Fakta: Danslokaler i Västerbotten

14

dans på 1940- talet . beredskapstid och dans i sverige

Danslokaler i Västerbotten

Svenska jordbrukets byggnader i äldre tid skiljer sig något från dem på den finska sidan. Det var vanligt att man hade många olika byggnader för olika funktioner. Det fanns en ladugård för djuren, en tröskloge och en mängd lador, de flesta i närheten av ängarna. Trösklogen i norra Sverige var länge en fyrkantig byggnad, men sedan kom man på att rationalisera tröskningen genom att dra en bult efter en häst. Då kom långlogen, en mycket smal och lång byggnad med dörr i båda ändarna där hästen gick ut och vände med bulten. Detta var naturligtvis inte praktiskt om vädret var dåligt, så därför utvecklades bulten till att bli konisk, dvs. ”luta”, och logarna byggdes om till att bli fyrkantiga eller runda. Hade man långa stockar blev de fyrkantiga, var det korta stockar blev de ”runda”. Byggdes de av timmer blev de inte runda utan hade många kanter, sex eller åtta sidor är det vanliga. Tröskningen pågick under en ganska kort tid, vilket innebar att trösklogen var tom stora delar av året, och passade utmärkt som danslokal. Under 1900-talets andra hälft minskade dessutom jordbruket i omfattning, vilket gjorde att en del logar och lador övergavs och kunde säljas och flyttas. En del köptes upp till sommarstugor, men det fanns också de som flyttades till lämpliga dansplatser eller som redan hade omvandlats till dansbanor. Eftersom logarna var ett vanligt inslag som dansplats på landsbygden kom de till slut att förkroppsliga bilden av landsbygdsromantik, och det har gjort att de började förekomma också i annonseringen. Sedan fanns det också dansplatser som använde ordet loge för att signalera en enklare byggnad.

Dans på Måns’ lon (logen) i Holmträsk, Norsjö. Inget årtal. Okänd fotograf. Skellefteå museum. Rundloge uppe på Fiskberget ute i skogen, men nog kom det folk på dans för det!

dans på 1940- talet . beredskapstid och dans i sverige 15

Interiör från dansplatsen Siljumsborg i Bygdsiljum. Denna hade sin verkliga storhetstid på 1950-talet. Det toppiga taket bärs upp av en central pelare. Runt den kunde de dansande paren långsamt rotera. Liknande interiörer hittar man också t.ex. i Molpe i Österbotten.

Det var dock inte bara logar som användes som dansbanor. Olika organisationer anordnade danser för sina medlemmar. Danser har alltså förekommit både i nykterhetsföreningars lokaler och inom arbetarrörelsen. Fackföreningsrörelsen motarbetades ofta och fick inte hyra lokal som andra, vilket gjorde att man började bygga egna lokaler runt om i Sverige. Dessa kallas oftast Folkets Hus, men om de byggdes lite utanför staden eller samhället och mer uttalat som nöjeslokaler kallades de i stället Folkets Park. Sådana platser hade oftast flera olika verksamheter utom själva dansbanan, där kunde finnas t.ex. skjutbana och pilkastning. Där fanns naturligtvis också lokaler för servering. Äldre, enklare dansbanor hade inte alltid serveringslokal med sittplatser. Då hade man kanske ba-

Folkets hus i Boliden 1930, ritat av John Åkerlund och byggt 1926. Okänd fotograf. Skellefteå museum.

racker med nedfällbar lucka där man sålde fika* som folk sedan bar med sig till någon sitt- eller ståplats i omgivningen.

Det fanns också särskilda dansbanor som kallades paviljonger. Dessa brukade vara enklare lokaler byggda enbart för dans. De hade kanske inte väggar utan bara golv och tak. Dansbanorna kunde efterhand förbättras med väggar, servering och kanske uppvärmning beroende på hur mycket de användes.