DVD

ABBA Gold - Greatest Hits Polar/Universal

9Jag har en teori: Först när ABBA hade lagt av gav alla deras musik en chans. Deras präktiga image, kreationer och frontfigurernas stela scenstil stod ofta ivägen för den briljanta popmusiken. Visst var de oerhört populära redan under sin existens men först efteråt fick de respekten. På 70-talet stod ABBA mig upp i halsen. Jag tror att det i första hand var ett rent visuellt fenomen. Man gillade ju tuffare artister. I dag är det ett kärt återseende. ABBA´s videor är dokument över en era (eller två). Dessutom hade de turen att få en av Sveriges mer uppfinningsrika videoregissörer, Lasse Hallström. Som varierade sina promos med sann yrkesstolthet och som ju sedan dess mycket riktigt gått vidare mot ännu högre höjder. På denna DVD får vi filmerna som åtföljde 19 av gruppens största låtar. Det är briljant underhållning för hela familjen. Som bonus får vi en riktigt omfattande (speciellt för att vara just bonusmaterial) dokumentär om ABBA´s karriär och en ytterligare video av Dancing Queen, sammanställd 1992.

Speltid: 1 timme, 39 minuter Ljud: Dolby Digital 2.0

BRYAN ADAMS Live At The Budokan Japan 2000 Badman/A&M/Universal

5Kanadicken Adams är en av världens mer begåvade låtskrivare inom mainstreamrocken och hans hesa röst passar både rockrökare och ballader. Det är inte svårt att förstå varför han är så stor som han är. Som titeln antyder är detta bandat live i Japan för tre år sedan. Huvudkonserten innehåller 22 låtar. En låt, Remember, är hämtad från hans ganska okända debut från 1980, när han bara var 21. I övrigt sträcker sig materialet från hans tredje album Cuts Like A Knife från 1983 och fram till 2000. Detta var en turné som fick kritik för att vara lågbudget då Adams bara hade med sig två musiker och själv spelade bas. Idén med powertrio passar dock Adams musik riktigt bra och ger hans i grunden ganska välkammade rock lite välbehövligt rufs.

Men efter ett dussin låtar börjar man tycka att det är väl finesslöst och att det hade behövts lite mer melodiska gitarrfigurer och inte bara slafsande över alla strängarna. Ibland saknar man mer komp bakom gitarrsolona. Bäst är det lätt psykedeliska titelspåret från den underskattade Into The Fire, samt de akustiska inslagen. Att se Adams ta upp en falsksjungande japanska för att sjunga duett i Baby When You´re Gone hade dock undertecknad kunnat klara sig utan. Under vinjetten bonusmaterial får vi ytterligare fyra låtar från samma konsert. Varför de sistnämnda inte helt enkelt kunde ingå i det ordinarie materialet övergår mitt förstånd. Men kanske är ordet bonus i sig ett säljargument.

Speltid: Ca 1 timme 40 minuter Ljud: Dolby 2.0 och 5.1

BILL WYMAN´S BLUES ODYSSEY Catfish Entertainment

8Bill Wyman har inte varit sysslolös sedan sitt avhopp från the rockbandet som gillar att kalla sig världens största. Han har bland annat ägnat sig åt böcker, restauranger, hobbyband och nu denna folkbildande resa tillbaka till bluesens rötter. Ni kanske såg den förkortade versionen på TV härförleden. Ett flertal äldre blueslegender intervjuas, ibland av Bill själv, och berättar om musikens rötter. Här finns också en hel del musikinslag. Det hela är en fascinerande och ger en hyfsat grundlig historisk bakgrund för den som inte har blues som examensämne. A Journey To Music´s Heart And Soul är underrubriken och den känns inte överdriven.

