Åren vid de Stora sjöarna i USA

Ludvig och hans kamrat lämnade Göteborg den 9 november 1895. Färden till Amerika gick över England till Montreal i Kanada. Resan över Nordsjön skedde i en båt »i sämsta skick« ‒ »man låg som djur i lastrummen.« En storm gjorde att nästan alla »blev fruktansvärt sjuka«. Den nio dagar långa resan över Atlanten var angenämare. Tjugo dagar efter avresan från Regna anlände Ludvig och hans kamrat till staden Florence i Wisconsin. Där blev de omhändertagna av Ludvigs släktingar, Gustaf Adolf Alvar (1857‒1922) och dennes hustru Johanna Mathilda (1860‒1941).10 Alvar var gruvfogde (mine captain) vid stadens järnmalmsgruva och ansvarade för driften. Ludvig och hans kamrat fick anställning där.

De första tio åren som får ett tragiskt slut

I Florence fanns det en liten missionsförsamling i vars verksamhet Ludvig och hans vän engagerade sig. Ludvig kom med i en nystartad blåsorkester som debuterade på julaftonen 1895.

Samma år som Ludvig kom till Florence kom även en ung norsk kvinna, Martha, dit. Hon var född i Norge i april 1877 men visste inte vilka hennes föräldrar var. Av någon anledning togs hon om hand av makarna Alvar och de kom att betrakta henne som sin dotter. Martha använde därefter Alvar som sitt efternamn. Martha och Ludvig förlovade sig i maj 1896.

Arbetet som nybörjare i gruvan var hårt, men Ludvig klagade inte, men efter ett år ‒ hösten 1896 ‒ lämnade han sin tjänst och reste till Chicago, 45 mil söderut för att studera vid North Park College, vars bakgrund vi nu ska se närmare på. Det var en större andel av dem som var medlemmar i Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionsförbundet i Sverige som utvandrade under 1800-talet till USA än vad som gällde för befolkningen i övrigt. I de regioner som särskilt attraherade svenska invandrare, fanns i mitten av 1880talet sammanlagt ett sjuttiotal missionsförsamlingar (en benämning som här används för dessa invandrarförsamlingar). Flertalet av dessa kom att ansluta sig till organisationen Svenska Evangeliska Missionsförbundet i Amerika (»Förbundet«) som bildades 1885 och kom att betraktas som en systerkyrka till Svenska Missionsförbundet. Så småningom fick organisa-

10 Livgrenadieren Gustaf Adolf Alfvar och Johanna Matilda Gustafsdotter gifte sig 1878. Båda var födda i Risinge på egendomen Flasbjörke, som ligger ca 8 km sydost om Igelfors. De utvandrade till USA våren 1881. Där fick de en son, Samuel (1886‒1954).

tionen namnet The Evangelical Covenant Church. De missionsförsamlingar som inte anslöt sig till detta förbund kom att tillhöra en annan organisation som bildades omkring år 1890: Svenska Fria Missionen, senare Evangelical Free Church of America.

Hösten 1876 hade väckelsepredikanten Erik August Skogsbergh (1850‒1939) kommit till Chicago från Sverige. Han kom på kallelse från en missionsförsamling i staden. År 1885 anslöt den sig till Förbundet. Hans uppgift blev att som pastor nå det ständigt ökande antalet svenska immigranter. Verksamheten blev framgångsrik. År 1884 flyttade han till Minneapolis. Där öppnade han i sitt hem en skola för immigranter. Det var en bibelskola men eleverna fick också undervisning i engelska och i andra ämnen. Skolan växte och flyttade snart till andra lokaler och Skogsbergh anställde sin svåger David Nyvall (1863‒1946) som lärare. Efter en tid överläts skolan till Förbundet som år 1894 flyttade den till en nyuppförd skolbyggnad i Chicago. Den fick namnet North Park College med Nyvall som föreståndare. Skolan hade enligt Ludvig omkring 200 elever vid den tid då han var elev. 11

Ludvig engagerade sig i missionsförsamlingen i Chicago och blev söndagsskollärare. Under sin tid där fick han vid två tillfällen lyssna till den kände väckelseevangelisten D.L. Moody. Ludvig hade fått stå i kö flera timmar för att komma in på mötena. Han hade tilltalats av Moodys »enkla och folkliga sätt att få kontakt med sin stora publik«.

