Hooked on Adding Nature by addnature

on adding nature nr 4 / 2020

NO MATTER HOW YOU ADD NATURE, WE’VE GOT YOUR BACK.

FÖRBERED DIG FÖR DITT KOMMANDE ÄVENTYR Birger Jarlsgatan 43, Stockholm 59°20’21.562’’ N | 18°4’ 2.806’’ E www.addnature.com

FÖRORD

TJUGO ÅR. Det här året är stort för oss på Addnature, för i år har vi levt och andats outdoor i hela 20 år. Vårt fjärde nummer av Hooked är ett jubileumsnummer, tillägnat de aktiviteter vi älskar och som är anledningen till att Addnature finns här. Men framför allt vill vi dela med oss av den kunskap vi byggt upp under de här åren. Mycket sitter i utrustningen, men det mesta handlar om hur vi använder den. Vi har varit ute med våra prylar, testat och optimerat, och vi har hittat nya sätt att använda grejerna för att ta dem steget längre. Vi kallar det gear hacks och genom det här numret hittar ni våra bästa hacks. I numrets första artikel får ni läsa om hur Addnature kom till, vad som kännetecknade år 2000 och vad som hänt för oss, och outdoorvärlden, sedan dess. Det står klart att nörderiet och kärleken till naturen är arvet som lever vidare. Vi har prylarna, du lägger till omgivningen. Vi är Hooked on adding nature.

TIDNINGSMAKARE Julia Möller

· Emelie Voltaire · Victor Inggårde

ANSVARIG UTGIVARE Martin Netinder Uddvägen 7, 131 54 Nacka 08-403 047 03 info@addnature.com / www.addnature.com

MEDARBETARE ·

Mattias Rastbäck Anna Kernell Jenny Wikman Lif Hydén Olof Lange Live Jørstad Bakka Oscar Hentmark

TACK TILL ·

Oscar Hessling Mårten Persson Adrian Nordenborg

OMSLAG Sofia Sjöberg

COPYRIGHT Innehållet på dessa sidor är skyddat av upphovsrätten. Detta gäller texter, bilder samt grafisk form. Om någon information används i pressmeddelande eller liknande måste källan anges. Användning av innehåll måste avtalas skriftligen med Addnature. Citera oss gärna men glöm inte att ange källan. Med reservation för korrektur- och tryckfel. © Addnature 2020

Magasinet är tryckt hos Holmbergs Svanenmärkt trycksak, 3041 0140

INNEHÅLL 9

20 Years of Adding Nature

Clash of Climates

Ta Tåget till Fjällupplevelsen

Bakom Linsen

Se Bra Ut

Navigera med Kompass

42 Färdigfruset 47

Gräv Ner Dig!

Räddaren i Nöden

Epic Gear / Gear Hacks

58 Tejpskolan 60

Gear Care

Förtrollad av Is

Uppkopplad, Frikopplad, Avkopplad

Fotograf: Oscar Hessling, frĂĽn Navigera Med Kompass, s. 40

To create lasting innovation you need to draw outside the lines.

VA S S I G O R E -T E X P r o

WAT E R P R O O F DURABLE B R E AT H A B L E

MADE WITH

Haglöfs Vassi är utvecklat i samarbete med professionella skidåkare och tillverkat av högpresterande GORE-TEX Pro. Resultatet är ett extremt hållbart vind- och vattentätt friåkningsställ med fantastisk andningsförmåga, anpassat för hög fart, starka vindar och hård kyla. 8 haglofs.com

20 YEARS OF ADDING NATURE Text: Jenny Wikman & Julia Möller

I år firar vi på Addnature 20 år. Vi ser tillbaka på en tjugoårig utveckling av svenskt friluftsliv och teknisk produktinnovation och har därför samlat nya kolleger och gamla rävar för att minnas år 2000, där allt började. Och för att se fram emot vad kommande decennier för med sig. På radion spelas Destiny’s Child, Britney Spears, Savage Garden och Eminems The Real Slim Shady. Året är 2000 och en lika självklar del i dess soundtrack är det plingande och skrapade ljudet från modem som kopplar upp. Internetbubblan spricker och jätteföretaget Boo.com är först ut att kapitulera. I en källare i Stockholm sitter samtidigt vännerna och klättrarna Klas Berggren, Mathias Hedström och Martin Larsson. Drivna av sitt eget brinnande

sportintresse är de fast övertygade om att det trots allt går att kränga friluftsprylar på nätet. Tajmingen kunde inte vara sämre – eller bättre. Samma år börjar nämligen friluftspolitiken bubbla ordentligt på riksnivå. Friluftssverige kraftsamlar för ett nytt startskott efter sina senaste glansdagar på 60- och 70-talen. Killarna i källaren hade rätt – de delar sin stora passion med långt fler än varandra. Addnature bildas och resten är, som man säger, historia.

ÅRET I KORTHET • Naturvårdsverket återfick nationellt ansvar att bevara Sveriges friluftsliv och öka kunskapen om detsamma. Man initierade ett forskningsprogram och lyfte politiskt vikten av naturturism och friluftsliv i landet. Bland annat poängterades behovet av tätortsnära friluftsliv och utomhuspedagogik. • Enligt enkätstudier var svenskarnas favoritaktiviteter i det fria vintertid fördelade på utförsåkning, turskidåkning och snöskoter. Sommartid gällde vandring, fiske, bär- och svampplockning. Vi ägnade oss alltså åt i stort sett samma friluftsaktiviteter som i dag – med den stora skillnaden att varken mountainbike eller kitesurf hade exploderat än. • Petzl lanserade sin första pannlampa med led-lampor: Tikka. Tidigare hade bara grottforskare modifierat sina pannlampor med röda, gröna och blå led-lampor för att förlänga batteritiden. När den nya, ultrakompakta, vita led:en kom blev led-pannlampan tillgänglig för allmänheten och än i dag finns Tikka i vårt sortiment. • 9a+ var fortfarande den svårast graderade led som klättrats i världen. (La Rambla, 1994, eller Open Air, 1996, beroende på vem du frågar inom klättercommunityn. Båda av Alexander Huber.) • Svenska Turistföreningen firade 115 år och anordnade i juni sin första Mer av Sverige-dag med öppet hus på samtliga vandrarhem. Det här var också första året man erbjöd familjemedlemskap. • Polartec skapade det våffelliknande, symmetriska rutmönstret Power Grid. Det fukttransporterande och luft genomsläppliga materialet används i dag av bland annat The North Face och Patagonia. • Den kanske allra största förändringen i Friluftssverige år 2000 var att organisationen Frisam (i dag Svenskt Friluftsliv) bildades och ersatte ett tidigare löst nätverk av runt 15 friluftsorganisationer. Bland medlemmarna finns stora organisationer som Friluftsfrämjandet,

Svenska Turistföreningen, Svenska Jägareförbundet och Korpen. Sedan starten har Svenskt Friluftsliv arbetat för att driva på en nationell friluftspolitik, till förmån för sina medlemsföreningar och deras medlemmar – en inte så liten del av det svenska folket! • På 80-talet var Lapplandsfjällen populärast för svenskarnas friluftssemestrar. Kring 2000 syntes däremot allt starkare strömningar mot mer sydliga destinationer som Dalafjällen – särskilt inom skidåkningen. • Inom mountainbikescenen hade ingen ännu fått en skymt av vare sig Strava, 29-tumshjul eller dropper posts. Cyklarna hade trippelklinga fram och narrow-widekonceptet var inte uppfunnet än. På ren svenska: det svors friskt ute i skogarna över ständigt hoppande kedjor. Enduro hade inte tagit fart än, vilket delvis kan förklaras av kvaliteten på heldämpade cyklar. De fanns men tampades med utmaningen att erbjuda mjuk dämpning nedför och samtidigt vara stumma nog att klättra effektivt uppför. Att kunna trampa uppför med 150 millimeters bakdämpning var ännu en utopi. Och elcyklar hade ingen ens hört talas om. • Haglöfs introducerade oss för sin produktserie L.I.M och vittnar om en trend på framfart: minimalistiskt friluftsliv till låg vikt. Med Haglöfs egna ord: Less is more. • Det pågick en tjurrusning bland nystartade internetföretag som tog in riskkapital och satsade på framtidens teknik, som ännu inte riktigt var på plats, snarare än att finslipa sin kärnverksamhet först och få rull på faktiska intäkter. Självklart hade man en flådig – tung – hemsida, som laddade snabbt hos företaget självt med ordentligt bredband, men inte ute hos kunderna som fortfarande satt med modem och knappt kunde ta del av innehållet. • Addnature däremot fick aldrig in något riskkapital, utan de tre entreprenörerna och Adlibris-grundaren Pär Svärdson fick växa småskaligt i stället – något som kan ha räddat företaget från att spricka tillsammans med internetbubblan likt så många andra. År 2000 omsatte vi blygsamma 800 000 kronor.

DÅTID–NUTID–FRAMTID Idén till Addnature uppkom när Mathias Hedström, Martin Larsson och Klas Berggren satt i en skidlift i Zermatt år 2000. De tre vännerna ville göra friluftsutrustning mer tillgänglig för äventyrare och entusiaster. Vi satte vår första VD och grundare Mathias tillsammans med vår nuvarande VD Martin Netinder i den metaforiska liften där allt startade, för att prata dåtid, nutid och framtid. Hur såg vårt sortiment ut år 2000? Och vad har hänt de senaste 20 åren? Mathias: Att vi riktade in oss på segmentet outdoor var ett känslostyrt beslut, eftersom jag själv var, och är, klättrare. Och det var just klättersortimentet vi började med. Klätterutrustning var på den tiden svår att få tag på och ofta var man hänvisad till obskyra postordersidor. Så i början vände sig många hardcoreanvändare till oss. Från klättringen började vi sedan utveckla sortimentet, vi la till paddling och trailrunning växte sig större. En trend som blev extremt stor var barfotaskorna. Vi tog in dem när paddlare ville ha en sko som greppade bra på blöta klippor, men så kom trenden med barfotalöpning och så hittade skorna en helt ny målgrupp.

År 2004 öppnade vi vår första butik i Stockholm, när vi såg ett stort behov av att testa prylarna. Eftersom e-handel fortfarande var relativt nytt och för många kunde kännas lite skrämmande började vi snart erbjuda kunderna att beställa sina prylar online men hämta ut dem i butiken. Det var vi bland de första i Sverige att göra. Butiken blev en riktig dörröppnare för oss, när både kunder och varumärken såg att det fanns ett företag bakom Addnature. I början bestod den största delen av vårt sortiment av utrustning, medan endast en liten del var kläder och skor. Friluftskläder användes på ett annat sätt på den tiden. Man hade sin outdooruniform som åkte på när man gick ut, men man ville inte synas i den i vardagen. Nu används tekniska produkter i andra sammanhang. Martin: Ja, vi ser mer och mer hur gränserna mellan vardag och friluftsliv suddas ut. Vi vill ha plagg som kan användas vid fler tillfällen än enbart vardag eller enbart friluftsliv. När vi nu i större utsträckning upptäcker naturen och små äventyr i vår närmiljö efterfrågar vi plagg som tål slitage men också kan användas till arbetet. Mathias: Generellt har outdoor utvecklats till att bli mindre inriktat och i dag håller de flesta på med flera saker, tidigare var man ofta bara en sport.

Vad är i fokus inom outdoor de kommande 20 åren? Martin: Hållbarhet är någonting som kommer att fortsätta prägla friluftslivet. Det handlar inte bara om hur kläder och utrustning tillverkas, utan också hur länge vi använder dem. Genom att design och färger är tidlösa, att vi inte designar utefter kortvariga trender, och att vi tar hand om produkterna genom lagning och vård (läs mer i artikeln Gear Care på s. 60-63). Mathias: Om 20 år tror jag vi kommer att se färre produkter i sortimenten. Jag tror att prenumeration på kläder kommer att öka, och inte minst second handförsäljningen. Rental och Reuse kommer finnas på fler ställen, inte bara hos varumärkena själva utan även hos företag som Addnature. Det är ju det som är så bra med outdoorprodukter, de är av sjukt bra kvalitet och klarar många användare.

Kanske kommer drönare att köra ut reparationskittet till ditt tält, raka vägen ut i ödsligaste dalgång där du just fått en stor reva i ytterduken? Eller kanske revolterar vi helt mot skärmar och ny teknik och avnjuter naturen lika spartanskt som vi gjorde för ett sekel sedan? En sak är i alla fall säker: vi är fortsatt lika sporrade av de storslagna och småskaliga äventyr naturen har att erbjuda – och den utrustning som gör det möjligt för oss att ta oss ut.

Eller som vi sagt i 20 år nu: ”We’ve got the gear, just add nature!”

