Jubileum
Återuppväckt frimureri i Finland fyllde 100 år Text & Bild: Kim Isaksson
Över 400 personer deltog i Sjätte fördelningens 100-årsjubileum i Helsingfors i oktober.
Efter att Sverige så nesligen förlorade sin östra rikshalva – det vill säga Finland – till Tsarryssland efter kriget 1808-1809 blev det ett abrupt slut på frimurarverksamheten i den gamla rikshalvan. I oktober firade dock den Sjätte fördelningen 100 år av återuppväckt verksamhet med pompa och ståt. Över 400 personer, bröder med eller utan sällskap, hade hörsammat kallelsen till 100-årsjubileet i Helsingfors som naturligtvis innehöll både en solenn akt och festbankett med efterföljande dans till svängig musik. Genast efter krigsslutet när Finland blev ett ryskt storfurstendöme måste Svenska Frimurare Orden upphöra med sin verksamhet på grund av politisk-administrativa svårigheter och eftersom medlemsantalet drastiskt hade sjunkit. Det skriver Tom Waselius i sin ytterst digra historik ”100 år av gemenskap – och 167 år dessförinnan” – en koloss på långt över 500 sidor och utdelad till samtliga bröder inom Sjätte fördelningen. Officiellt lades verksamheten ner 1813 och 1822 utfärdade tsar Alexander I dessutom ett påbud i vilket ”all så kallad hemlig verksamhet, såsom frimureri, uttryckligen förbjöds i det ryska kejsardömet.” Intressant i sammanhanget, skriver broder Tom, är att tsaren själv var frimurare sedan 1803! Tydligen påverkades han av krav från den mäktiga ryska ortodoxa kyrkan. Brödrakedjan står stark Trots tsarens förbud recipierade ett flertal
finländska bröder under 1800-talet i frimurarloger i Sverige och övriga europeiska länder, till och med i USA. Många av dem var sjökaptener. Efter att Finland blev av med det ryska oket 1917 och blev en självständig stat randades nya tider. S:t Johanneslogen S:t Augustin återinvigdes den 3 april 1923 – det fanns alltså orsak till en jubelfest nu i oktober! I sitt tal till festpubliken undrade kapitelmästare Henrik Wikström varför man firar jubileer. Och svaret är i korthet: för att hedra och minnas; att fira prestationer; att skapa samhörighet och gemenskap, att visa tacksamhet och att bevara kultur och tradition. – Jag tycker att alla dessa fem aspekter på jubileum på ett utmärkt sätt knyts samman i vår historik över de gångna 267 åren. Den är en hommage, en hyllning, en akt av vördnad och respekt för Orden, dess verksamhet och alla bröder som varit, som är och som skall komma. Vårt jubileumsår ger oss en särskild orsak att påminna oss om att vår brödrakedja står stark och innesluter i sig både synliga och osynliga medlemmar, både närvarande och frånvarande bröder, alla de som funnits i vår synliga krets och alla som i dag är i den, sade han. All anledning att fira Sista ordet – hur annars? – fick Ordens Stormästare Christer Persson som i slutet av sitt tal överräckte en ljusstake med ett tänt ljus åt broder Henrik med förhoppningen att ljuset aldrig mer skall slockna. – Vi har all anledning fira att det i år är 100 år sedan verksamheten inom vår 22
Orden kunde återupptas här i Finland. Vi skall påminna oss om att verksamheten här i Finland daterar sig tillbaka ända till 1756. Vi har gemensamma rötter i det tidiga frimureriet, vi är en och samma Orden och vi delar en gemensam historia. Broder Christer noterade att 100 år är en lång tid, att många bröder har passerat förbi och att vi i dag har ett helt annat samhälle än det man hade för 100 år sedan. För att sätta samhällets utveckling de senaste 100 åren i ett mera begripligt perspektiv av människans framsteg tog han upp sin mobiltelefon. – Den moderna människans allt i allo, vår mobiltelefon: tv, radio, film, böcker, spel, bankaffärer, börsaffärer, kamera för både bilder och film och dessutom kan man ringa med den. Tänk er skillnaden, tänk er vilken utveckling vårt samhälle genomgått och det går bara fortare och fortare. Teknisk utveckling är bara ett exempel. Hur kommer allt att te sig för våra barn och barnbarn? Jag säger bara AI så förstår ni hur jag tänker. ”Vi börjar i afton!” Åter till nutiden konstaterade Stormästaren att alla jubileumsfiranden har tre dimensioner, så även detta – vad som varit, var vi står i dag och vad som komma skall. – Den 1 januari är vi (Sjätte födelnngen) inne i det etthundraförsta året och då är det tid att fortsätta på den upptrampade stigen – framtiden tillhör oss – vi skall forma den. Men mina bröder, vi väntar inte till januari. Vi börjar i afton! Det är ett stort ansvar, men glädjen att utföra det är större! X