Nyvall ville sända ut Ludvig som predikant. Ludvig var intresserad men avböjde ‒ han menade att han inte hade fått Guds kallelse.

Ludvig återvände till Wisconsin sommaren 1897, det vill säga efter ett års studier. Gustaf Alvar fick vid samma tid en tjänst vid en gruva i staden Norway i Michigan. 12 Ludvig flyttade med och fick arbete som maskinist i gruvan. Vid sidan om arbetet bedrev han korrespondensstudier i maskinteknik och blev så småningom befordrad till arbetsledare.

Martha och Ludvig gifte sig den 7 maj 1898.13 Den 13 november 1900 föddes dottern Theresa Matilda och den 11 november 1902 sonen Samuel

11 Uppgifterna om Svenska Evangeliska Missionsförbundet i Amerika och North

Park College har främst hämtats från Axel Anderssons bok Svenska Missionsförbundet. Dess uppkomst och femtioåriga verksamhet. Inre missionen II (1928) s. 9‒46.

Abrahamsson skriver att North Park College hade omkring 200 elever läsåret 1896/97. Andersson skriver att skolan hade 64 elever läsåret 1894/95 »med föga ökning de följande åren«. 12 Norway ligger ca 70 km väster om staden Escanaba vid nordvästra delen av Michigansjön (Lake Michigan). Florence ligger ca 35 km västnordväst om Norway. 13 I ett officiellt dokument om vigseln är Ludvig antecknad som carpenter (snickare, timmerman).

Albert. Två veckor senare blev Ludvig amerikansk medborgare. År 1905 drabbades Martha av en allvarlig psykisk sjukdom som gjorde att hon samma år togs in på sjukhus, där hon vårdades fram till sin död år 1948. 14 De två barnen togs om hand av Evangeliska Frikyrkan i Holdrege, Nebraska.15

I den missionsförsamling som fanns i Norway och där Ludvig var aktiv, hade man bett till Gud att Martha skulle bli frisk. Vid något tillfälle hade hon smorts med olja under bönen. Ludvig läste de skrifter han kom över om helbrägdagörelse genom tro. Han hade svårt att förstå att inte Gud grep in, vilket ledde till en kris, men »Gud gav honom nåd att under allt inte bli hård och bitter«.

Svårigheterna gjorde att Ludvig började längta efter »ett djupare och rikare gudsliv« ‒ »till slut gick det så långt, att jag inte brydde mig om ekonomi eller befordringsmöjligheter eller något sådant, bara jag kunde få min andes hunger tillfredsställd«.

Vid kolonin i Waukesha

En dag år 1906 fick Ludvig tillfälle att läsa en liten tidskrift, The Burning Bush (Den brinnande busken) som gavs ut av en radikal helgelserörelse som ibland kallades The Burning Bush Movement och som hade sitt centrum i Waukesha, som jag återkommer till.

Han noterade uttrycket »the second work of grace« (det andra nådesverket, eller den andra välsignelsen) »som starkt framhölls i det lilla bladet«.

Abrahamsson skriver:

Gustafson gillade den radikala tonen i tidningen. […] Här var ett folk, som trodde på seger över synden. […] Man betonade den fullkomliga helgelsen i »den andra välsignelsen«, och gick så långt, att man hävdade, att den gamla naturen rycktes upp med rötterna vid detta andra nådens verk i den frälsta människans liv. Undra på att de sedan var så välsignade, att de kunde hoppa av glädje, och prisa Gud! Detta måste vara svaret på andens längtan! Till vad pris som helst måste Gustafson dit och få uppleva denna väldiga seger och glädje. Under ett par böne- och fastedagar tyckte han sig också få visshet, att han skulle fara. ‒ Så kom det sig att, att detta »Burning Bush-

