Debatt
Höjningarna måste ses i rätt sammanhang Som styrelseledamot i Higab, tillika doktorand på Sahlgrenska akademin, tycker jag det är glädjande att båda parter nu är överens om kommande hyreshöjningar. Den övergång som sker till marknadsmässiga hyror är nödvändig, efter nya lagkrav och nya ägardirektiv till de kommunala bolagen. Exakt hur stora höjningar detta medför är inte klart, då förhandlingar för Pedagogen och Hälsovetarbacken fortfarande pågår, och Odontologen hyrs i andra hand, men som beskrivet i GU Journalen 5/2020 rör det sig hittills om 6,6 miljoner/ år, höjningar som beskrivs som ”rejäla”. Detta måste ses i rätt sammanhang. De så kallade strategiska lokalprojekten som pla-
neras inom Göteborgs universitet kommer nämligen att leda till ökade lokalkostnader på 246 miljoner kronor/ år, eller en ökning på 35 procent utifrån nuvarande hyresnivåer, bara under de kommande fem åren. Hit räknas Nya Humanisten, Natrium, Handelskvarteret och Nya Konst. Till exempel får Naturvetenskapliga och Konstnärliga fakulteterna räkna med kostnadsökningar för lokaler på drygt 60 procent respektive 50 procent inom samma tidsperiod. Därtill tillkommer Sahlgrenska Life, det nya universitetsbiblioteket samt ombyggnationen av huset för experimentell biomedicin, som inte är inräknade i ovanstående belopp, då projektering eller avtal
inte är klara. I rapporten Prognoser för lokalkostnader från Området för infrastrukturstöd, varifrån siffrorna är hämtade, skrivs att kostnaderna ”måste hanteras genom olika åtgärder inom respektive fakultets/motsvarande verksamhets utveckling”. Jag vet inte vilka åtgärder detta kan vara, men det är nog dags att börja tänka på sådana nu. Jävsdeklaration: Jag har angivit jäv i Higabs styrelse och deltar inte i beslut som rör Sahlgrenska akademin. Ingen styrelseledamot har aktivt deltagit i hyresförhandlingarna. ALEXANDER LISINSKI Doktorand vid sektionen för farmakologi, Sahlgrenska akademin
Vill du nå makthavare med din forskning? Stärka centrumbildningens samverkan? Diskutera kriserna i pandemins fotspår? Vi utvecklar tillsammans på jonseredsherrgard@gu.se
Egoisten e’ en trist en – Verserna ska ha en
rytm som passar långsam recitation. Ibland kan de behöva läsas flera gånger för att locka fram de eftertänksamheter som kan ligga dolda i texten. Det säger Guy Heyden, professor emeritus i oral patologi, som under pseudonymen Guido Satir sedan våren 2017 bidragit med aforismer i Guy Heyden GU Journalen. Det började med en morbror i barndomens Ystad på 1940-talet. – Han hade en radioaffär inrymd i en busstation och berättade alltid vitsar för kunderna. Jag var där, lyssnade och började själv leka med ord. Men det dröjde ganska länge innan jag satte igång med mitt eget skrivande.
Mest känd är Guy Heyden för Unesco-projek-
tet Kosterhälsan som han drev 1987–2004, en satsning som handlade om att se vilka medicinska, socialpsykologiska och kulturella problem som en människa kan drabbas av men ändå må bra. – Under den perioden lärde jag känna varenda människa på Koster. Samtidigt hade jag börjat intressera mig för fotografi. En svåger, som är naturfotograf, och jag började ett projekt tillsammans där han tog bilder från öarna och jag ordsatte. Bohusläns museum fick nys om vad vi höll på med och med deras stöd kunde vi sätta samman en större dagbok med bilder och skrönor från Koster. Den blev så populär att vi till slut gjorde boken Bilder och blänk från en ljugarebänk där jag kortat ner mina texter till enkla tvåradingar. Det var så mitt aforismskrivande satte igång. Båda raderna i varje aforism börjar med samma versmått, berättar Guy Heyden. – För att man ska känna den jämna rytmen bör de läsas högt, kanske nynnas fram. Många redaktörer ändrar på radbrytningen, men då är det bättre att inte publicera dem alls. I varje aforism försöker jag, på ett dubbelbottnat sätt, berätta om något oändligt stort; kanske något för politiker och vetenskapsmänniskor att lära sig av? Samtidigt är mina aforismer enbart dagsländor. Att skriva aforismer är inget man kan lära sig med några enkla knep, menar Guy Heyden. – Nej, man måste nog vara lite galen och det är det kanske bra att alla inte är.
GUJOURNALEN MARS 2021
51
