Episod 9 - Nimba/Med båt från Oslo

EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO 51 Episod 9 – Nimba/Med båt från Oslo

Liberia är ett rikt land på naturtillgångar. Vid den här tiden har LAMCO bildats. En förening mellan Liberia, Amerika och Sverige. Liberia står för landområdet, USA bidrar med pengar och Sverige håller med expertis.

I det nordöstra området av landet sträcker sig en bergsrygg från Liberia över gränsen till dåvarande Franska Guinea. Geologer har funnit att berget består av ren järnmalm. Och nu är man i färd med att bygga väg och järnväg. Vägen för att frakta upp dessa enorma maskiner för att kunna bryta järnmalmen. Järnvägen behövs till att frakta malmen ned till kuststaden Buchanan för vidare lastning på stora malmbåtar.

En dag får vi följa med Manne till Nimba, namnet på bergskedjan. Det var en hisnande upplevelse. Men först måste vi ned till Gbanga. Sedan vända och köra mot öster. Vägen är dålig den biten. När vi närmar oss Nimba, kör vi genom diamantfälten. Vi ser människor stå halvvägs i leran och gräver efter diamanter. Just där är vägen nästan oframkomlig. Det är som en stor fotbollsplan fyllt av lera. Tur för oss att Manne har fyrhjulsdrift på jeepen.

Vi tar oss vidare mot Nimba. När vi närmar oss bergskedjan, är vägen betydligt bättre. Här har stora maskiner gjort jobbet. Vägen, som är gjord

Diamantfält vid vägen till Nimba

Vägen upp till berget.

Gruvan - ett dagbrott.

EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO 53 för betydligt större fordon än Mannes jeep, slingrar sig i serpentin över bergen.

Vi ser hur man röjer bushen där järnvägen skall läggas. Enorma trädjättar fälls och fraktas bort. Väl framme i Nimba möter oss en mindre stad - Ykepa. Hus har byggts för de arbetare som redan är på plats. Husen är placerade i nivåer som på terrasser. Man är också i gång med att bygga ett sjukhus, som kommer att överträffa många av våra sjukhus i Europa, med expertis av världsklass. Jag fick själv förmånen att vårdas på det sjukhuset, men det blir en senare historia.

Efter en längre vistelse, i Sverige, är det så dags att återvända till Liberia. Året är 1962. Peter har hunnit bli nästan tre år. Och han är litet expert på att känna igen olika bilmärken. Hans farbröder har varit ivriga läromästare och själva motorintresserade. Den här gången skall vi prova på att åka med en lastbåt från Oslo. Det är sommar, så vi tänkte oss en fin båttur på 16 dygn. Inga vår- och höststormar tror vi. Avresedatumet är bestämt till den 6 juli.

Avgångstiden blir 19.30 istället för kl. 16.00. Anledningen, till förseningen, är inställning av den nya kompassen som gör att vi behöver snurra fem varv innan vi kan ge oss iväg.

Lotsen följer oss till Femern. Vi ser Oskarsborgs fästning tillsammans med familjen Sandnes. En läkarfamilj med tre pojkar. De är på väg till Duala i Sierra Leone. Mycket trevliga människor. Ytterligare en svenska, Ingrid Johansson från Falköping, är också med i sällskapet.

Färden ut genom Oslo- fjorden är helt fantastisk. Sommarkvällen är ljum och stilla. Vi står alla på däck och beundrar utsikten från båten.

Vi närmar oss Nordsjön. Och kapten varnar oss för att

M/S Fernspring.