Ljud: Stereo Speltid: 1 timme 50 minuter

FOREIGNER Feels Like The Very First Time Atlantic/Warner Music

6Det är lite ironiskt att Foreigner, som blivit en symbol för amerikansk AOR och arenarock bland både dess försvarare och belackare, till större delen bestod av engelsmän. På en timme berättas här historien om hur den gamle Spooky Tooth- och Leslie West-gitarristen Mick Jones vid 33 års ålder bestämde sig för att det fick bära eller brista och med stor möda satte ihop sitt drömband i New York. Han värvade två engelsmän och fann den perfekte sångaren i amerikanen Lou Gramm. Inget lämnades åt slumpen och framgångarna blev stora.

Historien är i sig inte så märkvärdig, kanske för att Jones inte är någon speciellt underhållande historieberättare. Men bandet rockar fetare än man tror i liveklippen och dess tidiga plattor rymmer oväntat varierad och oförtjänt förlöjligad rockmusik. Jones går en begåvad balansgång någonstans mellan Free och Roxette. FM-rock eller ej, den som inte förmår respektera den räcka välskrivna och smakfullt framförda låtar Foreigner levererade under sitt första decennium ihop är antingen inskränkt eller ängslig. Ett minus för att historien slutar redan vid I Want To Know What Love Is trots att bandet än i dag existerar.

Ljud: Stereo Speltid: 58 minuter DIVERSE ARTISTER A Tribute To Stevie Ray Vaughan Sony Music

7Den 11 maj 1995 samlades en stor del av världens blueselit i Nashville för att hylla den bortgångne gitarriste Stevie Ray Vaughan. Bonnie Raitt gjorde Pride And Joy, B B King gjorde Telephone Song, Buddy Guy gjorde Long Way From Home, Eric Clapton gjorde Ain´t Gone ´N Give Up On Your Love, Robert Cray gjorde Love Struck Baby och Dr John framförde Love Shot.

Samtliga i mer eller mindre inspirerade versioner (Raitt och Dr John var mest på hugget). Stevies egen bror Jimmie dök också upp och gjorde titelspåret från sin brors debutalbum Texas Flood. Det hela avslutades med tre låtar som alla körde tillsammans som en enda stor bluesfamilj. Det enda bonusmaterialet är en diskografi.

Speltid: 1 timma 20 minuter Ljud: Dolby Digital 5.1, Dolby stereo

OTO Live In Amsterdam - 25th Anniversary Tour Eagle Vision/BMG

6Toto kan pendla mellan att vara ett oerhört svängigt band och ett rätt osexigt band. Snyggast låter de i poplåtar som Africa, bryanadamsrock i Afraid Of Love, eller när de drar åt pomprock. Men deras form av fusion känns som en bastardisering av något som redan från början är en oäkting.

Detta är en snyggt filmad men oerhört ojämn konsert. Inledningen, med den omarrangerade Goodbye Girl, är suggestiv. Och det är kul att de plockat fram lite udda låtar från tidigare album som Turn Back (men var är materialet från underskattade Isolation? 20 sekunder från Lion duger inte!). Steve Lukather kan vara en riktigt känslig gitarrist när han släpper machogitarrstilen en stund. Men soloutflykterna känns som utfyllnad och det brister i sången. Den pressade, skitnödiga sångstil som Bobby Kimball representerar (och hans scenstil ser ut därefter) kommer jag aldrig att begripa. Det må funka på platta men live finns inga omtagningar. Varför måste alla låtarna gå i en tonart som han knappt fixar? Goodbye Elenore är rent plågsam att lyssna på. Mest imponerar faktiskt trumslagaren Simon Phillips, som ju för tio år sedan fick den otacksamma uppgiften att ersätta den bortgångne trumikonen Jeff Porcaro. På bonusmaterialet får vi följa bandet under Through The Looking Glass-turnén.