CLASH OF CLIMATES Text: Joshua Kirkman, Nordic Surfers Mag / Fotograf: Sebastian Drews

”Never in my life I thought I would be surfing with snow on the beach” – Marlon Gerber

Den balinesiske surfaren Marlon Gerber och svenske Tim Latte befinner sig tillsammans i ett vindpinat Vinter-Lofoten i Norge. En av de nordligaste platserna i världen att vågsurfa på, långt från den tropiska värme Marlon är van vid. Tim vill visa honom en annan sida av surfingen och dela med sig av glädjen han känner för kalla surfvatten. Med sig har de ett filmteam som dokumenterar deras resa och det här är scener ur deras projekt, berättat av Nordic Surfers Mags Joshua Kirkman. Det verkar nästan som att Tim gör sitt bästa för att ge Marlon hypotermi när de nu letar vågor ovan polcirkeln. – Fan grabbar … det här är det kallaste jag någonsin har upplevt. Marlon spelar in ett videomeddelande från den relativt skyddade miljön i Tims bil (som ser ut att vara parkerad i en snöstorm). Händerna skakar okontrollerat. En plågad, förvirrad typ av rädsla syns i hans ögon – han är definitivt inte på Bali längre.

våg ser vacker ut. Ingenting är framtvingat. Varje rörelse han gör på en våg pulserar och driver honom framåt med en naturlig rytm som är sällsynt inom surfingen i dag. Det är skönhet i stället för råstyrka. Han är en vågdansare, inte en vågjagare. Det är en fröjd att bevittna i verkligheten. Han är också en jättefin kille på land. Artig, uppmärksam, inte någon som tar plats på scenen eller överdriver en historia. Han är avslappnad och bekväm i sig själv.

De ofrivilliga skakningarna lockar tillbaka värmen i hans kropp när Tim styr längs den isbelagda vägen tillbaka till tryggheten på Arctic Coworking Lodge.

Den första dagen som Marlon skulle gå i Lofotens kalla vatten upptäckte han ett litet, litet hål i sin handske. Det såg inte mycket ut för världen, inte kunde ett litet hål orsaka alltför mycket smärta? Samförståndet var att det faktiskt inte skulle göra det. Marlon stod ut i 20 minuter.

Det är mars, så det är inte bara kallt, det är ”fucking cold”, och Marlon överdriver inte – en del av honom har trott att han ska dö.

Han nyttjade de 20 minuterna väl, men den stackars killen hade otroligt ont. Kylan kom åt honom ordentligt och det lilla hålet i handsken spelade ingen liten roll i tortyren.

Tim och Marlon ger sig ut i den arktiska miljön, i snöstormar och temperaturer under noll, för att berätta historien om en kille som kallar Indonesien sitt hem och plötsligt befinner sig i en okänd miljö för att lära sig hur man surfar vågor under sådana brutala förhållanden.

Filmarna började bli oroliga och undrade hur de skulle få tillräckligt med bilder om Marlon bara skulle kunna klara 20 minuter åt gången.

Det är inte första gången ett följe av filmare, fotografer och historieberättare trotsar vädret för att fånga magin som uppstår i de förhållandena. Men de flesta surfare tar sig aldrig så långt norrut, så oavsett hur många gånger den här historien berättas (kille från varm plats reser till kall plats för att surfa) slutar vi aldrig fascineras. Men tänk om huvudrollsinnehavaren i den här berättelsen inte pallar mer än 20 minuter i vattnet? Marlon Gerber är en surfare vars naturliga stil gör att varje

Tim Latte blir inte kall. Hans hyperaktiva sätt måste fungera som något slags metabolisk värmepanna. Han är surfingens Wim Hof och mäter även de mest obekväma nordiska surfupplevelserna i timmar, inte minuter. Det var tydligt att han var orolig för Marlon och över att kunna slutföra projektet. Tim hade lagt ner mycket tid och ansträngning på att göra detta projekt till verklighet. Det var hans baby och ett slags test för att se om han kunde hantera ett projekt som var större än han själv. Om stjärnan i showen inte kunde prestera, vad för sorts kortfilm skulle man då kunna göra av det?

”Efter sitt första möte med vågorna i Lofoten upplevde Marlon mycket smärta. Han undrade vad i helvete han tagit sig an med att surfa på en sådan plats. Det var inget vackert eller inspirerande med det.”

Oron var verklig, så temperamentsfullt som vädret kan vara i Lofoten under vintern skulle möjligheterna att filma tillräckligt med innehåll redan bli knappa.

Efter sitt första möte med vågorna i Lofoten upplevde Marlon mycket smärta. Han undrade vad i helvete han hade gett sig in på med att surfa på en sådan plats. Det var inget vackert eller inspirerande med det. – Mina vänner trodde att jag blivit galen som skulle hit och surfa. De säger: ”Du har perfekta vågor hemma, varför ska du surfa där uppe?” Efter den första surfen, när blodcirkulationen återvänt till hans vitfrusna fingrar, förstod Marlon att hans vänner verkligen hade en poäng. Vad fan gjorde han i Lofoten? Och vem tycker att det här är kul?

nästan frysa ihjäl är något du iskallt får acceptera, så suit up! Under resans första surfsessioner kom Tim snabbt in i ett flow, i vad som bäst kan beskrivas som medelmåttiga vågor. Han var exalterad bara över att vara där ute, och tillfreds med att frysa lite för halvdana och lynniga vågor. Marlon hade en helt annan upplevelse och kämpade genom varje drag. Till hans försvar bör det tilläggas: temperaturskillnaden mellan avresan från Bali och ankomsten till Lofoten var 30 grader. Han reste från ”tropiskt” till ”midvinter ovanför polcirkeln”. Ingen skugga över Marlon om han bara skulle hålla 30 minuter åt gången i vattnet. Marlon upplevde ett slags akut klimatförändring som kändes djupt inne i benmärgen. Som du kan se på bilderna kom Marlon så småningom in i en komfortzon uppe i Lofoten. Med nöd och näppe … Halvvägs genom filmprojektet, som fått namnet Clash of Climates, finns det en sekvens där Marlon skakar nästan okontrollerat när han desperat försöker värma upp sig i Tim Lattes bil. Tänderna hackar och kroppen krampar. Han distraheras av smärtan han känner. Han går igenom en inre kris. I ett försök att hitta värme i delat elände frågar han Tim: – Du är också alldeles för kall, va?

Nordiska surfare tycker att det här är jättekul. Sedan tittar han på termometern: –2. Det finns en annan attityd hos surfare som inte har lyxen av ständigt rullande vågor året runt och väder som inte utgör ett allvarligt hot om en iskall död. Det finns ett driv mot det absurda som bara en kallvattenssurfare verkligen förstår (eller inte förstår, utan bara handlar utifrån instinkt). Att

Det är inte mycket som sägs efter det, men de sista orden talar sitt tydliga språk … – Jag längtar tills jag får åka hem.

Gear hack: ”Jag har alltid med mig en termos med varmvatten som jag häller ner i dräkten när jag blir kall, så att man klarar sig någon timme till i vattnet när vågorna är bra.” – Tim Latte

TA TÅGET TILL FJÄLLUPPLEVELSEN Text: Lif Hydén / Fotograf: Erik Nylander

I en jakt på snö som aldrig slutar har snowboardåkaren och fotografen Erik Nylander lagt många mil järnväg bakom sig. Här bjuder han på sina bästa tips på hur du packar smart och gör din resa smidig. Och han berättar varför det vilar någonting magiskt över att åka nattåg genom slumrande landskap.

På vissa håll lever det fortfarande kvar en skepsis inför att åka kollektivt till skidsemestern. Tanken på tunga väskor och stressiga tågbyten framkallar skräck, och bilen, med sitt rymliga bagageutrymme och möjligheten att stanna när och var som helst, framstår som en riddare på en vit springare.

och att kunna äventyra i Rysslands berg på vägen, utan att behöva ta flyg.

Erik däremot drar sig inte för att hoppa på tåget med fullpackade väskor, och han menar att det inte alls behöver vara så krångligt som folk kan tro. Vintern 2019 blickade han till exempel österut, hängde på ett gäng vänner som delar hans passion för åkning och bestämde sig för att prova på den mytomspunna Transsibiriska järnvägen.

Förutom att ha rest tvärs över Ryssland har Erik snurrat via tågsystem genom Alperna och runt om i Skandinavien fler gånger än vad vi kan räkna på två händer. Han är helt enkelt rutinerad, och verkar trivas med att låta resan ta tid. Två av sina längre resor har han även fångat på film: Powder Express till Schweiz och 12 000 km – Trans-Siberian to Japan. Det är behagligt att höra Erik berätta om sina erfarenheter och jag skrattar till när han trots alla strapatser i världen berättar att ögonstenen ändå är hemlandet Sverige.

– Vi reste cirka 1 200 mil med tåg och färjor från Stockholm till Japan. Målbilden var att hitta bisarrt djupt puder i Japan

– Min favoritsträcka är nattåget mellan Stockholm och Riksgränsen. Det är någonting speciellt med att vaggas till

”Tanken på tunga väskor och stressiga tågbyten framkallar skräck, och bilen, med sitt rymliga bagageutrymme och möjligheten att stanna när och var som helst, framstår som en riddare på en vit springare.”

sömns i höjd med ett grådassigt Härnösand och vakna upp bland snötäckta berg utanför Kiruna. Vad har då den glada killen från Sundsvall för strategi för att inte behöva bli slut i armarna av tunga väskor och få svettpärlor i pannan så fort konduktören ropar upp stationen där nästa byte ska ske? – Det finns två läger när det gäller hur man ska tänka med väska. Vissa gillar stora ryggsäckar, men jag är med i ”team rullväskor”. Jag gillar system där jag kan koppla ihop en större rullväska med min rullboardbag för att kunna dra ekipaget utan att behöva lyfta tyngden uppåt, som till exempel Douchebags. Det är mega på alla planare underlag för snabba tågbyten, men givet sämre i snömodd och trappor. För dig som hellre spelar i ”team ryggsäck” så finns det många bra vandringsryggsäckar som även fungerar utmärkt som resekompis på tåget. Detaljer som smarta förvaringsfickor, stabilt bärsystem och att du kan nå huvudfacket genom en stor panelöppning och få smidig överblick över dina prylar är nyckeln till framgång. Addera en skidväska med hjul som även rymmer dina pjäxor, för att skona dina axlar från den värsta tyngden. Se till att väskan även har ett handtag som du enkelt kan greppa för att galant klara av de trappor och den snömodd som ”team rullväska” fasar inför.

Hur ska väskan packas? – Att packa prylar i prylar är key för en tajt packning. Fyll bootsen, hjälmen och alla håligheter med saker. Ha en liten rygga eller liknande med det värdefullaste nära, så att du kan packa bort resten med gott samvete. Han funderar en kort stund och tillägger sedan snabbt: – Och skippa att ta med för mycket vardagskläder. Klart någon partystass ska med, men oftast lever man i några få grejer och kommer hem med oanvända kläder. Den där extra grejen tar plats! Förutom partyskjortan och snowboarden så ser han alltid till att ha med sig fyra saker till, oavsett hur lite plats han har i bagaget. – Jag har alltid med mig min kamera, campingbestick i metall, en liten pannlampa och en powerbank. Vilka är de vanliga nybörjarmisstagen? – Att packa i stora tunga väskor och skidväskor som måste bäras med axlar och armar. Ett tips är att observera vilka grejer som inte användes på resan och som kan tas bort till nästa gång. Jag håller tyst om min senaste tågresa, där jag hade en tung rygga på axlarna, pjäxbagen obekvämt över ena axeln, skidväskan över den andra och händerna fulla av påsar med onödiga prylar som jag i sista sekund tänkte kunde vara bra att ha med sig. Det blir det definitivt ändring på i framtiden. Erik fortsätter att förklara hur man kan tänka för att göra det ännu smidigare under resans gång: – Om man är ett gäng på en längre tågresa och kupén är tajt är det värt att boka en extra säng att lägga bagage på. Det räddade oss på Transsibiriska. En annan sak är att jag oftast tycker det är värt att undvika att boka billigaste sovkupén, både i Sverige och utomlands. I Sverige skiljer det ofta kring hundringen för att bo tre personer i stället för sex personer, då får du även en bäddad säng med riktiga lakan.

Och var ställer man väskorna för att fixa stressiga tågbyten? – För mig är det prio att jag kan få in det mesta i kupén, under sängen brukar vara perfekt för boardbags. Vi hade något stressigt stopp i Ryssland dock där tåget stannade i max 30 sekunder, då stod vi redo vid dörren att slänga av grejerna. Erik har många bra lösningar på det där med att resa med vinterpackning och jag suger åt mig tipsen som en uttorkad svamp. Har han aldrig gjort någon riktigt miss på en resa, undrar jag. Han garvar högt och säger att det har han absolut gjort: – En mindre lyckad Riksgränsenresa var när jag mellan Riksgränsen och Stockholm lämnade min sovvagn för att jobba på sittplats i en annan vagn. Lite för sent märkte jag att min sovvagn och packning var frånkopplad från tåget

jag satt i sedan en timme, och jag var på väg till en annan destination. Jag blev dumpad i Hudiksvall klockan två på natten i minus tio i bara collegetröja, så jag sprang runt där och lekte Rocky Balboa för att hålla mig varm, innan jag blev upphämtad av mitt tåg som turligt nog låg en timme bakom. Vintern 20/21 blir definitivt säsongen då jag tar tåget till bergen. Förhoppningsvis vågar fler lämna bilen hemma och släppa sargen en stund. Tänk alla spännande möten med medresenärer, alla landskap som far förbi och smidigheten med att faktiskt kunna dra upp datorn och riva av jobb eller kika på en spännande film samtidigt som du färdas. Jag ser fram emot att vaggas till sömn där vid det grådassiga Härnösand och vakna till snöklädda berg som hälsar mig välkommen upp till norr.

