Lars ledde det framgångsrika projektet:
Svenskt rekord i anskaffning när nytt bataljonsartilleri utvecklades För bara ett par decennier sedan var den allmänna inställningen inom försvarsmaterielområdet att utveckling av nya vapensystem skulle ta minst 7-8 år från ax till limpa. Det var då det. För bara något år sedan slogs nytt, svenskt rekord i snabb vapenutveckling då FMV i samarbete med leverantören HB Utveckling inom loppet av två (!) år utvecklade arméns nya, fordonsmonterade granatkastare. Lars Taraldsson ledde projektet för FMV och ger sin syn, exklusivt för Artilleri & Luftvärns läsare, på det unika projektet. ”Uppdraget löd ”utveckla och anskaffa ett helt nytt vapen inom loppet av fem år – en ersättare till 120 millimeters granatkastare, m/41 till de mekaniserade förbanden”. När jag fick uppgiften hopade sig frågorna i min skalle. En central fråga var - ett helt nytt vapensystem, med utveckling, prov och verifiering inklusive leveranser inom loppet av fem år? Dessutom med hantering av ärvd ammunition i ett nyutvecklat ammunitionsmagasin. Med både Murphy och Jante hängande över axeln kände jag mig både upprymd och engagerad över att få uppdraget. Frågan är nu, när den sista vagnen av den första beställningen är levererad, hur jag sammanfattar denna händelserika resa. Jag börjar i alla fall med en kort resumé: Uppdraget från Försvarsmakten (FM) om att anskaffa fordonsmonterad granatkastare (FMG) kom till FMV 2015. Kontraktet undertecknades ett år senare, i slutet av 2016, dagen före julafton. Efter hårt arbete från alla involverade parter, signerades avtalet om anskaffning av 40 granatkastarpansarbandvagn 90 (grkpbv 90) med tillhörande reservdelar för det första utbildningsåret. Kraven hölls medvetet på en övergripande nivå med ett antal grundkrav som utgjorde hörnstenarna i projektet. 32
Amoschassin De allra flesta av Artilleri & Luftvärns läsare är säkert redan ganska väl bevandrade om det förarbete som låg till grund för anskaffningen av grkpbv 90. Allt från tidiga prov och försök med granatkastare på flera typer av vagnar, till prov och försök med det som kom att utvecklas och benämnas splitterskyddad granatkastare (SSG 120) inom Försvarsmakten med i folkmun kallades AMOS. Ett projekt som avbröts 2008-2009 vilket också medförde att 40 stycken framtagna AMOS-chassin blev förrådsställda. FM:s tydliga behov av ett bataljonsartilleri som kunde följa med i den mekaniserade striden fanns dock kvar. Frågan var bara hur Försvarsmakten skulle kunna använda sina redan beställda och betalda AMOS-chassin? Det ena gav det andra. Ett gemensamt utredningsarbete mellan FM och FMV inleddes med utredning av allt från ljudtryckspåverkan på besättningen till prov och försök med volyms- och stuvningsprov i såväl AMOS-chassier som på Bv410:s bakvagn. Ett arbete som utgjorde underlag till FM förändringsförslag 2014.
Artilleri & Luftvärn