14 Sjukhuset där Martha vårdades var State Hospital i Newberry, Michigan. Det hade omkring 1 000 patienter. Det var ett mentalsjukhus (Mental Hospital). Om en läkare remitterade en patient till ett statligt mentalsjukhus betalade denne inga avgifter. 15 Axel Nordin (1858–1912), pastor i The Swedish Free Mission Church at Phelps Center, tog år 1888 initiativ som ledde till att ett barnhem (the Christian Orphans Home) startade i Holdrege. År 1892 fanns det plats för 100 barn. The Swedish Free Mission

Church at Phelps Center grundades 1880 av Fredrik Franson (Pietisten Volume XXIX,

Number 1, Spring/Summer 2014).

folk« en dag fick besök av en ung gruvarbetare, som berättade om sitt hjärtas längtan och sade till dem: »Om ni hade det så som ni skriver och talar om, då vill jag bli en av er.« (A:27f) Där lärde han »känna dessa människor på nära håll både i mötena och i vardagslivet«.

I mötena hade han väl lite svårt att falla in i spåret riktigt, då det gällde de manifestationer, som de ansåg som tecken på sann andlighet och gudsgemenskap, och han tyckte, att de var alltför ’smalspåriga’ och bestämda i sina åsikter. Men i vardagslivet lärde han känna dem som rena, ödmjuka glada kamrater och kristna. […] Gruppen tillämpade också egendomsgemenskap liksom man gjorde en tid i den första kristna församlingen. Detta tilltalade Gustafson. […] Och i den glada, fria andan fanns något, som appellerade till hans naturläggning och andliga inställning. Klockan sex på morgonen var det allmän uppställning i kolonien. Då samlades man också till gemensam bön och lovprisning. Alla prisade Gud på en gång. Det var som en vårmorgon i skogen. Alla var som fria och otvungna barn utan blygsel och hämningar. […] Jag fick se, säger Ludvig Gustafson, att det gick an att vara frälst och samtidigt vara spontan och naturlig och fri. (A:28f) Abrahamsson fortsätter:

Men hur gick det med »den andra välsignelsen«? Jo, den unge svensken fortsatte att bedja och fasta och bida. Han hade gjort upp en plan hur det skulle gå till. En dag kröp han upp på en vind bland gammalt skräp, och där kastade han sig på knä och låg där i dagar och nätter och kämpade och bad.

Gud måste helt enkelt möta honom! Det gjorde han också men på ett annat sätt än Gustafson hade väntat. Och även än de andra hade väntat. Därför blev han inte helt godkänd som en av dem. Men man märkte dock, att det hade skett något – vad det nu var. Liksom med Mose, då han kom ned från berget, var det något av en ny strålglans i blicken och dragen på den unge svensken, då han kom ut från sin Jabboks-kamp på vinden. (A:29f) För att bättre förstå denna berättelse följer här en kort information om den rörelse som Ludvig sökte sig till ‒ The Metropolitan Church Association (MCA) med sitt högkvarter från år 1906 i den koloni (»community«) som då hade etablerats norr om Chicago.16

Två framgångsrika affärsmän i Chicago, Edwin L. Harvey och Duke Farson hade lärt känna varandra under 1880-talet. Harvey ägde en hotellkedja och Farson var delägare i ett investmentbolag. Båda var hängivna metodister. Harwey höll evangeliska möten i metodisthem runt om i Stor-Chicago och det var vid ett sådant han träffade Farson. De

16 Följande artikel ger en relativt detaljerad information om denna rörelse: Kostlevy,

William, The Burning Bush Movement: A Wisconsin Utopian Religious Community i:

Wisconsin Magazine of History, Vol. 83, No 4, Summer 2000, s. 227‒257. Artikeln redovisar utvecklingen fram till slutet av 1900-talet.

kom snart att samarbeta som evangelister. Våren 1894 invigdes en kyrka som de två hade låtit bygga i Chicago. Församlingen kallades Metropolitan Methodist Mission och anslöts till Metodistkyrkan. Farson var församlingens pastor (vid sidan av sin yrkesverksamhet) och Harvey var föreståndare för söndagsskolan. Verksamheten blev framgångsrik. År 1897 engagerades en evangelist för att leda helgelsemöten och det förändrade församlingens profil. År 1900 lämnade man Metodistkyrkan. Samtidigt bildades MCA. Ett märkligt förhållande i denna kyrka var de fysiska manifestationer som förekom i gudstjänsterna: jubel, springande och framför allt hoppande vilket gjorde att mötesdeltagarna kallades Holy Jumpers. Dessa hopp, eller akrobatiska övningar som kritiker kallade dem, ansågs vara tecknet på att man hade uppnått kristlig fullkomlighet ‒ den andra välsignelsen. Församlingar etablerades i ett tiotal städer runt om i USA och mission bedrevs i bland annat Indien.

