OTTO EKMAN
”Män som hatar kvinnor” Incel-extremhöger och talibanernas segertåg
Då jag skriver detta är det endast något dygn sedan talibanrörelsen stormade Afghanistans huvudstad Kabul. Även om få av dem som följt med situationen med ett minimum av bakgrundskunskap gett mycket för den USA-stödda afghanska ex-regeringens chanser att behålla kontrollen i landet en längre tid efter att de amerikanska styrkorna lämnat det, kom den snabbhet med vilken den föll ändå som en chock: det tjugo år långa och uppskattningsvis kring två biljoner dyra statsbyggesprojektet (för att inte ens tala om kostnaden i afghanska liv och mänskligt lidande) kollapsade med en fart som fick både den tidigare Sovjetstödda Najibullah-regimen och Sydvietnam att kännas som grundmurade och långlivade stabilitetsprojekt i jämförelse. Precis som många andra som är mer lyckligt lottade än det så länge plågade afghanska folket har jag haft privilegiet att följa situationen på avstånd via sociala medier, speciellt Twitter. Där deltar också de inblandade parterna nu med sina egna röster: ex-presidentens finansrådgivare Ajmal Ahmady berättar om hur han tvingats på en halsbrytande flykt till Kabuls flygplats bara någon dag efter att han ännu hållit möte med bankirer och
investerare för att försäkra dem om regeringens stabilitet. Taliban-affilierade konton blir allt modigare i takt med att rörelsens militära segrar skänker dem legitimitet, och twittrar öppet sina pressmeddelanden där civila uppmanas till lugn och samarbete, samtidigt som rapporter börjar sippra in från journalister och aktivister om de nya segrarnas blodisande hämnddåd mot de besegrade. Men inte endast de drabbade och de inblandade deltar i det virtuella samtalet: Internet är fortfarande i mångt och mycket det privilegierade Västs lekplats. Från det chockade, förvirrade Europa vars största problem tycks vara rädslan att vara tvungen att ta emot för många afghaner som tidigare jobbat för oss och nu hotas av hämnd, till det sårslickande och identitetskrisande USA som stirrar sin största förnedring sen Saigonreträtten i vitögat, flockas representanter för alla politiska identiteter för att projicera sin egen världsbild på tragedin. En vid första anblicken förvånande, men i grund och botten logisk, reaktion kommer från den västerländska incel-extremhöger som jag undersökte i min pro gradu-avhandling för Helsingfors universitet. Med avstamp i den finske högerextreme
•8•