MAXIMUM SAFETY MINIMUM IMPACT

Text: Anna Kernell

BAKOM LINSEN

En bild säger mer än tusen ord. Men vad säger den egentligen om personen bakom kameran, och om stunden innan hen tryckte på knappen? Extremsportsfotografer fotar oftast professionella atleter och personer som är kända inom sitt gem. Det kan vara lätt att glömma bort att de som tar bilderna nästan måste vara proffs själva. De måste vara bra på att åka skidor för att ta ett mäktigt foto långt borta från allt vad liftar och pister heter. De måste kunna sin lavinsäkerhet, åka där proffsen åker, samtidigt som de håller koll på utrustning, ljus, tajming, inställningar och en massa annat. Här får ni njuta av fyra fantastiska bilder med varsin bakgrundshistoria, berättad av fotograferna som tog dem.

Fotograf: EMMA SVENSSON PERU, YANAPACCHA 2018 Bilden föreställer min klätterpartner Felipe Randis som precis ska gå över en extremt exponerad kam där ingen annan gått tidigare, för att komma till toppen av berget. Dagen innan hade alla vänt innan toppen då de tyckte att det var för tuffa förhållanden. Vi hade klättrat i en total whiteout hela natten men precis när vi skulle gå på kammen så kom solen fram och ljuset blev helt magiskt. Så jag var tvungen att fotografera några bilder. Det gjorde att jag inte var uppmärksam på att repet råkade glida ner bakom en hängdriva och så fastnade det där. Så när det var min tur att gå så fick jag inte loss repet, och jag försökte ropa till Felipe men han kunde inte höra mig. Till slut kom han tillbaka för han trodde att jag hade ramlat ner när jag aldrig dök upp. Han blev jättearg på mig för att jag hade tagit en bild och inte hade haft koll på att repet hade glidit ner. Det slutade med att jag fick knyta loss och gå över kammen oskyddad, och samtidigt kunde Felipe dra upp repet och kasta ut det till mig igen när jag kommit ungefär halvvägs. Jag lärde mig en läxa men samtidigt var det värt det för bilderna blev magiska.

”Det slutade med att jag fick knyta loss och gå över kammen oskyddad, och samtidigt kunde Felipe dra upp repet och kasta ut det till mig igen när jag kommit ungefär halvvägs. Jag lärde mig en läxa men samtidigt var det värt det för bilderna blev magiska.”

VAD FOTAR DU HELST? Jag älskar att fotografera coola artister, kreativa människor med en vision. Men jag älskar också att fotografera berg i magiskt ljus. DITT BÄSTA FOTO-HACK? Ha kameran lättillgänglig för annars blir det inga bilder! Det är verkligen mitt bästa tips. Ta hellre en mindre kamera, som du kan hänga över axeln, eller ännu hellre fästa på bröstet, än en större kamera som ligger nedpackad i ryggsäcken 100 procent av tiden.

Fotograf: EMRIK JANSSON ÅRE, SYLARNA 2019 Bilden är tagen i en klassisk ränna i Tempeldalen i Sylarna. Jag var där för första gången med ett gäng vänner för att plåta och åka skidor. Vi startade i Storulvån, som ligger ungefär 16 kilometer från platsen, och tillbringade en halv dag med att ta oss dit. Vi gick och gick, med podd i lurarna och pulka bakom. Så gick vi lite till. Vädret var på topp den här dagen så vi svettades så in i bängen. När vi kom fram fick jag positionera drönaren och vänta på att de andra tog sig upp till rännan för ett åk. Sedan hade jag bara fyra chanser på mig. På bilden är det Anders Olsson som åker, han som följde med för att visa oss just det här åket. Och det roliga är att han var den enda i gänget som inte var professionell skidåkare, men det lyckades bli den bästa bilden den dagen. Ögonblicket är fångat med en drönare och bilden är helt oredigerad – normalt sett så redigerar jag alltid mina bilder men denna blev så pass dramatisk att jag inte tyckte att man behövde göra något med den. Det var otroligt starkt solljus den här dagen och då är det bara drönare som funkar. När solen står som allra högst på himlen kan det bli ganska platta bilder om man inte letar efter lite annorlunda vinklar. Fotograferar man med drönare så blir det också en

fördröjning, så man måste trycka av en stund innan själva ögonblicket man vill fånga. Det är lite trixigt! Jag tycker att drönare har tagit mitt fotograferande till en ny nivå. Det blir så lätt att få en cool vinkel på ett annars ganska vardagligt åk. VAD FOTAR DU HELST? Jag gillar att få med det här wow:et, att fånga känslan precis som den var i ögonblicket. Jag gillar också när man verkligen får jobba för bilden. När man lägger så otroligt mycket tid på att ens ta sig till ett ställe, kommer fram och kanske bara får några chanser på sig att få till en bra bild. Och när man får det blir det liksom extra speciellt. De bilder som jag blir riktigt nöjd med är ofta sådana som andra människor kanske inte blir lika imponerade av. Det är lite roligt och frustrerande på samma gång. De kan bli superimpade av en bild på en ren från Åreskutan, som var superenkel att ta, men förstår inte hur mycket arbete som ligger bakom en annan. DITT BÄSTA FOTO-HACK? Jag har alltid med mig en liten blåsbälg i ryggsäcken. Den ligger alltid där så slipper jag tänka på det. Det är en sådan särskild för kameror som man rengör sensorn med. Det kan verkligen förstöra en hel dag när man plåtar med en prickig sensor.

Fotograf: SOFIA SJÖBERG FRANKRIKE, CHAMONIX 2020 Jag, skidåkaren Jacob Wester (även min bättre hälft) och vår slovenska vän Bine Zalohar var uppe en eftermiddag utanför skidsystemet i Chamonix. Vår förhoppning var att snön skulle ha samlats lagom mycket på just det här facet så vi kunde fånga några fina och snabba svängar på bild. Mitt mål var att ta en bild som visar på skidglädjen mellan vänner, men även att få med deras svängar nedför berget på ett grafiskt intressant sätt. En utmaning med skidfotografering är att man ofta bara har ett försök på sig. Gamla skidspår förtar ofta helhetsupplevelsen av bilden och den här dagen hade vi bara ett face som passade, så vi var tvungna att få det rätt på första försöket. Rent tekniskt ligger utmaningen mer hos skidåkarna än hos mig som fotograf, i alla fall i just det här fallet. Mitt jobb var att positionera drönaren för att sedan följa skidåkarna nedför facet. Hur bra min bild skulle bli hänger lite på positionen, men desto viktigare är tajmingen mellan Jacob och Bine.

Bine stod på en klippa lite nedanför Jacob vilket innebar att han måste droppa lite efter Jacob, men inte så mycket efter att han hamnar för långt efter. Bilden är ett par svängar ner för facet och för bildens skull var det viktigt att skidåkarna var så nära varandra som möjligt, vilket de lyckades väldigt bra med. VAD FOTAR DU HELST OCH VARFÖR? Jag älskar all typ av foto ute i naturen och min favorit är när man kombinerar natur med skidåkning eller surfing. Jag får en kick av att följa atleterna i kameran, även då jag själv aldrig är involverad mer än på avstånd, och det känns som man delar dagen trots att man ofta upplever den på olika sätt. DITT BÄSTA FOTO-HACK? Man måste först och främst ta med sig en kamera och hitta en lösning så att det inte känns jobbigt att ta upp den eller att be sitt sällskap vänta lite. Ta din tid med att hitta vinkeln, ibland gör det hela skillnaden att sätta sig ner på huk. Jag rekommenderar även alla att skaffa en okej kamera och börja fota raw. Bildredigering är inte så svårt som många tror och du kommer garanterat att få ett bättre slutresultat.

”Mitt mål var att dels ta en bild som visar på skidglädjen mellan vänner, men även att inkorporera deras svängar nedför berget på ett intressant grafiskt sätt.”

Fotograf: BENNY BYSTRÖM SAREK, SKIERFE 2020 Bilden är tagen uppe på Skierfe, i Sarek nationalpark, i hjärtat av Rapadalen. Den fotades på 24 millimeters brännvidd och består av fem bilder som har sytts ihop till ett panorama. Västra sluttningen som syns i bild stupar nästan 700 meter lodrätt ner i dalen och berget reser sig 1 179 meter över havet. För mig är det en ynnest att få fota och uppleva vackra platser i Sverige. I Alperna radar de spektakulära vyerna upp sig, och ofta är det inte mer än en timmes vandring upp till toppen. I Lappland däremot får en verkligen jobba för bilderna genom långa vandringar, vilket gör belöningen desto större. Vi har inte de högsta bergen, men det finns något oerhört estetiskt tilltalande med den svenska naturen, speciellt i bergen och skogarna uppe i norr. Alla som har vandrat i Sarek vet att det tarvar en rejäl insats. För att ta oss upp till berget behövde vi inte korsa några vattendrag eller utstå mygg men känslan en har är att stigen aldrig tar slut. Efter nästa platå kommer alltid en ny dal och ju längre en går, desto längre inser en att en har kvar. Med ett par mil i benen sedan tidigare gör sig olika känningar påminda. Bra skor, yllestrumpor, mat och rikligt med vatten är viktigt för att hålla motivationen uppe.

VAD FOTAR DU HELST OCH VARFÖR? Människor i storslagna landskap. Att fota natur och landskap kan vara underbart och olika väderförhållanden kan förändra en scen totalt. Men det är något med den mänskliga dimensionen som adderar ett ytterligare lager till bilderna. En människa i bilden gör givetvis att storleken på berget eller vidden på landskapet bättre går att uppfatta, men människoinslaget skapar också kontext och berättar en historia. I mitt fotande jagar jag känslor. Ett ansiktsuttryck, hur någon lutar kroppen eller hur ljuset finfördelas genom någons hår kan ge upphov till olika känslor. Det mänskliga elementet pushar mig även att vara mer kreativ vilket ibland resulterar i bättre bilder, ibland sämre, men jag är övertygad om att kreativiteten måste vara motorn i skapandet, annars tröttnar en förr eller senare. DITT BÄSTA FOTO-HACK? Jag brukar ha ett Capture Camera Clip som jag fäster på ryggsäckens axelrem framtill vid bröstet. Då slipper jag bära kameran i handen och kan snabbt komma åt den när ögonblicket uppenbarar sig. Walkie-talkies är också ett grymt verktyg. Det behövs i kontakt med modellen/kollegan för att ge regi/instruktioner. Särskilt vid dåligt väder då ljud färdas långsammare.

Gear hacks: •

Får du fukt på insidan av linsen, låt den självtorka. Om du torkar bort det kommer linsen att börja imma igen.

•

Sätt inte goggles på en varm hjälm eller mössa, då immar de igen på några sekunder.

SE BRA UT Text: Live Jørstad Bakka / Fotograf: Sofia Sjöberg

Dags att skaffa nya goggles – och självklart väljer du de snyggaste, de täcker ju halva ansiktet. Ingen bra taktik, men du är inte ensam, utseendet är inte allt när det handlar om goggles, funktionen är faktiskt ännu viktigare. Du vill ju inte bara se bra ut, utan också se bra. Och nyckeln till att se bra är linsen. Vi lägger linsen under lupp och tittar närmare på allt du behöver veta. Det finns flera saker att tänka på när du väljer lins. Många av oss går efter det vi tycker ser coolt ut, men olika linser har faktiskt olika egenskaper. Linser finns i alla regnbågens färger, och hur mörk eller ljus linsen är innebär att den släpper igenom olika mycket ljus och är anpassad till olika typer av väder och miljöer. Med rätt lins ser du fler detaljer och tydligare kontraster, vilket i sin tur innebär att du får bättre överblick och kontroll. För att få en bättre förståelse för vilka linser du ska ha och vilka som fungerar bäst i olika situationer, har vi pratat med Atle Enberget från Sweet Protection. Vad är viktigt att tänka på när man köper nya goggles? – Det att gogglesen passar både ansiktet och hjälmen är naturligtvis det viktigaste. Därefter kommer själva linsen, som är den viktigaste komponenten i alla goggles. När du väljer goggles är det viktigt att du väljer en lins som passar de förhållanden du planerar att åka i. Alla linser har ett specificerat VLT (Visible Light Transmission). Denna måttenhet säger något om hur mycket ljus linsen släpper igenom, och därmed vilka förhållanden linsen passar bäst i. Ju lägre siffra, desto mindre ljusgenomsläpp. Det finns flera olika typer av linser – polariserade, fotokromiska och speglade bland annat. Vilka ska man använda när? – Polariserade och fotokromiska används knappt för vintergoggles. Spegeleffekt, eller speglad, är enkelt förklarat en beläggning på linsen som gör det omöjligt att se igenom utifrån. Detta används normalt mest på linser med lägre VLT, designade för bra väder och mycket sol.