MCA:s huvudkvarter låg i Chicago och när verksamheten växte upplevdes det opraktiskt att hålla till där. Man köpte därför ett övergivet semesterhotell, Fountain Spring House, i en liten stad vid namn Waukesha, som ligger tre mil väster om den något större staden Milwaukee vid Michigansjön. Milwaukee ligger drygt 12 mil norr om Chicago. Den 130 meter långa huvudbyggnaden hade fyra våningar som rymde 450 rum, en matsal för 500 personer och stora sällskapsrum för olika ändamål. Under vintern 1905/1906 anpassades lokalerna, dels för rörelsens olika verksamheter såsom bibelskola, tryckeri och tidningsredaktion, dels för att bli en koloni för människor som ville leva, arbeta och fira gudstjänst tillsammans. De skulle dessutom ha allt gemensamt utifrån vad som gällde enligt Apostlagärningarna 2:44‒45. Bruk av tobak och alkohol var förbjudet.

Den förlagsverksamhet som fanns med tillhörande tryckeri var mycket lönsam. The Burning Bush hade många läsare och sångböcker såldes i stora upplagor. Man lyckades emellertid inte göra denna koloni självförsörjande. En liknande etablering gjordes i Texas år 1915 och där ansåg man att förutsättningar fanns att den skulle bli självförsörjande, men dit nådde man inte. Sommaren 1916 var det sammanlagt över 900 personer i de båda kolonierna.

Under den tid Ludvig var i kolonin fick man där höra talas om vad som hade skett i april 1906 i Los Angeles; flera hade blivit andedöpta och talat i tungor först i ett hem och sedan i en lokal vid Azusa Street, som många anser vara den moderna pingstväckelsens vagga. En av pastorerna inom MCA, Alfred Goodrich Garr, hade i februari 1906 flyttat till Los Angeles på uppmaning av Duke Farson för att bland annat ta hand om den församling som kyrkan hade där. Garr kom i kontakt med rörel-

sen vid Azusa Street, blev andedöpt i juni månad och förenade sig med Azusa Street-missionen. Hundratals av medlemmarna i hans församling ska ha börjat besöka missionens möten vid denna tid. Detta kan ha varit anledningen till att väckelsen blev känd i kolonin.

Enligt Abrahamsson ska Ludvig ha berättat för honom att MCA sände delegater till Los Angeles för att ta reda på vad som hände där. Då de kom tillbaka hade de förlöjligat rörelsen och menade att den inte kunde vara från Gud. Sannolikt var det i första hand Garrs övergång till Azusa Street-missionen och den åderlåtning av medlemmar som MCA-församlingen i Los Angeles torde ha drabbats av, som hade krävt en undersökning. Ludvig förhöll sig tveksam till delegaternas rapport och bestämde sig för att resa till Los Angeles och själv bilda sig en uppfattning. »Han var villig att fara vart som helst för att få ’mer av Jesus’ och mer av Andens kraft«. Det som MCA erbjöd var han uppenbarligen tveksam till och det han hade fått uppleva på vinden i Fountain Spring House var inte tillräckligt.

Exakt när Ludvig bodde i Fountain Spring House går inte att säga. De första invånarna i kolonin kan ha kommit omkring årsskiftet 1905/06 och till dem hörde nog inte Ludvig. Kanske att han anlände i april/maj 1906. De delegater som sändes till Los Angeles kan ha avlagt sin rapport i juli 1906 och troligen lämnade Ludvig kolonin en kort tid därefter. Han kan då ha börjat arbeta för att få ihop pengar till resan till Västkusten.