Hooked on Adventure Running by addnature

on adventure running nr 7 / 2022

NO MATTER HOW YOU ADD NATURE, WE’VE GOT YOUR BACK.

FÖRBERED DIG FÖR DITT NÄSTA LÖPÄVENTYR Birger Jarlsgatan 43, Stockholm 59°20’21.562’’ N | 18°4’ 2.806’’ E www.addnature.com

FÖRORD

För första gången i den tre år långa Hooked-historien har redaktionen haft ett intresse för huvudtemat som bäst kan beskrivas som svalt. Vi har hängivna klättrare och några som paxar alla artiklar på tema toppturer. Men bara en ensam löpare, som inte kan förväntas bära hela numret på sina axlar. Vi fick därför börja ställa oss frågan: Varför löpning? Frågan har inte bara resulterat i en hel artikel där vi söker svaret, utan även gett oss berättelser från annorlunda löpäventyr och kunskaper om utrustningen på en närmast molekylär nivå. Löpningen är inte platsbunden, den kan utföras var som helst och hur som helst. Spring kort eller riktigt långt. Spring ut i skogen, spring vilse eller upptäck en ny plats med löparskorna. Kombinerar vi löpning och äventyr är möjligheterna oändliga. Vi hoppas att det här numret kan få ointresserade läsare att hitta en väg in i löpningen, och redan frälsta löpare att skaffa sig mer inspiration och kunskap. Vi vill passa på att tacka våra vänner och kollegor som gått loss på löptemat och entusiastiskt delat med sig av historier och kunskap.

Frida Dagis Brand & Marketing Nordics

Multisportaren Marika Wagner

INNEHÅLL 15

ADDNATURE + LÖPNING = SANT

TUFF UTMANING I NATURSKÖN FÖRPACKNING

Vi laddar upp inför Åre Extreme Challenge.

MULTISPORTAREN MARIKA WAGNER

Om tjusningen med adventure racing, drivkraft och envishet.

INTE DIN VANLIGA STUGTUR

En annorlunda första dejt och sju mil löpning på fyra dagar.

GANSKA NÄRA, RIKTIGT MÄKTIGT

Klättring i norska Flatanger, hem för världens svåraste klättringsled.

INKÖRSPORTEN TILL TYNGRE KLÄTTRING

TRAILTRENDER

GENOM ÅREN

VARFÖR TJATAR ALLA OM LÖPNING?

TRIMMA LÖPFÖRMÅGAN

ULTRALÄTT BO FÖR ULTRALÖPARE

LÖPARSKONS ANATOMI

RÄTT VERKTYG FÖR JOBBET

Anna Kernell söker svaret på stigarna.

Välj rätt löparskor för din fot och terräng.

42 VARFÖR TJATAR ALLA OM LÖPNING?

TRAILTRENDER GENOM ÅREN

FULL FART FRAMÅT!

Ryggsäck, väst eller bälte? Vi hjälper dig att packa för löpningen.

ULTRALÄTT FÖR LÖPNING

TA PULSEN PÅ PULSKLOCKAN

KLÄDKOD: FLANELL

IDROTTARE NIO TILL FEM

Bergslöparen Johanna om prestation och upptäckarglädje.

FULL FART FRAMÅT!

TIDNINGSMAKARE Julia Jundzill

· Emelie Voltaire · Frida Dagis

ANSVARIG UTGIVARE

Ulrika Lundmark Uddvägen 7, 131 54 Nacka 08-403 047 03 info@addnature.com / www.addnature.com

REDAKTION

MEDARBETARE

· ·

Anna Kernell Emma Carlsson Jenny Wikman Lina Åsberg Mattias Rastbäck Olof Lange Oscar Hentmark Pim Shaitosa Timothy Latte Anette Andersson Manne Forsberg John Kingstedt Ryno Quantz Darren Hamlin Emrik Jansson Matti Rapila Andersson Martin Olson Otto Norin David Nilsson Törnblom

TACK TILL ·

Carl Ringborg Erik Desmeules Jenny Sundberg Oskar Eriksson Victor Inggårde Andreas Nordgren

OMSLAG Emrik Jansson

COPYRIGHT Innehållet på dessa sidor är skyddat av upphovsrätten. Detta gäller texter, bilder samt grafisk form. Om någon information används i pressmeddelande eller liknande måste källan anges. Användning av innehåll måste avtalas skriftligen med Addnature. Citera oss gärna men glöm inte att ange källan. Med reservation för korrektur- och tryckfel. © Addnature 2022

Magasinet är tryckt hos Trydells Tryckeri Svanenmärkt trycksak, 3041 0140

I vår välkomnar vi flera nya märken till oss på Addnature, låt oss presentera dem. Fjällräven

Från tidlös, funktionell och slitstark design till vandringseventet Fjällräven Classic – inget märke är lika starkt förknippat med svenskt friluftsliv som Fjällräven. I en värld där allt tycks gå väldigt snabbt och mycket är slit och släng är Fjällräven en trygg motpol. Målet har alltid varit att skapa produkter som bara blir snyggare med tiden och kan ärvas från generation till generation. Så, om du inte hittar ditt nya plagg hos oss, be att få kolla igenom föräldrarnas garderob.

Knowledge Cotton Apparel

I KIKAREN

Kollektioner inspirerade av naturen och kläder i ekologiska och återvunna material är mycket av det som kännetecknar Skandinaviens Patagonia. Det danska märket har uppnått en klimatneutral status sedan 2019 genom att minska sin egen energiförbrukning och investera i klimatkompenserande projekt.

Topo Designs

Topo Designs har gjort en kort paus i vårt sortiment, men nu är det Colorado-baserade märket äntligen tillbaka. Det grundades av Jedd Rose och Mark Hansen, som längtade efter den friluftsutrustning de växte upp med: det multifunktionella och enkla med klassisk estetik. Dock är det inte nostalgin som driver dem, utan viljan att hylla friluftsutrustningens arv. De använder beprövade designer som grund och litar på att klassiker är klassiker av en anledning. Märket har gått från skiss och symaskin i den egna källaren till en produktion som når oss i Norden. Det är vi glada för.

Pajak

På andra sidan Östersjön hittar vi det polska familjeföretaget Pajak. Det grundades på 80-talet, när Polen hade en riktig guldålder inom alpinismen. I Pajaks portfolio hittar vi de dunisolerade sovsäckarna, som vi nu tar in i vårt sortiment, med riktigt låg vikt för bergsklättring och expeditioner. Alla produkter tillverkas i Polen, för att Pajak själva ska kunna ha insikt i produktionen.

Sedan 1960 har Fjällräven gjort det enklare för fler att upptäcka friluftslivet

Liksom de flesta goda idéer började Fjällräven på ett högst personligt plan, med en ung friluftsentusiast vid namn Åke Nordin. Det var 1950-tal, efterkrigstiden, och i sitt pojkrum i kuststaden Örnsköldsvik i Ångermanland var den unge Åke i full färd med att smida planer. Han tillbringade varenda ledig stund i skogen och gav sig ofta ut på veckolånga vandringar i den norrländska vildmarken. I takt med att hans äventyrslust tilltog växte även hans frustration över bristen på lämplig utrustning på marknaden. När hans gamla ryggsäck svek honom hittade han på en ny lösning i form av en ram som höll packningen närmare ryggen och gav en jämnare viktfördelning. Den nya ryggsäcken var så bra att skogsbrukare och renskötare han mötte under sina vandringar bad honom tillverka likadana ramar till dem. Så föddes varumärket Fjällräven. Fjällräven är ett listigt och nyfiket litet rovdjur som är väl anpassat till det arktiska klimatet.

”Nu har vi vandrat i över 50 år. Hoppas att vi aldrig kommer fram” Åke Nordin, grundare av Fjällräven

Ordet ”fjällräv” används även för att beskriva en skicklig och erfaren friluftsentusiast. Åke tyckte att det var ett passande namn för hans nya företag, eftersom det inspirerade honom att vara kreativ och ihärdig i sitt arbete att skapa bättre friluftsutrustning. Den typen av innovation var och förblir viktig för Fjällräven. Varumärket drivs av enkelhet och av att förbättra det som är bra. Resultatet är slitstarka, funktionella och tidlösa kläder och utrustning. Plus ett antal klassiker, som Grönlandsjackan, G-1000-materialet, Expeditionsdunjackan och så klart Kånken. Resten är historia.

90 ÅR AV SKOHANTVERK Text: Julia Jundzill / Fotograf: Lundhags

Sveriges främsta skomakeri Lundhags har en lika spännande framtid som arv. Lundhags startades på Frösön 1932 av den blott 16-årige skomakarsonen Jonas Lundhag. Jonas gjorde sig känd inte bara för sina kvalitetskängor, utan också för att han förstod sambandet mellan ryggont och skor som inte var anpassade efter användaren. Han skaffade sig ortopedisk utbildning och öppnade en praktik på skomakeriet, där han också åtgärdade kunders ryggproblem. Skorna skapades därefter individuellt efter kundens behov. Mycket har hänt sedan 1932. Lundhags är inne på den tredje generationen skomakare och under nio decennier har de lanserat den genialiska skalkängan, flyttat till Järpen och blivit Kunglig Hovleverantör. För att nämna några milstolpar. Jonas Lundhags devis lever kvar än i dag: Kängorna som Lundhags skapar ska hålla i en livstid. När Lundhags nu fyller 90 år firar man genom att hylla hantverk, hållbarhet och design. I mars startar de kampanjen Made to last – jakten på den äldsta Lundhagskängan. (Last är även läst på engelska, den form som skon byggs kring. Avsiktligt eller oavsiktligt – vi på redaktionen uppskattar ordvitsen.) Via sociala medier kommer de att söka efter den person som har den äldsta kängan, eftersom de inte vet hur gammal den äldsta kängan är. Det finns många som använder termen Made to last – men om man inte kan säga ”hur länge”, då blir det snabbt urvattnat. Framöver satsar Lundhags ytterligare på företagets produktutveckling för att bli ett ännu mer komplett friluftsvarumärke. Lundhags vill klä dig som älskar naturen från topp till tå, inifrån och ut.

TVÄTT & ETIKETT I NATUREN Text: Emma Carlsson När vandringen når sin tredje dag och etta på önskelistan är ett välbehövligt bad i närmaste fjällbäck, eller när vi i otålig väntan på middagsmat skruvat upp värmen och bränt fast pastan i grytan. Där och då tar vi glada fram tvålen och diskmedlet skapade för utomhusbruk, men frågan vi ställer oss är: Hur, ur miljösynpunkt, använder vi produkterna på bästa sätt? Vi rådfrågade experterna och några berikande samtal senare har vi fått svar på våra frågor. Först och främst ska innehållet i produkterna vara certifierat biologiskt nedbrytbart, men det innebär inte att de kan användas direkt i hav eller sjö. Smartast är att tvätta kropp och kopp i vatten du samlat i en gryta eller hink, promenera 50 meter från närmaste vattenkälla och sprida ut smutsvattnet över en större yta. Naturen tar nämligen lättare emot och bryter ner produkterna om de först sprids på land med en liten koncentration per markyta, och samtidigt får hjälp av solen med nedbrytningen. Den biologiska aktiviteten i marken avtar dessutom med djupet i marken, något som talar emot den vanliga missuppfattningen att du bör hälla smutsvattnet i en grop du grävt.

TOPPTURSÄVENTYR MED HAGLÖFS Text: Julia Jundzill

När de södra delarna av Sverige drar på sig löparshortsen är det högsäsong för topptursåkning i norr. I maj, när ljuset har återvänt, bjuder Haglöfs in till åkning och glamping ovan polcirkeln. Toppturer, midnattsolsåkning och storslagna vyer med höga fjäll i varje väderstreck. Det är vad som väntar dig som följer med på Haglöfs Ski Camp i Vassijaure. Vi fångade upp projektledaren för Haglöfs Ski Camp, skidåkaren och Haglöfs-veteranen Per Jonsson Öhlin, någonstans mellan hans hem i Åre och arbetsplatsen för dagen i Sylarna, för att prata om deras kommande event. – Idén till topptursäventyret har funnits med oss länge. 2012 lanserade vi ett skidställ med koppling till fjället Vassitjåkka: Vassi. Skidstället var avsett för miljöer som området kring Vassitjåkka, mina barndomsdrömmars berg. Vassitjåkka är ett majestätiskt berg precis utanför Riksgränsens skidsystem, som i maj bjuder på riktigt bra och snösäker skidåkning. Det är även ett berg som Per kunde se från stugfönstret i Katterjåkk, där han tillbringade många skidhelger under uppväxten. Det gjorde det till ett ännu mer speciellt arbete för honom, skidåkarkollegan Asbjørn Eggebø Næss och designern Anna Oreman att ta fram Haglöfs Vassi-kollektion. Hösten 2020 gjorde man en nylansering av serien och introducerade Vassi Touring, gjord för skidåkning längre bort från skidsystemen. Och nu vill Haglöfs vi få ut fler människor på fjället för att upptäcka precis det Vassi är skapad för: toppturandet när det är som bäst. – Vind, sol, kyla, värme, dimma, vyer. Det här är fjällen

på riktigt. Vår målbild med Haglöfs Ski Camp är dagar av skidåkning som avslutas på en klippa med en kall dryck i handen och utsikt över bergen som ligger i ett mjukt midnattssolsken. Självklart kan vädret ha andra planer, men då får vi spela Yatzy i tältet i stället. Vi ska ha det riktigt bra tillsammans – oavsett! På toppturslägrets första dag anländer deltagarna till Vassijaure tågstation. – På stationen byter vi om till skidutrustning och skidar upp till campet. Där, vid foten av Vassitjåkka, möts vi av rymliga kanvastält med sovsäckar, kuddar och renskinn på golvet. Som hotellrum fast ute. Vassitjåkka är ett berg alla kan gå upp för, men där även erfarna åkare kan hitta mer avancerade linjer. Med det i åtanke erbjuder Haglöfs toppturer på tre olika svårighetsnivåer, alla ledda av professionella guider och instruktörer. – Är din partner eller kompis avancerad åkare, men du har precis köpt dina första turskidor, då kan ni åka i olika grupper på dagen och mötas i baren efteråt. Samla ihop ett gäng eller kom själv och hitta nya turkompisar. Hooked-redaktionen har fingret på boka knappen.

VAD? Topptursläger med Haglöfs för dig som älskar skid- och snowboardåkning. Ingår gör guidning i tre dagar, boende i mysiga kanvastält, måltider, lavinträning samt clinics om fjäll och säkerhet. NÄR? 5–8 maj 2022. HUR? Läs mer och boka på haglofsskicamp.com.

We are all Outsiders

We are Outsiders by Nature. We draw outside the lines, think outside the box, and live outside our comfort zones. We thrive in the space where your heart races, beyond the ordinary, and inspired by the world around us. We embrace the elements, encourage exploration, and celebrate the power of mother nature. We are driven by curiosity and believe that it’s not about the destination, it’s about the journey. We go where we’ll grow, beyond limits and into the unknown. We are Outsiders by Nature.

ADDNATURE + LÖPNING = SANT

Text & Illustration: Lina Åsberg

Visst, man kan springa på löpband, kolstybb, asfalt … men håll med om att den bästa löpningen är den som sker bortom civilisationen. Vi har sprungit i spenaten sedan dag ett. Addnature har en lång och kärleksfull relation med Sveriges stiglöpare, en relation som bygger på vad man skulle kunna kalla ett gräsrotsengagemang i butiksversion. När Addnature fortfarande hade ett litet brokigt butiksgarage på Högbergsgatan i Stockholm hade vi en löparbutik vägg i vägg. Butiken fokuserade på den lilla skaran entusiaster som gav sig på det omöjliga i löparväg. Vi höll utbildningar i lokalen, sponsrade det första Ö till ö och stod som medarrangör till andra lopp.

I företagets begynnelse var Addnatures nyhetsbrev en kraft att räkna med i outdoorvärlden. Nyhetsbrevet hade en hängiven skara läsare och genom riktade utskick informerade vi om lokala evenemang. Många mindre, smalare lopp som hade svårt att nå ut till massorna fick sin första publik tack vare Addnature, och genom åren har butiken varit platsen för otaliga inspirations- och informationsföreläsningar. Outdoorvärlden i Sverige är liten och har alltid lockat en dedikerad skara utövare, och att skilja mellan

personalen på Addnature och dem som driver loppen har inte varit så lätt alla gånger. Vänskap och samarbete, möjligheten att bredda stiglöpningsintresset i Sverige och att köpa in den utrustning vi på Addnature själva ville ha, allt blandades i en salig röra. En röra som blev en bra grogrund för det stora intresse vi ser i dag för ultra- och stiglöpning. Häng med på en liten löptur längs minnenas stig, med nedslag i händelserna som gjort Addnature till stiglöparnas mecka.

FIVE FINGERS Ö TILL Ö Addnature sponsrar det första Ö till Ö, världens första swimrun-utmaning som bygger på att lag om två personer tävlar i att omväxlande springa och simma sig fram till mållinjen. Ö till Ö föddes ur ett vad och har utvecklats till en helt egen sport. Relationen mellan Addnature och Ö till Ö har vuxit till en lång och kär historia, där vi både sponsrat – från tävlingens första stapplande steg till att den blev en internationell kraft att räkna med – och själva deltagit i loppen.