Har färgen på linsen någon betydelse? – Det enkla svaret är nej. Hur mörk eller ljus linsen är kommer dock att vara viktigt för hur mycket ljus den släpper igenom. Hur många goggles behöver man egentligen om man bara åker ett par veckor om året? Finns det en ”allround”-lins? – Vi rekommenderar att du helst bör ha två olika linser: en för molniga och krävande förhållanden och en lins för delvis eller mycket sol. Om du ska välja en lins rekommenderar vi en lins med medel VLT (20–25%). Om man ska ut på topptur och är på jakt efter högfjällsoch glaciärgoggles, är det något speciellt man bör tänka på? – För högfjällsbruk, mest relevant för goggles, rekommenderar vi linser med lägre VLT. Även i molnigt väder behöver ögonen mer skydd i dessa miljöer. Vid soligt väder bör man överväga en riktigt skyddande lins med VLT nedåt 4% eller mindre.

Här är några allmänna riktlinjer för linser: 0–19% VLT: Idealisk för ljusa, soliga förhållanden. 20–40% VLT: Bra för mångsidig användning. 40+% VLT: Idealisk för molnigt och svagt ljus. 80–90+% VLT: Nästan klart glas för mycket svagt ljus och nattförhållanden.

NAVIGERA MED KOMPASS 3 ENKLA STEG! Text: Jenny Wikman / Fotograf:Oscar Hessling

Visste du att den vattenfyllda kompassen är en svensk uppfinning? Företaget bakom innovationen heter Silva och har även lagt grunden till dagens navigering med kompass, nämligen den busenkla Silva 1-2-3-metoden! Du behöver: en kompass med vridbart kompasshus, norrpil och/eller nord–sydlinjer, samt en riktningspil. Linjalkompass eller syftkompass funkar lika bra.

Lägg kompassen på kartan så att långsidan följer den sträcka du vill ta dig. Alltså från punkt A till punkt B med riktningspilen i din rörelseriktning.

Vrid kompasshuset så att dess norrpil pekar mot kartans norr – och dina nord–sydlinjer ligger parallellt med kartans meridianer.

Ta upp kompassen – rikta den så att kompassnålens norr står i linje med kompasshusets norrpil. Vips så visar nu kompassens riktningspil åt vilket håll du ska gå i verkligheten!

Titta med hjälp av den ut ett synligt riktmärke, till exempel ett träd en bit framför dig i rätt kurs, och börja traska. När du når ditt riktmärke tar du fram kompassen igen och tittar ut ett nytt. Riktmärke – traska – nytt riktmärke. Upprepa tills du är framme!

RIKTNINGSPIL

K O M PA S S H U S

K O M PA S S N Ã&#x2026; L

NORRPIL

FÄRDIGFRUSET

– SÅ HÅLLER DU TEMPEN I TÄLTET Text & fotograf: Jenny Wikman

Få saker förstör tältglädjen som att huttra i sovsäcken. Addnature skickade sin mest frusna kollega på vintertältning för att knäcka koden en gång för alla. Här är receptet på hur du håller värmen i tältet – från konventionella tips om liggunderlag och sovsäck till mindre konventionella gear hacks.

En snabb sökning på frasen ”jag fryser när jag tältar” ger 234 000 träffar på Google. Och på engelska, ”freezing while camping”? Över 18 miljoner träffar. Jag är alltså inte ensam fryslort, men tillhör eventuellt någon sorts världselit. Bredvid min kontorsplats står ett litet värmeelement som HR snällt har kånkat in. Så när jag i mars packade väskan för minusgrader i Jämtlandsfjällen blev mitt skrivbord en sorts avlastningsstation för värmande prylar och tips från tröstande kolleger. En knapp veckas vintervandring senare tycker jag mig ha knäckt koden! MARKISOLERING – SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA Det första att fråga sig efter en eländig köldnatt är inte varför sovsäckens temperaturangivelse ljugit för dig – utan vad ditt liggunderlag egentligen går för. I dag finns en uppsjö av utföranden och temperaturklassningar och hos oss på Addnature hittar du övervägande uppblåsbara underlag. De är bekväma och ger även en luftfylld, isolerande barriär mellan dig och markkylan. Många är dessutom fyllda med värmande syntetisolering som står pall på tjäle och snö. Under vintervandringen sov jag på ett liggunderlag som isolerar ner till cirka –17 grader. Eller, som det heter på campingspråk: R-värde 4,8. R-värdet är den branschstandard som samtliga varumärken anger för sina liggunderlag och som du alltså kan använda för att jämföra dem sinsemellan. Skalan går från R-värde 1–2, för sommartältning, till R-värde 6 och uppåt för extrema vintermiljöer – där du dessutom kompletterar med ett underlag i cellplast mellan snön och det uppblåsbara liggunderlaget.

Glöm dock inte att temperatur och kyla är otroligt individuellt. Som den fryslort jag är använder jag numera liggunderlaget med hejdundrande R-värde 4,8 även under sommarens fjällvandringar och cykelsemestrar – och sover som en stock!

Gear hack: Addera en räddningsfilt till liggunderlaget En reflekterande värmefilt är inte bara hjälpsam vid olycksfall. Den är också fiffig att ha om nätterna blir kyligare än du räknat med. Bred ut den mellan sovsäck och liggunderlag – den ena sidan reflekterar tillbaka markkylan nedåt medan den andra riktar tillbaka din kroppsvärme upp mot sovsäcken. SOVSÄCKEN – SÅ LÖSER DU DEN EVIGA EKVATIONEN Att välja sovsäck är att dyka in i en hel vetenskap: dun, syntet, olika temperaturgränser, dam- respektive herrmodeller och olika längder – variablerna är många. Valet mellan dun och syntet avgörs av vilket äventyr du ska ut på. Under vintervandringen sussade jag i en otroligt gosig dunsäck. I förhållande till sin värmande förmåga (ända ner till –30) var den otroligt komprimerbar och lätt att bära med sig på turskidorna. I ett vinterlandskap med ständiga minusgrader hinner varken snö eller is tina och bli särskilt blött – dunsäcken hålls alltid torr, vilket är en förutsättning för att den ska värma dig. Ska du ut på blötare äventyr – kanske paddla kajak – är en syntetsäck bättre. Den förlorar inte sin isolerande förmåga utan värmer även om den blir blöt. Syntetsäckar är billigare men slits också lite snabbare. Dessutom är de tyngre och större, även om det finns många bra alternativ på marknaden. Vår, sommar och höst använder jag en syntetsäck under såväl fjällvandring som paddling – den är bara isolerad för att värma ner till –1,6 grader, men tar ändå lika stor plats och vikt som vintertältningens dunsäck med värme ner till –30. För temperatur finns det tre gränsvärden att känna till: komforttemperatur, temperaturgräns och extremtemperatur. Komforttemperaturen anger den temperaturgräns där en normalbyggd kvinna förväntas sova bekvämt. Temperaturgräns anger den temperaturgräns där en normalbyggd man förväntas sova bekvämt. Extremtemperaturen är den kyla du förväntas överleva – om du håller dig vaken i sovsäcken. Enklast är att se temperaturangivelserna som ett spann från

kallast till varmast. Generellt fryser kvinnor mer än män och generellt håller du värmen bättre om du sover på mage än på rygg. Temperaturerna mäts alltså från det kallaste – en kvinna som sover på rygg (komforttemperatur) – till det varmaste – en man som sover på mage (temperaturgräns). Är du kille och fryslort? Gå efter komforttemperaturen i stället så bör du hitta rätt med lite marginal. Det finns även damspecifika sovsäckar, ofta extra isolerade på strategiska, kalla punkter som kring fötter och höfter. De kan också ha lite annan geometri, som större utrymme kring höfterna men smalare snitt runt axlarna – och är så klart kortare än herrsovsäckarna. För att maxa sovsäckens livslängd förvarar du den bara i kompressionspåsen när du är ute på äventyr. Tryck och knöla ner den i påsen – undvik att rulla eller vika, då kan isoleringen dela upp sig och lämna kalla fläckar. Väl hemma förvarar du den hängande i ditt förråd, eller i en större, luftig nätpåse. Då behåller den sin isolerande förmåga längre.

Gear hack: Förkorta sovsäcken (och lidandet) Visste du att din längd styr vilken sovsäck som passar dig? Om sovsäcken är för lång och dina fötter inte når ner att värma upp fotboxen kan du snöra av säcken med en snodd, ett skosnöre eller kanske remmen till ditt stormkök, så att den passar bättre.

Gear hack: Gör ditt eget värmeelement av en vattenflaska När du kokar kvällsteet – koka upp extra vatten och fyll en värmetålig vattenflaska. Vrid igen korken ordentligt så att ingen fukt rinner ut under natten. Stoppa den gärna i en strumpa för att inte riskera att bränna dig, och sedan ner i en drybag för att ytterligare säkra mot läckage. Voilà – ett element! Sovsäcken bevarar sedan värmeflaskans temperatur i princip hela natten.

PYJAMAS – EN VANDRARE I FÅRAKLÄDER Ett ordentligt ylleunderställ och ett par yllestrumpor är det enda som behövs för att hålla dig torr och varm i sovsäcken. Ull är ett temperaturreglerande material som värmer dig i kyla och naturligt transporterar bort fukt från huden till plaggets utsida. Som bonus kan ylleplagg dessutom självrenas på vädring när du är på vandringstur långt borta från tvättmaskiner! Håll dig helst till detta enda lager av kläder – det är nämligen du som värmer upp sovsäcken, inte tvärtom. Om du i desperation drar på dig fleecetröja, extra sockor och tjockare byxor ovanpå får du se upp med dåligt ventilerande material som hindrar varm luft att flytta sig i säcken. Resultatet blir lätt ännu mer huttrande – följt av en morgon med öm kropp, tömd energidepå och total ovilja att lämna tältet och koka morgonkaffet. Vilka mellanlager funkar då? You guessed it – ylle!

Gear hack: Byt ut mössan mot en balaklava Mössor har en tendens att krypa upp och rymma från hjässan under natten, medan en balaklava sitter still och dessutom värmer hals och kinder. Välj gärna en i mjukt och värmande ylle. LINERN – ETT ESS I ROCKÄRMEN Sovsäckslakan görs i material som siden, bomull eller ylle. Väljer du ett varmare material – merinoull, fleece eller syntetisolering – kan linern faktiskt sporra temperaturgränsen något. Dessutom förlänger den hållbarheten på din sovsäck då den gör att du inte behöver tvätta själva säcken lika ofta – det är mycket enklare att bara slänga linern i tvättmaskinen.

Gear hack: Handvärmare För en billig peng kan du som fryslort säkra upp tältvistelsen med några kemiskt luftaktiverade värmepåsar. För att din kropp ska klara att värma upp frusna extremiteter som tår och fingrar måste du först och främst hålla bålen varm. Med en liten värmekudde i byxlinningen är saken biff!

De tre budorden mätt, färdigkissad och varm • Eftersom det är du själv som värmer upp sovsäcken så behöver kroppen förutsättningarna att göra just detta. En sådan förutsättning är att du ätit dig mätt under kvällen så att det finns energi som kroppen kan omvandla till värme. • En annan är att du är uppvärmd redan när du kryper ner i säcken. Några upphopp utanför tältet kan vara lagom – du ska bli varm men inte svettig. • Fukt binder nämligen kyla, vilket för oss till punkt nummer tre: länge leve kvällspissen! Förutom att det är outhärdligt svårt att somna kissnödig så är det också mer sannolikt att du fryser under natten med en vätskefylld blåsa.

NAKSHE-GHALAT

Join the band.

odd band of scientists, artists, designers and adventurers, we’re pushing the boundaries of how outdoor clothing is made. Together with our customers, we’re recycling, renting, repairing and reusing our way to a new, sustainable outdoor industry.

TOGETHER WITH AN

DO GOOD, PLAY HARD, PUSH BOUNDARIES AND HAVE FUN / HOUDINISPORTSWEAR.COM

GRÄV NER DIG! Text: Anna Kernell / Illustratör: Elin Edling

Det finns många olika typer av snöbivacker, och många metoder för att gräva. Vilken typ och metod du väljer bör i första hand bestämmas utifrån dina förutsättningar. Det är alltid bättre att komma i skydd snabbt om det stormar, än att hitta den perfekta snödrivan. Här beskriver vi två nödbivacker som är bra att kunna när du toppturar på kalfjället.

