Reportage
Ann Wennerberg tror på att ge gruppen stor frihet.
Kreativitet frodas i frihet Det ska finnas frihet i gruppen, så att nyfikenheten får fritt spelrum. Att doktoranderna brinner för sitt ämne är också viktigt. Ann Wennerberg, professor i oral protetik vid GU, funderar på vad som kännetecknar en kreativ forskargrupp. Institutionen för odontologi har nått
stora framgångar internationellt. Bland annat har ämnesområdet ”Dentistry & Oral science” fått en hög placering i prestigefyllda Shanghai-rankningen. Hårt arbete är naturligtvis den främsta anledningen till triumferna. Men bakom framgångarna ligger också en stor portion kreativitet. – Ett prestigelöst, öppet klimat i forskargruppen är grunden för kreativa problemlösningar. För övrigt tror jag på att ge gruppen stor frihet, säger Ann Wennerberg. Hon är en av världens främsta forskare inom sitt område och har stor erfarenhet av gränsöverskridande samarbete, både vad gäller geografiska områden och mellan olika discipliner. Bland annat har hon haft ett långt samarbete med Chalmers om forskning kring nya tandimplantat. – Genom att ta del av andras kompe-
42
GUJOURNALEN MARS 2021
tensområden får man nya tankar och infallsvinklar, vilket också kan leda till att man vidgar sina forskningsfrågor. Det har varit otroligt givande, konstaterar hon. Att doktoranderna sitter i andra länder eller världsdelar spelar ingen roll för den kreativa miljön. Det viktigaste är att de har ett genuint intresse för ämnet. Naturligtvis är det ett plus om det klickar även på det personliga planet, men det är egentligen inget avgörande. – Jag hade doktorander i Saudiarabien under en tid, vilket var lite utmanande. Det tog tid innan de kunde acceptera att jag som kvinna var deras chef, berättar hon.
Som mest har Ann Wennerberg haft 13
doktorander samtidigt. Den gruppen blev väldigt sammansvetsad med tiden och hade mycket roligt ihop. Men egentligen var de för många till antalet, tycker Ann Wennerberg. – Om det ska bli meningsfulla diskussioner och man ska kunna driva projekt i olika riktningar, är en handfull personer en lagom storlek på en grupp, säger hon. Att gruppen ska vara heterogen vad gäller kön, ålder och etnicitet har aldrig varit någon ambition för Ann Wennerberg. När hon läser ansökningar lägger hon enbart fokus på doktorandernas kunskap och engagemang. För henne är det också lika viktigt att vara tydlig åt andra
hållet, så att de som söker vet exakt vad de ger sig in på. – Det är framför allt deras intresse för ämnet och viljan att jobba som jag vill åt. Ibland letar de efter en annan inriktning och då hänvisar jag dem hellre någon annanstans, säger hon.
När Ann Wennerberg väl har en grupp
dedikerade forskare infinner sig nästa punkt. Hon vill att alla ska känna frihet och glädje i arbetet. Dörrarna ska stå öppna och den som inte hänger med i en dis-kussion ska kunna höja sin röst direkt och ställa frågan. Ingen ska vara rädd för att verka okunnig och dum. – Det gäller även om det uppstår andra problem i gruppen. Då vill jag få reda på vad som händer med en gång, så att jag har en chans att göra något åt situationen, säger hon. Egentligen fungerar en forskargrupp som vilken arbetsplats som helst, menar Ann Wennerberg. För att den ska fungera optimalt krävs ett gemensamt mål, en tydlig ledare och ett ödmjukt förhållningssätt till varandra. – Det är vägen till frihet, säger hon med ett skratt.
Text: Lotta Engelbrektson Foto: Johan Wingborg