Five Fingers kommer till butiken och säljer in sina barfotaskor. Addnature blir den första stora butiken i Sverige att ta in ett ordentligt lager av skorna. Christopher McDougalls Born to Run, som kom ut på svenska året innan, gör att skorna blir en riktig storsäljare. Minimalistisk löpning är det nya svarta, och Addnature är butiken dit nyfrälsta färdas för att utforska en löpform som känns i tårna. Även Merrell har börjat göra minimalistiska löpardojor som hittar hem till nästan-barfotalöparna.

7 SUMMITS Addnature startar och driver Stockholm 7 summits, en utmaning där deltagarna cyklar till sju utsiktsplatser och springer upp på toppen. Namnet är inspirerarat av konceptet 7 summits där bergsbestigare bestiger världens sju högsta bergstoppar.

TRÄNING Addnature driver löpträning i Hammarbybacken i Stockholm med profiler som Daniel Hansson och startar swimrunträning för nyfikna i Hellasgården i Nacka.

BAMM Addnature sponsrar BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon, ett högintensivt lopp i fjällmiljö som avslutas vid Riksgränsen.

CALLEKASSEN Addnature löser logistikproblem i ett växande Ö till Ö genom att skapa en styv klarröd kasse i återvunnen plast som får namnet Callekassen, efter Addnatures marknadsansvarige Calle Ringborg. Kassen får användas till förvaring av deltagarnas pinaler och blir ett stående inslag i varje Ö till Ö-tävling. Kassen får till och med en hedersplats mitt i TV-rutan i TV4-sportens första inslag om tävlingen.

AMAZING TRAIL Addnature anordnar Amazing Addnature Trail tillsammans med orienteringsklubben OK Ravinen. Loppet går av stapeln vid Hellasgården och passar löpare på alla nivåer, erfarna som nybörjare. Med loppet vill Addnature och OK Ravinen främja intresset för stiglöpningen och få ut intresset till fler än de allra mest inbitna.

Fotograf: Emrik Jansson

Sofia Berg och David Kantermo på sina hemmastigar i Åre.

TUFF UTMANING I NATURSKÖN FÖRPACKNING Text: Lina Åsberg Fotograf: Darren Hamlin, Matti Rapila Andersson & Martin Olson

VAD KAN DU BERÄTTA OM ÅRE EXTREME? – Åre Extreme är, i kärnan, en av världens äldsta multisportstävlingar. Vi har funnits sedan 1997 och startades av James Venimore, som till vardags driver kajakbutik i Dala Floda, och Eric Ahlström, grundare av initiativet Plogga. James är från Nya Zeeland, där sporten började, och han tog inspiration från det det nyzeeländska loppet Coast to Coast när han importerade konceptet till Sverige och applicerade det på den sagolika miljön runt Åreskutan. – I början drog vi kanske en 200–300 personer, och som mest har vi haft 800 deltagare. Planen är att få tävlingen att växa så att fler vill prova på och vara med. Vi satsar på att få in uppemot 3 000 deltagare och har redan i dag hela 18 tävlingsklasser så att det finns något för alla – både för dig som vill pressa dig till max och dig som mest vill vara ute i naturen och uppleva något nytt. – Nytt för i år är att vi kommer ha tävlingar under hela veckan. Vi insåg att det fanns ett sug eftersom många deltagare befinner sig i trakten innan tävlingarna börjar. Åre Extreme Week är en möjlighet att njuta av den vackra miljön och delta i en eller flera tävlingar under längre tid, samtidigt som man träffar likasinnade. VAD GÖR MAN I ÅRE EXTREME? – Åre Extreme är en multisportstävling med stiglöpning, paddling och mountainbike. I den mest utmanande paddlingsgruppen sker paddlingen på Indalsälven med en speciell typ av kajak som heter surfski. Kajaken är utformad för att likt en surfbräda kunna ”rida” på en våg och den har en rad smarta funktioner, som att den kan tömma sig själv på vatten om den slagit runt. Det är alltså

Åre Extreme Challenge är ett av Sveriges vackraste lopp och i år kommer Addnature in som stolt sponsor. Jag ringer upp Staffan Björklund för att prata historia, framtidsplaner och vad du kan göra för att förbereda dig på ett av ditt livs tuffaste utmaningar – i förrädiskt naturskön miljö.

bara att få rätsida på kajaken igen och dra sig upp för att fortsätta tävlingen. Stiglöpning och MTB sker i oländig terräng över Åreskutan och är menat att vara utmanande. Det finns tävlingsklasser som har en paddlingssession på lugnare vatten – i Åresjön – och det finns också tävlingsklasser som exkluderar kajakpaddlingen helt. Paddlingen är helt klart det som många ser som det mest utmanande, och är en vattendelare (ha-ha) i tävlingen. Vissa vill utmana sig själva och ge sig i kast med forsen, medan andra skippar det helt och fokuserar på att klara övriga moment. En rolig detalj för i år är att delar av det gamla svenska kanotlandslaget anmält sig till Åre Extreme. Så motståndet kommer att vara tufft!

”Vår vision är att erbjuda en veckolång festival med tuffa utmaningar och sköna konserter – ett paradis för outdoorentusiaster”

VAD ÄR DET SOM GÖR TÄVLINGEN SÅ SPECIELL? – Åre Extreme är inte bara en tävling. Det är ju en upplevelse i sig att vara i Åre på sommaren, när dagarna är som längst och naturen som skönast. Lokalborna vet alltid exakt när tävlingarna börjar eftersom området fylls upp med vildhjärnor som har kanoter på taket. I en vecka är Åre lite av en festivalplats för outdoorpersoner med en fantastisk samvaro och nya upplevelser – både utmanande och belönande.

VILKA GER SIG PÅ DET HÄR? – Det är en blandad skara, men man kan väl säga att de oftast förenas av någon sorts outdoor-intresse. Det är människor som gillar att vara ute i naturen, som kanske paddlar lite kajak på lantstället och gärna lämnar ”the beaten path”. En av våra deltagare är en idrottslärare som tävlat med oss i 20 år nu. Han tävlar inte för prestige eller för att vinna utan för att det är roligt, han tycker om att röra på sig, komma ut, träffa likasinnade och han uppskattar förberedelserna som man oftast behöver påbörja några månader innan själva tävlingen.

HUR FÖRBEREDER MAN SIG, OCH VAD SKA MAN TÄNKA PÅ OM MAN ÄR NYBÖRJARE I ÅRE EXTREME? – Det är alltid bra att komma några dagar innan tävlingen börjar och prova på banorna innan man ska springa, cykla eller paddla skarpt. Man kan exempelvis komma och springa eller gå uppför Åreskutan innan dagen D. Vi märker ut banorna en vecka innan första tävlingen, så att deltagare kan känna in sträckan. Vi rekommenderar också varmt att delta i något av våra lättare förtävlingar som går under namnet Åre Extreme Race Tour (se faktaruta).

VAD ÄR ERA FRAMTIDSPLANER? – Det är mycket spännande som händer med Åre Extreme nu, och en grej är samarbetet med Addnature. Att Addnature blir en av våra huvudpartner tillåter oss att nå ut till en bredare publik, och samtidigt hoppas vi att fler upptäcker Addnatures grymma utbud genom oss. Vi kommer också att starta ett samarbete med C-more, som kommer att följa en av Addnatures brand ambassadors när de går igenom loppet för första gången. Det känns roligt och spännande och lägger grunden för fler potentiella samarbeten med medierna framöver. Men de största planerna vi har handlar om inriktningen på tävlingen. Vår slogan är Adventure, Nature, Music and Good Times. Planen är att utöka tävlingen inte bara med tävlingsklasser, utan också att bjuda in musiker och underhållning så att det blir en kombo av festival och tävling. Vår vision är att erbjuda en veckolång festival med tuffa utmaningar och sköna konserter – ett paradis för outdoorentusiaster.

Var: Åre. Vad: Stiglöpning, MTB och kajak eller surfski. När: Åre Extreme Week pågår 29 juni–3 juli, Åre

Extreme Challenge går den 2 juli.

NÄR OCH VAR HITTAR MAN ÅRE EXTREMES FÖRTÄVLINGAR? Går av stapeln i Isaberg (april), Stockholm (maj) och Falun (juni). HUR FÖRBEREDER JAG MIG? Gå med i en multisportsklubb och träffa likasinnade, eller kör lite multisport som en del av din vardagsträning. Kom upp till Åre några dagar innan utmaningen och testa på banorna, eller hoppa på Åre Extreme Race Tour. VAD HÄNDER I FRAMTIDEN? Samarbeten med C-more och Addnature samt planer på att utöka tävlingen till en kombinerad multisportsutmaning och musikfestival.

Multisportaren Marika Wagner:

”JAG ÄR GJORD FÖR LÅNGA DISTANSER” Text: Anna Kernell / Fotograf: Otto Norin

Möt Marika Wagner, vars outtömliga energi och sisu kan inspirera även de soffigaste av potatisar att börja snegla mot äventyr. Marika är uthålligheten personifierad. En multisportare av rang som vunnit både Åre Extreme Challenge och Ö till Ö – där hon även blev första kvinna att gå i mål på under 9 timmar och hittills alltid har avslutat på pallen. Hon har cyklat i mål som fyra i duoklassen på Silk Road Mountain Race, ett 180 mil långt lopp genom Kirgizistan där över en tredjedel av deltagarna valde att bryta. För att inte tala om de fruktansvärt krävande äventyrslopp hon deltagit i runt om i världen, bland berg, djungel och våtmark. Vi skulle kunna fortsätta lista en hel massa ofattbara meriter men låt oss i stället lära känna personen bakom prestationerna lite bättre – och dyka ner i det här med adventure racing. VAD ÄR DET SOM DRIVER DIG? – Jag har nog ända sedan jag var liten haft väldigt mycket tävlingsinstinkt. Men jag skulle inte vilja kalla mig för vinnarskalle, för det tror jag egentligen inte att jag är. Drivet ligger inte i att vinna, utan i själva tävlingen i sig. Att pusha mig själv och göra mitt bästa. Måste jag välja mellan att komma tvåa i ett tajt rejs där det har varit spännande, eller vinna en promenadseger, så väljer jag det tajta rejset alla dagar i veckan. Så egentligen är det väl äventyret och utmaningen i sig, och att vara ute i naturen. – Jag hade en föreläsning en gång där jag pratade om adventure racing och motivation och att det adderar någonting extra när vi gör saker i naturen. Någon i publiken invände och menade att man väl lika gärna kan få ut allt det jag pratade om även på löparbanan. Och i stunden höll

jag med, för det är så lätt att vara tillmötesgående när man föreläser. Men grejen är att jag inte tror det. Jag tror att det naturen ger oss, i form av ett motstånd, något vi behöver förhålla oss till, som vi behöver jobba med och emot, är något större än vad du kan uppleva på en löparbana eller ett asfaltslopp i stan. ADVENTURE RACING ÄR JU VERKLIGEN EN EXTREM TÄVLINGSFORM – VAD ÄR DET SOM TJUSAR? – Oavsett vilken ambition du har så är ett adventure race tufft. Det är en extrem situation där du rör dig i extrema miljöer som berg och djungel, vilket gör att du kommer att behöva plocka fram allt du har. Det kommer att ställa de yttersta kraven på dig – fysiskt, mentalt, kunskapsmässigt. Och sedan laget på det. Det handlar alltid om att tänka: Vad kan jag göra i exakt den här stunden för att underlätta för laget? För att vi som grupp ska fungera bättre? Och det är det som är grejen för mig, den här komplexiteten. – Vi kanske sitter i skiten med navigeringen och jag kan inte hjälpa till med att navigera, för det är inte alls min grej. Men jag har under åren sett till att skaffa mig tillräckligt mycket kompetens för att förstå vad navigatören behöver. För mig handlar det jättemycket om det, att förstå att man är en del av en enhet och hur man bäst kan bidra till den. – Det är ju något man kan ta med sig i andra situationer i vardagen där du inte bara är beroende av dig själv, som på jobbet eller i familjen. Att inte hamna i tänket att nu har jag gjort min del, så nu får ni göra eran. Utan i stället fundera över vad jag kan göra för att vi tillsammans ska nå dit vi vill.

”Det är ju inte så att jag pushar mig förbi en känsla av att vilja ge upp, för jag vill inte det. Jag har inte det inom mig. Alls.”

Adventure racing

Multisportslopp som pågår dygnet runt, i minst 24 timmar men upp till sju dygn. Man tävlar i mixade lag om fyra och det finns ingen utstakad bana, deltagarna måste navigera sig fram själva. Adventure race består alltid av paddling, löpning och mountainbike men kan ha inslag av annat – ibland kan man behöva rida, klättra eller fira ner sig själv i ett vattenfall med cykeln på ryggen.

– Sedan gillar jag ju att det finns det här tävlings momentet, att det faktiskt går att vinna eller förlora. För mig blir det kittlande då. Vi övervinner oss själva, vi gör det ihop, och vi gör det med naturen. HUR FÖRBEREDER DU DIG INFÖR SÅ LÅNGA LOPP? – Jag kombinerar långloppen med att köra kortare och snabbare rejs. De ger mig någonting annat, där handlar det mer om att bara köra på och prestera. Själva problemlösningen sker ju innan, när jag sorterar ut ett träningsår, för att ge mig bästa möjliga förutsättningar att vara i toppskick när jag står på startlinjen till exempelvis Åre Extreme Challenge. – Det är inför de kortare rejsen jag förbereder mig. Sedan är det mängden träning i sig som ger mig tåligheten att palla de här längre distanserna. Att orka köra riktigt långa rejs handlar om att ha tränat tillräckligt mycket under lång tid, inte att göra enstaka, dunderlånga pass. Det är mycket mer mentalt än fysiskt. – Däremot kan det vara bra att köra ett pass som är över sex timmar om det är första gången man ska köra flerdagarsrace eller nattlopp, eftersom det är först då man kan säga något om sin mentala kapacitet. Pallar man att fortsätta när den där dippen kommer? Gör man det så kommer man att inse att det kommer att vända, och då blir man tryggare i vetskapen om att det jobbiga kommer att gå över, så småningom. Har man aldrig varit i den situationen tidigare så förstår jag att man vill bryta när den uppstår. – Att komma ur en svacka skapar en väldigt positiv känsla och är något jag verkligen rekommenderar alla att uppleva. Dessutom så tror jag att sådana erfarenheter gör en bättre på att hantera livet när det i sig känns dyngsurt och tungt. Man river av den här skyddsbubbelplatsen som man går runt invirad i under livet. Det är en kontrollerat dålig situation, för man väljer den ju själv.

”I adventure racing är det inte laget som inte har några problem som vinner utan det lag som hanterar sina problem bäst. Alla kommer att gå vilse, få problem med utrustningen eller ha någon i laget som blir sjuk eller får ont.”

KÄNNER DU ALDRIG, OM BARA FÖR ETT ÖGONBLICK, ATT DU VILL GE UPP? – Den tanken har faktiskt aldrig slagit mig – haha! Skulle du intervjua mina föräldrar skulle de nog säga: ”Ja, hon var envis som en get redan från födseln.” Och jag minns själv att jag var så som barn. Det är ju inte så att jag pushar mig förbi en känsla av att vilja ge upp, för jag vill inte det. Jag har inte det inom mig. Alls. Så när jag

Marika Wagner GÖR: Multisportare, tävlar i adventure racing, mountainbike och swimrun, coachar i cykel, swimrun och multisport FRÄMSTA MERITER: Guld i såväl Åre Extreme Challenge som Ö till Ö. ÅLDER: 34 år. BOR: Stockholm.

väl hittade till långa distanser så insåg jag ju att jag är som gjord för det här. Det är här jag ska vara. – Visst, jag har precis som många andra kämpat med självkänsla och självförtroende under framför allt tonåren, men jag har aldrig tänkt att jag inte klarar av saker som jag vill göra. Det handlar snarare om vilja och intresse. Jag har till exempel aldrig sprungit maran, inte för att jag inte tror att jag kan, men det tickar inte i gång något inom mig; fyra mil på en väg … Men fyra mil över ett berg? Nu snackar vi! SÅ DU HAR ALDRIG BRUTIT ETT LOPP? – Jo, två gånger. En gång ramlade jag på ett cykellopp och behövde åka ambulans därifrån, och en annan blev jag magsjuk natten innan ett tredagars adventure race i Indien. Vi startade visserligen ändå och tog oss igenom 36 timmar, men sedan gav jag upp med respekt för mina lagkompisar som i princip släpade på mig. De hade inte roligt längre. – I efterhand ångrade vi oss dock allihop. Det man måste komma ihåg när det går en emot i sådana här lopp är att alla lag har det tufft. I adventure racing är det inte laget som inte har några problem som vinner, utan det lag som hanterar sina problem bäst. Alla kommer att gå vilse, få problem med utrustningen eller ha någon i laget som blir sjuk eller får ont. Och det skulle vi ha kommit ihåg. För vi stannade och sov där vi bröt och efter tjugofyra timmars vila passerade laget som

sedan blev trea förbi oss. Arrangörerna sa till och med det: ”Ta inte det här beslutet nu, ät och sov först.” VAD KRÄVS FÖR ATT HÅLLA PÅ MED DET DU GÖR? – Bara för att man håller på med samma sak och har samma mål i sikte så ska man inte ta för givet att alla har samma drivkrafter. Alla har inte den här tävlingsdrivkraften som jag har. Och det tror jag är viktigt att förstå i bemötandet av lagkamrater, träningskompisar och nya som vill börja med adventure racing eller multisport. – Om du känner att det vore roligt att köra Åre Extreme Challenge men tänker att du inte alls är som mig så skulle jag vilja säga: Du behöver inte vara det. Vad du hittar som din drivkraft djupt inom dig själv behöver inte ha någonting med mina drivkrafter att göra, vi kan ändå göra samma sak. Har man koll på sin drivkraft så tror jag att man kan komma väldigt långt med den. – Så om ni undrar vilka typer som håller på med sådant här så är svaret alla. Det vi har gemensamt är nyfikenheten på att testa våra gränser, mentala som fysiska. Psst … Marika planerar att delta i adventure racing-VM i Paraguay i september. Håll koll på hur det går på facebook. com/arworldseries där de postar live tracker- och live streaming-länkar.