Ljud: Dolby Digital 5.1 och 2.0, DTS Speltid: 2 timmar och 13 minuter IRON MAIDEN Visions Of The Beast - The Complete Video History EMI

5Steve Harris har alltid styrt sitt Iron Maiden med järnhand och en av hans käpphästar är att undvika för mycket experimenterande i musikvideosammanhang. Det innebär å ena sidan att få av gruppens videor är kalkoner med något som ska föreställa handling. Å andra sidan betyder det att de flesta av videorna utspelar sig på en scen. Och att se bandet mima till sin galopperande heavy metal är inte lika intressant som att faktiskt se en livevideo med dem. Och det finns flera, där upptagningen från Rock In Rio 2001 är den senaste. Denna dubbla DVD ger (som vanligt i Maiden-sammanhang) valuta för pengarna, men gruppens utseende har inte ändrats så mycket genom åren att ens det blir speciellt underhållande att följa. De roligaste är animationerna från de så kallade Camp Chaos-videorna, som finns bland bonusmaterialet.

Ljud: Dolby Digital 2.0 Speltid: 3 timmar + 40 minuter bonusmaterial.

JONI MITCHELL Woman Of heart And Mind - A Life Story Eagle Vision/BMG

8Denna dokumentär berättar hela den makalösa historien om den lilla konstintresserade och poliodrabbade kanadensiskan som blev Amerikas viktigaste kvinnliga singer/ songwriter. Mitchell har varit pionjär på många områden (självutlämnande sånger, annorlunda stämningar av gitarren, införlivandet av jazzmusikanter i pop, med mera).

Intervjuer med artisten själv, celebra före detta pojkvänner som Graham Nash och Larry Klein, musikjournalisten Bill Flanagan, tidigare managern David Geffen med flera talar alla samma språk: Joni är unik, rastlös och multibegåvad. Det hade lätt kunnat bli overkill om det inte var för att det backas upp med musik, texter och målningar som bekräftar lovorden.

Här finns också en lite rörande historia om återföreningen med den dotter som Joni i unga år låtet adoptera bort. Bonusmaterialet rymmer mer utförliga intervjusekvenser, hela versioner av låtarna Big Yellow Taxi, Amelia, Hejira och Woodstock, fotogalleri, diskografi med mera.

Ljud: DTS, Dolby Surround 5.1, Dolby Digital 2.0 Speltid: 2 timmar

LEVEL 42 The Collection Universal Music

4Engelska Level 42, med basvirtuosen Mark King i spetsen, var med sin vita popfunk ett av de populärare 80talsbanden under Music Box-eran. Musikaliskt landade de någonstans mellan Nik Kershaw och Earth, Wind & Fire med en gnutta Tears For Fears, fast utan alla nämndas egenart. Personligen har jag alltid haft teorin att de inte varit hälften så stora utan den stora skara som beundrat Kings tumme med basen. Musiken är habil men har ofta insmickrande drag, med lite karaktärslösa klaviaturer och nasal sång. Bandet fick efter medlemsbyten och originalgitarristens bortgång svårare att hävda sig. Gruppens musikvideor samlas på denna DVD och är ganska tidstypiska skapelser. Kings frisyrer är ofta hiskeliga (sidobenan!) och det halvtimmeslånga dokumentära bonusmaterialet, som bland annat visar ett extremt avskräckande möte på Polydors kontor, hade man definitivt kunnat klara sig utan. Medföljer gör också en CD med samma låtar som på DVD:n plus ytterligare två spår.

Ljud: Dolby Digital 2.0 och Dolby Digital 5.1 Speltid: 1 timme 10 minuter + 31 minuter bonusmaterial