Platsen framför allt Var uppmärksam på din omgivning hela tiden när du är ute. Notera lämpliga platser för en bivack som ni passerar under turen, även om vädret verkar stabilt. Då vet du vad du ska ta sikte på om ovädret hotar att dra in. Först och främst måste du försäkra dig om att området du väljer att gräva på inte är lavinfarligt. Sedan letar du efter läsidor och bäckraviner. De är lämpliga platser för bivackbygge därför att snön förs dit av vindarna och samlas i mindre raviner, sänkor och bakom små höjder. Dessutom slipper du undan vinden, vilket gör det enklare att gräva samt minskar risken för att det driver stora mängder snö över bivacköppningen.

NÖDKANTGROP En nödkantgrop byggs i drivor med tydlig kant och tillräckligt snödjup för att alla i gruppen ska få plats. Sondera snödjupet med en lavinsond, det gör att du slipper stöta på en sten efter att du börjat gräva. GÖR SÅ HÄR: 1. Skotta bort eventuellt överhäng och lössnö. Börja gräva högt upp i drivan, så högt att du kan se över kanten. Detta är viktigt för att du ska kunna gräva dig rakt upp genom taket, för att komma ut om ingången snöat igen under natten. Det blir även mindre jobb då den snö du skottar kan falla ner och få plats nedanför ingångshålet. 2. Med de första spadtagen formar du ett uppochnedvänt V. Ett sluttande tak avleder dropparna som bildas ut mot kanterna i stället för att de droppar rakt ner. Ingångshålet grävs rakt in, cirka 70 centimeter brett, och kan gärna vara ganska högt då det är enklare att arbeta vidare med full ståhöjd. 3. Gräv rakt in, cirka 70 centimeter per person, och utvidga sedan ena sidan. Där gräver du ut en brits i sitthöjd där ni kan sitta. Gräv även ut en ränna längs väggen vid britsen så att du skapar en avrinning ner på golvet, den gör så att vattendropparna som bildas i taket inte samlas där ni ska sitta. Om det dåliga vädret håller i sig och ni tvingas stanna kvar kan ni bygga ut på både bredden och längden, om drivan är tillräckligt stor. OBS: Väggar och tak bör vara minst 20 centimeter tjocka för att skapa en stadig konstruktion och isolera mot kylan. 4. Gör ett ventilationshål, med cirka 10 centimeters diameter, med en skidstav, och låt staven sitta kvar så blir det enkelt att rensa upp om det snöar. Hålet bör gå rakt upp nära ingångshålet så att det inte drevar igen på natten. Titta till ventilationshålet regelbundet och rensa om det behövs. 5. Flytta in er själva och all utrustning i bivacken så att inget försvinner i snöyran. Spadarna behöver ni ha på insidan om ni måste gräva er ut efter ett kraftigt snöfall. 6. Stäng igen ingångshålet med det ni har till hands. Använd stavar, skidor, vindsäck och täta igen med snö. Ryggsäcken kan fungera som dörr.

NÖDGROP Hittar ni ingen lämplig driva kan ni i stället gräva en nödgrop. Det räcker med ett snödjup på cirka 1,5 meter. Även här ska väggarna vara minst 20 centimeter tjocka. GÖR SÅ HÄR: 1. Gräv ett cirka 70 centimeter brett dike. På längden räknar du med ungefär 1 meter per person. 2. När du kommit ner en bit under snön utvidgar du hålet åt sidorna. Ungefär 1 meter på vardera sida. 3. Täck öppningen med skidor, stavar och vindsäck. Täta med snö och använd ryggsäcken som dörr.

Tänk på: • Nummer 1: Övning ger färdighet. Det absolut viktigaste är att du ser till att träna på att bygga bivack, innan du behöver kunskapen. Stressiga situationer förvirrar även den som är van. När det krisar ska allt sitta i ryggmärgen – du ska helst inte behöva tänka på vad du gör.

• Undvik att bli blöt! Det är nästintill omöjligt att torka kläder i en snöbivack så försök undvika att bli blöt när du bygger. Anpassa klädsel och arbetstakt så att du inte börjar svettas mycket och var noga med att borsta av all snö från kläder och skor.

• Bygg i tid! Tänk på att det tar en stund att gräva en bivack. Börja innan det blir skarpt läge och ni befinner er i full storm.

• Ha alltid med dig pannlampa, tändstickor och värmeljus.

• Mät! Det är sjukt svårt att veta om väggarna är tillräckligt tjocka när du väl är inne och gräver. Ha en lavinsond, eller en pinne på ungefär 25 centimeter, nära till hands, och mät medan du bygger.

• Ha termos och värmejacka lätt åtkomliga under natten så att du kan dricka varmt och lägga värmejackan över dig om du fryser.

RÄDDAREN I NÖDEN

Text: Lif Hydén / Fotograf: Max-Michel Kolijn

Kaffepanna, myggstift, solglajor – vad är egentligen viktigt att packa med sig på turen? De där tre kan vara nog så viktiga, men en sak som du aldrig bör lämna hemma är första hjälpen. Vi djupdyker i första hjälpen-kittet tillsammans med Olivia Kiwanuka – läkare, VD för Adventure Medicine och äventyrare.

Eftersom du läser den här tidningen så gissar vi att du gillar att vara i naturen. Kanske spelar du i samma liga som Annelie Pompe och Renata Chlumska, alltid på väg ut på äventyr, eller så kanske du är ny på det här med outdoor och hungrig på en rejäl dos med inspiration. Oavsett vem du är så undrar vi: Vad vet du om säkerhet?

slipper den debatten när det hettar till, då har ni något att utgå ifrån, även om det kan förändras.

De flesta av oss har aldrig behövt stirra döden i vitögat ute till fjälls. Vår erfarenhet av skarpa lägen är rätt skral och rätt naivt tar vi ofta tryggheten för given.

– Du behöver till exempel kunna göra ett tryckförband, vilket är svårt på någon annan, men ännu svårare på dig själv. Öva, öva, öva på olika situationer innan du ger dig i väg.

Olivia Kiwanuka är kirurg på Södersjukhuset i Stockholm, med en bakgrund inom neurokirurgi och ortopedi. Hon är dessutom en av Sveriges mest erfarna expeditionsläkare, och har bland annat bestigit Kilimanjaro hela 20 gånger och behandlat allt från skavsår till hjärnödem. Hon är ackrediterad dykläkare och grundare av företaget Adventure Medicine som utbildar inom vildmarksmedicin samt erbjuder expeditionsläkare för alla möjliga strapatser i naturen.

VAD SKA JAG HA I KITTET? Komplex fråga, vi vet. Det beror så klart på vilken sorts tur det handlar om, men Olivia ger ändå några grundläggande tips på saker som man bör packa ner:

Helt rätt person att snacka med för att damma av våra kunskaper, alltså. Vi kokade kaffe och ringde upp Olivia, för att prata om vilka grundläggande kunskaper som behövs – när olyckan är framme, och liv kanske står på spel. VAD SKA JAG TÄNKA PÅ INNAN JAG GER MIG UT? – För att få en bra upplevelse är det är A och O att tänka till innan och göra en ordentlig riskanalys. Då ska du framför allt tänka på tre saker: Vad kan hända? Vilka blir konsekvenserna om de här sakerna händer? Vad är sannolikheten att de händer? – Analysera terrängen du eller ni ska befinna er i och gradera möjliga scenarier. Vissa saker är väldigt ovanliga, men om de händer så är de livsfarliga, exempelvis glaciärsprickor. Samtidigt som andra saker kan vara jobbiga men inte farliga, som skavsår på randonnéeturen. Du behöver inte vara MacGyver, men du måste trots allt vara redo, för smått såväl som stort. Det är där den gamla goda erfarenheten kommer in. Har du gjort turen innan eller behöver du skaffa kunskap om området? Skapa dig en realistisk uppfattning, packa för väder och var medveten om vilka personliga risker som finns. Olivia betonar att innan du och dina vänner ger er ut är det viktigt att ni pratar ihop er ordentligt: – Är ni ett gäng som ska ge er ut, se till att snacka ihop er innan. Vad händer om någon vill avbryta och vända, hur delar ni upp er? Vad gör ni om det blir dåligt väder? Om någon börjar må dåligt, låt aldrig den personen vända om ensam. Prata även om ledarrollen i olika situationer så att ni

Nu kan det vara så att du gillar att flyga solo och njuter av att tillbringa tid ensam i naturen, något som också är härligt så klart. Ensamvargen måste dock vara extra noggrann:

– Kommunikationsmöjligheter, tryckförband, läkemedel som receptfria värktabletter och plåster – gärna i överskott, elastisk linda för stukningar, såromläggningar eller improviserat tryckförband. Generellt sett är det bra att ha med sig saker som går att använda till flera saker. Låt oss stanna upp ett ögonblick innan vi går vidare. Alltför många packar ner första hjälpen och vet sedan inte hur de ska använda sakerna, eller hur man korrekt ser till att till exempel en person har fria luftvägar. Gör hemläxan. VILKEN KUNSKAP ÄR AVGÖRANDE I ETT SKARPT LÄGE? – Det är förmågan att agera. Det är sällan man gör mer skada än nytta, så det är bättre att försöka hjälpa till än att bli paralyserad. Även om du inte kan göra någonting perfekt så är det oftast bättre att göra någonting än ingenting alls. Exempelvis: befinner sig den skadade personen i en farlig miljö, till exempel där ett stenras kan ske, är det bättre att du flyttar på personen än att du problematiserar för mycket kring att hen kan ha skadat nacken. Vi kan träna upp förmågan att agera genom att gå kurser, öva och förbereda oss mentalt med att tänka igenom vad vi gör om någonting sker. Olivia berättar vad hon själv alltid gör för att fokusera bättre: – Ett bra knep för att behålla lugnet i en nödsituation är att ta dig tid att andas djupt innan du sätter i gång. Andas i fem sekunder, vänta, få ner pulsen lite och låt det som har hänt sjunka in – sedan agerar du. Spring inte blint in i en situation som du inte har hunnit värdera eller bedöma. Let’s face it: Även den mest inbitna fjällräven, med aldrig så många säkerhetskurser i bagaget, kan uppleva obehaget med att hjärnan sviker vid stress. Vid en olycka kan det vara lätt att stirra sig blind på att någon blöder – och helt missa att

personen inte andas. Olivia förklarar tryggt att det finns några minnesregler att hålla sig fast vid under stormen, och att den vanligaste hjälper dig att hantera det som dödar först: – För att komma ihåg i vilken ordning du ska prioritera åtgärder kan du tänka: L-ABCDE, som står för: Livsfarligt läge, Airway (öppen luftväg), Breathing (andning), Circulation (cirkulation och blödning), Disability (medvetande, rörelse, känsel) och Exposure (helkroppsundersökning och skydd för omgivning). VAD HÄNDER OM JAG BLIR KALL? Ska ni ut på tur i vinterlandskapet är det också bra att ha koll på köldskador och nedkylning. Många som ger sig ut vid minusgrader underskattar hur kallt det blir när man inte är i rörelse och glömmer att ta vindens kyleffekt med i beräkningen. Olivia utvecklar hur vi bör agera om en vän blir nedkyld till fjälls: – Det är viktigt att fortsätta att skydda mot kyla genom extra kläder, sovsäck, vindskydd med mera. Ge varm, sockerhaltig dryck för att öka kroppens värmeförhöjande förmåga, och försök att skapa värme genom att placera värmeflaskor eller värmeplattor i armhålor, på bröstkorgen och på ryggen för bästa effekt. Det bästa du kan göra är att skydda och isolera den nedkylda personen i väntan på hjälp.

Ytterligare ett knep är att ha med sig klassiska handvärmare, små plattor som snabbt sprider värme vid aktivering. När det gäller köldskador så bör du hålla koll på de första symtomen: att huden tappar känsel och blir vit och kall. Avslutningsvis berättar Olivia att det är viktigt att ha koll på varandra, speciellt när kylan kryper sig på: – En nedkyld person slutar att tänka rationellt och kan bli oförmögen att påverka sin egen situation. Bestäm därför ett buddy-system i förväg där två personer är ansvariga för att regelbundet kolla upp varandra under turen. Som med allting finns det olika nivåer av kunskap, men med grunderna på plats kommer du långt. Vad det här handlar om är att vi för fulla drag ska kunna njuta av vår natur och alla upplevelser den bjuder på. Att vi ska kunna ge oss ut med nyfikenhet i blicken, pirr i magen och förväntan i steget. Känna oss fria. Tjuta av glädje när våra skidor skär genom nyfallen snö. Det handlar om att vi ska ha koll på hur vi räddar en väns liv om oturen är framme. Det handlar om att ta ansvar. För visst ska vi fortsätta att älska äventyren, vi ska bara göra det med ödmjukhet och respekt inför det oväntade.