Sugen på att prova?

Det finns flera kortare adventure race med snällare prova-på-klasser i Norden för dig som vill se om det här med AR är något för dig. Där kan man tävla i lag om två om man inte lyckas sätta ihop ett fyrmannalag, och även om loppen är tuffa så är de inte lika extrema i innehållet. Tre bra exempel för 2022 är: STOCKHOLM ADVENTURE RACE 24–25/9 Gå all in i tävlingsklassen (24 timmar), eller ta det lite mer piano i motionsklassen (8 timmar) eller prova-på-klassen (4 timmar).

ÖSTHAMMAR ADVENTURE RACE 26–28/8 Välj att tävla i 36 eller 12 timmar (12 timmar är utformat för att passa just nybörjare).

LOST IN KAINUU (PUOLANKA, FINLAND) 8–9/10 Här finns fem olika klasser att välja mellan, allt från 48 till 4 timmar.

INTE DIN VANLIGA STUGTUR

Text: Anna Kernell / Fotograf: David Nilsson Törnblom

Att springa mellan stugor är ett sätt att täcka långa sträckor och njuta av fjällen utan en massa kilon på ryggen. Vi bad Elin Strannegård, Svenska Turistföreningens sportchef i Jämtlandsfjällen, att lära oss mer om stuglöpning – och fick en berättelse om en fjälltur utöver det vanliga.

Elin blev hooked på fjällöpning när hon började jobba på fjällstation 2014. Sedan dess har hon avverkat många mil i våra svenska fjälltrakter, deltagit i tuffa lopp, semestrat med löparskor på fötterna i Spanien, Norge och Italien, arbetat som löpcoach samt skapat och guidat egna löpararrangemang. Hon har med andra ord en hel drös av löpminnen att välja och vraka bland. Men ett av dem sticker ut lite extra. Det var några år sedan och Elin var platschef på Saltoluokta fjällstation. Hon var singel och dejtinglivet gick på sparlåga; det kanske säger sig självt att utbudet inte är så stort i väglöst land. Men så en dag behövde ett jobb utföras på fjällstationens brandlarm och en ny person anslöt till den

avlägsna platsen. De började prata. Han hade hund, hon hade hund – flörtig stämning uppstod. Elin råkade nämna att hon brukar springa mellan stugor på fritiden och han kontrade med att det var en upplevelse han hade velat vara med om när hans jobb var slutfört på anläggningen. Och helt plötsligt hade de bestämt en första dejt. Eller rättare sagt en löpdejt – som skulle pågå i fyra dagar. – Det är helt sjukt att jag gjorde det där! Att springa så långt tillsammans med en person jag inte alls kände, i ett fjällområde där det finns noll, ibland inte ens mobiltäckning. Jag hade ingen aning om hur duktig han var på att springa. Eller ens vem han var! Skulle vi över huvud taget komma överens? Men jag tänkte ”Aja det blir kul”.

ELINS 15 LITERS RYGGA VAR PACKAD MED:

• • • • • • • • • • • •

Lätta regnbyxor Vind- & vattentät löparjacka Extra underställ & underkläder att byta om till i stugan Tunn, packbar dunjacka Buff, mössa, handskar & keps (skönt vid både sol och regn) Resehandduk Solglasögon Snacks & egen frukostblandning (middagarna bestod av enklare rätter som vi köpte i butikerna) Pulverdryck att blanda med vatten (vätskeersättning, vitaminbrus eller pulversoppa) Kaffe! Nål och tandtråd (tandtråd är superstark och grym att laga trasiga skor eller ryggsäck med) Begränsat första hjälpen-kit: tejp, räddningsfilt, skavsårsplåster, värktabletter, kompress

Sju mil på fyra dagar

På fyra dagar skulle de dejtande tu lägga sju mil bakom sig. Från Vakkotavare till Nikkaluokta där utmanande etapper blandas med lättsprungna sträckor, alltid med storslagna landskap i bakgrunden. – Även om man inte är en jättestark löpare kan man ändå klara en sådan här grej. Det viktigaste är att man är fjällvan. Att ha koll på sin egen förmåga, kunna bedöma vädret och veta vad man ska göra om något händer. Precis som när man vandrar i fjällen .

Vakkotavare–Teusajaure (16 km)

Kollektivtrafiken till Vakkotavare med börjar med tåg till Gällivare och sedan buss 93 mot Ritsem. Fjällstationen har egen hållplats och dagliga förbindelser med Gällivare under turistsäsongen, som på sommaren varar juni till september.

Den första sträckan från Vakkotavare börjar med Kungsledens brantaste uppförsbacke. Här går det knappt att springa – det är händerna-mot-knäna-gång som gäller. En tuff start mellan fjällbjörkar och inget för löpovana. – Jag var ju säker på min egen förmåga och vad jag klarar av. Han däremot hade bara sprungit litegrann tidigare, och aldrig flera dygn eller med hund. Det jobbigaste med att vara ute med folk man inte känner är ju att man inte vet hur de hanterar utmaningar. Blir de sura av att vara hungrig och trött eller möter de motgångarna med ett skratt? De 16 kilometerna till Teusajaure går i lika delar uppför, plant och utför och avslutas med en kilometer rodd över en sjö. Här får du ta hjälp av de små båtarna som länsstyrelsen har lagt ut. Belöningen efter en lång dag kommer med stugan som ligger fantastiskt vackert alldeles vid sjön. – Jag har besökt 38 av STF:s 43 fjällstugor och Kaitumjaureoch Teusajaure-stugorna är de finaste stugplatserna av alla.

Teusajaure–Kaitumjaure (9 km)

som vid Teusajaure gäller det här att klara sig själv. Stugorna är väldigt enkla: du hämtar vatten själv i jokken, hugger din egen ved. Men det finns självhushållskök så att du kan laga mat, våningssängar med täcken och kuddar, utedass och en liten butik med basvaror och snacks. – Det var ju inte riktigt som en vanlig dejt, det här. Du har ju bara dina löparkläder, kanske ett underställ i ryggan och i princip noll mer. Så det blir ju inget fokus på att piffa upp sig eller så. När det bara var han och jag var det väldigt avslappnat. De där stela ögonblicken som kan uppstå på andra dejter, när man sitter med varsin öl och funderar på vad man ska säga härnäst, slapp vi. Dels hade vi ganska mycket att prata om men framför allt hade vi mycket att sysselsätta oss med. Fokus låg ju på att springa, laga mat, hugga ved, ta hand om hundarna, träffa andra människor vi inte kände i de här stugorna. Vi var busy, helt enkelt.

Kaitumjaure–Kebnekaise (23 km)

var vi extra glada över duschen, bastun och möjligheten att köpa vin och lagad mat. På Kebnekaise fjällstation kan du njuta av lagad mat i restaurang, eget rum och full service om du så vill. Du kan också välja att leva billigare och övernatta i sovsal och köra på själhushållskök här med. Stationen har 200 bäddar och är en av STF:s större anläggningar, men på sommaren är det ofta fullproppat så se till att boka din plats i god tid. – Vi hade inte varit ute i god tid och bokat. Men jag kände lite folk där så vi fick sova i en kollegas rum på madrasser. Jag hade även en god vän där vars föräldrar var på besök, som jag hade träffat flera gånger tidigare, varför det blev ganska givet att vi skulle umgås. Och det var först här, när vi hamnade i lite sociala sammanhang där man behöver förhålla sig till andra, som situationen kändes lite stel. Här sitter jag med en dejt jag precis träffat och spelar spel och dricker öl med en av mina bästa vänner och hennes föräldrar liksom. Haha!

Kebnekaise–Nikkaluokta (19 km)

– Efteråt kan jag inte fatta att jag gav mig ut på en sådan här grej. Det hade ju kunnat bli helt katastrofalt. På en vanlig dejt visar man ju bara upp sin bästa sida men i en sådan här situation blir det väldigt intimt och man kan liksom inte dölja några sidor av sig själv. Så det är ett bra sätt att lära känna någon snabbt. Men det kan ju slå åt båda håll. Som tur var visade det sig att han var jätterolig och hade helt rätt mindset för att klara en sådan här grej. Så det blev ett roligt minne, men nej, det blev inga fler dejter efter den första. Fast man kan väl egentligen säga att vi hann med fyra dejter i ett svep.

Nästa sträcka gör du på en halvdag. Det är 9 kilometer till Kaitumjaure och även här får du kämpa i rejält brant uppförslut i början. Men du belönas snart med storslagen utsikt ner mot Kaitumjaures fjällsjö, inramat av dramatiska bergväggar. Resten av sträckan sluttar lätt utför, men terrängen är väldigt stenig, vilket gör sträckan teknisk och mer tidskrävande att springa än vad man kanske tror. – Det handlar ju inte om att springa i en viss hastighet. Du behöver inte springa i alla uppförsbackar eller där det är supertekniskt. Även jag ser mest ut som en trippande dressyrhäst när det är stenigt, för man måste vara rädd om sig. Stukar du foten så behöver du kunna ta hand om skadan själv och blir det mer allvarligt än så och du behöver sjukvård, är enda alternativet ut en helikoptertransport. Även Kaitumjaure ligger vid en sjö, i en dalgång. Precis

Tredje dagen bjuder på längre sträckor. Första delen slingrar sig plant genom dalgången, du följer älven över vackra fjällhedar och det är lätt att ta sig fram. Du kan sedan välja att springa till Singi-stugan och vika av mot Kebnekaise där, eller korta av turen genom att ta en genväg som går högre upp på fjället. En genväg som funkar bra om det inte är mycket snö eller hårt väder. – Det var väldigt fint väder i början av vår tredje dag, strålande sol och jättevarmt. Vi stannade och badade i älven med hundarna på en plats där det bildas naturliga pooler i berget. Det var bara så där superdrömskt. Men trots lovande väder tidigare på dagen möttes vi av bistrare klimat när vi kom högre upp på fjället. Hårda vindar och snöblandat regn tvingade oss att ta skydd bakom en sten. Vi fick sitta där och huka och äta snacks en bra stund. Men när vi senare lyckades ta oss ner den sista biten till Kebnekaises fjällstation

De sista 19 kilometerna till Nikkaluokta är lättsprungna. Sträckan är något av en Highway 1: väldigt plan, lätt att ta sig fram på och ofta mycket folk. Halva leden löper fram på stigar och övergår sedan i en smal, traktorstigsliknande väg. Skriker magen efter mat och du inte kan vänta tills du kommer fram så hittar du en restaurang vid båtbryggan i Láddjujávri. Om inte annat kan du passa på att supa in en sista spektakulär utsikt över Kebnekaisemassivet. Från Nikkaluokta kan du sedan åka med Hörvalls buss till Kiruna, där du tar nattåget hem igen.

FJÄLLSTUGOR En enklare boendeform med självhushåll utan el och rinnande vatten, där du delar rum och utrymmen med andra gäster. Fjällstugorna ligger utspridda längs med leder i väglöst land, cirka 10 till 20 kilometer ifrån varandra. HÄR FINNS: Våningssängar med täcken & kuddar, utedass, kök, stugvärd som kan svara på frågor och berätta hur stugvistelsen fungerar. Många stugor har även en mindre butik och vissa har bastu.

DU BEHÖVER: Ha med egna lakan (reselakan), laga din egen mat, hjälpa till att hämta vatten utomhus och hugga ved för att elda i kamin eller bastu. TÄNK PÅ: Att förboka din sovplats innan du ger dig av. Ska du springa i fjällen med lätt packning så gäller det att veta att det finns sovplats när du kommer fram. Förbokar du får du ett rabatterat förköpspris och garanteras en sängplats om du anländer till stugan senast klockan 18. Kommer du senare än så gäller platsgaranti i ospecificerad bädd, vilket kan innebära golvbädd i fjällstugan eller annat inomhusutrymme.

KLART HUNDEN SKA MED På STFs hemsida kan du på en karta enkelt se vilka boenden som välkomnar hundar i det område du planerar att springa i. Hundar är tillåtna i alla STFs fjällstugor och övernattar utan extra kostnad. Stugorna har särskilda hundrum men de går inte att boka i förväg utan erbjuds i mån av utrymme. Ange att du har hund med dig när du bokar din övernattning så underlättar du i planeringen för stugvärden, som alltid försöker se till så att du och din hund får sova tillsammans. I undantagsfall kan det dock hända att ni behöver sova i olika rum, varför det är viktigt att din hund är van vid att umgås med andra hundar på liten yta. På fjällstationerna måste du däremot i förväg boka ett rum som tillåter hundar. TÄNK PÅ! - Mellan 1 mars och 20 augusti får hundar inte springa lösa i naturen. Men i fjällen ska du alltid ha hunden kopplad för att skydda ren och annat vilt. I nationalparker och naturreservat kan avvikelser också förekomma så kolla upp vad som gäller i området du planerar att besöka. - Anpassa turen efter din hunds kondition, ras och hälsa. - Hundanpassa ditt första hjälpen-kit (t ex fästingkrok, vätskeersättning, tofflor). - Orkar hunden bära sin egen packning så kan det vara smart att skaffa en klövjeväska. - Kom ihåg att ta med mat- och vattenskål samt mer mat än vanligt.

arcteryx.com

GANSKA NÄRA, RIKTIGT MÄKTIGT Text: & Fotograf: Pim Shaitosa

Det tog Pim Shaitosa fem år av resor – kors och tvärs över klotet – innan hon insåg att riktigt storslagen klättring fanns nära till hands. Läs om hur hon hittade till norska Flatanger och grottan Hanshelleren, hem för världens svåraste klättringsled. Jag minns det så väl, introt till filmen Silence. Från första rutan satt jag som klistrad: den stillsamt hypnotiska musiken, en röst som tycks tala om klättring, närbilder på perfekt granit, och så, ett rep som skär ett snitt över bilden, och på var sida om repet: ”Adam – Ondra”. Sedan Adam Ondras skrik och bilder på en gigantisk grotta, någonstans i Norge, som fick mig att helt tappa andan. När jag satt där och tittade på hur en av världens främsta klättrare projekterar och sänder den led som fortfarande är världens högst graderade, blev jag så sjukt pepp på att åka dit. Bara för att känna på stenen och supa in vyerna – Silence hade jag ingen chans på, självklart. Då var det 2018 och jag satt i min polare Grahams sunkiga soffa i Nya Zeeland. Jag hade flyttat dit för att få uppleva mer dramatiska landskap, att det fanns så mycket häftig natur så nära hemmaplan hade jag ännu inte förstått. Jag hade tillbringat det mesta av mitt unga vuxenliv i Stockholm och med åren kände jag bara starkare och starkare att jag måste härifrån. Det måste väl finnas någonting mer spännande där ute än partyscenen i Stockholm? Något mer uppfyllande än ett nio till fem-jobb och någonting större än mig själv. Så jag drog från stan och tillbringade fem år på en klätterresa som tog mig över hela världen i jakt på inspiration och ny vind i mina segel. Men 2020 tvingade mig, som många andra, att stanna hemma. Min planerade sommarresa till Kanada blev inställd på grund av covidrestriktioner, och i stället hakade jag lite spontant på några vänner som skulle till Niemisel, norra Sveriges bästa klippa för svårare graderad sportklättring. Jag bokade mina tågbiljetter bara några timmar före avfärd och var tvungen att stresspacka för att hinna med nattåget till Boden. Klättringen var fenomenal men efter bara drygt en

vecka var det dags att köra mot Flatanger för att möta resten av Stockholmsgänget.