MARVIN GAYE Live In Montreaux 1980 Eagle Vision/BMG

7Låturvalet är det inget fel på. Marvin hade en hel del att välja på inför denna konsert, inspelad 7 juli 1980 utomhus på Montreaux jazzfestival. Det är ingen märkvärdigt inspelad film, men den fångar soullegenden i god form och det är den bäst filmade konsertupptagning jag sett med Gaye. Han känns klar och koncentrerad och inte alltför Las Vegasaktig. Både hans lättare 60-talssoul, mer samhällskommenterande sida och de sexuella anspelningarna får utrymme. Klassikerna står som spön i backen: Let´s Get It On, Ain´t That Peculiar, I Heard It Through The Grapevine, What´s Going On och så vidare. Bandet gör sitt jobb, varken mer eller mindre. I slutet håller Gaye ett långt tal om vad vi har för mål med våra liv, nästan som en predikant. Hans eget mål var att bli en bättre låtskrivare och artist. Sexual Healing hann han göra, men tyvärr fick han inte så många fler år på sig att utvecklas eftersom han tragiskt sköts till döds av sin egen far i april 1984.

Speltid: 1 timme 40 minuter Ljud: DTS, Dolby Digital 5.1, PCM stereo PINK FLOYD Dark Side Of The Moon Eagle Vision/BMG

5Kanske kan jag historien om den här plattan för bra efter att ha läst om dess tillkomst i diverse engelsk musikpress. Men är inte denna dokumentär övermaga torr och teknisk? Alan Parsons och Chris Thomas är fantastiska skivproducent men vem bryr sig om vem som ville använda mindre kompressor? Rick Wright har alltid varit en grå figur, Roger Waters är kanske den mest pretentiösa låtskrivaren någonsin och den väluppfostrade David Gilmour har aldrig varit något särskilt intressant intervjuobjekt. Inte ens trumslagare Nick Mason, annars en hejare på självironiska oneliners, är i form här. Kanske är de helt enkelt för diplomatiska. Gruppens inre motsättningar och bråk om vem som gjorde vad på plattan berörs överhuvudtaget inte. På sina ställen kommer man in på andra aspekter av albumets storhet än ljudeffekterna: Känslan, stämningen, enkelheten, modet att låta vissa spår ta sin tid och de jobbiga ämnen texterna berörde. Och de gamla filmer som i någon sorts pre-videor ackompanjerar musiken i vissa klipp berör på ett märkligt vis. Men i stort sett är albumet klart bättre än den här dokumentären.

Ljud: Dolby Digital Stereo Speltid: 1 timme 24 minuter

THE CURE Trilogy Eagle Vision/BMG

7The Cures självklare ledare Robert Smith har alltid uppfattat albumen Pornography, Disintegration och Bloodflowers som besläktade. Vid två konserter på Berlins Tempodrom i november 2002 framfördes de tre albumen efter varandra, som en trilogi (med två låtar från Kiss Me Kiss Me Kiss Me som extranummer). Resultatet är en dubbel-DVD med mörk arenarock som bara The Cure kan göra den. Cure har genomgått en del medlemsbyten och kvar från de klassiska åren är bara basisten Simon Gallup och Smith, men den sistnämnde är förstås den ende oersättlige medlemmen. Hans suggestiva, bräckliga men känslostarka röst är intakt och han låter fortfarande som om han just gråtit klart, snutit sig och bestämt sig för att ta revansch på hela världen. Egentligen ganska pubertalt, men ack så effektivt. Bonusmaterialet innehåller intervjuer och gömda spår, något som blivit ganska vanligt på DVD.

Ljud. Dolby Digital 5.1, PCM Stereo Speltid: 3 timmar och 43 minuter ROY ORBISON Greatest Hits Eagle Vision/BMG

7Samling av Orbisons 13 mest kända låtar i upptagningar från olika TVspecialer. Historien bakom de flesta låtar berättas av Orbison själv, som har en Gessleaktig koll på branschens mekanismer och egna listplaceringar. Som bonusmaterial hittar vi två musikvideor och två 5.1-mixar. Men det bästa bonusmaterialet är två så kallade electronic press kits (EPK) från 1992. Det vill säga små promotionfilmer som gjorts av skivbolaget för att skickas till branschfolk som skivbolag, skivhandlare och journalister. Dessa är naturligtvis positivt hållna och till för att öka intresset för den aktuella produkten.

