Största delen av Borgåborna känner Sara Kuivisto som en framgångsrik löpare, men hurudan är hon som människa? TEXT: MAARIT GABRIELSSON BILDER: ANETTE SUNDSTRÖM
S TÄVLINGSIDROTTAREN SARA KUIVISTO lever sin dröm 16 Eko 2/2021
Sara Kuivisto utstrålar självförtroende, något som behövs då man tävlar på världstoppsnivå. – Jag är verkligt krävande och ambitiös, kräver mycket av mig själv. – Jag nöjer mig inte med enbart en god prestation, utan vill nå någonting ännu bättre. Varje träningsrunda gör jag också in i detalj så bra jag kan, koncentrerat. Hon tillägger att en idrottare måste vara självisk och lita på sig själv. – Allt sker på idrottens villkor. Det har enligt Sara krävt smidighet av hennes närstående, föräldrar och syskon att de har orkat stöda henne såväl mentalt som fysiskt. – Jag måste lyfta på hatten för dem. Oeftergivligheten säger hon ha sig med från hemmet. – Jobba har man också alltid behövt, att bli liggande på soffan har inte varit något alternativ. Löpningen kom redan i barndomen in i hennes liv. – Jag var bra på idrott i skolan, förutom i lagidrott, som inte har varit min starka sida. Jag är mera något av en ensam varg. Tävlingsidrott började hon med som 16-åring. – Jag anslöt mig först till Porvoon Urheilijat. Vi var ett bra tjejgäng med bra tränare. Till en början löpte jag häck och olika sträckor, allt från korta till långa. Sedermera har hon bytt förening från PU till Borgå Akilles.