Över förväntan

Jag tror att tiden måste ha lagt lite damm på mina minnen och förväntningar på Flatanger, för mitt huvud fullkomligt exploderade på första dagens anmarsch – liksom den andra dagen och många fler dagar därefter. Hanshellerengrottan vad så fruktansvärt mycket större än jag väntade mig, människor som stod i grottan såg ut som små myror! Utsikten från klippans fot var nästan lika hisnande och ändrades med vädret – som skiftar hela tiden. Under de tre veckor vi tillbringade i Flatanger hade vi alla sorters väder från ”det är för varmt i solen, jag kan inte klättra” till ”det är så dimmigt att jag knappt kan se handen framför mig”. Som tur var hade vi klippgudarna på vår sida, så vi fick mestadels grymt bra väder och inga av de mytomspunna – och mytomspunnet jävliga – knotten. Trots bra väder var jag supernöjd att jag hade bokat ett rum i stugan på klättercampingen som bara ligger 20 minuters promenad från klippan. Den drivs av härliga, snälla och hjälpsamma Olof och på de varmaste dagarna kunde man söka skugga i huset eller till och med ställa sig i det stora kylrummet om läget blev riktigt kritiskt. Och på de regniga dagarna var jag så tacksam över att kunna sitta torr och varm vid den vedeldade kaminen. För alla tältare och vanlifers finns det ett litet kök, badrum, gemensam kyl/frys och ett allrum. Boulderväggen som Adam Ondra byggde för att kunna värma upp inför sina press på Silence står fortfarande kvar i ladan och man känner sig nästan lite ”starstruck” när man ser den och andra bekanta platser från filmen.

Stilla som ett bibliotek

Det var länge sedan jag blev så inspirerad av sten och natur. Över Flatanger ligger det som en magiskt lugnande slöja; de flesta dagarna känns det som att man klättrar i ett gigantiskt bibliotek, det är så där tyst att det liksom inte riktigt känns rätt att prata högt. Tack vare att klippan är så stor är alla klättrare så utspridda att man knappt hör andra än sitt eget lilla gäng. Jag har alltid trott att namnet på filmen – Silence – var ett skämt, eftersom Adam Ondra vrålar så jäkla mycket. Men efter att äntligen ha fått hänga här, fyra år efter att jag såg filmen, inser jag att det kanske var på grund av tystnaden de valde det namnet. De flesta dagar hör man inte ens vinden i träden intill. Det är tyst som i ett vakuum, som om grottan åt upp ljudet och förvarade det i sin stora mage som ett litet minnesbibliotek av dem som varit där och deras känslor. Man får en djupare anknytning till naturen när det finns färre distraktioner och störningsmoment, och jag tror att det är det jag älskar mest med Flatanger. Förutom lederna så klart. De är långa, iögonfallande och exponerade, precis sådan klättring som jag diggar.

En magisk avslutning

På en av de sista dagarna i Flatanger hade jag en av mina mest episka klätterupplevelser någonsin. Jag klättrade en led som heter Sysover, graderad 7b+, som kräver extremt mycket uthållighet. Den hade spottat av mig vid kruxet sjukt många gånger förut. Men på mitt sista försök innan hemresan, klättrade jag med mer flow och var inte helt blind av mjölksyra i armarna när jag kom till de svåraste flytten. När jag tittade åt vänster, för att klippa in repet i quickdrawn precis innan kruxet, mötte min blick en blodröd sol på väg ner, omfamnad av guldmoln, i ett hav av rosa. Den fantastiska solnedgången gjorde så att all utmattning och trötthet var som bortblåsta och jag klättrade in i kruxet helt fräsch. När jag kom till det näst sista movet i kruxet råkade jag titta till höger, och nu såg jag fältet av block vid klippans fot, skarpt tudelat av solnedgångens ljus. Ena sidan var helt överväldigande rosa och den andra en djup, mörk, stenig brun. Jag ropade till mina vänner på marken för allt jag var värd. – Åh herregud! Ser ni det här?! Det här är så sjukt episkt! Jag känner mig så jävla episk! Mina vänner skrattade och tjoade medan min säkrare Julia ropade till mig att ”inte tappa fokus nu”, för jag var ju ändå mitt i kruxet. Men med den dubbelboost av energi jag just fått av moder natur fanns det inte ens på kartan att jag skulle kunna ramla av där. Jag kände mig säker som berget, stark, tacksam och bara så episk. Flatanger är en fantastisk plats som lockar klättrare från alla jordens hörn. Hit vallfärdar människor med alla slags färdigheter, från megaproffsen som äter ditt projekt till frukost till söndagsstrosarna som bara vill njuta av utsikten och ta in den respektingivande grottan. Och det bästa av allt: den här mäktiga naturen finns så nära Stockholm, det vill säga jämfört med att flytta till andra sidan jorden.

INKÖRSPORTEN TILL TYNGRE KLÄTTRING Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire

Vad är väl en nybörjarsko? Den kan vara dötrist och långtråkig, helt platt och symmetrisk – och alldeles, alldeles underbar! Inne på Addnaturebutikens personaltoalett är väggarna tapetserade med memes om hur vi öser ut denna doja till kunderna. Men vad annars kan man göra, när legendariska La Sportiva designat en av världens skönaste klätterskor? ”Den här är snygg, den vill jag ha!” skriver svägerskan i ett sms, med en bild på ett par av marknadens mest aggressiva pjucks. Hon är ute efter sitt allra första par klätterskor efter några stapplande gympass i hyrskor. Hon tycker att orange är en fin färg och står nu och dreglar framför en Ferrari. Det hon behöver är en Golf. Jag suckar. Here we go. Var ska jag börja? Suddar, skriver. Formulerar något om läster och passform. Vill förklara asymmetri och nedåtböjning på ett pedagogiskt sätt utan att författa en hel bibel. Suddar, skriver. Med risk för att chock-introducera henne i klättervärlden hälsar jag kort att hon bör sansa sig om hon inte vill tappa klätterintresset – eller, i värsta fall, tånaglarna. Förbereder henne mentalt på att i morgon ska vi inte köpa några snyggskor. Vi ska köpa ett par fula skor. Hon är nämligen på väg att träda in i min nördiga värld och behöver

vandra samma bana som så många av oss på Addnature gjort i början av klätterkarriären. Och allt som oftast är den första bossen i det här spelet en grön italienare i mocka och kardborrband. Tillverkad av det legendariska varumärke som i nästan hundra år nu tillverkat allt från läderkängor åt bönder och skogshuggare till storskor för bergsbestigning, tekniska pjäxor för skidalpinism och – sedan 80-talet – kanske världens mest kända klätterdojor. – Vad tror du om den här? säger jag och sträcker fram ett par Tarantula när vi står i Addnature-butiken på Birger Jarlsgatan. Hon anstränger sig för att inte rynka på näsan. Men hon har ju gått med på att det är function over fashion som gäller i dag. Skon sitter bra, ja. Den är skön. Otroligt skön faktiskt. Den känns jättebra att klättra i. Greppig. Stabil. Men utan referensbibliotek sveper

hon förstulet med blicken över de andra modellerna bland komfort- och nybörjarskorna. Så vi drar i gång med den vanliga provdansen. Jag springer in och ut mellan små lagerutrymmen och Askungen vid klätterväggen. För stor hälkappa på den ena skon. Hot spots i den andra och glappande passform i den tredje. Betar av modeller från A till Ö. Det börjar bli svettigt. Vi har varit här i över en timme. Ut med kartong – prova på foten – springa efter ny kartong med annan storlek – prova på klätterväggen. Efter en halv evighet sveper hon med blicken igen. Tillbaka ner mot den där första dojan på golvet. Jag och sambon sneglar tyst på varandra. Håller andan. Polletten verkar trilla ner nu. – Jo, alltså … börjar hon flinande och vi vet att vi har korsat mållinjen. Vi är väl inte födda i går. Det blir ett par Tarantula. Ännu en klättrare är född.

VARFÖR TJATAR ALLA OM LÖPNING? Text: Anna Kernell / Fotograf: Emrik Jansson

Vad är det med löpning egentligen? Var och varannan springer maraton nuförtiden, och snart kan man inte kasta en gammal traildoja utan att träffa en ultralöpare. Kan det vara runner’s high som lockar? Finns det verkligen något sådant som runner’s high? Anna Kernell ger sig ut på stigarna och försöker hitta svar.

En gång om året under hela min grundskoletid arrangerades ett lopp som hela skolan var tvungen att springa. Tänk er flera hundra ungar i en masstart. De flesta springer allt de har i början, för vem vill vara en loser? Inte jag i alla fall. Jag hade ju också mitt rykte som snabbast i skolan på 100 meter att tänka på. Men 100 meter är en jäkla skillnad mot flera kilometer. Så man kraschar. Tvingas se på när gäng efter gäng av hurtiga kids springer förbi en. Tappar andan när man fortsätter kämpa. Går i mål med stukat självförtroende och lovar sig

själv att sjukanmäla sig lagom till nästa års lopp. Så lätt blir ett barn betingat till att sky allt som har med löpning att göra. Och även om aversionen har avtagit med åren och ett par glädjefyllda löpturer har satts in på minnesbanken så väljer jag ändå cykeln i nio fall av tio. Men det kommer ju sådana dagar när det är för blött och isigt för att cykla MTB, vintrar då det inte finns tillräckligt med snö eller tjocka isar för att snöra på sig skridsko- eller skidpjäxorna. Vad gör man när man inte har mycket till val? Man ger löpningen en chans till.

Anna provspringer – del 1 Motvilligt har jag snört på mig löparskorna igen. Alla träden har släppt sina löv och naturen visar sig från sin värsta sida: grå, blöt och trist. Det börjar bra. Även om jag inte har sprungit på ett tag så ligger konditionen på en klart godkänd nivå tack vare annan träning. Så jag slipper den jobbiga tröskeln när man börjar från noll. Men det är faktiskt stor skillnad på att cykla MTB och att springa. Jag blir snabbt

uttråkad av att det inte går lika fort som på cykeln, att spänningsmomentet fattas. Så jag ökar farten … och springer rätt in i väggen. Stegen känns blytunga, skallen snurrar och lungorna kippar efter luft. Jag måste stanna och återhämta mig och får sedan varva mellan att gå och springa resten av sträckan. Självförtroendet har fått sig ännu en törn.

Läkarens utlåtande

utvidgas och får tunnare väggar, fler små blodkärl bildas och blodtrycket sjunker. Dessa effekter är kopplade till en lägre risk för en massa olika sjukdomar: hjärtinfarkt, stroke, cancer, typ 2-diabetes och även demens. – Dessutom sover du ofta bättre, får mer energi och löper mindre risk för att drabbas av depression och psykisk ohälsa. Vid lättare depression använder man faktiskt ibland träning som behandling. Konditionsträning kan också öka storleken på vissa delar av hjärnan, det vill säga bilda nya hjärnceller, som till exempel i hippocampus, som är kopplat till minne och inlärning.

Eftersom de första famlande försöken inte direkt har genererat några himlastormande känslor för löpningen bestämmer jag mig för att närma mig det från ett annat håll – det vetenskapliga. Jag ringer upp Helena Wallin, löpfantast och läkare som forskar på hur kroppen påverkas av och anpassar sig till träning, för att samla några förnuftiga argument för att fortsätta springa. VAD HÄNDER I KROPPEN NÄR VI BÖRJAR SPRINGA? – En massa saker! När vi uthållighetstränar börjar det hända saker redan innan vi rör oss. Det skickas signaler från hjärnan som gör att kroppen förbereder sig. Pulsen och andningen brukar gå upp och öka och man kan till och med få en viss ökning av blodflöde till musklerna redan innan man börjar springa. Och det kommer mera. Helena berättar att när man sedan börjar springa ökar puls, andning och blodtryck. Hormoner som adrenalin, kortisol och tillväxthormon utsöndras, medan insulinet sjunker. Hela kroppen påverkas, kort sagt, och efter bara ett träningspass kan man uppmäta ett lite lägre blodtryck och känna av ett förhöjt stämningsläge med mer energi. OCH VAD HÄNDER OM MAN GÖR DET TILL EN VANA? – När du konditionstränar över tid kommer hjärtat att bli större och starkare, vilket påverkar dess förmåga att pumpa ut blod och syresätta musklerna. Blodkärlen

VARFÖR SPRINGER DU SJÄLV? – Jag har alltid sprungit och har haft ganska lätt för det. Jag känner att jag mår bra av det, och det blir allt tydligare med åldern. Inte alltid under själva löpningen men åtminstone efteråt. Det är en viss skillnad från annan träning, tycker jag. Sedan är det ett slags frihet, att ta sig fram bara av sin egen kropp. Och att man kan göra det när som helst och var som helst. Egentligen behöver man väl inte nödvändigtvis springa för att håva in fördelarna med konditionsträning. Men jag köper det där med friheten. Det är skönt att det enda man behöver är ett par löparskor. Man slipper leta rätt på, underhålla och frakta en massa utrustning som krävs i många andra sporter. Och visst kan man springa precis hur och var som helst, även om jag själv föredrar solo i skogen.

Anna provspringer – del 2 Jag startar lugnare nu. Håller tillbaka. När jag har sprungit riktigt långsamt i några kilometer känner jag att kroppen längtar efter att trycka på. Att den kan. Kanske behöver den en stund för att vakna till liv, att komma en bit och få känna: det här var ju inte alls jobbigt – jag kan mer. Den första branta backen jag möter blir dock riktig jobbig

mot slutet och jag undrar hur många fler sådana jag kommer att orka. Men efter varje avklarad backe känner jag ett större självförtroende för att jag faktiskt kan ta ut mig uppför för att sedan hämta tillbaka andningen efteråt. Jag känner mig trygg med att den kommer att komma tillbaka, även om jag får sakta ner på stegen en stund.

Hög av att springa

2021 en liknande, placebokontrollerad studie på människor. Även här visade det sig att löpning stimulerar utsöndrandet av endocannabinoider och ger ökade känslor av eufori och minskad ångest, även när endorfinreceptorerna är blockerade.

Det ska sägas att min idé att ge löpningen ännu en chans inte kom ur intet. Jag har kolleger och vänner till höger och vänster som inte kan få nog av att springa ultramaraton, både på tävling och för nöjes skull. Deras entusiasm är medryckande, men inte minst frågeväckande: Hur i hela fridens namn får man för sig att springa sådana sträckor? Det vore en förklaring om de fick någon sorts belöning för mödan. Och det verkar som att vissa får det – att de blir som höga av att springa. Men vad är egentligen det där mytomspunna runner’s high? Är det samma sak som flow? Något som liknar andra andningen? Kanske är det något man måste uppleva för att förstå. Jag får höra med Helena igen. – Ja, det är svårt att säga exakt vad det är. Det ska ju vara en stark lyckokänsla, ett slags flow. Jag har nog inte själv upplevt det. Absolut har jag känt lyckokänslor när allt klaffar och naturen är fantastisk, men jag skulle inte beskriva det som ett euforiskt tillstånd. – Det har gjorts en del studier för att ta reda på orsaken bakom runner’s high. Tidigare trodde man att det var endorfiner som låg bakom. Men nu pekar bevisen mer åt endocannabinoider. När jag ber henne förklara närmare lär jag mig att endorfiner, som brukar kallas kroppens eget morfin, är ett hormon som bildas i en del av vår hjärna som är kopplad till vårt belöningssystem och som bland annat förhindrar muskler att känna smärta. Nyare forskning har visat att endorfiner inte kan passera blod-hjärnbarriären och det är därför osannolikt att endorfiner i blodet bidrar till någon humörförändring alls, än mindre en euforisk sådan. Endocannabinoider däremot, som är ett slags signalerande molekyler som liknar cannabis men som produceras naturligt av kroppen, verkar faktiskt kunna ta sig in i hjärnan. Ett forskarteam som tidigare studerat råttor som sprang, och fått stöd för endocannabinoiderna som orsak, utförde

MEN HUR UPPNÅR MAN DET? – Jag har inte sett några siffror men det är nog inte en jättevanlig upplevelse. Vad jag förstår så verkar det vara så att man behöver hålla på ett tag innan man kan uppleva något slags high, det är inget som man får av att bara springa några kilometer eller kanske ens en mil. Jag har också läst någon studie som visade att endocannabinoiderna ökade när deltagarna sprang på måttlig intensitet. Inte när de promenerade eller sprang nära max. PROGRAMMERADE FÖR LÖPNING Är vi människor programmerade till att springa? Om du frågar löparen och biologen David Raichlen så blir nog svaret ja. Helena nämner hans teori precis innan vi lägger på och jag får kolla upp mer om den på egen hand. Raichlen menar att runner’s high verkar som en evolutionär morot för vissa arter att vilja springa långt, något som hjälper dem att undkomma fara, bli friskare och orka skaffa föda. Stämmer teorin borde ökade nivåer av endocannabinoider kunna uppmätas hos däggdjur som springer långt, men inte hos däggdjur som drar sig för att göra det. Och David Raichlens forskning stöder hans hypotes. Han studerade tre olika däggdjur: människor, hundar och illrar – som visserligen är kvicka men inte särskilt uthålliga. Och precis som han förutspått visade det sig att nivåerna av endocannabinoider ökade hos människorna och hundarna efter en tuff springtur, medan de lata illrarnas nivåer förblev konstanta. Mer forskning behövs så klart för att säga något med säkerhet, men visst är det intressant att tänka sig att löpning ligger i vårt DNA. Att vi är skapta för att springa långt.

