Sommar
KRÖNIKA: ALICIA MÅRTENSSON
Kapten Rödskägg och sandiga sovsäckar
S
emestertider är här och vi har nog alla den där grejen eller platsen som får oss att glömma tid och rum. För någon kanske det är hängmattan mellan äppelträden och för en annan kanske det är den där boken du vanligtvis inte hinner med att läsa. För mig är det ett besök längs Nordanstigskusten. Där existerar inte tid och väckarklockan är utbytt mot sjöbris och fiskmåsar. Förra sommaren lastade vi båten tung med tält, kylväskor och diverse familjemedlemmar och tuffade ut mot den perfekta tältön. Havet låg blankt den här dagen, men det enda jag kunde tänka på var samma resa för nästan 20 år sedan. Då studsade vi fram på meterhöga vågor och vi hade lika gärna kunnat sluta som Kapten Rödskägg. För sägnen säger (eller rättare sagt är det nog min faster som säger) att en gång i tiden förliste en sjörövare i havet utanför Nordanstigskusten och spolades i land tillsammans med sina vrakdelar i en vik inte långt från Lönn ångersfjärden. Under ett stort stenblock sökte han skydd mot stormen och det sägs att flaskpost än idag driver in i vikar längs Nordanstigskusten från Rödskäggs tid som landkrabba. Och det sägs att dagen då skeppet förliste var han på väg att hämta skatterna han hade gömt, men att han aldrig fick fatt i dem.
40
Till skillnad från Kapten Rödskägg förliste vi inte den där dagen för snart 20 år sedan och frågar man de vuxna ombord på den båten var vågorna tydligen inte meterhöga och himlen var inte fullt så ilsken som jag minns den. Men båtturen satte ändå sina spår i barnasjälen och gör sig påmind varje gång jag ger mig ut på havet, lika så ifjol. Väl framme på ön var däremot mina tankar på stormar och pirater som bortblåsta. På ön, som ser ut att vara tagen direkt ur Robinsson (minus palmer), sätter vi upp våra tält. Någon dukar upp vattendunkar och murikan i ”köket”. Dagen efter kommer jag vakna i en sandig sovsäck i ett klibbigt tält och vara nöjd med livet. Jag kommer ligga på stranden och lyssna på sommarprat i min nödradio och jag kommer bygga barkbåtar och snorkla. Men framförallt kommer jag ha glömt bort tiden och lagom tills solen går ner kommer jag att sitta vid elden och grilla marshmallows och tacksamt tänka att det här skulle jag inte byta ut mot vilken utlandssemester som helst. För ingenting sänker pulsen som en weekendresa till Nordanstigskusten, i alla fall när själva båtturen är över. # /Alicia Mårtensson