ALLTID REDO! Med rätt förberedelser klarar du även riktigt kniviga situationer. Så här tacklar du det oväntade. KYLA: 1. Ta med ordentligt med kläder, för att ha värmande lager men även till ombyte om du blir blöt. 2. Kroppen gör av med mycket energi när den blir kall, så ät ordentligt före, under och efter din tur för att förebygga nedkylning. 3. Läs vidare i Hooked om hur du bygger en bivack ifall ovädret skulle knacka er på axeln. 4. Nedkylning: Gör en uppvärmningspåse i väntan på hjälp. GÖR SÅ HÄR: 1. Vind- och vattentätt yttermaterial, t ex en tältduk . 2. Isolera invändigt med liggunderlag och sovsäckar. 3. Lägg den nedkylda personen i påsen, på liggunderlag och i en egen sovsäck. 4. Lägg varma flaskor/handvärmare på personens bröstkorg och i armhålor. 5. Stoppa om med en överlevnadsfilt som reflekterar in värme mot personen. 6. Om en person har varit med om en olycka och du vill inspektera en ytlig skada, t ex på armen, men samtidigt skydda mot nedkylning kan du klippa upp halva ärmen, dra upp och sedan tejpa fast kläderna igen. På så sätt bibehåller personen värme.

SKADA: 1. Bygg en bår av fyra stavar och tre skaljackor, alternativt en tältduk. 2. Bygg en pulka: Vira ihop dina skidor, trä in ett rep/ snöre/buntband/vad du har tillgängligt i hålet längst fram (många skidor har ett) och dra din packning. 3. Använd en tampong för att få stopp på blödning om du har en punktskada, t ex en stav har gått in i låret. 4. Gör en improviserad mitella av kläder vid armskada, t ex en axel som gått ur led.

ÖVRIGT BRA ATT HA: 1. Papper och penna så att du kan lämna ett meddelande i en fjällstuga du passerar. 2. Förvara din första hjälpen i en vattentät påse. 3. 1 meter cordelette-rep som kan användas för att t ex bygga bår eller pulka. 4. Dextrosol, snabb energi som även går att blanda med lite varmt vatten för att göras drickbart. 5. Visselpipa. 6. Överlevnadsfilt.

EPIC GEAR

GEAR HACKS

Text: Olof Lange / Fotograf: Emelie Voltaire

Epic meaning particularly impressive or remarkable; ”the climb last night was epic”. Gear meaning equipment or apparatus that is used for a particular purpose; ”I would never survive without my camping gear”. Put together ”epic” and ”gear” form a noun describing the epicness of the equipment provided by Addnature: epic gear. Genom att själva omarbeta utrustning till en ny eller bättre funktion – att ”hacka” den – tar vi grejerna ett steg längre, och en del gear funkar bättre att hacka än annan. Det kan först ta emot att klippa i något fint eller att packa det som egentligen skulle slängas. Ta med en spackelspade och barnpulkan från förrådet på första vinterturen i Hemsedal? Men det öppnar helt nya möjligheter till att optimera din packning för just dina äventyr och lägga pengarna där de verkligen gör skillnad. Har du väl börjat så blir det en rolig utmaning och i stället svårt att sluta. När det handlar om gear hacks så är ingenting heligt och allt är tillåtet. Det kan bara bli bättre!

Rocka gamla sockar Om du inte delar det nygamla intresset för att stoppa sockar så kan de ändå ha mycket kvar att ge även när de har fått hål i hälen. Lägg dem i skovårdslådan till nästa gång kängorna behöver lite kärlek. Trä tådelen över fingrarna så applicerar sockan och värmer in fett och vax bättre än någon borste kan göra. Sedan är det bara att putsa upp precis som på gamla filmer, också det med en socka så klart. När häl och tår har trampat hål igenom så är oftast skaften fortfarande felfria. Klipp av dem och använd som sköna värmare runt handleder eller vrister, eller som extra vaddering på ryggsäckens remmar. Om sockan ger upp mitt under turen – då är det din tur att spela upp kvällens dockteater vid lägerelden.

Metallslöjd Aluminiumfolie från kökslådan hemma kan lösa matlagningen också ute i naturen. Den är lätt, kompakt och kan återanvändas till olika funktioner efter behov. Ett vindskydd snabbar på matlagningen och värme reflekteras tillbaka av folien. Lägg en sten eller två på kanten för att hålla den på plats. Många kökslösningar har flera kärl men bara ett lock. Sätt folien över när det är flera rätter på gång eller för att snabba på stekningen. Eller skippa köket helt genom att lägga ett foliepaket med mat direkt i glöden och lätta packningen från extra grillutrustning. Under fina dagar med eldningsförbud kan du i stället i sann scoutanda grilla sotfritt med folien som reflektor och maten mitt i brännpunkten. Aluminiumburkar kan man tyvärr alltför ofta hitta långt ute i naturen, men med lite finurlighet kan de komma till nytta. Skär eller klipp upp burken till ett superlätt ark av aluminium som kan bli vindskydd till ditt kök, eller linda den tunna plåten hårt runt stången och fäst med tejp för att laga en trasig tältbåge. För den som gärna fixar och trixar med sin utrustning finns det gott om instruktioner för att med hjälp av enkla verktyg skapa ett komplett friluftskök med spritbrännare av tomma burkar. Ett tips om du pysslar hemma: Slipa av färgen innan du öppnar burken.

De små tingens gud En rem hänger och slänger i vinden, något i fickan slår konstant mot benet eller en vattenflaska som är svår att komma åt. Det finns många små saker som kan uppstå under en tur som inte är direkta problem, men under timmar och dagar av samma sak kan de bli droppen som urholkar stenen. Då är en tunn gummilina värd sin ytterst låga vikt i guld! Knyt fast något som med ett snöre, men med fördelen att det nu enkelt går att lossa eller fästa om och om igen. Höftbältet går fortfarande att justera, men den extra längden hålls på plats. Med en vattenflaska på ena axelremmen och kikaren redo på den andra är det bara att fortsätta utan distraktioner. En ögla av lite starkare gummilina på fästpunkter och stormlinor minskar belastningen på tältduk och tarpar i hård och byig vind.

Hur långt är ett snöre? Några meter snöre eller rep kan rädda många situationer! Som skosnöre, till att binda ett trasigt tält, bygga en provisorisk bår, laga ryggsäcksremmar eller surra nyfunna skatter på ryggsäcken. Men vilken typ och tjocklek är mest användbar? Ett flätat snöre på 3–6 millimeter löser praktiskt taget allt. Det finns tunnare linor av superstarka fibrer som Dyneema eller Dacron, men de är svårare att jobba med och är inte lika mångsidiga. Kan du föreställa dig att försöka knyta ett snöre på 1 millimeter med handskar? Det finns ett stort utbud av så kallad paracord med kärna och mantel, som är lätt att arbeta med och fungerar till det mesta. Kryssmarkeringarna på en vinterled sitter på 40 meters avstånd från varandra, så med ett lätt rep som är några meter längre kan du och en kompis på ett säkert sätt hitta nästa kryss – också när du knappt ser handen framför dig. En person stannar vid ett kryss och den andra fortsätter med repet mellan er tills det sträcks och kan då genom pendling i sidled hitta nästa markering.

Skummis med många talanger Uppblåsbara madrasser är sköna att ligga på, men fasta liggunderlag av skum är garanterat punkteringsfria och kan användas till så mycket mer. Många ryggsäckar har en ryggpanel av skumplast som du också kan plocka ut för använda som sittdyna, en sådan kan du själv fixa av en bit liggunderlag. En vanlig lösning från lättviktsvärlden är att rulla nattens liggunderlag löst i ryggsäcken ”burrito style” och sedan fylla det med resten av packningen – det ger hela väskan en förvånansvärd stabilitet som också kan ersätta en trasig ram i fält. Varför har alla snickarbyxor fickor för knäskydd, men nästan inga skalplagg? Tejpa en bit av en sittdyna på insidan av byxknäet som tar udden av hårda underlag och ger skydd mot kylan i marken eller snön. I en nödsituation kan en bit liggunderlag också användas för att ge samma stöd som spjälor åt ett skadat ben eller en bruten arm. Då kommer det redan nämnda snöret också väl till pass! Och om isen inte bar på skridskoturen så är en bit isolerande dyna väldigt skön att stå på medan du byter om till torra och varma kläder.

Tre snabba vinterhacks: • Tänk att snö kan ge sådant glid, men ibland sitta så hårt. Spackelspaden är kanske det enda som verkligen fungerar för att få bort packad snö och is från skidor och stighudar. En enkel lösning på något som annars kan bli ett riktigt gissel. • På skridskoisen kan ett litet snedskär eller en spricka lätt bli en vurpa. Det blir inget högt fall, men blankis gör riktigt ont att landa på. Sportiga skydd med knäskål av plast tar smällen utan problem så att du kan resa dig igen, säga ”det gick bra” till kamraterna och skrinna vidare. • Förankra tältet med skidor och stavar. Gräv ner staven på tvären och packa snön ovanpå, så sitter den ordentligt och kan användas för flera fästpunkter. Skidorna är bäst att bara sticka ner med bakänden för att slippa packad snö i bindningarna.

TEJPSKOLAN

FÖR DIG SOM OFTA HAMNAR I KLISTRET Text: Olof Lange / Fotograf: Emelie Voltaire

En bit tejp kan fixa det mesta. Vem har inte själv tejpade kläder och utrustning hemma? Det finns mycket att välja på men ute i fält behöver vi en eller två pålitliga allkonstnärer. För har vi inte mest nytta av en bit tejp just i situationer vi inte kunnat förutse? ONE TEJP TO RULE THEM ALL Duck tape, gaffa, Gorillatejp – den har ungefär lika många namn som användningsområden. Silvertejp har använts i rymden och många har den alltid i packningen. Framgångsreceptet är uppbyggnaden i tre lager. Klistret fäster på nästan allt och väven gör den stark och rivbar. Silvertejpen briljerar i att sätta ihop delar av utrustning och göra tätningar, och styvheten möjliggör hacks som att tillverka en matskål helt i tejp, ett fodral till kikaren eller rädda synen och näsan med egna skygglappar på provisoriska glaciärglasögon. Tvinna tejpen som ett snöre eller sätt ihop den klister mot klister till en rem åt byxorna eller ryggsäcken. Några hårda varv över känga och byxslut håller vattnet ute under ett kort vad och några varv runt skon håller ihop en trasig sula. Om det inte går att laga med silvertejp så har du använt för lite. PLÅSTER PÅ SÅREN På kroppen är det brun sårtejp som gäller, inte silvertejp. Den andas och skadar inte huden. Tejpa fötterna redan vid första tecken på skavsår så kan du slippa blåsor helt och hållet, vilket så klart är ovärderligt på vandring. Som stark vävtejp utan beläggning kan den användas som alternativ för mjukare lagningar på kläder eller extra grepp på en skidstav. TEJP PÅ VINTERTUR När temperaturen sjunker går många material lätt sönder och klistret i vanliga tejper kanske inte fungerar alls, så var noga med vad du tar med på vintertur. Mer avancerade produkter har ofta angivet vilka temperaturer de klarar. Vill tejpen inte fästa kan du också prova att värma den innanför jackan innan du applicerar den. I PACKNINGEN När du inte behöver hela rullen, hur packar du då lagom

mycket? Gramjägaren tar minsta tänkbara mängd upprullat på någonting annat i väskan. Ett bra knep, även om andra gärna tar någon extra meter för säkerhets skull. Rulla tejpen på vattenflaskan, tändaren eller vandringsstaven så finns den alltid nära till hands. ATT TEJPA ETT TÄLT En reva i tältduken är ett riktigt mardrömsscenario och den vanliga silikonbeläggningen gör duken svår att tejpa. Det finns specialtejp som binder med silikonet för en permanent lagning, men den har en härdtid på flera dagar så för en fältlagning får du i stället både sy och limma. Duk med PUbeläggning däremot går fint att laga med silverhjälten, eller ännu hellre en lätt och stark tejp för spinnakerduk. Värt att tänka på när du väljer tält. BÄST OCH SÄMST Kopieringstejp och maskeringstejp är bra till sitt, men de gör liten nytta på turen. För ett krävande äventyr utan marginal för trasig utrustning så sticker den ovannämnda segeltejpen ut, både i styrka och pris. Mycket starkare än vanlig vävtejp ger den smidiga lagningar som tål både saltvatten och solljus. Det finns olika grovlek och armeringsväv och som tur är säljs den i rullar med bara några meter på. TEJP IT OR LEAVE IT? För tillfällen då tejp inte klarar jobbet eller inte går att fästa på utrusningen är några buntband bra att ha. Bäst i klassen är band som har en kärna och låsbygel av metall, överdragen med plast. De är superstarka, lätthanterliga och klarar sträng kyla. Dessutom går de att trä igenom hål, öglor och spännen som är svåra att laga på annat sätt. Ps. Vik in änden innan du stoppar undan tejpen, svårare än så är det inte att slippa frustration och grå hår i förtid. Ds

GEAR CARE Text: Anna Kernell / Fotograf: Emelie Voltaire

Friluftsgrejerna som följer med dig på dina äventyr blir både älskade och flitigt använda. Och förr eller senare går de sönder. Bara att hiva och köpa nytt – eller? Inte alls, tar du hand om dina grejer kan du se till att de får ett långt liv. Och om de går sönder finns det många reparationer du klarar själv. Hooked guidar!

