ANDERS AHLBÄCK
Ska värnplikten och manligheten gå skilda vägar?
Värnplikten har en speciell ställning i populära föreställningar om finländsk manlighet. Militärtjänstgöringen har i folkkulturen omtalats som en ”skola i manlighet” (miesten koulu) där unga spolingar inte bara mognar till att lära sig ordning, reda och ansvarstagande. Vid högstämda tillfällen ordar finländska politiker gärna om hur värnplikten dessutom har en socialt och nationellt integrerande funktion. Där mer än någon annanstans, sägs det, lär man känna ungdomar från olika bakgrunder och får konkret uppleva den nationella gemenskapen. De här tankefigurerna lånades ursprungligen in till Finland från preussisk militärpropaganda. Men Finlands dramatiska 1900-talshistoria gav dem ett större genomslag än i något annat nordiskt land. Finsk manlighet och manligt medborgarskap har sedan början av självständighetstiden varit sammankopplade med militär och försvar – men både arten och styrkan av de kopplingarna har skiftat över tid. Frågan är vad som händer med de kopplingarna idag, när också kvinnor gör militärtjänstgöring och Finland sannolikt är på väg mot en könsneutral värnplikt efter norsk och svensk modell.
I början av självständighetstiden, efter inbördeskriget 1918, var den nya manliga medborgarplikten faktiskt inte alls populär utan mötte kritik och motstånd både från vänster och från höger. Vänstern uppfattade värnpliktsarmén, som hjälpt till att slå ned det röda upproret, som en kapitalisternas och förtryckarnas armé. Inom stora delar av det borgerliga Finland var man å sin sida mycket orolig för att kasernlivet skulle fördärva de värnpliktigas sedlighet och hälsa. En stark opinion inte minst bland bondebefolkningen skulle åter helst ha sett en milisarmé där lokala och autonoma förband hade gett unga män militär fostran på fritiden, utan arroganta överklassofficerare som behandlade dem illa eller exercerade dem i ”preussisk disciplin. ” Finländarna började under 1930-talet långsamt sluta upp kring värnpliktsarmén då även arbetarrörelsen började se den som det bästa skyddet för demokrati och spirande välfärd. Andra världskriget fick finländarna att tvärs över klass gränserna uppleva värnpliktsarmén som ”vår armé”. Det var också efter kriget som föreställningen om militärutbildningen som stället där pojkar
• 10 •