54 EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO den kan vara krabb, litet gropig. Och det kan bli problem för folk som har lätt att bli sjösjuka. Nu är det så, att besättningen på Ms Fernspring är nypåmönstrad. De har inte hunnit “gått in sig” på den nya båten. Mycket riktigt, Nordsjön visar sig från den krabba sidan. Inte så att det gungar särskilt mycket, men tillräckligt för att nästan hela besättningen behöver inta sängläge. Vilket betyder, att när det är dags för måltiderna, rycker min fru in och serverar. Vi är lyckligt lottade i vår familj, att inte bli sjösjuka. Och den kvällen är det inte många matgäster vid borden! Några av passagerarna ligger också till sängs. Ms Fernspring är ett styckegods-fartyg på 7000 ton. Detta är den sista resan mellan Skandinavien - Afrika. Sedan blir routen Skandinavien - Syd Amerika. Därför är det nypåmönstrad besättning. Sjön blir så småningom lugnare och man kan sitta på nedre däck och se hur en grupp tumlare kappsimmar med båten. Vi är nu inne på vårt andra dygn. Vid infarten till Engelska kanalen passerar vi Dovers vita klippor. Englands berömda väder möter oss. Trots vädret kan vi se en skymt av klipporna genom regndiset. Båttrafiken blir tätare ju längre in i kanalen vi kommer. Vi har en trevlig kväll i salongen. Marianne spelar dragspel och Kjell Sandnes visar diabilder från Norge. Och så dricker vi saft och äter kakor. Morgonen därpå vaknar vi av att sirenen tjuter och dimman ligger tät. Vi är på väg ut ur Engelska kanalen. Senare, på dagen, lättar dimman, men istället började det blåsa 10m/s, dyningarna är långa och båten rullar. Vi är på väg in mot Biscaya och vi kommer att följa den franska kusten vidare mot Bordeaux. Mot natten utlovas regn och ökad vind. Vi anar att natten kommer att bli gungig. Men innan sängdags firar vi kaptenens födelsedag med tårta. Kl. 10.00 morgonen därpå ser vi en mindre motorbåt komma ut till fartyget. En lots kommer ombord för att lotsa oss in genom den långa infarten på floden Gironde till Bordeaux. Passagen är trång och stränderna stryker nära fartyget. Det talas om att vi kanske måste ankra och invänta tidvattnet, men allt går bra och vi anlöper Bordeaux vid fyratiden på eftermiddagen. Kajplatsen ligger mitt i centrum och när middagen är avklarad, går passagerarna ut på sightseeing. Vädret är ljumt och skönt. Vi stannar vid en trottoarservering och tar en glass. Vi känner samhörighet med en svensk bil som har förirrat sig ända hit. Dessutom ser vi en hel del turister från andra länder. Efter promenaden vänder vi åter till vår båt. Marianne är så trött att hon somnar på direkten, så snart vi kommit in till vårt rum. Eftersom vi skall ligga fyra dygn i Bordeaux, för lastning av bilar, får vi ytterligare några dagar att “göra staden“. Kjell Sandnes och jag går ut

EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO 55 och köper present till min fru som fyller år senare i denna månad. Vilket liv! Vilken trängsel! Det mesta är dyrt. Trista, mörka hus! Smutsigt!

På kvällen har vi “party” på däck med den obligatoriska saften, tårtan och godis. På morgonen, när vi skall lämna båten för att gå ut på sta´n, har vattnet sjunkit i floden, på grund av tidvattnet, vilket gör att båten ligger fyra meter nedanför kajkanten. Problemet blir nu för oss att på bästa sätt försöka kravla oss uppför relingen till kajkanten. Men med förenade krafter lyckas alla komma välbehållna upp på kajen.

Vi får ännu en dag av skön avkoppling. Och nu återstår bara två dagar innan det är dags för avfärd. Lastningen av bilar går långsammare än beräknat. Därför beräknas vår avgång inte bli av förrän tidvattnet återvänt. Aktiviteter saknar vi inte. Det finns en hel del vi kan sysselsätta oss med. Bland annat med att lägga puzzel. Barnen deltar med liv och lust. Och det händer alltid spännande saker på kajen.

Vi hinner sova några timmar, innan vi väcks av att motorerna startar.

Och nu är vi på väg att lämna Bordeaux. Framför ligger Biscayabukten. Vi räknar med en dag på Biscaya. Dagen inleds med solsken. Mot eftermiddagen mulnar det till och på kvällen regnar det. Vinden friskar i och sänker vår fart. I salongen ägnar vi oss åt puzzel. Kapten gör oss sällskap senare på kvällen. Vi följer den spanska nordkusten och rundar Cap Finisterre, (Spaniens västra hörn.) Vidare passerar vi hela Portugals kustremsa. Där lämnar vi Europa. Vi sätter kurs över en bit av Atlanten och vi är ett steg närmare Afrika.

