av sina brev med orden “Gud vare tack för hans oerhörda gåva” (Paulus i 2 Korinthierbrevet 9:15).

Och när vi ser på julen på det sättet, bortom allt som vill skymma och förmörka sikten, ja då kan vi stämma in och säga: äntligen jul! Lennart Lundberg

SNART ÄR DEN UNDERBARA julhögtiden äntligen här!