HILMA AF KLINT
GÅTFULL, TIDLÖS OCH FASCINERADE
Hilma af Klints förhållandevis nyupptäckta konstnärskap fortsätter att väcka förundran. Hennes abstrakta verk låter oss skåda bortom det synliga och bjuder in till den mänskliga existensens mer andliga dimensioner. Vårt sinne blir förbryllat, kanske förtrollat, förtjust och möjligen förlöst. AV: CLAES KANOLD
Att Hilma af Klint (1862–1944) var före sin tid var hon själv ytterst medveten om; hon bestämde att just de abstrakta verken inte fick göras tillgängliga för allmänheten förrän tidigast 20 år efter hennes död. Det skulle dröja betydligt längre innan hon blev uppmärksammad av en bredare publik. Nu har filmregissören Lasse Hallström gjort en långfilm om hennes liv. Han blir intervjuad i en annan del av magasinet. Här fokuserar vi på Hilma herself. BANBRYTANDE KONSTNÄR I EN BANBRYTANDE TID Redan innan sina studier vid Tekniska Skolan i Stockholm (nuvarande Konstfack) och Konstakademien hade Hilma af Klint deltagit i seanser där medium påstods upprätta förbindelser med de döda. Intresset för osynliga fenomen var då – mot slutet av 1870-talet – stort. Vetenskapliga upptäcker som röntgenstrålning och elektromagnetiska vågor som ledde till utvecklingen av radio och telefoni var banbrytande för mänskligheten och svåra att greppa för gemene man (vissa av oss fattar än idag inte riktigt hur det funkar). När Hilma år 1896 tillsammans med fyra andra kvinnor bildade gruppen ”De Fem” – som sade sig komma i kontakt med ”höga mästare” från en annan dimension – inleddes ett skifte i hennes konst. Hon började utveckla automatisk skrift och så småningom tecknande, vilket innebar att
SA LU H A L L E N M AGA S I N / N0 1 2 02 2
37