TÄLT VÅRDA För att ditt tält ska hålla så länge som möjligt ska du först och främst se till att inte använda det till något som det inte klarar av. Ska du vandra ovanför trädgränsen bör ditt tält vara designat för högfjäll och mer exponerad terräng. Likaså bör du ha ett tält som är till för vintertältning om du ger dig ut under vintermånaderna. UV-strålning bryter ner både vävar och impregnering så tänk på att inte låta tältet stå i solen för länge. Lämna skorna utanför, skaka ur tältet efter användning för att få bort smuts och använd gärna ett skyddsgolv. Det är betydligt lättare att byta ut ett skyddsgolv än att sy om och laga själva golvet.

LAGA Sömmarna på tältet utsätts för hårda påfrestningar så se till att kontrollera dem regelbundet och applicera Seam Grip där det behöver förstärkas. Du kan även fixa små hål i tältduken med Seam Grip, så det är en riktigt bra grej att ha i sin arsenal. Har du fått en reva eller ett hål mitt på ett golv eller en vägg så räcker det med en reparationslapp i samma material som tältduken. Lappen bör täcka 1–2 centimeter utanför hålet åt alla håll och ha rundade kanter, vilket du kan fixa med en sax om lappen inte redan är rundad. Klipp bort lösa trådar och fibrer längs hålet, rengör området och applicera lappen. Stryk gärna Seam Grip längs kanten för extra slitstyrka och väderbeständighet. Låt sedan torka ett dygn under tyngd.

Gear hack:

Det är viktigt att tältet är torrt innan du packar ner och lägger bort det. Häng upp det på tork och förvara det så rymligt som möjligt så att det får plats att andas.

Har du en steamer? Stryksteama området kring hålet på båda sidor av tältduken. Det kommer att göra materialet slätt, och reparationslappen blir lättare att sätta på samt fäster bättre i duken.

Med tiden tappar impregneringen sin vattenavvisande effekt och du kommer att bli tvungen att bättra på. Nikwax och Fibertec har till exempel miljövänligare alternativ i smidig sprejform. Res tältet ordentligt så att du inte missar en enda fläck. Se till att alla dragkedjor är stängda och att tältet är väl rengjort innan du börjar, impregneringen fäster nämligen inte på en smutsig yta. Läs instruktionerna till impregneringen och följ anvisningarna.

Rör det sig om en skada på ett belastat ställe, som i ett hörn nära en infästning till en båge eller nära en dragkedja, så bör du sy ihop hålet innan du tätar med en lapp. Detta gäller även för material som är svåra att limma eller tejpa på grund av materialets struktur och yta. Om tältet har fått sig en lång, rejäl reva eller punktering längs en söm och du känner dig osäker på dina reparationsförmågor eller de verktyg du har till hands, är det bäst att ta hjälp av en expert och lämna bort det på reparation.

SOVSÄCK VÅRDA Sköter man sin dunsäck kan den bevara loft och isoleringsgrad i mer än 20 år. Syntet tappar sitt loft snabbare men påverkas också av skötseln. Gör det till en vana att använda sovsäcksliner och eventuellt sovsäcksöverdrag. Det blir både skönare och varmare och de gör också att sovsäcken håller längre då den inte behöver tvättas lika ofta, vilket sliter på säcken. Se till att säcken är helt torr innan du lägger undan den efter ditt äventyr. Förvara den luftigt, aldrig komprimerad. Helst hängande, annars i den stora packpåse som ibland följer med vid köpet. Förvaras den i komprimerat tillstånd förlorar den sitt loft och isoleringsförmåga i förtid. TVÄTTA Din sovsäck kommer oundvikligen att bli smutsig med tiden och behöver därför rengöras någon gång ibland, även om du ska försöka tvätta den så lite som möjligt. Läs tvättråden noga innan du sätter i gång. Tvätta med ett milt tvättmedel, gärna ett som är specifikt framtaget för sovsäckar, och har du en dunsovsäck bör du tvätta med ett duntvättmedel för att den ska behålla sitt loft. Använd inte sköljmedel då det bryter ner den smuts- och vattenavvisande ytan på materialet. Syntetsäckar kan torktumlas eller hängtorkas medan dunsäckar mår bäst av att torktumlas en längre tid på låg värme. Räkna med en torktid på cirka 3–6 timmar beroende på tjocklek och kvalitet på dunet. Avbryt programmet 1–2 gånger i timmen och bearbeta eventuella dunklumpar för hand så att dunet blir fluffigt och jämnt fördelat. Om säcken har långa eller stora kanaler behöver du se till att dunet ligger jämnt fördelat över hela säcken. LAGA Om du får ett hål i sovsäcken när du är ute på tur brukar lite silvertejp räcka för att nödlaga. När du sedan kommer hem kan du antingen sy ihop hålet eller laga det enkelt med självhäftande reparationslappar. Börjar det sticka ut dun ur sovsäcken ska du försöka peta tillbaka in dem igen genom att dra tillbaka dem från insidan. Drar du i stället ut dem så kommer det skapa ett större hål vilket leder till ännu större dunläckage.

LIGGUNDERLAG VÅRDA För att liggunderlaget ska behålla sin ursprungliga form och optimala funktion måste det förvaras rätt. Ett uppblåsbart liggunderlag förvarar du torrt, utrullat och med ventilen öppen. Ett liggunderlag av cellplast förvaras helst platt men har du inte plats kan du rulla ihop det lite lösare än om du ska ut på tur. TVÄTTA Håll ditt liggunderlag i form genom att tvätta det en gång per säsong. Har du använt insektssprej bör du tvätta av underlaget direkt du kommer hem. Du kan enkelt skölja av och rengöra det med milt allrengöringsmedel i duschen. Om du tvättar ett uppblåsbart liggunderlag måste du dock vara noga med att stänga alla ventiler först så att du inte får in vatten i det. LAGA Uppstår det en reva i ditt liggunderlag av cellplast kan du sätta en bit silvertejp över. Med ett uppblåsbart är det lite knepigare, men med reparationslappar eller ett reparationskit kan du åtgärda de flesta små hål på ett kick. Om du vet var hålet är följer du nästan samma steg som vid lagning av tält: Töm liggunderlaget på luft, lägg det platt och rengör det, helst med alkohol om materialet tål det. Klipp ut en självhäftande reparationslapp i lämplig storlek (om du inte har förskurna lappar i reparationskittet). Applicera lappen och låt torka under tryck. Om du inte vet var hålet är blåser du upp liggunderlaget och baddar ytan med en svamp dränkt i såpvatten. Håll utkik efter små bubblor. Torka av området och markera sedan stället där det började bubbla. Töm madrassen på luft och låt sedan torka innan du lagar med reparationslapp.

FÖRTROLLAD AV IS Text: Anna Kernell / IIllustratör: Elin Edling

Vår kollega Olof Lange är inte bara minimalist ut i fingerspetsarna, med modevärlden i ryggen och kajakbygge i sikte, han är också en hängiven långfärdsskridskoåkare. Här berättar han om tre turer som toppar det mesta – rena rama is-poesin.

MÅNSKEN PÅ MJÖRN Att glida fram i mörkret med månen som strålkastare och is under fötterna är något som alla borde få nöjet att uppleva. Det finns ett moment av spänning när man åker skridskor på natten; lite läskigt är det. Du ser inte isen lika bra och du kan heller inte läsa av den lika långt framåt som på dagen. Så du får vara på din vakt. En annan aspekt av det är att det känns lite förbjudet och därmed extra speciellt. Precis som när man var liten och för en gång skull fick vara uppe sent för att titta på stjärnfall eller fira in det nya året. Jag var ganska nyinflyttad i Göteborg då jag ställde in siktet på Mjörn, en ganska stor sjö som ligger utanför Alingsås och som åks flitigt av dem som bor runt omkring. Det är enkelt att ta sig till Mjörn med pendeltåg och buss från Göteborg – du kan hoppa av på ett ställe, åka en tur och sedan hoppa på tåget på en annan hållplats. Ska du åka på natten behöver du verkligen ha koll på isen för att vara helt säker på att den är bra. Ett tips är att åka tillsammans med en skridskoklubb som har koll på området. Den här gången valde jag att åka med Göteborgs Långfärdsskridskoklubb där några i gänget hade åkt samma rutt under dagen och visste att isen var bra. När vi kom fram till Mjörn möttes vi av några minusgrader, en stjärnklar himmel och ett månsken som lyste upp den kolsvarta blankisen framför oss. Det första som slog mig var hur allt skalades bort. Hur mörkret koncentrerade upplevelsen till känselspröten i kroppen och det lilla ögonen kunde se. På något sätt blev upplevelsen starkare när min ”värld” krymptes. Vi hade ju månljuset som lyste upp vår väg (och pannlampor redo om de skulle behövas) men i övrigt var det kolsvart. Precis som på en helt stilla sjö speglade sig natthimlen i isen. Och framför mig trängdes iskristaller med himlens stjärnor som avtecknade sig i det mörka. Det kändes nästan som att åka på självaste himlen. Där i mörkret var det liksom bara jag, himlen och isen. Det skapade en overklig känsla av att befinna sig i en egen, mystisk värld där jag svävade fram i det okända.

ISFÖNSTER I VISTASDALEN Vistasdalen är ett jättevackert område som jag har paddlat flera gånger på sommaren, en stor öppen dalgång med lite flacka sidor och kalfjäll på topparna runt omkring. Lite högre och taggigare berg kan man skymta norröver. Här är det många som vandrar på sommaren och åker skidor på vintern, men för andra är det bara en plats att passera på vägen till Kebnekaise. Jag har hört en del som har klagat på att Vistasdalen är tråkig att vandra i för att det lätt känns som en transportsträcka, och det kan vara rätt blött och jäkligt. Men att åka skridskor där var något helt annat. Första gången jag åkte i Vistasdalen gav jag mig ut med en kompis som aldrig hade stått på ett par långfärdsskridskor tidigare. På den tiden var det ganska få som åkte skridskor i Kiruna, det är inte så ofta det går att åka överhuvudtaget eftersom snön ofta lägger sig samtidigt som isen. Några entusiaster fanns det ju men absolut inte samma nätverk och information som i Stockholms- och Göteborgsområdet. I stället fick man spana på sociala medier och gå på hörsägen. Och just den här gången hade vi hört oss för och gissat oss till att det kunde finnas is i Vistasdalen. Vi startade i närheten av Nikkaluokta. Här, där älven rinner ut i sjön, är det nästan som ett litet delta. Vi tog kurs norrut mot Vistasstugan, längs älven som slingrar sig igenom landskapet. På sina ställen var det väldigt grunt vatten, där vi kunde se stenar och sand på botten, och någon fisk som simmade förbi. Vid starten nere vid utloppet kunde vi ligga ner på isen och titta på sjögräset som svajade i strömmen inunder. Första biten var vattnet som bredast och lugnast. Där fanns

många små biflöden, våtmarker och sjöar runt omkring som vi kunde åka in i och utforska när andan föll på. Men ju högre upp vi kom, desto mer spännande blev det och desto mer fick vi leta oss fram och vara noga med att läsa av isen. Landskapet förändras och blir mer kuperat norröver. Mer kringelikrokar och krökar som väcker upptäckargnistan till liv då man lockas till att se vad som händer runt nästa krök. Att vara helt själva i vildmarken, i fjällvärlden, och färdas på en för oss outforskad is var helt otroligt. Henke som inte alls åkt förut skrattade nästan hela tiden för han tyckte det var så roligt. Vi var dock lite nervösa eftersom vi inte hade åkt där förut och visste att det kunde vara rätt strömt på sina ställen, så vi kände oss fram ganska försiktigt. Och helt ensamma var vi så klart inte, det finns mycket djur i området och vi såg spår av både ren och järv. Vi följde älven högre och högre, tills den sa stopp. En skarp krök med en bred sandbank, ett typiskt ställe där man får vara extra uppmärksam, i svängen runt kröken blir vattnet gärna extra strömt. Så jag tänkte ”jag tar innersidan, för att vara på den säkra sidan”. Men just när jag började snedda över kände jag hur isen började svikta och knaka och hann precis svänga tillbaka. Vi blev stående där vid kröken ett tag, tittade längtansfullt upp över älven och funderade på vad som fanns bakom nästa krök. Sedan vände vi tillbaka. När vi kom tillbaka till bilen var vi mer än nöjda med vår upptäcktsfärd, och precis när vi satte oss för att köra tillbaka till Kiruna började det snöa. Tung blötsnö förvandlades till ymnigt snöfall och påminde oss om hur förgänglig långfärdsskridskosäsongen är. Vi hade lyckats pricka in några av de få åkbara timmar det året bjöd på.