Anna provspringer – del 3 Vinter nu. Snön har smält och frusit till is på stigarna. Här och där är istäcket fläckat med torra partier av grus. Det blir nästan till en lek att pricka dem, ett spänningsmoment som adderas. Jag har inte tid att fundera på om andningen hänger med eller om benmusklerna protesterar eftersom min uppmärksamhet är helt koncentrerad på var jag sätter fötterna. Det är som att hjärnan blockerar bort hur kroppen mår. Lägger det åt sidan, det kan vänta. När stigen blir för besvärlig får jag vika av och i stället springa omvägar över mossor och frostigt blåbärsris. Korta ögonblick snuddar vid harmoni – stegen känns lätta, andningen lugn och energin flödar. Jag skulle inte beskriva det som euforiskt. Däremot som total närvaro.

Jag har nog inte kommit upp i de distanser som krävs för att uppnå runner’s high. Och kanske lägger jag ner innan jag utökar dryga milen till maratonsträckor. Men jag börjar äntligen förstå att det inte handlar om att springa i en särskild hastighet, eller en viss distans. Att det finns en enkel glädje i att ta sig fram av egen maskin i naturen. Löpningen försätter mig dessutom i ett mer meditativt tillstånd än MTB. Det är en stund av repetitiv rörelse i stillhet. Kanske finns där en känsla av att gå tillbaka till rötterna. Springa som vi gjort i alla tider. Långt innan elever började sjukanmäla sig för att slippa undan påtvingade lopp. Våra förfäder hade ingen klocka, de mätte ingen puls. Jag tar rygg på dem.

Johanna Gelfgren

En riktig uthållighetsfantast som 2021 tog guld i det första SM:et någonsin i ultra-traillöpning, totalvann Jättelångt och knep förstaplatsen på damsidan i Fjällmaratons 100 K. HUR SKULLE DU BESKRIVA RUNNER’S HIGH? – Det känns bara så jäkla bra! Allting klaffar, det känns som att man har oändligt med krafter att ta av. På SM skulle jag säga att jag upplevde runner’s high. Jag hade inte en enda svacka på 45 kilometer. Det kändes som om jag var ute och sprang ett 10-kilometerslopp men jag kunde hålla den farten i 45 kilometer, utan att det kändes som att jag tog i eller ansträngde mig. Känslan var lite att jag var oslagbar, att jag inte kommer att ta slut. Euforiskt vet jag dock inte, mer en harmoni som kom av att det kändes så lätt, att allt fungerade. VAD VAR DET SOM FICK DIG ATT BÖRJA MED LÖPNING? – När jag växte upp fattade jag inte hur folk orkade springa maraton. En mil var ju skitlångt och ett maraton fyra gånger så långt. Men senare bestämde jag och en kompis oss för att börja springa och jag tyckte det var så najs att bara vara utomhus och koppla av. Jag hade ingen klocka i början, mätte ingen puls, var bara ute och upptäckte en massa stigar. Det var nog det jag fastnade för, att inte behöva mäta någonting. Och helt plötsligt var vi uppe i 35 kilometer och tänkte att det ju bara är 7 kilometer ifrån ett maraton. Oavsett hur långsamt det går så kommer vi att klara ett maraton, vi kommer ju inte klappa ihop direkt. Så då bara gjorde vi det.

TRIMMA LÖPFÖRMÅGAN med Jesus & Manne

Text: Manne Forssberg, John Kingstedt & Anna Kernell / Fotograf: Ryno Quantz

Manne

John Jesus

John ”Jesus” Kingstedt och Manne Forssberg träffades precis när våren börjat spira 2019. Manne, som var nyfrälst löpare och ville prata löpning mest hela tiden, kontaktade elitlöparen John för att göra just det. De fattade snabbt tycke för varandra och tänkte att det skulle vara kul att göra något av allt prat. Tänkt och gjort, det blev en podd. För alla som är intresserade av löpning – proffs, motionärer och de oinvigda som vill komma i gång. Namnet är Spring Snyggt-podden och det finns över hundra avsnitt att frossa i, alla i perfekt längd att lyssna på till distanspassen. Vi bad John och Manne sätta ihop tre olika träningsprogram för dig som vill komma i gång med löpningen på riktigt, oavsett om du startar från noll, vill börja springa trails eller bräcka ditt personbästa. Häng med och håll ut!

LÖPLEXIKON ’ = Minuter s = Sekunder Distanstempo = Ett tempo som ska vara kontrollerat och inte för ansträngande. Kan pendla mellan 40 och 80 s/minut långsammare än 10 k-fart. Lugn distans = 60–90 s lugnare än miltempo. Springer du milen på 50 minuter så är lugn distans cirka 6 min/km. Flytlopp = Snabba pass i din 5 k-fart. Fokus på att springa snabbt avslappnat. Uppvärmning = Lugn löpning som ämnar att mjuka upp leder och muskler. Joggvila = Riktigt lugn löpning mellan intervaller, där du fortfarande ska röra dig

framåt i en löprörelse. Dynamisk stretch = Aktiva stretchövningnar där du gungar fram rörlighet i muskulaturen. Ej statisk. Progressivt = Ett pass som ökar i fart under passets gång. Ofta sammanhängande löpning. Övre tröskel = Den fart som du klarar att hålla i en timme. Generellt är din övre tröskel 85-92% av maxpuls oavsett vilken nivå du ligger på. Lägre tröskel = Den fart där mjölksyra börjar bildas. Är du nybörjare kan din lägre tröskel vara 65% av din maxpuls och är du elitlöpare kan den vara 85% av din maxpuls.

Kom i gång

MÅNDAG 50' aerobisk träning

Om du vill börja med löpning men inte har sprungit tidigare är det viktigt att skynda långsamt, kroppens senor och ligament måste vänja sig vid den belastning som löpning innebär. Ett vanligt fel som många gör är att de går ut och springer tills de inte orkar längre. Ofta kommer man inte särskilt långt vilket i sig kan vara nedslående, men framför allt är det slitsamt för kroppen. Det viktigaste för nybörjare är därför att röra sig under längre tid och stärka den muskulatur som finns i fötter och underben. Det tacksamma med detta är att kroppen då mycket snabbare tar till sig den lilla löpning man får till. För att påverka din aerobiska kapacitet, det vill säga kroppens förmåga att ta upp syre, är en bra tumregel att vara ute i minst tjugo minuter. I början kan det därför vara bra att blanda jogg med vanlig promenad så mycket det går. Allt eftersom joggen blir lättare så drygar du ut den tid du joggar och kortar ner den tid du går. Så småningom kommer gången att försvinna och du kommer att kunna jogga i ett sträck. Glöm inte att göra de övningar som rekommenderas här intill. Att bli skadad tidigt i löpkarriären är ofta en stor anledning till att den inte hinner komma i gång.

Gå 10', jogga 2' gå 8', jogga 2' gå 6', jogga 2' gå 4', jogga 2' gå 2', jogga 2' gå 1', jogga 2 gå 2', jogga 2' gå 3'. Det ska vara skillnad på fart mellan jogg och gång. Men det viktigaste är att du rör dig kontinuerligt. TISDAG Vila ONSDAG Benstyrka 3 x 10 benböj utan vikt, gå så djupt du kan. 4 x stå på ett ben, stå tills du tappar balansen. 3 x 20 tåhävningar. TORSDAG 50' aerobisk träning Se måndag FREDAG Vila LÖRDAG 50' aerobisk träning Se måndag SÖNDAG Benstyrka Se onsdag

NÄR DU KAN JOGGA 40’ Börja väva in lite snabbare löpning. Håll ditt vanliga joggtempo men baka in 8 x 30 s sprinter där du springer riktigt snabbt. Ta den tid du behöver joggande för att återhämta dig.

Upp i fart Ett klassiskt misstag som många gör när de ska träna för att slå personbästa på väg och bana är att de tränar alldeles för mycket i överfart – korta intervaller med lång vila. Tvärtemot vad man trodde förut så är det snarare styrkan än den absoluta farten som sätter begränsningar. Det är alltså viktigare att kunna springa relativt fort länge än att kunna springa jättefort under kort tid. Därför bör fokus för den stora massan ligga på att jobba mycket i det man kallar för tröskelfart – den fart där kroppen fortfarande klarar av att spjälka mjölksyra. För att bibehålla och utveckla fart räcker det ofta med att bara lägga till lite snabbare flytlopp, gärna i anslutning till avslutat distanspass. Exempelveckan nedan kan du ha som utgångspunkt för större delen av året. Inför tävling ökar du farten något och förlänger vilan. Ett bra program ska vara utformat så att det lägger grunden till att du relativt snabbt ska kunna öka intensiteten utan att det sliter. Ledordet ska vara 90 procent över lång tid snarare än 100 procent över kort.

MÅNDAG 60’ lugn distans 4–5 x 20 s flytlopp (vila 40 s mellan loppen) TISDAG 15’ uppvärmning dynamisk stretch 3 x 10’ övre tröskel (90 s joggvila) 10’ nedvärmning ONSDAG Vila eller lugn distans 40–50’ TORSDAG 50’ distans 4–5 x 20 s flytlopp (vila 40 s mellan loppen) FREDAG Vila LÖRDAG 15’ uppvärmning dynamisk stretch 3–4 x (3’, 2’, 1’) – progressivt snabbare varje intervall, sikta på något långsammare än 10 k-fart, 10 k-fart och 5 k-fart för respektive intervall. 10’ nedvärmning SÖNDAG 75’ lugn distans Söndagen är traditionellt långpassets dag, här kan du sikta på att bygga ut distansen allt eftersom.

INFÖR TÄVLING Ha programmet ovan som grund. 10 dagar inför tävling kan du med fördel lägga in detta pass. 15’ uppvärmning dynamisk stretch 10–12 x 400 m i din 5 k-fart (45 s ståvila) 10’ nedvärmning

Ut på stig Att springa på stigar i skogen är roligt! Men det lägger också en bra grund för löpning på väg och bana. Den varierade terrängen och det mjukare underlaget hjälper till att stärka fötter och underben och är ett bra komplement till den monotona belastning som löpning på asfalt innebär. Välj ett par skor med lägre drop (höjdskillnad mellan häl och tå) som ger en bättre kontakt med underlaget. På stigar måste du hela tiden läsa av terrängen, så till en början är det viktigt att bortse från fart. Jobba i stället på att vara snabb i fötterna, ta lite kortare steg och våga lyfta blicken så mycket som möjligt. När du springer i terräng, såväl som på andra underlag, är det viktigt att du vågar släppa på där tillfälle ges, försök att inte bromsa steget för mycket utför, landa med fötterna direkt under dig i stället för framför. Större delen av distansträningen bör förläggas på stig, och för att vänja dig vid den kuperade miljö som traillopp ofta går i bör du även lägga fokus på backträning. Här kan du variera med backintervaller i skogen, löpning på mossa och vanliga backintervaller på asfalt.

MÅNDAG 60’ lugn distans 6–8 x 60 m backsprint Gå ner. Håll blicken högt, korta ner steget och driv ordentligt med armarna. TISDAG 15’ uppvärmning dynamisk stretch 8 x 3’ lägre tröskel på elljusspår (45 s joggvila) Se till att hålla trycket uppe i backarna och våga släppa på utför. 10’ nedvärmning ONSDAG Vila TORSDAG 60’ på stig i motsvarande distanstempo Avsluta med 6–8 x 60 m backsprint, gärna i skogen FREDAG Vila LÖRDAG Långpass på stig, sikta på att vara ute minst 90’ SÖNDAG 60’ lugn distans dynamisk stretch

NÄR DU BLIVIT SÄKER PÅ STIGEN Prova att väva in lite kortare intervaller i lördagens långpass på stig. 15–20 x 60 s snabbt med 30 s joggvila Pulsen ska gå upp ordentligt.

Frågor till coacherna VAD ÄR ETT BRA LÖPSTEG OCH HUR SKAFFAR MAN ETT? – Ett bra löpsteg utgår från dina personliga förutsättningar och är inte nödvändigtvis snyggt. Att springa på ett tillgjort och onaturligt sätt medför ofta skador, säger Manne, och John fyller i: – Däremot kan det vara bra att träna på att orka hålla steget även när du är trött och jobba på att inte bli krum och böjd. Detta kan du göra genom att köra några stegringslopp (där du springer ganska fort i cirka 100–150 meter) efter distanspassen. Tänk på att hålla huvudet högt, ha bra frekvens och jobba med stora armtag. Du kan också försöka addera lite olika trick utefter rundan: korta ner steget i backarna, håll blicken högt och jobba med armarna i motlut. Försök att vara lätt och fin i steget. Tänk på att så mycket energi som möjligt ska framåt och inte upp och ner. HUR UNDVIKER MAN SKADOR? – Variera underlag och terräng och öka inte volymen för snabbt utan stegra gradvis, förklarar Manne. Försök att känna av kroppen, håll dig till planen som du gör upp och kör inte på bara för att du känner dig pigg för stunden. Låt lätta dagar vara lätta, tuffa dagar tuffa. Att smeta ut träningen så att allt blir halvhårt ökar belastningen på kroppen och gör dig inte bättre. John påminner om att man ska komma ihåg att underhålla kroppen:

– Tåhävningar några gånger i veckan, fokusera på rörlighet i höft och bäcken och unna dig en kiropraktisk behandling eller massage då och då. Kroppen anpassar sig till det den håller på med, springer du regelbundet så kommer kroppen också att lära sig det rörelsemönstret och bli effektiv där. Med det sagt, lägg lite fokus på bål- och höftstyrka när du jobbar dig upp i volym. Då kommer du att kunna springa mer längre fram i tiden. NÄR GÖR LÖPNINGEN ER SOM LYCKLIGAST? John: – När jag är i riktigt bra form och har levererat en fin prestation. Som med allt annat är det roligast när det går bra. Samtidigt kan jag uppskatta att komma från en jobbig period och känna att jag hela tiden blir bättre, men det är få saker i livet som är så tillfredsställande som ett bra lopp eller ett personligt rekord. Det är det som hela tiden driver mig. Ibland kan jag få enorm feeling när en fin låt kommer på och jag har en bra dag, samtidigt som jag känner att jag måste hålla igen för att det inte ska gå för fort. Det är en mycket trevlig känsla. Manne: – Kanske allra mest när den förvånar mig. När det är trist väder ute och jag är seg och gravt osugen på att springa, men överraskas av fina ben och eufori. Eller när jag höjer mig ett snäpp och klarar saker som jag inte trodde var möjliga. Eller när det är april, skogen vaknar till liv efter vintern och jag lunkar fyra timmar på vackra stigar och insuper det där förvandlingsnumret.

Och 3 snabba … BÄSTA LÅTEN ATT SPRINGA TILL? John: Jag får ofta feeling av Southern Cross med Crosby, Stills & Nash. Manne: Gut Feeling med Devo är bäst att springa tröskel till. PERSONLIGT FAVORITAVSNITT I PODDEN? – Vår favoritintervju är Keira D’Amato i avsnitt 114. Sedan gillar vi också vårt avsnitt med Nils van der Poel (99). DRÖMMÅL? John: – När jag var 19 sa jag att jag inte skulle klippa mig innan jag gick under 14 minuter på 5 000 meter. I dag är jag 29 år och 13 sekunder ifrån. Så det får vara det mål som skulle betyda mest för mig. Manne: – Längtar efter sub 35 på 10 kilometer. Det är nog mitt livsmål.

