Fakta: Danslokaler i Österbotten

192

dansminnen

en genom hela veckans mödor. Därmed angav dansrytmen också ramarna för framtidsoptimism – det fanns alltid nya förhoppningar och nya möjligheter att se fram emot.” Det påståendet gäller i samma grad också för de västerbottniska ungdomarna i de dansminnen som är materialet i vårt gemensamma österbottniska och västerbottniska projekt.

Danslokaler i Österbotten

Föreningshuset (ungdomslokalen, föreningslokalen, lokalen, huset) har starkt präglat ungdomsföreningarnas verksamhet i Österbotten. Redan när de första ungdomsföreningarna grundades i slutet av 1800-talet insåg man hur viktiga föreningshusen var för verksamheten. Sommartid kunde man samlas utomhus, men under största delen av året behövdes tak över huvudet oberoende av vilken verksamhet som var aktuell. I Svenskfinland* byggdes omkring 220 föreningshus under ungdomsföreningsrörelsens första 50 år. Huset byggdes vanligen genom frivilliga och gratis arbetsinsatser och blev något av ”huset mitt i byn”. Det viktigaste utrymmet i ett föreningshus var festsalen som behövdes för möten, fester, danser, teater, körövningar och andra tillställningar. En scen hörde också till och dessutom tambur och garderob liksom kök och serveringsrum. En intressant detalj är att föreningshusen ofta gavs namn som t.ex. Närpesgården i Närpes, Solhem i Malax, Jungsborg i Karleby och ”Bläckhornet” i Rökiö, Vörå.

I början av 1950-talet blev det populärt med danspaviljonger vid havet, vid någon insjö eller vid en älv. Tidigare

Ungdomslokalen i Rökiö, Vörå, gick allmänt under namnet ”Bläckhornet” på grund av sin speciella form. ”Bläckhornet” var ett populärt dansställe efter kriget och ett par årtionden framåt. I ”Bläckhornet” dansades det i övre våningen. Dansgolvet var runt, det bästa dansgolvet i Österbotten, berättar en informant som dansade mot slutet av 1960-talet. Foto: Erik Hägglund. Österbottens traditionsarkiv.

dansminnen 193

hade man sommartid dansat på danslavar, öppna dansbanor utan tak. Paviljongerna var överbyggda dansbanor med tak och någon form av väggar även om de första inte var inglasade. Den första danspaviljongen i Österbotten sägs ha byggts i Malax 1948 då dansbanan där fick sitt tak. Paviljongerna fick sedan vanligen kök och serveringsutrymmen. På 1980-talet byggde man på många håll till diskotek när discodansen blev populär. Några av de största dansplatserna fick då, med modell från Sverige, namn som Fagerö folkpark, Åminne folkpark och Emet folkpark.

Föreningshusen och paviljongerna har under åren byggts till, byggts om och moderniserats men det finns också de som brunnit ner eller som fått förfalla och rivits. Lars Huldén

Danspaviljongen i Maxmo var en mycket populär dansplats. Den ursprungliga paviljongen blev tillbyggd i början av 1970-talet. Allt större tillställningar gjorde att många små dansplatser tvingades stänga medan andra byggde till och förstorade. Foto: Ivar Nordlund. Svenska litteratursällskapet i Finland.

ger en nostalgisk bild i en av sina dikter i samlingen Herdedikter (1973).

Jag inköpte ett gammalt ungdomsföreningshus på landet. Det hade stått tomt med sönderslagna fönster i många år, sedan föreningens verksamhet upphört. Jag köpte det, lät reparera och flyttade in. När jag ligger på den forna scenen om nätterna, kan jag stundom höra ett avlägset ljud som av dans från stora salen. Särskilt vid helgerna sveper skaror av unga fram över golvet. Jag ser dem inte, men hör. De finns inte nu men har funnits. Det som har funnits finns.