Gear hack: Ett bra tips när du åker långfärdsskridskor är att inte ha någon utrustning på framsidan av kroppen (förutom isdubbarna så klart). Det kan nämligen bli ett hinder om du går igenom isen och något fastnar i iskanten när du försöker ta dig upp. Det är svårt nog att bemästra ett oavsiktligt plurr – du behöver inte ytterligare en stoppkloss om du råkar hamna där.

”En av de sakerna som är roligast med att åka långfärdsskridskor är att det alltid är så himla olika förhållanden. Man kan aldrig veta hur isarna ska vara. För isarna ändras. De rör sig. De lever och förändras med vädret och säsongen. De gånger man då får till ett åk som känns så där unikt, då är det riktigt kul.”

BLANKIS I FJÄLLBACKA Det är något speciellt med att åka skridskor på ett istäckt hav. Dels för att chanserna att faktiskt kunna åka på havet är mycket mindre än på sjöar. Dels för att havsis beter sig annorlunda. Den är segare, lite mjukare, knäcker inte och bryts inte sönder lika lätt. Ibland kommer en dyning utifrån havs som går in under isen så att det ser ut som att hela isen går i vågor lite mjukt. Om man åker på lite tunnare is så kan man se på dem som åker framför att de åker som i en grop där de trycker ner isen under sig. Ett år fick jag skapa ett unikt skridskominne som jag kommer att vårda länge, plocka fram alla slaskiga jular kantade med dimma, regn och blåst. Just det här året under mellandagarna bjöd Fjällbacka på sällsynta långfärdsskridskoförhållanden. Solen fullkomligt strålade och isen sträckte sig bort mot horisonten där den låg, tjock och blank som en nypolerad spegel. Och här bör det understrykas – dessa förhållanden hör inte till vanligheterna på Västkusten. Snarare brukar blåsten förstöra den is som lägger sig – när det någon sällsynt gång är tillräckligt kallt. Mot dessa odds rådde en krispig kyla på 10 minusgrader, ackompanjerad av en klarblå himmel och 8 centimeter blankis. Magi! Jag och en grupp rutinerade åkare gav oss ut för att upptäcka havet på ett nytt sätt. Ett hav som vi annars brukade ta oss fram på med kajaker, SUP:ar och båtar. Vi sicksackade oss fram mellan karga klippöar, med västkustspittoreska hus i bakgrunden och ett till synes oändligt vilande hav framför oss, fruset i tid och rum. Känslan var: Världen ligger öppen för oss, vi kan åka vart som helst – det är bara att ta för sig. Den känslan tecknade sig som ett stort leende hos varje person i gruppen, som dröjde sig kvar under hela turen och långt in på kvällen. När vi kom fram till bilen igen så bestämde vi oss alla för att åka en sväng till. Ingen ville åka därifrån. Vi visste att det kunde dröja år innan en sådan här möjlighet uppenbarar sig igen.

UPPKOPPLAD, FRIKOPPLAD, AVKOPPLAD KAPA FÖRTÖJNINGARNA OCH KASTA LOSS FRÅN VARDAGEN Text: Lif Hydén / Fotograf: Fabian Omne

Digital nomad – det är svårt att hitta ett begrepp som är mer 2020 än så. Släng på termen van life och surfing så snackar vi 100 procent ultrahipp livsstil. Men hur lyckas du egentligen med det flexibla kontoret, och är det så härligt som det verkar? Ibland kan jag inte låta bli att garva åt mig själv – jag är i princip en vandrande (rullande?) kliché. Jag bor i en ombyggd van (som självklart har en surfbräda på taket) och sköter mitt arbete på distans. Titt som tätt möter jag människor som kallar mig för just digital nomad, och det låter så Instagramvänligt att jag nästan börjar fnissa. Jag är absolut inte en cool person som har överlistat systemet, däremot trivs jag med att ha upplevelserna utanför dörren och att inte alltid veta vad framtiden bjuder på. Låt mig börja med att förklara det moderna begreppet digital nomad, så att alla är med på vad jag pratar om. Kort och gott kan det beskrivas så här: en person som jobbar platsoberoende med hjälp av digitala verktyg och använder världen som kontor. Det där med att ha ”världen som kontor” är öppet för tolkning, du kan lika gärna sitta i en soffa i Sollefteå som ligga på en strand i Indonesien. Det beror helt på vem du är och vad du trivs med. För min del blir jag kreativ och motiverad av friheten att själv kunna bestämma miljö och parkerar helst mitt rullande hem vid det stora blå. Jag har egentligen alltid varit en person som trivs med det oväntade och det visade sig att van life erbjöd precis det: möjligheten att upptäcka nya platser och ha äventyren precis runt knuten. Jag kan parkera vid foten av ett berg och topptura som after work eller sova bredvid det mjuka havet och ge mig ut bland vågorna före första morgonmötet. Det gör att jag känner mig levande. Lyxen med distansarbete är att jag får pyssla med någonting givande utan att ge upp den livsstil som gör mig till mitt bästa jag. Att få öppna mina bakluckor mot naturen och hälla upp en kopp kaffe vid datorn gör att jag presterar på topp.

En lärdom som många av oss har dragit av coronapandemin är att vi inte behöver komma in till kontoret varje dag för att sköta våra jobb. Vi som har datorn som vårt främsta redskap har gått från att kliva in på kontoret klockan åtta varje dag och ut i verkligheten igen klockan fem, till att jobba hemma i köket, eller på gården, eller i sommarstugan … och då är steget inte så långt till att ta kontoret ut på vägarna.

DET BÖRJADE MED EN ROSTIG BIL VID HAVET Min dröm om det fria livet väcktes för fem år sedan när jag och grabben jag är kär i drog till Australien och flyttade in i en rostig Toyota HiAce med pop top från 1985. Under åtta månader bodde vi längs med den vidsträckta, salta kusten och upptäckte charmen med att ha naturen som vardagsrum. När vi kom tillbaka till Sverige såg livet plötsligt annorlunda ut: lägenhet i Åre, tacos på fredagar och ett jobb som innebar att kränga prylar till stressade turister. Ni förstår att kontrasten blev minst sagt skarp. Det tog inte långt tid innan vi gav efter för den rivande längtan i bröstet och befann oss på resande fot igen. Jag tog mina första, osäkra steg in i den digitala världen genom att börja frilansa som skribent åt skidforum och skidtidningar i Sverige. Jag hade koll på skidåkning och tyckte om att skriva vilket gav mig någonting att utgå ifrån. Jag startade enskild firma – och förstod absolut noll av företagsekonomi, men jag gav det ett helhjärtat försök. Samtidigt började jag och killen bygga om en van, och trots att ingen av oss var en stjärna på att snickra blev den till slut

Kolla in Lifs van life pĂĽ Instagram: @fab.lif 71

JOBB SOM FUNKAR PÅ DISTANS: Försäljare Kundtjänst Social media manager Marknadsföring i alla former Redigerare Digital specialist (statistik, SEO o s v) Skribent/journalist Fotograf Ekonom Grafisk formgivare Copywriter Översättare Webbdesigner

klar. Medveten om att jag låter ännu mer som en klyscha måste jag ändå få säga: Våga tro på din förmåga och ge det du längtar efter en ärlig chans. Klart som fasen att det är läskigt, men herregud vad det är värt det. SE FLER LÖSNINGAR OCH GE DET ETT FÖRSÖK Jag trivs verkligen med mitt arbete, men det finns en del som jag måste kompromissa med. Fysiska möten med kolleger uteblir och jag måste ha rejält med disciplin för att inte distraheras av min omgivning. För mig väger de positiva delarna trots allt tyngre, men du som är nyfiken på distansjobb behöver börja med att fundera på vilken livsstil som du mår bra av. Fråga dig själv vad du värdesätter högst i din tillvaro. Är det tryggheten? Är det rutinerna eller att snacka strunt med favoritkollegan över eftermiddagsfikan? Då kanske det där med distans inte är din kopp te. Känner du däremot en gnagande längtan efter en mer äventyrlig vardag kan det vara helt rätt väg att gå. För att komma i gång kan du börja med att svara på dessa tre frågor: Vad hindrar dig från att testa? Förutsättningar spelar självklart en stor roll, men se på frågan utifrån din situation och klura på vad som stoppar dig. Är det diverse ursäkter som egentligen bottnar i att du är rädd för att misslyckas? Vad är det värsta som kan hända om du provar och ångrar dig? Troligtvis är svaret inte så dramatiskt. Var ödmjuk mot dig själv och ta det inte för allvarligt, det löser sig. Vilka är dina styrkor? Skriv ner dina främsta styrkor och kunskaper samt olika sätt att använda dem på. Tillåt dig att tänka högt och lågt utan att slå ner på idéerna som dyker upp. Fundera på vad du kan tänka dig att jobba med och hur det skulle kunna se ut. Saknar du relevant kompetens? Skaffa dig ny kunskap för att ta dig framåt. Det kan vara genom att läsa en kurs eller gå en utbildning, men även genom att kolla på Youtube-tutorials, läsa böcker, ta en praktikplats och att öva. Det handlar egentligen bara om att börja att lägga den första pusselbiten och vara beredd att göra jobbet. Hur vill du bo? Känns det där med van life som något för dig så rekommenderar jag det varmt i kombination med distansjobb. Det är mycket mer bekvämt än vad många först tror, och du behöver inte ha matchande mjukisoveraller med din partner och grilla flintastek varje kväll bara för att du bor i en bil. Är du orolig för att det blir för dyrt? Jag sålde av en drös med grejer hemma, hittade en bil för ett schyst pris på Blocket och byggde om den med överblivet virke jag fick köpa loss för en billig peng. Jag sa dessutom upp min lägenhet och skippade att betala hyra vilket gav mig lägre

levnadsomkostnader. Det finns massor av sätt att göra det på, stort som litet. Strunta i att köpa nya, överflödiga prylar och lägg i stället de pengarna på din framtida dröm. TRÖTTNAR JAG PÅ ATT BO I EN BIL? En fråga jag väldigt ofta får är hur verkligheten ser ut i en van. Du har säkert sett bilder på sociala medier där solkyssta digitala nomader jobbar från sin bil, sippande på en iskall dryck och med ett bländande leende på läpparna. Det är inte min verklighet, jag måste tyvärr meddela att jag större delen av tiden ser ut som ett trash med håret på ända och frukostdisken kvar på bordet bredvid datorn. När du bor på 7 kvadratmeter – och jag gör det tillsammans med min partner – får du prioritera bort vissa saker. Du håller dig självklart fräsch genom att duscha eller bada i havet, men att till exempel ha en stor garderob med sju olika par sneakers och fem modeller av jackor blir lite svårt. Bli inte avskräckt nu, du vänjer dig faktiskt snabbt vid att ha färre ägodelar och du får mer tid till att se det fina i enkelheten. För mig innebär livet i min gula bil och distansjobb livskvalitet. Jag mår bra av att tillbringa mycket tid i naturen, vare sig det är sittande på en surfbräda i väntan på vågor, i en kajak över stilla vatten eller bara genom att få äta min lunch med tårna i gräset. Det är klyschigt, men jag fullkomligt älskar det. När jag får blanda in naturupplevelser i min vardag fokuserar och levererar jag bättre på jobbet, vilket i sin tur gör min arbetsgivare nöjd. Det finns oändligt med vägar att gå för dig som längtar efter att göra något liknande, och i takt med att världen blir allt mer uppkopplad öppnas fler möjligheter upp. Det finns en mängd olika yrken där du kan sköta dina arbetsuppgifter från vilken plats som helst – hemma i soffan eller på ett hippt kafé, med den obligatoriska juicen vid din sida, vilket som funkar lika bra. TIPS FÖR DIG SOM REDAN JOBBAR PÅ DISTANS: Ibland kan fritid och jobb flyta ihop och det kan vara svårt att hålla koncentrationen uppe. Ett knep är att behålla vissa rutiner även när du är på resande fot, som att exempelvis bestämma arbetstider redan innan dagen startar.

Tre viktiga saker för en digital nomad i bil: 1. Bra mobilt internet, både i mängd och styrka. 2. En inverterare för att ladda datorn. 3. Solpaneler eller/och batterier som ser till att du har tillräckligt med el.

Hur många sporter är du?

Hooked on Adding Nature

Articles inside

UPPKOPPLAD, FRIKOPPLAD, AVKOPPLAD

FÖRTROLLAD AV IS

GEAR CARE

TEJPSKOLAN

EPIC GEAR GEAR HACKS

RÄDDAREN I NÖDEN

GRÄV NER DIG!

FÄRDIGFRUSET – SÅ HÅLLER DU TEMPEN I TÄLTET

NAVIGERA MED KOMPASS 3 ENKLA STEG!

Se bra ut

BAKOM LINSEN

TA TÅGET TILL FJÄLLUPPLEVELSEN

CLASH OF CLIMATES

20 YEARS OF ADDING NATURE

Hooked on Adding Nature