ULTRALÄTT BO FÖR ULTRALÖPARE Text: Jenny Wikman

Lika självklart som sill är till nubbe har Terra Novas ikoniska Laser Competition-tält blivit för ultralöpare. Det blir extra tydligt varje gång det legendariska loppet Original Mountain Marathon går av stapeln. Det väderpiskade nattlägret domineras årligen av detta Guinness-rekordtält. 970 gram för en person, eller 1 230 gram för tvåmanna-varianten. För ett klassiskt dubbelvävstält med sammankopplat inner- och yttertält och rymlig absid är det inte illa pinkat. Med hela 6 000 millimeter vattenpelare i golvet och 5 000 i tältduken slår Terra Nova merparten av sina konkurrenter på fingrarna när det gäller prestanda per gram. Svart magi, undrar du? Inte riktigt. Hemligheten ligger snarare i att de tunna vävarna strukits med en envis silikonbeläggning som står emot väder och väta. Och så klart charmen i att ligga tätt packad som ansjovis med tältduk fladdrande i ansiktet under riktigt blåsiga nätter. Vi sa aldrig att det här var ett tält för curlade lyxcampare. Tvärtom – det här är en uppstagad tillflyktsort för krigare med pulsklocka och bultande fotsulor. Det legendariska loppet OMM (Original Mountain Marathon) är kanske vad britterna själva skulle kalla för en ”sufferfest”. Två dagars löpning uppför bergskammar, genom snår och över träskmarker – med en fullpackad ryggsäck för självförsörjning och övernattning på fjället. Allt detta i

oktoberväder. I Storbritannien. Om vi säger så här: regnkläder är obligatorisk tävlingsutrustning. 2008 blåste hela loppet sönder och samtliga deltagare fick bryta. Vissa blev kvar i bergen över natten eftersom översvämningar skurit av dem från baslägret och parkeringen. Men inte gick det någon nöd på löparna, många av dem erfarna friluftsmänniskor och medlemmar av diverse fjällräddningssällskap. 2008 var visserligen ett udda undantag och enda gången sedan begynnelsen 1968 som tävlingen avbrutits. Men det speglar tydligt loppets syfte. Grundaren Gerry Charnley startade nämligen traditionen ihop med några alpinist- och löparvänner. Själv pysslade han med orientering, något britterna var de första att börja med näst efter oss skandinaver. Planen var att utforma den ultimata prövningen för bergsmänniskor, gifta ihop orienteringskunskaper med förmågan att klara sig och ta sig fram i fjällmiljö. Förutom fysisk styrka och uthållighet avgörs tävlingen alltså även av den tekniska terrängen, det krävande vädret, packningen

och överlevnadskunskaperna samt förmågan att navigera. Här är nämligen ingen GPS tillåten – endast kompass som paras ihop med en klassisk karta, som delas ut på startlinjen. Kartan innehåller ett antal kontroller som måste betas av under dagens gång, men rutten är helt obanad och planeras självständigt av varje tävlingspar. OMM är en tävling där kloka beslut om utrustning och vägval har en större inverkan på tävlingsresultatet än ditt löpsteg. Eller som trefaldige OMMvinnaren och Laser-tältaren Shane Ohly uttryckt det: ”Det som räknas är att vara bra på många saker, snarare än att enbart vara den bästa löparen.” Numera har Laser Competition utvecklats till nästa modell i evolutionsordningen: Laser Compact. Tältet är detsamma, men varje sektion av tältstången har kortats ner för att minska totallängden på det packade tältpaketet. Litet nog att hänga på ett cykelstyre passar det sålunda bikepackers såväl som ultralöpare. Det kanske är läge för ett nytt extremt äventyrslopp, på två hjul. Ett Original Mountain Giro. OMG!

LÖPARSKONS ANATOMI Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire

Trailskor är laddade med specifika funktioner för löpning i vild terräng med varierande lutning och underlag, till skillnad från de vanliga löparskorna, som är byggda för platta asfaltsvägar, grusstigar eller motionsspår. Vi tar en titt under motorhuven (eller plösen) på dessa underverk till skodon.

Ovandel

Ovandelens funktion är att hålla kvar skon på din fot, ventilera ut fuktig svett samt sörja för komforten. För att maxa detta bör du kombinera skon med en riktig löparstrumpa som också optimerar ventilation, fukthantering och komfort. Välj en i tunn syntet eller merinoull. Bomull är en dödssynd för varma, svettiga fötter.

DRAGÖGLA I stället för skohorn.

FODER Innerfoder och extra vaddering gör skon bekväm och minskar skav från exempelvis yttre sömmar eller vid hälkappan. Trailskor har tunn eller ingen vaddering, för att absorbera minimalt med vatten och undvika extra vikt.

YTTERMATERIAL Skor för stiglöpning förses med ett extra robust yttermaterial. Förutom snabbtorkande syntet eller ventilerande mesh ser du ofta en plastfilm som skyddar textilen mot vassa grenar och väta. Denna film löper någon centimeter ovanför sulan och kallas då för en ”mud guard” och skyddar mot markväta som du trampar ner i och som riskerar att sippra in.

SNÖRNING Snörningen sörjer för komfort och prestation. Löparskor kan ha fiffiga funktioner som snörficka att gömma skosnörets ändar i, eller snabbsnörning som enkelt dras åt med snörlås – och sedan lika enkelt släpps upp igen.

FÄSTEN FÖR DAMASKER Vissa skor har fästen för damasker som kan kopplas på och som ser till att inte småsten och annat skräp hittar ner i skon. Andra skor kan användas med damasker vars gummirem träs under sulan.

PLÖS Plösen kan vara av vanlig lös modell, en fast kilad modell som inte glider – eller så är plösen integrerad i ovandelen i en sockliknande slip-on-konstruktion.

TÅHÄTTA & HÄLFÖRSTÄRKNING Förstärkta plasteller gummipaneler som skyddar mot slag och stötar från stenar, rötter och annan vegetation.

DRÄNERINGSHÅL Till skillnad från vattentäta skor har vissa skor helt öppna dräneringshål. De släpper då in vätska men dränerar ut den minst lika effektivt och torkar snabbare.

VATTENTÄTT MEMBRAN Precis som skaljackor kan trailskor utrustas med ett vattentätt membran, allra vanligast Gore-tex. Membranet håller fötterna torra från lera, blött blåbärsris och sumpmarksmossa. Men dessa skor ventilerar sämre och torkar långsammare än skor utan membran. Dojor med membran är också impregnerade så att fuktdroppar pärlar sig på materialet och blir för stora för att tränga igenom membranet.

Mellansula

Skons maskinrum – det är här magin händer! Mellansulan sörjer för stötdämpning, responsivitet och stabilitet. Allt det där du känner i löpsteget.

BRYGGA Vissa sulor är utrustade med en brygga i mellanfoten som avgör skons stabilitet och vridstyvhet. En lätt, smidig sko för lätt terräng har ofta en mjuk och flexibel brygga, medan en stabil sko för obanad, teknisk terräng behöver en styvare brygga som stödjer foten.

STÖTDÄMPNING EVA-skum av olika densiteter och tjocklekar ger olika mycket dämpning i steget. Ju tjockare sula, desto mjukare stötdämpning får du i regel. Många trailskor är mindre dämpade än asfaltsskor eftersom teknisk skogsterräng är mjukare och mer varierad att springa på – vilket skonar kroppen – samt kräver bättre markkontakt.

ROCKER Sulans form är ibland välvd i tå och häl. Det gör att du rullar in och ut naturligt i ditt steg. DROP Lutningen mellan skons tådel och häldel kallas för drop och avgör om du kommer att landa på tån eller hälen i din fotisättning. Om sulan är 23 mm tjock under tån och 29 mm tjock under hälen har alltså skon 6 mm drop. Skor med 0–4 mm drop uppmuntrar landning på fram- och mellanfoten för snabbare löpning. Skor med så högt drop som 8–12 mm uppmuntrar snarare hälisättning och långsammare tempo. De flesta trailskor har ett lägre drop på 0–6 mm, ibland 8.

PLATTA Vissa skor har en så kallad ”rock guard” som skyddar fotsulan från vassa stenar och blockterräng. Samtidigt som mellansulan ska absorbera stötar vill du inte att den absorberar all energi utan återger den till fot och ben inför nästa steg. För att hjälpa dig att springa snabbt och effektivt är vissa mellansulor utrustade med en responsiv plasteller kolfiberplatta som förenklat fungerar likt en sorts studsmatta för ditt löpsteg.

Yttersula

Yttersulan är en tunn slityta som skiljer mellansulan från marken, samt sörjer för grepp och flex i ditt steg. På asfaltsskor täcker slitytan endast nödvändiga zoner. På trailskor löper den ofta längs hela mellansulan.

DOBBAR Yttersulans mönster avgör vilken terräng skon lämpar sig för. Kraftigt definierade gummidobbar i olika hårda gummiblandningar och olika riktningar ger bättre friktion i teknisk, obanad terräng medan mindre gummidobbar gör sig bra på hårdpackade motionsspår och leder. På skor för vinterlöpning hittar du vassare karbiddubbar som greppar bättre i is och snö.

FLEX Sulans greppmönster bryts av små diken vid strategiska punkter. Det är för att sulan ska flexa efter fotens rörelser i ditt löpsteg.

Innersula

Innersulan i trailskor är platt, men de flesta har urtagbara innersulor som kan bytas ut mot individuella innersulor som passar just din fot. Denna typ av innersulor kan stötta upp din fot och fotled om du tenderar att pronera inåt eller supinera på fotens utsida. De bör även passa för ditt låga, normala eller höga fotvalv samt runt just din häl. Trailskor har sällan pronationsstöd eftersom foten inte springer på platt asfalt, utan anpassar sig efter teknisk, ojämn terräng.

RÄTT VERKTYG FÖR JOBBET Text: Jenny Wikman / Illustration: Emelie Voltaire

Välj skor som passar både din fot och den terräng du springer på, så kommer dina löprundor att bli så mycket bättre. Hooked guidar till den rätta dojan.

Terräng

Distans

Användningsfrekvens

VÄLPREPPADE MOTIONSSPÅR OCH LEDER: Välj lätta, flexibla skor med grunt mönster – inte helt olika vanliga asfaltsskor.

Två viktiga komponenter i dina löparskor är stötdämpning och drop. Dessa avgörs till stor del av vilken distans och hastighet du siktar på.

TÄVLINGSSKOR: Snabba och lätta skor för tävlingsvinnande tempo. Fjädervikten innebär mindre slitstyrka, vilket funkar för enstaka lopp. Snabb löpning sliter också mindre på skorna, eftersom du tar längre löpsteg och bara duttar ner framfoten i backen.

TEKNISKA SKOGSSTIGAR: Välj skor med tå- och hälförstärkning som skydd mot rötter och stenar. Gärna en greppig Vibram-sula med djupt dobbmönster i olika riktningar. Sulan kan behöva en brygga för stabilitet och vridstyvhet. OBANAD TERRÄNG: Välj kraftigare, skyddande skor i slitstarka material. De ska klara löpning uppför stenrösen och rakt genom sankmarker och bör prioritera stabilitet framför fart. Dessutom Vibram-sula med djupt dobbmönster i olika riktningar för bra grepp i alla lägen.

KORTA, SNABBA DISTANSER: Välj en sko med lågt drop (under 6 mm) som uppmuntrar landning på framfoten och högt tempo. Du kommer undan med mindre stötdämpning och kan välja tunna, lätta sulor. LÅNGA DISTANSER: För långa distanser behöver kroppen avlastas över tid av tjocka, stötdämpande sulor. Du kommer undan med ett högre drop (uppåt 8 mm) eftersom du landar på hälarna i större utsträckning vid lägre tempo. Ha inte bråttom med lägre drop! Kroppen behöver vänja sig över tid, då lägre drop aktiverar andra muskler än du är van vid. Jämför med dina nuvarande vardags- och löparskor och välj något liknande.

TRÄNINGSSKOR: Mängdskor är gjorda för att nötas i många timmar. De är slitstarka och därför tyngre än tävlingsskor. Sulorna kräver det, eftersom regelbunden löpning och lägre tempo sliter mer. Lägre tempo ger fler steg per meter, och långa sträckor innebär landning på både fram- och mellanfot samt häl, vilket innebär mer friktion mellan mark och sula.

Fotvalv Huruvida ditt fotvalv är högt, normalt eller lågt påverkar fjädringen i din egen fot vid löpsteget. Olika skor passar olika fotvalv (och kan kombineras med till exempel en formgjuten innersula vid behov). Hur ser ditt ut? 1. Blöt fotsulan med t ex en fuktig trasa. 2. Ställ foten på t ex en bit kartong och belasta den. 3. Bedöm fotavtrycket: Har du ett lågt, högt eller normalt fotvalv?

Storlek När du springer blir fötterna varma och sväller. Undvik kardinalfelet att köpa för små löparskor och riskera blånagel när tårna stöter i skons framkant i nedförsbackar. Var beredd att gå upp i storlek! 1. Prova skor i slutet av dagen (eller efter ett löppass) när fötterna är varma och svullna. 2. Kontrollera att ditt fotvalv sitter i linje med löparskons fotvalv. 3. Ge tårna ordentligt med utrymme (gärna en tumbredd) till skons främre ände. 4. Känn efter om skon fixerar hälen nog bra utan att glappa eller skava. 5. Provspring! Antingen på löpband eller fram och tillbaka längs butiksgolvet.

Fotbredd Fotbredden påverkar hur väl din häl fixeras i skon, samt vilket utrymme du behöver i tåboxen för att tårna ska kunna spreta och framfoten fjädra naturligt. 1. Ta på dig en tunn löparsocka. 2. Prova ut skor som är rätt i längd/storlek för din fot: Hur känns de i bredd runt mellanfoten? Om skorna är rätt i längd och synkar med ditt fotvalv, men ändå sitter för snävt kring mellanfoten, kan du kika på skor för breda fötter. Om de i stället lämnar mycket utrymme på båda sidor om foten har du troligen en smal fot. Skor görs inte sällan i ”narrow”, ”regular” och ”wide”-modeller.

Pronation Springer du på asfalt är det viktigt att du väljer skor med hänsyn till ditt steg – neutralt, pronerande eller supinerande, eftersom du landar likadant steg efter steg. I terräng vinklas dock fot och fotled ständigt efter underlaget, t ex när du trampar på rötter eller går på skrå. Därför är terrängskor oftast neutrala. Om du trots allt behöver stöd för pronation eller supination även i terräng, kan du alltid byta ut skons innersula mot en ortopedsula.

TRAILTRENDER GENOM ÅREN Text: Jenny Wikman

Vi haffade tag i triatleten och löparen Erik Desmeules som i dag jobbar med Hoke One One, ett skomärke som har drivit på trailskornas utveckling det senaste årtiondet. Han plockade fram pekpinnen för att visa på några trender och tekniker som har satt sina spår i dagens trailskor.

Barfotaskor

Boken Born to run släpps 2009 och den mexikanska Tarahumara-stammen inspirerar en hel värld till att springa barfota – långt. Barfotaskornas tunna sulor, avsaknad av drop och möjlighet för tårna att spreta fritt sägs uppmuntra fotens naturliga mekanik och fjädring i löpsteget – och motverka hård hälisättning och krångliga skador. – Det barfotaskorna tillförde var insikten att man behöver få ner droppet och bredda skorna där fötterna själva kan fjädra. För de allra flesta blir barfotalöpning för extremt på lång sikt, men det kan vara ett bra komplement i träningen för att variera och bygga upp styrkan i foten, förklarar Erik.

Metarocker och tjocka lättviktssulor

Samma år går ett nytt skomärke helt åt motsatt håll. Före detta Salomon-VD:n Jean-Luc Diard och UTMB-medaljören (tillika Salomon-kollegan) Nicolas Mermoud har insett att barfotaskor inte alls är frälsningen för alla. Trots långsam

tillvänjning fortsatte många löpare att få knäproblem, kollapsade fotvalv och andra skador. Hoka One One behåller de tjocka stötdämpande sulorna, men i mycket lättare material. Man sänker droppet till runt 3–4 millimeter – men inte hela vägen till noll. Sulan får också en välvd rocker-geometri som låter foten rulla in i och ut ur steget i stället för att stöta hälarna hårt i backen – eller skada hälsenan. Erik Desmeules liknar det vid en backhoppare, som behöver landa sitt hopp mjukt i en nedförsbacke i stället för hårt och platt på flacken. I dag görs Hokas skor med deras patenterade Metarockersystem, med olika geometri för olika sorters löpning. För löpare på elitnivå välvs rockern för landning på framfoten. För ultralöpare och motionärer med lägre tempo behöver landningen kunna ske på framfoten när kroppen är fräsch, och sedan rulla in och ut på hälarna när tröttheten kickar in. Rullsulan kan också hjälpa kroppen att vänja sig när du går över till lågt drop. – Barfotaskorna har fortfarande en trogen följarskara bland motionärerna, men kikar du på tävlingseliten finns det ingen som springer med tunna sulor i dag. Stötdämpningen i de tjocka lättviktssulorna gör att löparna kan springa fortare på slutet av loppet för att de är mindre trötta i benen. Orienterare gör gärna tvärtom och tävlar i tunna sulor för deras obanade terräng, men löptränar skonsamt i Hoka och andra tjocka rullsulor.

Bred tåbox

Åsikterna går isär om tårna ska ha fritt spelrum eller inte. Erik hävdar bestämt att olika skomärken kompletterar varandra, det finns inte ett enda rätt märke för en person – och ingen magisk sko för alla.

Du ser sällan nolldropsskor med bred tåbox bland eliten i UTMB och liknande lopp. Och bland motionärer springer fler och fler längre upp i åldrarna, i långsammare hastigheter och längre sträckor, samt använder sina sportskor till vardags. Då vill man inte riskera att foten kollapsar över tid utan kan behöva en tåbox mitt emellan traditionellt smal och barfotabred, som ger utrymme och stöd samtidigt. Superbred tåbox funkar ofta bra för vältränade, unga fötter som vill ha utrymme att spreta och fjädra maximalt på naturlig väg. Särskilt på korta, snabba distanser där du bara duttar ner framfoten i marken och den blir stark. Och kanske särskilt bland nordamerikaner och oss här i Norden, som i regel har bredare fötter än man har nedåt kontinenten i till exempel Frankrike och Spanien.

