192
dansminnen
en genom hela veckans mödor. Därmed angav dansrytmen också ramarna för framtidsoptimism – det fanns alltid nya förhoppningar och nya möjligheter att se fram emot.” Det på-
ståendet gäller i samma grad också för de västerbottniska ungdomarna i de dansminnen som är materialet i vårt gemensamma österbottniska och västerbottniska projekt.
Danslokaler i Österbotten Föreningshuset (ungdomslokalen, föreningslokalen, lokalen, huset) har starkt präglat ungdomsföreningarnas verksamhet i Österbotten. Redan när de första ungdomsföreningarna grundades i slutet av 1800-talet insåg man hur viktiga föreningshusen var för verksamheten. Sommartid kunde man samlas utomhus, men under största delen av året behövdes tak över huvudet oberoende av vilken verksamhet som var aktuell. I Svenskfinland* byggdes omkring 220 föreningshus under ungdomsföreningsrörelsens första 50 år. Huset byggdes vanligen genom frivilliga och gratis arbetsinsatser och
blev något av ”huset mitt i byn”. Det viktigaste utrymmet i ett föreningshus var festsalen som behövdes för möten, fester, danser, teater, körövningar och andra tillställningar. En scen hörde också till och dessutom tambur och garderob liksom kök och serveringsrum. En intressant detalj är att föreningshusen ofta gavs namn som t.ex. Närpesgården i Närpes, Solhem i Malax, Jungsborg i Karleby och ”Bläckhornet” i Rökiö, Vörå. I början av 1950-talet blev det populärt med danspaviljonger vid havet, vid någon insjö eller vid en älv. Tidigare
Ungdomslokalen i Rökiö, Vörå, gick allmänt under namnet ”Bläckhornet” på grund av sin speciella form. ”Bläckhornet” var ett populärt dansställe efter kriget och ett par årtionden framåt. I ”Bläckhornet” dansades det i övre våningen. Dansgolvet var runt, det bästa dansgolvet i Österbotten, berättar en informant som dansade mot slutet av 1960-talet. Foto: Erik Hägglund. Österbottens traditionsarkiv.