Inne på varmare vatten, blir flygfiskarna en ny upplevelse. Helt plötsligt flyger de upp ur vattnet och fortsätter flyga några meter över havsytan innan de dyker ner i vattnet igen. Man kan sitta i timmar och fascineras av deras uppvisning.

Det är måndag den 16 juli. Solen värmer skönt. Men vinden har friskat i. Det blåser en svag kuling 10m/sek säger kaptenen. Dyningarna är stora, men båten kränger inte så mycket. Vi solar på däck trots vinden. Men nu är vindarna ljumma.

Det händer inte så mycket, annat än att kaptenen inbjuder oss alla att komma upp på kommandobryggan. Där ger han oss en lektion i navigeringens svåra konst. Vi blir mycket imponerade. Jag försöker ta några bilder på flygfiskarna, men de är allt för snabba. Efter framkallning är vatten allt som fastnat på bilden!? Vi är nu på väg mot Kanarieöarna. Tidigt i morgon bitti kommer vi att passera sundet mellan Teneriffa och Grand Canaria.

Det är tisdag och Mariannes födelsedag. Hon uppvaktas av oss som är vakna i den tidiga timmen. Klockan är 6.00! Vi skyndar oss upp på däck för att se när vi passerar sundet mellan Teneriffa och Grand Canaria.

56 EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO I ett hörn hittar vi en plats där vi har lä. Vinden är ganska påträngande och sjöhävningen märkbar. Dock ingen sjösjuka. Det verkar som om alla ombord har blivit sjövana. Det meddelas, att vi kommer till Dakar först på torsdag kväll. Det innebär att vi blir liggande i Freetown, Sierra Leone över söndagen och kommer till Monrovia tidigast måndag. Det är onsdag. Vädret är soligt och lugnt. Men eftersom solen har stekt oss under resans gång, får vi vara försiktiga med solandet. Vi ser flera fiskefartyg som hoppas på fångst. På kvällen närmar vi oss Dakar. Underbart väder! Mycket vackert inlopp. Vi skall bunkra i natt och lossa i morgon bitti. Det uppstod ett fel på automatkompassen, när vi var ute på havet och det passar man nu på att reparera medan vi ligger i hamn. Dakar verkar vara en modern stad med stora, ståtliga hus. Passagerarna passar på att göra ett stadsbesök efter frukosten. I stekande hetta går vi i land. Termometern visar på 33+ i skuggan. Vi hinner köpa några souvenirer, innan vi skyndar oss tillbaka till vår båt, som varit vårt hem nu i flera veckor. Lunchen serveras så snart vi anlänt. Det är faktiskt mycket svalare ombord än ute i gatudammet. Det var en ny upplevelse, att få en glimt av ett annat afrikanskt land med ett torrare klimat än vårt fuktiga Liberia. Lossningen, av pappersbalar, går långsammare än beräknat. Men med tanke på värmen är det inte så underligt. Det har hunnit bli fredag. Vid halvfemtiden lämnar vi Dakar. Vi beräknas nå Freetown tidigt söndagmorgon. Eftersom ingen helg firas, kan vi lossa där redan på söndag och måndag. Vi har vackert väder, men i Dakar väntar man en tornado. Skönt att vi hann undan den. Vi är inne i Afrika nu - ett Afrika i regntid! Det är lördag igen - den 21 juli. Havet är lugnt. Vi såg fenan av en stor haj som följde oss en bit på väg. Kapten meddelar, att vi kommer att anlöpa Freetown tidigt söndagmorgon. Och att vi hoppas avgå igen redan på eftermiddagen. Då kan vi vara i Monrovia redan på måndag förmiddag. Fantastiskt! Resfebern börjar göra sig gällande. Efter att ha varit ganska inaktiva flera veckor, ska det bli skönt att få göra litet nytta igen. Även om det innebär, att springa runt på Monrovias gator i värmen och besöka olika myndigheter och deras kontor för olika stämplingar och tillstånd. Inte minst tullverket som behöver koll på allt vårt bohag som skall in i landet. Det betyder skjorta, slips och kavaj. Tidigt, klockan sex på söndagsmorgonen, är vi i Freetown. Vädret är fint, havsbrisen gör, att vi inte behöver plågas av värmen. Efter frukost kallar vi på två taxin. Det är ju söndag och vi vill inte missa en gudstjänst. Det blir Limba-kyrkan, som Sandnes är välbekant med. De skall arbeta på ett sjukhus på en plats längre in i landet. Och nu ser de fram mot en ny period. Till lunch är vi tillbaka på båten igen.

EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO 57

Vi lämnar Freetown vid halv sjutiden på kvällen och beräknas vara i Monrovia vid lunchtiden på måndagen. Innan läggdags börjar vi packa våra väskor. Peter har sin alldeles egen lilla väska, som han fyller med sina bilar. Klockan två på måndagseftermiddagen ankrar vi på redden utanför Monrovia. Solen strålar välkomnande från en klarblå himmel. Vid sextiden kommer lotsbåten ut för att ta oss i hamn. I slutet av veckan får vår båt en kajplats för lossning av sin last tillsammans med våra lådor.

På kajen väntar en liten välkomstkommitté bestående av Manne Paulsson, Paul Zettersten, USA (på besök i Liberia), Tage Johansson och Harold Landrous (Texasmissionären som var med och mötte oss på Robertsfields flygplats, när vi kom första gången till Liberia). Vi blir inbjudna att bo hos Landrous i Brewerville tillsammans med Manne och Paul.

Brewerville ligger bara någon mil utanför Monrovia. Där har Assemblies of God en missionsstation med eget flygfält. De flesta av deras missionärer har flygcertifikat, beroende på att flera av deras stationer ligger mycket avlägset från civilisationen.

Där finns inga vägar bara gräsfält som landningsbanor. Nu talar vi om enmotoriga, mindre plan. Efter lunch är det dags för vandringen till de olika kontoren.

Vi behöver ett fordon. Under tiden, som vi har varit i Sverige har det nämligen byggts en väg genom landet upp till den västra provinsen. Numera kan man nå ända fram till gränsen av Sierra Leone, förutsatt att vägen inte är sönderspolad under regntiden.

När vi sist lämnade Liberia, fanns det en asfalterad väg fram till presidentens farm femton mil från Monrovia. Därifrån måste man ta den långa och farliga vägen genom Franska Guinea. Egentligen behöver vi en fyrhjulsdriven bil, då det under regntiden bildas djupa diken tvärs över vägen. Men kostnaden, för en sådan, skulle bli mera än vad vi hade tänkt. Kanske en VW-buss skulle passa oss? Vi träffar några trevliga människor från Mid-Liberia Baptist Mission. De har en Opel Caravan till salu för 900 dollars! Vi tänker på saken till i morgon.

Morgondagen visar sig vara Independence day - en stor helgdag i landet. Då är alla kontor är stängda. Dessutom ösregnar det. Vi får det trevliga nöjet, att umgås med vänner istället. Vi blir bjudna på lunch hos Landrous. Senare besöker vi ELWA - en kristen radiostation vid stranden, där vi brukar bada. Det vill säga när skolorna är stängda och vi får några dagars ledighet. Vattendragen, uppe hos oss, är inte så hälsosamma att bada i. Dels är vattnet ofta infekterat. Och vetskap om att krokodilerna trivs i floderna, gör att man lätt avstår från bad.

Vi bestämmer oss för Caravanen. Vi behöver bara betala 800 dollar nu och 100 senare. Vi får bilen i morgonkväll. Jag måste snarast skaffa

58 EPISOD 9 – NIMBA/MED BÅT FRÅN OSLO fram ett liberianskt körkort. Vi får besked om att vårt gods kommer in till kajen i morgon - fredag eftermiddag. Dessutom behöver jag ordna med transport som kan ta vårt gods till Voinjama på lördag.