Han brasklappar att kolfiberplattan i princip förutsätter att du är långdistanslöpare i elitklass för att känna den marginella skillnaden, samt att den behöver kombineras med en rocker. Men för tillfället tycks löparvärlden vara ense om att kolfiberplatta ihop med superkritisk EVA och rocker är framgångsreceptet.

Återvunna material

Vad väntar runt nästa krök? Erik slår fast att en av de starkaste trenderna bland trailskor är återvunna material. Redan i dag görs många ovandelar, skosnören och sulor av återvunna material.

Vibramsulor

Det senaste decenniet har trailskorna försetts med samma dundergrepp som vinterkängor och klätterskor. Det handlar så klart om Vibram, vars sulor gjort stor skillnad i greppet på blött underlag i form av stenar, klippor och rötter. Greppiga gummiblandningar i olika densiteter, som Vibram Megagrip, Vibram Litebase eller Salomons motsvarighet Contagrip, gjuts med dobbmönster i rätt storlekar, djup, geometri och riktningar för optimal balans mellan friktion och snabbhet – för rätt sport och rätt underlag. Skor varierar ofta mellan full Vibramsula och att endast förses med paneler på strategiska slitytor, för att spara vikt. – Vibram är det som greppar näst bäst efter ståldubbar, konstaterar Erik.

Kolfiberplatta

2021 lanserade The North Face sin Flight Vectiv-sko med tjock sula, rocker – och en responsiv kolfiberplatta. Saucony hakade på och 2022 är det Hokas tur med sin nylansering Tecton. – Alla maratonlöpare som vinner lopp i dag springer med kolfiberplatta, poängterar Erik men fortsätter nyansera: – EVA-skummet i mellansulorna är allt som oftast supercritical EVA, där flytande koldioxid blandas in i EVA:n vid gjutningen, vilket gör dem väldigt studsiga och skänker mycket responsivitet som behövs på det mjuka underlag som traillöpning ofta sker på. Men terränglopp består ofta av hårda, steniga partier också, som grusvägar, klipphällar eller snö och där kommer kolfiberplattan till sin rätt.

Veganska material är efterfrågade, men där ser utvecklingen klurigare ut, eftersom man hela tiden behöver se till nettoeffekten för miljön. Många skor konstrueras med lim som innehåller animaliska restprodukter från slaktindustrin. Att byta ut detta lim i dagsläget innebär en negativ effekt på miljön eftersom man antingen ser sämre effekt i limningen – och skorna då snabbare går sönder och behöver ersättas av nya – eller att man måste använda ännu hårdare, syntetiska kemikalier med miljöskadliga effekter, i stället för restprodukter som annars skulle ha kasserats. Samma avvägning ser man i till exempel innovativa sulor tillverkade av sockerrör, där man alltså undviker användning av olja men kanske inte helt kan försvara sockerindustrins miljöpåverkan heller. Det är många pusselbitar som ska falla på plats, men tekniska innovationer gör ständiga landvinningar inom branschen. – Om fem sex år har vi nog helt återvunna skor, kanske till och med helveganska skor, rakt igenom, tippar Erik.

Gillar du löpning?

Kan inte leva utan det!

Nej, fy tusan

TA CYKELN

Älskar du långa löprundor?

Helst inte

Kanske?

Typ halvdag?

Ju längre, desto bättre!

Tränar för fullt!

Bästa distansen!

För långt! Kanske inte riktigt SÅ långt

LÖPARBÄLTE

LÖPARVÄST

LÖPARRYGGSÄCK

FULL FART FRAMÅT! Packa lätt och packa rätt för löpningen Text: Emma Carlsson / Fotograf: Anette Andersson

I takt med att kilometerna i löparspåren blir ﬂer, ökar också behovet av att bära med sig mer packning. För visst är det skillnad på behoven när du jämför ett par timmar i närmaste naturreservat, med utmaningen att genomföra ett maraton i fjällen. När räcker det med ett löparbälte, och när ska du i stället satsa på en ryggsäck? I valet och kvalet har vi identifierat vad du kan tänkas vilja packa, och därmed vilken storlek på packutrymme du kommer att behöva. Vi bjuder dessutom på några av våra personliga väst- och ryggsäcksfavoriter.

VÄST Robin Skoglund, 30-årig löpare bosatt i Nora, väljer löparväst Från löpartävlingar på Caymanöarna och i Thailand, till personliga favoritleder i Bergslagskogarna som är hans hemmabas. Robin väljer löparväst av tre enkla anledningar: väger mindre, sitter skönare och lättare att nå det han behöver. På dagsturer på 2–6 mil följer löparvästen alltid med, och så även vätska, energi och elektrolyter. De mjuka flaskorna får däremot stanna hemma med fördel för 33-centiliters petflaskor. Enklare att fylla på vid depåer, och dessutom enklare att dricka från!

TRÄNING & KORTARE TÄVLING Med kroppsnära och minimalistisk design för det allra viktigaste kapas vikten på ryggen som gör dig snabbare i spåren.

PACKNING FRAM & PÅ SIDAN Lättåtkomliga fack i fram för att snabbt och smidigt kunna fylla på med energi och H2O.

TVÅ MJUKA FLASKOR I FRAM TIPS: Fyll en med vatten & en med vätskeersättning för omväxlande törstsläckning.

Vilken storlek behöver jag? <1 h: Löparbälte 1–2 h: Löparväst med 2–5 liter 3 h+: Löparväst med 6–11 liter Ultra- & stuglöpning: Löparryggsäck med 12+ liter

MINDRE PACKVOLYM Fokus på vätska, energi, mobil, nycklar och vindjacka.

FÄSTE FÖR STAVAR För extra styrka i uppförsbackarna, eller för att undvika hinder nerför. Däremellan kan stavarna fästas i fram, på baksidan eller förvaras i ett avtagbart fodral.

VATTENBLÅSA För solvarma löparrundor eller längre distanser mellan vattendepåerna. Med en vätskeblåsa på ryggen är den törstiga löparen kittad med extra vätska.

RYGGSÄCK Tone Pedersen, 35-årig löpare från Mariestad, väljer löpar ryggsäck

ULTRA- & STUGLÖPNING För lopp och löparäventyren där packlistan är längre och behovet för extra packvolym är större.

PACKNING I BAK När du inte jagar snabbast tid har du möjlighet att stanna och plocka fram vindjackan och annat du behöver.

Med fokus på frihetskänslan har löpningen funnit sin givna plats i Tones liv. Oavsett om det är för att upptäcka nya platser under resor, eller för att springa swimrun och ultralopp. En löparryggsäck med lättillgängliga fack i fram, och som sitter tajt utan att studsa är en given följeslagare. Detta oavsett om hon fyller ryggsäcken med dator för transportlöpning till jobbet, termos och extra kläder för toppturslöpning vintertid, eller med tält och skrivbok för miniäventyren.

MIDJEBÄLTE FÖR AVLASTNING Med tyngre vikt får du skön avlastning med ett midjebälte. Extra plus när det finns fickor!

MER PACKVOLYM Större packmöjlighet funkar dessutom prima till löparpendlingen för att få med ombyte och lunchlådan.

Checklista för löparväst TRÄNING & KORTARE TÄVLING: Vätska Energi (alltid extra!) Telefon (hitta rätt och för bästa motivationsmusiken) Nycklar Vindjacka

Checklista för löparryggsäck ULTRAMARATON: Allt på checklistan för löparväst Karta & kompass (om mobilen pajar) Pannlampa (dubbelkolla batterierna!) Löparstavar Mössa & vantar Sollotion & myggmedel (särskilt för fjällen) Första hjälpen med räddningsfilt, vaselin & skavsårsplåster

+ detta för stuglöpning Avkapad tandborste & tandkräm i minitub En liten bit hårdtvål Handduk Disktrasa Extra kläder Sovlakan (gärna med inbyggt örngott) Skräppåse till plogging Hörlurar/öronproppar (mot snarkande grannar)

Löparbälte Den perfekta kompromissen när du inte vill bära något på ryggen, men samtidigt inte vill fylla fickorna med en oskön telefon och rasslande nycklar. Med ett löparbälte får du med dig det allra viktigaste, något som ibland också inkluderar en flaska vatten.

HOOKED REKOMMENDERAR

SILVA STRIVE ULTRA LIGHT En lättviktare och nykomling till löparväst. Mycket mesh, plats för två 500 ml mjuka flaskor, flera fickor framtill och en öppen stor ficka baktill (anpassad till att bära batteri till pannlampan). PLUS: God andningsförmåga, lätt vikt MINUS: Mjuka flaskor ingår ej VIKT: 157 g (stl: M) PRIS: 595 kr FÖR VEM: Unisex SALOMON ADVANCED SKIN 5 Löparväst för kortare distanser, med fokus på rörelsefrihet. Flera lättåtkomliga fickor, stretchigt huvudfack med 5 liter packvolym, två mjuka flaskor à 500 ml och flyttbara fästen för stavar. PLUS: Hög komfort även när den är fullt packad MINUS: Ingen dragkedja för huvudfacket VIKT: 228 g (stl: M) PRIS: 1 295 kr FÖR VEM: Unisex OSPREY DYNA 15 Löparryggsäck med stor packkapacitet och skönt luftflöde. 15 liter packvolym bak, kompressionsremmar, flera fickor fram och bak, stavfäste, 2 x 500 ml mjuka flaskor och plats för vätskeblåsa. PLUS: Bekvämt höftbälte med fickor MINUS: Den högre vikten VIKT: 660 g (stl: M/L) PRIS: 1 495 kr FÖR VEM: Dam (unisex: Osprey Duro 15)

ULTIMATE DIRECTION FASTPACK 20 Komforten hos en väst med packkapacitet som en ryggsäck. Rulltoppsförslutning och öppning i sidan, plats för flaskor och fickor framtill, 20 liter packvolym bak, stor meshficka bak och fäste för stavar. PLUS: Sitter skönt och nära kroppen MINUS: Smalt midjebälte VIKT: 590 g (stl: M/L) PRIS: 1 995 kr FÖR VEM: Unisex (damspecifik version: Ultimate Direction Fastpackher 20)

ULTRALÄTT FÖR LÖPNING Text: Olof Lange / Fotograf: Emelie Voltaire

Om bantade prylar ger vandraren välkommen lättnad så är de helt avgörande för den som vill springa längre turer i skog och berg. Bara att skynda till bussen med en full ryggsäck gör snabbt klart att varje gram räknas. Men hur kan man göra en redan lätt utrustning ännu lättare? Kläder och utrustning för löpning är i regel inte onödigt tunga och robusta, men det är en utmaning att packa en ryggsäck för övernattning, samtidigt som den är lätt nog att springa med. Det krävs erfarenhet samt noggrant övervägande av vad du verkligen behöver och vilka grejer som bäst gör

jobbet med lägsta vikt. Smarta lösningar och avancerade material tar dig sedan den sista biten till en försvinnande lätt packning. Ultralätt kan verka att handla mest om prylarna, men i slutändan är ändå målet ett lättare steg och mer fokus på prestationen eller upplevelsen längs stigen.

Med en basvikt på 2870g ser du här ett riktigt lätt kit för övernattning, redo att packas ner i ryggsäcken. Ultralätt tarp och ett sovsystem bestående av elefantfot, dunjacka och bivybag ryms lätt i en 25 liters ryggsäck för löpning och lätt vandring. Lägg till mat, energitillskott, eventuella sovplagg och kläderna du bär på kroppen. Testa gränserna eller sudda ut dom helt.

Ut på tur Vikten är inte alltid viktigast

Den enskilt viktigaste delen av din utrustning är så klart skorna. Det sägs att ett kilo på fötterna motsvarar fem kilo på ryggen. Det är frestande att rikta in sig på det allra lättaste paret du kan hitta, men i slutändan är det alltid komforten som bestämmer vad som fungerar för dig. Det blir viktigare ju längre du springer, och en lite tjockare sula med mer dämpning kan göra att du orkar längre trots en högre vikt. Gramjakt och research kan vara intressant men också förrädiskt. Det är inte självklart att prylar och metoder som gör vandringen lättare (vilket oftast är i fokus i bloggar och forum) passar för löpning. Ultralätta ryggsäckar har till exempel inte den passning och konstruktion som krävs för att sitta på plats när du springer, medan en lite ”tyngre” löparrygga hanterar vikten bättre med högre komfort. Ett liggunderlag av skum är både lätt, robust och prisvärt men otympligt, ett uppblåsbart liggunderlag i lättviktsklassen tar då mycket mindre plats.

Dubbelt upp eller bara halva

Utrustning som fyller flera funktioner är ett effektivt sätt att spara vikt men kräver ofta lite pyssel som kanske inte fungerar under löpningen. Föreställ dig till exempel att springa med en ponchotarp som regnskydd, och så fladdrar den runt benen. En skaljacka fungerar bättre och kan också ge extra värme och skydd utanpå sovsäckens fotbox. Tubhalsduken är å sin sida verkligen en frälsare för alla! Armvärmare är ett smart alternativ till en extra tröja och är lätta att ta av och på också medan du springer. Tar du av dig den varma jackan efter middagen för att krypa ner i sovsäcken? Behåll jackan på och låt den bli en del av sovsystemet tillsammans med en elefantfot – en enkel och lätt sovsäck som bara täcker den nedre delen av kroppen.

Stugturer, en lättillgänglig medelväg

Om du vill springa längre leder i fjällen utan att tyngas ner av

På hemmaplan Även om du inte springer ultramaraton eller bergslopp kan du skala av några gram på löprundan där hemma. Passa på att flyga fram i ett par riktigt lätta skor med tunnare sula när du inte behöver så mycket dämpning och komfort som på

(eller behöva skaffa) all utrustning för att slå läger om natten så är stugor och fjällstationer en fantastisk resurs längs din rutt, eller som bas för dagsturer. Även om du planerar att övernatta i stugor bör du bära med en sovsäck och tarp eller bivybag för att klara natten på fjället om olyckan är framme eller om vädret tvingar dig att stanna. Längs de mindre och mer lokala lederna utan stugor och fjällstationer kan du planera turen efter vindskydd för att slippa tältet och tillbringa natten i bara sovsäcken.

Övernattning längs stigen

Ett riktigt lätt skydd som fortfarande gör jobbet kräver genomtänkt design, minimalt med detaljer och superlätta material. De lättaste enmanstälten ligger runt 500 gram – som en vanlig vattenflaska! Ännu längre kommer du med att skala bort material och funktioner tills bara en tarp eller bivybag återstår. När det gäller sovutrustning går inte temperaturen att komma runt, men väljer du en kort trekvartsmodell av liggunderlaget och fyller ut med ryggsäcken under benen när du sover sparar du ytterligare några dyrbara gram. Lösningen med elefantfot och jacka kommer från alpina turer och stora klätterprojekt och fungerar allra bäst i en bivybag. Finns det en gräns? Om du missar viktig sömn och återhämtning så får löpningen lida nästa dag, men allas komfortzon kan utvecklas. Om du äventyrar med andra kan ni effektivisera packningen genom delad utrustning med större marginal och motivera varandra att driva längre och få en större upplevelse.

Springa med stavar, onödigt tungt eller ultralätt?

Stavarna innebär så klart en extra vikt, men de kan också hjälpa till att ge mer kraft och avlastning i backar, göra det säkrare att korsa ett vattendrag, och om du – peppar, peppar – stukar foten är de helt ovärderliga. De gör också dubbel nytta som stänger till ett tält eller en tarp (justerbar längd är ett plus) och förtjänar då verkligen sin plats i packningen.

de långa äventyren. Det hjälper till att stärka fotens muskler, men läs på och gå inte för hårt ut med minimalistiska skor eller framfotslöpning. Löpartajts med fickor rymmer allt du behöver för ett par timmars löpning, inklusive vätska och energitillskott. Lämna mobilen hemma och håll till godo med en träningsklocka på armen, eller – riktigt vågat – ingen klocka alls!

I lättaste laget Det finns några material som är så lätta, och ändå starka, att det nästan känns som fusk. Men smakar det så kostar det, prylar som är tillverkade av de här materialen gräver också lite djupare i plånboken. Vi tar en koll på tre supermaterial.

UHMWPE (känt som Dyneema, eller Cuben) är en tunn och stum syntetfiber med hög slitstyrka som används flitigt i klätterutrustning och tunna linor. Dyneemaduk är otroligt starkt för sin vikt och utvecklades från början till segel i ett laminat med tunn plastfilm på utsidan som inte sträcker sig som tyg kan göra, perfekt till ultralätta tält eller tarpar.

KOLFIBER laminerat med epoxy är väldigt styvt och dragtåligt, men också sprött och kan knäckas eller splittras om det överbelastas eller får hårda stötar. En del väljer därför i stället aluminium som kan böjas tillbaka vid skador men väger mer. Tältstänger och vandringsstavar i kolfiber balanserar spänst mot sprödhet och är ändå de allra lättaste, som kan hjälpa dig att komma åt de sista tunga grammen inför en tävling.

