Jubileum
Sällan har så många haft en person att tacka för så mycket
Text: Ulf Hjelting – Bild: Mats Gärdfors I 30 år har Eija Häkli arbetat som husfru i Stamhuset. Man kan utan att överdriva påstå att det är hon som håller ordning och reda i huset och även på en och annan broder. Den 27 september firades hon med en magnifik lunch i Stamhusets bankettsal. Eija Häkli blev uppvaktad för sina 30 år i Ordens tjänst.
Stamhusets ”Första Dam” – titeln är inte helt oförtjänt, om än inte officiell. Eija Häkli finns i huset så fort det är någon verksamhet. Ofta sex dagar i veckan och ibland sju. Det mesta av arbetet utförs utan att det märks, men det skulle verkligen märkas om det inte gjordes. Hon kom till Sverige för ett sommarjobb 1981, men blev kvar. Sedan 1993 har hon arbetat först som lokalvårdare och sedan som husfru och intendent i Stamhuset och hennes arbetsuppgifter är nästan omöjliga att beskriva med några få ord. Hon har ett finger med i det mesta som händer i huset. Till att börja med är det jobbet på kontoret direkt innanför Stamhusets sidoentré. Drätseldirektoriets intendentur sköttes tidigare av en frimurarbroder. Eija är den första kvinnan på denna post. Arbetet innebär bland annat programmering av inpasseringskort och nycklar som ska delas ut och kvitteras, inköp till lokaler och loger som ska faktureras. Det handlar om extern uthyrning av lokaler och att se till att lokaler ställs i ordning och återställs efteråt. Ventilationen i huset ska regleras för de olika lokalerna, beroende på vilka som har verksamhet. Bevakningen ska fungera och emellanåt sköts försäljning av begagnade frimurarringar och andra saker. Eller så hjälper hon logerna med olika syarbeten.
Traditionella kontorsuppgifter Det gäller även att ha framförhållning som husfru. Det är alltid många evenemang att hålla reda på: högtidsdagar, stipendieutdelningar, besökare, fester och även bröllopsmottagningar har förekommit. Maskinerna i köket måste fungera och rätt porslin ska vara framme. Sedan måste Eija ha kontroll på hantverkare och reparatörer som behöver anlitas exempelvis i samband med avstädning när jobbet är klart. Därutöver finns det en rad traditionella kontorsuppgifter och redovisningsarbete. Efter lunchen i bankettsalen, där hon bland annat förärades Kungliga Patriotiska Sällskapets förtjänstmedalj i guld, fick Frimuraren möjlighet till ett samtal med Eija. Sällan har så många haft en person att tacka för så mycket. Vad har bidragit till att du stannat här i 30 år? – Det är ett trevligt jobb och det händer mycket saker hela tiden. Det känns som om den där sommaren 1981 inte tagit slut än, säger Eija och ler. Och så nämner hon medarbetarna i Stamhuset, vilka alltid ställer upp och hjälper till när det behövs. – Jag vill passa på att tacka alla mina medarbetare och logernas ämbetsmän un24
der åren för ett bra samarbete och tacka Orden för det förtroendet som jag har fått. Det har varit många utmaningar, men tillsammans har vi löst det mesta. Det har varit roligt att planera och genomföra olika tillställningar och jag har fått träffa och arbeta ihop med väldigt många fantastiska människor. Du måste ha en mängd anekdoter att berätta från dina 30 år här i huset? – Jo, men jag har tystnadsplikt. Haha. Men vad har varit mest överraskande? – Den här, säger Eija och pekar på Kungliga Patriotiska Sällskapets förtjänstmedalj. – Och så allt folk, alla människor och alla fester. Det har varit en hel del privata tillställningar också. Har du fått reda på några av Frimurarnas hemligheter? – Ja, kanske det. Men det är ju inte några speciellt hemliga hemligheter. Eller hur? 30 år i Stamhusets tjänst. Vad händer nu? – Nu fortsätter jag mitt arbete som vanligt men, jag tror inte att det blir hela trettio år till. Men många hoppas jag. X