Men ofta är många inblandade tungviktare villiga att ställa upp, och här hittar vi intervjuer med bland andra Jeff Lynne, Don Was och Roys änka Barbara.

Ljud: Dolby Surround 5.1, Dolby Digital 2.0, DTS Speltid: 1 timma 30 minuter

SLAYER War At The Warfield American Recordings/Universal

819 stenhårda gerillaattacker från ett av världens tyngsta metalband, kan det vara något? Själv är jag svag för dessa brutala rifforgier ända sedan jag såg dessa pionjärer live. Om AC/DC sjunger om helvetet men ändå spelar ganska familjevänlig boogierock så låter Slayer som om de också kom från down under - och då menar jag inte Australien…

Här framförs de flesta av Slayers vettlöst tunga klassiker i ett sanslöst tempo. Och även om de börjar bli till åren och rimligtvis inte borde kunna vara lika brutala som förr, så visar denna konsert från december 2001 på Warfield Auditorium i San Francisco inte många tecken på gubbighet. Riffglädje är kanske fel ord för något så laddat med aggression, men liksom Pantera kan Slayer trots det mörka innehållet få mig på väldigt bra humör. Värt att notera är att ljudet är mixat av en viss Tony Bongiovi (farbror till Jon Bon Jovi), som rimligtvis inte heller borde vara någon ungdom. Som bonus finns en dokumentär som främst är en hyllning till bandets (ofta distanslösa) fans, videon till Bloodline och en diskografi.

Ljud: Dolby Digital 2.0 och 5.1 Speltid: 1 timme och 22 minuter (plus bonusmaterial) SINÉAD O´CONNOR Goodnight, thank you you´ve been a lovely audience Eagle Vision/BMG

6Titeln är lite otymplig, men undertiteln Live In Dublin säger mer vad det handlar om. Eftersom den egensinniga irländskan sagt farväl till sin artistkarriär är detta möjligen det sista livedokumentet med henne. Här finns en blandning av hennes originalhits och de omarrangerade versioner av irländska folksånger som fanns på hennes senaste album Sean-Nos Nua. Som bonusmaterial hittar vi en dokumentär från inspelningen av nämnda album, inklusive intervjuer med flera inblandade. O´Connor är känd för att ha en integritet som gränsar till dumdristighet, men hon har också gjort en del magisk musik (jag minns att jag var helt absorberad av hennes andra album I Do Not Want What I Haven´t Got när den kom för 13 år sedan). Några av dessa stunder har fångats här.

Ljud: DTS, Dolby Surround 5.1 och Dolby Digital stereo Speltid: 2 timmar och 30 minuter

SAXON The Saxon Chronicles SPV

4Saxon slog igenom som ett av föregångsbanden i The New Wave Of British Heavy Metal kring 1980. I dag finns det olika versioner av gruppen som ligger i ständig fejd med varandra. Tyvärr är bara två originalmedlemmar kvar, där Paul Quinn är en habil och smakfull sologitarrist med viss bluesfeeling. Men Biff Byford (skönt namn, inte sant?) tillhör inte genrens mest energiska eller karismatiska frontmän.

Det handlar om en välmatad dubbelDVD på totalt tre timmar och 45 minuter, där 97 minuter består av en konsert från Wacken. I övrigt får vi diverse videor, en turnédokumentär, en TV-dokumentär på 16 minuter och en 13 minuter lång intervju med sångaren Biff Byford. Dessutom pressklipp och foton och en 52-sidig bok. Själv tycker jag att Saxon är ett genomsnittsband i genren, lite småfåniga med en del bra låtar. Men är man ett fan är det i alla fall mycket material för pengarna. Dessutom är det onekligen lite coolt med ett band vars originaltrummis varit autencitetskonsult till Spinal Tap…

Ljud: Dolby Digital 51. (konserten), Dolby stereo (resterande) Speltid: 3timmar 45 minuter