GRAFEN är det ”nya” supermaterialet som inte bara är extremt tunt – ett enda lager av kolatomer i ett bikakemönster – och starkare än Stålmannen, det leder också effektivt värme och elektricitet. Gummi blandat med grafen får flera förbättrade egenskaper och materialen kan göras tunnare och lättare med samma eller bättre prestanda. I framtiden kommer vi att se grafen i allt fler produkter och användningsområden så som kläder med klimatreglerande funktioner eller integrerad elektronik i stället för ett pulsband.

TA PULSEN PÅ PULSKLOCKAN Text: Oscar Hentmark / Fotograf: Emelie Voltaire

För många är den en central del av vardagen, av själva livet rent av. Andra är inte lika imponerade. Pulsklockans funktioner är många, men behöver man verkligen hålla koll på varenda en? Och vad är det som motiverar ett köp? Hooked tog pulsen på pulsklockan och följde med tre oliktänkande på en vandringshelg.

PULSKLOCKANS FÖRDELAR ÄR UPPENBARA: Den håller koll på puls och hälsodata, vilket så klart alltid är bra, oavsett om man är proffsidrottare eller stillsam motionär. Utöver det – låt oss konstatera att den blir vad man vill att den ska vara.

För ett otränat öga kan den se ut som vilken klocka som helst. Och många klockmärken världen över kan säkert motivera en tidvisare för åtskilliga tusenlappar. Men få har så många finesser och användningsområden som en riktigt fullmatad pulsklocka. Många pulsklockor är som en liten smartlur, matade med fiffiga funktioner och appar du kan bära med dig på armen. De kan göra allt ifrån vardagliga ting som att ringa, skicka meddelanden och kontrollera musiken i dina lurar till frilufts- och träningsfunktioner som, likt namnet kanske avslöjat, hålla koll på din puls, dina steg, väder och vind samt sköta avancerad navigering. Men måste man vara elitidrottare för att det ska vara värt att investera i en pulsklocka? Efter att ha frågat runt bland både soffliggare, fritidslöpare, proffsidrottare och friluftsentusiaster kunde vi dra en tydlig slutsats: Det är högst individuellt. Den som känner behovet av en pulsklocka har allt som oftast också användning för den. Men det här är ingen köpguide, för att verkligen ta pulsen på pulsklockan smög vi efter ett par av våra medarbetare här på Addnature när de gav sig ut på stigarna i Florarnas naturreservat i norra Uppland. Oskar Eriksson är en inbiten friluftsentusiast som pysslar med allt från gravelcykling, skidåkning och klättring till löpning och vandring, och som tar med sig sina hobbyer till jobbet, då han är teamleader category manager outdoor (läs: chef för inköpsavdelningen här i Norden). Även kollegan Jenny Wikman, som jobbar på den lite mer kreativa innehållssidan av kontoret, har stenkoll på friluftsprodukter. Hon älskar allt som är kul och smutsig action, som gravelcykling och mountainbike i skogen, såväl som skogsmulliga vardagsäventyr som att plocka svamp och vandra i fjällen, självklart helst i sällskap av sin bästa vän Maja, en ett år gammal shetland sheepdog. Oskar har en Garmin Forerunner 945 och kan kort beskrivas som övertygad entusiast när det gäller pulsklockor. Jenny å sin sida har några månader före vandringen slagit till på en ”svindyr och fullspäckad Fenix Pro 6S”, även den från Garmin och med i princip samma funktioner. – Jag köpte min klocka för att det är praktiskt att se sträcka och tid, till exempel när jag tränar hunden som inte själv kan säga högt hur trött eller pigg hon kände sig jämfört med förra passet så kan jag lättare uppskatta det med hjälp av klockan plus vovvens flås, berättar Jenny. I övrigt var det mest för att det är bekvämt att slippa ta upp telefonen när jag ska följa en GPS-rutt, typ när jag cyklar mountainbike i obanad skog eller när jag plockar svamp och vill märka ut var bilen är (och mina svampställen så klart men säg inte till någon för då måste jag tyvärr döda dig …). – Min klocka är – efter min partner Malin – min bästa följeslagare, säger Oskar. Jag använder den jämt. Dels älskar jag att hålla koll på statistik och siffror, men främst vill jag veta hur fort jag tar mig nedför skidbacken, hur högt det är,

hur långt jag gått och hur snabb jag var. En helg i höstas gav sig Jenny och Oskar, tillsammans med Oskars sambo Malin, ut till Florarnas naturreservat för att vandra och övernatta i en av länsstyrelsens stugor, och det skulle snart bli tydligt att pulsklockor kan användas på helt olika sätt. – Malin hade redan mentalt förberett sig på en helg tillsammans med två outhärdliga prylnördar (tänk Ole i Sällskapsresan), berättar Jenny, och ganska snabbt när vi vandrade där ute började hon sacka efter med flit för att få vandra under lite ljuv tystnad femtio meter bakom, och slippa Piff och Puff och deras babblade om vilket R-värde just hans UL-underlag har och varför hon kollar på ett annat i ungefär samma viktklass. Snacket fortsätter med lättviktsryggsäckar, dyneema och bärsystem, vattenfiltrering, und so weiter. Det är SM i nörderi. På plats i stugan på kvällen går Oskar igenom dagen i sin klocka, jämför med tidigare liknande sträckor och nördar på tills det är dags att lägga sig. Jenny gör annat. Malin kopplar av. – Jag ser helt klart fördelarna med en pulsklocka men jag är inte speciellt intresserad av det själv, säger Malin. Eftersom jag nästan alltid har med mig statistiknörden Oskar, som håller stenkoll på våra upptåg, så tycker jag det är rätt skönt att slippa bry mig, samtidigt som jag får (ibland tvingas) ta del av informationen ändå. Morgonen gryr, frukosten inmundigas och det är dags att ge sig av. Malin snör på sig kängorna och är klar att gå. För klocknördarna återstår att väcka sin lilla vän. Och här gör nybörjaren Jenny (förmodligen) misstaget att trycka ”start” innan klockan laddat klart GPS-positionen. De tre vandrar, lunchar, vandrar, fikar och när de närmar sig målgång slänger Malin ut en oskyldig fråga: – Hur långt är det kvar? Oskar och Jenny svarar båda med hur långt de gick i går (samma väg, andra hållet) samt hur långt de gått i dag. Det diffar 2 kilometer. Jenny och Malin rycker på axlarna. Någon klocka visar fel, so what? Men att de är rätt nära bilen är i alla fall uppenbart. Oskar däremot: kortslutning! För sitt inre ser han siffror och ekvationer, som Dustin Hoffman i Rain Man. De har ju båda påkostade Garmin-klockor. De visade exakt samma sträcka i går. Vems. Klocka. Visar. Fel?! Och: Hur?! Varför?! Dessutom visar Jennys klocka två kilometer mer, så hon passar på att strö lite salt i Oskars sår. Så vandrar de vidare. Bara det att nu går Jenny och Malin tillsammans femtio meter bakom Oskar, där det är tyst och lugnt. Enmansklungan Oskar å sin sida klipper målsnöret i SM i nörderi där han går i täten och mumlar: ”Det måste ju vara min klocka som har rätt, eftersom den visar samma sträcka som i går. Vi har gått tillsammans hela tiden. Min puls har varit jämn, som den ska. Så det är Jennys som visar fel …”

KLÄDKOD: FLANELL Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire

Har ni några vardagsfavoriter att tipsa om ur friluftsgarderoben? Jag ställer frågan till Addnature-gänget som pysslar med denna tidning. Men egentligen är den riktad till en enda person, min mest söderhipstriga kollega, som direkt kontrar med ”Tantolunden!” varje gång jag föreslår AW över stormkök i skogen. Oscar börjar rota i garderoben. Och, det ska sägas, det är ingen tråkig garderob. Problemet är snarare att sålla ut en enda favorit. Nämn ett enda trendplagg – han har det. Arc’teryx-brallor? Javisst. Duffelväska från The North Face? Check. Patagonias ikoniska dunjacka? Men snälla … Sedan nästan vrålar han ut: ”Fjord flannel!” Geni. En varmfodrad skjorta som är en jacka som är en skjorta. Och vem fan älskar inte flanell? Måhända var det inte tjugohundra tals svensken med bostadskarriär, String hyllor och elcykel som Yvon Chouinard hade i åtanke när han smidde egna klätterpitoner på 50-talet och sålde ur bilens baklucka för att nätt och jämnt finansiera sitt leverne som luffande klättrare i Yosemite. Men här sitter vi i dag. Och företaget som under

60-, 70- och 80-talen fasade ut bomull ur friluftsgarderoben till förmån för fleece, syntetunderställ och lager-pålager-principen, har blivit kult. Att bära flanell i stan signalerar numera samma fäbless för det rebelliska luffarlivet, fast med kollektiv avtal och ISK-sparande i ryggen. Drömmen om Chouinards 50-talsYosemite, prestigen i att kunna jamma en spricka och slarvigt veva ihop en bearnaise på Trangia-kök, lever nämligen i allra högsta grad kvar som statusmarkörer. Nu är inte längre kanadaskjortan förbehållen glesbygdsmän med vedyxan i högsta hugg, även kranskommunskisen med Tinder-profilen full av klättergymsbilder bär den utan att blinka. Skillnaden må vara märket på bröstet, vilket signalerar ännu en trendig fjäder i hatten: ett

miljöalibi. I sann Patagonia-anda är det nämligen ekologisk bomull och 90– 100 procent återvunnen syntet som gäller i alla skikt av detta genialiska plagg – till och med den värmande syntetisolering som kvalificerar den för höst- och vårbruk. Ihop med företagets mångåriga historia av att motverka kemikalier i bomullsbranschen, bekämpa ekosystemförstörande damm byggen, begränsa sin egen ekonomiska tillväxt och skänka 1 procent av sin försäljning (vinst eller ej) till välgörande ändamål väver det här en tvättäkta Greta-front att visa utåt. En oklanderlig uniform för såväl korvgrillning i skogen som komplimangfiske på krogen.

IDROTTARE NIO TILL FEM Text: Lina Åsberg / Fotograf: Anette Andersson

Av en slump upptäckte Johanna Åström att hon hade en fallenhet för att röra sig snabbt i bergsmiljö, och snart var hon både bergslöpare på elitnivå och landslagskvinna i skimo. Allt gick som på räls – tills det inte gjorde det längre. Nu jobbar hon på att tänka mindre på prestation och mer på upptäckarglädjen. Johanna Åström är bara 26 år men har redan hunnit med mer än de flesta. Hon har varit favorit i många stora skyrunning-lopp – och vunnit – kastat sig in i skimo och blivit ambassadör för Arc’teryx, allt med utgångspunkt i hemmet i den norska byn Åndalsnes. När jag talar med henne i november befinner hon sig i de franska Alperna tillsammans med landslaget i skidalpinism – vardagsmat för tjejen som lever mellan fjälltoppar och skogsstigar. Trots framgångarna gömmer det sig i Johanna en ödmjuk tjej, som inte gärna tar plats i rampljuset och som, pokalerna till trots, understryker att hon ”inte är en tävlingsmänniska”. I augusti 2021 annonserade hon på sociala medier att hon skulle pausa från tävling på elitnivå för att hitta tillbaka till glädjen i löpningen. I intervjun med mig understryker hon gång på gång hur hon ”tävlar för att det är kul”, för att se hur långt hon kan pusha sig själv och för umgänget med likasinnade. JOHANNA, VAD VAR DET SOM VÄCKTE LÖPAR INTRESSET? VARFÖR BÖRJADE DU MED STIGLÖPNING? – Jag är uppvuxen i Matfors, en liten by utanför Sundsvall och intresset för att vara ute och träna har alltid funnits i

mig. Jag växte upp med orientering, skidåkning, simning och fotboll, var alltid ute och tränade med vänner. Det handlade aldrig om att tävla eller att bli bättre än någon annan – jag tyckte bara om att vara ute i naturen och umgås. – Efter det flyttade jag till Funäsdalen och började jobba i en liten skidbutik. Där testade jag på ett motbackelopp – ett stiglopp i motlut – och det gick bättre än jag hade väntat mig. Omgivningarna i Funäsdalen är fantastiska både för trailrunning och skimo och jag blev biten och ville fortsätta. Faktum är att det nog var det som gjorde att jag diggade orienteringen så mycket – det var löpningen som drog. Jag har aldrig varit något vidare på att läsa kartor, säger Johanna och skrattar. Men på hösten 2021 tog det stopp. Johanna började känna att glädjen sakta gav vika för obehag, en känsla av att hon behövde prestera för att få finnas till i tävlingsvärlden. Det började med en större skidtävling där Johanna inte presterade så bra som hon önskat, och besvikelsen över det sipprade sakta över till andra lopp och träningen i Johannas vardag. Hon berättar för mig att det var då hon bestämde sig för att ta en paus, för att hitta tillbaka till glädjen och syftet med tävlandet.

Johanna tipsar! FAVORITERNA BLAND ARC’TERYX TRAILRUNNINGUTRUSTNING. NORVAN SL 2 – Lätta löparskor som knappt känns på fötterna. ”De ger en väldigt härlig löpkänsla”, säger Johanna. SQUAMISH HOODY – En lätt och packbar vindjacka som Johanna alltid har med sig ifall väderförhållanden skulle ändra sig. CITA VEST – Välventilerad väst som också är lätt att packa i ryggan. NORVAN 7 – Lättviktig löparväst med vätskesystem, som kommer ut i uppdaterad design under 2022.

– Jag började känna att hela jag var dålig, berättar Johanna. Det var som att det var inte bara resultaten som var dåliga, utan hela jag var dålig när jag inte gjorde bra ifrån mig. Jag kände liksom att ”Nu Johanna, nu måste du prestera, annars är du inte värd någonting”. Jag har ju alltid drivits av en inre motivation, så jag kände som inte igen mig själv. Då insåg jag att jag var tvungen att pausa. Resultatet blev en tid då Johanna bara fokuserade på mindre lopp, där insatserna var låga och publiciteten liten. Där hittade hon tillbaka till glädjen och gemenskapen igen, och hon lyser upp när hon berättar att den nyfunna träningsglädjen sedan följde med henne tillbaka in i de stora loppen.

Johanna Åström ÅLDER: 26 år. GÖR: Tävlar i skyrunning, medlem i svenska landslaget i skimo. BOR: Åndalsnes, Norge.

PÅ INSTAGRAM SKREV DU ATT DU INTE VILL VARA EN 24/7-IDROTTARE. VAD MENAR DU MED DET? – Det kan ju lätt bli så att träningen och tävlingen blir allomfattande, att man tänker på träning 24/7 när man lever i den värld jag lever i, svarar Johanna. Men för mig är det viktigt att det finns något annat, utanför träningen, och att jag kan koppla bort träningen när jag inte är i den. Att det finns variation i livet och att jag gör saker som inte bara handlar om tävling och träning. Jag jobbar till exempel på ett litet kafé och en sportbutik i orten där jag bor, och det tycker jag är jätteroligt för det är något helt annat. – Sedan är det klart, det finns ju de som verkligen sporras av att hela tiden tänka på träning, resultat och att få en bättre placering i nästa lopp, tillägger Johanna. Men jag är inte sådan. Vad är ditt tips till aspirerande stiglöpare som vill bli bättre? Hur hittar man rätt mellan prestation och välmående? – Att formulera sina värderingar är nog bra, säger Johanna. Alltså varför man springer. Är det för att man är nyfiken, vill ha kul, vill nå nya resultat? Det kan vara lätt att hamna i en prestationsbubbla, särskilt om man är en ung person som har fallenhet för löpning så att man får ögonen på sig. Då är det bra att kunna komma tillbaka till varför. SIST MEN INTE MINST, VAD ÄR DINA PLANER FÖR FRAMTIDEN? VAD HÄNDER NU NÄRMAST OCH VAD ÄR DINA DRÖMMAR FÖR OM TIO ÅR? – Nu närmast ska jag delta i världscupen i skid alpinism, och i sommar blir det Golden Trail Series där jag kommer att springa Mont Blanc, Zegama och Stranda Fjord. Men om tio år … Jag hoppas att jag alltid kommer att springa och träna, oavsett vilken nivå det är på. Och sedan tycker jag om att baka, så det hade varit väldigt roligt att öppna ett litet bageri.

Har du också längtat efter sommarlöpningen?

Hooked on Adventure Running

Articles inside

KLÄDKOD: FLANELL

IDROTTARE NIOTILLFEM

TAPULSENPÅPULSKLOCKAN

FULLFARTFRAMÅT

ULTRALÄTTFÖRLÖPNING

TRAILTRENDERGENOMÅREN

RÄTTVERKTYGFÖRJOBBET

LÖPARSKONSANATOMI

ULTRALÄTTBOFÖRULTRALÖPARE

TUFFUTMANINGINATURSKÖNFÖRPACKNING

GANSKANÄRA,RIKTIGTMÄKTIGT

TRIMMALÖPFÖRMÅGAN

ADDNATURE+LÖPNING=SANT

MULTISPORTARENMARIKAWAGNER

INTEDINVANLIGASTUGTUR

INKÖRSPORTENTILLTYNGREKLÄTTRING 74 TRAILTRENDER GENOMÅREN

FULLFARTFRAMÅT